1. No category

Ack som ett fjun så lätt är varje kvinna. I vanliga fall brukade han inte sjunga i duschen men idag
kunde han inte låta bli. Redan när han klev ur sängen hade han känt att det skulle bli en lyckad dag.
Falskt och högt dånar hans starka baryton mellan badrummets kakelväggar medan vattnet strålar ner
över den numer något överviktiga kroppen. Trots att han spelade både golf och tennis ett par gånger
i veckan ville inte magen bli lika platt som den en gång varit. Sexpacket hade blivit ersatt av kagge.
Att det kanske berodde på hans förkärlek till wienerbröden efter tennismatcherna och luncherna på
golfklubben hade han svårt att förstå. Efter den heta duschen sveper han frottéhandduken över
höfterna, drar in magen och ger sig själv ett uppskattande leende i den immiga badrumsspegeln.
Bortsett magen så var i alla fall bringan fortfarande bred. Så tokig såg han inte ut. Visserligen
började tinningarna bli grå men än skulle nog en och en annan kvinna längta efter en omgång i
sänghalmen med honom. Lite rakvatten och ett par stryk med deodoranten under varje arm sätter
pricken över i-et. Han knyter skärpet runt morgonrocken och sätter sig vid frukostbordet.
Morgontidningens rubriker: Lyndon Johnson beslutar att sända marktrupper för att besegra FNL.
Protestdemonstrationer från den svenska Vietnamrörelsen. I Kungens Kurva öppnar Ikea sitt andra
varuhus. Allt detta noterar han utan att bry sig. Mer intressant var att Fantomen äntligen fann en
kanot och kunde komma undan sina förföljare. Inget skulle få förstöra hans goda morgonhumör.
Ensam vid frukostbordet utan att någon med kritiska ögon följde hans förehavanden, brer han ett
extra tjockt lager smör på ett frasigt fralla och toppar med två skivor Herrgårdsost. Doppar sedan
njutningsfullt frallan i en stor kaffekopp.
I dag skulle han först ta farväl av flickorna på jobbet och städa undan det sista på skrivbordet. Ville
han kunde han sedan ta Vaxholmsbåten ut till familjen på ön, men han ville gärna dra ut på sin egen
tid ett litet tag till. Tids nog skulle han få vara med familjen. Klippa gräsmattor, tömma dasstunnan
och måla fönster.
Kaffet gav en extra skjuts på magen så med morgontidningen i ena handen och pennan i den andra
drar han sig tillbaka och löser några ord i dagens korsord innan han klär på sig.
Med ett ryck sliter han av pappersremsan som håller ihop skjortan, låter den ligga kvar på sängen
och knäpper tålmodigt upp alla knapparna. Det var verkligen stor skillnad på de skjortor hans fru
tvättade och strök och dem han hämtade ut från Sturebadstvätten. Den bländvita skjortan kändes
härligt mjuk, manschetter och krage lagom stärkta. Men varför skulle de knäppa alla knapparna? De
kunde ju ha räckt med varannan. Varsamt utan att skrynkla manschetten sätter han dit
manschettknapparna. Ett par stora guldknappar med en röd sten i mitten. Han hade fått dem som
tack för ordförandeskapet i ordenssällskapet Silverrävarna. En sammanslutning av mogna män med
synnerligen diffusa mål, helt obegripliga för alla utom de sammansvurna.
Beige sommarkavaj eller clubblaser. Nej de ljusa gabardinbyxorna och en beige kavaj såg för
mesigt ut. Det fick bli klubbkavajen med de blanka mässingsknapparna och Silverrävarnas
broderade emblem på bröstfickan. Eftersom det var sista dagen före semestern lät han slipsen hänga
kvar i garderoben och satte i stället en klädsam röd sidenscarf i halsen på den uppknäppta skjortan.
Avslutningsvis väljer han ett par bruna italienska moccaskor. Mer än nöjd ser han sig i hallspegeln
innan han går ut i sommarvärmen och tar Lidingötåget in mot stan. Solen skiner. Familjen på landet.
Sista dagen innan en lång härlig semester. Vattnet i Stora Värtan glittrar när tåget skramlar fram
över den gamla Lidingöbron. I morgon skulle han ta Vaxholmsbåten till Ljusterö och den väntande
familjen, men i dag var han kung över Stockholm.
Uppfylld av sitt goda humör och sin egen förträfflighet köper han en påse wienerbröd på
Tössebageriet på väg till kontoret. Eftersom det är fler som ska lämna den varma och
sommardammiga staden för en efterlängtad semester är stämningen kring kaffebordet glad och
uppsluppen. De enda som kan hålla sig för skratt är de som fortfarande ska arbeta några veckor till
innan både kontoret och fabriken stänger för industrisemestern.
Klockan tre är hans bord renstädat. Det han inte hunnit med lämnar han över till sin sekreterare. Ger
henne en kyss på kinden trots att han vet att karlar, och i synnerhet de som vidrör henne, är det
värsta hon vet. Sedan går han en sista runda. Dunkar kamratligt de stackarna som blir kvar på axeln
innan han visslande försvinner ut genom dörren.
Östermalm känns tomt. Tanterna och deras små hundar har bytt ut Karlavägen mot sommarhus och
pensionat i Falsterbo och Torekov. Bara bajset efter deras små darlingar påminner om att de så
småningom kommer tillbaka. Sakta flanerar han Sturegatan ner mot Stureplan. Sista kvällen som
gräsänkling skulle han toppa med dans under stjärnorna på Berzeliiterrassen, men först en drink
någonstans och senare en god middag på Cecil. Han stannar till under baldakinen på Park. Konstigt
att de har neonljusen tända trots att det är långt kvar innan bion öppnar. Dom ger Yujimbo med
Japans stora filmstjärna Toshiro Mifune. Han tittar på bilderna. Samurajfilmer var något helt nytt.
Han visste inte om han var intresserad av den sortens film. Någon på kontoret hade lite föraktfullt
kallat dem Vilda Östern filmer. Det fick vara hur du ville med den saken. Ikväll skulle han i alla fall
inte gå på bio. Han fortsätter, stannar vid Keyson herrekipering. Till sin glädje ser han att de skyltar
med en exklusiv rock från Aquascutum och samma moccaskor som han själv bar. Det var stil på den
affären. I skyltfönstret vid Sandbergs bokhandel ligger förslag till sommar-läsning. Skulle kanske
passa på att köpa några deckare om det blev en regnig sommar. En ny Hillman deckare av Folke
Mellvig eller någon av Stig Trenters nyutkomna. Harry Friberg och kriminalintendent Vesper
Johnsons äventyr med mord i Stockholms miljöer var ju välbekanta omgivningar. Dessutom hade
han vid ett tillfälle gjort affärer med fotografen KW Gullers som fått stå modell för romanfiguren
Harry Friberg. Bokköpet får tills vidare anstå. Istället bestämmer han sig för att prova på ett av
Stockholms nya och populära vattenhål, Silverbar. En av Stockholms få riktiga barer där man,
uppflugen på en barstol vid den långa disken, kunde få något stärkande. Det kändes nytt och
kontinentalt. Visserligen var klockan inte mer är fyra men det kunde aldrig vara fel att grunda med
en gin tonic inför kvällens äventyr. Baren var så gott som tom bortsett från kvinnan som satt sig
längst in där det var som svalast. Han sätter sig några stolar bort ifrån henne och beställer in en gin
tonic. -Fyra eller sexa? Alltid samma fråga. Varför inte fråga sexa eller åtta? Vem drack en fyra?
Han bestämmer sig. En sexa blir lagom, dagen var ju ännu ung.
Isbitarna klirrar i det immiga glaset när bartendern ställer ner det framför honom tillsammans med
en skål nötter. Han kramar ur citronskivan som hänger över kanten på glaset och tar ett par djupa
klunkar. Beskheten i tonicen och ginets enbärsdoft var en perfekt kombination. Mellan flaskorna i
spegeln på andra sidan bardisken beundrar han sin egen spegelbild och känner sig ganska nöjd.
Kanske skulle han ta av den röda sidenscarfen, den såg lite väl prålig ut. Diskret stoppar han ner den
i kavajfickan och knäpper istället upp en knapp till i skjortan. Skymten av ett hårigt bröst skulle nog
vara mer tilldragande än en liten löjlig sidenscarf. Ljudet av sirener från en polisbil som kör förbi
och försvinner upp för Kungsgatan förstärker känslan av att sitta på en kontinental bar någonstans i
en främmande storstad.
Det sörplar till i sugröret när damen bredvid honom suger i sig det sista ur sitt höga glas. Med
kännarblick hade han redan när han kom in bedömt hennes ålder till runt trettio och konstaterat att
hon hade ett par välformade ben som stack ut under den korta vita kjolen. Eftersom det var
uppenbart att hennes drink var slut frågar han, med ett väl inövat ”silverrävsleende”, om han kan få
bjuda på ett nytt glas. Hon vänder sig mot honom.
Först nu ser han hennes rådjursögon. Hon påminner om den lilla cockerspanieln Lady i
Disneyfilmen Lady och Lufsen när hon blygt slår ner sina långa ögonfransar och med en beslöjad
röst tacksamt tar emot hans erbjudande. Rådjursögonen, de långa ögonfransarna och hennes hesa
röst får honom att glömma allt som har med fönstermålning och gräsmattsklippning att göra. Redan
på morgonen hade han ju känt att detta skulle bli en bra sista dag innan semestern började. Han
beställer en ny drink åt damen, samtidigt som han sveper i sig resten av sin gin tonic och beställer
en ny. Med långa röda naglar drar hon fram en cigarett ur ett paket Minden. Han hade ett svagt
minne av att han en gång blivit bjuden på en mentolcigarett och överraskats av den kyliga röken.
Eftersom han själv inte rökte kunde han inte erbjuda henne eld. Hon sätter cigaretten mellan sina
fylliga läppar samtidigt som den uppmärksamme bartendern ställer fram nya drinkar och ger henne
eld. För att få en bättre utsikt i den uppknäppta blusen flyttar han till stolen närmast henne. Utan att
ha presenterat sig för varandra börjar de tala om väder och vind. Hon blåser lättjefullt ut några
rökringar berättar om inköpen hon gjort tidigare på dagen och pekar på några blanka påsar hon
hängt upp på en krok under bardisken. För att verka intresserad sänker han blicken, kjolen hade
glidit upp ytterligare en bit och han blir ånyo påmind om hennes långa slanka ben. Hon fortsätter att
prata om vad hon shoppat men hans tankar är på ett helt annat håll.
Redan nu såg han hur kvällen skulle sluta. Berzeliiterrassen skulle få klara sig utan honom. En drink
till, sen skulle han fråga om han kunde få bjuda henne på middag. Pinsamt nog blir han akut
kissnödig. Utan förvarning hade två gin tonic plötsligt gjort sig påminda. Förr kunde han dricka
nästan obegränsat utan att behöva gå på toaletten men nu för tiden räckte det med två glas innan han
behöver gå och då var det ofta bråttom. Han ursäktar sig för ett snabbt besök på herrummet. Full av
förväntan inför kvällen ställer han sig vid rännan. Strålen är inte vad den en gång varit så det tar lite
tid att bli färdig. Han tvättar händerna, kollar noga att ingen droppe kommit på de ljusa
sommarbyxorna. Ser sig i spegeln, ger sig själv ett silverrävsleende och konstaterar nöjd att allt är
under kontroll. Fylld av självförtroende återvänder han till sitt lilla kvällsnöje men finner bardisken
tom. Det enda som återstår av det som skulle bli kvällens äventyr är en rykande fimp med röda
märken efter läppstift. Dessutom är både hennes drink och hans gin tonic urdruckna. Två tomma
glas vittnar om att han blivit blåst. Han var inte van vid att kvinnor dumpade honom. Var det någon
som skulle dumpa så var det han. Tänk att kärringar kunde vara så fräcka och otacksamma. Det var
svårt att komma över. Säkert hade hon någon annan som fick betala de dyra kassarna under
bardisken. Någon som fick känna sig ännu mer blåst.
Bakom disken fortsätter bartendern att torka glas. Då och då kastar han en förstulen blick på den
besvikne charmören. Han hade sett samma sak hända förut. Han hade sett allt. Utan att med en min
röja vad han tänker tar han bort de tomma glasen och frågar han om han ska slå ut notan eller om
han får servera ytterligare en till gin tonic. En till gin tonic var inte till att tänka på, ingen mer
vätska, han behövde något som rev. Det fick bli en Jonny Walker. Innan bartendern hinner komma
med den obligatoriska frågan förtydligar han sin beställning med att säga till om en åtta utan is. Han
tömmer glaset i ett enda långt drag. Whiskyn rev gott i halsen. Dagen var trots allt inte helt förstörd.
En god middag och fortsättningen på BZ skulle göra att det här lilla missödet snart var glömt.
Arbetsdagen led mot sitt slut och baren började fyllas av törstigt kontorsfolk. Inte för att det var
trångt vid disken men sorlet i lokalen steg. Som en frisk fläkt kommer en ung kvinna och slår sig
ner på stolen bredvid honom. Hon beställer ett glas vitt vin och börjar ivrigt bläddra i en bok. Han
tjuvläser på omslaget, Sturemordet en deckare av Stig Trenter. Förra årets stora succédeckare. Han
hade förra sommaren med stor behållning läst om mordet i Sturebadet där en direktör i ett av de
ansedda bokförlagen damp ner genom glastaket mitt för ögonen på Harry Friberg och hur spåren så
småningom löpte fram till en fransman med tycke för unga flickor. En intrig som passat honom bra.
Styrkt efter ett par gin tonic och uppvärmd av whiskyn tar han mod till sig och inleder en
konversation med den unga damen. Visserligen kanske hon var väl ung för att göra någon allvarlig
framstöt på, men va fan han själv var ju inte lastgammal. Lite lammkött skulle smaka gott. Han
berättar att han med stor behållning läst boken förra sommaren. Att han var en stor beundrare av
Stig Trenter. Han berättar om sina affärer han gjort med fotografen KW Gullers. Visserligen hade
han bara träffat honom en gång, men i alla fall. Som hon säkert kände till hade han fått stå som
modell för Trenters romanfigur fotografen Harry Friberg. Den unga damen lyssnar uppmärksamt till
hans utläggningar om hans förhållande till litteraturen. Inte bara deckare utan även de stora
filosoferna. När hon druckit ur sitt vin insisterar han att få bjuda på ett glas till samtidigt som han
beställer en ny whiskey. Den här lilla lammungen skulle bli ett nöje att få bjuda på middag. Efter
vad han förstod var ungdomen av idag mer frigjorda än de var när han var ung så kvällen kunde
säkert sluta precis som han för en stund fantiserat om. Berzeliiterrassen skulle ånyo få klara sig utan
honom.
Han hade precis övergått till att tala om Stockholms restauranger och vårt stora utbud av fina
krögare som Tore Wretman och Åke Söderqvist när den unga damen dricker upp resten av sitt vin.
Hon samlar ihop sin saker, stoppar boken i väskan och tackar för vinet. Tyvärr måste hon iväg för
att träffa en väninna. Det hade varit mycket intressant att lyssna på allt han berättat men det fick bli
mer en annan gång. De skulle säkert träffas igen.
Innan hon lämnar baren ber hon honom hälsa till Anna-Karin. De hade varit klasskamrater i Hersby
gymnasium. Så försvinner hon som en sommarfläkt ut i vimlet på Stureplan.
Anna-Karin. Det kunde bara inte vara sant. Det kom som ett knytnävslag rakt i solarplexus. Inte
nog med att han blivit dumpad, han hade dessutom gjort bort sig rejält. All lust till en sista kväll i
Stockholms nattliv var som bortblåst. Spegelbilden på andra sidan bardisken var inte längre den
samma han sett för ett par timmar sedan.
Han betalar notan och ger sig av mot Humlegården och det bruntråkiga Lidingötåget.
Väl hemma sjunker han ihop vid köksbordet och ser ut mot vattnet. Långt där nere stävar en av
Vaxholmsbolagets vita båtar ut mot skärgårdens alla öar. Kanske borde han suttit där på väg till
Ljusterö. Till Linanäs och sin familj.