I en inflexionspunkt måste andraderivatan vara noll och

2
2
𝑓 (π‘₯) = (1 + π‘₯ 2 )𝑒 βˆ’π‘₯ , 𝑓 β€² (π‘₯) = βˆ’2π‘₯ 3 𝑒 βˆ’π‘₯ ,
2
2
𝑓 (0) = 1, 𝑓(βˆ’1) = , 𝑓(1) =
𝑒
𝑒
2 β€²
2
β€²( )
β€²(
𝑓 0 = 0, 𝑓 βˆ’1) = , 𝑓 (1) = βˆ’
𝑒
𝑒
x
0
f’(x)
+
0
f(x)
-
1
I en inflexionspunkt måste andraderivatan vara noll och andraderivatan måste dessutom byta
tecken i punkten.
+
𝑓 β€²β€² (π‘₯) = (4π‘₯ 4 βˆ’ 6π‘₯ 2 )𝑒
βˆ’π‘₯ 2
= 0 ⟺ (4π‘₯ 4 βˆ’ 6π‘₯ 2 ) = 0 ⟺ 4π‘₯ 2 = 6 ⟺ π‘₯ = √
βˆ’
3
2
Undersök nu tecken för två godtyckliga punkter strax till höger respektive vänster om var och
en av rötterna för att se om teckenskifte sker. Observera t.ex. att
3
3
3
3
2
3
1 < √2 < 2 och att βˆ’ 2 < √2 < βˆ’1. 𝑓′′(1) = (4 βˆ’ 6)𝑒 βˆ’1 = βˆ’ 𝑒 < 0, 𝑓 β€²β€² (2) =
27⁄4
𝑒 9⁄4
>0
Eftersom andraderivatan byter tecken i den positiva roten är detta en inflexionspunkt.
Eftersom alla x i f’’(x) har jämna exponenter kommer andraderivatorna i de motsvarande
negativa punkterna att bli desamma som i de positiva och därför sker även teckenbyte i den
negativa roten som därmed också är en inflexionspunkt.
Eftersom andraderivatan är negativ i intervallet mellan de två rötterna så är funktionen konkav
där och eftersom andraderivatan är positiv både till höger om den positiva roten och till
3
3
vänster om den negativa så är funktionen konvex i ]βˆ’βˆž, βˆ’βˆš2[ och ]√2 , ∞[ .