För att åklagaren ska kunna anhålla en misstänkt person måste brottet som han eller hon misstänks för vara allvarligt. Normalt krävs att personen på sannolika skäl (den högre graden av misstanke) är misstänkt för ett brott med minst ett års fängelse på straffskalan. Åklagare kan besluta om anhållande om det finns risk för att den misstänkte: 1) avviker eller på något annat sätt håller sig undan lagföring eller straff (flyktfara) 2) fortsätter sin brottsliga verksamhet eller 3) försvårar utredningen genom att till exempel undanröja bevis. En mängd omständigheter vägs in vid bedömningen av om det finns skäl för anhållande. En omständighet som kan ha betydelse för om det är risk för flyktfara, är om den misstänkte inte är svensk medborgare och heller inte har någon närmare anknytning till Sverige. När det gäller risk för fortsatt brottslighet vägs bl.a. omständigheten att den misstänkte tidigare är straffad in i bedömningen. När åklagaren bedömer om det finns risk för att den misstänkte ska försvåra utredningen, beaktas t.ex. om det finns vittnen som ännu inte är förhörda och som den misstänkte kan påverka om han är på fri fot. Frågan om anhållandet ska kvarstå prövas kontinuerligt. Åklagaren tar då hänsyn till eventuella nya uppgifter eller omständigheter som har kommit fram efter t.ex. förhör med vittnen eller den misstänkte. Om en person har anhållits i sin frånvaro och det beslutet verkställs, t.ex. genom att den misstänkte grips, ska han eller hon genast förhöras. Därefter ska åklagaren omedelbart kontaktas för att besluta om anhållningsbeslutet ska kvarstå eller om den misstänkte personen ska försättas på fri fot. Om en misstänkt anhålls har åklagaren tre dagar på sig att vända sig till domstol för att begära att den misstänkte ska häktas. Annars släpps den misstänkte.