No 2, 2015 - Befälsföreningen Militärtolkar

HUGIN&MUNIN
Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 2/2015 - Juni
Nytt initiativ: MT Syd
Språkförbistring i Tasmanien
Rapport från Veterandagen
Språkspalt: Vad händer med persiskan?
Redaktören har ordet
HUGIN&MUNIN
2/2015 – Juni
Hugin & Munin är Befälsföreningen Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras i tryckt format till föreningens medlemmar, men finns
också på www.militartolkar.org.
Adress
Befälsföreningen Militärtolkar
Box 24130, 104 51 Stockholm
Chefredaktör
AnnaVera Erikson
[email protected]
Grafisk redaktör
Linnea Hopf
Ansvarig utgivare
Marcus Eklund
viceordforanden
@militartolkar.org
Tryck
Wikströms Tryckeri, Uppsala
ISSN 1654-9937
Styrelsen i MT
Tora Candal, ordförande
Marcus Eklund, vice ordförande
Linnéa Wesslén, sekreterare
Lovisa Styrud, kassör
AnnaVera Eriksson, chefredaktör Hugin & Munin
Ulrika Nandorf, ansvarig
för kvinnligt nätverk
Milena Dalinaros, ansvarig
för mentorsprogrammet
Douglas Stark,
marknadsföringsansvarig
Helena Bani-Shoraka,
ansvarig för tolkpoolen
Alexander Ruckermann,
kommunikationsansvarig
Postgiro 59 895-3
Orgnr 802402-4930
Annonsbokning
[email protected]
Adressändring
[email protected]
Anmälan till nyhetslista
mt-nytt-subscribe@
googlegroups.com
Omslagsfoto: Utsikt från Mount
Wellington, Tasmanien.
Foto: Karolina Nyberger
Foto baksidan:
Øyvind Holmstad/
Wikimedia Commons
Vi lever i en värld i förändring. Omvärlden ser annorlunda ut idag än vad
den gjorde för ett år sedan. I Sverige ser vi förändringar i Försvarsmakten
som en spegelbild av nationella och internationella politiska omvälvningar.
I skrivande stund inleder Ryssland en stor militärövning, som av en slump
dagen efter det att NATO inledde världens i år största militära flygvapenövning på delvis svenskt territorium.
Samtidigt som den ryska björnen börjar vakna ur sitt ide flyttas också
Sveriges insatsfokus från Asien till Afrika. Vi har våra första militärtolkar
på plats sedan några månader tillbaka i Mali, medan våra militärtolkar i
Afghanistan har tackat för sig. I Hugin & Munin kommer vi i nästa nummer att få följa vad den nya insatsen innebär.
Här hemma i Sverige har det internationella fokuset gett ringar på vattnet
och numera har vi kadetter på Tolkskolan som studerar franska.
Men förändringar betyder inte alltid oroligheter. För förändringarna ser
vi också i vår förening. Befälsföreningen Militärtolkar har en ny styrelse
och denna gång är vi få som är gamla i gemet. Detta kanske gör oss lite
försiktiga såhär i början, men det genererar också desto fler nya planer och
idéer. Vi kommer att försöka samordna mer över internet, där Facebook
blir ett verktyg och så ser vi att MT Syd har påbörjat sin verksamhet för att
ge ett större mervärde till våra medlemmar utanför Mälardalen.
Jag, som haft hand om tolkpoolen i två år, har nu glädjen att få jobba med
Hugin & Munin. Ett otroligt spännande uppdrag som jag tar mig an med
stor entusiasm! Min ambition är att tidningen ska rapportera om vår värld
i förändring med försvarsmakten och militärtolken som utgångspunkt. Jag
hoppas på att få rapportera om både militärtolkar som rört sig vidare utanför försvarsmakten, liksom om det som ligger inom området för gröna eller
sandfärgade uniformer.
Om just du är intresserad av att skriva en rad eller två, hör av dig till
Hugin och Munin på [email protected] så hoppas jag att vi kommer att
få läsa många spännande artiklar under det kommande året.
Men nu, Glad Sommar och jag hoppas att vi ses på
Tylebäck!
AnnaVera Eriksson
Chefsredaktör
MT:S kalendarium
Juni/juli (v. 26–27) September Oktober/november
Sommarkurser i Tylebäck
Höstföredrag
Höstkurser
MT-vänner!
Våren 2015 har sannerligen varit
händelserik, inte endast för föreningen utan även för världen. Den
29 mars stängde bl.a. vallokalerna
i Uzbekistan och Islam Karimov
vann presidentvalet med en, vad för
västerländska ledare måste framstå
som en dröm, jordskredsseger. Huruvida stödet med 90 % i valet för
Karimov de facto återspeglar det
verkliga förhållandet förtäljer inte
historien – klart är dock att OSSE
knappast har låtit sig övertygas. Parallellt, ungefär 5000 km nordväst
om Tasjkent, gick MT:s årsstämma
av stapeln den 28:e mars. Stämman
hölls traditionsenligt på Uppsala
garnison och den inleddes med tal
av Folke Bernadotte-akademins
generalsekreterare, Sven-Eric Söder. Därefter fortsatte stämman
stadgeenligt med Erik Malmberg
som mötesordförande och tillika avgående ordförande för föreningen.
Jag riktar ett stort tack till Erik å
hela föreningens vägnar, även om
ett tack i H&M inte på ett adekvat
sätt kan återspegla Eriks insatser för
föreningen. Jag vill också ta tillfället i akt att inte endast rikta ett tack
till avgående ordförande utan även
till övriga ledamöter i den avgående
styrelsen. Till dessa “The Few” som
brinner för föreningen skulle jag
vilja framföra orden, som Winston
Churchill en gång i tiden yppade,
att aldrig har så många haft så få att
tacka för så mycket.
Under helgen genomfördes
även repetitionskurser i ryska, dari
och franska. Ett tjugotal entusiastiska deltagare sökte sig till TolkS
för att damma av sina språkkunskaper och samtidigt träffa gamla
vänner.
På stämman valdes en ny styrelse för MT som är unik, såtillvida att ett generationsskifte har
skett. Styrelsearbetet är igång och
en del reformer som under en lång
tid har legat i träda börjar nu åter
se dagens ljus. En sådan viktig
reform är en förnyelse av föreningens hemsida. I skrivande stund
förbereds lanseringen av en ny
hemsida som beräknas bli klar till
mitten av sommaren. Vidare ska
det bli lättare att gå med i föreningen och betala medlemsavgiften.
Härvidlag kommer MT att ansluta
sig till tjänsten Swish (vilket är en
mobilapplikation) som möjliggör
enkla betalningar och överföringar
mellan medlemmar och föreningen. Ett annat viktigt led i att
öka servicen mot medlemmarna är
uppdateringen av medlemsregistret. Många har inkommit med uppdateringar av sina adresser vilket
förhoppningsvis ska resultera i att
ingen H&M kommer på villovägar
till allas stora förtret.
Någon kanske för övrigt undrar
varför vice ordförande och inte
ordförande skriver denna spalt i
detta nummer. Frågan är högst befogad och till den uppmärksamme
och nyfikne kan jag låta meddela
att förtroendet att leda arbetet i
styrelsen axlas av mig eftersom
att Tora (nyvald ordförande) befinner sig annorstädes. Hon tjänstgör
som militärtolk i franska vid den
svenska kontingenten i Mali och
beräknas vara tillbaka i mitten av
juni.
Före sommaren kommer ett
vårföredrag att hållas den 27 maj
på initiativ av den återuppväckta
filialen MT Syd. Det finns ambitiösa planer för MT Syd och
förhoppningsvis kommer filialen
växa under året för att kunna erbjuda föreningens medlemmar
(främst kanske för MT:are boendes på sydligare breddgrader)
meningsfulla och intressanta aktiviteter. Ett tidigt höstföredrag
är även inbokat i Stockholm strax
efter sommarkurserna – missa inte
detta.
Under veckorna 26 och 27 kommer MT:s sommarkurser att hållas
i Tylebäck och det är glädjande att
se antalet anmälda. Jag önskar alla
en härlig sommar och en trevlig vår/
sommar med MT.
Glad sommar och hopp om att ses!
Marcus
Eklund, vice
ordförande
Befälsföreningen Militärtolkar finns nu även på
Facebook. Gilla sidan på https://www.facebook.
com/militartolkar för att ta del av information,
evenemang och annat kul!
HUGIN&MUNIN 2/2015
3
Koncentrerade MT-medlemmar på årsstämman.
Foto: Ylva Nicolae Santesson
Årsstämma med allvar och lek
Text: Linnéa Wesslén TolkS SOU 13/14
Kvällen den 29:e mars var en kylig
sådan. Spåren av den snöfattiga vintern låg kvar i luften med en viss råhet men i vakten på Uppsala garnison
gick luckan varm. Den ena finklädda
personen efter den andra blev insläppt
på området i utbyte mot namn och
siffror, för att därefter vika av mot höger. En bit upp efter backen lyste det i
Bärbymässen traditionsenligt för Militärtolkarnas årliga förbundsstämma.
Inne i värmen väntade skratt och
ett glas med bubbligt innehåll på vardera gäst. För många bestod minglet
av välbekanta ansikten och kära återseenden. För andra var rummet fyllt
av helt nya bekantskaper. Oavsett så
var stämningen på topp, så som det
bara blir när så många samlas med
något stort gemensamt.
4
Efter ett tag, då glasen började
avslöja bottnar och gästerna verkade
fulltaliga öppnades dörrarna till den
stora salen. Väl suttna höll generaldirektören för Folke Bernadotteakademin, Sven-Erik Söder, ett föredrag
om Israel-Palestina konflikten som
väckte stor nyfikenhet och frågvishet.
Slutligen tackades föreläsaren för
att han hade tagit sig tiden att komma
dit och själva stämman kunde inledas. Klockan halv nio förklarades
den avslutad och raskt började bord
och stolar ta plats i salen i middagsformation. Det bjöds på mat och
dryck i variationer som säkerställde
att det fanns något för alla att njuta
av. Knappt hann man börja äta innan
sånghäftet öppnades och ryska, persiska eller arabiska visor fick ton.
Sången avlöstes av historier och
tal för att inte nämna konversation
som varade en bit in på kvällen. Till
slut avrundades tillställningen ute i
salongen med en frivillig påtår från
baren eller möjligtvis en kopp kaffe
med ett litet sött tilltugg.
Till skillnad från de senaste årsstämmorna närvarade inte årets
inneliggande kadetter från Tolkskolan eftersom denna kull påbörjade sin utbildning vid årsskiftet
och inte som tidigare då den började
på hösten. Den kvällen lyste därför
flitens lampa uppe i byggnad 56 på
Uppsala garnison så som den gör för
jämnan, långt efter det att Bärbymässen släckt för kvällen och årets
förbundsstämma var över för den här
gången.
•
HUGIN&MUNIN 2/2015
Presentation av nya styrelsen
Tora Candal
Ordförande
[email protected]
Marcus Eklund
Vice ordförande
[email protected]
Linnea Wesslén
Sekreterare
[email protected]
Lovisa Styrud
Kassör
[email protected]
AnnaVera Eriksson
Chefredaktör Hugin & Munin
[email protected]
Ulrika Nandorf
Ansvarig för Kvinnligt nätverk
[email protected]
Milena Dalinaros
Ansvarig för Mentor­programmet
[email protected]
Douglas Stark
Marknadsföringsansvarig
[email protected]
Alexander Ruckermann
Kommunikationsansvarig
[email protected]
Helena Bani-Shoraka
Ansvarig för Tolkpoolen
[email protected]
Tora, GU 09/10, tjänstgjorde som militärtolk i dari under FS20 i Afghanistan. Just
nu befinner hon sig i Timbuktu som militärtolk i franska på Mali01 och ser fram
emot att återvända till Sverige och MT från och med juli månad.
Marcus läste ryska vid TolkS 10/11 för att därefter tjänstgöra som tolk i serbiska
i Kosovo. Numera studerar han juridik vid Stockholms universitet och jobbar som
instruktör vid Försvarsmaktens överlevnadsskola, sitter som nämndeman vid
Stockholms tingsrätt och är receptionist på advokatfirman Cederquist.
Linnea är 22 år gammal och tog examen från Tolkskolan i december 2014. Hennes typspråk var arabiska och för tillfället jobbar hon på 51:a Tolkpluton vid Ledningsregementet i Enköpning med arbetsplats i Uppsala.
Lovisa Styrud gick Tolkskolan 10/11. Året därpå fortsatte hon språkstudierna i
Uppsala och läste in en kandidatexamen i ryska. Numera studerar Lovisa teknisk
fysik på Kungliga Tekniska högskolan, där hon har valt inriktningen tillämpad matematik. På fritiden ägnar hon sig gärna åt tennis och skidåkning.
AnnaVera studerade dari vid TolkS och tog specialistofficersexamen 2012. Numera jobbar hon på 51. Tolkpluton vilket innebär tjänstgöring både i Sverige och
Afghanistan. På fritiden är vänner och träning i fokus. AnnaVera använder all tid
som finns över till att resa och se så mycket av världen som möjligt.
Ulrika läste arabiska på TolkS 09/10 och reste året efter muck till Jerusalem för
att arbeta på svenska konsulatet. Efter hemkomsten väntade fortsatta studier i
stats­vetenskap och besluts-, risk- och policyanalys. Vid sidan av studierna arbetar
hon som conduct after capture-instruktör på Försvarsmaktens överlevnadsskola.
Milena läste arabiska på Tolkskolan under kurs 13/14. I dagsläget är hon anställd
som specialistofficer på 51. Tolkpluton och har sedan anställningen bland annat varit utlånad till GMU-kompaniet i Enköping som instruktör. På fritiden ägnar hon sig
gärna åt att läsa skönlitteratur och träna, där senaste nytillskottet är klippklättring.
Douglas genomgick Tolkskolans befattningsutbildning som militärtolk i dari
10/11. Därefter genomförde han utlandstjänst i Afghanistan (FS22 och FS23). Douglas fortsatte därefter att utbilda nyutexaminerade militärtolkar i applicerad dari
vid sidan av studier på Handelshögskolan. Nu arbetar Douglas på Budbee.
Alexander Ruckemann läste dari på Tolkskolan 10/11 och tjänstgjorde i Afghanistan som tolk och HUMINT-operatör. Därefter tog Alexander en Politices kandidatexamen från Uppsala universitet. Alexander arbetar nu som juniorkonsult inom
opinionsbildning och public affairs på Hallvarsson & Halvarsson i Stockholm.
Helena var tjänstledig från sitt lektorat i iranska språk vid Uppsala universitet
mellan 2010 och 2012 för att arbeta som lärare i persiska/dari på TolkS. Sedan
2012 driver hon Bani Interlingua AB, ett forskningsföretag med fokus på innovativa
samverkansprojekt, en verksamhet som hon sedan början av 2014 arbetar med
på heltid.
HUGIN&MUNIN 2/2015
5
MT Syd – Vårföredraget
och våra framtida visioner
Karolina Nyberger om MT:s nya del: MT Syd.
Så har då MT Syds första evenemang
äntligen gått av stapeln i Lund med
deltagare från spannet GU 61/62 till
och med SOU 12/13. Denna första
gång lyssnade vi till Jon Andersen
som delade med sig av sina erfarenheter kring Ukrainakrisen. Jon
Andersen har en bakgrund inom Försvarsmakten men arbetar i dag som
brandman och för MSB. Man kan
minst sagt säga att han besitter en hel
del erfarenheter då han deltagit i över
tio missioner i allt från Irak, Pakistan,
Afghanistan, Bosnien, Kosovo, Georgien och nu senast i Ukraina, där
han tillsammans med representanter
från 56 andra nationer ingick i OSSE
(Organisationen för Samarbete och
Säkerhet i Europa).
I föredraget berättade Jon Andersen
bland annat ingående om bakgrunden till krisen som startade redan
i november 2013 i och med Euro­
maidan. Då en våg av demonstrationer inleddes i Kiev i Ukraina och där
demonstranterna krävde närmare integration med övriga Europa. Dessa
händelser eskalerade och föranledde
det ryska intåget på Krim i mars
2014, ockupationer av byggnader i
Donbas i april, starten av regelrätta
strider i maj och spridning av svåra
strider över hela Donbas­regionen i
juni och augusti.
Då Jon Andersen varit verksam
i Donbasregionen fick vi lyssna
till spännande reflektioner kring
säkerheten och det politiska läget
just där. Han gav även sin bild av
hur det på ena sidan står sovjetnostalgiker och det på den andra sidan
står pro­europeiska fascister medan
folket i Donbas står mitt emellan
och ser sig själva som ukrainare
6
men ändå avskyr den Europavänliga
Kievregimen.
Jon Andersens arbetsuppgifter var
bland annat att övervaka säkerheten
i området, övervaka den politiska
utvecklingen, rapportera brott mot
vapen­vilan eller krigsbrott men
framför allt att vara det internationella samfundets ögon och öron.
Detta innebar många möten med
lokalbefolkningen genom diverse
”
Under hösten har vi
för avsikt att anordna
en mingelkväll samt
ordna MT Syds egen
variant på högtid med
höstföredrag och
gåsamiddag. Detta
hoppas vi ska bli en
stående tradition.
Preliminärt datum för
detta är satt till den 7
november 2015.”
patruller och möten med bland annat
proryska tjetjener avlönade både i
form av pengar samt gåvor i form av
fina bilar eller köpta kosacker, stridande för antingen den ukrainska eller den ryska sidan, då deras drivkraft
huvudsakligen var egen vinning.
I föredraget fick vi även se hur
hårt stridigheterna slagit mot infrastrukturen genom diverse bilder på
sönder­bombade broar, vägar och
byggnader. Detta område som för så
lite som tre år sedan blomstrade och
var ett av Ukrainas mest moderna då
fotbolls-EM hölls i landet. Jon Andersen var även kritisk till att Ryssland fortfarande vägrar erkänna att
de har en militär närvaro i Ukraina.
Detta blev tydligt då de under olika
patrulleringar stötte på moderna
vapen­system och militära fordon
med ryska förbandstecken och som
således endast kunde komma från
just Ryssland.
Föredraget var oerhört intressant
och bjöd in till ökad förståelse av vad
det verkligen är som har skett i regionen. Jon Andersen lyssnade och reflekterade brett utifrån frågorna som
ställdes av sällskapet som bestod av
frågvisa tolkar. Påstående om att det
potentiellt kan ske en väpnad konflikt, krig eller urladdning i Europa
inom fem års tid bidrog till mycket
intressanta diskussioner.
När Jon Andersen ordat klart och
diskussionerna, som hans intressanta föredrag bidragit till, slutligen
avtagit var det dags för församlingen
att diskutera MT Syds framtid och
vision lite närmre. Samtliga enades
om att det hela känns som ett bra och
mycket välkommet initiativ. Karolina Nyberger, initiativtagare, delade
även med sig av sina visioner. Under
detta samtal beslöts att vi ska ha för
avsikt att försöka få fram en adjungerande post för MT Syd representerad
i MT:s styrelse.
Detta för att kunna ha någon som
kan föra denna del av föreningens
talan och möjliggöra att vår del hålls
vid liv.
Under hösten har vi för avsikt att
anordna en mingelkväll samt ordna
MT Syds egen variant på högtid med
HUGIN&MUNIN 2/2015
Jon Andersen berättar om sin bakgrund under föredraget ”Ukrainakrisen”.
höstföredrag och gåsamiddag. Detta
hoppas vi ska bli en stående tradition. Preliminärt datum för detta är
satt till den 7 november 2015.
Under våren planerar vi att genomföra ett nytt vårföredrag och vi skulle
även vilja anordna ett besök till en
historisk plats i närområdet.
Slutligen diskuterade deltagarna
även hur vi ska förbättra marknadsföringen kring de evenemang vi
HUGIN&MUNIN 2/2015
planerar att genomföra. Således har
vi beslutat att sätta igång arbetet med
att nå ut till fler medlemmar stationerade i landets sydligare breddgrader.
Vi vill även uppmana er som känner till medlemmar inom MT eller
före detta medlemmar att kontakta
MT Syd för att inte gå miste om
informationen som rör våra evenemang. Således kommer vi under
sommaren att arbeta med att för-
Foto: Karolina Nyberger
bättra vår marknadsföring för att
nå ut till medlemmar och försöka
rekrytera fler före detta medlemmar
till organisationen.
Väl mött,
Karolina Nyberger
Initiativtagare till MT Syd
7
Tasmanien – en språklig utmaning
”Arrived in Tassie, went to Macca’s. Go’ me a cuppa, snag and googies for brekki.
Met a shiela and gave he’ a bikkie cuz she cou’ eat the crutch out of a low flying duck!
An I slang ma hook.”
Text: Karolina Nyberger TolkS GU 09/10.
Ja, alla har vi väl studerat engelska
någon gång i tiden och jag själv har
alltid levt i någon sorts oförståelse
om att min egen var på en något hög­
re nivå. Detta åtminstone tills jag
kom till Tasmanien, där jag för första
gången mötte livs levande engelsk­
talande människor som jag ibland
inte alls förstår vad de säger. Mitt
namn är Karolina Nyberger och denna vår har jag haft ett tio veckor långt
kliniskt utbyte i staden Launceston,
Tasmaniens andra största stad, för att
fördjupa mig i ämnena dermatologi,
oftalmologi och otorhinolaryngologi
(hud, ögon, öron, näsa och hals) inom
ramen för läkarutbildningen.
Tasmanien är en ö och delstat i
Australien, belägen omkring 240 kilometer söder om Melbourne. Totalt
bor omkring 500 000 människor på
ön och dess största stad heter Hobart.
Ön fick sitt namn från Abel Tasman,
den första att upptäcka ön 1642, i
uppdrag av Antonio van Diemen,
generaldirektör för nederländska
Ostindien. Tasmanien kallades under
en lång tid för just Van Diemensland,
men Antonio fick slutligen ge vika,
och ön blev år 1856 uppkallad efter
Tasman i stället. Innan européernas
ankomst tillhörde Tasmanien aboriginerna men precis som för övriga
Australien behandlades de illa och
dog av sjukdomar som européerna
förde med sig, tillfångatogs eller
sköts. Européernas frammarsch bidrog även till att Tasmaniens växtoch djurliv fick sig en törn. Regnskog
fick ge vika åt industrialiseringen och
prisjakt på den, för Tasmanien unika,
Tasmanska tigern, bidrog till att arten
8
Karolina Nyberger på restaurang i
Melbourne.
dog ut i början av 1900-talet. Trots
denna törn och mörka del i Tasmaniens historia är växt- och djurlivet
på Tasmanien fortfarande unikt. Så
pass unikt att inte ens växter och
frukt från Australien självt får tas in
på ön utan noggranna importkontroller och en ynka banan i en ovetande
turists handbagage innebära dryga
böter. Vad gäller djurlivet är Tasmanien fortfarande nog allra mest känt
för den Tasmanska djävulen som
även den riskerar att utrotas. Detta på
grund av en aggressiv ansikts­tumör
som sprids när djävularna biter varandra i ansiktet.
Slutligen vill jag också nämna lite
om den fångkoloni som bildades i staden Port Arthur i början av 1800-talet
då det oftast är just fångkoloni som
många människor förknippar Tasmanien med. Fångkolonin i Port Arthur
bildades eftersom Brittiska imperiets
övriga fångkolonier var fyllda till
bredden och det var huvudsakligen
de straffångar som begått nya brott,
var särskilt besvärliga och upproriska fångar från imperiets övriga fångkolonier eller Storbritanniens allra
tyngsta brottslingar som skickades
dit. Nog med historielektionen.
I dag är Tasmanien, för de på fastlandet (Australien), mest känt för att
vara ett semesterparadis för diverse
bushwalks. Det är också en plats
det skämtas vilt om att den innebos
av lata och efterblivna bönder och
så­
ledes är det endast en plats där
man kan pensionera sig på. För fastlandsborna är Tasmanien också känt
för ett massmord som skedde i Port
Arthur 1996 men den som rest runt
och upptäckt Tasmanien vet att det
är ett ämne som man bör behandla
med försiktighet. Framför allt kring
huvudstaden Hobart och Port Arthur
självt då många har en personlig anknytning i form av nära och kära som
förlorat människor i det fasansfulla
dådet där en illvillig gärningsman
sköt ihjäl ett flertal människor som
kommit för att besöka turistattraktionen Port Arthur.
Så varför skriver jag då om Australien och Tasmanien för er? Dels
för att jag blev ombedd om det men
också för att jag vill passa på att dela
med mig av mina egna erfarenheter.
Språket engelska kanske inte kan
tyckas vara så exotiskt i sig men jag
måste ändå erkänna att det bitvis har
känts väldigt exotiskt, åtminstone för
mig, och just här nere. När jag växte
upp och studerade engelska i högstadiet och gymnasiet minns jag att
vi fick studera en rad olika dialekter
HUGIN&MUNIN 2/2015
Wineglass bay i Freycinet National Park.
såsom irländska, Oxford-engelska,
amerikanska och givetvis australiensiska. Således trodde jag att det inte
alls skulle bli några som helst problem med att komma till Tasmanien.
Tänk så fel jag kunde ha eftersom
det visat sig att min skolaustraliensiska huvudsakligen förmodligen
motsvarat en New South Wales- eller
Victoria-dialekt (Sydney, Canberra
och Melbourne).
Jag glömmer nog aldrig min första
egna patient på placeringen här nere
som visade sig vara vad fastlandsborna kallar för en riktig ”boagan”
(amerikansk motsvarighet hillbilly
eller redneck), som pratade så pass
otydligt och oförståeligt att jag
knappt förstod ett ord.
Nu har jag lärt mig att australiensarna nämligen är mästare på att
finna egna förkortningar och slang
HUGIN&MUNIN 2/2015
Foto: Karolina Nyberger
för olika ord och tar du det ett steg
längre och adderar en tasmanier på
det hela blir summan oftast ännu
”
Trots diverse
språkförbistringar och
att jag tvingats bjuda
på att jag ibland ser ut
som ett frågetecken
är Tasmanien en av de
vackraste platserna jag
någonsin besökt.”
värre. Tasmanierna använder nämligen inte bara slang utan de har
också en tendens att sätta ihop och
förkorta sina meningar till för mig
ibland oförståeliga meningar. Ett
simpelt ”What is going on?” kan bli
ett hemskt ”Skaunon?”. Försök dessutom att föreställa er en trött svensk
med kaffeabstinens på morgonrond
med uppgift att ta fullständig sjukdomshistoria och status från dessa
patienter. Tacka gud för att min första handledare var en pensionerad läkare från Blackpool i England. Gissa
om han fick agera tolk åt mig med
sin klara brittiska stämma den första
tiden?
Sakta men säkert har jag adapterat mig till det tasmanska språket
och kulturen. Visst är jag långt ifrån
fullärd men jag har lärt mig att man
kommer väldigt långt med att ha ett
öppnare sinne och vildare fantasi
till de ibland underliga ljuden som
brukade kallas för fullständiga me9
Cataract gorge i Launceston.
ningar. Att ha sina koffeindepåer väl
fyllda innan första morgonronden
klockan sju, har också det blivit A
och O.
Nu för tiden hänvisar jag alltid till
Tasmanien som Tassie och får jag
frågan om Tasmanien är värt ett besök svarar jag alltid: ”Nej – inte om
du tänker spendera fem dagar där.
Då är du vad tasmanienborna kallar
10
för en loonie – en person som besöker Tasmanien för att kunna säga
att personen varit där. För att verkligen kunna se Tasmaniens skatter
och dess mångsidighet måste man
spendera mer tid där.” För även om
min tid på denna ö har varit kort har
Tasmanien redan fått en stor plats
i mitt hjärta.
Trots diverse språkförbistringar
och att jag tvingats bjuda på att jag
ibland ser ut som ett frågetecken är
Tasmanien en av de vackraste platserna jag någonsin besökt och dess
invånare ett av de mest trevliga och
hjälpsamma folk jag mött. Har du
möjligheten så uppmanar jag dig
att besöka denna plats. Dess unika
historia och mångsidiga natur med
allt från regnskog i väst, kristallklara
HUGIN&MUNIN 2/2015
Liten ordlista
För den som är extra intresserad och redan nu vill genomföra en resa hit eller
bara vill testa sina kunskaper har jag givetvis satt ihop ett litet glosförhör för
den som känner sig extra manad.
Foto: Karolina Nyberger
bukter och valar i söder, karga berg i
norr och kritvita stränder i öst kommer inte att göra dig besviken.
Meningen i början då? Jo, ”I arrived in Tasmania and I went to
McDonalds. I got myself a cup of
tea, a sausage and some eggs for
breakfast. I met a girl and gave her a
biscuit because she was hungry like
a wolf. And then i left.” Såklart.
ArvoAfternoon
Amber fluid
Beer
BlueArgument/mistake
BrekkieBreakfast
BottlerSomething excellent
BrusselsproutScout*
Buckley’s chancheNo chance
CactusDead, broken
ChrissyChristmas
ChockaFull up
ClickKilometer
CuppaA cup of tea
CooeeA long way away
Cost big bikkiesExpensive
Dead dingo’s dongerDry
Dead horseTomato sauce*
Dingo’s breakfastNo breakfast
DinkumTrue
Dinky-diGenuine
DocketBill, receipt
DunnyDass
DocoDocument
Eat the crutch out of a low flying duck!
Hungry lika a wolf
ExyExpensive
FurphyRumour
Good oilUseful information
GoogiesEggs
Kangaroos loose in the top paddock
Dumb
Macca’sMcDonalds
Pig’s arse!I don’t agree
Sling your hookLeave
SnagSausage
SpudPotato
Sparrows fartDawn
SheilaGirl/ woman
TootiesToes/ feet
TassieTasmania
YennaYes-no
ZackNot worth anything
*Rhyming slang
•
HUGIN&MUNIN 2/2015
11
Veterandagen
Veterandagen genomförs
årligen 29 maj vid minnesmonumentet Restare ute
vid Sjöhistoriska på Gärdet.
Veterandagen är till för att
hedra och uppmärksamma
insatser av personal från
främst
Försvarsmakten
men även från andra svens-
ka myndigheter som skickar
personal på nationella eller
internationella insatser.
Även anhöriga, vänner och
personal från Försvarsmakten som inte deltagit i internationell insats är varmt
välkomna till denna dag.
Årets Veteran 2014 tillika samordnare av veteranmanifestationen/veterandagsmarschen lämnar av till
brigadgeneral på stridsvagn. Foto: Douglas Stark
MT på plats under Veterandagen
Douglas Stark, TolkS SOU 11/12, brättar om Veterandagen som ägde rum 29 maj.
Veterandagen började 11:00 för MT
utanför centralstationen på Klarabergsviadukten där uppsamling skulle ske för alla veteraner i Svenska
Veteranförbundet Fredsbaskrarnas
(SVF) regi. När MT kom på plats
kom det fram att tåget av veteraner
hade blivit för stort och vandrat vidare mot nästa uppsamlingsstation i
Kungsträdgården.
Väl på plats fanns en glad samling
av omkring 150 äldre herrar och
damer iklädd blå basker, musikkår
samt poliseskort. Ett flertal personer
frågade intresserat vad den gröna färgen på baskern stod för, och vad den
gyllene facklan var för något. Kul att
kunna sprida information, och lysa
upp okunskapens mörka korridorer
även inom veteransamfundet en dag
som denna.
Marschen från Kungsträdgården
12
till Sjöhistoriska skedde på fyra
kolonn och utan något försök till
att gå i takt. Det var en folklig och
glad stämning längs trottoarerna som
tåget passerade, passerande vinkade
och tog kort. Ju närmre Sjöhistoriska vi kom, desto tydligare hördes
marschsången ”Hemåt det bär” från
veteranerna. När tåget trädde in på
gräsmattan utanför Sjöhistoriska och
alla blickar från Försvarsmaktens
personal samt besökare vändes mot
veteranerna sjöngs sången med full
kraft. Det var mäktigt.
Väl framme vid Veterandagen
fanns ett antal tält med olika delar ur
Försvarsmakten representerade, det
fanns IED-D robotar, en stridsvagn
samt tre stridsbåt 90. Det serverades
korv i ett litet tält och veteranburgare
i ett större tält. Vädret var bra för att
spendera en heldag ute, uppehåll och
sol gjorde att både överhettning och
regnkläder kunde undvikas.
Vid ceremonin placerade Kungen
och Ordförande för SVF ut varsin
krans vid minnesmonumentet Restare. Sedan höll Försvarsministern och
ÖB tal om vikten av internationella
insatser och att vårda våra veteraner.
Musikkåren spelade ståtlig musik
och försvarsmaktens personal stod i
givakt.
Nästa år finns MT på plats igen,
29 maj 2016. Det är en söndag så
förhoppningsvis kan fler komma än
i år när det var på en fredag. Alla
är inbjudna! Det är en dag för att
särskilt uppmärksamma personal
som gjort utlandstjänst men det är
en utmärkt dag för alla i Försvarsmakten, och där särskilt alumni från
Tolkskolan att mötas, minnas och
prata.
•
HUGIN&MUNIN 2/2015
MT:s nya hemsida under uppbyggnad
Kära Systrar och Bröder!
För ganska exakt ett år sedan hade
jag privilegiet att för Hugin & Munin
få skriva en ”rapport” från årsstämman. Det resulterade i en liten betraktelse, ur en tillträdande sekreterares
perspektiv. Ett drygt år senare, sätter
jag mig ned för att återigen väcka liv
i mina kreativa (?) författarsynapser
och stänga av alla tankar kring det
jobb som upptar merparten av min
tid. Ett nytt verksamhetsår har åter­
igen inletts för Befälsföreningen Militärtolkar. Och nu är det meningen
att jag ska skriva något smart ...
En tanke dyker upp. Jag undrar hur
många verksamhetsår MT har avverkat? Sveper två fingrar över mobilen
och kollar upp ”Befälsföreningen
Militärtolkar” på ratsit.se. Bolaget registrerat i januari 1998, får jag fram.
Nä, det stämmer ju inte, längre tid än
så har vi allt krigat för att göra vår röst
hörd! Jag är kritisk till hur informationen framställs i denna källa. (Hinner
dock ändå iaktta en lustig ”detalj” –
tolkar är ju inte direkt kända för att
vara fåordiga, men här beskrivs föreningens mångsidiga verksamhet med
ett enda, allomfattande, utländskt ord:
”headhunting”. LOL, vem var denna
genialiske föreningens firmatecknare
1998?! Kolla upp ..!) I stället vänder
jag mig till egna källor från mina totalt sju år i styrelsen, och gräver fram
ur iCloud en gammal PowerPoint som
använts för att presentera MT:s verksamhet. Score! Får snabbt fram vad
jag söker. MT bildades 27 juni 1951.
27 juni! 1951! Vi är således inne i inte
mindre än det 65:e verksamhetsåret i
sin följd. Dessutom firar vi 64 år här
i dagarna och det är snart dags att gå
i pension.
Mycket har hänt under dessa 64
år och världen tycks snurra fortare
och fortare. Även om tolkar oftast
figurerar i de bakre leden snarare än
HUGIN&MUNIN 2/2015
Under konstruktion.
i frontlinjen, gör MT sitt bästa för
att alltid vara i framfart, informerad
och uppdaterad. Det är långt ifrån
en trivial uppgift och man kan ställa
sig frågan om dagens informationssamhälle gör det lättare eller svårare?
I takt med att teknologin förbättras
och blir allt mer globalt tillgänglig, expanderar flödena av information som
sköljer över oss. En konsekvens av informationsinvasionen är högre krav på
moderna informationsplattformar, för
att undvika att växande volymer och
ökande hastighet ställer orimliga krav
på administratörer och användare.
Under året som har gått har jag haft
den stora förmånen att befinna mig
i MT:s nav, i egenskap av förbundets sekreterare. Det är en post som
medför intensiv exponering mot föreningens informationsflöden. När jag
först åtog mig uppdraget var det i tron
om att vara just sekreterare. Vad jag
inte visste var att jag samtidigt skrev
under på att vara förbundets webmaster, vilket ”råkat” hamna på sekreterarens skrivbord. Utan att gå in allt
för mycket på de känslor som it kan
framkalla, i form av skaparglädje och
tillfredsställelse när allt funkar, eller
frustration och maktlöshet när det inte
funkar, så vägrade jag som vanligt att
gilla läget! Åtgärder krävdes och vidtogs. Därför har jag nu den stora äran
att presentera MT:s nya hemsida!
... eller ja, ähmm, i varje fall informera om att MT snart lanserar en ny
hemsida! Den kommer att vara bättre,
snyggare, mer funktionell och användarvänlig. Men kanske ännu viktigare
är att den kommer att vara lättare att
administrera för MT:s ”webmaster”.
I samband med detta vill jag även
hälsa välkommen den nya styrelsen
– framför allt de tre personer som,
bland annat, tar över mina arbetsuppgifter: sekreterare Linnea Wesslén, PR-ansvarig Douglas Stark och
kommunikationsansvarig Alexander
Ruckeman. Tanken är att PR- och
kommunikationsansvariga gemensamt handhar hemsidan framöver.
Deras första (?) utmaning blir att
färdigställa detta mästerverk!
Välkommen att titta in på nya sidan
den 1 juli. Passa även på att betala
medlemsavgiften! Trevlig sommar!
Over and out!
Sekreterare Emeritus
Ylva Nicolae Santesson
13
Ett av våra långa försök att sätta upp ett tält.
Foto: Milena Dalinaros
Suck it up, be a soldier
En kylig januarimorgon ryckte jag in på den grundläggande militärutbildningen, GMU.
I dag, två år senare, är jag militärtolk. De senaste månaderna har jag haft en för en
militärtolk okonventionell arbetsuppgift, nämligen att truppföra rekryter som går GMU.
Text: Milena Dalinaros TolkS SOU 13/14
”Varför måste vi göra om förläggningen igen? Varför måste vi ha så
många poster ute? Jag vet ju att vi
inte kommer bli beskjutna. Och kan
det inte bara sluta regna, kom igen!”
Dessa bistra tankar var mitt enda
sällskap under en särskilt kall och
regnig natt för lite över två år sedan.
Plutonen hade marscherat gruppvis i
regnet hela dagen, fram och tillbaka
mellan olika UPK:er. I skymningen
fick vi order att bygga gruppbivack,
men när vi var klara påpekade vår
plutonchef att vi byggt bivacken för
nära vägen så vi fick riva och bygga
nytt längre in i skogen. Vi var trötta,
14
hungriga och allmänt less på livet.
Det var april, vi befann oss i Boden
och var rekryter på den grundläggande militärutbildningen. Vi var
mitt uppe i vår sista övning Aldrig
ge upp, en övning som går ut på att
dels testa oss rekryter på det vi lärt
oss under utbildningen, dels ge oss
chansen att utmana oss själva. Med
andra ord: Vi var där helt frivilligt,
övningen skulle vara över inom loppet av några dagar och det var fred
i riket.
Det var mitten av april i Enköping
och mina rekryter var i mitten på sin
Aldrig ge upp. Jag hade fått i uppgift
att föra truppen från förläggningen
till skjutplatsen och att denna marsch
skulle ta två timmar. Rekryterna var
redan trötta och hungriga sedan innan
så det dröjde inte länge innan de med
krökta ryggar släpade fötterna efter
sig och deras blickar inte sträckte sig
längre än till kängorna på framförvarande kamrat.
När jag visste att vi hade ungefär fem minuters marsch kvar till
skjutplatsen beordrade jag halt och
lät dem ta av sig packningen. Jag sa
åt dem att vätska upp och ta några
djupa andetag. Därefter sa jag till
dem att blunda och fundera på om
HUGIN&MUNIN 2/2015
de kunde hålla med om ett antal
påståenden:
”Jag vill vara här. Jag har valt att
vara här”, började jag. Trots att de
blundade syntes det på deras ansikten
att de reagerade. ”Det här är jobbigt
men jag klarar det. Jag kommer att
klara den här utmaningen”, fortsatte
jag. ”Jag vill bidra positivt till min
grupp och min pluton. Jag vill att jag
själv, alla i min grupp och alla i min
pluton ska klara det här så bra som
möjligt.” Jag gjorde pauser mellan
varje påstående och lät dem sjunka
in hos rekryterna. ”Jag kommer göra
allt jag kan för att det ska bli så.”
Efter att ha bett dem öppna ögonen
igen frågade jag om de höll med mig.
”Ja, förste sergeant.”
Jag sa att det betyder att vi är på
rätt väg och fortsatte:
”När ni får order om att marschera
mot ett okänt mål, kan ni säga ifrån
då?”
”Nej, förste sergeant.”
”När ni får order om att ta terräng
eller försvara taget anfallsmål, har ni
något att säga till om då?”
”Nej, förste sergeant.”
”Finns det då något i er situation
som ni kan påverka? Något som ni
har makt över?”
”Nej, förste sergeant.”
Jag började räkna i huvudet. Ettusen, tvåtusen, tretusen ...
”Jo ...”, sa en rekryt lite tveksamt.
”Vad för något?”
”Oss själva”, svarade han. Jag lade
på minnet att jag skulle utföra en
segerdans så fort tillfälle gavs. ”Vad
hos oss själva?”
”Vår vilja.”
Jag kämpade med att hålla motivationen uppe. Vi grävde värn och
det var svårt att se förbi stenarna
och rötterna som vår korta lilla attackspade slog emot vid nästan varje
spadtag. Och hur mycket sand och
grus och sten jag än skyfflade bort
verkade inte gropen vilja bli djupare.
När vi slutligen blev klara dröjde
det inte mer än ett par timmar innan
HUGIN&MUNIN 2/2015
Ibland behövdes dock ingen motivation för vi hade faktiskt kul.
grundvatten sipprade upp genom jorden och täckte värnets golv. Perfekt
”
Men oavsett om det
är militärt eller civilt,
arbetsrelaterat eller
privat, stort eller smått,
så kommer flödet av
oönskade händelser
aldrig att upphöra helt.”
timing, för precis då skulle vi stå i
eldställningarna.
”Precis!” sa jag. ”Vår vilja. Vår
vilja, vår attityd och vår inställning.
Det är något i vår situation som vi
kan kontrollera. Vår vilja, attityd och
inställning har vi själva makt över.
Och så länge vi själva inte tillåter det,
så är det något som ingen annan kan
ta ifrån oss.”
Det brände i tjurnackemusklerna
av att jag burit packningen under
den långa marschen. Jag stod i infartsposten under vargtimmen och
vinglade till gång på gång av att jag
växelvis än somnade, än vaknade till
av att jag tappade balansen. Hela
dagen hade ett mantra gått på repeat
i mitt huvud: Tolkskolan, Tolkskolan,
15
Tolkskolan, Tolkskolan. Det, och min
dekadenta fantasi om en kladdkaka
med maränger, kolasås, glass, sylt,
honung, socker och diverse andra
diabetesframkallande ingredienser.
Tanken på Tolkskolan höll mig uppe
även i de mörkaste stunderna. Det
var ett mål som gjorde att utmaningarna ute i fält kändes mödan värda.
Viljan, attityden och inställningen?
Visst fanns de där till ett visst mått,
men nu i efterhand förstår jag att jag
var så upptagen med att stirra mig
blind på enskilda pixlar att jag missade fotografiet.
”Med rätt vilja, attityd och inställning kommer ni att se situationen för
vad den är”, sa jag till rekryterna.
”Små problem kommer inte kännas
oöverkomliga. Större problem kommer uppfattas som hanterbara. Ni
kommer slås av hur mycket resurser
ni har till hands i er omgivning, hos
varandra och inom er själva. Era
ögon kommer vara öppna för de
möjligheter ni har inom räckhåll för
att lösa era uppgifter. Ni kommer att
klara av allt ni tar er an ännu bättre
och ni kommer att bidra positivt till
er grupp och er pluton. Rätt vilja, attityd och inställning hjälper er att se
helheten.”
”Medelst ålning”, sa vår plutonchef, ”till toppen av skidbacken,
framåt.”
Ingen rörde sig. Vad sa han precis?
såg alla ut att tänka. Hörde jag rätt?
Vi sneglade på varandra.
”Medelst ålning, till toppen av
skidbacken, framåt”, artikulerade
plutonchefen extra tydligt.
Jag gick ner på alla fyra och kände
genast hur mina handskar sög åt sig
smältvattnet som två tvättsvampar.
Jag tog ett tafatt grepp om vapnet och
började kräla framåt. Runt mig krälade mina kamrater lika beslutsamt
och desperat som jag själv mot skidbackens topp som befann sig några
hundra meter upp. Det här kommer
ta eeeevigheter, var min sista tanke
innan plutonchefen skrek ut:
16
”Övningen avbryts!”
Återigen tog det ett tag för oss rekryter att reagera och återigen fick
plutonchefen upprepa kommandot,
men så småningom sköljde en våg att
förståelse över oss. Aldrig ge upp var
slut. Vi hade fixat det!
Det är så lätt att hitta saker att klaga
på, speciellt i situationer som redan
är fysiskt eller psykiskt påfrestande.
Något jag slås av är dock att detta
många gånger verkar vara fabriksinställningen, vare sig det är på individbasis eller på arbetsplatser. Studenter
som biter ihop käkarna i frustration
över att handledaren är ultra­
petig
med fotnoterna. Gymnasieungdomar
som bojkottar skolmaten. Jag själv
som verkligen har svårt för regn om
jag måste vistas i det. Men oavsett om
”
Vår vilja. Vår vilja,
vår attityd och vår
inställning. Det är
något i vår situation
som vi kan kontrollera.
Vår vilja, attityd och
inställning har vi själva
makt över.”
det är militärt eller civilt, arbetsrelaterat eller privat, stort eller smått, så
kommer flödet av oönskade händelser aldrig att upphöra helt. Tågkaoset
kommer att upprepas när första snön
faller i år med. Tolkkadetterna kommer alltid att ha flera hundra glosor
att lära sig varje vecka. Någonstans
i världen kommer människor att
drabbas av krig, svält, epidemier och
natur­katastrofer. Och dessa händelser
måste hanteras, redas ut och bearbetas, globalt och enskilt.
En sen kväll satt jag på min vanliga plats vid ett av de runda borden i
Tolkskolans pentry och försökte lära
mig att skriva baklänges. Det här
är inte riktiga bokstäver, tänkte jag,
Vanlig hederlig morgon-BRAK.
Foto: Milena Dalinaros
drog en djup suck och ”ritade” ordet
bait för sjuttonde gången.
Mindre än ett år senare deltog vår
kull i övningen Sleipner. Jag fick
prova på att tolka både möten med
guvernören och förhör med fångar.
Det gick upp för mig som aldrig förr,
inte bara hur viktig min uppgift som
tolk är, utan också hur viktigt det är
att jag löser den bra. Jag upplevde
en pirrande entusiasm över att min
kompetens var behövd och att jag
fyllde en viktig funktion. För första
gången i mitt liv kände jag att uttrycket ”en kugge i maskineriet” ljöd
vackrare än ”ensam är stark”.
Jag menar att vår vilja ska bära lite
längre än till att bara få problemet
överstökat. Vår attityd ska gå djupare
än till att bara ta oss ur situationen.
Vår inställning ska drivas av mer än
bara betyget på fredagsprovet eller ett
annat yttre incitament. Vi bör ha en
vilja att segra över våra egna svagheter. Vi bör ha en attityd som får oss att
fokusera på lösningar i stället för problem. Vår inställning bör vara att vi
gör vårt absoluta bästa. Och allt detta
bör genomsyras av en genuin tro på att
vår personliga insats är ett nödvändigt
bidrag till helheten. Nästa gång det
regnar ska jag säga till mig själv:
Suck it up, be a soldier.
•
HUGIN&MUNIN 2/2015
ANNONS:
Inbjudan till ungdomskurs ”Prova på att vara militärtolk”
Kursens syfte mm
Kursen syftar på att ge Dig en inblick i utbildningen
till specialistofficer och militärtolk. Du kommer att på
ett realistiskt och autentiskt sätt få språkutbildning
i ett av de språk som man utbildar i på Tolkskolan i
Uppsala.
Utbildningen kommer även att innehålla praktiska
moment där Du får praktisera nyvunna kunskaper.
I kursen medverkar även personal som genomfört
utbildning vid Tolkskolan. De kommer bland annat
berätta om sina erfarenheter från utbildningen.
Det krävs inga förkunskaper i det aktuella språket,
men en vilja att lära och ett intresse för språk kommer
att hjälpa Dig i utmaningen.
Vem kan söka till kursen
Kursen vänder sig till Dig som är mellan 15 och
20 år, bor i mellersta Sverige och är medlem i en
frivillig försvars-organisation. Ett medlemskap i
Försvarsutbildarna kostar cirka 100 kr/år och innebär
inga ”förpliktelser” för Dig. Det går bra att skicka in
medlemsansökan i samband med kursansökan. För
ungdomar under 18 år krävs
Målsmans underskrift på ansökningsblanketten.
Efter kursen hoppas vi på att du fått en god bild av
vad som krävs för att kunna anta utmaningen att i
framtiden söka utbildning till specialistofficer eller
militärtolk.
Datum och plats
Kurskod: 19719
Startdatum
Onsdagen den 28 oktober
klockan 10.00
Slutdatum
Fredagen den 30 oktober
klockan 13.00 (efter lunch)
Kursplats
Tolkskolan Uppsala
Ansökan
Ansökan ska sändas till
Försvarsutbildarnas kansli
senast den 28 augusti
För mer information, se
www.frivilligutbildning.se/
ungdomsverksamhet
Kontaktuppgifter
Kurschef
Lars Hammarström
Telefon
070-429 75 93
E-post
[email protected]
Övrigt
Kursen är helt kostnadsfri.
Du får resa, mat och boende
gratis.
Varmt välkomna!
Försvarsutbildarna
Försvarets Tolkskola
Militärtolkarna
HUGIN&MUNIN 2/2015
17
Text: Helena Bani-Shoraka
Jag har på senare tid haft särskild anledning att fundera på det här med benämningar på språk, det vill säga vad
språk heter och kallas. Ni vet skolexemplet från Balkan där ett språk som
man hade ett tydligt, konkret namn
på, som plötsligt delade sig och blev
tre. Eller nya språk från trakterna i
och kring Syrien som man tidigare
aldrig hört talas om och som plötsligt
är på allas läppar. För att inte tala om
språk som har ett namn och talas av
många miljoner människor dagligen,
men som officiellt sett ”inte finns”.
Allt det här hänger förstås ihop med
politik. Språkpolitiska frågor, gärna
om minoritets- och invandrarspråk,
fungerar ofta som slagträ i politiska
debatter på de flesta håll i världen.
Det är förstås tacksamt att beskriva
det här med benämning på språk
och förändring av benämningar med
färgstarka, dramatiska exempel. Men
det behöver inte alltid vara så revolutionärt omvälvande. Ibland är det här
med benämningar bara så där lagom
svårgreppbara och irriterande. Och
inte alls aktiva åtgärder från den aktuella statsmakten. Jag har ett exempel från min egen bakgård, nämligen
på olika benämningar på persiska.
Persiska är alltså den svenska benämningen på det officiella språket i
Iran. Den har varit vedertagen i Sverige i många årtionden. Den kommer av att Iran fram till 1935 hette
Persien. Det var väldigt länge sen jag
hörde någon fråga: ”Pratar man iranska i Iran?”. De flesta vet att språket
heter persiska. Iranska språk används
närmast inom språkvetenskapen som
18
Vad händer
med persiskan?
en samlingsbenämning för olika
språk och språkliga varieteter i den
iranska språkfamiljen från olika tidsepoker. Persiska, dari och tadzjikiska
klassificeras till exempel som nyiranska varieteter.
När Sverige för ett antal år sedan
började engagera sig i Afghanistan
och afghaner började komma till
Sverige fanns det initialt en viss förvirring i benämningen på de officiella
språk man talade i landet. Pashto var
det inga problem med, det var det där
”
Det visade sig
att benämningen
persiska inte är så
självklar längre. Den
förekommer fortfarande
frekvent, men i
påtaglig konkurrens
med kombinationen
persiska/farsi, eller
bara farsi.”
andra som till en början kallades för
en lokal variant av persiska, ibland
för afghansk persiska. Efter ett kort
tag, när informationen om att språket
kallades för dari (med betoning på –i)
i Afghanistan nått fram till svenska
myndigheter kunde man lite här och
var hitta den försvenskade benämningen dariska (med betoning på första stavelsen). Några år senare, och
kanske delvis på grund av Tolkskolans språkaktiviteter, befästes benämningen dari på svenska myndigheters
hemsidor. Ute i samhället förefaller
dock betoningen av ordet dari fortfarande ligga på första stavelsen.
Här kunde man ju tro att allt var
frid och fröjd, och att benämningen
på två iranska språkliga varieteter i
Sverige skulle ha landat på persiska
respektive dari. Det är precis då man
inser att något håller på att hända
med benämningen persiska.
Vid flera tillfällen under de senaste
två åren, när jag i tjänsten kommit i
samspråk med myndighetsrepresentanter, har jag fått frågan: ”Jaha, men
då kan du farsi (med påtaglig amerikansk accent)?”.
Första gången jag var med om det
blev jag ganska ställd och svarade
något i stil med: ”Eh ... det officiella språket i Iran heter persiska. På
svenska, alltså. Farsi är vad persiska
heter på persiska.”
På relativt kort tid var jag med om
flera liknande situationer. Så pass
frekvent på så kort tid att jag började undra om man kunde skönja ett
mönster här. Vad är det som händer
med persiskan i Sverige?
Min första tanke var amerikanisering. Det var inte bara uttalet av
farsi, med de omisskännliga rullande
r:en. Det är nämligen så att persiska
översätts till Persian på brittisk engelska och Farsi på amerikansk engelska. Om man ser detta utifrån den
vetenskapligt belagda benägenhet
och mottaglighet som svenskar och
svenska språket visar ifråga om anglicismer, känns vägen för influenser
på svenskan kortare från den amerikanska kontinenten än från Iran. Men
HUGIN&MUNIN 2/2015
så slog det mig att det i det här fallet
det kanske finns ytterligare benägenhet att anamma det amerikanska uttalet, för hur skulle ett försvenskat
uttal låta? Det skulle ju bli något i stil
med ”farschi”, som i fars (=spex).
Det ligger inte naturligt i munnen
någonstans ...
På jakt efter eventuella mönster
sonderade jag olika svenska myndigheters hemsidor för att se om det
förekom andra benämningar på persiska än just persiska. Jag begränsade
mig till organisationer som erbjuder
information på ”övriga språk” på annat sätt än google-översättningar.
Resultatet förvånade. Det visade
sig att benämningen persiska inte
är så självklar längre. Den förekommer fortfarande frekvent, men
i påtaglig konkurrens med kombinationen persiska/farsi, eller bara
farsi. I vissa fall förekommer också
kombinationen persiska/dari. Kombinationerna är ganska många i och
med att benämningarna förekommer
både med latinsk och med arabisk
skrift. Och, hör och häpna, på en
mycket stor myndighet som står för
det första mötet som nyanlända har
med Myndighetssverige (inga namn
nämnda) förekommer benämningen
parsi. Hur i hela friden har den
här benämningen hittat in i svensk
statsförvaltning?!
HUGIN&MUNIN 2/2015
Nu kanske man måste vara infödd
iranier eller iranist för att se de politiska konnotationerna. Jag tvivlar
starkt på att myndigheten i fråga har
en susning om detta och att det skulle
vara ett aktivt språkpolitiskt grepp.
Parsi är en förislamisk variant av den
arabifierade versionen farsi. Araberna invaderade spillrorna av det
Persiska riket i mitten på 700-talet
e.Kr. och islamiseringen av regionen
påbörjades. Snart kom man att börja
använda det arabiska alfabetet och
för att anpassa det för persiska fick
man lägga till fyra bokstäver. En av
dessa bokstäver var just bokastaven
p. Det är bland annat med avstamp i
denna historieskrivning som många
nationalistiskt och rojalistiskt sinnade exiliranier med paniranistiska
ideal markerar sin identitet och politiska färg. Med den blygsamma
bokstaven p gör man alltså anspråk
på den anrika förislamiska storhetstiden. P som i pars, pers, Persien,
Persepolis ...
Så, vad är det som händer med
persiskan i svensk offentlig förvaltning? Från en vedertagen benämning florerar plötsligt en uppsjö av
benämningar ...
I nuläget saknar vi – irriterande
nog – tillfredsställande svar på
frågan. Det brukar hjälpa att tänka
på språk som dynamisk, rörlig materia när man försöker förstå hur
det hänger ihop. Det är inte alltid
som man är hjälpt av grammatiska
system, det är ju ändå genom människor och inte regler som språk
runt oss finns och används. Och
det är ofta inte förrän långt efter­
åt, i backspegeln, som man kan
hitta möjliga orsakssamband och
förklaringsmodeller.
Vi får helt enkelt nöja oss med
att gemensamt fortsätta bevaka vad
som händer med persiskan. Först
om några år kommer vi att kunna
avgöra om detta var en tillfällig modenyck eller början på en förändring
av en språklig benämning.
Magnus Dahnberg med blombuketten
från MT. Foto: Helena Bani-Shoraka
MT gratulerar
Magnus
Dahnberg!
Lördagen den 9 maj 2015 försvarade Magnus Dahnberg, tjf
chef på Tolkskolan, sin doktorsavhandling. Disputationen
ägde rum i Ihresalen, Campus
Engelska Parken, vid Uppsala
universitet.
Avhandlingen med titeln
”Tolkmedierade samtal som
rollspel” är skriven på institutionen för moderna språk,
avdelningen för slaviska språk.
Dahnberg har studerat olika
typer av tolkade samtal som
rollspel, och hur de kan användas i utbildning, testning och
forskning.
MT var förstås på plats och
gratulerade!
•
•
19
Sök till Mentorprogrammet!
Vissa av oss har erfarenheter som bara en på miljonen har turen att
uppleva. Andra har gjort misstag som får oss att vilja hålla för öronen,
knipa ihop ögonen och skaka på huvudet som ett litet barn. Oavsett så
kan det vara värdefullt för andra att få ta del av dessa upplevelser så att
de i sina vägval varken behöver uppfinna hjulet på nytt eller trilla ner i
samma grop som andra redan legat och sprattlat i. Därför vill jag uppmana
er att använda Militärtolkföreningens Mentorprogram. Denna uppmaning
riktar sig både till er som är väl införstådda med vad Mentorprogrammet går ut på och till er som hör talas om det för första gången nu.
Jag vill be er som varit mentorer tidigare att meddela mig om ni är intresserade av att fortsätta med det. Berätta i så fall på vilka sätt ni kan vägleda
en klient. Beskriv även vilka förväntningar ni har på klienten. Ni får gärna
nämna ett specifikt namn om ni haft ett fungerande mentorskap tidigare.
Även nya mentorer sökes. Berätta kort varför du vill bli mentor, vad du
kan erbjuda och hur du skulle vägleda din klient. Beskriv vilken typ av
klient du skulle vilja vara mentor för och vilka förväntningar du har på
klienten. Mentorskapet ställer inga krav på att du ska ha någon särskild
ålder inne eller att du haft någon specifik yrkesbana. Du är välkommen
att söka mentorsrollen om du känner att du kan vägleda och inspirera en
annan person som är i början av sin karriär, förslagsvis genom att ge tips
och råd, dela med dig av dina egna erfarenheter och presentera klienten
för nyttiga kontakter. Varje mentorskap är unikt och det är viktigt att du
och din klient har förtroende för varandra och att personkemin stämmer.
Är du intresserad av att hitta en mentor? Är du nära en akademisk
examen eller funderar du på att göra en drastisk karriärväxling? Vill du
åtnjuta ett givande intellektuellt ombyte med någon som gjort det du
själv vill göra? Skicka då in en intresseanmälan där du berättar varför
du vill ha en mentor, vad du skulle vilja ha för typ av vägledning och vad
du vill få ut av mentorskapet. Beskriv vilka förväntningar du har på din
mentor och vad som gör dig till en intressant klient. Om du haft ett fungerande mentorskap tidigare får du gärna nämna namnet på din mentor.
När jag fått in era ansökningar kommer det ni skrivit om er själva enligt
punkterna ovan att ligga till grund för hur jag mentorer med klienter
paras ihop. Jag kommer också höra av mig till er om en gemensam
informationsträff kombinerad med fika när alla ansökningar är inne.
Nu har jag tagit första steget på vägen genom att välkomna er till
Mentorprogrammet. Ta nu nästa steg och anmäl er! Maila er ansökan
med namn, kontaktuppgifter och svar på ovanstående frågor senast
fredagen den 10 juli 2015 till [email protected]
Med förhoppning om att få läsa många ansökningar,
Milena Dalinaros,
Ansvarig för Mentorprogrammet