1. No category

lenskap, sa ar det omiijligt att hanvisa till nagon kemisk substans som
skapar ett beroende.
Orford belyser ocksa andra likheter mellan addiktionerna, sasom t.ex.
att de ar sa markant snedfordelade i
befolkningen. Det innebar att en majoritet av befolkningen giir dessa saker i mycket liten eller synnerligen
mattlig utstrackning, medan en liten
minoritet excellererar idem ocksa for
de andras rakning. Varfor det ar sa
ar en av nyckelfragorna i addiktionsforskningen.
Ett av bokens intressantaste kapitel beriir fragan hur omattliga begar
uppstar. Det forskningsmaterial som
presenteras stiider synsattet att addiktivt beteende inte kan forklaras
med hjalp av en faktor, utan att det
till sin natur ar bestamt av manga
faktorer. Enligt denna liisa, men
tackande, teoretiska referensram om
social inlarning a v addiktioner, paverkas utvecklingen av en addiktion
av manga sinsemellan samverkande
faktorer, sasom tillgang, omgivningens sociala och normativa tryck, individens personliga forvantningar,
forestallningar och varderingar och
slutligen av den feed-back han Ia.r av
det som sker i hans egen kropp.
Den version som Orford stiider ar
klart mera sociologisk an hos de flesta representanter for samma linje i
USA, och a andra sidan mera dynamisk an till exempel hos Bandura
(1969), till vilken Orfords amerikanska psykologkolleger forsvar sig.
Den linje som valts ar inte dalig.
Tvartom. Just det ar sympatiskt i
boken att den pa ett andamalsenligt
och intressant satt kombinerar saval
psykologisk och sociologisk alkoholforskning, utan att begransa sig till
en viss riktning eller ens vetenskapsgren. Det ar inte manga som skulle
klara av nagot sadant.
En dynamisk aspekt Ia.r boken genom att den systematiskt analyserar
samspelet mellan faktorer som ger
impulser till och som begransar
handlingarna i olika situationer.
Samma fraga har tidigare beskrivits
med hjalp av bl.a. "approach avoidance" -konflikten, som Orford
emellertid vander upp-och-ner pa:
nar individen ar langt ifran addiktionsobjektet ar avoidance-gradienten starkare an approach-gradienten,
men nara objektet trader approach-
gradienten, som snabbare forstarks, i
forgrunden och blir den primart bestammande faktorn, vilket alltsa latt
leder till kontrollforlust och moraliska dilemman. Modellen ar elegant
och ger en vacker bild av den oberaknelighet och subjektiva sjukdoms- eller kontrollforlustkansla, som hiir
ihop med addiktioner. Vad man i
iivrigt kan anvanda modellen till blir
emellertid oklart.
Aven om Orford i sin bok behandlar addiktioner pa ett exceptionellt
mangsidigt satt, hade jag anda vantat mig mera diskussion om de inbiirdes relationerna mellan dem. Man
kiinner till att manga inte riiker annat an nar de dricker, och lika valkant ar att om man slutar dricka kan
det leda till att man iikar bruket av
mediciner. Pa motsvarande satt kan
nagon Ia hjalp att sluta dricka alkohol genom att sluta riika. For vern
och i vilken utstrackning olika addiktioner hanger ihop, antingen genom
att forstarka varandra eller genom
att aktiviteterna ersatter varandra,
som olika satt att manipulera det
inre tillstandet, ar en fraga som man
ofta stiiter pa i det praktiska vardarbetet.
"Excessive appetites" ar sakert en
nyttig lasupplevelse for vern som
heist som forskar i, behandlar eller
lider av addiktionsproblem. Aven om
boken inte erbjuder en enhetlig teoretisk analys av hela det presenterade forskningsmaterialet, lyckas den
vacka en hel rad verkligt spannande,
psykologiska och tvarvetenskapliga
fragor och perspektiv.
Anja Koski-]annes
Nykterhet som
medborgarreligion
Sulkunen, Irma: Raittius kansalaisuskontona. Raittiusliike ja jiirjestiiytyminen 1870-luvulta suurlakon jiilkeisiin vuosiin. (Nykterhet
som medborgarreligion. Nykterhetsrorelsen och organiseringen fran
1870-talet till aren efter storstrejken.) Historiallisia tutkimuksia
134. Suomen Historiallinen seura,
Helsinki 1986, 312 sidor. English
summary
Irma Sulkunen fcirenar flera forskningstraditioner i sin forskning. Hon
har arbetat inom Stiftelsens fcir alkoholforskning (i Helsingfors) historieprojekt, och salunda ar det delvis
fraga om ett alkoholpolitiskt forskningsintresse. A andra sidan ar hennes studie en avhandling i amnet
historia. Fiirfattaren anmaler att hon
ansluter sig till den s.k. new social
history-traditionen, men i hennes
forskning framtrader anda som ett
tydligare drag en stravan till mycket
generaliserande sociologiska forklaringar. Anda avgransas undersiikningen strikt till en analys av den
finlandska nykterhetsriirelsen. En
jamforelse atminstone med Sverige
skulle ha varit intressant, darfor att
nykterhetsriirelsen ocksa dar har studerats som en del av "medborgarsamhallets" uppkomst, men riirelsens politiska kopplingar var annorlunda an i Finland.
Betydelsen av och den stora for1jansten med Sulkunens undersiikning ligger i dess angreppsvinkel.
Den finlandska nykterhetsriirelsens
historia har lange varit nagorlunda
kand, men historieskrivningen har lidit av att riirelsen granskats som en
del av alkoholfragan, dvs. uppkomsten av riirelsen har betraktats som ett
svar pa dryckenskapselandet. Sulkunen har markt att uppkomsten av
riirelsen ocksa forutsatte nagot annat. Hon betraktar sekelskiftets nykterhetstankande som en ideologi en "medborgarreligion"- som hade
sin bakgrund i den snabba forandringen av samhallet, arbetarnas uppbrott franjordbruket och standssamhallet till staderna och uppkomsten
av den s.k. fria medborgaren, som
en del av omgrupperingen av
samhallsinstitutionerna. Med ett ord
handlade det om medborgarsamhallets uppkomst. Pa detta satt Ia.r den
finlandska nykterhetsriirelsens karaktar, styrka och framforallt arbetarnas aktiva participation en naturlig fcirklaring. Sulkunens undersiikning har tre delar. I den forsta delen
Nykterhetsri:irelsen och nationens fodelse
(Raittiusliike ja kansakunnan synty)
utredes alkoholfragans uppkomst i
Finland och motiven for organiseringen av nykterhetsriirelsen. Alkoholfragan kom upp i den allmanna de51
batten vid en tid da alkoholkonsumtionen tydligt var i sjunkande och det
finns inte heller tydliga bevis pa att
alkoholskadorna okade vid denna
tid. Problemet frammanades av den
finsksprakiga bildade klassen och
medelklassen, i deras stravan att hoja folket till dugliga medborgare.
Man skapade laran om det fcirdarvliga brannvinet som fick fcirklara nastan alla samhalleliga missfcirhallanden. Eftersom det fanns ett brannvinsproblem - brannvinet passade
t.ex. inte ihop med det nya rationella
arbetsbegreppet- var laran trovardig saval fcir moralens vaktare som
fcir de till socialt avancemang eftertraktande arbetarna. For uppkomsten av en bred och centraliserad nykterhetsrorelse kravdes vidare ett organiseringsmotiv.
Den fennomanska rorelsen hade
ett sadant. Under A. A. Granfelts
ledning skapades under 1880- och
1890-talen en centraliserad, hierarkisk organisation, dar eli ten larde folket en ny ideologi, nykterheten. Nykterhetsrorelsen var till sitt medlemsantal den storsta och kandaste organisationen fram till storstrejken 1905.
Rorelsen var konkret med om att
skapa "en nationalstat enligt patriarkalisk modell", dar arbetarna skulle
integreras i samhallet, dvs. arbetarfragan losas. Gestaltningen av denna
process ar det mest solida och det
viktigaste resultatet av Sulkunens
undersokning.
I undersokningens andra del Nykterhetsrorelsens regionala och sociala bas
(Raittiusliikkeen alueellinen ja sosiaalinen perusta) analyseras den lokala nivan. Har utnyt~as medlemsuppgifter och demografiska statistiska
uppgifter som ger en bild av landets
olika delar. Trots luckor i materialet
!ar lasaren en konkret uppfattning
om rorelsens utbredning, understod
och medlemssammansattning. Rorelsen spred sig naturligtvis fran staderna tilllandsbygden, fran centrum
till periferin. Foregangare var dock
den svensksprakiga regionen, dar rorelsen var frikyrklig, och inte finsknationalistisk, till sin karaktar. Pa
1900-talet fcirsvagades rorelsen snabbast i de mest utvecklade trakterna,
dar arbetarrorelsen hade blivit den
centralaste organiseringskanalen fcir
arbetarna. Nykterhetsrorelsens utbredning fciljde ocksa fcirutsattning52
arna fcir ett organisationsvasende,
och inte variationen i alkoholfragans
allvarlighetsgrad. Skillnader mellan
olika orter saval pa landsbygden som
mellan staderna, aterspeglade lokala
sprak-, yrkesgrupps- och andra sociala
skillnader.
Organiseringens
grundkaraktar och trend var nastan
overallt densamma: det var den bildade klassen, speciellt praster och
larare, som var organisatorer, men
till sin "karna" var rorelsen, enligt
Sulkunen, arbetardominerad. Det
var en rorelse speciellt fcir den rorliga, med rotterna uppryckta, arbetarbefolkningen. Sedan den egentliga
arbetarrorelsen
blivit
starkare
( 1905), fcirandrades nykterhetsrorelsen och blev en rorelse fcir medelklassen, kvinnorna och landsborna. Som
en slags generell fcirklaring till nykterhetsrorelsen framfcir Sulkunen att
den avspeglade samhallets fcirandring pa sa satt att "fcir de manniskor
som hamnade i en social rorelse" var
nykterhetsrorelsen en "etapp" i den
totala rorlighet som konstituerades
av den regionala flyttningsrorelsen
och den sociala mobiliteten, dar man
ocksa pa en begreppsniva overgick
fran standssamhallets patriarkala relationer till fcirestallningen om den
fria medborgaren. Till det har resultatet har fcirfattaren kommit i sin
vilja att gestalta rorelsen pa grasrotsniva: "Det ar en medveten stravan i
analysen att koppla bort de verksamhetsmal och medlemsideal som ledningen stallde upp och att i dess
stalle fora fram de rorelseanslutnas
egen gestaltning av nykterhetsverksamhetens roll, i deras dagliga liv
och i deras varldsbild" (s. 96). Detar
ett bra forskningsmal, eftersom rorelsens medlemskar - de som skulle
undervisas- horde till en delvis annan kulturkrets an ledningen, och
uppenbarligen uppfattade fragorna
pa annat satt. Men det har emellertid blivit ett problem fcir Sulkunen
att hennes material inte kan ge svar
pa sadana har. fragor (s. 117-118).
Sa1unda baserar sig inte tesen om
rorelsens socia1a natur i tillracklig
grad pa de anfcirda kallorna, utan pa
annan s1utledning. De presenterade
tabellerna bevisar in te den poangterade arbetarkaraktaren hos rorelsen,
utan tabellernas budskap, sam ar oppet fcir to1kningar, kan ocksa vara att
med1emssammansattningen var tyd-
1igt smaborgerlig. Su1kunen har
framhavt rorelsens arbetarkaraktar
genom att rakna hantverkarna till
arbetarfolkningen, till och med sa
langt att hantverkarna identifierade
sig med arbetarna och inte med medelklassens tankevar1d och stravanden. Sa kan ha varit fallet fcir en del,
men att bevisa det sku1le ha fcirutsatt
en grundligare studie av hantverkarnas "instabila" stallning. Nu nojer
sig Sulkunen med att hanvisa till, att
hantverkarnas bristfalliga registrering i industristatistiken berattar att
deras yrkesposition var ansprakslos
(s. 268-270). Likasa baseras pastaendet om den exceptionella rorligheten hos
nykterhetsfcireningarnas
med1emmar pa en otillfcirlitlig metod: genom en jamfcirelse mellan andelen bortflyttade medlemmar och
en beraknad total rorlighet i he1a
befolkningen. Pa sa satt !ar man utan
vidare fram en hejdlos rorlighet till vilken Sulkunen ofta hanvisar.
Rorligheten hos medlemmarna borde ha jamfcirts med rorligheten i
samma yrkes- och aldersgrupper, fcir
att pastaendet skulle ha varit valgrundat. I sjalva verket visar inte
Su1kunens slumpmassiga rorlighetsta1 nodvandigtvis pa nagot avvikande.
Dessa beklag1iga brister krossar
inte Sulkunens tes om existensen av
en grasrotsniva i rorelsen och om
dess dubbla karaktar, men tesen
fcirblir en hypotes. Man kunde kanske !a samma material att stodja en
motsatt hypotes ocksa, dvs. att rorelsen inte hade nagon egentlig dubbelkaraktar, att medlemskaren, fcirutom
vissa ungdomsgrupper, bestod av
smaborgerskap med en tryggad position eller stravan till socialt avancemang, eller av en arbetarelit, och att
den stora omsattningen av med1emmar enbart visar att rorelsen misslyckades. Forfattarens slutsats verkar
vara en fci1jd av de fragor han stallt,
av en vi1ja att se nykterhetsfcireningarna delvis som en spontan fo1krorelse.
Tesen kunde passa, battre an pa
nykterhetsfcireningarna, pa dryckesstrejkrorelsen 1898---1899, som
fcirfattaren behandlar speciellt i fciljande kapitel. Nar Sulkunen drar generella slutsatser om nykterhetsrorelsens sociala natur skiljer han dock
inte pa dessa tva former. Undersok-
ningen visar emellertid att det egentligen fanns tre nykterhetsrorelser: l)
de tidiga borgerliga fcireningarna,
som stoddes av arbetarna, 2) den
proletara dryckesstrejkrorelsen och
3) 1900-talets medelk1asspraglade
fcireningsverksamhet, som arbetarna
overgav.
Undersokningens trejde del Nykterhetsrorelsen och arbetamas organisering
(Raittiusliike ja tyovaeston jarjestaytyminen) ar pa satt och vis ett sammandrag (s. 15), dar de tidigare
framfcirda analyserna av en ovre och
en 1agre niva kopp1as ihop med det
begynnande 1900-talets nya slag av
konstituering av det fin1andska samballet. Nykterhetsrorelsens roll som
en del av arbetarklassens uppkomst
ar en sarskild tes. A andra sidan
beskrivs i detta kapitel en alldeles ny
slags tid ocksa i nykterhetsrorelsen,
eftersom dryckesstrejkrorelsen, som
uppstod 1898, fcirandrade nykterhetsrorelsens karaktar. Denna Finlands fcirsta massrorelse var verkligen en rorelse som hade arbetarnas
stod, en fcirpolitisk arbetarrorelse,
som Sulkunen skriver. Bokstavligen
70 000 personer tog del, i de stora
staderna bl.a. en majoritet av arbetarna. Trots att den snabbt torkade
in mobiliserade den fcir fcirsta gangen
arbetarna i en rorelse, som de facto
leddes av socialisterna. I fcirbudslagsfragan utkristalliserades konflikten mellan "folket" och det harskande borgerskapet, saval pa riksniva
som lokalt. Rorelsen kravde allman
rostratt, bl.a. fcir att sedan kunna
stifta en fcirbudslag. I denna rorelse
fick nykterhetsfragan karaktar av
"medborgarreligion" i arbetarnas
tankevarld. Med Sulkunens ord
"borjade nykterhetskravet i arbetarnas medvetande vaxa till en kollektiv
ideologi, av religiost slag. Det borjade fungera som ett slags ersattning
fcir en fcirlorad varldsbild, som ett
hjalpmedel att gestalta en ny samhallelig verklighet" (s. 278). I detta
avseende ar kopplingen fran nykterhetsrorelsen till formeringen av arbetarklassen en bra och uppenbart bevisligen riktig aspekt. Daremot ar
fcirsoket att koppla den till en social
klassformering (rorlighet, fcirsamrad
social position, otrygghet) beroende
av vissa antaganden och belastar i
sig bara en bra undersokning. Pastaendet att "den konkreta malsattning-
en" (s .. 235) nar man organiserade
dryckesstrejken var att grunda Finlands Arbetarparti 1899, blir obevisat. Dessa brister beror pa att forskarens begreppsliga fcirstaelse och
forskningsmalsattningar har legat pa
en mycket hogre niva an det material
hon haft att tillga. Darfcir fcirsoker
hon stallvis pressa materialet alltfcir
langt.
Nar arbetarna massanslot sig till
arbetarpartiet
efter
storstrejken
1905, upphorde symbiosen mellan
nykterhetsrorelsen och arbetarrorelsen och nykterhetsrorelsen blev en
medelklasspraglad dryckenskapsbekampande moralrorelse. Trots det
drev arbetarrorelsen fcirbudslagen
och den ar 1907 demokratiskt valda
riksdagen beslot om fcirbud, men kejsaren faststallde inte lagen. 1917 gick
lag en igenom och tradde i kraft 1919.
Sa fcirseglades nykterheten som medborgarreligion. Det ar karaktariserande fcir nykterhetsrorelsen, i alia
dess skeden, att den genom att samla
dem, och sarskilt kvinnorna, fcir vilka
alkoholen inte var ett problem, sa
lyckades rorelsen knappast ails minska dryckenskapen.
Irma Sulkunens undersokning tillfor studiet av nykterhetsrorelsen en
efterlangtad socialhistorisk synvinkel
och belyser samtidigt hela alkoholfragans historiska karaktar och relativism. Den bild hon presenterar ar
sakert sannare an den som den traditionella nykterhetshistorien erbjuder.
I den akademiska forskningstraditionen representerar Sulkunens arbete
ocksa ett efterlangtat, teoretiskt medvetet, analyssatt. Finlands tidiga
nykterhetsrorelse, dess gyllene period, har nu placerats inom en naturlig
samhallelig ram.
Pertti Haapala
Klass och vald
Ylikangas, Heikki: Knivjunkarna. Soderstrom, Borga 1985. 339 s.
I sin ambetsberattelse till Sundhetskollegium 1874 konstaterade dis-
triktslakaren Malmgren i Raisingland att "Delsbo befolkning ar liksom blandad af tvenne racer, en mera ljuslagd och en morkare. Den fcirra ar ett vackert, hogrest, intelligent
och praktigt slakte". Det ar gudskelov dessa "stolta, hogsi.nta, oppna
och redbara" manniskor som harskar
vid kommuna1stammorna.
Dessvarre fanns aven en grupp
"vilda och hammdgiriga"' morkogda
och svartmuskiga manniskor, som
fciretradesvis levde i bondesamhallets
ekonomiska utmarker. Dessa manniskor i socknens marginal voro hemfallna at allehanda laster och brottsliga beteenden. For inte sa lange sedan hade de, berattade Malmgren,
gjort fcirberedande anstalter fcir att
spranga hela tingshuset i luften "med
sittande ratt, ahorare och alit".
Det var bland dessa, den andra
klassens medborgare, som lonnkrogeriet och brannvinssupandet florerade. I vissa byar kring Dellensjoarna utvecklades under 1800-talet veritabla kriminella subkulturer- dar,
fcirutom lonnkrogeriet, allehanda
brott, som stold, mordbrand, misshandel, drap och mord, ofta fanns
med pa dagordningen. Brottsutvecklingen i Delsbo med omnejd fcirefaller unik fcir Sverige och fciranledde
justitiekanslern att i borjan av fcirra
seklet inkrava sarskilda rapporter
som komplement till lansmannens
statistiska redovisningar.
Oroligheterna i Halsingland var
inte av snabbt overgaende natur
utan kulminerade fcirst i slutet av
seklet i samband med rattegangen
mot den fcirre fjardingsmannen i
socknen - den okande "Knifven".
Denne hade Iatit sig lejas att utfcira
tre mord och hade dessutom pa order
av en beryktad lonnkrogare, som
varning, skjutit en t. f. polisman i
pungen. Polisen hade tagit sig fcir att
besoka utbyarna med skridskor pa
fcitterna och darmed satte han
gangse larmsystem ur funktion. Exempel maste statueras da denne fartfantom allvarligt hotade hela den kriminella verksamheten.
Lansmansberattelserna fran omradet talar ocksa om hotfulla, halvkriminella ungdomskulturer. Grupper
av ungdomar samlades och vandrade
genom byarna. Fick deicke sina krav
tillgodosedda blev de farliga fcir den
allmanna sakerheten. De bonder som
53
vagade trotsa gangen fick ofta sina
fonster inslagna eller ocksa brandes
deras lador och uthus. Av radsla for
terror och repressalier tvingades
manniskor acceptera det gissel som
de olagliga aktionerna innebar.
Scenariot biir vara bekant, framfor
alit for de finska lasarna, ty det ar
liknande ting som Heikki Ylikangas
behandlat i sin fcirnamliga studie av
"knivjunkarepoken" i Osterbotten.
"Knivjunkarna", som utkom 1976 i
Finland, finns nu antligen iiversatt
till svenska till batnad for dem som
studerar kriminalitet och avvikande
beteenden i det aldre bondesamhallet. Det avvikande och det kriminella
ar ju ocksa niidvandigt att analysera
for att fcirsta samhallelig och mansklig utveckling.
Trots att Ylikangas' bok nu har
drygt tio ar pa nacken kanns den
forunderligt frasch och modern. Ylikangas skildrar och beskriver kvantitativt och kvalitativt hur brotten mot
annans liv utvecklades i siidra Osterbotten mellan 1790--1825. Redan
innan han biirjade sin studie var epaken omgiven av ett legendens skimmer. De upprepade, spektakuliira
valdsdaden - ofta i samband med
fester, som briillop och andra hiigtider - gjorde sakert att daden, som
utfordes med knivar, vedtran , gardesgardsstavar och piskor, lange levde kvar i minnet hos vittnena och
utvecklades till spannande berattelser som omhuldades i den folkliga
berattartraditionen. Styrkan i Ylikangas' tolkning av orsakerna till
den iikande och hiiga brottsligheten i
siidra Osterbotten ar att han anvander sig av socialhistoriska tolkningsmodeller och inte utan vidare accepterar traditionella forklaringar som
grundats i forestallningar om en sarskild folkkaraktar, iikat alkoholbruk
m.fl. ensaksforklaringar.
Ylikangas forsiiker i stallet att ge
en mera total bild av problemen i ett
samhalle statt i ekonomisk och social
omvandling. Utgangspunkterna i
hans forklaringsmodell ar att den
ekonomiska strukturen i omradet fcirandrades och att detta fick konsekvenser aven pa klassforhallandena.
Osterbotten hade lange en expansiv
ekonomisk utveckling, dar tjarbranningen utgjorde ett liinsamt komplement till jordbruket. Efterfrageminskning pa ~ara och en befolk54
ningsiikning som inte foljdes av en pa
langa vagar tillracklig tillvaxt av antalet brukningsenheter medforde en
iikad proletarisering inom det iisterbottniska samhallet. Manniskor som
befann sig i en socialt nedatgaende
trend sag hela sin existens hotad och
just dessa grupper hade latt att ta till
val d.
Exemplet fran Halsingland, som
inledde denna anmalan, ar medvetet
valt fOr att visa att bilden av Osterbotten som centrum for en unik folklig valdsmentalitet kanske ar nagot
iiverdriven. Historiker och samhallsvetare som valt eller valjer att studera utvecklingsperspektiv pa lokala
nivaer tvingas till stiirre narkontakt
med sina forskningsobjekt. De anvander ocksa andra typer av kallmaterial som kan ge nya svar. Det ar
darfor ocksa viktigt att dessa studier
nar utanfor den provinsiella och nationella arenan, ty dessa dolda strukturer kan i komparativa sammanhang forma nya helheter som ger oss
nya miijligheter att tolka och forsta
var historia.
Exemplen fran Halsingland, som
annu inte ar systematiskt bearbetade, ger fingervisningar om likartade
utvecklingstendenser som dem som
Ylikangas skildrar. En iikande del av
befolkningen proletariserades och
tvingades att leva och fcirsiirja sig i
bondesamhallets utkanter. Skiftesreformerna forslog inte pa li'mga vagar
fOr att mota den vaxande befolkningens krav pa jord. Manga byar var
samskiftade fram till 1960-talet, vilket innebar iikade svarigheter for den
jordliisa befolkningen att 1a ett materiellt dragligt fotf:iste i bondesamhallet. Deras protester tog sig ofta uttryck i spektakulara terrordad, som
av tidningar och lansmansarkiv att
diima, utfcirdes av ungdomsgang
- d.v.s. grupper vars ekonomiska
och sociala bas standigt tedde sig
som ett gungfly. Andra stickprovsundersiikningar baserade pa svenskt
material verkar ocksa bekrafta karnan i Ylikangas' huvudtes, men trots
detta maste nagra invandningar redovisas.
Visserligen ar Ylikangas medveten
om problemet i samband med rattsinstansernas svarigheter att 1a till
stand f:illande domar i valdsfallen
(drap och mord), men han menar att
detta inte har haft sarskilt stor bena-
genhet att iika valdsfrekvensen
- anda redovisar han flera fall dar
det forefaller helt klart att valdsverkarna redan fore dadens utforande ar
helt pa det klara med att de skall
undga eller enbart diimas till korta
straff (diidsstraff tilllampades inte
under den ryska epoken - de i hovratterna diidsdiimda deporterades i
regel till Sibiri en). I nagra fall dar
biinderna inte kunde varja sig pa
annat satt an att sjalva (eller genom
bulvaner) oskadliggiira terroriserande valdsman var garningsmannen
tamligen sakra pa att ga fria. Myndighetspersoner stallde ibland upp
som vittnen for dem. Den dubbla
vittnesbiirden gjorde ju ocksa att
manga miirdare som hade insikt i
systemets funktioner visste hur de
skulle bara sig at for att ga fria eller
1a minimala straff.
I en nyligen publicerad undersiikning (Vengeance and justice. Crime
and punishment in the 19th century
South, 1984) har Edward Ayers pekat pa just den anledningen, att de i
lagen faststallda straffen for valdsbrott sallan tillampades, som en av
de viktigaste forklaringsgrunderna
till den hiiga valds brottsligheten i de
amerikanska Sydstaterna. I iivrigt
giir Ayers den iakttagelsen att det var
de rurala samhallena som var mest
valdsfrekventa, nar urbaniseringen
pa allvar satte igang minskade de
grova valdsbrotten. Industrisamhallet kravde en helt annan disciplin och
bade foretagare och arbetarorganisationer stravade efter att stavja valdet.
Aven om det naturligtvis inte gar att
dra allt for stora vaxlar pa komparativa studier av sa geografiskt vitt skilda miljiier som Osterbotten och Sydstaterna ar skillnader och likheter intressanta att notera. Det finns nu
ocksa goda miijligheter att studera
domarna i malen som galler brott
mot annans liv i Osterbotten. Jur.
lie. Lars-Otto Backman har i tva
band (Brott mot annans liv i Sydiisterbotten 1984, stencil, Vasa) registrerat och beskrivit samtliga mal.
Dessa
randanmarkningar
ffir
emellertid pa intet vis undanskymma
det faktum att Heikki Ylikangas' studie av knivjunkarna utgiir en fascinerande lasning och lamnar manga stimulerande uppslagsandar till fortsatt
forskning.
Per Frc'inberg