1. No category

Björn Wessman
norrom
1
Björn
Wessman
NORROM
4 juli - 16 augusti 2015
2
3
Av KÅ Gustafsson
På jakt efter Wessman
Nej, det handlar inte om att Björn Wessman på något sätt har varit försvunnen
eller gjort sig onåbar. Tvärtom. Och alla som med en någorlunda regelbundenhet
besöker Konsthallen Hishult vet att han alltid finns representerad här med några
verk. Personligen vill Björn dessutom ofta och gärna ha kontakt, glada och positiva
möten.
Inför senaste utställningen, Björns Trädgård 2011, så möttes vi under några dagar i
Björns sydfranska by Aniane för att planera och fotografera till utställningskatalogen.
Vi vandrade och blev guidade i det Languedoc’ska landskapet. Fotograferade
miljöerna som vi kan ana i Björns målningar. Å åt å drack! Ja det var väldigt
lyckat och blev ett härligt minne att ta med sig i livet, just som att titta på en
Wessmanmålning.
När sedan det kom på tal att planera inför en ny utställning så förstod jag på Björn
att näsan skulle peka norrut. Mot de landskap och bilder som så många förknippar
med Björn Wessmans måleri. Fortfarande svagt berusad av vårt möte i Aniane
föreslog jag Björn att vi åter skulle göra en arbetsresa tillsammans. Denna gång
norrut. Vandra, turista, utforska en ny plats, tävla i fotografi, å äta å dricka! Men,
denna gång skulle jag välja platsen.
Mitt val blev Idre, landets sydligaste fjällvärld, uppe i nordvästra dalarna. Inte blev
det några spontant stående ovationer för det valet. Där fanns ju, enligt Björn, inte
några riktiga fjäll, inte någon riktigt lockande dramatik i landskapet.
4
5
Ungefär vid samma tid får jag se ett
vykort som skall säljas på Tradera,
en kanske inte så lockande svartvit
turistbild från en ytterst alldaglig sjö i
början av 1900-talet. Men till min stora
förvåning så heter sjön Wessman. Jag
köper vykortet och skickar det till Björn.
Väntar, och väntar med spänning, på hans
reaktion. Det händer ingenting, absolut
ingenting! Till slut så måste jag stilla min
nyfikenhet, ringer Björn och frågar om
han inte fått en ”liten present” av mig?
Svaret var inte det väntade; ”Va e de för
något Du skickar å va vill Du att ja ska
göra me de?”. Lite förvånat svarar jag;
”Ta in det i datorn och skräm upp färgen
som Du brukar å gör en härlig målning!”.
”Nä absolut inte, dötråkigt motiv!”.
Jag ger mig inte, köper fler ”Wessmankort” och skickar upp, men intresset är
fortsatt kyligt. Dock har intresset för att
åka till Idre vaknat till liv och det blir
bestämt att vi skall göra vår resa i slutet
av september (2014). Det visar sig också
att sjön Wessman ligger strax utanför
Ludvika, så vi bestämmer oss för att
kanske titta förbi på tillbakavägen.
Vykorten har, som Ni kan se, hamnat på
ateljéväggen – så vi får väl se vad som kan
komma ut av det i framtiden!
Jakten på, och med, Wessman har inletts!
6
7
8
9
KÅ (Kjell Åke Gustafsson)
Björn, Du har ju tidigt förknippats med det nordliga Nordiska landskapet. Redan på
80-talet gjorde Du väldigt abstrakta målningar med starka associationer till fjällvärlden,
ofta med titlar som kändes påhittade, men ändock med anknytning till landskapen i norr.
Led oss på rätt spår och skapa ordning i historien.
BW (Björn Wessman)
Då det begav sig hade jag aldrig sett högre berg än Kilsbergen i Närke, och än mindre
varit längre norrut än Delsbo i Hälsingland. Då med fiolen i armvecksgrepp och med
fickljummet porsbrännvin för buskspel i ljusa sommarnätter.
Målningarna från den perioden hämtade näring ur min idé om ett ursprungligt nordiskt
landskap inspirerad av tyske målaren Anselm Kiefer. Ett mytologiskt landskap som fick
klä skott för en abstrakt ambition. En stark vilja till ett samtida ”nytt” landskapsmåleri i
stort format styrde penseldragen. Fjäll var det knappast tal om, snarare oändliga vidder,
småländska ”mador” och ensliga tjärnar. Måleriet med storvulna forsar, vattenfall som
kunde fått den romantiske Marcus Larsson att tappa fattningen eskalerade i ett crescendo
där ingen återvändo tycktes finnas. Näcken och jag lirade på samma fela. Någon fick stilla
sig, och jag valde de avlägsna horisonterna för att få ro. En större svit målningar fick titlar
som Malmarvad, Brännorna, Altarvattna. Bildsvep över oändliga, lugna och melankoliska
norrländska landskap i dunkel färgskala.
Titlarna var aldrig min konstruktion, utan namn på faktiska orter, företeelser i
den nordsvenska topografin. De verkligt intressanta titlarna hittade jag oftast på
generalstabskartor och inte sällan i änden på återvändsvägar långt ute i det okända.
Har någon av läsarna månne varit i Marbrynja eller Ödängla?! Fler har kanske passerat
Njutånger med bil på väg norröver, en oansenlig ort med ett namn som kräver eftertanke.
Senare nagelfor jag gärna sjökort för att hitta platser och benämningar med en sträv poetisk
klang såsom Stålbådan, Nidingen. Ofta namn på platser som man inte bör besöka, grynnor
och andra oangenäma orter som inte sällan dragit manfolk i djupen.
Mitt intresse för ortsnamn grundar sig i mina litteraturstudier, ortsnamnsforskningens
folkliga framtoning. Som liten förundrades jag över de göingska byarnas namn där vi
for fram på grusvägar i en ljusblå andrahandköpt Ford Eiffel. Namn som Koddeböke?!
Visseltofta! Mala och Vankiva! Målande och mystifierande beteckningar som följt mig
sedan dess.
KÅ
Sedan försvinner i stort sett det norrländska inslaget i Dina målningar under en 10-års
period, för att återkomma i början av 2000-talet. Du blir Kunglig hovleverantör och det
börjar verkligen ”knoppas” i Dina målningar.
Vad är det som egentligen händer under den här tiden?
10
11
BW
Som ovan sagt, blev det för mycket av det goda. Det storvulna expressionistiska inslaget
fick tonas ner för ett mer eftertänksamt och i någon mån postimpressionistiskt måleri.
För att balansera drifterna började jag bearbeta bildupplevelsen i två, tredelade dukar och
experimenterade med en del kaos och en del saklighet. Färgen steg i intensitet och en ljusare
palett bjöd på mer lyriska toner. Monet´s påverkan som funnits där sedan debuten på
Galleri Engström 1981 blev tydligare och ett flertal besök i Claude´s egenhändigt skapade
Giverny gav incitament för reflexioner över lugnare vatten och en allt blommigare bildflora.
Hans genuina intresse för park och flora berörde mig starkt vilket på senare tid fått oanade
konsekvenser.
När jag år 2000 fick ateljéstipendium av Konstakademin för ett års vistelse i Paris (finns
beskrivet i boken MÄNGA), inbillade jag mig att det franska skulle dominera mitt måleri.
De tankarna kom på skam då jag finner mig i full färd med att på det kalla marmorgolvet
i Marais kvarteren måla stora flerdelade norrländska landskap med flödig akrylfärg på flera
kvadratmeter stora akvarellark, vad jag sedan kom att kalla ”akryeller”. Under promenaderna
med familjen i Paris fick jag användning av mitt botaniska intresse och den nya kameran i
ett vilt fotograferande av allt växande grönt, skönt färgat i prunkande parker. Kanske som en
åskledare för den energi som etablerades i ateljén mellan de stora pappersarkens vilda norra,
och de i staden kultiverade parkernas ordnade hegemonier.
För första gången hade jag under hösten innan besökt den ”riktiga” fjällvärlden, de
jämtländska vidderna invid Handölforsen.
Väl hemkommen efter Parisvistelsen återvände jag till mina parkmotiv, kanske som en
konsekvens av mötet med Monet´s Giverny. Likväl kom snart två mer nordiska målningar
till vilka fick avgörande betydelse för en snar utveckling. De två var Bunnerstöten och
Bunnerskalet inspirerade av Jämtlandsvistelsen. Den senare köpte konungen själv in för
Jubileumsrummet på Slottet som stod färdigställt och möblerat med Åke Axelssons design
och med ljuvt blå handmålade akvarelltapeter som bakgrund.
Beate Sydhoff, dåvarande ständige sekreterare på Akademien för de fria konsterna, såg
mina arbeten i ateljén och entusiasmerades till den grad att hon utverkade en utställning åt
mig i Akademiens tre salar redan på våren efter hemkomsten. Smickrad och skräckslagen
tackade jag naturligtvis ja till erbjudandet, väl medveten om att jag inte hade tillnärmelsevis
tillräckligt med målningar för ens den ena av salarna. Vad göra? Spotta i händerna och börja
arbeta på allvar! Utställningen delade jag in i tre delar. Detta för att göra bokslut över vad jag
till dags dato sysslat med. Parken, den japanska Zen-inspirerade och den fransk-svenska, och
det stora, vilda landskapet. Utställningen blev en, på alla sätt, veritabel succé.
Kungen bestämde sig dock, glädjande nog, snart för Bunnerskalet och vi fick tillåtelse att,
istället för orginalet som kungen ville behålla på slottet, ersätta målningen med ett nytryckt
vykort. Bredvid en notering med texten Inköpt av Carl den XVI Gustaf.
12
13
KÅ
Du får 2002 överta en ateljé i Vällingby och det känns som om Ditt måleri får en extra
injektion. Något som vi utomstående betraktare kan uppleva som mer stabilt och
livsbejakande. Det känns även som om Din färgpalett blir mer intensiv och klar.
Stämmer min känsla och finns det något samband med Din nya miljö?
BW
Under Jämtlandsvistelsen möter jag en ”tomte” i väglöst land. I en timmerkoja utan el och
vatten talas vi vid och under samtalet nämner jag mitt sökande efter en ateljé. Hitintills
har familjen levt i mitt måleri på gott och ont, i loftmiljö på Kungsholmen. Sonen Isidor
lider här av att inte kunna se ut, och får nöja sig med måsarna och luftballongernas
väsande ovan de 9 takfönstren. Tomten, en god akvarellist och konstnär, visar sig ha en
kontakt som möjligen ska lämna en klassisk ateljé ute i Vällingby.
Jag får snart ta över ateljén som familjen blir förälskad i. Vi kallar den för ”datjan” och
tillbringar helgerna där tillsammans. Sover på madrasser, spelar fia med knuff och tittar på
tv med Isidor och hans kamrater.
Jag målar frenetiskt och hittar snart tillbaka till mina sydfranska vyer. Ateljén har
naturen utanför fönstret, parker inom synhåll och om morgnarna drar horder av
skolbarn skrattande förbi. Sent om hösten strax innan snön drar ner från norr fylls de
fruktdignande rönnbärsträden med svirrande flockar av Sidensvansar. Bären är jästa och
snart ligger de vackra fåglarna berusade i gräset. Ett naturens skådespel som upprepas
år från år. Efter ett antal år i storstadens loftliv har jag nu hamnat i miljonprogrammets
förort Vällingby och jag stortrivs med det nya i ”randmoränen”. Allt stämmer och
arbetslusten är ständigt närvarande.
Färgpaletten bejakar det uppdämda sydfranska ljuset i mig. Vandringarna i de
Languedocska bergen har genom åren lagrat sediment av sinnliga upplevelser och äntligen
släpper jag lös de ljushylta energierna. Vinklädda dalar och olivkullarna ger struktur åt
den annars karga naturen. Och på duken ges färgen alltmer frihet. Ett experimenterande
med motljus i frätande zenitsolstånd ger närmast deliriska tillstånd och aptit på färgens
möjligheter.
Frankrikevistelserna och en tremånadersresa med familjen till Australien ger energi och
material för många års arbeten i Vällingbyateljén.
14
15
KÅ
Efter senast utställningen i Hishult, sommaren 2011, så har mycket hänt. Mycket har
förändrats och Du har lämnat ateljén i Vällingby och skapat Din egen plats ute på
Värmdölandet. Längst ut, i Sollenkroka, har familjen fått sitt efterlängtade ”egnahem” och
du har byggt en ny ateljé. Tillika anlagt en magnifik rhododendron-park.
Att leva och verka i denna dröm måste väl speglas i Ditt måleri?
Dessutom är väl utställningen, som i sommar visas i Hishult, den första som har sitt
ursprung i Din nya ateljé?
BW
Våren 2012 hittar Inger och jag efter 8 års intensivt letande den ”sommarstuga” vi aldrig trodde
vi skulle finna. Eller snarare, den sökte oss. Vi gick vilse, i ett skärgårdslandskap på jakt efter
en röd stuga med vita knutar, och vi fann en glänta! För att göra en lång historia kort ramlade
vi bokstavligen över den ultimata platsen för vår längtan. Äntligen kunde vi leva ut våra
lägenhetsdrömda förväntningar. Snart nog tar vi domänen Gläntan i besittning och en ateljé
visar sig kunna skapas på en avskild del av tomten. Här utan att genera den övriga fastigheten.
Goda vänner blir till oersättlig hjälp och snart är planering och villkor för nybyggnation klar.
Ateljén i Vällingby övertar en nära kollega, och sent i november 2013 kan jag på väggen
i nya ateljén på Vindö sätta upp den skiss som var sistlingverket i den förra. Knappt har
färgen på väggarna torkat förrän jag spänner duk på två stora ramar tidigt i december. Så
påbörjar jag diptyken Kungsled och en ny era inleds i mitt måleri.
Målningen blir ledstjärna för det ett och ett halvt år långa arbetet med utställningen
Norrom. En föreställning som Kjell Åke beställt inför sin 60 års födelsedag. Smickrande för
mig! Trettiosju målningar senare, alla bortforslade för evenemanget på Konsthallen Hishult,
ser jag tillbaka och ut över allt annat som i febril verksamhet hunnits med. Som renovering
av ett svart modernistiskt hus från sent sextiotal. Så småningom skapandet av Björns
Trädgård Vindö, ett parkprojekt kanske inte lika storslaget som Monet´s Giverny, men med
skärgårdsgenuina aspekter att ta till vara.
Mellan vad vi kallar valryggarna, klippor av nordsydgående granit, har jag skapat ett
vattenfall för den grävda dammen. Fem guldfiskar inköptes lagom till den första av
Rhododendronfester som årligen ska hållas här i dalen. Och så småningom ska de rosa
näckrosorna dyka upp ur bottenleran.
Träd har fällts, stubbar har rotats upp, eldar har brunnit i dagar och nätter och
etthundrafemtio Rhododendronbuskar och Azaleor har planterats i 25 kubik torv. Det ser
måhända inte storslaget ut ännu men buskarna är genuina och vilda, inte som parkernas
vulgära hybrider. Liksom i japaninspirerade trädgården Asa Stenar i Hishult, vilken Kjell
Åke så generöst lät mig och arkitektparet Kastrup-Sjunnesson utföra, släpar jag ånyo
sten med karaktär för min egen zenträdgård. Jag kör singel och sand och tuktar tallar i
bergskrevorna. Frilägger klippor från flak av mossor jag sedan återanvänder i stenläggningen.
16
17
18
19
Inom en snar framtid kommer en tredimensionell målning växa fram ur skvattramträsket
och upp över granitbergens isärriga ryggar. Äntligen får jag liksom Claude Monet leva min
dröm. Målaren som ”odlar sin trädgård”.
KÅ
Nu till vår resa Norrut, till den fjällvärld som jag känner och som Du kände Dig lite
främmande för. Men blev det inte så att Du ganska snabbt ändrade uppfattning om
Dina känslor för denna, för Dig nya miljö. Till och med började Du uppskatta de
”mjuka” fjällen.
BW
Många år tidigare körde familjen från Norges dramatiska fjordlandskap hem genom
Idreområdet och Älvdalens mjukare norrländska natur. Ett landskap som kanske hade mer
gemensamt med mina tidigare ”norrländska” målningarna än jag anade. I vårt absoluta
norr, Nikkaluokta, Abisko, Torneträsk och Riksgränsen är bergen av en annan dignitet.
Här är dramatiska djup, spetsiga toppar. Porlande skrevor fyllda av ranunklar och jokkar
som klunkar fram i strida strömmar. Du måste över bergskammar för att se ner i nästa dal
och detta oftast med stor ansträngning.
Till Nipfjället i Idre kör du bil ända upp, nästan. Vägarna är här oändliga och lika raka
som ointressanta, om det inte är så att du som jag, blir tagen av väldigheten, av omfångets
dramaturgi.
Jag får en deja vu-känsla i mötet med denna storslagenhet. Minnet av otaliga besök i
Jardin des plantes´ och dess alpina trädgård i Paris dyker återigen upp. Dess stigar, de små
kullarna med succulenter och ett otal timjanvarianter blev som ett miniatyrlandskap. Jag
svävade som en örn över den vilda terrängen.
På Idrefjället med siktdjupet mot Norge återkopplar jag till mina insikter om landskapet
som mikro och makro. Det lilla ryms i det stora och det handlar bara om blickpunkten.
Så får mitt intresse för Zen-trädgården också sin förklaring. Sittande på ett trädäck
ovan den vita krattade stenträdgården Ryoanji i Kyoto ser du ut över ett universum.
Stensättningen i denna ”kare sansui” (drystonegarden) rymmer en rofylld, storslagen
tråkighet.
Idrefjällen fyller denna storslagna tråkighet med energier som öppnar sinnena på vid gavel!
20
21
KÅ
Vi gjorde ett besök i nationalparken Fulufjället, med sitt berömda vattenfall Njupeskär
(landets största fria fall). Efter en rundtur med mycket fotograferande av storslagna vyer
i starka höstfärger, fick vi ett överraskande slut. En flock lavskrikor följde intresserat oss
över den sista myren innan vi var tillbaks vid vår utgångspunkt. Och där, enligt Din
övertygelse, får vi höra ett hisnande björnbröl! Det verkar Du inte ha kunnat glömma.
Hursomhelst så finns det åtskilligt av vår resa i Dina nya målningar, ett minne för livet nu
för oss alla! Dessutom fick vi till slut även se sjön Wessman, eller Wäsman (Väsman) som
den också har benämnts. Kanske inte så imponerande, men jakten lyckades!
BW
Besöket i Naturrummet vid Fulufjället indikerade riklig björntillgång. I klyftor och under
rotvältor skulle nallarna snart finna ro för välfyllda magar och sömnigt pliriga ögon.
Hundskallet med efterföljande bamsevrål tar inte jag miste på. Och det var med skräckblandad
förtjusning som jag vandrade tillbaka i kortminnet in i Njupeskärs djupa kanjon. Låg
björnarna redan på lur, eller plirade dom nyfiket på oss från blåbärssnåren på säkert avstånd?
Upprinnelsen till flera av de målningar jag nu visar i Konsthallen börjar under det
imponerande fallet. Vatten, det mjukaste av allt, har mejslat ut denna klyfta, och under
årtusenden skurit sig ner i berget. Detta är kraften jag alltid fascinerats så mycket av och som
gav mig anledning till måleriet vi beskriver i början av texten. Motsatsernas dialektik.
Andra dukar representerar i hög grad mina upplevelser sedan några år tillbaka i Tornedalen
och dalgångarna kring Nikkaluokta med Kebnekaijsemassivet som återkommande profil.
Hemresan från Idre gick genom vackra landskapet Älvdalen med vattendraget som vidgar sig,
klyvs av öar, och meandrar sig in i Sverige från Norge i väster. En förr frodigt fertil bygd, som
idag känns avfolkad, med av brädor förbommade handelsbodar. Bensinmackar som rostar ner
i sedan länge torkade oljefläckar.
Så småningom närmar vi oss Kjell Åkes avsiktligt valda sista station på väg mot civilisationen,
sjön Väsman. En silverfiskglänsande typisk svensk insjö med orolig vindkrattad vattenyta och
med industriorten Ludvikas skyline i horisonten. Sjön känner jag sedan länge, men KÅ´s idoga
sökande efter gamla vykort gav mig för första gången referenser till den tidigare benämningen,
sjön Wessman. Jag känner mig hedrad å släktens vägnar. Tack för den upptäckten!
Varför den benämndes så måste jag utforska, som den ortsnamnsnörd jag är.
I Idretrakten besöker vi en glasklar underskönt vacker sjö vilkens namn fallit mig ur minnet.
En vidsynt plats som gjord för meditation och sinnesfrid. Så får den bli synvilla för sökandet.
Sjön har förevigats inför utställningen och lovats namnet Väsman. Detta som en hyllning
till min snart 60 årige gode vän och arbetskamrat. För hans vilda idéer. Ludvikas sjö Väsman
kan kanske inte betraktas som storvilt i vår jakt, men ingår likväl i vår stimulerande samvaro
Norrom medelhavet.
22
23
24
25
BW
Tack Kjell Åke för dina vilda tankegångar och för att du tveklöst bjuder mig att härja i
Konsthallens egen park. Det är snart dags för mig att klippa buxbommen och taxusen.
Björns Trädgård på Vindö får nu konkurrens av rhododendronbuskarna vi planterade
under våren hos dig i parkens boke. Det växer både söderom och norrom.
Gläntan, Sollenkroka den 27 juni 2015
KÅ
Tack Björn för trevlig och inspirerande tur och härligt att nu få visa det efterlängtade
resultatet här i Hishult.
Hishult, 24 juni 2015
26
27
28
29
30
31
Molnspegel
Olja på duk, 170 x 225 cm, 2015.
32
33
Kungsled
Olja på duk, 2 x 200 x 190 cm, 2014-15.
34
35
Nornatt
Olja på duk, 120 x 120 cm, 2015.
36
37
38
Eldland
Saven
Olja på duk, 120 x 120 cm, 2015.
Olja på duk, 120 x 120 cm, 2014.
39
40
Njupet
Skymma
Olja på duk, 120 x 120 cm, 2014.
Olja på duk, 120 x 120 cm, 2014.
41
Forsmark
Olja på duk, 140 x 200 cm, 2014.
42
43
Tjärnfall
Olja på duk, 190 x 200 cm, 2015.
44
45
46
Frost
Njupan
Spegelö
Vatnajäkel
Njutan
Röda Korset
Skymen
Skål
Samtliga är olja på duk, 60 x 60 cm, 2014.
Samtliga är olja på duk, 60 x 60 cm, 2014.
47
Väsman
Olja på duk, 2 x 200 x 190 cm, 2015.
48
49
Björn Wessman
Born in Hässleholm 1949.
Master in Art, Royal Academie of Art, Stockholm 1981.
Bachelor in Litteratur, Örebro University, 1973.
www.bjornwessman.nu
One man show, selection
2015
2013
2012
2011
2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002-03
2002-06
2001
Grafiska Sällskapet, Stockholm
Konsthallen Hishult
Galerie Proarta, Zürich
Galleri Örsta, Kumla
Galleri Blå, Linköping
Vida Konsthall, Borgholm
Galleri Skaidi, Nikkaloukta
Konsthallen i Vänersborg
Galleri Leger, Malmö
Galleri Aveny, Göteborg
Galerie Proarta, Zürich
Konsthallen Hishult
Ronneby Konsthall
Millesgården, Stockholm
Kristinehamns konstmuseum
Galleri Andersson&Sandström, Umeå
Galleri Aveny, Göteborg
Galerie Maria Lund, Paris
Vida Konsthall, Borgholm
Galleri Leger, Malmö
Konsthallen Hishult
Galleri Stockselius, Skövde
Galerie Maria Lund, Paris
Borstahusens Konsthall
Galleri Bo Sverdén, Växjö
Hässleholms Konsthall
Galleri Flach, Stockholm
Galerie Maria Lund, Paris
Galleri NB, Roskilde, Danmark
Galleri NB, Viborg, Danmark
Galerie Danoise, Paris, Frankrike
Royal Academie of Art, Stockholm
Groupexhibitions, selection
2015
2014
2012
2011
2010
2004
2000
Galerie Plan B, Växjö
Fabriken, Bästekille
Konsthallen Hishult
Vida Konsthall, Borgholm
Sandvikens konsthall
Galerie Proarta, Zürich
Vida Konsthall, Borgholm
Ljungbergsmuseet, Ljungby
Proarta, Zürich
Rasjöcollection, Vida Konsthall, Borgholm
Den Gyldne, Charlottenborg, Copenhagen
Represented
The Royal Castle in Stockholm
Rasjö collection
Fredrik Roos collection
Museum of modern Art, Stockholm
Göteborgs Artmuseum, Gothenburg
Malmö Artmuseum, Malmoe
The Artmuseum, Umeå
Norrköpings Artmuseum
Linköpings Artmuseum
Kristianstads Museum
Örebro Artmuseum
(Höger sida)
Till slut framme, vid sjön Väsman den 1 oktober 2014.
Katalog #124 i en löpande serie utgiven vid varje utställning sedan starten 1994. • Katalogens idé & form – KÅ Gustafsson • Foto
KÅ Gustafsson & Björn Wessman (sidorna 2, 48) • Text KÅ Gustafsson & Björn Wessman • Upplaga – 3.000 ex • © Konsthallen
Hishult, Markarydsvägen 10, SE-310 21 Hishult • ISBN 91-85348-76-7 • www.hishult.com / [email protected] • +46-(0)430-40321.
Öppet: Maj-Augusti: Tisdag-Söndag 12-17.00 • November-mars, onsd-fred 12-16.00, lörd-sönd 12-17.00 • April,
sept-okt: Onsdag-söndag 12-17.00 • Kataloger 2014 produceras med stöd av:
Sparbanken Boken, Skånes Fagerhult Hishult • Tack!
50
51
#124 • 4 juli - 16 augusti 2015
www.hishult.com
52