SMS-lån –
UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska Institutionen - Handelsrätt SMS-lån – Snabba cash genom ny teknik eller ett textmeddelande rakt in i skuldfällan? Datum: 2015-01-25 Kandidatuppsats HT 2014 Författare: Kristin Johansson Handledare: Universitetslektor Kjell Adolfsson Kristin Johansson Sammanfattning Denna uppsats skildrar det omdebatterade och relativt nya institutet SMS-lån. Texten skall ses som en diskussion kring huruvida tjänsten är att betrakta som ocker eller ej samt till vilken grad kreditgivarna efterlever de regler och riktlinjer som finns. Syftet med uppsatsen är att påvisa föreliggande och potentiella problem, dels vad gäller tjänstens utformning och dels vad åtagandet till följd av tjänsten kan leda till för kredittagaren. I takt med att marknaden för SMS-lånen vuxit sig stor, har verksamheten kommit att bli mycket omdiskuterad i massmedia. Kritik har riktats mot låneföretagens verksamhet eftersom affärsidén på många sätt bygger på möjliggörandet för personer med dålig ekonomi, tidigare skuldsättningar, låg inkomst eller betalningsanmärkningar att fortsätta kunna låna pengar, samtidigt som kreditgivaren profiterar. Eftersom kreditgivarna till ett SMS-lån således tar en stor risk genom att låna ut pengar till personer med svag ekonomi utan att någon säkerhet ställs, väljer de att kompensera detta med en hög kreditkostnad. I uppsatsen diskuteras således huruvida risken att låna ut pengar är att anse vara tillräckligt stor för att stå i proportion till dessa höga kreditkostnader eller om ett ockerförhållande föreligger mellan kreditgivaren och kredittagaren. Ämnesbehandlingen sker genom en inledande beskrivning av SMS-lån och hur marknaden ser ut, varpå vissa uttryck och definitioner förklaras i syfte att hjälpa läsaren att tillgodogöra sig innehållet. Därefter studeras nu gällande lagstiftning där de rättsregler som är aktuella för detta område avhandlas. Ämnesbehandlingen avslutas med en sammanfattande diskussion där bland annat de tidigare ställda frågorna diskuteras och besvaras i enlighet med den tidigare avhandlade lagstiftningen. Sidan 2 av 29 Kristin Johansson Förkortningar AvtL Bet BrB DHL Ds EG FFFS FI FiU HD IL KFM KkrL KO KOVFS LBH MD Mot NJA Prop SCB SEKKI SFS S.K.E.F SMS SOU Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område Betänkande Brottsbalk (1962:700) Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler Departementsserien Europeiska Gemenskapen Finansinspektionens författningssamling Finansinspektionen Finansutskottet Högsta Domstolen Inkomstskattelag (1999:1229) Kronofogdemyndigheten Konsumentkreditlagen (2010:1846) Konsumentombudsmannen Konsumentverkets författningssamling Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Marknadsdomstolen Motion Nytt Juridiskt Arkiv Proposition Statistiska Centralbyrån Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation Svensk författningssamling Svenska Konsumentkreditföretagen Short Message Service Statens offentliga utredningar Sidan 3 av 29 Kristin Johansson Innehållsförteckning 1. Inledning................................................................................................................................. 5 2. Vad är ett SMS-lån? ............................................................................................................... 6 2.1 Hur ser kreditprocessen ut och vad krävs av låntagaren? .................................................... 8 2.2 SMS-lånemarknaden ............................................................................................................ 9 3. Definitioner av uttryck och begrepp..................................................................................... 11 3.1 Kreditkostnad ..................................................................................................................... 11 3.2 Effektiv ränta ...................................................................................................................... 12 3.3 Uppläggningsavgift ............................................................................................................ 13 4. Gällande rätt ......................................................................................................................... 13 4.1 Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter och dess tillämplighet .......................... 13 4.2 Konsumentkreditlagen och dess tillämplighet ................................................................... 14 4.2.1 God kreditgivningssed..................................................................................................... 14 4.2.2 Kreditprövning ................................................................................................................ 15 4.3 Lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler .......................................................... 16 4.3.1 Information före avtalsslut .............................................................................................. 16 4.3.2 Ångerrätt.......................................................................................................................... 16 4.4 Brottsbalken och Avtalslagen – ocker ................................................................................ 17 4.4.1 BrB 9 kap. 5 § ................................................................................................................. 17 4.4.2 AvtL 31 § ........................................................................................................................ 18 5. Sammanfattande diskussion ................................................................................................. 19 6. Källförteckning..................................................................................................................... 25 6.1 Offentligt tryck ................................................................................................................... 25 6.2 Litteratur ............................................................................................................................. 25 6.3 Publicerade rättsfall ............................................................................................................ 26 6.4 Artiklar och rapporter ......................................................................................................... 26 6.5 Övrigt ................................................................................................................................. 27 6.5.1 Webbsidor ....................................................................................................................... 27 6.5.2 Årsredovisningar ............................................................................................................. 28 Sidan 4 av 29 Kristin Johansson 1. Inledning Snabblån, även kallade SMS-lån till följd av den SMS-teknik1 som gjort tjänsten tillgänglig för allmänheten, är ett relativt nytt fenomen som uppkom på den svenska lånemarknaden i mars 2006.2 Företagen som stod bakom denna affärsidé marknadsförde sig som substitut till vanliga banker och lockade med billiga snabblån, helt utan krav på säkerhet. I takt med att marknaden för SMS-lån vuxit sig stor, har verksamheten kommit att bli mycket omdiskuterad i media. Kritik har riktats mot företagens verksamhet eftersom affärsidén på många sätt bygger på möjliggörandet för personer med dålig ekonomi, tidigare skuldsättningar, låg inkomst eller betalningsanmärkningar att fortsätta kunna låna pengar. Dessa personer skulle, till följd av förfaranden kring exempelvis kreditprövningar, i vanliga fall inte ha varit potentiella låntagare då de traditionella låneinstituten nekar dem lån. Kritiken har vidare riktats mot de ockerförhållanden som anses föreligga mellan kreditgivare och kredittagare, då snabblånen många gånger används av personer med dålig ekonomi som en möjlig tillfällig lösning på mycket trängda situationer. Då avgifterna som uppställs för SMS-lån är mycket höga, blir resultatet lätt att låntagaren tvingas försätta sig i en ännu svårare ekonomisk situation, vilket kreditgivaren profiterar på. Kronofogdemyndigheten har konstaterat att antalet beviljade krediter successivt har ökat sedan år 2006, vilket i sin tur har resulterat i att antalet konsumenter som inte kan betala sina skulder har ökat drastiskt och därmed hamnat i Kronofogdemyndighetens register. Det har även förts löpande statistik med tillhörande analys av inkomna ansökningar till betalningsföreläggande på grund av obetalda SMS-lån. Trenden som kunnat skönjas är att nivån på antalet ansökningar har ökat markant, varav första halvåret av 2014 innebar den högsta nivån någonsin.3 Slutsatser har därför dragits att det föreligger samband mellan SMSlån och överskuldsättning. Då kreditgivarna till ett snabblån dessutom tar en stor risk genom att låna ut pengar till personer med svag ekonomi utan att någon säkerhet ställs, blir det relevant att diskutera huruvida risken är att anse som tillräckligt stor för att stå i proportion till de höga kreditkostnader som tas ut istället. Mot denna bakgrund blir det relevant att diskutera huruvida ett ockerförhållande mellan kreditgivaren och kredittagaren föreligger. Detta kommer att göras genom att studera hur den gällande lagstiftningen på det aktuella området ser ut kopplat till kreditkostnaden och den effektiva räntan. Genom att belysa dessa aspekter utreds till vilken grad kredittagaren anses vara den svagare parten och således innebörden av detta, varför en diskussion sett ur ett konsumentperspektiv kan anses vara motiverad. Eftersom denna situation, enligt massmedia och allmän folkopinion, ofta betraktas som ett ockerförhållande vars nuvarande utformning kan ifrågasättas med hänsyn till konsumenternas bästa, uppstår frågorna som skall diskuteras i denna uppsats; är SMS-lån att jämställa med ocker och till vilken grad efterlever kreditgivarna egentligen de regler och riktlinjer som finns? Syftet med uppsatsen är således att väcka läsarens uppmärksamhet avseende förekommande argument samt slutsatser i den allmänna diskussionen och därmed frammana välbehövlig reflektion kring den omtalade tjänsten. Då SMS-lån numera är en del av många människors vardag och dess bakomliggande problematik ligger till grund för tudelade åsikter och betydande skuldsättning hos nyttjare av tjänsten är behovet av medvetenhet hos allmänheten stort – särskilt med tanke på den framträdande roll som snabb tillgång till pengar har i dagens konsumtionssamhälle. 1 Short Message Service, Nationalencyklopedin, hämtad 25 januari 2015. Se KFM Rapport 2007:2, s. 4. 3 Se KFM Halvårsrapport 1:2014, s. 3. 2 Sidan 5 av 29 Kristin Johansson 2. Vad är ett SMS-lån? Den mest karaktäristiska egenskapen för SMS-lånen 4 är snabbheten i ansöknings-, beviljnings- och utbetalningsprocessen, en egenskap som ofta framhålls vid marknadsföring och således som säljargument vid denna typ av lån.5 Andra egenskaper som kännetecknar dessa lån är den korta lånetiden och de låga lånebeloppen som utlånas helt utan någon säkerhet eller borgen, s.k. blancolån6, vanligen med hjälp av ett mobiltelefonabonnemang eller SMS-kommunikation med kreditinstitutet. Både kredittiden och lånebeloppen ser generellt sett olika ut hos olika kreditgivare, men med snabblån avses krediter som omfattar belopp upp till 15 000 kronor med kort återbetalningstid – från 30 till 90 dagar.7 Detta kan jämföras med att även traditionella låneinstitut, dvs. vanliga banker, ger mindre lån utan säkerhet under kortare löptider. Skillnaderna mellan bankernas och snabblånekreditgivarnas utlåningskrav är relativt stora, exempelvis skiljer sig kraven åt både vad det gäller årsinkomst och återbetalningstid markant åt vid en jämförelse med varandra. De konsumenter som inte uppfyller de traditionella låneinstitutens högre krav för blancolån ställs utanför kreditmarknaden och har därmed betydligt färre kreditinstitut att vända sig till, vilket torde kunna innebära att SMS-lån således blir ett enkelt alternativ för dessa konsumenter.8 Det skall dock poängteras att vid vissa kreditgivningstillfällen kan det vara svårt att bedöma den potentiella kredittagarens framtida betalningsförmåga, då arbetslöshet, sjukdom och dylikt inte kan förutses, men likväl inträffa. Mot denna bakgrund blir det naturligt att kreditgivaren kräver att en högre kreditkostnad, vid avsaknad av annan säkerhet, ställs mot krediten och på det viset uppväga de risker som finns att inte få tillbaka det utlånade kapitalet.9 Det blir således intressant att diskutera vad ”rimlig säkerhet” innebär och hur begreppet skall definieras. Eftersom konsumenten inte ställer någon säkerhet för att få ta ett SMS-lån, har snabblånekreditgivarna istället valt att uppväga de tagna riskerna vid utlåning med att ta ut höga kreditkostnader10. Mycket kritik har riktats mot snabblånekreditgivarna, varav anledningarna till varför låneformen skulle vara negativ är flera. Exempel på detta, enligt Konsumentombudsmannen11 (hädanefter benämnd KO) Gunnar Larsson, är att pengarna lånas ut relativt lättvindigt och många gånger till ockerräntor. När aktörerna lånar ut pengar till konsumenter med svag ekonomi som många gånger befinner sig i en trängd situation, blir effekten att de hamnar i skuldfällor och får betalningsanmärkningar. Om en konsument inte har möjlighet att betala tillbaka sitt lån, borde denne inte ha blivit beviljad ett lån från första början enligt KO.12 I enlighet med KO menar Ardalan Shekarabi att ”giriga företag tjänar stora pengar på att fattiga människor tvingas låna småsummor till höga räntor och avgifter”. 13 Dock hävdar branschorganisationen Svenska Konsumentkreditföretagen 14 (hädanefter benämnt S.K.E.F) att denna kritik är obefogad; SMS-lån har i själva verket flera fördelar och det kan till och med löna sig att låna mindre summor på kortare tid. Processen15 4 Denna typ av lån har flera benämningar, exempelvis mobillån och korttidskredit, dock kommer endast begreppen SMS-lån och snabblån att användas i denna uppsats. 5 Se KFM Rapport 2007:2, s. 5. 6 Finansinspektionen, ”Ordlista”, hämtad 25 januari 2015. 7 Se KFM Halvårsrapport 1:2014, s. 2. 8 Det skall dock tilläggas att blancolån hos ett traditionellt låneinstitut inte alltid är aktuellt då det handlar om mindre summor. 9 Johansson och Wärnsund, God kreditgivningssed i konsumentförhållanden (Uppsala; Iustus Förlag, 1998), s. 33 ff. 10 Se avsnitt 3. Definitioner av uttryck och begrepp. 11 Konsumentombudsmannens uppgift är att driva konsumenternas intressen gentemot företag i domstol. 12 Konsumentverket, KO har ordet: överskuldsättningen på grund av snabblån är oacceptabel, hämtad 25 januari 2015. 13 Aftonbladet, Man kan tala om ockrets återkomst, hämtad 25 januari 2015. 14 Vars syfte är att upprätta branschregler, styra undan de oseriösa företagen från marknaden och vara en diskussionspartner gentemot Kronofogdemyndigheten (hädanefter benämnd KFM). 15 Se avsnitt 2.1 Hur ser kreditprocessen ut och vad krävs av låntagaren? Sidan 6 av 29 Kristin Johansson att genomföra ett snabblån sker online med hjälp av modern teknologi, vilket i sin tur ger en effektiv handledning för varje enskild konsument och kredittagaren får därmed tillgång till lånesumman relativt fort, vilket är ett av de argument som används. Vidare menar S.K.E.F att eftersom korta löptider på lån leder till att amorteringskravet är högre så kan den sammanlagda kostnaden för lånet i slutändan bli lägre jämfört med traditionella banklån som löper under längre tid. Att det skulle vara lönsamt att ta ett SMS-lån, jämfört med att ta ett traditionellt banklån, motiveras av att lånesumman skall återbetalas inom högst ett år. Eftersom löptiderna för ett SMS-lån jämförelsevis blir betydligt kortare, resulterar det alltså i att kostnaderna blir lägre. 16 S.K.E.F hävdar således att ett SMS-lån från en av branschorganisationens medlemmar är ett bra alternativ vid exempelvis oförutsedda händelser eftersom en snabb kredit löser akuta ekonomiska problem, men även att lånen är lätta att förstå och kontrollera ur ett konsumentperspektiv då villkoren och prissättningen är tydliga. Att de traditionella låneinstituten kritiserar snabblån och dess kreditgivare förklaras genom att bankerna förlorar kunder då konsumenterna väljer att ta snabblån istället.17 Dessa påståenden går stick i stäv med vad flertalet kritiker frågar sig; om personen ifråga inte har det nödvändiga kapitalet i nuläget, är det då verkligen sannolikt att personen kommer att ha pengar att återbetala skulden inklusive ränta, inom loppet av en månads tid? Ytterligare motargument är att både avtalsvillkoren och väsentlig information kring SMS-lån är relativt otydliga18 och att det inte alltid är helt klart vad den exakta kreditkostnaden19 faktiskt blir. Trots det stora behovet av klargöranden för konsumenterna är dock antalet domstolsavgöranden som berör omständigheter avseende denna typ av lån tämligen begränsat till antalet. En möjlig anledning till detta är att kärnan i problematiken utgörs av uttryck och begrepp som svårligen låter sig ha generella definitioner, vilket innebär att dessa måste prövas från fall till fall. Ytterligare en möjlig anledning till att domstolsavgöranden är få är att personer som möjligen utsätts för denna typ av brott sällan anmäler detta, då dessa personer ofta är beroende av att kunna låna pengar av kreditgivaren i framtiden20. Värt att nämna är dock att Marknadsdomstolen (hädanefter benämnd MD) i målet MD 2007:17, konstaterar att uppgifter om bl.a. kreditkostnaden saknades i den då aktuella kreditgivarens påtalade radioreklam, samt framstod som otydlig i motsvarande TV-reklam. MD menade i målet att med hänsyn till den snabba låneprocessen, där svarande part uppgav att pengarna kunde betalas ut redan inom loppet av 15 minuter efter det att låneansökan beviljats, är det väsentligt att konsumenten får tydlig information om kreditkostnaden redan då denne konfronteras med marknadsföringen. Utan detta förtydligande är det oklart huruvida konsumenten uppfattar vad kostnaden för respektive kredit uppgår till. Trots detta konstaterande lämnades kärandes yrkande utan bifall, då svarande parts kreditutlåning bestod av s.k. fristående krediter, alltså krediter som inte har ett direkt samband med köp, vilket därmed inte kunde stödjas genom konsumentkreditlagen (2010:1846) (hädanefter benämnd KkrL). Dock konstaterade MD att det kan finnas behov att utvidga informationsdelen i framtiden, vid beaktande av den teknikutveckling som förekommer på området.21 16 Svenska konsumentkreditföretagen, Fakta och Myter, hämtad 25 januari 2015. Allasnabblån, SMS-lånens historia, hämtad 25 januari 2015. samt Dagens Nyheter, SMS-låneföretag till motattack, hämtad 25 januari 2015. 18 Se SOU 2013:78, s. 20. 19 Se avsnitt 3.1 Kreditkostnad. 20 Se SOU 1983:50, s. 198. 21 Sedan detta avgörande från 2007 har ytterligare utvidgningar gjort, bl.a. genom en förnyelse av KkrL genom SFS 2014:276. 17 Sidan 7 av 29 Kristin Johansson 2.1 Hur ser kreditprocessen ut och vad krävs av låntagaren? Processen för att ta ett SMS-lån är relativt enkel22 och ser i princip likadan ut hos alla kreditgivare som erbjuder snabblån (se Figur 1). Första steget för låntagaren är att antingen skicka iväg ett SMS till kreditgivaren där den aktuella lånesumman, låneperioden och personoch mobilnummer anges, eller att ansöka via Internet. Därefter skall låntagaren, antingen via SMS-kommunikation eller via kreditgivarens hemsida, ange hur den ekonomiska situationen ser ut, där bruttolön, boendekostnad och månatliga fasta utgifter skall uppges. Ytterligare ett steg i processen är att ange kontakt- och personuppgifter, samt kontonummer där lånesumman skall sättas in. För att lånet sedan skall godkännas krävs en elektronisk identifiering, exempelvis med hjälp av e-legitimation. Då SMS-lånet är utbetalat skickas ett SMS till det angivna mobilnumret, vilket vanligtvis sker samma dag som låneansökan godkänts, dock aldrig senare än nästkommande vardag. Denna process behöver låntagaren endast genomgå vid ansökan om det första lånet, vilket innebär att när återkommande kunder vill låna krävs i princip ingenting mer än ett SMS med den önskade lånesumman.23 Kreditgivning Ansökan Kreditprövning Kredittid Amortering Figur 1. Kraven för att bli beviljad ett SMS-lån varierar något hos olika kreditgivare, dock finns det generella krav som i princip ser likadana ut som exempelvis att kredittagaren måste vara folkbokförd i Sverige sedan en viss tid tillbaka, vara myndig och ha en stabil inkomst.24 Kreditinstituten har flertalet sätt att kringgå en exakt definition av den sistnämnda variabeln genom att fastslå att ”för att beviljas lån måste låntagaren dessutom uppfylla av långivaren uppställda krav på återbetalningsförmåga”25. Kreditgivaren kan sedan välja på vilken nivå dessa krav skall ställas, vilket i sin tur innebär att i princip vem som helst kan låna pengar om kravet på återbetalningsförmågan sätts för lågt.26 De flesta snabblånekreditinstituten fastslår även på sina hemsidor att konsumenter som redan har en betalningsanmärkning inte är potentiella låntagare, eftersom de måste kunna förvissa sig om att den som lånar pengar kommer att kunna betala tillbaka lånet enligt avtalets villkor. Stick i stäv mot detta påstående finns detta att läsa på kreditinstitutet Ferratums hemsida: ”Hos Ferratum är dock alla välkomna att ansöka om ett snabblån trots betalningsanmärkning, så länge låntagaren uppfyller vissa kriterier. Dessa är att låntagaren inte har fått en ny betalningsanmärkning under de senaste 6 månaderna samt att denne inte har fler än 6 anmärkningar totalt.”27 Detta torde innebära att kreditinstitutet Ferratum öppnar upp dörren för de konsumenter som redan är skuldsatta och (förmodligen) befinner sig i en trängd situation – tvärtemot vad 22 Sveriges Konsumenter, Att kränga krediter till utsatta – en studie om snabblån, 2009, s. 6. Mobillån, Såhär fungerar våra SMS-lån, hämtad 25 januari 2015. 24 Se exempelvis Mobillån, Allmänna villkor för Mobillån och Easycredit, Så ansöker du om SMS-lån, hämtade 25 januari 2015. 25 Mobillån, Allmänna villkor för Mobillån, hämtad 25 januari 2015. 26 Jmf avsnitt 4.2.2 Kreditprövning. 27 Ferratum, Möjlighet att ta snabblån trots betalningsanmärkning, hämtad 25 januari 2015. 23 Sidan 8 av 29 Kristin Johansson S.K.E.F deklarerar på sin hemsida där Ferratum är en av medlemmarna 28 . Trots dessa stadganden verkar det alltså vara möjligt att ta ett SMS-lån även om personen i fråga har en betalningsanmärkning.29 I Allmänna Råd för kreditverksamhet, som är framtagen av S.K.E.F, redogörs det för allmänna råd och etiska riktlinjer som medlemmarna har åtagit sig att följa och innehåller även föreningens övergripande ändamål vilket är att verka för en sund och seriös konsumentkreditgivning samt branschens goda anseende.30 Där står även stadgat att medlemmen alltid skall bemöta en kund med respekt, ärlighet och hänsyn. Medlemmen skall även se till vad som är den bästa lösningen för kundens ekonomiska situation, vilket innefattar att i förekommande fall neka en kreditansökan alternativt hänvisa kunden vidare till en s.k. skuldrådgivare.31 Stadgandet att konsumenten alltid skall bemötas med respekt, ärlighet och hänsyn kan jämföras med att många snabblåneföretag säljer de obetalda SMS-lånen vidare till olika inkassobolag,32 vars vinster har ökat markant under de senaste åren. Inkassobolagen kan därmed tjäna pengar på de köpta fordringarna genom dröjsmålsräntor och ärenden som skickas vidare till kronofogden i form av avgifter. 33 Det blir således möjligt för snabblånekreditgivarna att profitera genom att utlova lån till personer med betalningsanmärkningar i och med att KFM enligt rådande lag34 skall indriva skulder, oavsett vem eller vilka som är borgenär eller hur skulden har uppkommit. 2.2 SMS-lånemarknaden Fenomenet SMS-lån introducerades på den svenska marknaden i mars 2006 av företaget Mobillån Sverige AB och i oktober 2006 var antalet SMS-låneföretag sex stycken.35 Därefter har ytterligare aktörer, dvs. kreditgivare, tillkommit och idag finns ett trettiotal företag som agerar på den svenska marknaden.36 Antalet kreditgivare har ökat markant under åren, dock finns det ingen statistik över hur många SMS-lån som dagligen beviljas. Massproduktion av konsumtionsvaror, modern informationsteknik, finansiella innovationer och olika marknadsföringstekniker har bidragit till att konsumenter kan, med hjälp av olika slags krediter, konsumera när behovet uppstår istället för att spara i förväg. En väntad effekt av detta i samband med en generös kreditgivning är således att risken för att en individ konsumerar över sina tillgångar och därmed blir överskuldsatt, ökar.37 Den massmediala bilden som målats upp av SMS-lånebranschen är generellt sett relativt negativ.38 Kritiker hävdar att de agerande kreditgivarna är oseriösa och utnyttjar personer med små marginaler,39 företrädelsevis unga vuxna (18-25 år), genom att erbjuda lättillgängliga krediter. Statistiska Centralbyrån (hädanefter benämnt SCB) har fört statistik kring hur många obetalda snabblån, SMS-lån inräknat, som hamnat hos kronofogden.40 Under 2013 minskade antalet inkomna ärenden till kronofogden på grund av obetalda snabblån, vilket innebar en minskning på drygt 8 procent jämfört med 2012, där unga vuxna står för 28 Svenska konsumentkreditföretagen, Medlemmar, hämtad 25 januari 2015. Se även Ds 2013:26, s. 21. 30 För ytterligare hänvisning, se bifogat mail från Linus Löfgren, Svenska konsumentkreditföretagen EF. 31 Allmänna råd för kreditverksamhet, S.K.E.F. 32 Aftonbladet, De tjänar på dina skulder, hämtad 25 januari 2015. 33 Proletären, Nytt svart rekord för skuldsättning, hämtad 25 januari 2015. 34 Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (hädanefter benämnd LBH) 1 §. 35 Se KFM Rapport 2007:2, s. 6. 36 Easycredit, Fakta om SMS-lån och snabblån, hämtad 25 januari 2015. 37 Se SOU 2013:78, s. 40. 38 Se exempelvis Sveriges television, Skulder för SMS-lån fortsätter att skena och Dagens Nyheter, Bolagen som lockat 68 738 i skuldfällan, hämtade 25 januari 2015. 39 Dagens Nyheter, Bolagen som lockat 68 738 i skuldfällan, hämtad 25 januari 2015. 40 Statistiska Centralbyrån, Statistik för alla 2014, hämtad 25 januari 2015. 29 Sidan 9 av 29 Kristin Johansson drygt vart femte ärende.41 KFM konstaterar, trots denna minskning av antal inkomna ärenden, att det är oroande att den totala minskningen av obetalda lån inte går snabbare.42 I syfte att skärpa upp snabblånemarknaden gavs Finansinspektionen 43 (hädanefter benämnd FI) i uppdrag att fr.o.m. den 1 juli 2014 utöva tillsyn över alla företag som lämnar eller förmedlar krediter till konsumenter44 och kreditinstituten måste dessutom ha speciellt tillstånd från FI för att få bedriva finansiell verksamhet av denna sort.45 Det pågår dessutom ett samarbete mellan KFM och S.K.E.F i syfte att motverka all onödig överskuldsättning på grund av SMSlån.46 Dock finns det inget framtaget material kring detta samarbete, utan istället förs det en dialog mellan parterna som berör bl.a. statistikinsamling och hur branschorganisationens medlemmars indrivningsrutiner kan/bör förändras för att minska all onödig överskuldsättning.47 Löfgren förklarar vidare att det finns en ambition från båda parter att fördjupa denna dialog ytterligare i syfte att öka transparensen och hänvisar till branschorganisationens etiska regler som stadgar att varje medlemsföretag i sin indrivningsprocess skall betrakta KFM som den sista utvägen för att återfå en skuld. Då SMS-lånebranschen numera har existerat i närmare tio år blir det relevant att beakta snabblånekreditgivarnas årsredovisningar 48 . Den totala nettoomsättningen inom branschen har under de senaste fem åren, mellan 2009-2013, ökat med 99,7 % vilket är en fördubbling av verksamheten.49 Även vinsterna har, mellan samma år, ökat med 55,5 % och SVT:s granskning konstaterar att ”snabblånen är en succé – för den som lånar ut”. 50 Förklaringen till detta anser Magnus Sjögren, VD för Folkia tillika ordförande för S.K.E.F, är att kreditgivarna har ett produktutbud som tilltalar kunderna och att branschen möter den efterfrågan som marknaden har. Nettoomsättning 100000 000 80000 000 60000 000 Nettoomsättning 40000 000 20000 000 0 2011 2012 2013 Figur 2. 41 Kronofogdemyndigheten, Antalet obetalda snabblån minskar, hämtad 25 januari 2015. KFM kommer därför att fortsätta studera skuldsättningen kring snabblån och en rapport gällande detta utkommer 2015. 43 Finansinspektionens uppgift innefattar bland annat att utfärda tillstånd, utforma regler och utöva tillsyn. 44 Genom bet. 2013/14:FiU14. 45 Detta tillstånd kommer att diskuteras senare i lag (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. 46 Se bifogat mail från Lars Bodin, Kronofogdemyndigheten. 47 Se bifogat mail från Linus Löfgren, Svenska konsumentkreditföretagen EF. 48 Årsredovisningar för 2013 från Ferratum Sweden AB, Folkia AS Norge Filial Sverige, Mobillån Sverige AB och Northmill AB har granskats och är slumpvis utvalda. 49 SVT play, Snabbt ökande vinster i snabblåneföretagen, sändes 8 oktober. 50 A a. 42 Sidan 10 av 29 Kristin Johansson Diagrammet ovan visar en summering av de tidigare nämnda bolagens nettoomsättningar, vilket stämmer väl överens med vad SVT:s granskning konstaterade, nämligen att den totala nettoomsättningen inom branschen har ökat för varje år. Dock ser nettoomsättningen olika ut beroende på vilken årsredovisning som beaktas. Northmill och Ferratum har för varje år ökat sin omsättning, medan Folkia ökar sin omsättning 2012 och minskar 2013 och Mobillåns omsättning minskar för varje år som går. Generellt sett kan det konstateras att omsättningen i branschen skiftar, där vissa bolag ökar sin nettoomsättning markant medan andras minskar. Det sker en kraftig förflyttning av kunderna och därmed skiftar även omsättningen mellan bolagen från år till år, exempelvis redovisar Folkia ett totalresultat på 22 363 861 kronor 2012, medan de året därpå redovisar ett negativt resultat på 3 093 620 kronor.51 Detta kan jämföras med Northmill som redovisar en ökad nettoomsättning från år till år, där företaget ökat sin omsättning med cirka tio miljoner kronor från 2012 till 2013. 52 Då det kan konstateras att den totala nettoomsättningen i branschen ökar för varje år som går,53 bör det samtidigt noteras att även antalet kreditgivare på marknaden har ökat, vilket stämmer väl överens med Sjögrens tidigare resonemang om att snabblånekreditgivarna erbjuder den produkt som marknaden efterfrågar. Likväl pågår en kamp mellan de konkurrerande kreditgivarna om vilket bolag som skall få ge lånen och därmed öka sin omsättning. I anknytning till denna kamp kan även problematiken kring huruvida god kreditgivningssed och kreditprövning följs eller inte kopplas, vilket kommer att diskuteras senare i uppsatsen.54 3. Definitioner av uttryck och begrepp 3.1 Kreditkostnad En av de viktigaste aspekterna för en konsument vid ett kredittagande är kreditkostnaden, dvs. priset som konsumenten får betala för tjänsten. Eftersom SMS-lån löper utan ränta blir det relevant att beröra begreppet kreditkostnad. Enligt KkrL definieras kreditkostnad som ”det sammanlagda beloppet av räntor, avgifter och andra kostnader som konsumenten ska betala med anledning av krediten, dock med undantag för notariatsavgifter”. 55 Det marknadsmässiga priset på tjänsten avspeglar förutom tillgång och efterfrågan på pengar, alltså den aktuella konkurrenssituationen, den enskilde kreditgivarens kostnader för kreditgivningsprocessen.56 Krediträntan sätts vid avtalstillfället fritt av kreditgivaren, bortsett från att denne exempelvis inte får utnyttja den potentiella låntagarens eventuella trångmål eller lättsinne.57 Kreditgivaren får heller inte skaffa sig en ekonomisk förmån som står i uppenbart missförhållande till motprestationen, vilket kommer att utvecklas och diskuteras senare i uppsatsen.58 Vid marknadsföring av ett SMS-lån är det lagstadgat att kreditgivaren måste ge kredittagaren information kring avgifter och andra kostnader som utgör en del av kreditkostnaden. 59 Informationen skall dessutom lämnas på ett klart, kortfattat och framträdande sätt tillsammans med ett representativt exempel. Nedanstående text finns att läsa på Mobillåns hemsida: 51 Se Årsbokslut 2013, Folkia AS Norge, Filial Sverige. Se Årsredovisning 2013, Northmill AB. 53 Se Figur 2. 54 Jmf även avsnitt 4.2.1 God kreditgivningssed och 4.2.2 Kreditprövning. 55 KkrL 2 § 9 p. 56 Johansson och Wärnsund, s. 54 ff. 57 A a, s. 54 ff. 58 Se avsnitt 4.4.2 AvtL 31 §. 59 KkrL 7 § 2 p. 52 Sidan 11 av 29 Kristin Johansson ”Kreditavgiften avser att täcka kostnader för personkontroll, uppläggning, avisering, kreditprövning, utskick av upplysningskopia/omfrågandekopia, kontroller samt andra kostnader för handläggning av krediten”.60 Vid beräkning av det totala vederlaget räknas alla avgifter som kreditgivaren begär samman, oavsett om kreditgivaren har haft en motsvarande kostnad eller inte, vilket skulle kunna vara en avgift till exempelvis ett kreditupplysningsföretag. Det totala vederlaget som näringsidkaren tillgodogör sig är således detsamma som konsumentens kreditkostnad.61 3.2 Effektiv ränta Effektiv ränta är ett nyckeltal och utgör enligt KkrL kreditkostnaden angiven som en årlig ränta beräknad på kreditbeloppet, se formel nedan. Den totala kostnaden för ett lån, alltså en kredit, skall anges med effektiv ränta. Där ingår ränta och avgifter såsom aviavgifter, uppläggningskostnader och andra eventuella kostnader. Den effektiva räntan anges i procent och syftet med den utvidgade informationen är att konsumenten skall kunna jämföra olika krediter med varandra.62 Därmed beräknas räntesatsen som om räntan betalas en gång per år. Det är numera lagstadgat63 att varje enskilt låneinstitut måste redogöra för den effektiva räntan i rimlig tid64 innan ett kreditavtal ingås genom att ange ett representativt exempel samt det sammanlagda belopp som skall betalas av konsumenten. Då ett snabblån löper under en kort period hävdar S.K.E.F, tvärtemot många kritikers åsikt, att den effektiva räntan blir missvisande. Snabblån skall återbetalas i en eller två omgångar, ofta inom en till tre månader, vilket innebär att den angivna effektiva räntan för dessa lån blir väldigt hög eftersom begreppet bygger på en fiktiv tolvmånadersperiod. Eftersom den effektiva räntan därmed visar vad lånet skulle ha kostat kredittagaren om låneperioden var tolv månader, blir den, enligt S.K.E.F, missvisande eftersom att SMS-lån endast löper under betydligt kortare låneperioder och att den fiktiva bild som målas upp inte alls går att jämföra med hur det går till i verkligheten.65 Denna åsikt delas även av flera andra snabblånekreditinstitut66, då de menar att konsumenterna inte alls skall se till den effektiva räntan, utan till den faktiska totalkostnaden. Kreditinstituten menar vidare att den effektiva räntan, som i vissa fall kan uppnå flera tusentals procent,67 blir missvisande och inte alls motsvarar den kostnad som kreditinstituten tar för att låna ut pengar. Det blir således möjligt att argumentera för att en mycket hög effektiv ränta inte per automatik är att betrakta som oskälig.68 Extra missvisande blir den effektiva räntan vid granskning av lån med kort kredittid vid låga kreditbelopp, då den skall jämföras med vad det hade kostat om lånet hade varat i ett år.69 60 Mobillån, Allmänna villkor för Mobillån, hämtad 25 januari 2015. Se NJA 1995 s. 430. 62 Lennart Grobgeld, Anders Norin, Konsumenträtt (Vällingby: Norstedts Juridik, 2013), s.146. 63 KkrL 8 § 7 p. 64 Se prop. 2009/10:242, s. 46 ff. 65 Svenska konsumentkreditföretagen, Fakta och Myter, hämtad 25 januari 2015. 66 Se exempelvis Ferratum, Vad är effektiv ränta? och Easycredit, Priser på SMS-lån, hämtade 25 januari 2015. 67 Svenska Dagbladet, SMS-lånets effektiva ränta: 75 862 %, hämtad 25 januari 2015. 68 Se Johansson och Wärnsund, s. 56 ff. och prop. 1985/86:65, s. 42. 69 Folkia, Priser för Folkialånet, hämtad 25 januari 2015. 61 Sidan 12 av 29 Kristin Johansson Beräkning av effektiv ränta70 (i/n + 1)^n – 1 + (∑A / t) / (K x 0,5) x 100 = effektiva räntan i % i= nominell ränta n= antal betalningstillfällen per år ∑A= summa avgifter t= kredittid angivet i antal år K= kreditbeloppet 3.3 Uppläggningsavgift Uppläggningsavgift är en engångsavgift som debiteras för att täcka kostnaderna för det initiala administrativa arbetet som krävs för att lägga upp ett lån. Denna avgift är generellt sett lika stor oavsett lånets storlek, då det administrativa arbetet ser i princip likadant ut vid varje nytt lån. Kredittagaren debiteras denna avgift vid tecknandet av olika slags avtal och tjänster och kan gälla exempelvis vid uppstartandet av mobiltelefonabonnemang eller vid någon form av lån. Värt att betona är att då ett lån skall tecknas med ett traditionellt låneinstitut brukar uppläggningsavgiften och räntan i normalfall vara uppdelade i olika poster, medan snabblånekreditgivarna motsatsvis summerar alla avgifter till en enda post. Detta får betydelse vid nästkommande deklaration då det är möjligt att göra avdrag för de räntor som har betalats under inkomståret.71 Detta gäller dock endast för den erlagda räntan vilket faller bort om alla avgifter istället är summerade. 4. Gällande rätt För att kunna analysera SMS-lån i enlighet med nu gällande svensk rätt, görs först en genomgång av lag (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter, KkrL och innebörden av god kreditgivningssed och kreditprövning, lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (hädanefter benämnd DHL) samt information före avtalsslut och konsumentens ångerrätt. Slutligen kommer en genomgång att ske av lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (hädanefter benämnd AvtL) och Brottsbalken (1962:700) (hädanefter benämnd BrB) där begreppet ocker samt kreditocker förklaras och diskuteras. 4.1 Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter och dess tillämplighet Bestämmelserna i lagen trädde i kraft den 1 juli 201472 och innehåller regleringar om viss yrkesmässig verksamhet med konsumentkrediter som består i att lämna eller förmedla krediter till konsumenter. Syftet med lagen är att stärka konsumentskyddet vid kreditgivning och därmed bidra till att minska risken för överskuldsättning.73 Enligt FI fanns det flera bakomliggande orsaker till varför företag som ägnar sig åt kreditgivning riktad till konsumenter borde stå under tillsyn och en lag som denna var nödvändig. FI:s tidigare erfarenhet av snabblåneföretag visade på konsumenternas utsatthet och därmed betydelsen av 70 Se 2008/48/EG, bilaga I del I. Inkomstskattelagen (1999:1229) (hädanefter benämnd IL) 67 kap. 10 §. 72 Genom 2013/14:FiU14. 73 Se prop. 2013/14:107, s. 1. 71 Sidan 13 av 29 Kristin Johansson kontroll över företag som ägnade sig åt denna typ av verksamhet.74 Lagen fastslår även kreditgivarens ansvar att inom sin verksamhet vidta effektiva åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.75 Kreditinstituten står därmed både under Konsumentverkets och FI:s tillsyn och det krävs tillstånd76 för att få bedriva verksamhet med konsumentkrediter, ett tillstånd som vid behov kan återkallas av FI. FI utger även allmänna råd77 som kreditgivarna bör följa, men är inte tvingade att göra. Lagen stadgar även att ett företag som bedriver verksamhet enligt denna lag skall driva den på ett sätt som är sunt,78 vilket innebär att kreditinstituten förpliktas att hålla sig inom mer tydliga ramar än tidigare då FI har möjlighet att fastslå hur kravet på sundhet skall uppfyllas.79 Ett företag som bedriver verksamhet enligt denna lag är även skyldig att lämna upplysningar om sin verksamhet till FI, men även de omständigheter som kan vara sammankopplade med viss information om inspektionen begär detta. FI får även, när inspektionen anser det nödvändigt, genomföra undersökningar hos ett företag som faller inom ramen för denna lag. FI får besluta om en sanktionsavgift om inte kreditinstitutet följer de regler som angivits och därmed fått en anmärkning eller varning enligt lagens 20 §.80 Syftet med sanktionsavgiften är att skapa ett mer kraftfullt incitament till att företagen skall följa de regler som finns jämfört med de regler som tidigare gällde med föreläggande om rättelse. 4.2 Konsumentkreditlagen och dess tillämplighet KkrL är tillämplig på krediter som en näringsidkare, exempelvis en bank, lämnar eller erbjuder en konsument och är dessutom tvingade81 till konsumentens fördel. Lagen gäller även om krediten lämnas eller erbjuds av någon annan än näringsidkaren, exempelvis om krediten förmedlas av en näringsidkare som är ombud för en kreditgivare.82 KkrL omfattar i princip alla slags konsumentkrediter; köp av varor och tjänster på kredit och avbetalning. Det finns dock några typer av krediter som undantas från lagens tillämpningsområde, exempelvis studielån och lån som lämnats av pantbanker.83 4.2.1 God kreditgivningssed Vid kreditgivning skall näringsidkaren iaktta god kreditgivningssed i förhållande till konsumenten samt ta tillvara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg.84 Det betyder främst att kreditgivaren skall vara omsorgsfull85 då det gäller konsumentens intressen. Varje enskild konsument skall bland annat få de förklaringar86 som är nödvändiga för att till fullo förstå vad avtalet innebär och vad kostnaderna kommer att bli. Regeln som reglerar god kreditgivningssed blir därmed en viktig grund för näringsidkares skyldigheter och konsumenters rättigheter och skall träda in som en utfyllande norm i sådana situationer som 74 Se FI rapport, Risker i det finansiella systemet, 2011, s. 32 f. Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter 3 §. 76 Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter 4 §. 77 Se FFFS 2014:8. 78 Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter 12 §. 79 Se SFS 2014:397 6 § 2 st. 80 Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter 25 §. 81 KkrL 5 §. 82 KkrL 1 §. 83 KkrL 3 §. 84 KkrL 6 §. 85 Se prop. 2009/10:242, s. 52 ff. och 90 ff. 86 Förklaringsskyldigheten innebär dock inte någon rådgivning, utan endast en skyldighet att förklara den informationen som konsumenten får. 75 Sidan 14 av 29 Kristin Johansson inte har reglerats närmare i lagen eller i avtalet mellan parterna.87 Denna skyldighet har till stor del sin grund i att krediter ofta har stor inverkan på konsumenters privatekonomi, dessutom har näringsidkaren allt som oftast ett informationsövertag och anses därmed vara den starkare parten. Detta innebär i sin tur att kreditgivaren måste inta en restriktiv ställning och i vissa fall avråda en konsument från att låna, dock har konsumenten rätt att få reda på anledningen till varför denne nekas 88 . God kreditgivningssed skall betraktas som ett övergripande förhållningssätt, där den aktuella branschpraxisen skall följas. Vid kreditköp följer även av god kreditgivningssed att återbetalningens längd inte bör överstiga varans livslängd och att näringsidkaren skall ta hänsyn till att ett kreditavtal kan ha stor påverkan för den enskildes ekonomiska förhållanden.89 Då återbetalningstiden skall bestämmas bör hänsyn tas till kreditbeloppets storlek, där lägre belopp motsvaras av kortare kredittid och vice versa. Gränsen för vad god kreditgivningssed90 egentligen innebär är i dagsläget relativt otydlig, dock ger Konsumentverket vägledning hur begreppet skall tolkas i deras allmänna råd91 och FI hänvisar i sina råd till KkrL 6 § 92. Genom en motion till Riksdagen poängterar Jonas Sjöstedt att det är viktigt att Konsumentverket bland annat ges möjlighet till att snabbt och effektivt stoppa sådan marknadsföring som strider mot god kreditgivningssed samt göra denna gräns mer tydlig.93 Sjöstedt menar vidare att den otydlighet som råder kring god kreditgivningssed leder till att behovet av domstolsavgöranden i frågor som rör god sed därmed bör anses som stort. 4.2.2 Kreditprövning Alla kreditgivare måste genomföra en kreditprövning, en bedömning av en potentiell låntagares möjligheter att betala tillbaka det sökta lånet, innan ett kreditavtal ingås.94 Det innebär att kreditgivaren måste undersöka huruvida konsumenten har ekonomiska möjligheter att fullgöra vad denne åtar sig enligt kreditavtalet, vilket bör syfta till att uppskatta dennes framtida återbetalningsförmåga.95 Kreditgivaren är dessutom i allmänhet skyldig att skaffa sig en helhetsbild av den potentiella låntagarens ekonomiska situation, där konsumentens inkomster, tillgångar, utgifter och skulder (vilket även inkluderar eventuella borgensåtaganden) blir av särskild betydelse.96 Om låntagaren blir nekad kredit efter en kreditprövning har denne även rätt till att få veta orsaken till detta, dock förbehåller flertalet kreditgivare sig rätten att inte behöva ange någon orsak om denna situation skulle uppstå. Näringsidkaren är även skyldig att göra en ny kreditprövning om en tidigare kredit har ökats väsentligt.97 Sedan den 1 april 2014 är det lagstadgat98 att Konsumentverket får meddela näringsidkaren en varning om denne inte följer reglerna i KkrL 12 §, en varning som dessutom är förenad med en sanktionsavgift såvida överträdelsen inte är ringa.99 Att en rimlig kreditprövning skall göras i syfte att inte förvärra situationen ytterligare för utsatta personer står stadgat i KkrL, men kritiker hävdar att den prövning som faktiskt görs av potentiella låntagare kan vara både oseriös och till karaktären enkel, vilket innebär att det ofta finns 87 Grobgeld och Norin, s. 147. KkrL 13 §. 89 Se KOFVS 2011:1. 90 Se prop. 1991/92:83, s. 106 ff. 91 Se KOVFS 2011:1, s. 1 ff. 92 Se FFFS 2014:11 2 kap. 93 Se mot. 2014/15:133. 94 KkrL 12 §. 95 Se FFFS 2014:11 2 kap. 96 Gertrud Lennander, Kredit och säkerhet (Uppsala: Iustus Förlag, 2011), s. 25. 97 KkrL 12 § 2 st. 98 Genom SFS 2014:83. 99 KkrL 51 §. 88 Sidan 15 av 29 Kristin Johansson brister i kreditgivarnas kreditprövningar. 100 Innebörden av en oseriös och enkel kreditprövning kan således resultera i att kreditgivarna godkänner kredittagare som inte har ekonomiska förutsättningar att fullgöra sina åtaganden enligt kreditavtalet, vilket i sin tur kan resultera i att personen i fråga får en betalningsanmärkning och i slutändan blir ett fall för KFM.101 4.3 Lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler Denna lag innehåller bestämmelser om konsumentskydd vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler och reglerar varor och icke finansiella tjänster, distansavtal om finansiella tjänster samt hemförsäljning. Syftet102 med denna lag är att skydda konsumenten och lagen är således tvingande103 till konsumentens fördel och det tredje kapitlet reglerar distansavtal mellan en näringsidkare och konsumenter som handlar om kredit, försäkring, betalning eller andra finansiella tjänster. Med distansavtal avses avtal som ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans104, exempelvis med hjälp av epost, telefon eller via Internet. För att lagen skall vara tillämplig krävs således att båda rekvisiten är uppfyllda, dels att avtalet ingåtts inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans och dels att kommunikationen uteslutande skett på distans fram tills det att avtalet träffas. Det räcker alltså inte med att avtalet ingås på distans för att konsumenten skall kunna använda sig av denna lag. 4.3.1 Information före avtalsslut Innan ett avtal ingås skall kreditgivaren, i rimlig tid105, lämna omfattande information till konsumenten som tar sikte på bl.a. näringsidkaren, tjänsten, ansvarig tillsynsmyndighet, villkor, pris samt reklamations- och klagomöjligheter. 106 Innan avtalet ingås skall kreditgivaren även ge konsumenten de fullständiga avtalsvillkoren vilka skall lämnas i pappersform eller i någon annan läsbar och varaktig form. Lagen stadgar även att informationen skall ges i formuläret Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation107, även kallad SEKKI-blanketten, som bland annat innehåller information om namn på kreditgivaren, typ av kredit, effektiv ränta, kreditbelopp och löptid. Där skall det även finnas information om vad som händer om konsumenten av någon anledning är försenad med en betalning. Informationen är standardiserad, vilket innebär att alla kreditgivare måste lämna just den informationen i detta formulär.108 4.3.2 Ångerrätt Även vid distansavtal som berör finansiella tjänster finns det en ångerrätt att tillgå, vilket innebär att konsumenten kan ångra ett ingående av ett kreditavtal inom 14 dagar.109 Enligt tidigare nämnda lagrum har konsumenten alltså rätt att ångra avtalet inom 14 dagar från den 100 Se SOU 2013:78, s. 60. Jmf avsnitt 2.1 Hur ser kreditprocessen ut och vad krävs av låntagaren? 102 Se prop. 1999/00:89, s. 73. 103 DHL 1 kap. 4 §. 104 DHL 1 kap. 2 § 1 st. 105 Se prop. 1999/00:89, s. 84. 106 DHL 3 kap. 3 §. 107 KkrL 8 § 2 st. 108 KkrL 8 § 2 st. 109 DHL 3 kap. 7 §. 101 Sidan 16 av 29 Kristin Johansson dag som ångerfristen börjar löpa, dvs. som huvudregel den dagen som avtalet ingåtts. Om konsumenten väljer att nyttja sin ångerrätt skall hela beloppet betalas tillbaka till kreditgivaren inom 30 dagar,110 dock kan kreditgivaren kräva att konsumenten betalar för den del av tjänsten som har tillhandahållits enligt avtalet. Innebörden av detta blir att kredittagaren av ett SMS-lån måste betala ränta för den tid och det kapital som denne erhållit för tiden innan ångerrätten åberopas. Skälet till att ångerrätten existerar och därmed särskilda krav på informationslämnande vid distanshandel är bl.a. att konsumenten inte har möjlighet att titta på och undersöka varan vid sådana köp, vilket skulle kunna innebära att varan inte motsvarar konsumentens förväntningar.111 Det är även lätt hänt att en konsument gör förhastade köp av ren impuls, vilket denne sedan ångrar. Detta skulle kunna jämföras med att en konsument missförstår ett eller flera avtalsvillkor vid ingåendet av ett SMS-lån, eftersom det är just avtalsvillkoren och inte själva tjänsten som konsumenten kan undersöka. 4.4 Brottsbalken och Avtalslagen – ocker Med ocker menas att vid avtal eller någon annan rättshandling utnyttja någon annans utsatta ställning i syfte att bereda sig otillbörlig förmån. Bestämmelser som reglerar ocker återfinns på två ställen i svensk rätt – å ena sidan den civilrättsliga i AvtL och å andra sidan den straffrättsliga i BrB. Kopplingen mellan de båda bestämmelserna om ocker är stark, men stämmer inte helt överens med varandra och skall därför tolkas var och en för sig. Avsnitten som följer kommer att beröra båda paragraferna och beskriva bestämmelsernas olika innebörd, vilka skillnader som finns och huruvida de är tillämpliga eller ej då det gäller SMSlån. 4.4.1 BrB 9 kap. 5 § I första stycket stadgas att den som vid avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig en förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte ska utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.112 Jämfört med grundformen av bedrägeri113 är skillnaden att vid en ockersituation vilseleder inte gärningsmannen (i detta fall kreditgivaren) den som blir utsatt för brottet, utan utnyttjar istället ett redan föreliggande förhållande till att bereda sig en ekonomisk fördel på något sätt. I detta stycke finns en huvudregel med två rekvisit: 1) kreditgivaren skall utnyttja kredittagarens trångmål 114 , oförstånd 115, lättsinne 116 eller beroendeställning 117 och 2) kreditgivarens vinst skall stå i uppenbart missförhållande till vederlaget. För att kreditgivaren skall anses ha begagnat sig av någon annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i förhållande till denne och således uppfylla det första rekvisitet, krävs att det är kreditgivarens utnyttjande av den minskade motståndskraften hos den andra parten som föranleder att rättshandlingen vidtas.118 110 DHL 3 kap. 9 §. Grobgeld och Norin, s. 116. 112 Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år enligt BrB 9 kap. 5 § 3 st. 113 BrB 9 kap. 1 §. 114 Med trångmål menas i första hand ekonomiskt utsatt läge. 115 Oförstånd avser bristande omdömesförmåga i allmänhet och intellektuell kapacitet, exempelvis enfald, oerfarenhet och berusning. 116 Med lättsinne avses i första hand ett ekonomiskt lättsinne, men kan enligt SOU 2013:78 även innefatta lånade pengar som används till exempelvis semesterresor eller hasardspel. 117 Med beroendeställning menas att någon form av personligt beroendeförhållande missbrukas, se prop. 1985/86:65, s. 36. 118 Se NJA 1942 s. 403 respektive NJA 2013 s. 1130. 111 Sidan 17 av 29 Kristin Johansson Vad som krävs för att rekvisit nummer två skall anses vara uppfyllt, nämligen att förmånen står i uppenbart missförhållande till vederlaget, kräver ett djupare resonemang då det inte finns något generellt svar. En diskussion måste alltså föras kring varje enskilt fall, utifrån praxis och doktrin. Andra stycket tar sin utgångspunkt i den klassiska ockersituationen kreditocker, vilket innebär att kredittagaren befinner sig i en trängd situation och är därmed i behov av pengar omgående varpå kreditgivaren utnyttjar detta genom att låna ut pengar till en oskäligt hög ränta. 119 Räntans oskälighet kan framgå genom en jämförelse med marknadsräntor i olika typsituationer som varierar beroende på olika variabler120. Andra stycket består i att i de fall kreditgivningen sker inom ramarna för näringsverksamhet (eller liknande) räcker det således med att endast det andra rekvisitet uppfylls för att ocker skall anses föreligga. 121 Det andra stycket stadgar alltså att ocker anses föreligga om 1) en näringsidkare lånar ut pengar till 2) en ränta som står i uppenbart missförhållande till motprestationen. Eftersom SMS-lån är en kreditgivningstjänst och därmed en näringsverksamhet, kommer diskussionen fortsättningsvis fokusera på vad som krävs för att vederlaget skall ”stå i uppenbart missförhållande till motprestationen” då det första rekvisitet som berör trångmål, oförstånd, lättsinne och beroendeställning således faller bort. Då en bedömning skall göras huruvida det vid kreditgivning föreligger ett uppenbart missförhållande mellan prestation och motprestation är en utgångspunkt att jämföra hur de aktuella kreditvillkoren förhåller sig till de tänkta villkoren för ett motsvarande lån hos ett traditionellt låneinstitut.122 Ämnet har även behandlats i rättsfallet NJA 1995 s. 430 där Högsta Domstolen (hädanefter benämnd HD) konstaterar att den åtalade skall dömas för ocker, efter att ha berett sig ränta och annan ekonomisk förmån som stått i uppenbart missförhållande till motprestationen. Den åtalade, som företrädde ett bolag som bedrev kreditgivningsverksamhet, hade i sin näringsverksamhet erbjudit och beviljat lån utan säkerhet där den effektiva räntan för de aktuella lånen uppgick till en bra bit över 100 %, vilket innebär att HD:s resonemang direkt kan appliceras på situationen vid SMS-lån. HD har i sin dom beaktat omständigheter som den effektiva räntan i förhållande till andra kreditgivares räntor på marknaden samt kreditrisken, vilken berörs eftersom det dels saknas säkerhet för lånet och dels med tanke på låntagarens ekonomiska situation. Dock bör inte den effektiva räntan läggas till grund för bedömningen av förhållandet mellan kredit och vederlag, utan istället bör en samlad bedömning, som också gjordes i tidigare nämnda rättsfall, göras av räntan och lånevillkoren i övrigt där även kreditbeloppet, kredittiden och konstruktionen beaktas.123 Eftersom detta rättsfall numera har några år på nacken blir det relevant att ha i åtanke att lagreglerna har uppdaterats sedan HD:s domslut, vilket innebär att det inte går att göra en jämförelse rakt av. Som tidigare nämnt är det numera exempelvis lagstadgat att kreditgivarna är tvungna att försäkra sig om att den effektiva räntan för varje lån syns tydligt, vilket inte var fallet då tidigare nämnt rättsfall avgjordes. 4.4.2 AvtL 31 § För att denna paragraf skall vara tillämplig krävs att en av parterna redan befinner sig i ett oförmånligt läge och den andra parten sedan utnyttjar det till sin fördel. Denna ockerparagraf är dock inte tillämplig i de fall då det inte föreligger något utnyttjande av oförstånd vid tiden för avtalet, men ändå uppstår någon form av disproportion mellan prestationerna vilket 119 Christina Ramberg, Jan Ramberg, Avtalsrätten – en introduktion (Vällingby: Norstedts Juridik, 2010), s. 43. Exempel på variabler är kreditrisk, lånets löptid och uppsägbarhet. 121 Lena Holmqvist, Madeleine Leijonhufvud, Per Ole Träskman, Suzanne Wennberg, Brottsbalken, En kommentar Del I (Vällingby: Norstedts Juridik, 2009), s. 9:60. 122 Holmqvist, Leijonhufvud, Träskman, Wennberg, Brottsbalken, s. 9:57. 123 Holmqvist, Leijonhufvud, Träskman och Wennberg, s. 9:58. 120 Sidan 18 av 29 Kristin Johansson innebär att det faktiskt föreligger ett underläge som inte motparten kände till då avtalet slöts, utan fick reda på det först senare.124 Det bakomliggande syftet med paragrafen är att förhindra att någon bereder sig uppenbart orimliga ekonomiska förmåner av någon annan genom att utnyttja att denne befinner sig i någon form av underläge.125 Rättsföljden av ocker är att avtalet mellan parterna är ogiltigt, dvs. att båda parter är förpliktigad att återföra vad de erhållit på grund av avtalet. Den som utsatts för ocker har enligt allmänna regler även rätt till skadestånd. Som nämnts tidigare är kopplingen mellan de båda bestämmelserna om ocker stark, men det som främst skiljer dem åt är påföljderna. Den civilrättsliga bestämmelsen i AvtL saknar även motsvarighet till den straffrättsliga bestämmelsen BrB:s 2 st. som reglerar kreditocker. För att ett ansvar skall föreligga enligt AvtL krävs alltså att en part har utnyttjat motpartens trångmål, lättsinne, oförstånd eller beroendeställning samt att samma part betingar sig förmåner som står i uppenbart missförhållande till vederlaget, vilket även resulterar i att det ställs högre krav på bevisningen. Vidare skiljer sig bestämmelserna åt även vid missförhållandena mellan prestation och vederlag för straff, då de enligt BrB skall vara något större än vad som krävs för att avtalet ska vara ogiltigt enligt AvtL.126 Det skall därmed poängteras att det ställs betydligt högre beviskrav då det gäller den straffrättsliga bestämmelsen i BrB jämfört med den civilrättsliga i AvtL. 5. Sammanfattande diskussion För att kunna besvara frågorna som ställdes i inledningen, dels huruvida SMS-lån är att jämställa med ocker och dels till vilken grad kreditgivarna egentligen efterlever de regler och riktlinjer som finns, har jag granskat och förklarat nu gällande svensk rätt – lag om viss verksamhet med konsumentkrediter, KkrL och innebörden av god kreditgivningssed och kreditprövning, DHL och innebörden av information före avtalsslut samt konsumentens ångerrätt. Även ockerparagraferna i BrB respektive AvtL har diskuterats. Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter är, som tidigare nämnt, ny inom svensk rätt då en lag som reglerade denna typ av kreditgivning ansågs nödvändig för att förhindra bl.a. överskuldsättning. Trots att lagen medförde att alla snabblånekreditgivningsinstitut numera står under FI:s uppsikt och att det krävs både registrering och ett godkännande från FI för att få bedriva denna typ av verksamhet, är det svårt att avgöra huruvida det har skett några större förändringar av lånemarknaden eftersom lagen fortfarande är förhållandevis ny. Den bild som hittills gått att skönja tyder dock på att marknaden har påverkats i positiv riktning, med tanke på att några utav marknadens största aktörer gemensamt har gått samman och bildat en branschorganisation som till viss del samarbetar med KFM. Denna lag får därför anses vara ett steg i rätt riktning i avseendet att minska förekomsten av överskuldsättning och betalningsanmärkningar hos den svenska befolkningen. Dock kommer det sannolikt att krävas betydligt strängare och mer återhållande lagregler på sikt för att hinna ikapp det försprång som branschen har skaffat sig inom såväl teknologianvändning som informationsinflytande. Snabblånekreditföretagen har under en längre tid framgångsrikt utnyttjat ett tills nyligen relativt oreglerat område för att bereda sig betydande ekonomiska fördelar och vinster och utnyttjat att efterfrågan varit stor, samtidigt som alternativen för de utsatta varit få. Framtiden får utvisa huruvida denna lag uppfyller sitt syfte att stärka konsumentskyddet vid kreditgivning och därmed bidra till att risken för överskuldsättning minskar på ett tillfredsställande sätt. 124 Ramberg och Ramberg, s. 43. SOU 2013:78, s. 147. 126 SOU 2013:78, s. 147. 125 Sidan 19 av 29 Kristin Johansson Eftersom SMS-lån till sina upplägg är så starkt förknippade med höga effektiva räntor, finns det stor anledning att betrakta dess utformning som ett argument i sig för att denna tjänst är att anse som ett dåligt, eller i vart fall otillfredsställande, alternativ sett utifrån svaga konsumenters perspektiv. Inslagen i diskussionen kring huruvida den effektiva räntan skall anses som oskälig eller till och med oetisk eller ej, kan ses som användbara utgångspunkter för en helhetsbedömning, men samtidigt utmynnar diskussionen i olika svar beroende på ur vilket perspektiv som problemet beaktas. Å ena sidan finns kreditgivaren som måste ta betalt för att göra vinst i sin verksamhet (utan en hög effektiv ränta skulle det behövas en extrem kundvolym för att uppnå samma resultat) och å andra sidan konsumenten, ofta en person med svag ekonomi, som utsätts för en hög kreditkostnad. Jag menar att problematiken kring den effektiva räntan är att olika typer av lån, som dessutom har väldigt varierande löptid, jämförs med varandra på sådana sätt där jämförelser inte låter sig göras. Eftersom SMS-lån oftast löper under en betydligt kortare låneperiod än exempelvis ett bostadslån, anser jag att det till viss del blir irrelevant att jämföra dessa lån med den effektiva räntan som måttstock. I enlighet med vad Johansson och Wärnsund skriver så är det inte givet att den effektiva räntan är oskälig per automatik, just för att den är väldigt hög. Det bör tas i beaktande att löptiden på SMS-lån är väldigt kort och att den effektiva räntan beräknas på en fiktiv tolvmånadersperiod, vilket till viss del blir missvisande eftersom det inte är avsikten att ett SMS-lån skall löpa under en längre period. Givetvis kan den effektiva räntan fortfarande anses vara väldigt hög och även om lånen är avsedda att betalas efter kort tid, blir det med hänsyn till låntagarnas svaga ekonomi ofta fördröjt. Det väsentliga, sett ur ett konsumentperspektiv, är vad den faktiska effekten för låntagarna blir. Det blir därmed relevant att försöka konstatera var gränsen går för att den effektiva räntan skall betraktas som ocker. Sett ur kreditgivarens perspektiv bör den effektiva räntan inte ses som oskälig just därför att den är hög, med tanke på att deras verksamhet dels har som syfte att gå med vinst och dels att den effektiva räntan under vissa omständigheter är att betrakta som missvisande, särskilt då SMS-lånen löper under en kort låneperiod. Motsatsvis bör den effektiva räntan ses som ett oskäligt avtalsvillkor ur ett konsumentperspektiv, då den många gånger är oskäligt hög i jämförelse med andra lån. Den totala kreditkostnaden för att få låna pengar hos ett snabblånekreditinstitut är vanligen relativt hög i förhållande till själva lånesumman och är dessutom ofta oskäligt hög jämfört med kreditkostnaden vid lån hos traditionella låneinstitut. Vid en sådan jämförelse anser jag att det blir relevant att ytterligare poängtera att ett SMS-lån bara till viss del kan jämföras med ett lån hos ett traditionellt låneinstitut. Skillnaderna mellan SMS-lån och ett traditionellt banklån är relativt stora, då det dels krävs någon form av säkerhet för att få ett banklån och dels att bankerna ställer betydligt högre ekonomiska krav på en potentiell låntagare. Detta mynnar ut i att snabblånekreditföretagen och de traditionella låneinstituten egentligen inte är konkurrenter, eftersom många av de konsumenter som blir beviljade lån hos snabblånekreditgivare oftast aldrig varit aktuella för ett lån hos bankerna överhuvudtaget. Genom den massmediala bild som målats upp – att kortfristiga lån är mycket dyra och innebär ockerräntor, vilket S.K.E.F i sin tur avfärdar som ”endast en myt”, skapas ytterligare utrymme för diskussion. I likhet med den massmediala uppfattningen, där SMS-lån är förknippade med höga kostnader, blir frågan således huruvida SMS-lånen är för dyra i förhållande till vad som är en rimlig ersättning för att erbjuda en sådan tjänst, vilket syftar till BrB 9:5 2 st. då kreditgivaren bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån som står i uppenbart missförhållande till motprestationen, tillika kreditocker. Enligt min mening finns det en grundläggande variabel som talar för ocker, nämligen den tidigare diskuterade effektiva räntan. Det är dock viktigt att ha i åtanke att en hög effektiv ränta inte per automatik är att betrakta som oskälig, vilket försvårar argumentationen för att den är att betrakta som ocker. Då flertalet låntagare ofta har en låg kreditvärdighet genom exempelvis tidigare Sidan 20 av 29 Kristin Johansson obetalda lån eller betalningsanmärkningar, tar kreditgivare ofta ut ett högre pris för att täcka den högre risk de utsätter sig för då de lånar ut pengar till en person med sämre återbetalningsförmåga. Denna avsaknad av säkerhet anser jag talar mot ocker, eftersom jag anser att det är skäligt att kreditgivare tar ut en högre kreditkostnad för att uppväga de tagna riskerna som uppstår vid utlåning utan någon form av säkerhet. Dock anser jag att det blir problematiskt då flera kreditgivare, vilket har diskuterats tidigare, uppmuntrar konsumenter till att leva över sina tillgångar. Exempel som att SMS-lån är ett bra alternativ vid oförutsedda händelser eftersom en snabb kredit löser akuta ekonomiska problem och att ett SMS-lån ofta är billigare jämfört med ett traditionellt banklån visar prov på ett oetiskt beteende, men framförallt att kreditgivarna främst riktar sig mot konsumenter som redan befinner sig i en utsatt situation. Problematiken kring de avgifter och räntor, tillika kreditkostnad, som tas ut av snabblånekreditgivare ligger i svårigheten att påvisa att kostnaden för ett SMS-lån är för hög, vilket leder till att fällande domar sällan utfärdas. Jämförelsevis kan knappast ett lån hos en större bank göras utan en uppläggningsavgift, vilken många gånger dessutom kan vara högre än den som ett snabblånekreditinstitut tar ut, plus tillkommande ränta. Skillnaden mellan lånen blir istället dels vid den kommande deklarationen då det endast är möjligt att göra avdrag för erlagd ränta och dels den effektiva räntan som skjuter i höjden då den löpande lånetiden är relativt kort. Eftersom snabblånekreditgivarna numera står under FI:s uppsyn genom lag om viss verksamhet med konsumentkrediter, borde det kunna betraktas som att de följer de lagregler och riktlinjer som gäller, vilket S.K.E.F dessutom gör gällande på sin hemsida. Då kreditföretagen följer gällande regler anser jag att det borde krävas relativt hög bevisföring för att kreditkostnaderna skall kunna klassas som ocker. Att det inte går att bevisa att kostnaderna för SMS-lån är för dyra i förhållande till vad som är en rimlig ersättning för att erbjuda en tjänst då kreditgivaren bereder sig ränta eller annan ekonomisk fördel som står i uppenbart förhållande till motprestationen, beror dels på att det inte finns något konstaterad definition av ”rimlig ersättning” och dels på att det inte är exakt utstakat vad det innebär att ”stå i uppenbart missförhållande till motprestationen”. Problematiken här består alltså utav att dessa uttryck inom en marknadsekonomi svårligen låter sig ha generella definitioner, utan varje enskilt SMS-lån och dess avtal måste granskas för att sedan kunna konstatera huruvida det är att betrakta som kreditocker eller ej. Det har tidigare konstaterats att snabblånekreditgivarna givetvis skall följa de lagregler som finns, men även att de bör följa de allmänna råd som ges. Problematiken som målats upp har dels berört huruvida dessa kreditgivare överhuvudtaget utför en kreditprövning och dels i de fall då de gör det, hur utförligt och seriöst den utförs. Bristen på kreditprövningar, alternativt bristen på seriositet vid utförandet, har lett till att fler konsumenter i betydligt större utsträckning blivit beviljade lån, många gånger personer med svag återbetalningsförmåga som inte borde ha blivit beviljade lån överhuvudtaget. Beviljandet av dessa lån är raka motsatsen till det förhållningssätt som kreditgivaren bör iaktta, nämligen att agera utifrån att ett kreditavtal kan ha stor betydelse för den enskildes ekonomiska förhållanden och i vissa fall avråda en konsument från att teckna en kredit i enlighet med god kreditgivningssed. Detta agerande har i sin tur lett till både överskuldsättning och betalningsanmärkningar för ett flertal konsumenter, vilket inte bara skapar problem för individernas ekonomi, utan det kan även skapa sociala problem som exempelvis svårigheter vid tecknande av abonnemang eller vid hyresavtal för bostadslägenheter. Mot denna bakgrund borde det även vara relevant för snabblånekreditföretagen, i alla fall ur ett långsiktigt vinstperspektiv, att följa gällande regler och allmänna råd i syfte att motverka just överskuldsättning hos konsumenterna. Frågan som uppstår här är huruvida dessa kreditgivare verkligen är beredda att åta sig ansvar för att minska skuldsättningen, med tanke på att de gör sina vinster, låt vara kortsiktigt, på just dessa konsumenter? Det blir även relevant att avgöra huruvida de nya reglerna kring FI:s möjligheter att utfärda sanktioner är tillräckligt Sidan 21 av 29 Kristin Johansson avskräckande för att kreditgivarna skall göra en ordentlig kreditprövning. Här uppstår en intressekonflikt där kreditgivarnas vinstintresse ställs mot kredittagarnas överskuldsättning, en motsättning som enligt mig inte har en given lösning. Ur ett långsiktigt vinstperspektiv bör givetvis kreditgivarna följa gällande rätt, dels för att fortsätta kunna generera pengar från sina kunder och dels för att slippa betala sanktionsavgifter, men även för att överleva på marknaden. Dock anser jag att det blir problematiskt då ett företag med syfte att generera vinst har möjlighet till detta, antingen genom att brista något i sin seriositet vid kreditprövningen alternativt inte utföra någon alls. Ska en snabblånekreditgivare tillåtas ha möjlighet att tjäna pengar på att göra en oseriös kreditprövning och på så vis kunna bevilja ett lån, även om de i slutändan blir varnade och måste betala en sanktionsavgift? Situationen är sannolikt vanlig inom branschen och kreditgivarna har då möjlighet att göra en avvägning mellan risken att inte få igen de utlånade pengarna vid utebliven betalning eller risken att behöva betala en sanktionsavgift, tillika en balans mellan vinst och förlust. Vad som talar emot detta är att en kreditgivare som gång efter annan blir tvungen att betala en sanktionsavgift förmodligen inte blir långvarig på marknaden. Förutsatt att kreditgivarna agerar rationellt torde det räcka med att tillse att sanktionsavgiften inte är tandlös till sin storlek samt att den faktiskt verkställs vid de fall då överträdelse sker, i syfte att skapa goda incitament för kreditgivarna att följa reglerna. Vidare bör en kraftig stegring ske vid upprepade överträdelser för att tillse att betalning av sanktionsavgifter inte blir en driftskostnad hos de mindre nogräknade aktörerna. Trots tidigare diskussion bör det poängteras att eftersom det är lagstadgat att varje enskild kreditgivare skall utföra kreditprövning innan ett nytt lån beviljas, bör frågan centreras till huruvida den utförda kreditprövningen är seriös eller ej och därmed vilka faktorer som använts för att avgöra om krediten skall beviljas. Frågan som uppstår då blir istället vilken typ av kreditprövning som är praktiskt möjlig att genomföra på den korta tid som förflyter mellan ansökan av lånet till beviljad kredit. Eftersom många konsumenter blir beviljade SMS-lån oerhört snabbt, torde seriositeten på snabblånekreditgivarnas kreditprövningar kunna ifrågasättas ytterligare. Då kreditinstituten, som tidigare nämnts, har flertalet sätt att kringgå en exakt definition av vad en stabil inkomst är genom att fastslå att ”för att beviljas lån måste låntagaren dessutom uppfylla av långivaren uppställda krav på återbetalningsförmåga”127 skapas ytterligare ett incitament till att ifrågasätta vad som egentligen krävs för att en konsument skall bli beviljad ett lån. Jag menar att problematiken som uppstår här kan centreras till att en kreditprövning kan se så olika ut till karaktären, beroende på vem eller vilka som utför den. Att det finns olika företag som utför kreditprövningar borde egentligen inte spela någon roll för hur resultatet blir, problemet är att de vid utförandet har möjlighet att efter eget skön se till olika faktorer. Att bevilja en kredit till en person med låg kreditvärdighet och som med stor sannolikhet kommer ha problem med återbetalningen, anser jag strider mot god kreditgivningssed, vilket i sin tur är att bryta mot gällande rätt. Detta konstaterande kan således ställas mot tidigare diskussion där S.K.E.F, via sin hemsida, gör gällande att alla medlemmar följer gällande regler och riktlinjer i syfte att minska överskuldsättningen. Jag anser att detta blir väldigt motsägelsefullt, då båda påståendena inte kan vara sanna. Ur ett samhällsekonomisk- och konsumentperspektiv får det nog överlag anses vara positivt att möjligheten att få ett lån har ökat, då en större tillgänglighet av krediter bidrar till en ökad och stabil konsumtion. Dock kan SMS-lån innebära stora risker för den som inte har en stabil personlig ekonomi, vilket bidrar till att det blir svårare att se fördelar med en sådan kredit. Egenskaper som lånets snabba beviljande och dess avsaknad av säkerhet utgör sannolikt en bidragande orsak till att konsumentgrupper som känner personlig tillfredsställelse i spontant agerande väljer denna typ av lån, även i de fall då de finansiella 127 Jämför avsnitt 2.1 Hur ser kreditprocessen ut och vad krävs av låntagaren? Sidan 22 av 29 Kristin Johansson resurserna saknas. Jag anser att problematiken kring just snabbheten är oroväckande, då många konsumenter förmodligen ansöker om ett SMS-lån utan att tänka efter, för att sedan ångra sig. I de fall då det rör SMS-lån menar jag att ångerrätten, allt som oftast, inte är av någon betydande vikt eftersom att de som har (alternativt får) ekonomiska problem p.g.a. dessa lån antagligen inte har möjlighet att återbetala det lån som erhållits eftersom lånesumman redan är förbrukad. Dessutom har kredittagaren rätt till ersättning för de kostnader som uppstått p.g.a. SMS-lånet fram tills att konsumenten nyttjar sin ångerrätt, vilket innebär att nyttan av ångerrätten blir begränsad. Förmodligen är det ytterst sällan som ångerrätten i praktiken faktiskt nyttjas av en konsument i samband med tecknat SMS-lån, men sett ur ett konsumentperspektiv är den på ett teoretiskt plan ändå användbar för det fall då ett spontanlån skett eller i de fall en konsument med god ekonomi faktiskt ångrat det tagna lånet. I anknytning till detta uppstår dock problematik då ett SMS-lån oftast bara är en tillfällig lösning då penningbrist råder hos den enskilde konsumenten. Kreditgivare marknadsför sig själva som ett bättre alternativ än vanliga banker och framhåller att inga obehagliga frågor kring vad pengarna skall användas till kommer att ställas. Eftersom lånet sker med hjälp av modern teknologi som möjliggör anonymitet vid nyttjandet av tjänsten, behöver kredittagaren dessutom inte konfronteras med långivaren, vilket skulle kunna vara ytterligare en anledning till att SMS-lån fortsätter att öka. Å ena sidan känns det förmodligen skönt för konsumenten att ingen ställer obehagliga frågor om vad lånesumman skall användas till, men å andra sidan kan det opersonliga förfarandet bidra till att konsumenten inte har samma respekt för att lånet faktiskt är en handling som kan få obehagliga konsekvenser för den enskildes ekonomi och inser inte detta förrän det är för sent. Det opersonliga förfarandet kan även bidra till att konsumenten inte riktigt är införstådd med att lånehandlingen är ett åtagande som denne axlar. Oavsett om kreditgivarna marknadsför sig som ett bättre alternativ än vanliga banker eller ej, så anser jag att det bör framhållas att kreditgivarna egentligen inte utövar påtryckningar, annat än just marknadsföring, på sina tidigare respektive potentiella kunder. Egentligen är det ju ingen som tvingar konsumenterna att ta SMS-lån, utan de uppsöker kreditgivarna frivilligt på samma sätt som vid köp av vilken annan typ av tjänst som helst. Problematiken som uppstår ur denna aspekt anser jag är när personer som redan har hamnat i en utsatt ekonomisk situation anser sig tvingade att ta till SMS-lån som en sista utväg för att kunna lösa situationen kortsiktigt på bekostnad av en långsiktig försämring. Innan SMSlånetekniken fanns tillgänglig som alternativ hade kanske dessa personer tvingats ta tag i sina ekonomiska problem istället för att som nu – skjuta problemen framför sig ytterligare en tid. Det går dock i och för sig, något cyniskt, att bemöta problematiken med argumentet att kreditgivarna endast möter den efterfrågan som redan finns på marknaden genom att tillhandahålla sin tjänst, d.v.s. att låna ut pengar. Så länge lagstiftningen håller verksamheten inom vissa ”rimlighetens ramar” bör marknaden inte störas mer än nödvändigt. Således kan argumentet att det inte är snabblånekreditgivarna eller gällande rätt som i första hand skall angripas med allehanda problemlösningar, utan snarare de problem som ligger till grund för att konsumenterna befinner sig i den trängda situation som gör att de måste låna pengar för att lösa den. Å ena sidan måste konsumenten själv ta ett visst ansvar för sitt eget handlande, då det knappast går att lagstifta bort dåligt omdöme, men å andra sidan måste samhället skapa sådana förutsättningar så att en svag konsument kan axla ett sådant ansvar. Dock bör det tilläggas att i enlighet med de tidigare nämnda årsredovisningarna har den totala nettoomsättningen i branschen ökat under de tre senaste åren, vilket talar för att kreditgivarna möter den efterfrågan som marknaden har. I takt med att den totala nettoomsättningen ökar, borde även antalet tagna SMS-lån öka vilket i sin tur borde tala för att SMS-lån är en användbar tjänst, oavsett om det är en tillfällig lösning eller ej. Sammanfattningsvis kan det således konstateras att diskussionen kring huruvida SMS-lån är att betrakta som ocker eller ej kan få olika svar beroende på vilket perspektiv som Sidan 23 av 29 Kristin Johansson antas alternativt vilken sida i intressekonflikten som beaktas. Den huvudsakliga faktorn som talar emot ocker är den korta kredittiden, vilket innebär att den totala kreditkostnaden, generellt sett, inte blir för hög i förhållande till motprestationen. Detta kan återigen jämföras med ett blancolån hos en bank som heller inte kan tas utan en uppläggningsuppgift eller ränta, vilket återigen talar för att kostnaden för att erbjuda denna tjänst inte står i uppenbart missförhållande till motprestationen. Jag anser även att avsaknaden av säkerhet vid ett SMSlån talar till kreditgivarens fördel, en hög kreditkostnad uppväger till stor del de risker som kreditgivaren utsätter sig för vid utlånandet. Det skall dock poängteras att det inte finns någon exakt definition kring huruvida en hög kreditkostnad är att anse som ”rimlig ersättning”, vilket innebär att det måste bestämmas från fall till fall. Jag anser att avsaknaden av en generell definition dels skapar svårigheter då lagtexten skall tolkas och dels öppnar upp för kreditgivare som kan utnyttja ett oklart begrepp till sin fördel. Detta genererar en problematik som kan tolkas till konsumenternas nackdel. Motsatsvis talar den effektiva räntan för att situationen är att betrakta som ocker, men som ovan nämnts kan användandet av den effektiva räntan som måttstock i vissa fall bli missvisande och således orsaka en felaktig bedömning, då kortvariga SMS-lån skall jämföras med långfristiga lån. Flera tidigare nämnda källor har även poängterat att en hög ränta inte per automatik är att betrakta som vare sig som oskälig eller som ocker. Motsättningen inom den rådande intressekonflikten mellan kreditgivarna och kredittagarna kan således konstateras vara en utgångspunkt för en djupare diskussion och problematik då kreditgivarnas vinstintresse ställs mot kredittagarnas överskuldsättning. Det är inte givet hur en sådan motsättning skall hanteras, då det å ena sidan finns personer som tar SMS-lån och därmed förvärrar sin ekonomiska situation ytterligare och å andra sidan kreditgivare som profiterar på detta på legala grunder. Enligt min mening är tjänsten SMS-lån således inte att likställa med ocker, då det finns både starkare och fler faktorer som talar emot än för. Oavsett huruvida tjänsten SMS-lån och dess kostnader är att betrakta som ocker eller inte, bör dock omfattande åtgärder vidtas för att påverka den svenska befolkningens konsumtionsmönster och generella hantering av sin privata ekonomi, i syfte att förebygga personliga tragedier i samband med SMS-lån. Det är även viktigt att försöka förhindra problem på det sociala planet, både vad det gäller svårigheter vid tecknande av olika avtal och problem med psykisk ohälsa som kan uppstå då en person befinner sig i en svår ekonomisk situation. Likväl kommer det att krävas fortsatt effektiv tillsyn av snabblånekreditgivarna så att de faktiskt efterlever de regler som uppställts, både vad det gäller seriositet och viljan att stoppa överskuldsättningen. Eftersom krediter numera är en del av vardagen anser jag att de problem som uppstår i dess skugga bör hanteras på samtliga nivåer, för att på så vis kunna bidra till en sund kreditmarknad där lagar och regler efterlevs och ansvaret kring konsekvenserna fördelas proportionerligt mellan olika parter, i syfte att minska den stigande överskuldsättningen. Sidan 24 av 29 Kristin Johansson 6. Källförteckning 6.1 Offentligt tryck Proposition 1985/86:65. Med förslag till ändring i brottsbalken m.m. (vissa frågor om datorrelaterade brott och ocker). Stockholm: Justitiedepartementet. Proposition 1991/92:83. Om ny konsumentkreditlag. Stockholm: Justitiedepartementet. Proposition 1999/00:89. Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal. Stockholm: Justitiedepartementet. Proposition 2009/10:242. Ny konsumentkreditlag. Stockholm: Justitiedepartementet. Proposition 2013/14:107. Viss kreditgivning till konsumenter. Stockholm: Finansdepartementet. SOU 1983:50. Översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrotten utom gäldenärsbrott. Stockholm: Justitiedepartementet. SOU 2013:78. Överskuldsättning i kreditsamhället? Stockholm: Justitiedepartementet. Ds 2013:26. Viss kreditgivning till konsumenter. Stockholm: Finansdepartementet. 2013/14:FiU14 – Viss kreditgivning till konsumenter. Stockholm: Finansdepartementet. SFS 2014:83. Lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846).Stockholm: Fritzes. SFS 2014:276. Lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846). Stockholm: Fritzes. SFS 2014:397. Förordning om viss verksamhet med konsumentkrediter. Stockholm: Fritzes. 2008/48/EG. Om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv. 87/102/EEG. FFFS 2014:8. Föreskrifter och allmänna råd om viss verksamhet med konsumentkrediter. FFFS 2014:11. Finansinspektionens allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden. KOVFS 2011:1. Konsumentverkets allmänna råd om konsumentkrediter. Motion 2014/15:133. Överskuldsättning och snabblån. 6.2 Litteratur Grobgeld, Lennart och Norin, Anders. Konsumenträtt. Regler till hjälp och skydd för konsumenterna (15. uppl.), Vällingby: Norstedts Juridik, 2013. Sidan 25 av 29 Kristin Johansson Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole och Wennberg, Suzanne. Brottsbalken. En kommentar. Del I (1-12 kap). Brotten mot person och förmögenhetsbrotten mm. (6. uppl.), Vällingby: Norstedts Juridik, 2009. Johansson, Susanne och Wärnsund, Sven-Olof. God kreditgivningssed i konsumentförhållanden. Uppsala: Iustus förlag, 1998. Lennander, Gertrud. Kredit och säkerhet (10. uppl.), Uppsala: Iustus förlag, 2011. Ramberg, Christina och Ramberg, Jan. Avtalsrätten. En introduktion (4. uppl.), Vällingby: Norstedts Juridik, 2010. 6.3 Publicerade rättsfall MD 2007:17. NJA 1942 s. 403. NJA 1995 s. 430. NJA 2013 s. 1130. 6.4 Artiklar och rapporter Carlsson, Mattias, Bolagen som lockat 68 738 i skuldfällan, Dagens Nyheter, publicerad 2013.04.29 Eriksen, Maria, Nytt svart rekord för skuldsättning, Proletären, publicerad 2014.10.23 Finansinspektionen, Rapport, Risker i det finansiella systemet, 2011.11.15 Gustafsson, Thomas, Kerpner, Joachim, De tjänar på dina skulder, Aftonbladet, publicerad 2002.06.23 Kronofogdemyndigheten, Antalet obetalda snabblån minskar, publicerad 2014.03.05 Kronofogdemyndigheten, Halvårsrapport 1:2014 Kronofogdemyndigheten, Rapport 2007:2 Larsson, Gunnar, KO har ordet: överskuldsättningen på grund av snabblån är oacceptabel, Konsumentverket, 2013 Petersen, Åsa, Man kan tala om ockrets återkomst, Aftonbladet, publicerad 2009.04.14 Pettersson, Lena, Skulder för SMS-lån fortsätter att skena, Sveriges television, publicerad 2013.01.31 Sidan 26 av 29 Kristin Johansson Statistiska Centralbyrån, Statistik för alla 2014, 2014 Ström, Sofia, SMS-lånets effektiva ränta: 75 862 %, Svenska Dagbladet, publicerad 2010.03.29 Sveriges Konsumenter, Att kränga krediter till utsatta – en studie om snabblån, Stockholm, publicerad i november 2009 Sveriges television, Nytt skuldrekord för SMS-lån, publicerad 2013.01.31 TT, SMS-låneföretag till motattack, Dagens Nyheter, publicerad 2008.01.09 6.5 Övrigt 6.5.1 Webbsidor Allasnabblån. ”SMS-lånens historia”. Hämtad 25 januari 2015. http://www.allasnabblån.se/information/sms-lanens-historia Easycredit. ”Så ansöker du om SMS-lån”. Hämtad 25 januari 2015. https://www.easycredit.se/sa-gar-det-till/ https://www.easycredit.se/kundtjanst/fakta-om-smslan/ https://www.easycredit.se/priser-pa-smslan/ Ferratum. ”Möjlighet att ta ett snabblån trots betalningsanmärkning”. Hämtad 25 januari 2015. https://www.ferratum.se/test-simple Ferratum. ”Vad är effektiv ränta?”. Hämtad 25 januari 2015. https://www.ferratum.se/effektivranta Finansinspektionen. ”Ordlista”. Hämtad 25 januari 2015. http://www.fi.se/Ordlista/ Folkia. ”Priser för Folkialånet”. Hämtad 25 januari 2015. https://www.folkia.se/priser-p%C3%A5-l%C3%A5n Mobillån. ”Allmänna villkor för Mobillån”. Hämtad 25 januari 2015. https://www.mobillan.se/ordlistan/villkor/ https://www.mobillan.se/smslan Nationalencyklopedin. ”Uppslagsverk”. Hämtad 25 januari 2015. http://www.ne.se/s%C3%B6k/?t=uppslagsverk&q=sms Svenska Konsumentkreditföretagen. ”Allmänna Råd för konsumentkreditverksamhet”. Hämtad 25 januari 2015. http://konsumentkreditforetagen.se/wp-content/uploads/2014/06/Etiska-regler-KKF-2014-0130-v01.pdf Sidan 27 av 29 Kristin Johansson Svenska konsumentkreditföretagen. ”Fakta och Myter”. Hämtad 25 januari 2015. http://konsumentkreditforetagen.se/konsumentkrediter/fakta-myter/ Svenska konsumentkreditföretagen. ”Medlemmar”. Hämtad 25 januari 2015. http://konsumentkreditforetagen.se/om-oss/medlemmar/ Sveriges television. ”Snabbt ökande vinster i snabblåneföretagen”. Hämtad 25 januari 2015. Tillgänglig till och med 8 oktober 2015. http://www.svtplay.se/klipp/2383892/snabbt-okande-vinster-i-snabblaneforetagen 6.5.2 Årsredovisningar Ferratum Sweden AB. Årsredovisning 2013. Stockholm: Ferratum Sweden AB, 2014.03.04 Folkia AS Norge filial Sverige. Årsbokslut 2013. Stockholm: Folkia AS Norge, Filial Sverige, 2014.04.03 Mobillån Sverige AB. Årsredovisning 2013. Stockholm: Mobillån Sverige AB, 2014.06.30 Northmill AB. Årsredovisning 2013. Stockholm: Northmill AB, 2014.04.08 Sidan 28 av 29 Kristin Johansson Bilaga 1 Bifogat mail från Lars Bodin, Kronofogdemyndigheten. Bilaga 2 Bifogat mail från Linus Löfgren, kanslichef Svenska konsumentkreditföretagen EF. Sidan 29 av 29
© Copyright 2024