1. No category

Grundad 1978
Nr 3 2012
Vi öppnar grinden
till Kul-Pelles
sidan 2
Edvard Thorell sidan 6
Pilgrimskapell sidan 10
Hundvandring sidan 11
Fullt i Frösunda sidan 12
Fel fotboll sidan 12
Liten miljödystopi sidan 13
Slutar aldrig sidan 14
Musiksommar sidan 15
Kattvindens hemlighet sidan 16
2012 3
Foto troligen Algot Laurell, Vallentuna bildarkiv
För nära 100 år sedan, troligen runt 1920, var det vinter utanför Frans Stolpes hem,
Karlsborg 2. Till höger bakom huset syns ett uthus med plats för djur och annat.
Stolpes, Karlsborg
eller Kul-Pelles
- Så länge jag lever blir
det ingen modernisering
här på torpet. Diskar gör
vi ute och det går så bra!
Kul-Pelles, eller Torsholma 3:6
som fastighetsregistret kallar det,
ligger i närheten av vägkorsningen
mot Gottröra i norra Frösunda.
Så säger Erika Fredgård som på somrarna
bor i torpet Karlsborg 2. Torpet ligger vid
vägen mot Kårsta efter avfarten mot Gottröra. Erika och döttrarna Marianne, Karin
och Christina har mycket att berätta.
Men det finns inte bara ett Karlsborg 2
där, utan även ett Karlsborg 1 lite längre
norrut, mitt emot Eriksborgs vinglösa
kvarn. Båda torpen ska ha fått sina namn
från den gamle dragonen Karl Samuel
Stolpe. Han tillhörde Livregementets dragoner och bodde på Näs dragonboställe,
även känt som Sången. När han avdankades som dragon 1885 flyttade han därifrån
och byggde så småningom Karlsborg 1,
där han bodde till sin död år 1900. Huset
bestod av två rum och kök, men i ett rum
bodde man inte. Där snickrade Karl likkistor som han sålde. På övervåningen
fanns ett rum som man hyrde ut.
Frans byggde huset
En av hans söner, Frans Stolpe, blev
änkling år 1900 när hans hustru Emelie Johansdotter födde deras sjätte barn.
Barnet dog också. Efter några år gifte
Frans om sig med Charlotta, kallad Lotta,
Lindholm och fick två barn till. Samtidigt
byggde han Karlsborg 2, det som nu kallas
Kul-Pelles.
Pelle hette Eric
Kul-Pelle hette egentligen Eric Peterson.
Han var en driftig man med många järn
i elden, en riktig entreprenör. 1884 föddes han i Gingri socken nära Borås, där
hans föräldrar drev egen rörelse. Bland
annat försågs trupperna som exercerade
på Fristad Hed med bröd och mat. Eric
var tidigt engagerad i familjerörelsen och
efter giftermålet med sin kära Elin byggde
han ett större hus med en extra del där
de tillsammans startade livsmedelsaffär.
En liknande lanthandel drevs av Sigvard
Jansson med familj i korsningen strax
nedanför torpet i Frösunda.
År 1919 gick flyttlasset från Västergötland till Stockholm. Då var familjen utökad
med sönerna Åke, 5 år, och Stig, 2 år. Eric
startade en större rörelse, handlade med
smör, ost och ägg och blev grosshandlare.
2012 3
Foto Bertil Hellsten
År 2012 ser torpet ungefär likadant ut. Stenmuren är helt oförändrad och ladan i bakgrunden finns kvar men
är skymd av de uppvuxna träden. Största skillnaden är den lilla verandan som byggdes till på 1980-talet.
Åren efter första världskriget var dock
svåra. Åke berättade ofta hur hans far satt
suckande över tidningen och sa: ”nu sjönk
smöret!” och han såg då framför sig ett
paket smör försvinna i vattnet!
Så småningom utökades familjeföretaget med Svea Rostfria. I butiken på Sveavägen 96 fanns allt till köket, inklusive
diskbänkar, som hade en strykande åtgång.
Då var rostfritt nytt, fint och modernt.
Ledig kulfabrik
Någon gång på 1930-talet fick Eric veta
att Thulebolagen i Sundbyberg skulle sluta
med sin stenkuletillverkning. Han blev
genast intresserad, och familjeföretagen
utökades med fabriken och tillhörande
”kulgubbe”. Denne ville däremot inte
lämna ifrån sig receptet till kulorna. Då
packade Elin en rejäl korg med mat och
gick hem till gubben. Sedan gav han ifrån
sig receptet ”för fru Petersons skull”, som
gubben sa.
Så föddes Svenska Kul- och Dockfabriken. Ett par italienska gästarbetare som
tillverkade dockor ingick också i rörelsen,
men snart avvecklades dockproduktionen
till förmån för stenkulorna. Hela familjen
med barn och barnbarn blev på många
sätt involverade i fabriken, som faktiskt
existerade fram till år 1980.
Social begåvning och ett stort intresse
för andra människor blev en tillgång i
Stockholms sällskapsliv. Eric ägnade sig
flitigt åt de nätverk som var viktiga då. Han
2012 3
blev frimurare och medlem av Stockholms
Borgerskap. De nätverken kom långt före
Facebook, men med liknande syfte.
En sommardag 1945 kom en man vid
namn Franzén in i butiken på Sveavägen
för att handla. Han var snickare och bodde
i en liten by som hette Frösunda. Eric
undrade om det fanns någon stuga att
köpa där. Franzén visste att Frans Stolpe
vid Karlsborg 2 hade kommit in på ålderdomshemmet sedan hans fru dött, och att
hans stuga stod tom.
Midsommar i Frösunda
Midsommardagen sommaren 1945 tog
Eric, Elin och sonen Åke tåget till Frösunda och gick upp till torpet Karlsborg
2. Frans son och sonhustru, Eugen och
Agnes Stolpe som bodde i Karlsborg 1,
skulle ta emot. Men Agnes var i kyrkan
så man fick vänta tills hon kom hem. Det
var hon som förde talan.
Agnes sa att man måste höra med Frans
om han ville sälja, så det var bara att gå
den långa vägen ner till ålderdomshemmet, nuvarande Sunnanskog. Där lade Eric
Peterson fram 100 kronor som förskott,
Frans Stolpe accepterade och man tog i
hand. Så var köpet klart.
Nu var Eric och Elin ägare till 10 000
kvadratmeter tomt och en stuga på ett rum
och kök, ett hus som Frans hade snickrat
i, ett uthus med bås för gris och ko och
med loge och vedbod, ett hönshus och ett
utedass. Och torpet kom så småningom att
heta Kul-Pelles i folkmun. Det hade man
ingen aning om i familjen och fick reda
på det för inte så länge sedan.
Karlsborg 2 består av ett rum och kök.
- Men rummet användes bara på söndagarna, berättar Erika och fortsätter:
- Det fanns ingen el och inget vatten
då. Vatten fick man hämta ur två källor,
den ena nedanför kvarnen.
Eric vilade aldrig på hanen. Vattenbristen rådde han genast bot på genom att
borra en brunn och installera en handpump.
Torpet fick också el indragen så idag är
pumpen elektrisk, men vatten bärs in.
Då hade torpet ingen veranda. Den
byggde Åke och och hans fru Erika för
cirka 30 år sedan.
Med Eric kom det ändå in några moderna saker i stugan. Bland annat beställde
han två bulliga kylskåp från Amerika redan
1946. Det ena köpte grannen på Torsholma,
Arnold Fredin.
Bakspaden funnen
Stugan värmdes upp av kakelugn och vedspis, som finns kvar än, liksom bakugnen
som Erika aldrig har använt. Men hon hittade en bakspade på vinden den här sommaren. Den är säkert kvar från Frans tid.
Erics och Elins son Åke med fru Erika
köpte torpet 1951. Då hade Åke gjort sig
ett eget efternamn. Eric Peterson kom från
Fristad, så det blev Fred och mamma Elin
från en gård som hette Uppegården. Det
nya efternamnet blev Fredgård.
Foto Bertil Stolpe
Kul-Pelles, Karlsborg 2, byggdes av Frans Stolpe som fortfarande bodde där
när denna bild togs omkring 1935. På trappan står Frans hustru Lotta, hans
son Tore, Frans själv och dottern Margit.
Huset närmast vägen hade Frans Stolpe
använt som snickarbod. Det byggdes om
1946 och har i stället blivit sovstuga. När
golven behövde repareras för några år
sedan hittade man rester av tidningar från
1919 som idag sitter inom glas och ram.
Långsam fortkörare
Äventyraren Eric älskade höga farter.
Under en av otaliga åkturer med sönerna
lyckades han pressa upp T-Forden i 50
km/tim. Efter hemkomsten berättade han
för Elin om undret.
- Ni är galna! blev svaret.
Det var närmast förutsägbart att Eric
skulle prova en av de första flygturerna
på 1920-talet med start på Stora Värtan.
Det var i november och pontonflyget
startade en flera timmar lång flygning till
Helsingfors.
Väl framme vacklade de fem passagerarna av, snudd på djupfrysta. Maskinen
hade bara tunna aluminiumväggar och
ingen värme.
På trappan till Karlsborg 2 värmer
sig Elin och Eric Peterson tillsammans med svärdottern Erika i vårsolen 1953.
Hustru Elin gick aldrig med på att flyga
någonstans.
Eric Peterson deltog också gärna i
aktiviteter av skilda slag i Frösunda. Han
var en duktig skytt och medlem i Frösunda
Skytteförening. Dit skänkte han under
många år ett pris som gick under namnet
Svea Rostfrias Hederspris.
Eric umgicks även med grannarna. Han
bjöd in sina manliga grannar i Torsholma
gårdar och i Eriksborgs kvarn för att spela
kort.
Viktig post långt borta
Stora händelser behandlades i Stockholms Dagblad i juni 1929. Och räven
bor kvar ännu hos familjen i Karlsborg 2, i uppstoppad version.
Det var viktigt för honom att bevaka sina
olika affärsåtaganden. Posten var en stor
del i detta. Den delades ut två gånger på
lördagar och en gång på söndagar. Följaktligen cyklade Eric till stationen, tog tåget
till Stockholm, läste posten hemma i stan
och tog samma väg tillbaka.
- Eric gick bort allt för tidigt 1953,
endast 69 år gammal, och hedrades som
2012 3
Foto Bertil Hellsten
Erika Fredgård vid grinden in till sommarparadiset. Tomten är stor och fylld
med både tama och vilda växter. I grannskapet finns väldigt mycket välbevarade stenmurar,och den här är sig väldigt lik från den gamla bilden som
inledde artikeln. Även stenarna ovanpå grindstolparna kan skönjas där, även
om de kan vara utbytta någon gång under alla åren.
sunda. Vad sägs om Arnold Fredins far
plöjande den lilla åkerlappen som tillhör
torpet, till häst? Eller Arnold och Anna-Lisa
hässjande hö på samma åker? Höskrinda
dragen av traktor med Arnold och med
tre lintottar på toppen? Thorsaeus kvigor i
hagen bredvid som både skrämde och fascinerade barnen? Stina Thorsaeus vänlig och
leende se till dessa kvigor? BettyAndersson i
hönsgården? Dokumentationen är enorm.
Västgötska våfflor
Foto Bertil Hellsten
Inredningen på torpet är till stora delar intakt från ursprunget, med bevarad kakelugn, vedspis och bakugn. Men moderna detaljer har också
smugit sig in, som elektricitet, transistorradio och Svensk Damtidning.
en av bygdens egna, berättar Erika och
barnen.
Hustru Elin levde ett aktivt liv som änka
under 38 år. Hon umgicks mycket med
sönerna och deras familjer och vistades i
Frösunda högt upp i åren. Elin blev 103
år.
Sonen Åke gick bort 2009, 94 år gammal.
Nu har Erics barnbarn, Åkes och Erikas
döttrar (tre flickor som han aldrig såg men
2012 3
som kom att växa upp därute om somrarna)
tagit över skötsel och traditioner, och håller
torpet levande. Man värnar minnena i berättelser, brev, fotografier och inte minst genom
smalfilm sedan 1957. En levande tradition
är Elindagen, då det alltid bakades tårta
och barnen hjälpte till att plocka smultron.
Solen sken förstås alltid den 31 juli!
Varje höst träffas familjen framför filmduken och tittar på kulturhistoria från Frö-
Våffeltraditionen fördes med från Västergötland och är djupt rotad och förknippad
med sommarlivet. Familjen är så förtjust i
våfflor med hemlagad sylt och grädde att
man ofta drömt lite om att starta våffelkafé
i trädgården.
- Då vill jag sitta i kassan! var Åkes
bidrag.
- Ja, vem vet. Det är säkrast att hålla
utkik när ni passerar Karlsborg 2 framöver.
Visst skulle stället med äkta Skansenkänsla
göra sig bra som Kul-Pelles våffelkafé?
funderar Kul-Pelles barnbarn Christina.
Erika minns fortfarande somrarna med
blöjbarn och den spartanskt inredda stugan.
- Men det gick, säger Erika, man tänkte
inte på att det skulle vara på något annat
sätt.
Och nu i sommar har utedasset fått
elström så Erika behöver inte famla sig
fram med ficklampa längre. Men hur var
det Erika sa:
- Så länge jag lever blir det ingen modernisering här på torpet.
Margareta Hellsten
Edvard Thorell
såg hästar
och riksdag
”Riksdagsman Edvard Thorell” står det på gravstenen
man får framför ögonen när man kommer in på Frösunda kyrkogård. Om man böjer sig fram och skrapar
lite på fasaden så träder en man fram som satt avtryck
i Frösunda. Men det var inte en man som föddes med
guldskeden i mun, och han var inte född i Frösunda.
Edvards far hette Carl Erik Rask och föddes
i en statarbostad vid Kasby gård i Lagga.
Hans mamma hette Tekla Lovisa och var
född Mattson. När Carl var liten flyttade
hans familj till ett torp under Vängsjöberg
i Gottröra socken.
Detta och mycket mer finns att läsa i
Edvards memoarer som han skrivit ned,
och som Sockenstrunt fått läsa. Därifrån
kommer också de flesta uppgifterna i denna
artikel.
Edvards farfar hette Österberg i efternamn. Han vet inte så mycket om sin farfar,
men en sak vet han, och det är att han var
med svenska lantvärnet till Finland 1808
- 1809. De återvände hem från Finland
genom att gå på isen över till Sverige.
Pappa Carl gick bara en termin i skolan.
Han fick börja arbeta i stället, då det var
fattigt i hemmet. Han fick vara med att
mota oxar och kor till Stockholm, dit de
såldes till slakt. När han började arbeta
på Vängsjöbergs herrgård fick han 25 öre
om dagen och fick själv ta med sig mat
till arbetet. Matsäcken kunde bestå av lite
potatis och salt, ibland fisk.
Även då fanns varg i våra trakter. Man
drev vargen från Vängsjöberg till Rånäs
skogar för att skjuta dem.
Så här skriver Edvard om sin farmor:
En gång då farmor hade varit fram till
bygden och fått några julkorvar, gick hon
över en sjö hem (Långsjön). Då kom fem
vargar efter henne och hon måste slänga
en efter en över isen, varvid slagsmål om
dem uppkom bland vargarna. De voro så
närgångna att de följde med ända hem
och gick ”och pissade på knutarna”.
Regnigt 1844
År 1844 verkade ha varit mycket regnigt.
Edvard skriver att höet i Gottröra flöt ner
till Lilla Åby i Närtuna, där man stod och
försökte få upp en del på det torra, och
rågmjölet var nästan svart och hur mycket
mjöl de än bakade in i brödet, så blötnade
kakorna där de hängde i taket, så att många
föll ned på golvet. Myndigheterna köpte
mjöl från Ryssland, säckarna kallades
”ryssmattor”, som far var med till Norrtälje och hämtade. Prosten i Närtuna skulle
ta hand om utdelningen till de behövande
men tog en stor del själv, för vilket han
sedan straffades.
Edvards far Carl blev dragon 1858
vid Mörby i Vallentuna. Han bytte sedan
till livskvadronen av Kungliga Uplands
Dragon Corps Engeby i Lunda socken.
Där jobbade han som dräng för 65 kronor
per dag. Han fick leva enkelt och vetebröd
åt han bara på annandag juls morgon.
Han gifte sig och flyttade till ett dragontorp, och övertog också så småningom
dagsverkstorpet Söderhagen. Sedan kom
han att tillträda mellangården på kronogården Stora Söderby i Lunda församling,
1875 - 1881. Han hade nu också bildat
ny familj och den 17 mars 1881 föddes
Edvard. Han var sedan borta från gården
ett år men återkom.
Fader hästhandlare
År 1882 började han en ny karriär. Han
började köpa och sälja hästar. Det startade
med att han var i Stockholm. I bondkvarteret, Stora Bastugatan, nuvarande
Sveavägen, hörde han om en man från
Enköping som lämnat lejda hästar till
Pontiärbataljonen på Kungsholmen, men
det hade fattats två. Carl började fundera
på att erbjuda de hästar han kommit till
Stockholm med, men lämnade den tanken
och började resan hem.
När han kom till Silverdal i Sollentuna
ångrade han sig och åkte tillbaka och lämnade sina hästar. Han fick då erbjudande
om ett eget kontrakt som innebar att han
skulle börja hyra ut hästar året därpå, så
kallad inlejning.
Så började hästaffärerna, och i början
av 1900-talet inlejde han 641 hästar till
Svea artilleriregemente. Av detta kan man
väl dra slutsatsen att Carl hade begåvats
med en förmåga att göra affärer och ta sig
fram utan någon utbildning. Det måste
ha funnits en entreprenör i honom, och
det var det arvet Edvard Thorell kom att
förvalta.
Edvard Thorell bodde större delen
av sitt liv i Frösunda och kom att påverka bygden på många sätt. Han är
socknens hittills ende riksdagsman
och var dessutom hästhandlare och
sågverksägare.
År 1896 köpte Carl Rask 3/8 mantal
Lilla Vreda i Frösunda och flyttade dit
1897 med sin familj. Edvard var då 16
år. 1907 sålde han och flyttade till Sanna
i Byle.
Där ville Carl bygga, men fick ingen
lagfart. Istället byggde han Forsbacka
tillsammans med före detta soldaten Alfred
Frid i Stolp-Ekeby. Där bodde han till sin
död 1922. Han lär ha druckit en kaffekask
varje morgon och bara varit sjuk en gång
under sitt liv.
Hur gick det då för Edvard? Han växte
upp och mindes från sin barndom hur hans
mor och tjänsteflickorna spann ull om kvällarna. Då sjöng de också folksånger eller
berättade spökhistorier. Det var vanligt
med två pigor och två till tre drängar i
gårdarna då. När bondfolket, så kallade
”bonns”, var borta blev det lek och dans
i köket.
Kyrkskolan i Lunda
Edvard började första terminen i kyrkskolan i Lunda för fru Gester. Det var
lång väg att gå varje dag. Andra terminen skulle hållas i Ösby, långt västerut
i Lunda. Dit var det dubbelt så långt att
gå, så han inackorderades istället vid
Björkholmens baptistskola i Kårsta för en
termin. Tredje terminen var han tillbaka
till kyrkskolan.
Efter tre klasser i småskolan och fyra
i folkskolan gick han ut skolan och levde
livet som alla tonåringar.
Pojkarna söpo i allmänhet och slogos
när det passade, sammanfattar han. Även
Edvard provade på, men efter en fylla bestämde han sig för att förbli nykter under
tonåren.
2012 3
Han fick tidigt köra i tröskverket. Edvard skriver: Det var långsamma dagar att
gå ideligen runt, och kallt var det många
gånger. Men jag fick lika som den lejda
pojken, 25 öre om dagen, och det var ju
stora pengar på den tiden.
En av arbetsuppgifterna på gården var
att rida in lejda hästar till Stockholm. Vid
Stora Bastugatan kunde man övernatta i
ett rum innanför bondstugan. Det kostade
50 öre per person och natt. Han lärde sig
tidigt att sätta sig in i affärerna. Att inleja
hästar handlade om att åka omkring och
låna upp hästar, räkna på vad utlånarna
ville ha i ersättning och vilket pris man
skulle erbjuda staten för inlåningen för att
få en egen förtjänst. Hästarna skulle alltid
genomgå inmönstringar och utmönstringar
och då skulle man vara med. Då var det
veterinärer som undersökte hästarna.
År 1901 gjorde Edvard värnplikten
som dragon. Utryckningsdagen var den
22 augusti året efter. Då var hela skörden
inbärgad hemma. Året efter var blött och
säden hade svårt att mogna. Då kördes
det sista vetet in vid Lilla Vreda den 11
november. Fram till 1905 arbetade Edvard
på gården hos sin far med jordbruket och
med att cykla runt och leja hästar med allt
vad det innebar.
Foto Zackeus Carlsson, Vallentuna bildarkiv.
Forsbacka byggdes av Edvard Thorells far tillsammans med Alfred Frid.
Framför huset år 1910 sitter, från vänster, Edvard Thorells mor Tekla Rask,
Astrid Öhrlund gift Johansson, Dorotea och Alfred Frid samt en okänd flicka.
Dessutom sitter ett okänt barn och vinkar i fönstret!
Frid var morföräldrar till Harry Öhrlund, som var morfar till Anna Lyckman
som vi skrev om i förra numret av Sockenstrunt.
Fest på logen
Det fanns många festtillfällen i Frösunda.
Då var det dans på Örslogen mellan Luttergärde och Bergsten. Flickorna gick då vanligen på dans i bomullshalsduk, men var
säkert lika sunda och friska samt dansade
lika bra som nutidens skriver Edvard. På
våren var det fest på trefaldighetsaftonen.
Då samlades ungdomen vid Sankt Olofs
källa, som ligger strax söder om infarten
till Torsholma. Folk kom för att dricka vatten från källan. Även hästarna fick sig en
slurk. Det serverades kaffe och kanske även
brännvin. Det kom ofta pojkar från Kårsta
och slagsmål brukade förekomma. Vid ett
sådant tillfälle blev en tonåring ihjälslagen.
Gärningsmannen rymde till Amerika.
Edvard själv blev överfallen annandag
jul 1907. Det var på landsvägen, mitt för
där sågen låg. Han blev hopsydd av en
kvacksalvare och utan bedövning. Straffet för dådet blev en månads fängelse och
ynglingen utbildade sig senare till polis.
Edvard var också med i Skytteföreningen och gick på deras fester.
Husen och gårdarna i Stolp-Ekeby
ligger längs gamla vägen mellan
Frösunda och Orkesta kyrkor.
Klick på Klippan
Flera flickor verkar också ha passerat revy.
Även det hör till tonårstiden. Men det
var först när Edvard träffade Eufrosyne
Pettersson från Tarby som det sa klick.
De träffades i Klippan, som var säte för
nykterhetsföreningen Blåbandet och där
också de frikyrkliga hade verksamhet,
och var en samlingsplats för många av
Frösundas ungdomar.
Edvard skriver: Jag beslöt att försöka
bli bekant med henne utan att tänka så
allvarligt på fortsättningen. När vi varit i
2012 3
Foto Zackeus Carlsson, Vallentuna bildarkiv.
Ursprungliga Stolp-Ekeby 1:16 omkring år 1910. Fem år senare
köpte Edvard Thorell gården och flyttade dit med familjen.
sällskap några gånger sade min gode vän
sedermera handlaren A Widegren, att ”du
skall låta bli att skoja med Eufrosyne, för
hon är en ordentlig flicka”. Jag svarade
att ”denna gång är det allvar” vilket han
emellertid inte trodde.
Hon lär ha varit from och allvarsam.
De gifte sig 1907 och Edvard fick ta över
arrendet i Tarby från svärfar. I samband
med bröllopet fick han 3 000 kronor och
ett sto av pappa Carl. Av svärfar fick han
2 000 kronor. Redan dagen efter bröllopet
måste Edvard iväg att leja hästar och det
tyckte Eufrosyne naturligtvis inte om.
Så kom barnen Harry, Henry och flickorna Inga och Dagny, som var tvåäggstvillingar. Harry föddes på Pro Patria i
Stockholm och Henry hemma i Tarby. Det
var barnmorskan fru Holm från Gådersta
som förlöste. Hon hade också varit med
när Edvard själv föddes.
Ännu mera hästar
Hästaffärerna fortsatte och 1911 tog Edvard över dem efter sin pappa. År 1913
skrev han kontrakt på att vid behov lämna
136 hästar inom 24 timmar efter order.
Priset var 8 kronor per häst och dag.
Edvard skriver:
Jag lejde upp dessa hästar av jordbrukare i trakten. På kvällen lördagen den 1
augusti 1914 ringde regementsintendenten
och varskodde mig, att hästarna möjligen
snart skulle behövas. Jag frågade då hur
snart ”möjligen” skulle bli fallet och fick till
svar, ”troligen inte tidigare än måndag”.
Jag åkte ut på kvällen och skaffade
några som felade på grund av att jag
redan inmönstrat de flesta egna hästarna
till vanlig lejning tidigare på sommaren.
På natten till den 2 augusti vid halv 3-tiden
kom det en skarp signal i telefonen och då
jag svarade kom orden:
- Det är regementsadjuntanten vid
Svea artilleriregemente, vi anhålla att få
96 hästar fortast möjligt, när kan de vara
vid regementet”?
Jag svarade ”klockan 5 i kväll”. Nu
blev det brått. Några pojkar skickades ut
på cykel till andra socknar med bud, och
själv åkte jag omedelbart ut i Frösunda på
cykel och väckte folket i gårdarna, samt
ned till stinsen Vallerstedt och tingade
vagnar. Där var jag före klockan 5.
Vallerstedt, som var folkfrisinnad, och
ointresserad av försvaret, tyckte det var
tämligen onödigt med extra militära åtgärder. Världskrigets utbrott var då ännu
okänt. Om någon timme skoddes det allmänt i gårdarna och om ytterligare någon
timme så anträddes resan från Frösunda
landsvägen till Stockholm.
Men inte nog med det. På vägen till
Stockholm blev Edvard inkallad till landstormen där han var plutonchef så det
var bara att vända hem och infinna sig
i Rimbo. Hästtransporten övertogs av
pappa Carl.
Barnbarnet Anders Olsen berättar att
hästaffärerna drevs i ganska stor skala.
Foto
Zackeus Carlsson
Vallentuna bildarkiv
Familjen Thorell med gäster vid Stolp-Ekeby år 1915. Från vänster till höger:
Eufrosyne Thorell, Nils Wahlström, Gunhild Waldebäck, Axel Wahlström,
Adéle Wahlström, Sven Wahlström, okänd dam, Tekla Rask (den kraftiga
damen, Edvards mor), Henry och Harry Thorell (Edvards söner), Edvard
Thorell och Carl Rask (Edvards far).
Bland annat importerade han en stor mängd
hästar från Baltikum.
Han både ägde och hyrde ut hästar till
bönder och försvaret. Som leverantör av
hästar till försvaret var ju pappa nummer
ett i landet och säkerligen också det arbete som mest roade honom, skrev sonen
Henry i ett brev till sin syster, Anders mor,
1976.
Dags för Stolp-Ekeby
Eufrosyne och Edvard hade längtat efter något eget. 1915 köpte Edvard ¼
mantal Stolp-Ekeby, det ”ursprungliga”
Stolp-Ekeby, och flyttade från skogen,
(Tarby), dit 1916. År 1920 köpte han också
granngården ½ mantal Stolp-Ekeby, ”nya”
Stolp-Ekeby.
Vid storskiftet 1852 bestod Stolp-Ekeby
av tre gårdar som låg i en bygemenskap.
Vid skiftet delades marken ut och de tre
gårdarna flyttades isär. Då byggdes nya
Stolp-Ekeby och ”Jonssons”. Familjen
Mannerfeldt kom senare att arrendera
marken som hörde till ursprungliga StolpEkeby.
Mannerfeldts flyttade då in i arrendatorsbostaden, bredvid den ursprungliga
mangårdsbyggnaden där Edvard bodde
med sin familj. När Edvard fyllde 40 år
byggde han till huset med en ”låda” på
baksidan.
Senare byggde Edvard Villan. Man tror
att det var för att få det lite modernare.
Anders Olsen har hört från sin mor att Edvard var väldigt kär i sin hembygd. Därför
lade han framsidan på huset mot kyrkan
så att han kunde se ner mot samhället. År
1951 avstyckades mangårdsbyggnaden
vid ursprungliga Stolp-Ekeby.
Sågverk för 4 250 kronor
År 1916 började Edvard i träbranschen.
Han köpte timmer från Torsholma och
sågade den vid Hästberga. Strax norr
om Frösunda station fanns en såg som
drevs av prästgårdsarrendatorn Gustavsson. Gustavsson gick i konkurs 1918 och
Edvard köpte sågen av konkursboet för
det låga priset 4 250 kronor. Det blev en
god affär.
Man kan fortfarande finna betongfundament i den björkskog som växer där sågen
en gång låg. Under storhetstiden hade den
även ett stickspår från Roslagsbanan.
År 1946 såldes sågen för 70 000 kronor
till Skogsägareföreningen. Sågen gav 15
personer arbete. Efter försäljningen drev
han rörelsen åt Skogsägareföreningen i
tre år för 300 kronor i månaden.
Bondetåget 1914
Edvard var tidigt intresserad av politik.
1914 gick han med i bondetåget. Han var
den yngste från Frösunda. Det var tradition
att den äldste och den yngste från varje
socken blev bjuden på supé hos kungen
och nu blev alltså Edvard inbjuden till
en sådan.
Han deltog i valrörelser och kom med
på Högerns, nuvarande Moderaternas,
valsedel första gången 1924. 1933 kom
Edvard in i riksdagens andra kammare.
- Han var särskilt engagerad i skärgårdsbefolkningens väl och ve och en hel
del resor gjordes ut i skärgården, speciellt
under valkampanjer, berättar barnbarnet
Anders.
Edvard blev nu vice ordförande i femte
tillfälliga utskottet. Det året bjöd kungen
alla regeringsledamöter, ordförandena och
vice ordförandena i alla utskott på middag.
Edvard berättar:
Särskilt intressant tyckte jag det var,
när kung Gustaf efter middagen, då kaffet i
andra rum än matsalen intogs, sa till en av
riksdagsmännen, som i samtalet nämnde
något om hans ovanliga vitalitet. ”Ja” sa
2012 3
brutit ut och riksdagsmännen inkallades
till midsommardagen.
Nu vände sig Norge till Sverige och
fältveterinär Melroth för att höra var de
kunde få fram ett stort antal hästar. Melroth rekommenderade Edvard. Det skulle
komma att handla om 400, men bara små
fina hästar. Edvard skriver:
Jag fick fram mycket fina hästar. Köparna blev också mycket belåtna och
Norska legationen bjöd på en alldeles
särskilt fin middag på Strand när det var
slut.
I egna kommunen
Foto Algot Laurell, Vallentuna bildarkiv
Rast i arbetet vid Edvard Thorells såg i Frösunda 1925. Sågen låg norr om
järnvägsstationen, mellan järnvägen och landsvägen. Arbetarna tilläts inte
vara fackligt anslutna men fick ändå avtalsenliga löner. På bilden ses från
vänster Hjalmar Andersson, Sigvard Wredh, Harald Wredh, Arvid Eriksson
och Abel Gustavsson.
kungen, ”jag skulle kunna stå här på ett veckor. En del skulle vara ridbara, resten
ben och lägga det andra på axeln. Men skulle passa som kärrhästar. Han sa ja. Afser du”, och därvid kom ett leende och en fären var klar på mindre än en kvart. Efteråt
sidoblick på prinsessorna, ”det passar inte började han fundera om han skulle klara av
detta stora uppdrag. Det var bara att sätta
här där det finns damer med”.
Edvard betonar att det var en fin gemen- igång. Han tog kontakt med hästhandlare
i Nyköping, Örebro, Nässjö, Färjestaden,
skap mellan alla riksdagsledamöterna.
År 1936 flyttades han till lagutskottet. Hall, Halleberg, Strängnäs, Stockholm
Samma år blev han utsedd till ombud med flera. Man började mönstringen av
för länsstyrelsen i Stockholms läns östra hästar på flera platser den 23 december.
vägdistrikt. Då pågick stora vägbyggen Edvard kom hem på julaftons eftermiddag.
som Ålkistan – Danderyds kyrka och Sedan fortsatte man på annandagen. Sista
mönstringen var den 17 januari. Dessa
Torsgatans förlängning till Råsunda.
Tre år senare lämnade han sin plats till hästar skulle till den svenska frivilligkåren
greve Torgil von Seth och valde bevill- i Finland. Nu behövdes inte så många som
ningsutskottet istället. Det hade hand om man beställt, för man fick en del hästar
skattefrågor, och det var Edvard intres- av finnarna som hade tagit dem från rysserad av. Edvard fick också vara med när sarna.
riksdagen firade sitt 500-årsjubileum i Den 9 april anföll tyskarna i Norge och
Danmark. Det var oro bland ledamöterna i
Arboga.
riksdagen. Det pågick plenum och Edvard
hade begärt ordet men det såg inte talmanVärldskrig igen
Den 1 september 1939 vid 9:30-tiden nen så Edvard gick fram och påpekade det.
satt jag och löjtnant Selfelt och pratade Han fick svaret ”Att ni kan prata på detta
hemma vid Stolp-Ekeby, då det ringde i sätt när hela världen står i brand”.
telefonen. Jag svarade, men de ville tala Man mobiliserade, men i smyg, skrivid löjtnanten. Jag hörde några korta ver Edvard. Edvard var nu sakkunnig i
satser av samtalet och när det var slut sa statens krisrevision i fråga om inköp av
han att ”tyskarna ha idag på morgonen hästar, hästtransporter, vagnar, selar och
gått över gränsen och anfallit Polen” och utfodring. 1940 - 1944 reste Edvard runt
han fick nu order att omedelbart resa till till olika fältförläggningar från norr till
Norrland för tjänstgöring. Samma dag söder och besiktigade hästar.
ringde kyrkklockorna i trakten 3 timmar Den 22 juni 1941 klockan 8 hörde jag på
i följd för mobilisering av visst manskap. radion hemma. Där uppmanades svenska
Vissa hästar mobiliserades även. Några fartyg som befann sig på internationellt
dagar därefter inkallades riksdagsmännen vatten i Östersjön att omedelbart gå in på
svenskt farvatten. Jag såväl som andra
till urtima riksdag.
Den 30 november var det ryskt flygan- begrep att det nu gällde kriget mellan
fall mot Helsingfors och den 12 december Tyskland och Ryssland. Jag gick ned till
bildades en samlingsregering av de fyra sågen på förmiddagen och då märkte jag
att jag inte skulle hinna hem till dagsnyhestora partierna.
16 december fick Edvard frågan från terna 12:30 så jag gick upp till handlande
Militärstaben om han kunde leverera ett Andersson och bad att jag skulle få höra
stort antal hästar för militärbruk inom tre på nyheterna där. Då meddelades att kriget
2012 3
Fram till 1952 var Frösunda en egen
kommun. Edvard blev ledamot av kommunalnämnden och 1916 blev han dess
ordförande och var det i 30 år. Han var
också ledamot av Riksdagens andra kammare 1933 - 1948, invald i Stockholms
läns valkrets.
Han satt även i direktionen för Frösundaortens fattigvårdsförbund. Dessutom var
han ordförande i den regionala trafikstyrelsen och drivande i tillkomsten av den
nya landsvägen mellan Lindholmen och
Frösunda.
- Vägen kom till som beredskapsarbete
under 30-talets depression och arbetslöshet,
berättar barnabarnet Anders. Anders tycker
att det var en framsynt investering.
Edvard var också engagerad i Frösunda
Skytteförening. När föreningen stod på
ruinens brant 1934 och hotades av nedläggning då kassan endast innehöll 11 kronor
och 29 öre tog Edvard fram sin plånbok
och donerade 150 kronor till föreningen.
Som jämförelse kan nämnas att en arbetare
tjänade omkring 3 kronor per dag.
Att vara riksdagsman och kommunalordförande gav också en del fördelar. När
elektricitet skulle komma till Frösunda så var
det Edvard Thorell, prästen, klockaren och
järnvägsstationen som fick elström först.
- Kanske handlade det om vem som
kunde betala, funderar Anders Olsen.
Detta var 1930. Övriga Frösundabor fick
vänta. Så var samhället uppbyggt då. Och
kampen om ett klasslöst samhälle pågår
väl än.
- Edvard får nog ändå beskrivas som
en duglig och trevlig man, med stor social
kompetens, säger Anders. Han var under
flera år klubbmästare i riksdagens andra
kammare. Hemma i Frösunda umgicks
han i Skytteföreningen och spelade Priffe
med kompisarna i sitt källarkontor i Villan
i Stolp-Ekeby.
Under sin livstid hann Edvard Thorell
också skänka pengar så att ett gravkapell
kunde byggas på Frösunda kyrkogård.
Edvard dog den 24 juni 1953. Om han
fick vila själv i gravkapellet förtäljer inte
historien. Men han är säkert nöjd att det
nu dessutom har blivit viloplats för både
kropp och själ för pilgrimer som kommer
dit efter att ha gjort sin pilgrimsvandring
i naturen i Frösunda.
Margareta Hellsten
Sankt Olofs
pilgrimskapell
Foto Bertil Hellsten
Kapellet är helt oförändrat sedan 1950-talet, med en glasmålning i fonden.
Målningen är gjord av konstnären Gunnar Torhamn som framför allt ägnade
sig åt utsmyckningar av kyrkor.
Att någonting händer i Frösundagården,
det som en gång var kyrkskolan, nere vid
Frösunda kyrka har många Frösundabor
märkt. Det har rustats och möblerats, det
har installerats bergvärme och köket är
numera modernt och fungerande.
Det som hänt är att kyrkan tills vidare
har tagit över gården från kommunen.
Framför allt behövde kyrkan fler lokaler
för olika aktiviteter, men det har blivit allt
mer fokus på en speciell användning.
Frösundagården ska kunna användas
som tidigare för uthyrning till föreningar
och privatpersoner, men prästen Eva Cronsioe har en vision:
- Frösundagården ska bli en pilgrimsgård!
Pilgrimsvandrande är något som sprider
sig allt mer. Och miljön runt Frösundagården är perfekt för sådant, menar Eva.
- Vi vill förankra vandrandet i den lokala
miljön. Här finns både natur, kultur och
möjlighet till andliga upplevelser.
Vid Frösunda kyrka ligger också Frösunda gravkapell, S:t Olofs kapell. Det
var Edvard Thorell som lät bygga kapellet
1950, och även betalade bygget. Kapellet har
använts som just gravkapell, men har med
åren allt mer i stället blivit en förvaringsplats
för möbler och annat som tillhör kyrkan.
Men så upptäckte några pilgrimer i
somras plötsligt det oanvända kapellet
och insåg då att det egentligen var ett
pilgrimskapell. Nu vill församlingen ge
det nytt liv så att det kan användas för
pilgrimsvandrare som vill sitta ner och
begrunda de erfarenheter de fått genom
fötterna under vandringen.
Bertil Hellsten
Foto Vallentuna bildarkiv
En ståtlig invigning av kapellet ägde rum den 27 augusti 1950. Biskop, präster
och folk från trakten samlades för att hälsa den nya byggnaden välkommen.
10
2012 3
Får man ta med sig hunden?
kunde ha med sig hunden, för där hade
man hundgudstjänster ibland. I Vallentuna
fanns det ingen plats för hundar. Ninna är
noga med att betona att detta alltså är ett
arrangemang som tillkommit på önskan
av församlingsbor.
Två tjog
Att gå på en skogstur med
sin bästa kompis hunden;
det är enkelhet, delande,
bekymmerslöshet, frihet
och tystnad.
Så skriver prästen i Svenska kyrkan i
Vallentuna Ninna Birkoff i nummer 3
av Kyrknyckeln, Vallentuna församlings
församlingsblad. Hon upplyser om att
detta är 5 av 7 nyckelord för en pilgrim.
De som fattas är långsamhet och andlighet.
Sedan inbjuder hon hundägare att tillsammans med sina hundar pilgrimsvandra
i Frösunda söndagen den 9 september
klockan 14:00.
Och där kommer de vandrande på vägen
från Helgö, mot Frösunda kyrka. Först
kommer Linnea och Bo Hjertström. De
har läst annonsen i lokaltidningen Steget
om denna samling. Linnea berättar att hon
har varit med på miniretreater och kände
att detta var något för henne och hunden
Freja, en kungspudel. Den här gången fick
hon också med sin man Bo.
- Så häftigt med hund, säger Bo.
- Och så har vi fått veta en del central
historia, om S:t Olofskällan och runhällen
vid Klashagen.
Bo, Linnea och Freja bor i Vallentuna.
Omkring 20 vuxna och barn och 20 hundar blev svaret på inbjudan till Frösunda
denna sensommarsöndag. En lite blek sol
lyste över dem där de vandrade i skogen,
utmed Hammarn, in mot Torsholma och
Näs, förbi runhällen och genom Klashagen
och fram till Frösunda kyrka. Där väntade
en mässa där man bland annat talade om
den Helige Franciskus.
Franciskus föddes i Italien år 1182 av
rika föräldrar och levde ett liv i sus och dus
men också gav bort pengar till de fattiga,
fast det var hans pappa som fick betala det
mesta.
Franciskus väljer att leva ett liv som
riddare, men blir sjuk och hör en röst som
säger att han ska återvända hem och tjäna
Gud istället. Han lämnar alla ägodelar och
börjar leva ett liv i fattigdom.
Han kallas ”fattig pilgrim” eller ”Guds
lille fattige”. Livet i Italien då hade utvecklats till strid mellan städer och människor. Rikedomen hade fått förödande
konsekvenser.
Man kan se Franciskus omvändelse som
en revolt mot samhället. Han utvecklade
en kärlek till allt levande. Traditionen
berättar att han blivit vän med en varg
och fått den att upphöra med att anfalla
människor. Franciskus liv provocerade och
man ville inte lyssna till honom. Han vände
sig då till naturen och talade med fåglar
och blommor. Franciskus är föregångare
till nutidens pilgrimsrörelse.
Prästen och djuren
Ninna berättar också att tidigare i historien
var det vanligt att prästen kom till gården
och välsignade djuren.
- Det borde ha funnits hundar på gårdarna också eftersom hunden som husdjur
har funnits länge, säger Ninna.
Men till Frösunda kyrka fick inte hundarna tillträde. De fick vackert vänta i
husses och mattes bil.
- De har fått sitt under vandringen, säger
Ninna. Hon förklarar att det är förbjudet
att ta in hundar i kyrkan men hon hoppas
på gravkapellet som kommer att användas
till pilgrimskapell. Där tror hon att hundar kan få komma med in. Men vi måste
väl också ställa oss den fråga som Hasse
Andersson gjorde i sin visa:
- Får man ta med sig hunden in i himlen?
Margareta Hellsten
Att lära av hunden
Prästen Ninna berättar att man gjort fem
stopp under vägen där man fått tankar med
sig, alla anknutna till natur och kopplade
till hunden som kompis. Vid ett stopp
berättade prästen Eva Cronsioe om en
kvinna som sagt henne att hennes hund
hade lärt henne be.
Vid sista stoppet kunde man se Frösunda kyrka en knapp kilometer bort. Där
talade man om kyrkan som ett hem och
att hitta dit. Hundar är ju experter på att
hitta hem.
Ninna berättar att idén om att pilgrimsvandra med hund föddes på en hundkurs
i Vallentuna som hon gick på. Där träffade hon hundägare som berättade att de
brukade åka till Gottröra på gudstjänst.
Det var enda stället i närheten där man
2012 3
Foto Bertil Hellsten
11
Fullt
i Frösunda:
A-Fordarna
anländer
Den 15 september i år invaderades Frösunda av ett stort antal A-Fordar från slutet
av 1920-talet. Det visade sig vara det stora
Cocosbollsrallyt som anordnas för just AFordar varje höst. Och i år hade man alltså
valt att besöka vår avlägsna bygd.
Men varför heter det Cocosbollsrallyt?
En ledtråd kan finnas hos en sponsor i
närheten av Roslagsstoppet.
Fel fotboll
rullar rätt
Foto Martin Wirström
12
Det rullade många fotbollar i förra numret
av Sockenstrunt. En av dem rullade fel. Vi
skrev att Leif Jansson startade flickfotbollen i Frösunda. Så var det inte.
Någon gång runt 1983 startade Uffe
Bengs ett flicklag inom Frösunda sportklubb. Det laget spelade i fyra år, men försvann sedan. Efter ett uppehåll så startade
flickfotbollen på nytt 1997, den gången av
Uffe Bengs tillsammans med Lena Johansson. Det laget har sedan levt vidare och
blev grunden till dagens damlag i Frösunda
sportklubb.
2012 3
Liten
miljödystopi
När regnen har fallit och isarna smält
då har vi det rätt illa ställt.
Nu kan man ju segla vart fasen man vill,
men städerna syns inte till.
Och inte finns det nån berså med en bänk
men kanske en enstaka mås.
Man kan kanske se något enstaka blänk
av vågor, som bryts mot en ås.
Det finns inte längre nåt kaffe med Kron
med angenäm styrka och smak,
och dragspelets lockande ton finns nog kvar
men inte nåt stugugemak.
Om farfar blir pojke på fjälltoppen där
så spritter det säkert ändå,
men värre, det blir ingen dans på nåt skär
och sjöjungfruns blig frestar på.
Jo måsen med löjan i näbb fick ju sitt
men får du någon arm om din hals?
Om sjöjungfruns ungdom och hjärta blir ditt;
så blir det en ganska blöt vals.
Det finns ingen skog mer med doft och med sång,
och får du någon gäst på ditt fjäll?
Här plaskar Calle Schewen med havets siren,
när solen går ner i nordväst.
Då vilar din fjälltopp i vågornas svall
ett dunkelblått hav utan slut,
och juninattsskymningen känns nu rätt kall,
och du saknar väl buskar och träd.
Din havsfru plaskar så stilla och tyst,
vet inget om karlar och troll.
Det blänker, det skimrande fjäll som du kysst,
och valsen får sluta i moll.
Men hej alla vänner blir slutet så här?
Kanhända är mänskan mer klok,
och dämpar sitt brinnande eldningsbegär,
och lär sig av vishetens bok.
Fördöme dig molltanke flyg du din kos,
och bränn inte martallen opp!
Vi snickrar en visa för framtidens val.
en visa som kan sätta stopp.
Owe Eklund
Det vackra ordet dystopi består av
två sammansatta grekiska ord, δυσ
(dålig) och τόπος (plats). En dystopi
är alltså en dålig plats eller en framtidsvision om att allt blir fel.
Foto Bertil Hellsten
2012 3
13
Frösunda-Bengt
slutar aldrig
Foto Bertil Hellsten
- Börjar man så rinner det
på och tar aldrig slut.
Så säger Bengt Andersson när vi samtalar om
vad som händer när man
börjar berätta.
Bengt är ett känt ansikte för många Frösundabor. Numera bor han i Vallentuna, men
han är född och uppvuxen i Frösunda där
han har bott på flera ställen. Och släkten
har inte flyttat långt. Han härstammar från
Skederids socken utanför Norrtälje både
på sin mammas och sin pappas sida och
många har varit bönder.
Bengt har en berättartalang och kan
också skriva ner sina berättelser. Men
det visste han inte om förrän 1998 då
Vallentuna Fritidsnämnd skulle göra en
utställning om idrotten i Vallentuna. Eftersom han varit aktiv i Frösunda sportklubb,
både som fotbollspelare och ordförande,
och hade skrivit årsberättelser för klubben sedan han var 17 år, letade han upp
dessa och lite foton som han lämnade in.
Utställningen gick under namnet "18 meter
sporthistoria".
Övertalad
I grannsocknen Kårsta bor författaren
och professorn Staffan Söderblom. Han
har ett genuint idrottsintresse och besökte
utställningen. Han sa till Bengt:
- Det där kan du göra en bok av.
- Jag sa till honom att det kan jag inte,
men han sa att han kunde hjälpa mig. Sen
låg han efter mig som en hök, klokt nog,
för jag var trög i starten, säger Bengt och
skrattar.
14
Och på den vägen är det. Bengt kommer
snart ut med sin fjärde bok.
Vem är han då? Det är en fråga som
passar Bengt. Han tycker att det nu för
tiden frågas mer efter hur mycket pengar
man tjänar. När han växte upp frågades
mer efter vem man var.
Diplomsamlare
Mycket av sin fritid har han ägnat åt
idrottsvärlden. På en vägg i lägenheten
hänger utmärkelser och diplom från Upplands idrottsförbund 1956 och Upplands
fotbollsförbund 1963. Han fick redan 1950
Sportklubbens diplom för 100 spelade
matcher och har också under lång tid
varit handbollsledare i både Vassunda
och Skepptuna.
Här finns ett diplom även från Svenska
Fotbollförbundet med erkänsla och tacksamhet för hans medverkan till fotbollsidrottens utveckling och framgång 1986. År
2004 fick han Lions klubbs kulturpris och
blev hedersmedlem i Frösunda sportklubb
2004 och hedersordförande 2008.
På frågan vad som drivit honom till detta
engagemang svarar han att det handlar
om ett intresse av att hjälpa och fostra
ungdomar. Ett sätt är att genom föreningslivets umgänge och många fester lära
ungdomarna måttlighetssupa på fester och
tillställningar. Han ville att föräldrarna
skulle känna sig trygga även när Sportklubben var festarrangör.
- Man måste lära sig att handskas med
spriten på ett vettigt sätt. Det är lätt att ta
till flaskan när det blir jobbigt, men det
tror jag inte hjälper på sikt.
Kanske hans intresse kommer av att
han själv hade det lite besvärligt i starten
på livet. Bengt föddes med ett handikapp
som gjorde att han kunde gå utan stöd först
när han var tre år.
- Jag har opererats 11 gånger i varje
fot. Fötterna var invikta när jag föddes.
Nej, läkaren opererade inte, han gjorde
ett ”ingrepp”. Det var så han sa, professor
Friberg på vanföreanstalten.
- En sak var extra besvärlig när det inte
gick så fort att gå i början. Vi hade utedass,
och när jag kände att det var dags så hann
jag inte fram utan gjorde i byxorna. De
vuxna förstod inte utan blev arga. Mormor
gnällde på mig och sa att jag var stora karln
och inte skulle bära mig åt så. Jag kunde
ju inte hjälpa det.
I början var hans mamma tvungen att
lägga honom i gips och linda honom varje
kväll. En granne beskrev det så:
- Pojkfan skriker och morsan gråter.
Bengt pratade mycket som liten också,
så hans mormor trodde att han skulle bli
präst. Men det blev han inte. Men han har
gått på SLU:s talarorganisation (Svenska
Landsbygdens Ungdomsförbund, nuvarande Centerpartiets ungdomsförbund)
och lärt sig tala. 1950 och 1952 åkte han
runt och valtalade i dåvarande Bondeförbundets regi.
Han gick så långt i skolan att han började
sjunde klass på Norrbackainstitutets internatskola. Pojkinternatet hette Björnidet.
Men Bengt tröttnade och stack därifrån.
Hans pappa blev inte glad på honom. Han
hade kostat på detta och nu var han tvungen
att betala för hela året fast Bengt inte var
kvar där.
I stället började Bengt som springpojke.
Det var bra betalt. Av pappan hade han
fått 15 kronor till slarvpengar som skulle
2012 3
räcka hela terminen. Det räckte inte långt,
tyckte Bengt, som både hade börjat röka
och bjuda ut flickor.
Bengts far hade en gård och där jobbade hans bror Åke och Bertil Karlsson
från Eriksborgs kvarn. Men Bertil fick
ledgångsreumatism och hamnade på sjukhus.
Bengt fick frågan om han ville komma
hem och arbeta på gården, och det var hem
han ville. Bengt hade sedan en arrendegård
i Riala samt egen gård utanför Sigtuna i
15 år. Därifrån kommer ett uppstoppat
råddjurshuvud som sitter på väggen i
sovrummet.
Flera gånger har slumpen fört honom
in i saker, som när han fick nytt jobb
1971. Då arbetade han som snickare.
En dag såg han en annons om att Troax
sökte montörer och arbetsledare. Han tog
kontakt med Troax och efter det hade han
nytt arbete som arbetsledare. Det var den
största arbetsplatsen i Frösunda en period
med 11 anställda.
- Troax är ett företag som tillverkar,
säljer och monterar nätväggar. Det ligger i Småland så det här var en filial. Jag
anställde flera Frösundabor; halva släkten
var anställd ett tag.
- Vi hade lager i Luttergärde loge och
kontor på Framnäsvägen. Sen åkte vi runt
i hela landet och monterade.
- Sista åren jag jobbade hade jag norra
Sverige att ansvara för, och då hade vi
flyttat lagret och kontoret till Vallentuna.
Det kändes inte bra att vara hemifrån så
mycket.
Idag är Bengt 83 år. Hans kropp vill
inte alltid vara med och synen och hörseln
sviker honom, men minnet av det som
varit är det inget fel på. Bengt har skrivit
tre böcker om Frösunda, en om idrotten,
en om skytteföreningen och en om sin
barndom i Rolsta och Fågelsunda. Han
har just skrivit färdigt manus till sin fjärde
bok.
- Den handlar bland annat om Froste,
stor, stark och ankare i Frösundas dragkampslag. Han var snäll och hade alltid
en påse karameller i fickan som han bjöd
oss ungar på. Det var ovanligt. Barn skulle
tiga när gamla talade på den tiden. I sin
ungdom åkte Froste på marknader och
visade sin enorma styrka.
Bengt berättar också att flera stycken
hade sett honom nere vid mejeriet vid
Frösunda station, där han gick 70 meter,
bärande två 50 liters mjölkflaskor i varje
hand.
Mer vill inte Bengt berätta. Det kommer
ju att stå i boken som han räknar med ska
komma ut lagom till jul.
Margareta Hellsten
Ungefär 13 Frösundabor och 75 utsocknes
var samlade en söndag i juli i Frösunda
kyrka. Under sommaren har Vallentuna församling bjudit kommuninvånarna på musik
i de olika sockenkyrkorna på söndagskvällar. Och publik har det inte fattats. Kyrkorna
har varit välfyllda de flesta gångerna.
Den 29 juli var det dags för Frösunda
kyrka att öppna sina portar och välkomna
Margareta Bengtson och Mathias Algotsson med programmet ”Mellan himmel och
jord”.
Margareta har ett förflutet som sångare i The Real Group. Pianisten Mattias
Algotsson frilansar.
Tillsammans vävde de ett musiknät. I
nätet vävdes det in allt vad en sommar
kan innehålla. Sol, regn, djur och natur,
himmel och hav, drömmar och verklighet,
sorg och glädje, andlighet och människor.
För varpen och inslaget stod bland andra
Tage Danielsson, Burt Bacharach, Duke
Ellington, Britt G Hallqvist och Natan
Söderblom. Margaretas tolkning gick som
en silvertråd i väven och Mathias pianospel
som en lekande vind.
Prästen Eva Cronsioe talade om att
himlen har landat och att livet finns runt om
oss, att upptäcka och att välja. Och nog hade
åhörarna valt det goda livet denna kväll.
Margareta Hellsten
Musiksommar
i Frösunda kyrka
Foto Bertil Hellsten
2012 3
15
Kattvindens
hemlighet
Vid isolering av ett rum på Frösundagården så blev vi lite snopna när vi fann en
förbandslåda som var från andra världskriget.
I förbandslådan fanns bland mycket
annat ett justeringsbevis för en termometer som hade blivit "avprovad" den 8
maj 1941. Dessutom fanns en hel del som
användes på den tiden.
Men hur har förbandslådan hamnat på
kattvinden i Frösundagården? Har den
dåvarande skolan använts för flygspaning
under andra världskriget? Eller har man
haft skolan till någon slags samlings- eller
utspisningslokal?
Om någon minns så vill vi som gör
Sockenstrunt gärna veta. Hör gärna av
dig!
Hasse Palmekrans
Foto Hans Palmekrans
Styrelse
Kerstin Lindeberg, ordförande
Lars Lindstammer, kassör
Thomas Björkgren, sekreterare
Agneta Larsson
Anette Rambring
Ann-Katrin "Anki" Svensson
Lars Andersson
Ulla-Britt Helgöstam
Sockenstrunt
Bertil Hellsten, ansvarig utgivare
16
08-512 302 28
08-768 45 87
08-758 51 08
070-33 96 755
070-491 38 14
073-766 11 33
070-666 00 41
08-512 300 94
08-512 302 54
Hemsida vwww.sockenstrunt.se
Medlemsavgift vuxen 100 kr/år
Plusgiro 80 58 98-4
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Sockenstrunt
på internet
Förra utgåvan av Sockenstrunt var
nr 2 2012. Alla utgåvor från starten
1978 finns att läsa på hemsidan. I
de senaste årgångarna är bilderna
dessutom i färg där.
2012 3