Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 3/2010 - september HUGIN&MUNIN PIONJÄRER I AFGHANISTAN Ny chef TolkS Tylebäck – klippan blev till strand! Nytt ryskt tonläge gentemot väst? Redaktören har ordet HUGIN&MUNIN 3/2010 - september Hugin & Munin är Befälsföreningen Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras i tryckt format till föreningens medlemmar, men finns också på www.militartolkar.org. Adress Befälsföreningen Militärtolkar Box 24130, 104 51 Stockholm Chefredaktör Nanna Lingegård [email protected] Grafisk redaktör Jakob Aldén Annonsansvarig Alexander Edvinsson Ansvarig utgivare Emil Gelebo [email protected] Tryck Wikströms Tryckeri, Uppsala ISSN 1654-9937 Styrelsen i MT Emil Gelebo, ordförande Ulrik Franke, vice ordförande David Magnusson, sekreterare Gustav Niblaeus, kassör Ylva Santesson Nicolae, ansvarig för kvinnligt nätverk Nanna Lingegård, chefredaktör Hugin & Munin Markus Ekström, ansvarig för Tolkpoolen Tobias Lindström, ansvarig för mentorprogrammet Alexander Edvinsson, marknadsföringsansvarig Martin Rosén, jubileumsansvarig Så var sommaren över, och mycket är det som hunnit hända. I Stockholm har Gärdet mest liknat en savann, men i Ryssland har situationen varit betydligt värre. Ingen rök utan eld, brukar det heta, och den här gången var det ju beklagligen sant. Frågan är om det är rökridåer som Kreml lägger ut när de på senare tid blivit mer västvänliga i sina tongångar, eller om det ligger någonting bakom även i det fallet. Martin Rosén har under sommaren rotat runt bland olika teorier och skrivit en artikel i ämnet till detta nummer. Det är fler MT-medlemmar som ägnat sommaren åt att förkovra sig, inte minst alla de som var på sommarkurserna i Tylebäck. Tyvärr fick jag ställa in mitt eget deltagande, eftersom jag inte fick semester. För både redaktionens och egen räkning var jag därför nyfiken på om Tylebäck höll måttet. Tydligen fanns där allt som krävdes för lyckade sommarkurser, trots att räkorna har blivit hamburgare. Erik Hjelm går in på detaljerna i sitt reportage. Även om temperaturen och klimatet alltid är det som toppar löpsedlarna under sommaren, och således också min redaktörsspalt, så har det hänt saker även på andra plan. För redaktionens del har vi nu fått möjlighet att utvidga tidningen till dess tidigare omfång på tjugo sidor. Med tanke på att föreningens språkområde utvidgats rejält de senaste åren har det varit svårt att täcka in rapporteringen i det mindre formatet. Därför är jag riktigt glad över det utökade utrymmet och möjligheten det ger att skapa både större bredd och djup i urvalet av artiklar. En ytterligare förändring för oss i redaktionen är att Jakob Aldén, som ansvarat för tidningens grafiska utformning under snart två års tid, nu ger sig ut på nya äventyr. Han kommer att efterträdas av Ylva Winsnes, som redan har tagit över så smått i och med detta nummer. Ett stort tack till Jakob för ett riktigt bra arbete med tidningen och varmt välkommen till Ylva! Nanna Lingegård Chefredaktör Postgiro 59 895-3 Orgnr 802402-4930 Annonsbokning [email protected] Adressändring [email protected] Anmälan till nyhetslista [email protected] Omslag Foto: Andreas Karlsson, Försvarets Bildbyrå. Patrull utanför Mazar-i-Sharif. I DETTA NUMMER s 4 Tylebäck – klippan blev till strand! | s 6 Pionjärinsats i Afghanistan | s 9 Nytt ryskt tonläge gentemot väst? s 12 Vem vill jobba i ryska armén? s 14 På östfronten något nytt! | s 16 Kängor och halvkängor s 18 Ny chef TolkS | s 19 Jubileumsdag på Tolkskolan MT-vänner! Så här en vecka före valet är hela Stockholm överhopat av valbudskap. Få affischer tar dock sikte på försvarspolitiken. Förvånande, kan tyckas, med tanke på den banbrytande förändring som ägt rum under sommaren. Inget mindre än en ”kulturell revolution”, för att citera ÖB. Vårens riksdagsbeslut att låta värnplikten bli vilande från den 1 juli innebär slutet på en 108 år lång epok. Förutom att det är en grundläggande förändring för Försvarsmakten innebär moratoriet även en utmaning utan tidigare motstycke för hela frivilligrörelsen. Efter att i föregående nummer ha fått läsa om Tolkskolans framtid bortom värnplikten är det därför hög tid att vända blicken mot vår egen organisation. I sitt tal vid vår moderorganisation Försvarsutbildarnas riksstämma i Solna i början av sommaren påtalade förbundsordförande Henrik Landerholm två områden med särskilt stora utmaningar för dagens svenska försvar. För det första ligger lejonparten av de nuvarande utmaningarna alltjämt i Sveriges internationella engagemang, även om det nationella perspektivet – särskilt i relationen till Ryssland – har stärkts sedan Georgienkriget 2008. I det internationella åtagandet har MT en tydlig roll att spela som kompetenspool och tillhandahållare av repetitionsutbildning för den nya Försvarsmakten. MT:s mervärde är inte minst uppenbart genom att våra medlemmar har spelat aktiva roller i Sveriges samtliga större militära utlandsinsatser de senaste åren. Den andra stora utmaningen ligger i Försvarsmaktens framtida personalförsörjning. Push måste bli pull, för att använda förbundsordförandens egna ord. Försvarsmakten har nu krav på sig att bli Sveriges största rekryterande organisation, som ska attrahera cirka 4 000 individer årligen. MT har under lång tid bidragit till att bygga försvarets kanske starkaste civila meritvärde. Genom att dela med oss av våra erfarenheter inom detta område – och genom att fortsätta främja våra egna medlemmars möjligheter – kan vi bidra till att stärka Försvarsmaktens och Tolkskolans attraktionskraft. På den mer närstående föreningsfronten finns det också nyheter att förmedla. Efter fjolårets uppslitande uppbrott från Källviken var det i år dags för debut för sommarkurser på Tylebäcks kursgård i Halland. Att döma av det höga deltagarantalet och de övervägande positiva utvärderingarna kan jag konstatera att kursledningen har hanterat flytten med bravur. Vi måste dock vara beredda på att fortsätta förändringsarbetet. I våras inleddes en dialog med Tolkskolan om hur framtidens kursinnehåll kan anpassas för att tydligare möta Försvarsmaktens behov. Detta samtal kommer att återupptas under hösten med den nytillträdde chefen för skolan Richard Häggblad. Utfallet av diskussionerna kommer att presenteras i Hugin & Munin i god tid till nästa års kurser. Avslutningsvis vill jag passa på att tacka de medlemmar som redan har anslutit sig till Guldklubben. Tack vare de medel som har influtit kommer vi i höst för första gången kunna anordna parallella helgkurser i ryska, arabiska och dari. Se således till att boka in den 21-22 november i kalendern redan i dag! Emil Gelebo Ordförande MT MT:S KALENDARIUM 21 september Mentorprogrammet drar igång November Höstföredrag 19 november Deadline för bidrag till Hugin & Munin 4/2010 20-21 november Helgkurser i ryska, arabiska och dari Läs mer på www.militartolkar.org HUGIN&MUNIN 3/2010 Tylebäck – klippan blev till strand! I år var första året som sommarkurserna förlades till Tylebäck istället för Källviken. Det var många som funderade på hur detta skulle gå och var oroliga för att uppskattade traditioner skulle behöva brytas. Andra hade högt ställda förväntningar på flytten. Hugin & Munin flög över området för att kunna rapportera om hur det egentligen blev… Skribent och foto: Erik Hjelm, TolkS 01/02 Inte ett öga var torrt, som klyschan lyder, den där sista, och jag menar verkligen sista, kvällen på Källviken för drygt ett år sedan. Trots vackert väder, väl genomförda kurser (undertecknad kämpade med militärfranskan) och sedvanligt gott sällskap präglades kursveckorna sommaren 2009 av det förestående platsbytet. Många frågor tornade upp sig vid horisonten: Finns det några klippor på Tylebäck? Blir det några räkor? Vad händer med kurserna? Hur blir det med fälttävlan? Kommer Hans Hultqvist att komma dit? Även undertecknad lämnade Källviken 2009 med viss bävan inför vad som komma skulle. Det var således med viss tillförsikt som jag den 27 juni 2010 satte mig i min bil för att köra till Halmstad, där två veckors språkkurs ” Många frågor tornade upp sig vid horisonten: Finns det några klippor i Tylebäck? Blir det några räkor?” i ryska och tolkning skulle avverkas. Efter 50 mil på E4 rullade jag in i Sveriges sommarstad nummer ett och fortsatte rakt igenom den. Jag följde skyltarna mot Tylösand och efter någon mil såg jag skylten: ”Tylebäcks kursgård”. Jag parkerade och såg mig omkring. På en modern byggnad satt skylten ”Reception”. Runt omkring denna byggnad låg såväl nybyggda bostadslängor som äldre förläggningsbyggnader, och anläggningen bredde ut sig över ett område med stora gräsytor. Jag gick in i receptionsbyggnaden och erhöll nyckeln till rummet, som jag fick veta skulle ligga i byggnaden Nissan. Efter att ha inkvarterat mig i ett dubbelrum med egen toalett, rörde jag mig mot matsalen, där jag fick en första vink om en av de stora fördelarna med Tylebäck – maten. Denna första kväll stod tacos på menyn, och detta innebar en stor buffé av färska grönsaker, tortillabröd, köttfärs och allt annat som hör rätten till. I matsalen stötte jag också på ett antal bekanta ansiken, och oron började så smått övergå i förtjusning. Efter maten stod traditionsenlig infosamling på schemat. Vi fick bekanta oss med skolchefen löjtnant Anders Folkesson, som utöver sedvanlig information också gav en inledande lektion i halländska. Kvällen avslutades med en öl i matsalens bar, som skulle visa sig vara öppen varje kväll. Redan första dagen skingrades alltså ett antal orosmoln – förläggningarna höll högre standard än i Bohuslän, det fanns en bar som både var öppen och höll lägre prisnivå än i Källviken, och många gamla källvikare hade hittat även till Tylebäck. Det såg lovande ut. Under de kommande veckorna bedrevs kursverksamheten, och här var det mesta sig likt. Kurser gavs i ryska (såväl repetition som tolkning), militärfranska, arabiska och informationsinhämtning. Lektionerna hölls i kurssalar som, förutom att de var mer konferensanpassade än på Källviken, inte innebar några större förändringar. Man märkte emellertid HUGIN&MUNIN 3/2010 att Tylebäcks kursgård erhåller större resurser än Källvikens dito – hela anläggningen präglas av modernitet och en fräschhet som annars brukar vara förbehållen hotell av bättre snitt. Hur blev det då med gamla Källviksinstitutioner som fälttävlan och inryckaren med räkor på berget? Och fanns det några klippor i Tylebäck? Vad gäller den senare frågan är svaret mycket enkelt. fanns tillhanda och lätt anpassat tävlingsgrenarna till på platsen rådande förhållanden. Vad avser orienteringsterrängen hade ett för ändamålet ypperligt skogsparti rekognoscerats, dit de tävlande bussades i omgångar. Här kan nog också konstateras att årets orienteringsresultat förmodligen är det mest rättvisande på många år, eftersom inga tävlande på förhand var bekanta med terrängen. Det och slutligen hamnade i Tylebäck. Vidare lät franskgruppen lektor Nyholm, kapten Hammarström och löjtnant Folkesson genomföra en egen fälttävlan i middagssalen, arabiskgruppen bjöd upp till dans, inhämtningskursen gestaltade sin verksamhet till musik och tolkningsgruppen hyllade såväl sin lärare som ryskans aktiva perfektparticip. När middagen började lida mot sitt slut utnyttjade avslutande momentet i fälttävlan, språkprovet, visade sig bli en riktig utmaning. I detta ingick både halländska och jiddisch, liksom en del där de tävlande skulle försöka klura ut vilka kända svenskar som gömde sig bakom komplicerade anagram. Resultatet i fälttävlan presenterades på sedvanligt sätt på torsdagen andra veckan, och den som bäst lyckats anpassa sig till Tylebäcks förhållanden var LarsMiguel Utsi, som för övrigt aldrig deltagit i fälttävlan i Källviken. Prisutdelningen följdes som brukligt är av en avslutningsbankett, med såväl god mat och dryck som god underhållning. Här förtjänar Tomas Jonsson ett hedersomnämnande för sin fantastiska version av Guldet blev till sand, i vilken det beskrivs hur en deltagare i fälttävlan 2009 under orienteringen tappade bort sig i skogarna kring Källviken Lasse Hammarström delar ut pris i fälttävlan ” Årets orienteringsresultat är förmodligen det mest rättvisande på många år, eftersom inga tävlande på förhand var bekanta med terrängen.” Nej, det finns inga klippor i Tylebäck. Man får hålla till godo med Sveriges mest mytomspunna sandstrand Tylösand, som ligger cirka 300 meter från kursgården. Och räkor i all ära, inryckaren på Tylebäck bestod detta år av att kocken Walter dukade upp till stor grillfest med proffsigt grillade hamburgare och korvar, där alla kursdeltagare kunde frossa av hjärtans lust. Inte så dumt det heller. Men fälttävlan då, går en sådan klassiker verkligen att överföra från den helgade jord som Källviken och dess omgivningar utgör för tidigare kursdeltagare? Som man skulle kunna misstänka – när kapten Hammarström lägger manken till går det alldeles utomordentligt. Kaptenen hade rekvirerat ny utrustning från regementet Lv 6 i Halmstad, i form av ordentliga tävlingsgevär och -granater. Eftersom Tylebäck saknar ett naturligt fält för skytte och handgranatskastning hade kapten Hammarström improviserat med det avsevärt mindre fält som HUGIN&MUNIN 3/2010 ett antal kursdeltagare ytterligare en av de fördelar Tylebäcks kursgård erbjuder, nämligen gångavstånd till nattklubben på Tylösands hotell Leif’s Lounge (sic!). Således avslutades två soliga och härliga kursveckor i Tylebäck med en hejdundrande fest. Orosmolnen var sedan länge bortblåsta och ersatta med entusiasm och tillfredsställelse. Även om minnet av Källvikens kursgård för lång tid framöver kommer att leva kvar hos MT:s medlemmar behöver vi inte känna missmod och saknad. Snarare kan vi tillåta oss att glädjas över det som varit, förvissade om att sommarkurserna lever vidare och att många nya upplevelser väntar i Tylebäck. Och jo, Hans Hultqvist var där. l Pionjärinsats i Afghanistan I det senaste numret av Hugin & Munin beskrev förre chefen för Tolkskolan Stefan Kindblad hur utbildningen kommer att se ut framöver.1 Redan förra året fick vi dock ett smakprov på den framtida rutinen. De nyblivna persisktolkarna slussades då ut till utlandstjänst i tolkbefattning direkt efter muck. Olof Kollinius och Christian Ulfendahl var två av pionjärerna och berättar här om sina upplevelser. Skribent: Olof Kollinius och Christian Ulfendahl Foto (om ej angivet): Combat Camera/ Försvarsmakten På plats till slut Efter en nio timmar lång flygresa kunde vi äntligen känna den välbekanta duns som tyder på att planet har landat. Känslan som grep oss var konstig och overklig, trots de månader av förberedelser i form av språk, gruppdynamik, stridsträning, stabsutbildning med mera som vi fick genomföra på Livgardet i Kungsängen. Att verkligen befinna sig i Afghanistan, landet vars språk och kultur vi hade studerat på Tolkskolan under ett års tid, kändes smått surrealistiskt. ) Alla tidigare nummer av Hugin & Munin finns tillgängliga på www.militartolkar.org 1 Sverige har ingått i ISAF (International Security Assistance Force) sedan 2001, och för närvarande finns det cirka 500 svenska soldater i Afghanistan. De svenska styrkorna har ansvar för de fyra nordliga provinserna: Balkh, Jawzjan, Sar-e Pol och Samangan. Vår uppgift är att stabilisera säkerheten i området samt att stödja utvecklingen och återuppbyggnaden av landet. För att lösa denna uppgift har det upprättats ett PRT (Provincial Reconstruction Team) i Mazar-e Sharif i Balkh samt tre stycken PO:s Ovan: Stående längs muren på Camp Northern Lights (CNL) (F.v Olof Kollinius, Christian Ulfendahl) Foto: Stefan Bokvist (Provincial Offices) i de övriga provinserna. I alla provinserna, med undantag av Samangan, finns det i skrivande stund minst en representant från vår årskull. I Mazar-e Sharif har vi fått användning av det mesta som ingick i vår utbildning, allt från kulturförståelse, stridsförflyttning och underrättelsetjänst till Humintkunskaper. Det sistnämnda har vi särskilt fått tillämpa vid exempelvis screening-samtal (säkerhetsintervjuer), anställningsintervjuer och vittnesutfrågningar. Som tolk måste HUGIN&MUNIN 3/2010 man även vara beredd på att kunna ta emot kritik. Vad gör man när en afghan säger (Er persiska är lite svag)? Eller när den man pratar med i telefon helt plötsligt säger på dålig engelska ”Do you speak English”? Vid dessa tillfällen kan det kännas något motigt. Det är en utmaning att trots denna kanske alltför ärliga kritik fortsätta tolka med gott mod. Verkliga språkutmaningar En annan utmaning är att vara anpassningsbar för att kunna förstå de olika dialekterna av dari som talas i vårt område. Det är vanligt att dialekterna påverkas av pashtu, HUGIN&MUNIN 3/2010 ” Att verkligen befinna sig i Afghanistan, landet vars språk och kultur vi hade studerat på Tolkskolan under ett års tid, kändes smått surrealistiskt. ” ett indoeuropeiskt språk som framförallt talas i södra Afghanistan och i Pakistan. Även uzbekiska, tadjikiska och till och med arabiska inslag är vanligt förekommande. En språklig influens som uzbekiska har på dari är att alla ”f”-fonem blir till ”p”. Exempelvis uttalar vissa (nafar, person) som napar. Vid stressade situationer kan dessa nyanser av språket bli väldigt svåra att förstå, eftersom man är skolad i att saker och ting skall uttalas korrekt. Språkliga missuppfattningar är dock något som varje tolk får erfara förr eller senare. Vid en tolkning under ett screening-samtal frågade samtalsledaren huruvida den afghanske motparten någonsin druckit öl. Detta tolkade jag till: Afghanen svarade något märkligt på frågan. Han menade att vid vattenbrist och vid vissa tillfällen i moskén brukade han dricka detta. Efter denna utläggning kände jag mig något förvirrad och var inte säker på om jag ville tolka det jag hört. Jag frågade istället om, denna gång mer artikulerat, men fick ändå samma svar. Då slog mig tanken att det faktiskt finns en språklig skillnad mellan farsi och dari. På farsi är det fullständigt korrekt att säga (Abjå ) för öl. På dari är det ordet för öl sällsynt men det finns ett ord med liknande uttal (Abe jaw) som betyder dikesvatten. Ett bättre ord på dari för öl hade varit (bir). Efter denna insikt gällde det bara att hålla huvudet kallt och ställa om frågan. Vid en polisstation i Mazar-e Sharif (F.v afghansk polis, Olof Kollinius) Foto: Christian Ulfendahl ” Utbildningen på Tolkskolan har verkligen visat sig vara ändamålsenlig.” På återseende Nu börjar missionen dra sig mot sitt slut. I skrivande stund är det fyra dagar kvar före hemrotation, och vi ställer oss frågan hur vi bäst kan Anmäl dig till FÖRHÖRSLEDARPOOLEN sammanfatta vår tid i Afghanistan. Det som känns mest givande är att vi har fått möjlighet att använda det språk som vi under så pass lång tid studerat och att vi har kunnat utvecklas inom det. Utbildningen på Tolkskolan har verkligen visat sig vara ändamålsenlig! Naturligtvis har det även varit roligt att ha fått chansen att se Afghanistan och lära känna dess kultur och befolkning. Nu lämnar vi Afghanistan för den här gången, men någonting inom oss säger att det inte är sista gången vi kommer se landets ståtliga och mytomspunna berg. l För att anmäla dig till e-postsändlistan skickar du namn och uppgift om GU (t.ex. TolkS 98/99) till [email protected]. HUGIN&MUNIN 3/2010 Nytt ryskt tonläge gentemot väst? Kriget mot Georgien markerade kulmen på en åttaårig period av kraftigt försämrade relationer mellan Ryssland och omvärlden. Sedan dess tycks den ryska politiken långsamt ha svängt, och trenden är idag uppåtgående. Något måste ha hänt i Moskva – eller hur är det egentligen med den saken? även försämrat relationerna med väst. Vissa bedömare beskrev tillståndet som ett nytt kallt krig, och konflikten med Georgien sågs av pessimister som ett tecken på att Moskva nu hade gått från ord till handling i sin strävan att återupprätta kontroll över de viktigaste av de forna sovjetrepublikerna. De ryska tongångarna mot väst var under samma period hätska. I ett uppmärksammat tal i Munchen 2007 anklagade den dåvarande presidenten Vladimir Putin USA för att försöka tillskansa sig världsherravälde genom våldsanvändning. Skribent: Martin Rosén, TolkS 00/01 Bildkälla: www.kremlin.ru ” Sedan kriget i Georgien har alltså inte mer än två år förflutit, men otvetydigt är Rysslands beteende på den internationella arenan idag väsentligt annorlunda.” HUGIN&MUNIN 3/2010 Ett aggressivt Ryssland Låt oss börja med att gå tillbaka till augusti 2008. Vid denna tidpunkt rullade ryska stridsvagnar fram djupt inne på georgiskt territorium, efter att relationerna mellan Tbilisi och Moskva försämrats i allt snabbare takt under ett antal år. Den ryska politiken gentemot Georgien och resten av det så kallade ”nära utlandet” hade sedan millennieskiftet blivit alltmer konfrontatorisk, vilket i sin tur Töväder Sedan kriget i Georgien har alltså inte mer än två år förflutit, men otvetydigt är Rysslands beteende på den internationella arenan idag väsentligt annorlunda. Agerandet efter den polske presidenten Kaczynskis tragiska bortgång och hanteringen av årsdagen av massakern i Katyn har bidragit till ett töväder i de rysk-polska relationerna. Den gamla gränstvisten med Norge löstes plötsligt i april i år efter 40 års förhandlingar, vilket dämpade oron för Rysslands ambitioner i den arktiska regionen. Den amerikanska Reset-politiken har fått viss genklang i Moskva, tydligast manifesterat i det nya START-avtalet och vid president Medvedevs besök i USA i juni (vem minns till exempel inte de båda presidenternas hamburgerlunch?). Dessutom har relationerna med Ukraina fått ett markant uppsving, och en rad bilaterala samarbetsavtal har undertecknats. På ett mer övergripande plan kan man notera ett nytt tonläge i rysk statskontrollerad media, där tiraderna mot väst mildrats betydligt. I maj i år läckte ett strategiskt dokument, där en ny rysk utrikespolitik inriktad på samarbete med USA och EU förordades, ut från det ryska utrikesministeriet till pressen. Huruvida läckan verkligen var oavsiktlig kan dock diskuteras både länge och väl. Även den mest misstänksamme betraktare kan inte undgå att se dessa med flera enskildheter som en trend. Även om flera av förändringarna, till exempel Obama-administrationens Reset och Janukovytjs seger i det ukrainska presidentvalet, har underlättat politiken, så är det positiva ryska gensvaret något som man knappast hade kunnat vänta sig så sent som i augusti 2008. Vad orsakade klimatförändringen? Vad denna charmoffensiv beror på är omstritt. Förutom de något tursamma omständigheter som exemplifierats ovan, har en rad teorier lanserats av ryska och utländska bedömare. Den kanske enklaste av dessa företräds bland annat av Dmitrij Trenin, chef för Carnegie-centret i Moskva, som menar att den ekonomiska krisens svåra effekter på den ryska ekonomin har eliminerat den hybris som rådde fram till 2008. Enligt denna förklaringsmodell är den nya utrikespolitiska given en naturlig följd av att den ryska ledningen nu insett att landet aldrig kommer att kunna modernisera sin ekonomi utan västlig hjälp, och att denna hjälp inte kommer att erhållas med mindre än att relationerna förbättras. Denna förklaringsmodell skulle således kunna kopplas till president Medvedevs inrikespolitiska moderniseringsagenda. En analytiker vid banken Uralsib har också noterat hur premiärminister Putins 10 utrikespolitiska roll numera huvudsakligen tycks gå ut på att förhandla fram avtal för hel- eller halvstatliga företag, såsom Gazprom, Rosatom och Rosoboronexport – den forne fältmarskalken har blivit en superförsäljare! Mer pessimistiska bedömare tror inte alls att någon verklig omsvängning har ägt rum. Trenins kollega vid Carnegie-centret, Lilia Sjevtsova, menar att den ryska statsledningen ser hårdlanseringen av Reset-politiken som en unik möjlighet att vinna fördelar i utbyte mot eftergifter på områden ” Vad man […] utan tvekan kan konstatera är att ett fönster för närvarande tycks vara öppet där det finns möjlighet att förmå Moskva att engagera sig konstruktivt i lösningen av åtminstone vissa gemensamma problem.” som Moskva egentligen inte bryr sig om. Den sittande regimen – odemokratisk, kleptokratisk och styrd av säkerhetstjänsterna – kan inte vinna legitimitet utan en yttre fiende, menar hon, vilket kommer att visa sig så snart Ryssland inte får gehör för något av sina krav i relationen med väst eller om Moskva ombeds göra verkligt tunga eftergifter, till exempel i WTO-förhandlingarna eller i samtalen om europeisk säkerhet. En verklig reformering av Rysslands utrikespolitik skulle enligt denna teori kräva rejäla förändringar även av inrikespolitiken, där Ryssland visar att man på allvar är en anhängare till det som av politiker på båda sidor benämns gemensamma värden: demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi. Idag, menar Sjevtsova, finns det inga egentliga tecken på detta. Enligt ytterligare en teori, som knyter an till de ovan beskrivna, har Ryssland kommit till insikt om det omöjliga i att projicera sin makt utanför landets gränser så länge landets svaghet och brist på soft power består. Fjodor Lukjanov beskriver till exempel på sajten Russia in Global Affairs hur väst i princip stod vid sidan och såg på under vårens och sommarens oroligheter i Kirgizistan, men att Ryssland trots detta avstod från att ingripa. Förklaringen skulle vara att Rysslands ”imperialistiska instinkter” hölls i schack av det faktum att landet saknar militära, juridiska och politiska medel HUGIN&MUNIN 3/2010 för att på allvar kontrollera händelseutvecklingen i regionen. Här ses alltså den pågående trenden som ett måhända tillfälligt sätt att behålla ett visst inflytande genom samarbete, fram till den dag Ryssland åter är förmöget att agera egenmäktigt i närområdet. Det kan inte hållas för otroligt att den skada landet lidit av de till synes olösliga tvisterna med Ukraina, Moldavien, Baltikum, Polen och Georgien med flera länder har givit Moskva anledning att ompröva sin taktik (men alltså inte sin långsiktiga strategi). ” Ett annat faktum kvarstår: den ryska utrikespolitiken förblir inom överskådlig framtid intressestyrd. Några presenter från Moskva är inte att vänta.” Tid för samarbete Omständigheter, fattigdom, bluff, svaghet eller en verklig nyorientering av Moskvas relationer med omvärlden? Vad som sker innanför Kremls murar och på Smolenskaja Plosjtjad (där utrikesministeriet är beläget) är det få som vet. Vad man däremot utan tvekan kan konstatera är att ett fönster för närvarande tycks vara öppet där det finns möjlighet att förmå Moskva att engagera sig konstruktivt i lösningen av åtminstone vissa gemensamma problem. Lika självklart är det att ett samarbete med Ryssland vore mycket värdefullt i en rad olika sammanhang, både regionalt (miljön i Östersjön, handel i Östeuropa, etc.) och globalt (Afghanistan, Iran, Nordkorea, klimatförändringar). Hur långt som går att nå beror förstås på hur genuin den ryska omsvängningen verkligen är, något som världen lär bli varse framöver allt eftersom dessa frågor ställs på sin spets. I alla händelser lär ett annat faktum kvarstå: den ryska utrikespolitiken förblir inom överskådlig framtid intressestyrd. Några presenter från Moskva är inte att vänta. Frågan är om omvärlden är beredd att ställa upp på Moskvas villkor när insatserna höjs. Den som lever får, i vanlig ordning, se hur det blir med den saken. l KÖP MANSCHETTKNAPPAR S Återigen ges du som fullgjort din värnplikt vid Tolk med ppar möjlighet att beställa manschettkna in. skolans vapen – Odens korpar Hugin och Mun tin Mar till Intresserade uppmanas höra av sig st Thuresson via e-post [email protected] sena den 31 december 2010. fter Vänligen uppge fullständiga kontaktuppgi ad i samband med din beställning samt önsk . plikt värn e leveransadress och uppgift om när du gjord en Knapparna tillverkas för hand i sterlingsilver av är t Prise . mycket välrenommerad Stockholmssmed knas ca 800 kr per par exklusive frakt. Leverans berä kunna ske under första kvartalet 2011. HUGIN&MUNIN 3/2010 11 Vem vill jobba i ryska armén? Den ryska armén brottas med en rad problem. Ett av de största är hur bemanningen på förbanden ska ske när den demografiska situationen i landet förvärras och allt färre unga män är tillgängliga för värnplikt. Den negativa bilden av de ryska väpnade styrkorna hos befolkningen hotar också att på sikt urholka Rysslands operativa förmåga. Pennalism är ett utbrett problem på ryska förband, och en rad skandaler där myndigheterna antingen tiger ihjäl eller aktivt försöker mörka sanningen spär på denna uppfattning. Skribent: Markus Ekström, TolkS 02/03 Illustration: Nanna Lingegård, TolkS 05/06 Under 2009 sjösatte Rysslands försvarsminister Anatolij Serdjukov de mest genomgripande reformerna av de ryska väpnade styrkorna sedan Sovjetunionens sammanbrott. Tidigare försök till militära reformer har kantats av såväl militär som politisk ovilja att få till stånd några förändringar, men Serdjukov, med ett förflutet inom den ryska skattemyndigheten, tycks vara på väg att föra de väpnade styrkorna in i den moderna samtiden. Inom ramen för de pågående reformerna ska officerskåren drastiskt minskas med närmare fyrtio procent och antalet ledningsnivåer minskas från fyra till tre, där brigaden är den nya huvudsakliga operativa enheten. Därtill har beredskapen för brigaderna höjts avsevärt. Från att tidigare ha haft en stående beredskap på tjugofyra timmar ska alla brigader, i alla fall i teorin, nu ha beredskap att lösa militära uppgifter inom endast en timme dygnet runt. En ny beväpningsplan har presenterats där alla ryska förband till sjuttio procent ska utrustas med ny, modern materiel till år 2020. Officerskåren har redan minskats drastiskt, och brigaden har testats som operativ enhet i flera stora övningar. Så långt verkar reformerna ha genomförts framgångsrikt. Men 12 ” I vissa fall har den nyinryckte omkommit redan på tåget på väg till förbandet.” sedan börjar problemen ploppa upp som ”svampar efter regn”, för att använda ett ryskt talesätt. Grejen med Ryssland är att de generellt gärna presenterar långtgående och ambitiösa planer på storslagna reformer som sedan går i stöpet. Om de når upp till en fjärdedel av de uttalade målen är de nöjda. De omfattande reformerna gör att rekryteringen blir en knäckfråga för den ryska krigsmakten. Med ny, högteknologisk beväpning och materiel fordras en helt annan typ av fackkunskaper hos operatörerna. Här duger det inte med värnpliktiga soldater med endast ett års utbildning, utan det krävs kontraktsanställda specialister för att hantera avancerade UAV-, ledningsoch robotsystem. HUGIN&MUNIN 3/2010 Vem vill jobba i ryska armén? Lönen för kontraktniki, kontraktsanställda soldater, har tidigare varit låg och föga attraktiv för den genomsnittlige medelklassryssen i tjugoårsåldern. Från officiellt håll har man sagt att lönen för specialister och sergeanter (motsvarande de amerikanska Non-Commissioned Officers, NCO) kommer att höjas avsevärt till cirka 30 000 rubel i månaden (100 rubel ≈ 25 kronor). Detta är en bra bit över den ryska genomsnittslönen, som i januari 2009 var cirka 15 000 rubel. Men kommer höjda löner för specialister och sergeanter att vara tillräckligt? Antagligen inte. För många är tjänstgöring i de ryska väpnade styrkorna som helvetet på jorden, och nyinryckta utsätts för en klar risk att bli misshandlade till döds av de egna kamraterna på förbandet eller av officerare. Många gör sitt yttersta för att undvika myndigheterna när våroch höstinkallelserna genomförs. Ryska män från arton till tjugosju år är värnpliktiga enligt rysk lag. Under de första åren efter Sovjetunionens sammanbrott och under Putins första år vid makten fanns många sätt att undvika inkallelse till de väpnade styrkorna. Officiellt existerade tjugofem olika kriterier för när en värnpliktig kunde få frisedel. Med en demografisk situation som blir allt sämre och en förkortad tjänstgöringstid från två till ett år har dock Ryssland stora svårigheter att fylla luckorna på förbanden med värnpliktiga, varför antalet giltiga skäl för att få frisedel har reducerats. Att en man är far till ett barn under tre år är inte längre ett giltigt skäl att slippa tjänstgöring, såvida han inte är ensamstående förälder. Det räcker inte heller att han är make till en gravid fru eller ansvarig för omsorg och vård av nära släktingar. Diskussioner förs också om att höja den högsta åldern för värnplikt för att därmed göra fler personer tillgängliga för militärtjänstgöring. Än mer extrema, HUGIN&MUNIN 3/2010 ” För många är tjänstgöring i de ryska väpnade styrkorna som helvetet på jorden, och nyinryckta utsätts för en klar risk att bli misshandlade till döds.” om än inte helt seriösa, förslag har yttrats. Höga politiker har föreslagit att en ”screening”-process borde ske redan på sjukhusen när barnen föds för att utreda deras lämplighet för militärtjänstgöring. Initialt trodde man att en förkortad tjänstgöringsperiod på ett år istället för två skulle reducera problemet med dedovstjina, eller “oreglerade disciplinära åtgärder” som pennalismen benämns officiellt. När tjänstgöringstiden var två år fanns det en tydlig hierarki mellan soldaterna på förbanden, och soldater rörde sig uppåt i hierarkin för varje halvår när en ny kull med värnpliktiga ryckte in. Det finns en rad olika benämningar och slanguttryck för de olika nivåerna, men de vanligaste är att en soldat är duch (spöke) vid inryck, tjerep (dödskalle) efter tolv månader, slon (elefant) efter arton månader och ded (morfar) efter två år, därav benämningen dedovstjina. Hemskickad i förseglad kista Det är mer än sju år sedan Alma Bucharbajeva i Omsk fick ta emot ” Med en demografisk situation som blir allt sämre och en förkortad tjänstgöringstid från två till ett år har Ryssland stora svårigheter att fylla luckorna på förbanden med värnpliktiga.” en förseglad kista med sin döde son i. Det är strängeligen förbjudet att öppna dessa kistor, men Alma, som hade fått höra att hennes son hade hängt sig på en toalett på förbandet, trotsade förbudet och öppnade kistan ändå. Marat Burtubajev, Almas son, var arton år när han kallades in till tjänstgöring vid FSB:s gränstrupper i Bikin i Chabarovskregionen vid gränsen till Kina. Han hade hunnit åtta månader in i sin utbildning när myndigheterna meddelade att han hade tagit sitt liv. Senare skulle Alma få ett meddelande från förbandschefen i Bikin om att Marat ”tragiskt hade omkommit i sin tjänsteutövning”, vilket gjorde det hela än mer förvirrande. När Alma öppnade kistan hade Marat inga ärr runt halsen som antydde att han skulle ha hängt sig. Näsan var knäckt och han hade han ett långt, illa hopsytt ärr från hals till navel. Mest chockerande var det faktum att Marats inre organ saknades. På flera ställen på Marats kropp fanns också spår av nålstick. Sedan 2003 har sju sådana dödsfall uppdagats där den omkomne soldaten påstås ha hängt sig och sedan sänts hem med ett stort ärr över torson och utan inre organ. I vissa fall har den nyinryckte omkommit redan på tåget på väg till förbandet. Ljosja Aparin, en annan soldat som gick samma öde till mötes som Marat, var ett typexempel på en villig, patriotisk soldat. Ljosja skickades hem med krossad skalle, också under förevändningen att han hade hängt sig. Att någon med krossat kranium inte förmår att hänga sig är självklart även för den mest amatörmässiga hobbyläkare. En gemensam nämnare för alla de mördade soldaterna är att de var friska, unga och vältränade, med andra ord tacksamt villebråd för organplundring. I sammanhanget är det värt att notera att olaglig handel med organ över gränsen med Kina är vanligt förekommande och att en lever säljs på svarta marknaden för 13 motsvarande tiotusentals kronor. En lång, snårig och genomrutten rättsprocess följde i spåren av skandalen med den avlidne Marat. Läkaren på förbandet förnekade att något ingrepp hade genomförts på Marat efter dennes död. Denne kunde också förete bildbevis där den döde Marat inte hade några ärr på kroppen. Från förbandet kom mångtydiga besked om vad som hade föranlett Marats död. Ruslan Belonogov, som tjänstegjorde på samma förband, dömdes till två år i fängelse för misshandeln av Marat, men många skeptiker menar att Ruslan inte hade något med Marats död att göra utan har utsetts till syndabock i kölvattnet av den uppmärksammade skandal som följde. Almas sista utväg tycks vara att ta frågan till Strasbourg och Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Problematisk rekrytering Det är inte förvånande att Ryssland har problem med rekryteringen av soldater till de väpnade styrkorna under dessa förhållanden. Blotta misstanken om att en svensk soldat skulle ha utsatts för misshandel skulle orsaka ramaskri och bli en rikstäckande nyhet i Sverige, men i Ryssland är synsättet på soldater som en förbrukningsbar resurs alltjämt dominerande. Myndigheterna och de rättsskipande organen är kallsinniga inför det råa faktum att hundratals soldater varje år misshandlas svårt och ibland avlider till följd av detta. I förlängningen kommer denna syn att utvecklas till ett militärpolitiskt problem när Ryssland måste brottas med en allt mindre tillgång på män i tjänstgöringsålder och en allt större ovilja hos befolkningen att genomgå militärtjänstgöring. För de nya brigaderna med det uttalade målet att ha en stående beredskap på en timme kommer den operativa förmågan att minska dramatiskt till följd av brister i bemanningen och ny modern materiel som ingen vet hur man handskas med. Det är också svårt att föreställa sig att den genomsnittlige högskoleutbildade specialisten skulle välja en karriär inom de väpnade styrkorna när så många andra, ofarliga alternativ finns att tillgå för den karriärsugne. l På östfronten något nytt! Somliga i MT-kretsen kanske minns de storslagna övningarna Snöflingan 1 och 2. Kanske finns det rentav en och annan militärtolk som ligger sömnlös nätterna igenom och erinrar sig hur det var att tolka det där fasliga NBC-besöket en gång i tiden. För alla de som drömmer om att delta i något liknande, och för den eller de som suktar efter revansch, har försvarsavdelningen i Moskva glädjande nyheter. Det bilaterala arrangemangsplanen, som reglerar det militära samarbetet mellan Ryssland och Sverige, har återuppstått ur askan från Georgienkriget 2008. Det är hög tid för alla hugade rysktolkar att damma av gloslapparna! Skribent: Eric Finnås Dahlström, Försvarsassistent på försvarsavdelningen i Moskva, TolkS 04/05 Efter nästan exakt två års uppehåll är det bilaterala militära samarbetet mellan Ryssland och Sverige återupptaget. Bortglömda är sydkaukasiska konflikter, fokus har i stället riktats mot förbandsbesök på högsta nivå. Förutom att detta gläder bland annat oss på försvarsavdelningen i Moskva, så öppnar det möjligheter för alla som på ett eller annat sätt vill hjälpa till att överbrygga såväl språk- som kulturbarriären mellan de båda ländernas officerare. Genom att vara 14 medlem i Militärtolkföreningens eminenta tolkpool ges det till viss del under årets sista månader, men främst under det kommande året, tillfällen att leverera ett och annat stödhjul, akterstäv eller honungsskivling på ryska språket. En något magrare arrangemangsplan än tidigare har tagits fram för 2010 års kvarvarande månader. Totalt planeras fyra sammankomster under oktober, november och december. Till Ryssland avser Sverige skicka marininspektör Anders Grenstad för att besöka Östersjömarinen. Något som kan sätta käppar i bogpropellern är dock om de rykten som florerar kring ett befattningsbyte av chefen för Östersjömarinen infrias. Utöver detta hoppas den svenska sidan även på att under hösten kunna sända en delegation av ubåtsräddningsexperter till Moskva för att på djupet diskutera detaljer kring ett avtal på området. Sverige å sin sida står redo att ta emot chefen för Leningrads militärområde. Ett problem har emellertid uppstått i och med att han inte längre existerar. Till följd av den pågående militärreformen har Ryssland slagit samman de tidigare Moskvas och Leningrads militärområden, och dessa har HUGIN&MUNIN 3/2010 Tolkning under den första rysk-svenska gemensamma övningen på soldatnivå, Snöflingan 1, 2006. Foto: Erik Andermo Ser du fram emot nya, spännande uppdrag? Anmäl dig till TOLKPOOLEN tillsammans med Östersjömarinen och Norra marinen bildat vad man kallar för operativ-strategiskt kommando Väst. Den sista manövern i årets arrangemangsplan är ett delegationsbesök till Sverige från den ryska marinens hydrografiska tjänst för deltagande i ett av Internationella hydrografiska organisationens sammanträden. Här någonstans förväntar jag mig att hurrarop och spontana glädjeyttringar infinner sig hos samtliga rysktolkar. Inte sedan Skyddscentrum var i Moskva för att diskutera samarbete inom NBCskydd har ett tolkningsuppdrag av HUGIN&MUNIN 3/2010 denna kaliber infunnit sig på det militära området. Redan tidigare under hösten finns det dock möjlighet till utmaningar för den tolkningsvillige. Vid sidan om arrangemangsplanen anordnar försvarsavdelningen i början av oktober en gästföreläsning om den nya ryska militärdoktrinen, som kommer att hållas på Försvarshögskolan i Stockholm av en tidigare professor på den ryska generalstabsakademin och tolkas till engelska. Vi tar även tillfället i akt att hälsa vår nye medarbetare fallskärmsjägartolk Daniel Palm- För att anmäla dig till e-postsändlistan MT-Tolkpoolen skickar du namn och uppgift om GU (t.ex. TolkS 98/99) till: [email protected]. gren, rykande färskt nymuckad från Tolkskolan, välkommen till avdelningen. Dessutom vill vi meddela att en MT-medlem har löst av en annan på avdelningens chefspost – ny försvarsattaché, som efterträder överste Pär Blid, är sedan augusti i år kommendör Håkan Andersson. Ni som vill veta mer om den pågående militärreformen och förändringarna inom de ryska väpnade styrkorna ska hålla utkik i nästa nummer av Hugin & Munin. Där tar sig försvarsavdelningen an uppgiften att reda ut begreppen kring den nya organisationsstrukturen. l 15 Kängor och halvkängor Skribent: Magnus Dahnberg Illustration: Natasha Dahnberg Halvkängorna finns! De finns faktiskt. Ordet på svenska, alltså. För stora delar av läsekretsen är detta kanske ingen nyhet, men er språkspaltsredaktör måste erkänna att han har svävat i okunskap om saken ända till nu. Ja, det är värre än så: efter att ha försökt reda ut på vilket sätt ryska полуботúнки egentligen skiljer sig från ботúнки, hittade jag på ordet halvkänga som ett skämt, en som jag tyckte skojig språklig nykonstruktion. Bildat efter det ryska mönstret ботинки – kängor, полуботинки – ja, halvkängor då. På kul googlade jag mitt som jag trodde nyuppfunna svenska ord – och mängder av halvkängor dök upp, både som textträffar och på bild. Så var det med den saken. Det är bara att erkänna hur det förhåller sig: på skofronten har jag uppenbarligen stor utvecklingspotential, så att säga. Visst har jag märkt, mer och mer, att de ryska orden för olika skodon är ganska många. De flesta som har läst ryska brukar kunna orden обувь (endast singular, skor lite allmänt), ботинки (kängor eller lite grövre skor) och туфли (lågskor). Bra så, kan man tycka. Men efter några decenniers umgänge med det stora och mäktiga ryska språket har det äntligen gått upp för mig: alla de här små irriterande extraorden, som också på något sätt har med skor att göra – полуботинки, кроссовки, кеды, босоножки, полусапожки, you name it – de betyder något var för sig, och de kan inte utan vidare bytas ut mot varandra. Det är inte ens säkert att vart och ett av dessa ord alltid låter sig översättas till svenska med det rätt generella ordet skor. De kan behöva preciseras, och 16 att det verkar finnas medel för detta preciserande även på ärans och hjältarnas språk vittnar mitt fynd av halvkängorna tydligt om. Några decenniers umgänge med språket för att upptäcka detta, ja. Mer kvicktänkta individer gör säkert upptäckten betydligt snabbare än så. Och dessutom – jag inser det – finns det personer som begriper sig på skor, som vet vad pampuscher och loafers betyder och vad det är för skillnad på galoscher och bottiner. Och att boots inte alltid behöver betyda bagageluckor. För dessa läsare låter jag säkert lika aningslös som en av mina kursare i franska ” Idag är […träskor] kanske inget man väljer i första hand, eller fot, i en rysk storstad, men det finns ju ett liv på landet också. I en sommarstuga, om inte annat.” lät på universitetet i Uppsala för länge sedan, när han inför våra förvånade öron hävdade att han inte förstod nyttan med bidéer: ”Det är ju så besvärligt att tvätta fötterna i dem.” I tystnaden som följde såg han sig omkring på våra liksom avstannade miner, och la till: ”Jag har missförstått något, va?” Vi försäkrade att han nog hade det. Men om det finns någon mer därute som tycker att skovärlden är något av ett mysterium, och som ännu inte helt har greppat de olika ryska uttrycken för diverse skodon – låt oss slå följe en bit på väg, så kanske vi tillsammans kan skingra en eller annan dimma. Beredd? Då börjar vi. Det som nog får utnämnas till grundord på ryska är óбувь. Femininum, och ett så kallat singularord vilket betyder att det i regel inte förekommer i plural. En skoaffär är en магазин обуви eller en обувной магазин, en skoputsare erbjuder чистка обуви. Att ta på sig skor kan heta att обувáться / обýться, jämför att ta på sig kläder som ju heter одеваться / одеться. Men däremot passar det inte riktigt, tror jag, att använda обувь om ett så att säga specifikt par skor. Som till exempel “Vilka snygga skor du har!” – ja, då verkar det som om man behöver precisera sig på ryska och ange vilken sorts skor det gäller. Alltså: Ботинки (maskulinum, plural) är enligt vad jag fått fram lite grövre skor som inte tar slut nedanför ankeln utan går lite högre. De skall helst snöras eller ha någon typ av spänne för att vara ботинки. Ordet kängor passar säkert bra i många fall på svenska, eller också fortsätter man envist att använda ordet skor (jämför “Vilka snygga skor”, som HUGIN&MUNIN 3/2010 ovan). Och pjäxor (se där ett svenskt sko-ord till, inlånat från finskan, som jag till raga på allt faktiskt vet vad det betyder), eller skidpjäxor, heter лыжные ботинки. Hur är det då med полуботинки (maskulinum, plural)? Jo, då slutar skorna nedanför ankeln, i övrigt gäller ungefär samma sak som för ботинки (snören / spänne). Ett par rejäla svarta herrskor av märket Lloyd eller så, med en ordentlig gummisula men som så här i hösttider går bra att bära till kostym, är med denna definition ett exempel på полуботинки. Eller så kallas de bara ботинки i alla fall, för enkelhetens skull. Тýфли slutar i vart fall också nedanför ankeln, är lite lättare skor och kräver ingen särskild snörning eller så för att benämnas тýфли. Till exempel damskor på hög klack (на высóком каблукé, eller на шпильках, stilettklackar) är тýфли. Lättare herrskor kan också vara тýфли. Кроссóвки (femininum, plural) är gymnastikskor, gympadojor, gärna för utomhusbruk. Jämför ordet кросс, terränglopp. Кéды (maskulinum eller femininum, plural) liknar i mitt grovhuggna tycke gympaskor, men benämns hellre till exempel tygskor. Converse (ett firmanamn till, ursäkta) är ett företag som tillverkar sådana. För att inte tala om Keds, som det ryska ordet tycks ha hämtats från. När gäster i ett ryskt hem tar av sig sina ytterskor skall de erbjudas innetofflor. Dessa benämns тáпочки. På så sätt behöver gästen inte gå босякóм, egentligen barfota, HUGIN&MUNIN 3/2010 men också använt i stället för в одних носкáх, alltså i strumplästen. Detta med тáпочки är säkert välbekant för de allra flesta som besökt ett ryskt hem. Men på institutioner som sjukhus, eller skolor, kan man ibland bli tillhållen att medföra inneskor för ombyte. Och då, drar jag mig till minnes, skriver och talar man om ” Om обувáться / обýться kan betyda sko sig i betydelsen göra pengar på något? Nej. Fler frågor?” смéнная óбувь, ja, alltså ungefär ombytesskor. Och skoskydd! Sådana här obehagliga plastpåsar som måste träs över skorna på en del platser, eller något slags filtöverdrag som påtvingas ens skor på en del ryska museer, det finns ett ord för detta också förstås. Бахилы (betoning på i, rimmar på swahili ungefär). Så kan man ha trätofflor, eller träskor heter det väl oftast. Också i fråga om detta finns det ett ord på ryska – nej nej, ingen sammansättning som деревянные туфли, utan det heter сáбо. Dessa var tydligen våldsamt populära bland barn och ungdomar även i Ryssland för ett par decennier sedan. Idag är det kanske inget man väljer i första hand, eller fot, i en rysk storstad, men det finns ju ett liv på landet också. I en sommarstuga, om inte annat. Och apropå sommaren, som i skrivande stund nyss passerade, så är det många som då har sandaler på fötterna. Sandaler kan på ryska heta сандáлии (femininum, plural) eller босонóжки (även det femininum och i plural). Skillnaden? Jo, den tycks vara att босонóжки används om lite elegantare sandaler, och uteslutande om damsandaler. Norstedts förträffliga ordbok ger ordet sandalett som en möjlig motsvarighet till en босонóжка. Och helst skall denna босонóжка täcka ganska lite av foten, jo, en bar fot är en босáя ногá, så sandalettens benämning är bildat utifrån uttrycket för bar fot. Сандáлии blir då ett mer allmänt uttryck för sandaler, obligatoriskt för herrsandaler. Ja, så långt har jag kommit hittills i dessa ovetenskapliga efterforskningar. Tack för att du var med hela vägen hit, käre läsare (om du inte kikade i slutet först). Då återstår bara att avsluta … ett ögonblick, det är visst någon som undrar något. Hur sa? Om обувáться / обýться kan betyda sko sig i betydelsen göra pengar på något? Nej. Fler frågor? Jaha, en till, varsågod. Vad skomakare heter på ryska? Jo, det heter сапóжник, bildat på ordet сапóг, stövel. Titta där, ytterligare ett sko-ord. Och då kan vi komma in på diminutiven сапóжки, och полусапóжки … Det finns nog material för minst en språkspalt till i det här ämnet. Bidra gärna med egna erfarenheter av skor och ord för dessa, skoproffs och skoamatörer! Och nej, det går inte att använda det ryska ordet för skomakare om man vill försöka sätta någon på plats för att ha tagit sig in på någon annans expertområde: skomakare, bliv vid din läst! På ryska brukar detta i stället sägas motsvaras av всяк сверчóк знай свой шестóк, alltså ungefär envar syrsa, känn ditt strå. Men på båda språken uppfattas nog uttrycket som något av en känga. En halv, i varje fall. l 17 Ny chef TolkS Även om bladen kanske inte hunnit falla från träden än så har ytterligare ett blad vänts i Tolkskolans historia. Richard Häggblad efterträdde i augusti Stefan Kindblad som chef för skolan. Richard är ett inte helt oskrivet blad för Tolkskolan i och med sin tidigare sejour som ställföreträdande och tjänsteförrättande chef, men redaktionen tog ändå tillfället i akt att ställa några frågor. ” Skribent: Nanna Lingegård, TolkS 05/06 Foto: Lena Melander Det är viktigt att vi är beredda att förändras!” Stort grattis till utnämningen! Kan du berätta lite om din bakgrund? De senaste 10 åren har jag varvat utlandstjänstgöring i Kosovo och Afghanistan med att jobba med insatsledning. Jag har tidigare också varit ställföreträdande chef på TolkS och även tjänsteförättande chef när Stefan Kindblad var pappaledig. Men nu blir det på riktigt! Var gjorde du din värnplikt? Hur var det nu igen… Jag gjorde min värnplikt 80-81 som KB-elev, det var en pansarvärnstjänst på I3 i Örebro. Efter det har jag annars hört till K3. Vilka främmande språk behärskar du? Tyska och engelska, men inget annat. Jag är främst här för Humintbiten – det är i den professionen jag blivit rekryterad. Varför sökte du dig till Tolkskolan? Jag har jobbat som samverkansofficer tillsammans med lokaltolkar och sett att en av de viktigaste bitarna när man är på utlandstjänstgöring är att kunna kommunicera med lokalbefolkningen på deras eget språk. Så när jag fick frågan om jag var intresserad av UndSäkC sa jag att jag skulle tycka det vore roligt att 18 för reservofficerare. Övergripande vill jag också se att Tolkskolan servar insatsförbanden i större omfattning. Framöver kommer vi inte att ha en specifik insatsstyrka utan stående förband där soldater anställs in i förbanden och sedan roterar in i utlandsstyrkan som en del av sin tjänstgöring. Tolkskolan ska då serva förbanden både hemma och ute. Namn: Ålder: Grad: Aktuell: Richard Häggblad 48 Major Ny chef TolkS sedan 1 augusti 2010 ” En av de viktigaste bitarna när man är på utlandstjänstgöring är att kunna kommunicera med lokalbefolkningen på deras eget språk.” arbeta på Tolkskolan. Vad har du för målsättning under din tid som chef för TolkS? Till att börja med vill jag skapa ett totalansvar för Humint-biten. Utöver det vill jag bibehålla språkdelen och fullborda dess övergång från frivillighet till specialistutbildning Hur ser du på samarbetet med Militärtolkföreningen framöver? Bara positivt! Vi har ett viktigt varumärke i Tolkskolan och vi är efterfrågade. Det finns också djupt rotade vanor och traditioner, vilket är bra. Nu gäller det att inte växa fast i det utan ligga på framkant, följa den säkerhetspolitiska utvecklingen och signaler från Försvarsmaktsledningen tidigt. Det är viktigt att vi är beredda att förändras! Vilken är din favoritkorp, Hugin eller Munin? Hugin! Hugin är ju tanken och Munin minnet. Redaktionen uppskattar att Tolkskolans nya chef haft korpgluggarna öppna och sålunda minns den fornnordiska mytologin. l HUGIN&MUNIN 3/2010 Jubileumsdag på Tolkskolan Hipp hipp hurra! I juni i år var det återigen dags att fira tioårsjubileum på Tolkskolan. Jubilarerna fick en rykande färsk uppdatering på hur Tolkskolan utvecklas samt även ett nytt perspektiv på relationerna med Ryssland. Men allra mest uppskattat var nog möjligheterna till att få prata med de lärare man haft på Tolkskolan och återuppta kontakten med gamla kursare. Skribent: Martin Rosén, TolkS 00/01 Den 12 juni samlades en skara tolkar av olika årsmodell på Uppsala garnison för att delta vid den nyinrättade jubileumsdagen. Det var dubbelt så många deltagare som året innan, vilket får ses som en framgång. Jubilarerna, som kom från kullarna 69/70, 79/80 och 99/00, fick till att börja med stifta bekantskap med Tolkskolans verksamhet idag, vilken beskrevs Deltagare på jubileumsfirandet Foto: Olle Kjellin ingående och kärnfullt av språksektionens chef Magnus Dahnberg. Det var inte bara de äldre årgångarna som höjde på ögonbrynen när de fick höra om de stora förändringar som ägt rum och som ännu inte är avslutade. Björn Fagerberg, själv jubilar från årgången 99/00, höll sedan ett uppskattat föredrag om EU:s politik gentemot Ryssland, vilket gav upphov till många frågor och synpunkter från de tillresta tolkarna. Ränderna går uppenbarligen inte ur, även om man inte haft med Ryssland att göra på ett par decennium. Undertecknad presenterade också kort MT:s aktiviteter och framtidsplaner. Huvudsaken för de flesta som valt att komma var förstås att träffa sina gamla kurskamrater. Samtalen vid lunch och fikapauser blev långa och ingående, och förutom att återknyta gamla vänskapsband tycktes jubileumsdagen bidra till att skapa nya kontakter mellan tolkar från olika årgångar. Roligt var också att uppslutningen från lärarkåren blev så god. Utöver Magnus Dahnberg som redan nämnts ska Alf Nyholm och Jan-Erik Walter ha ett stort tack för att de tog sig tid att komma. Nästa år är det dags för ett nytt tioårsjubileum, där årgångarna 00/01, 90/91, etc. kommer att bjudas in. Förhoppningen är att för andra gången slå deltagarrekordet och bjuda alla som kommer på en intressant och trevlig dag! l Nästa jubileumsdag Den 11 juni 2011 anordnar Befälsföreningen Militärtolkar en jubileumsdag på Uppsala garnison. De tolkar som ryckte ut för 10, 20, 30, 40 respektive 50 år sedan får då chansen att bekanta sig med Tolkskolans verksamhet idag, träffa språklärarna och, viktigast av allt, återse HUGIN&MUNIN 3/2010 kamraterna från värnplikten. Det bjuds också på ett kort föredrag med ryskt tema. Som om inte detta vore nog bjuder MT på lunch. Anmälan kan göras på hemsidan eller till jubileumsansvarige, som också gärna svarar på frågor, på [email protected]. 19 We want you to be our new executive board member trainee. tele2.com/trainee We can’t offer you a job at the very top. Not yet. But we can offer you the opportunity to work with the top. As Executive Trainee you will work closely with an Executive Board Member, assisting him or her in the daily work. The work load will be heavy and your work tasks will include everything from trivial assignments to challenging projects. And if successful, it will be your ﬁrst step towards a top position at Tele2. Apply October 3. 2010 at the latest. For more information, visit tele2.com/trainee 20 HUGIN&MUNIN 3/2010