HUGIN&MUNIN Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 3/2011 - september BILDREGN FRÅN TYLEBÄCK Magnus Dahnberg 50 år Språkduellen fortsätter: ryska vs. arabiska Bo och arbeta i Saudiarabien – så funkar det Redaktören har ordet HUGIN&MUNIN 3/2011 – september Hugin & Munin är Befälsföreningen Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras i tryckt format till föreningens medlemmar, men finns också på www.militartolkar. org. Adress Befälsföreningen Militärtolkar Box 24130, 104 51 Stockholm Chefredaktör Linnea Hopf [email protected] Grafisk redaktör Ylva Winsnes Ansvarig utgivare Emil Gelebo [email protected] Tryck Wikströms Tryckeri, Uppsala ISSN 1654-9937 Styrelsen i MT Emil Gelebo, ordförande Erik Andermo, vice ordförande David Magnusson, sekreterare Philip Reznik, kassör Karolina Lindén, ansvarig för kvinnligt nätverk Linnea Hopf, chefredaktör Hugin & Munin Erik Malmberg, ansvarig för Tolkpoolen Lisa Brånell, ansvarig för mentorprogrammet Olof Kollinius, marknadsföringsansvarig Erik Hjelm, jubileumsansvarig Postgiro 59 895-3 Orgnr 802402-4930 Äntligen är det höst! För mig som har arbetat hela sommaren betyder det lediga helger, mjuka koftor och en chans att äntligen läsa några av alla de böcker som hamnat i högen på skrivbordet. Jag får också en stark lust att handla ett nytt pennskrin, trots att jag inte har använt en blyertspenna på evigheter. Kanske är det alla år med skolstart som satt outplånliga spår. Men det finns en anledning till att gymmens besöksstatistik slår i taket i januari och september varje år. Det känns helt enkelt bra med lite omstart då och då. Jag ska villigt erkänna att jag är en sån som går ut hårt, ger allt och ofta kroknar innan jag nått målet. Denna höst drogs det till sin spets när jag på första passet på nya gymmet gick ut alldeles för hårt och utmattad föll och skadade min handled. Självklart studsade jag upp och låtsades som ingenting, jag skulle ju träna klart passet! Men efter att träningsendorfinerna mattats av märkte jag att det nog fick bli en tur till doktorn trots allt. Nygipsad var det bara att frysa det nya kortet och vänta en månad extra med mitt hälsosamma liv. Kanske kan det lära mig att lyssna på min kropp, gå ut lagom hårt och i stället hålla hela vägen? Någon som startat om med ett nytt språk i en ny stad är Fanny Näsvall Sindeby. På sidorna 14-15 berättar hon om hur det är att tillfälligt ha övergett arabiskan och flytta till Moskva. På sidan 7 rapporteras det om att situationen i det civila tolksverige är under all kritik. Bara cirka tio procent av Sveriges tolkar är auktoriserade och enligt en ny studie klarar uppemot hälften av alla tolkar inte av sitt arbete. Dessutom har Hugin & Munin varit på föredrag med rubriken ”Varför har Sverige ett intresse av Georgien?”. Läs mer på sidan 18. Ha en underbar höst så hörs vi igen i december! Linnea Hopf Chefredaktör Annonsbokning [email protected] Adressändring [email protected] Anmälan till nyhetslista [email protected] Omslag Georgien Foto: Emil Gelebo I DETTA NUMMER s 4 Tolkarna intog Tylebäck | s 7 Tolkbrist hotar rättssäkerheten s 8 Röda havets brud | s 12 Med en enkel tulipan... s 14 Ryska för kärlekens skull | s 16 Norge s 18 Vad har Sverige för intresse av Georgien? MT-vänner! Den 1 september hade jag förmånen att närvara vid Tolkskolans examensceremoni. Det var glädjande att se att antalet utexaminerade elever numera vida överstiger vad som var fallet för bara ett par år sedan. Samtidigt ger det ökade antalet elever en föraning om den rekryteringsutmaning som skolan står inför. För ett år sedan skrev jag i den här spalten om den utmaning som Försvarsmakten som helhet står inför i och med att värnplikten har lagts på is. Jag skrev att push måste bli pull, om försvaret ska klara av att attrahera de 4 000 frivilliga som behövs varje år för att personalekvationen ska gå ihop. Genom åren har Tolkskolan inte haft problem med pull. Utbildningens exceptionellt höga kvalitet parat med en ojämförlig kontinuitet i allt från pedagogik till intagningskrav har bidragit till att skapa försvarets i särklass starkaste varumärke för intelligenta och arbetsvilliga ungdomar. Nu står Tolkskolan inför sin största omdaning sedan grundandet 1957. Även om ansökan till skolan i praktiken varit frivillig under flera år har moratoriet på värnplikten lett till flera förändringar som har bäring på skolans rekrytering. I Hugin & Munin har det tidigare beskrivits hur den nya specialistofficersutbildningen fordrar att individen redan vid ansökan gör ett åtagande som är betydligt mer omfattande än tidigare. Ett till ett och ett halvt års språkutbildning ska ersättas med ett kontrakt på fyra år, där de första två årens specialistofficersutbildning följs av två år av utlandstjänstgöring varvat med universitetsstudier i det aktuella språket. Mot denna bakgrund har MT i dialog med Tolkskolan vid flera tillfällen betonat vikten av att inympa så mycket frivillighet som möjligt i systemet för att utbildningen alltjämt ska vara intressant för den traditionella målgruppen av högpresterande ungdomar. Exempelvis har MT framhållit att den kontraktsanställde specialistofficeren själv bör tillåtas välja studieämne under tiden man inte är på mission istället för enbart fokusera på språkstudier, för att på så sätt göra den fyraåriga kontraktstiden mer lättsmält. MT:s repetitionskurser kan därvid utgöra ett utmärkt sätt för Tolkskolan att tillse att språkkunskaperna hålls skarpa under tiden i Sverige. Huvudfrågan är väl kanske dock, i ärlighetens namn, om Tolkskolan givet det nya utbildningsupplägget även i framtiden kan förlita sig på samma målgrupp som tidigare. Ett fyraårigt kontrakt, som kan framstå som en evighet för en tonårig gymnasist, är kanske mer attraktivt för personer som kommit längre på sin livsbana. Idéer har förts fram på att Tolkskolan i större utsträckning bör försöka locka elever från universitetens utbildningar i språk och samhällsvetenskap. Frågan tål att diskuteras. Var tror du att Tolkskolan ska hitta framtidens elever nu när utbildningen görs om och mönstringen ej längre genomförs? Hör gärna av dig till Hugin & Munins redaktion eller skicka dina synpunkter direkt till mig på ordforanden@militartolkar. org. Avslutningsvis vill jag passa på att välkomna er alla till en ny spännande höst med MT. I september prövar vi vad som förhoppningsvis kommer bli en ny föreningstradition då vi bjuder in till en MT-afterwork i Stockholm. Därutöver hålls parallella kurser i arabiska, dari och ryska och det bjuds på föredrag med både samtida och historiska teman. Anmälan sker som vanligt via hemsidan www.militartolkar.org. Emil Gelebo Ordförande MT:S KALENDARIUM 8 september After Work i Stockholm 19-23 september Övning Barents Rescue med MSB 27-30 september Besök från 336. Marininfanteribrigaden till Amf1 29 september Sigrid Kahle föreläser för MT:s Kvinnligt nätverk 3 november Höstföredrag med ambassadör Örjan Berner November Höstkurser i ryska, arabiska och dari November Kursföredrag med Jesper Roine om Vitrysslands ekonomi 15 november Deadline för bidrag till Hugin & Munin 4/2011 Läs mer på www.militartolkar.org HUGIN&MUNIN 3/2011 3 Tolkarna intog Tylebäck Äntligen var det dags för årets sommarkurser på del tidigare försök att delta, som dock stött första gången för mig i år. Jag var rejält sommarkurs inom MT kunde innebära – lika tuffa eller en bekväm vecka Text: Nanna Lingegård, TolkS 05/06 Foto: Tom Airaksinen Tillvaron på Tylebäck visade sig vara en härlig blandning av de båda. Dagtid hölls intensiva och mycket intressanta utbildningspass, varefter fys och middag följde, och avslutningsvis ledig tid. Fysen var bara ett rent nöje med tanke på de vackra omgivningarna kring kursgården – när det var varmt och skönt spelades beachvolleyboll på den härliga sandstranden och i annan väderlek ägnade vi oss åt orientering eller fotboll. Vissa föredrog dock löpning eller simning, med kommentaren: ”Fotboll...? Bollar är ju som stora mjuka handgranater!”, och som väl var fanns det ju goda möjligheter även till fys utan boll. Men nu till det viktigaste – vad innehöll egentligen studiepassen? I år var kurserna upplagda på ett helt nytt sätt. Första veckan var helt språkinriktad, och i år var det gott om 4 Tylebäck. Efter en hel på patrull, var det nyfiken på vad en tag som på Tolkskolan på beachen? språk – det hölls kurser i både ryska, arabiska, persiska och militärfranska. Under språkveckan låg fokus på repetition av skriftlig språkfärdighet, men den innehöll även inslag av muntlig språkfärdighet och tolkning. Vi i ryskkursen fick också stor frihet att önska moment som vi behövde extra genomgång på. Detta genomfördes med bravur av de som vanligt mycket inspirerande, pedagogiska och djupt kunniga språklärarna. Andra veckan var mer nydanande. Då damp hela inneliggande GU med tillhörande befäl in på kursgården, och det var dags för inhämtningskurs – på typspråk! Detta var något som de flesta av oss inte hade provat tidigare, och det satte verkligen oss på pottkanten. Efter varje pass fick vi också återkoppling från språklärare – i ryska hela tre stycken varav en modersmålstalande. Detta var verkligen nyttigt då man fick tips om vad som lät idiomatiskt och inte. • HUGIN&MUNIN 3/2011 Text: Linnea Hopf, TolkS 09/10 En annan av dem som deltog i MT:s sommarkurser i år var Sara De Geer, GU 09/10. För henne var det första gången efter muck som hon iklädde sig uniform. – Den var ju inte alls lik den vi hade på Tolkskolan, så jag gillade den faktiskt. Jag har ju alltid gillat fältmössan, och den var som vanligt. Sara var med under den första av de två veckorna. I darigruppen var de bara tre elever, under ledning av lektor Liza Noor och hjälpläraren Jacob Lundqvist. – Det var mysigt! Vi hade lite repetition av grammatiken, hörövningar, tolkscenarier och så såg vi lite filmer. Det var väldigt varierat. – Att läsa och förstå gick helt okej, sen är det ju många glosor som har fallit bort. Men jag trodde att jag hade tappat mer, så att det skulle vara svårare. Det vackra vädret under veckan inbjöd till strandhäng och hårda HUGIN&MUNIN 3/2011 volleybollmatcher, och för dem som stannade båda veckorna var helgen ledig till sol och bad. Kvällarna tillbringade Sara tillsammans med GU-vänner och nya bekantskaper. Hon råder alla som är tveksamma till att delta att ändå åka på sommarkursen nästa år. Och om man som jag lämnat vissa av Tolkskolans militära delar långt, långt bakom sig försäkrar hon att ingen tvingades springa fälttest. – Det var verkligen inte farligt. Det var trevligt, med lite militär anda. • 5 6 HUGIN&MUNIN 3/2011 Tolkbrist hotar rättssäkerheten I den civila tolkvärlden står det enligt en ny forskningsrapport illa till. Bara tio procent av tolkarna är auktoriserade och ett stort antal rättegångar måste avbrytas på grund av språkproblem. Text: Hugin & Munin TT rapporterade i början av september om att hälften av landets tolkar är så okunniga att rättssäkerheten är hotad. Detta enligt en studie vid Lunds universitet, som hävdar att tolkanvändningen inte har hängt med i Sveriges förvandling till ett mångkulturellt samhälle. Många av tolkarna har bara studerat en termin när de håller komplicerade samtal med klienter och patienter som inte talar någon svenska. Detta gör att felöversättningar och allvarliga missförstånd är vanliga. Rättegångar kan komma att behöva avbrytas eftersom tolken inte förstår de juridiska termerna. Ett exempel är att i ett asylärende berättade en pojke att han flydde landet sedan en granat kastats mot hans hus. I rätten blev granat översatt till granatäpple och först långt senare upptäcktes misstaget. – Utbildningen är inte tillräcklig för att hantera samtal inom juridik, sjukvård och asylfrågor. För personer med annat modersmål än svenska försvårar det kommunikation på lika villkor. Det är ett hot mot rättssäkerheten, säger Kristina Gustafsson, forskare vid Lunds universitet, till TT. – Klienterna är ju helt i händerna på tolken. Om vi märker att det inte fungerar så begär vi att få en ny tolk, annars får vi inte ett fullgott underlag för våra avgöranden. Tyvärr händer detta oftare än jag skulle önska, säger Kerstin Hardgren, chefsrådman vid förvaltningsdomstolen i Malmö. I Sverige tolkas 6 000 timmar varje dag, men bara cirka 600 av dessa tolkas av auktoriserade tolkar. Kristina Gustafsson säger att tolkarna kan vara duktiga ändå, men att ungefär 50 procent av alla tolkar inte klarar av sitt arbete. Enligt studien vid Lunds universitet har tolkanvändningen inte hängt med i Sveriges förvandling till ett mångkulturellt samhälle. – Redan i invandrarutredningen 1972 slog staten fast sitt ansvar att garantera tillgången på tolkar. Men sedan dess har tolkbehovet ökat enormt. I dag är det kris med tolkar i vissa språk, till exempel somaliska och mongoliska, säger Kristina Gustafsson. Tolkbristen i Sverige skylls i forskningsrapporten delvis på dåliga löner och otrygga anställningsformer. – Arvodena har stått helt still sedan 1990-talet. Man får inte glömma att det faktiskt finns ett pris för kvalitet, tyvärr går många tolkanvändare enbart efter priset, säger Kristina Gustafsson. På Advokatsamfundet har man under lång tid påtalat problemet med tolkar. – Det är ett oerhört stort problem och jag vet inte om det syns någon ljusning heller, säger generalsekreteraren Anne Ramberg till TT. – Ytterst har politikerna ansvaret för att se till att det finns resurser för att utbilda rättstolkar. Sedan handlar det också om att tolkarna ska få en vettig ersättning så att det blir ett yrke som åtnjuter respekt och som duktiga människor söker sig till. Att domare tvingas avbryta rättegångar för att tolkar inte förstår juridiska termer ”avslöjar avgrunden” enligt Anne Ramberg: – Det är inte bara ett påtagligt rättssäkerhetsproblem utan också en kostnadsfråga. • Livet kommer inte flygande - om livsval, kvinnoöden och ett annat Mellanöstern Torsdagen den 29 september 2011 håller Sigrid Kahle, journalist, islamolog och författare till boken ”Jag valde mitt liv” ett föredrag för Kvinnligt nätverk i Försvarsutbildarnas lokaler i Stockholm. Sigrid Kahle är hedersdoktor vid Uppsala universitet och har levt en stor del av sitt liv i Mellanöstern. Hon är också dotter till professor H S Nyberg, Sigge Lindqvists stora förebild. HUGIN&MUNIN 3/2011 7 Röda havets brud Vad passerar genom ens huvud när man sitter på en Turkish Airways flight med destination Riyadh, Saudiarabien? Jag väntade mig ett djupt religiöst och konservativt land, förtryckta kvinnor, inget nöjesliv, begränsad rörelsefrihet, ett kargt ökenlandskap och andra mindre smickrande attribut. Text och foto: Kristoffer Renström, TolkS 09/10 Trots Saudiarabiens viktiga ställning inom Islam, främst sett till Medina och Mecka (hur många länder har egentligen en hajj-terminal för pilgrimer på flygplatsen?), är landet på stark frammarsch och har blivit liberalare på senare tid, vilket gästarbetare som bott länge i landet kan vittna om. Värt att nämnas är att jag bor i fantastiska Jeddah, ʿarūs albaḥr, ”the bride of the Red Sea” som faktiskt är betydligt mer liberalt än konservativa Riyadh mitt i öknen. Jag fick möjligheten att åka till Saudiarabien för att arbeta med EF Education First och det är ett beslut som jag aldrig ångrat. Det är en stor utmaning och upplevelse, inte minst som 21-åring, att åka till Saudiarabien men alla möjligheter finns. Jag arbetar som agent support manager för travel agents och utbildningsrådgivare som skickar studenter utomlands för att studera engelska. Därigenom stöter jag dagligen på saudier och utlänningar, 8 arabisktalande och engelsktalande, konservativa och liberala och det är verkligen en chans att få bättra på arabiskan och att lära sig mer om politik, historia och kultur i regionen. Men vem skräms inte av det kontrakt som alla visumsökande måste fylla i, där det tydligt står att alkohol, ”indecent publications” och fläskkött är belagt med hårda straff och narkotika närmare bestämt belagt med avrättning – med svärd. Mina förväntningar visade sig vara sanningar med modifikation. Sedan jag landade har jag nästintill dagligen förvånats positivt av landet och dess invånare. Eftersom jag åkte för att arbeta förväntade jag mig inget socialt liv, för att kunna fokusera på det jag kom dit för (jämf. Tolkskolan), men jag har verkligen fått många nya bekantskaper från hela världen och jag har fått många upplevelser och minnen som jag kommer att bära med mig i framtiden. Efter att nu ha suttit på samma flight tillbaka till en Sverigesemester, inser jag hur fel min bild varit av detta land där jag ” 1962 (!) avskaffades slaveriet i detta kungadöme och som ett resultat infördes iqāma, uppehållstillståndet som inte har någon västerländsk motsvarighet” tillbringat mer än sju månader och dit jag ser fram emot att återvända. Saudiarabien är ett land fyllt av kontraster. Samtidigt som det är ett av världens mest konservativa länder med religiös polis som efterhåller Islams grundregler och profetens sunna, sitter staten på världens största oljereserv som förser landet med enorm välfärd och som har gett folket stora friheter. Mycket av dessa tillgångar försörjer troligen kungafamiljen med sina tusentals prinsar, men utbildning, sjukvård och annat är gratis – förutsatt att du är saudier förstås. Man kan enkelt dra paralleller till det amerikanska samhället: stora amerikanska bilar, onyttig snabbmat à la McDonalds och Dunkin’ Donuts, enorma luftkonditionerade shopping malls och stora samhällsklyftor. Det finns många tiggare vid trafikljuskorsningar, främst mörkhyade afrikanska kvinnor med barn som varken har pass eller pengar att betala en biljett. Det väntade jag mig inte i världens mest oljerika land. Religionen är trots allt väldigt framträdande i detta land där alla medborgare är muslimer (apostasi, att lämna islam, är belagt med dödsstraff). Det är sannerligen frustrerande de fem gånger per dag som ALLT stänger för bön. Står du inne på stormarknaden får du gott vänta 30 minuter tills de öppnar kassorna igen, dörrarna låses och du tar dig inte ut utan att trilskas med säkerhetsvakterna. Under Ramadan då moralpolisen, muṭawwaʿ, är mer aktiva än vanligt blev jag nekad att gå HUGIN&MUNIN 3/2011 in på gymmet och fick stå utanför och vänta i 25 minuter i 40 graders fuktigt väder, trots att de normalt släpper in mig. Ibland har jag fått höra att jag är på god väg att bli muslim, för jag bemästrar ju redan språket, påpekade någon. Jag har också fått ett smärre bibliotek av engelskspråkig litteratur (läs: självhjälpsböcker) som ska få mig på den rätta vägen. Kvinnan i Saudiarabien är ett ämne för ständig diskussion i omvärlden. Hon har knappa rättigheter och måste i stort sett ständigt be om tillstånd och följe. Kvinnan får inte resa ut ur landet utan tillstånd från förmyndare, manlig släkting eller make. Ur vårt svenska perspektiv, där kvinnan ses som helt jämlik mannen, är det svårt att se på detta system med positiva ögon, men efter en period i Saudiarabien har min syn förändrats. Kvinnan är väldigt respekterad och har nästintill helig status. Hon skyddas från män, som bevisligen kan vara väldigt påfrestande. Hormonstinna unga killar som sällan sett en kvinna utan abaya (ett klädesplagg som täcker från axlarna och nedåt), förutom möjligtvis ” Mycket av dessa tillgångar försörjer troligen kungafamiljen med sina tusentals prinsar, men utbildning, sjukvård och annat är gratis – förutsatt att du är saudier förstås” sin egen mamma eller syster, har oftast tjejer som främsta samtalsämne. För att minska dessa spänningar, har alla restauranger en ”single section” för ensamma män och grupper av män, gifta som ogifta – och en ”family section”, för sällskap med kvinnor. Även kontor där kvinnor arbetar har en ”female section”. En saudisk kvinna i 25-årsåldern berättade en gång för mig att hon HUGIN&MUNIN 3/2011 Ovan: Varningsskylt på saudiarabiskt IKEA. Höger: Översvämningar i Jeddah 26 Januari 2011. 90 mm under 4 timmar är problematiskt utan ett fungerande avloppssystem tycker att det är skönt att klä sig i abaya, det fotsidiga plagg som täcker kroppen från topp till tå, just för att hon kan röra sig fritt utan att män stirrar sig blinda på hennes kvinnliga former; det var en frihet för henne. Hon erkände dock att hon såg fram emot att åka till San Fransisco där hon kan behandlas som en jämlik kvinna utan att täcka ansiktet. Jag har alltid varit en hängiven anhängare av kollektivtrafik och till en början skar det i mitt hjärta att trängas i trafiken på en väg fylld av bensinslukande Land Rovers, Humvees, beach buggys och andra stora fyrhjulsdrivna fordon. Det är väl svårt att tänka miljövänligt, då bensinen kostar ca 60 halala/litern (1.03 krona) och de flesta uttagsautomater är drivein, för landet är i högsta grad en bilstat. För att återkoppla till kvinnan är fri rörlighet svårt, eftersom hon inte får köra bil själv. Men kvinnor får arbeta, oftast inom administration, på sjukhus och i skolor exempelvis. Hur tar hon sig till arbetet? Antingen skjutsar hennes manliga släktingar henne fram och tillbaka eller så har hon en chaufför, gästarbetare som inte sällan är från Pakistan, Bangladesh eller Filippinerna. Det främsta argumentet för att kvinnor ska få köra bil är att det skulle minska antalet gästarbetare. 1962 (!) avskaffades slaveriet i detta kungadöme och som ett resultat infördes iqāma, uppehållstillståndet som inte har någon västerländsk motsvarighet. Varje gästarbetare har en sponsor, en saudisk medborgare eller ett företag som ansvarar för arbetaren i fråga. Likt att en kvinna få tillstånd att resa utomlands håller sponsorn utlänningarnas pass och kan neka ”exit visa” och då finns inte mycket att göra. Det finns en generell 9 Saudiarabien är i högsta grad en bilstat. konsensus att utlänningarna jobbar hårdare än saudier som aldrig nödgats om pengar, aldrig kommer i tid och alltid har haft allt ordnat för sig. En stor del av de utbildade saudierna går arbetslösa och senaste ryktet är att alla företag måste ha en särskild andel arbetande saudier för att kunna förnya sina anställdas iqāma, ett orosmoment för alla saudiska entreprenörer. Hur är då saudierna? Jo, de är ett av de skönaste folken jag någonsin stött på. De är väldigt trevliga och förvånadsvärt nog nyfikna på omvärlden. Eller ja, med tanke på hur många studenter som skickas utomlands varje år för att studera på universitet på generösa stipendium, kanske det inte är så konstigt att saudierna och Saudiarabien i sig har blivit väldigt öppet jämfört med bara för tio år sedan. De är familjeorienterade och månar väldigt mycket om sina söner och döttrar på ett sätt som skulle göra den svenska 10 ” Men vem skräms inte av det kontrakt som alla visumsökande måste fylla i, där det tydligt står att alkohol, ”indecent publications” och fläskkött är belagt med hårda straff och narkotika närmare bestämt belagt med avrättning – med svärd” 21-åringen galen. Det känns som att den inofficiella myndighetsåldern ligger kring 30 – eller när de gift sig. De bor också hemma tills de gift sig; att bo ensam betraktas som sjukt. Jag har upprörts många gånger av den underliggande rasismen mot gästarbetarna, främst pakistanierna och bangladeshierna som oftast har de lägst stående arbetsuppgifterna och de behandlas ibland som skit, rent utsagt, av vissa. Det sägs att i ett slagsmål mellan en saudier och en utlänning, får saudiern alltid rätt. Som språknörd och arabist, är Saudiarabien och Jeddah där jag bor väldigt intressant. Efter att ha avverkat egyptiska på Tolkskolan och levantisk arabiska i Syrien, känns gulfdialekten i Jeddah väldigt lik standardarabiskan. Hälsningsfrasen al-salāmu ʿalaykum, frid över er, som känns väldigt formell och religiöst knuten i klassisk arabiska är standardhälsning och sägs ofta med hög röst av initiativtagaren och besvaras med wa ʿalaykumu s-salām. ‫ق‬, qāf, klickljudet i halsen (tonlös uvular klusil, om någon undrade), uttalas som svenskt g – karaktäristiskt för gulfen, men ğim och andra behåller ofta sina standarduttal. Något av en lättnad är att dialekten influerats mycket av gästarbetarna som bor där och jag hör minst lika mycket egyptiska, levantiska och sudanesiska på gatan som jag hör ren saudisk dialekt. Några nya ord är baġā – att vilja, ēš – vad, daḥḥīn - nu och ḥagg – tillhörande (likt egyptiskans bitāʿ). Många pakistanier pratar en bruten arabiska som är väldigt intressant. maftūḥ mā-fī? - Är det inte öppet? (ordg. öppen finns inte?). Verbböjning kan man gott drömma om. Få västerlänningar åker till Saudiarabien för att tillbringa resten av sina liv där. För araber som gästarbetar där är det lätt hänt att de blir vana vid att tjäna mycket pengar och inte ha särskilt stora utgifter och levnadsstandarden är trots allt väldigt hög. Många åker dit bara för pengarna och ser inte sig själva där mer än ett eller två år och det är onekerligen lätt att fokusera på arbetet. Man arbetar, äter, shoppar, sover – inte mycket mer. Men det är en bra upplevelse och lärdom. Jag är säker på att jag mot slutet av min vistelse kommer att känna mig klar med landet men kommer jag att sakna den galna trafiken, irrationella tankesätten, det tryckande heta klimatet, de gästvänliga saudierna och böneropen? Jag tror det i alla fall. • HUGIN&MUNIN 3/2011 Försvarsmakten söker: Rysk- och arabisktalande analytiker inom IT-området till Försvarsmaktens Computer Emergency Response Team (FM CERT) FM CERT ansvarar för en lägesbild avseende IT i Försvarsmaktens IT-system. FM CERT skall också ha förmåga att stödja Försvarsmaktens enheter i händelse av större incidenter inom IT-området. Som en del av detta bedriver FM CERT omvärldsbevakning där man kontinuerligt bevakar och analyserar svagheter och sårbarheter i den mjuk- och hårdvara som används i Försvarsmaktens IT-system. FM CERT söker nu nya medarbetare för att driva och utveckla FM CERT:s verksamhet inom området omvärldsbevakning. Huvudsakliga arbetsuppgifter Under direkt överinseende av chefen för omvärldsbevakning kommer innehavaren av posten att inhämta, bearbeta, analysera och delge IT-relaterad information; genomföra bedömningar och analyser av information och underrättelser inom olika discipliner såsom skadlig kod, sårbarheter, och politik. Tjänsten inbegriper att stödja chefen för omvärldsbevakning med slutsatser och bedömanden på kort sikt, samt att stödja övriga verksamhetsområden med information kring händelser som uppstår inom eget bearbetningsområde. Kravprofil Utbildning Avancerad universitetsexamen (Master eller motsvarande) inom områdena statsvetenskap, sociologi eller samhällsvetenskap. En kandidatexamen i kombination med kvalificerade erfarenheter kan godkännas istället för en avancerad universitetsexamen. Erfarenhet av underrättelsearbete inom Försvarsmakten eller andra offentliga myndigheter till exempel Polismyndigheten och Tullverket är meriterande. Personliga egenskaper Positionen kräver stresstålighet i kombination med god social kompetens och kommunikationsförmåga, då samverkan med andra verksamhetsområden utgör en stor del av uppgiftslösandet. Du som söker tjänsten bör självständigt kunna utveckla mål, prioritera bland dessa och säkerställa att de uppnås i rätt tid. Språk Svenska och engelska är arbetsspråk i FM CERT i såväl tal och skrift. Dessutom är det meriterande med kunskaper i arabiska och ryska nivå 3, enligt STANAG 6001. Upplysningar om tjänsten lämnas av Gazmend Huskaj. Mobil: 0702729249 E-mail: [email protected] HUGIN&MUNIN 3/2011 11 Med en enkel tulipan… Den nittonde augusti i år firade en profil i tolkkretsar sin femtionde födelsedag. MT skickade givetvis en gåva till jubilaren och fortsätter nu att hylla Tolkskolans huvudlärare i denna tidning. Och hur gör man bäst det? Jo, naturligtvis genom att försöka ta reda på pikanta detaljer från födelsedagsbarnets ungdom. Hugin & Munin har pratat med några av Magnus Dahnbergs vänner. Text: Hugin & Munin Arkivfoto: Hugin & Munin/Tolkskolan Nedan: GU 80/81 12 Mikael Granlöf gjorde sin militära grundutbildning samtidigt som Magnus Dahnberg och var även toastmaster när födelsedagen firades på Ärnamässen. – Där var ambassadörer, där var professorer och där var musikaliska barn som sjöng en fantastisk sång till sin pappa, säger han om kvällen. – Det var fyrtio femtio gäster som hyllade Magnus, fortsätter han och avslöjar någonting för oss MTmedlemmar mycket chockerande: – Det var kliniskt rent från ryska sånger. Så hur inleddes denna vänskap? – Jag lade märke till en kille bland de första gångerna vi marscherade i Uppsala som jag inte tyckte kunde gå i takt. Och jag tänkte, vem är det där? Sen så dröjde det inte många dagar förrän jag såg samma person vid ett piano och då visade det sig att han hade en formidabel taktkänsla! Jag fick aldrig ihop det där riktigt… – Så var han ju bra på att springa, det kan man inte tro, men han sprang fort som attan. Men jag tror inte att han utmärkte sig så mycket i fält i övrigt. – Däremot när det kom till tolkprov, då lade han ju oss andra bakom sig ordentligt. Då var han ohyggligt bra. Det kan vara så att vi har en vinterutbildning i Ånn att tacka för att Magnus Dahnberg nu finns på Tolkskolan. Mikael Granlöf berättar om att Magnus fick ett litet försprång HUGIN&MUNIN 3/2011 gentemot sina kurskamrater. – Vi bodde i Flogsta och cyklade till undervisningen varje dag. Men när vi var uppe i Ånn på vintervecka, då skulle Magnus åka utför. Jag vet inte om han hade gjort det förut, men han hann aldrig för det första han gjorde var att trassla in sig i liften. Han fick något slags liten nackfraktur och sen så gick han i krage resten av våren och fick bo på luckan. Så han hann ju läsa lite extra medan vi andra cyklade. – Det tror jag är det som är grunden till Magnus framgångar som tolk, översättare och ledare. Mikael Granlöf och Magnus Dahnberg var även spexkamrater och var bland dem som satte upp spexet på kadettbalen. Mikael säger att det även var när Magnus gick i nackkrage som några av de fantastiska sångtexterna kom till. En annan vän till jubilaren är pianisten Tomas Johansson som berättar att han och Magnus Dahnberg sökte Musikhögskolan tillsammans en gång. – Det gick inget vidare, faktiskt. Vi åkte ut båda två, men jag framhärdade och det gjorde inte han, berättar Tomas. Och tur var väl det, i alla fall för oss som har fått förmånen att lära känna Magnus Dahnberg, ta till oss av hans visdom och för all del njuta av hans musikaliska talang vid tillfälle. Återigen, stort grattis Magnus! • HUGIN&MUNIN 3/2011 Magnus Dahnberg i hetluften vid en tolkning Ja, Bäste Bror från Falkenberg, beskåda nu Ditt huvud. Snart antar denna skalk en färg med löfte om en ljuv udd Av lärdom, sanning, ädelmod – med flera kvalitéer. (Den antyder tillika att de ungdomliga féer Som vi serenaderat, jämte deras gyll’ne lockar... att färre honungsbin på deras uppmärksamhet pockar...) Vi städse velat smaka allt vad livet har att bjuda – Vi skaffat var sin maka, som kan få vårt blod att sjuda. Vi båda har ock prövat en av livets bästa rätter I unga da’r, som lifhusar, på Västergötlands slätter! För därvid visat gott kurage bjöds sedan våra hjärnor Vid lärdomssätet nytt furage bland intellektets stjärnor. Dit efter oss så kommer det nu fler generationer – Förgäves om förskoning hos Dig ber lärdomspultroner! Den stramhet dessa unga lärts skall bliva dem till gagn – nyss Sa’ en, när slutmidda’n förtärts: ”Jaha, han hette Magnus!*” De föregångare som gett Dig stora skor att fylla Kan vila lätt, ty sans och vett har grott i halländsk mylla. ”Envar sin egen lyckas smed”, det lärde oss vår hembygd. Därför vi modet stärker med en starköl, utav dem brygd Som lärt oss njuta väl den måltid livet oss serverat – Den dryck som Hallands själ har i sitt sköte fermenterat. Nu, till den himmelskt rika livsbuffén, serveras strax en Väl marinerad vänskap. Får jag den, så – ta Du laxen! En namnlös officer, gentleman och fiskhatare från Falkenberg *västgötskt uttal 13 Ryska för kärlekens skull I förra numret av Hugin och Munin berättade Hans Hultqvist om sina erfarenheter av arabiskans och ryskans respektive svårigheter. Fanny Näsvall Sindeby läste arabiska på Tolkskolan, men flyttade sedan till Moskva och började läsa ryska. Text och foto: Fanny Näsvall Sindeby, TolkS 09/10 De flesta som har gått klart Tolkskolan vill nog, på ett eller annat sätt, fortsätta med det språk de har lagt ner så mycket tid och möda på. Antingen genom att börja jobba i ett land där språket talas, fortsätta plugga i Sverige eller utomlands eller kanske genom att komma tillbaka på helgkurser och som figurant på övningar. Det vore ju ett himla slöseri att bara lägga av när man väl har fått en stabil grund i språket och har en chans att bli riktigt bra bara man fortsätter. Så tänkte naturligtvis jag också när jag läste arabiska på Tolkskolan. Ambitiösare än jag någonsin varit i hela mitt liv hade jag, när jag började hösten 2009, planer på att åka till Mellanöstern för att lösa problemen 14 ” Det var inte vad jag hade planerat, men det blev mer ryska än bara lite grand” i Gaza, jobba för kvinnors situation i Egypten eller kanske läsa vidare i Libanon och bli flytande på nolltid. Jag var superintresserad och hade bara ett mål: att bli så bra på arabiska som jag bara kunde. Men under utbildningen träffade jag en person som skulle få mig att omvärdera allt jag någonsin tyckt var viktigt. Och den personen var på väg till Moskva. Kort efter examen från Tolkskolan flyttade han österut för att jobba, och efter ett misslyckat försök till förhållande på distans bestämde jag mig för att flytta med. Nu är det snart ett år sedan jag tog taxi från flygplatsen Sjeremetjevo utanför Moskva för att ta mig till lägenheten utan att kunna säga något mer på ryska än spasibo, och definitivt inte gatunumret. Självklart hade jag det inte nedskrivet. Talar de inte ett ord engelska här? tänkte jag förtvivlat. Arabiska förstod jag nog att jag inte skulle ha så stor nytta av, men att inte ens engelska fungerade hade jag ingen aning om. Till slut kom jag fram till rätt hus, mer tack vare kroppsspråk än språkkunskaper. Jag måste erkänna att jag just då inte var särskilt lockad av tanken på att börja om från början med ett helt nytt språk och bli nybörjare igen, men samtidigt skulle jag inte heller kunna bo i ett land utan att försöka lära mig språket, åtminstone lite grand. Det var inte vad jag hade planerat, men det blev mer ryska än bara lite grand. Nu har jag läst ryska ungefär lika länge som jag läste arabiska på Tolkskolan och tycker att det är jätteroligt. Jag jämför naturligtvis ofta språken och läste med intresse Hans Hultqvists språkduell i förra numret. Det var spännande att läsa en annan persons åsikt om likheterna och skillnaderna mellan språken och jag kunde verkligen känna igen känslan att arabiska ord ibland kan betyda precis vad som helst i vilket sammanhang som helst. Däremot håller jag inte med om att ryskan skulle vara mer logiskt ordnad än arabiskan. Arabiska HUGIN&MUNIN 3/2011 är oerhört logiskt och strukturerat med ord uppbyggda av tre radikaler (tre konsonanter) som bär på en speciell betydelse och som i olika vokalmönster får en speciell funktion eller nyans. Ett exempel är roten k-t-b med den inbyggda betydelsen skriva. Med mönstret k-aa-t-i-b, kaatib blir funktionen aktiv particip, skrivare = författare. Med mönstret ma-k-t-a-b, maktab blir betydelsen plats för att skriva = skrivbord, kontor. Känner man till rotens grundbetydelse och mönstrets funktion kan man ofta gissa sig till ett ords betydelse i en text även om man aldrig har varit i närheten av ” Ironiskt nog var det just på Tolkskolan jag insåg att trots att främmande språk är otroligt användbart och väldigt nyttigt att kunna, är det inte det viktigaste i livet” I dag skulle jag som tur är ha klarat av den situationen lite bättre. Under året som gått har jag läst ryska samtidigt som jag har jobbat på Svenska skolan i Moskva och fram till nästa höst kommer jag förhoppningsvis lära mig ännu mer i jobbet som vaktman på ambassadens visumavdelning. Jag har fått många frågor om jag inte saknar att läsa arabiska och om jag inte tycker att det är synd att inte få användning för det språk som jag lade ner så mycket tid och kraft på under Tolkskolan. Jag skulle så klart ljuga om jag sa nej. Självklart saknar jag arabiskan och Fanny Näsvall Sindeby bytte Egyptens pyramider mot Rysslands kupoler. I alla fall tillfälligt. just den gloslappen tidigare. Däremot tycker jag att ryskan ställer till större problem i tal med alla kasus och hoppande betoningar, jämfört med dialektal arabiska som inte alls är lika komplicerad grammatiskt. Trots detta tycker jag ändå att det känns som om arabiska, som är ett semitiskt språk, befinner sig i en annan tankevärld där nästan inget konstrueras som man är van vid, jämfört med ryska som, precis som svenska, är ett indoeuropeiskt språk. Det har varit spännande att läsa ryska från början i Ryssland, men det tar ett tag innan man börjar klara sig i vardagen. En dag när jag hade varit i Moskva i ett par veckor väntade HUGIN&MUNIN 3/2011 jag på leveransen med våra nyinköpta möbler från Ikea. Två buttra män bär upp kartongerna, det är bara jag hemma. De börjar prata med mig och jag förstår att de vill ha något men kan inte för allt i världen förstå vad. Jag: Talar... eh… ni... engelska? Svar (det kunde jag kanske ha listat ut): Njet. Till slut lyckades jag ändå urskilja ordet sjtjot, räkning. Vilken räkning? Tänker jag. Jag viftar med alla papper jag har i hela lägenheten, försöker desperat ringa efter en tolk men får inget svar. De sätter sig på kartongerna och väntar. Jag också. Efter några minuter, långa som timmar, reser de sig upp och går, utan vare sig sjtjot eller förklaring. självklart tycker jag att det är synd. Ironiskt nog var det just på Tolkskolan jag insåg att trots att främmande språk är otroligt användbart och väldigt nyttigt att kunna, är det inte det viktigaste i livet. Man kan alltid lära sig ett nytt eller repetera ett gammalt, eller göra något helt annat som är viktigare just för tillfället. Men det går inte att göra samma sak med kärlek. Jag har också fått frågan om vad jag vill göra sen. Eftersom framtidsplanerna ändå alltid verkar ändras i sista stund så garderar jag mig och svarar: Inshallah flyttar vi till Uppsala nästa år och då ska jag fortsätta läsa arabiska. • 15 Terrordåden i Norge I somras drabbades Norge av ett tvådelat terrorattentat som totalt krävde 77 liv. För mig som ny journalist var detta första gången som jag befann mig på en nyhetsredaktion under en större oväntad händelse. Det fick mig att börja fundera på nyhetsvärdering, avstånd och vad ett människoliv egentligen är värt. Skribent: Linnea Hopf, TolkS 09/10 Foto: Paal Sørensen Nedan: Oslo dagen efter bomben Direkt efter Tolkskolan började jag läsa journalistik på en folkhögskola. Eller ja, i två veckor pendlade jag mellan Uppsala och skånska Skurup 16 då studierna överlappade. Världarna kunde inte ha varit mer olika och det var förvirrande för mig att lämna mina plutonskamrater samtidigt som jag försökte lära känna min nya klass. Efter ett par veckors intensiv bevakning av pyttekom- munen Skurup var vi i klassen som ler och långhalm. Bloggen Dagens lokaltidningsbesvikelse är väl för övrigt det som kommer närmast vår slutprodukt. Men det var inte alls detta jag skulle skriva om. I somras arbetade jag på en morgontidnings nattredaktion. Där var jag också den 22 juli. Vi hade som vanligt möte på eftermiddagen där vi planerade hur morgondagens tidning skulle se ut, och konstaterade att det skulle bli en lugn kväll. Men när vi återvände till våra arbetsplatser tjugo över tre på eftermiddagen förstod vi snart att någonting hade hänt i Norge. Tidningen använder en del material från nyhetsbyrån TT, och i ett program som används kan man se alla texter som de skickar ut. När det händer särskilt viktiga saker skickar de ut en så kallad flash, som poppar upp på skärmen. Eftersom alla får den samtidigt brukar den kommenteras på redaktionen, men en flash är oftast inte särskilt utförlig. 15.26 kom TT-flashen om en kraftig explosion i Oslo som har skadat flera personer och förstört byggnader i regeringskvarteren. Genast började cheferna planera om tidningen och leta efter reportrar och fotografer att skicka till Oslo, samtidigt som vi slog på alla tvapparater och sökte information på norska webbsidor. TT rapporterade också i korta brottstycken och det första dödsoffret bekräftades. 17.26, två timmar efter den första flashen, HUGIN&MUNIN 3/2011 Blommor, ljus och hälsningar från sörjande har samlats på stranden vid Utøya. rapporterades det om skottlossning på ön Utøya i Norge. Då hade tidningen planerats om och fullt fokus låg nu på terrordådet i Oslo. Vi pratade om att Norge hade otur när det hände två sådana här saker i vårt lilla grannland samma dag. Nåja, chefen kom och sa att ”är det bara någon som är skjuten i armen eller så, så river vi inte upp och gör om sidorna”. Denna kommentar är det som stannat kvar hos mig och gjorde de efterföljande rapporterna så overkliga. Jag är någorlunda ung och har ”missat” de flesta av de händelser som har engagerat och förändrat vårt land. Till exempel var jag i USA under tsunamin. Eftersom så många svenskar drabbades då var rapporteringen i Sverige av ett helt annat slag än den i USA. När jag kom hem till Sverige igen, lagom till årsdagen av tsunamin, kunde jag inte riktigt greppa att det var så många som fortfarande var så djupt berörda, trots att de inte kände någon som drabbats. Det kan låta cyniskt och HUGIN&MUNIN 3/2011 ” Det kan låta cyniskt och känslokallt, men en av de viktigaste principerna i journalistiken är den om närhet” känslokallt, men en av de viktigaste principerna i journalistiken är den om närhet. Saker som händer nära oss, om det är närhet i avstånd, kultur eller känslomässigt, har större nyhetsvärde och större påverkan på oss. För mig var tsunamin självklart en tragisk katastrof, men den skedde långt bort och jag fick genom den amerikanska nyhetsbevakningen ingen ”personlig relation” med offren. Tvärtom var det alltså med tragedin i Norge. När vårt arbetspass slutade halv ett på natten hade vi gjort en tidning som rapporterade om sju döda efter bomben i Oslo och ett tiotal på Utøya. Det talades sent på kvällen om att ett vittne trodde att det kunde röra sig om 25–30 döda, men när jag vaknade på lördagen och hörde att det nu var över 80 döda gick det liksom inte att förstå. (Senare korrigerades dödssiffran.) Vad vill jag då ha sagt med den här texten, i detta forum? MT:s intresseområde har utökats när nya medlemmar i föreningen nu även talar arabiska och dari. Tillsammans täcker typspråken enorma områden, många av dem konfliktdrabbade. Jag tror inte att jag är ensam om att uppleva rapporteringen från dessa (och andra avlägsna) områden som stundtals otillräcklig och Sveriges engagemang som svalt. För det som känns nära för mig nu, och kanske särskilt för dem som bott utomlands eller varit på mission, är inte alltid så intressant i nyhetsvärderingen. Kalla mig naiv, men jag önskar att alla människoliv överallt var lika mycket värda. • 17 Vad har Sverige för intresse av Georgien? Den forna sovjetstaten Georgien är ett land som många tolkar förälskat sig i genom åren. Landets storslagna natur, fantastiska kök och oöverträffade gästfrihet utgör en stark kontrast till det mer reserverade mottagande som man ofta möts av på kyligare breddgrader. Det positiva bemötandet till trots torde det dock vara långt ifrån alla svenskar som kan relatera till Georgien, än mindre förklara varför Sverige har ett intresse av landets framtid. Just denna fråga stod i fokus när Sällskapet Georgiens vänner i Sverige i slutet av augusti bjöd in MT:s medlemmar till ett föredrag med Sveriges ambassadör till Georgien, tillika MT-medlemmen, Diana Janse. Skribent: Emil Gelebo, TolkS 05/06 Foto: Emil Gelebo (om ej angivet) Vad har Sverige för intresse av ett litet land med fem miljoner invånare i Europas utkant? Ett stort intresse, kunde de närvarande enas om efter att ha lyssnat på Diana Janses föredrag i Svenska institutets lokaler mittemot Kungliga slottet i Stockholm. Diana Janse började med att ifrågasätta betydelsen av det fysiska avståndet mellan Georgien och Sverige. Trots att länderna ligger i varsin utkant av Europa har utvidgningen av EU lett till att Europas närområde även blivit Sveriges närområde. I den kontexten kan man i mångt och mycket se det svenska engagemanget som en logisk fortsättning på det svenska stödet till Baltikums frigörelse från Sovjetunionen i början av 90-talet. Då som nu ligger det i Sveriges intresse att värna om små staters rätt att fatta självständiga säkerhetspolitiska beslut, även om dessa stater råkar gränsa till länder med betydligt större geopolitiskt hävdelsebehov. Vidare har Georgiens starka orientering för framtida medlemskap i såväl EU som Nato gjort att det georgiska samhället blivit något av ett lackmustest för trovärdigheten i EU:s mjuka makt. I detta avseende är varje framsteg som Georgien når med EU:s hjälp ett exempel som EU kan vissa upp för andra mer auktoritära länder i regionen. Och visst finns det framsteg att visa upp. Från att ha varit på gränsen till en så kallad failed state för bara ett drygt decennium sedan visar nyligen genomförda opinionsundersökningar att 99 % av den georgiska befolkningen inte har betalat någon muta under det senaste året samt att 87 % säger sig ha förtroende för polisen. Anmärkningsvärda siffror, som vittnar om att det georgiska institutionsbyggandet inom många områden har kommit markant längre än vad som är fallet i många angränsande länder. Efter föredraget inbjöds den månghövdade publiken att ställa frågor. Den förre EU-ambassadören till Georgien, Per Eklund, passade därvid på att framhålla ytterligare en Sällskapet Georgiens vänner i Sverige Sällskapet Georgiens vänner i Sverige är en politiskt, religiöst och kommersiellt oberoende förening som bildades i Stockholm 2009. Föreningen verkar för att främja kännedom om Georgien i Sverige genom att stödja människor att utveckla affärskontakter och andra förbindelser mellan Sverige och Georgien. Sällskapet anordnar regelbundet aktiviteter såsom föredragskvällar och museibesök med georgiska teman. Tidigare aktiviteter inkluderar vinprovningar med georgiska viner samt föreläsningar om det politiska läget i Georgien samt om det georgiska språket. Mer information om föreningens aktiviteter samt om medlemskap finnas att läsa på hemsidan www.georgiensvanner.se. 18 HUGIN&MUNIN 3/2011 anledning till svenskt engagemang i området, nämligen Georgiens roll som transitland för energi från det oljeoch gasrika Centralasien till Europa. Således konstaterades att det både ligger i Sveriges principiella intresse och i vårt egenintresse att hjälpa Georgien överkomma de utmaningar som landet alltjämt står inför. För trots stora framsteg finns det alltjämt stora utmaningar. Även om den övergripande säkerhetssituationen har stabiliserats sedan kriget mot Ryssland 2008 dikteras de säkerhetspolitiska villkoren alltjämt i stor utsträckning från Moskva. Likaså är det en stor utmaning för Georgien att återhämta sig från den kraftiga nedgång i direktinvesteringar som landet drabbades av i samband med kriget och finanskrisen 2008. Även om utländska investerare till viss del har återvänt till landet och turistnäringen så sakteliga återhämtat sig kvarstår problem med hög arbetslöshet och en skev inkomstfördelning. Slutligen kvarstår det även utmaningar på det politiska området, där rättsväsendet behöver bli mer oberoende och transparens och ansvarsutkrävande behöver bli än tydligare ledstjärnor i den pågående demokratiseringsprocessen. Således kan man konstatera att såväl intresset som utmaningarna borgar för ett fortsatt starkt svenskt engagemang i Georgien. • Ovan: Dramatisk georgisk natur Nedan vänster: Kvällens föredragshållare Diana Janse Foto: Pawel Flato HUGIN&MUNIN 3/2011 19 Kreditanalytiker till svensk storbank i Moskva Till en stor svensk bank i Moskva söker vi dig som har akademisk examen, minst tio års relevant erfarenhet samt förståelse för och kunskap om den ryska marknaden. Vi välkomnar dig som har: • Minst tio år relevant arbetslivserfarenhet • Förståelse och kunskap om den ryska marknaden • Erfarenhet från företagstransaktioner • Akademisk examen • God kunskap i ryska språket • Polska och ukrainska är ett plus Som person är du affärsmässig, drivande och dedikerad samt har mycket god kommunikations- och samarbetsförmåga. Du är en kvalitetsdrivare – noggrann och strukturerad, har hög integritet och simultankapacitet med förmåga att ha grepp om detaljer. Rollen är placerad i Moskva, men även arbeta nära kreditanalysteamet i Stockholm. I denna rekrytering samarbetar banken med Novare Executive Search. Vid frågor, kontakta Anna Schauman på 0760-02 45 75. Skicka gärna din ansökan till [email protected]. Välkommen med din ansökan!