1. No category

Världens
odlingslotter
Världens odlingslotter
Finns det en sak som förenar människor över
hela världen så är det odlande. Oavsett vart man
befinner sig kan man hitta små odlingsplättar och
köksträdgårdar med grönsaker och örter. På samma
sätt hittar vi på våra svenska odlingslotter odlingstraditioner från många olika delar av världen. Idén
till årets tema här på Rothoffs kolonimuseum har haft
två inspirationskällor; den ena är mitt mångkulturella
koloniområde i Malmö, det andra är Lena Israelssons
bok Jordens täppor som släpptes 2002.
Min odlingslott, som jag delar med en god vän, var
på många sätt mitt första, riktiga möte med Malmös
mångfacetterade kulturer. På en bit mark, inklämt
mellan Inre Ringvägen och Östra kyrkogården,
finns hela världen representerad. Vi har kinesisk
intensivodling,
turkiska
myntaängar,
ryska
datjor (ryska för odlingslott) med citrongurkor och
stora rödbetor och svenska sommardrömmar med
rabarber, jordgubbar och prästkragar. Odlar man sida
vid sida, med bara ett lågt staket som avskiljare, tar
det inte lång tid innan samtalen är igång. Plötsligt tar
man sig tid att prata med främlingar och om språket
inte hänger med kommunicerar man med yviga gester,
pekanden och nickanden. Oftast med växter och väder
som samtalsämnen.
Lena Israelssons bok nådde mig ungefär i samma
veva som jag fick min kolonilott. Boken formligen vibrerar av odlarglädje. En del grönsaker och
blommor är välbekanta, andra är exoter som vädjar
om att bli testodlade. Jag var knappast ny för odling. Som student på Svenska lantbruksuniversitetet i
Alnarp och med erfarenheter av både en örtagård och
gerillaodling i Berlin, kändes det som det var dags
för något eget. Den här gången var den första
gången jag hade en hel plätt att rå över, en plats som
helt fick spegla mig och mina tankar. Vilket ledde till
frågan, vad odlar man, om man får odla vad man vill?
Vill man ägna sig åt fördomsprofilering av odlare
finns det några grupper jag vill lyfta fram. Först har
vi de som hänger sig åt primörer som färskpotatis
och jordgubbar. De brukar också odla lite blommor
för snitt och mängder av gräslök. En annan grupp är
hushållarna, de som tänker lite med plånboken och
odlar det som kostar mycket i butiken. Här hittar man
oftast tomater i långa rader samt mängder av ovanliga
salladsorter, kryddväxter och grönsaker. Sedan har vi
örtälskarna som odlar lavendel för tur, ringblommor
för salva till nariga armbågar och älggräs mot huvud-
värk (älgräs blir också en fantastisk saft med ton av
mandelmassa).
Sist men kanske inte minst har vi växtjägarna och
andrenalinsökarna som ständigt är på jakt efter nya
växter och smakupplevelser. Det kan vara de som
bygger en testodling av miogaingefära, en ingefära
som odlas för sina knapriga, spröda skott och sägs
kunna uthärda minus 18 grader. Eller de som odlar
sommarblomman parakrasse (Acmella oleracea),
inte för dess söta växtsätt och blomning skull, utan
för kulinarisk svartkonst. Blad och blommor har
en mängd intressanta effekter. De uppfattas som
kylande och när man tuggar på dem känns det
lite som att slicka på ett batteri, tungan pirrar lite
spännande. Kanske inte för alla men för den som
vill ha en gincocktail utöver det vanliga, borde den
definitivt testas.
Men nu kommer följdfrågan, hur blev min lott då?
Jo, det är en salig blandning av ”extra allt”. Några
rader potatis som jag tar upp lagom till midsommar,
en jätterugge av libbsticka och lite björnrot för det
perfekta örtsaltet. Lite vänderrot för den
vackra blomningen skull och en hel rabatt med bara
höstanemoner. Lite kirskål som man svär över och
mycket, mycket mer.
Önskan att testa nya saker driver mig alltid till
odlingsäventyr. Intresset har blivit så pass stort att
jag planerar mina resor runt odling och växter. En
resa till England ledde till en hel resväska full av
frön till svavelgula trädpioner och gammeldags doftärter samt en meterhög planta av en vacker flikbladig fläder. Sedan finns ju min önskelistan som jag
alltid har med mig när jag reser, på den hittar man till
exempel slizun, en gräslökliknande perenn vanlig i
forna Sovjet som skruvar sig vackert och inte försämras efter blomningen.
Men nog om mig och min lilla lott och tillbaka till
utställningen på Rothoffs. Min tanke är att presentera
tre olika odlingslotter från tre olika delar av världen
med växter och detaljer som kan anses vara typiska
där. Det här är mitt eget urval från minnen, idogt
mailande och litteraturbläddring. Det är ämnat att
inspirera och locka till äventyr både i odling och i
köket. Mycket nöje!
-Martin Bofeldt, trädgårdsmästare på Rothoffs 2015
Italien
Vurmen för Medelhavet, dess växter och kultur går
knappast att missa när man bläddrar i trädgårdstidningar eller går på trädgårdsmässor. Jag trodde
dock att jag var immun. Jag älskar pelargoner men
har hållit mig på behörigt avstånd från de röda
zonalpelargonerna i terrakottakrukor. Jag kommer
aldrig att dra hem ett olivträd eller väderkvarnspalm
(så-vida ingen skänker mig ett växthus). Men maten
och grönsakerna är en helt annan sak.
har också mycket små mängder av opiater och
trädgårdsodling är lagligt. Tycker man det känns
otäckt så fungerar även lavendel och solrosor.
Jag skördar sällan solrosorna utan lämnar dem åt
fåglarna men lavendeln skördas hårt. Har man inte
testat ett glas kall lavendellemonad på sommaren har
man definitivt missat något. Känner man sig lite mer
romantiskt lagd och bara vill ha skönhet ska man
satsa på luktärter, allra helst namnsorterna
’Franciscus Cupani’(även kallad Siciliansk vildHar ni någon gång varit i Italien kanske ni vet vad luktärt eller bara ‘Cupani’, en kulturarvssort från
jag menar. I Italien består sällan en sallad av lite 1699) eller ‘Painted Lady’(en av de första förädlinisbergsallad med skivad gurka och tomat. Sallad garna som kan spåras tillbaka till 1737).
där är en utmaning för smaklökarna och man har en
hel smakpalett av bladgrönsaker. Allt ifrån pepprig
sandsenap (kallas ibland för vild rucola) till nötiga
Några typiska växter för en italiensk lott (och
salladsblad och den lätt bittra cikoriasallad. Sedan har
några blommor för den som inte kan låta bli):
vi allt det där andra; solmogna tomater, frisk basilika,
söta polkabetor eller mörkgrön grönsaksrybs.
Basilika (Ocimum basilicum)
För att skapa den där spännande salladen som man
i Italien kallar misticanza, krävs en sorts brokig
blandning av olika bladgrönsaker. Traditionellt
består den av 21 olika bladväxter som till
exempel trädgårdsyra, portlak, mynta, maskros, cikoriasallat och bindsallad. Variation är ledordet. Idag kan
man hitta färdiga fröpåsar och tycker man det är för
jobbigt kan man alltid nöja sig med tre-fyra favoriter,
gärna med olika färger, former och smaker. En av
de riktigt spännande bladgrönsakerna att odla är den
mytomspunna puntarellen, en italiensk cikoriasallad som ska skämmas bort med isbad tills bladen
krullar ihop sig, precis som barndomens maskrosstjälkar (även kallat maskroskrull). Sedan blandar
man den med ansjovis, vinäger och olja innan den
avnjuts i hänförelse
Det man kan ta fasta på i den italienska odlingslotten är att man odlar mycket på höjden. Grönsaker som tomater, ärtor och bönor får klättra i käpprader, arkader eller längs staket, allt för att maximera
odlingsytan. Vilket ger en trevlig bonus med att skapa
mer rumslighet åt odlingarna.
Blommor är sällan en del av odlingslotterna, de
hänvisas istället till rabatter och krukor. Men kan
man inte låta bli och ändå vill kombinera nytta med
nöje så kan man odla lite vallmo. Det finns sorter
av opievallmo speciellt utvecklade för skörd av
vallmofrö. Vita blommor ger vita frön medan
mörkare blommor ger blåsvarta. Dagens sorter
Tomat (Solanum lycopersicum)
Borlottoböna (Phaseolus vulgaris)
Cikorian (Chicorium intybus, C. endiva)
Grönsaksrybs (Brassica rapa var. ruvo)
Humle (Humulus lupulus)
Kardon (Cynara cardunculus)
Knölfänkål (Foeniculum vulgare var. azoricum)
Kronärtskocka (Cynara scolymus)
Palmkål (Brassica oleracea var. sabellica)
Rucola (Eruca sativa)
Sandsenap (Diplotaxis tenuifolia)
Polkabeta/Chioggia (Beta vulgaris var.
conditiva)
Doftärt (Lathyrus odoratus)
Kornvallmo (Papaver rhoeas)
Opievallmo (Papaver somniferum)
Solrosor (Helianthus annuus)
Lavendel (Lavandula angustifolia)
Mexiko
Om min inställning till medelhavsvurmen är något
sval så brinner jag istället för Mexiko och Sydamerika. Jag kan inte exakt svara i vad attraktionen
ligger. Mexiko, landet som firar de dödas dag med
picknickar, blommor och godis som ser ut som
kranium. Kanske är det blommorna, det är trots
allt härifrån många av våra favoritsommarblommor kommer, som rosenskära, blåsalvia, ageratum,
tagetes, zinnia och dahlia. Eller ska man kanske lägga
skulden på het chili, fyllig kakao och Frida Kahlo?
Jag kan inte svaret men en sak kvarstår, Mexiko är för
mig synonymt med mättade färger, intensiva smaker
och magi.
Mexikanska köksträdgårdar, eller huertos som de
kallas där, är den italienska trädgårdens motsats.
Djungellika, lite oorganiserade med örter, grönsaker
och blommor om vart annat. Förtjusningen för att
odla i krukor och kärl finns dock även här.
Om det är något i den mexikanska odlingen som
ska lyftas fram är det deras kanchéer, en träkonstruktion med ett grönt odlingstak som hålls upp på
fyra ben. På taket odlas växter med grunda rötter som
sallad, mynta och koriander eller bara som förodlingsstation för majs, chili och tomater. Dessa har en lång
historia och uppkom ur ett behov att slippa dåliga
jordar och få odlingarna förstörda av boskapsdjuren.
En annan sak är deras chinampas, konstruerade öar
som ger upp till sju skördar per år. Det är också hit
man kan spåra den nya trenden med biokol. I Mexiko
och framförallt i Amazonas (i det område som idag är
Colombia) har man använt tekniken i tusentals år för
att förbättra jorden.
Även om vi kanske inte kan odla de mest exotiska
och tropiska växterna från Mexiko så finns det ändå
en massa smaker att utforska. Har du testat kryddtagetes och dess kryddiga citrussmak i sallad eller
i en omelett? Är man förtjust i den inte alltid uppskattade koriandern kanske man ska testa vart man
står med epazote (på svenska kallas den citronmålla). Den i Mexiko ogräsliknande örten anses vara
oumbärlig vid bönkok. Den ger en fantastisk smak
kokt och minskar risken för en bubblig mage. Färsk
brukar dock doften och smaken liknas vid citron,
diesel, bränt gummi och garage.
En kryddväxt som jag hoppas fler testar är den
mexikanska dragonen. Den övervintrar inte hos oss
men går lätt att ta med inomhus. Denna tagetes kan
liknas vid dragon men har en liten starkare aniston.
Jag testade den för ett par år sedan och kan nu inte
längre vara utan den i kryddskåpet.
Några typiska växter för en mexikansk lott:
Amarant (Amaranthus sp.)
Chilipeppar (Capsicum annuum)
Citronmålla (Chenopodium ambrodioides)
Mexikansk dragon (Tagetes lucida)
Majs (Zea mays)
Tomatillo (Physalis philadelphica)
Vintersquash (Curcubita maxima)
Svarta bönor (Phaseolus vulgaris ’Kokbönegruppen’)
Koriander (Coriandrum sativum)
Inkakrage (Tithonia rotundifolia)
Zinnia (Zinnia elegans)
Rosenskära (Cosmos bipinnatus)
Tagetes (Tagetes erecta, T. patula, T. tenuifolia)
Scharlakansdahlia (Dahlia coccinea)
Japan
Man talar sällan om Japan som en odlingsnation.
Oftast när man pratar om hortikultur i Japan tänker
man på stora tempelträdgårdar, fuktigt skuggiga
woodlands, blommande körsbär, mossbeklädda
stenar, bonsaier, bambu och välkrattade grusytor. Men japanerna älskar att odla grönsaker och
blommor. I storstäder som Tokyo och Kyoto odlas
det i alla tänkbara kärl; i fönster, på gatan och på
innergårdar. Denna odling är långt ifrån sparsmakad
och zenbuddistisk, här odlar man med ögon, hjärta
och magen. Här samsas gamla kaffeburkar fyllda
med små penséer med rader av långa, elfenbensvita
daikonrädisor.
kväva ogräs, hindra avdunstningen och få upp marktemperaturen.
På landsbygden, där folk har plats med trädgårdar, finns det ofta en köksträdgård i anslutning till
huset. Gärna på en riktigt solig plats och omgiven
av perenner, bambu och träd. Man försöker ofta
vara självhushållande och att odla ekologiskt då
man vill odla nyttig mat för sin familj. Man odlar
tätt och intensivt, ofta på spaljéer eller växtstöd
(vanligtvis i bambu), precis som i Italien. Vilket är ett
bra knep för att få grönsakerna upp i solljusen och att
kunna öka antalet plantor per kvadratmeter. Marken
täcks ofta med gamla mattor eller svart plast för att
De asiatiska bladgrönsakerna har haft lite större
framgång i Sverige. Tåliga bladgrönsaker som
ofta klarar ett par minusgrader. Precis som Italiens
handlar det om en stor variation i färg, form
och smak. Bladen kan vara milda, pepprigt heta
eller smaka lite selleri. Varför inte blanda upp
salladen med de tidiga bladen av kardborreroten
innan man väntar på att ta upp roten på höstkanten?
Kardborreroten är en fantastisk och lite bortglömd
gröda som anses av många vara en delikatess. Men
dess säregna utseende talar inte alltid för den. Under
Mycket av det som odlas i Japan känns fortfarande
exotiskt för oss svenskar, trots att mycket av växtmaterialet är härdigt även hos oss. Buskar och träd
som japansk lönn, kerria, rhododendron, magnolia och bambu har länge odlats i Sverige men
grönsakerna har aldrig haft samma genomslag. Det är
inte alla som hört talas om shungiku (sallatskranskrage),
shiso (en ört med en fantastisk med säregen ton som
smakar Japan) eller mitsuba (Japans egen ”persilja”
som kan växa i skugga).
En imponerande krukodling framför ett bostadshus i Japan. Mer för nöje än nytta men visst gör den nytta på sitt sätt.
andra världskriget gick det så illa att amerikanska krigsfångar i Japan som erbjöds dess rötter
trodde de hade erbjudits trärötter att äta. Enligt en
populär skröna dömdes kocken i lägret för sin missuppfattade grymhet till döden som krigsförbrytare.
Men dokument från tiden har visat att även om ämnet
om ”trädrötter” kom upp, så reddes misstaget upp och
ingen behövde avrättas på grund av denna kanske lite
fula rotgrönsak.
Några typiska växter för en japansk lott:
Shiso (Perilla frutescens var. crispa)
Mitsuba (Cryptotaenia japonica)
Mizunakål (Brassica rapa var. japonica)
Daikonrädisa (Raphanus sativus var.
longipinnatus)
Sallatskranskrage (Glebionis coroniara)
En annan planta som börjat bli vanligare och
definitivt vinner skönhetspriset över kardborreroten är den japanska vintersquashen, kabocha. Till
skillnad från vanlig vintersquash är den här
sötare och nötigare. En del liknar konstistensen som
en korsning mellan pumpa och sötpotatis. Denna
kombination gör att squashen kan användas i soppor,
efterrätter eller som ersättning för potatis. En grönsak
till varje tillfälle helt enkelt, vilket inte är illa för en
rätt tuff och lättodlad skönhetsdrottning.
Kardborrerot (Arcticum lappa)
Som tidigare nämnt odlar man i Japan också
blommor i köksträdgården och i små gatuodlingar. Detta för att gynna pollinatörer och för att
blommor är uppskattade vart man än befinner sig.
Oftast handlar det om samma sommarblommor som
vi odlar, som till exempel penséer. Ska man lyfta
fram några som är typiska för Japan får det bli kejsarvindan (Asagao på japanska) som har odlats i Japan
sen 1400-talet. Eller kanske showstoppern sommarcypress som odlas både för dekoration (på hösten blir
den buskliknande annuellen chockrosa) och de ätliga
bären som kallas för ”landkaviar” eller ”bergskaviar”.
Har man tungmetalller i jorden bör man avstå från
att äta av sommarcypressen då den precis som kål är
duktig på att dra upp tungmetaller.
Sommaraster (Callistephus chinensis,
gärna Matsumoto-serien)
Japansk sodaört (Salsola komarovii)
Vintersquash (Cucurbita maxima)
Komatsuna/senapsspenat (Brassica rapa var.
periviridis)
Sommarcypress (Bassia scoparia)
Kejsarvinda (Ipomoea nil)
Höstanemon (Anemone hupehensis, A. japonica,
A. vitifolia, A. x hybrida)
Hortensia (Hortensia macrophylla)
Kerria (Kerria japonica)
Ett stort tack till:
Rothoffs museikoloni
Anneli Oxenstierna, Landskrona museum
En kort promenad från Landskrona museum ligger
Rothoffs kolonimuseum - det enda i sitt slag.
Elisabeth Arvidsson, Landskrona museum
Jimmy Bergman och Trädgårdsgruppen
Sofia Falkenhem, serietecknare och illustratör, vars
fina bilder från Japan jag fick låna
Lena Israelsson, husgudinna och trädgårdsskribent
Anna-Carin Ek, Göteborgs botaniska trädgård
Mats Havsström, Göteborgs botaniska trädgård
Lite källor för mer information, tips
och tankar om odlingar runt om i
världen:
Jordens täppor, Lena Israelsson. Wahlström & Widstrand 2002
Odla orientaliskt, Lena Israelsson. Wahlström &
Widestrand 1998
Kål & krasse, Lena Israelsson. Albert Bonniers Förlag 2006
Skörda nya smaker, Anders Kjellsson. ICA Förlag
2012
Kew’s Global Kitchen Cookbook: 101 Recipes
Using Edible Plants from around the World, Royal
Botanic Gardens Kew. Kew Publishing 2014
http://www.gotbot.se/sv/kulturplattformen/Goteborgs-Botaniska-Tradgard/Startsida-Goteborgs-Botaniska-tradgard/Tradgarden/Tradgarden1/Kokstradgarden/Japanska-gronsaker/Sorter-som-odlas-2014/
http://gardenlifejapan.com/creating-your-japanesevegetable-garden/
http://wwwlib.teiep.gr/images/stories/acta/Acta%20
523/523_19.pdf
http://afrogarden.com/index.html
1 maj öppnar kolonin för allmänheten och håller
sedan öppet till 15 september. Stugan är öppen alla
dagar mellan 12:00-16:00, trädgården är öppen
dygnets alla ljusa timmar.
I Sveriges kolonitätaste stad Landskrona, finns landets enda kolonimuseum. Den lilla stugan med
tillhörande kolonilott ligger i det centralt belägna
koloniområdet
runt
det
gamla
Citadellet.
Kolonimuseet går under namnet Rothoffs koloni
och här bedrivs en populär verksamhet i Landskrona
museums regi.
Familjen Rothoff köpte kolonin på tidigt 1900tal, eftersom man behövde ett ställe att odla
potatis. Den lilla gröna stugan byggdes redan 1903 och
bestod från början av endast ett enda rum, 2 x 2,5 m.
Stugan fungerar idag som utställningslokal - möblerad
som på 1900-talets början och med en liten utställning
om koloniområdets historia. I trädgården bedriver
museet ekologisk museiverksamhet. Trädgården
odlas ekologiskt, med perennrabatter och rosor
på framsidan och köksland med grönsaker och
kryddväxter
på
baksidan.
Landskrona
Biodlarförening har hand om den originella bikupan
med snickarglädje och den goda kolonihonungen
säljs i museets butik.
Rothoffs koloni är till glädje för alla.
Välkommen att slå dig ner med kaffekorgen i
bersån, titta på växterna och smaka på smultronen.
Trädgården fungerar både som en inspirationsplats
för dig som är trädgårdsintresserade och som en stilla
oas för dig som bara vill njuta en stund i en vacker
miljö.