2/2015 - Martin Gardberg
Föreningsbandet BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN • Nr 2/2015 (72) Redaktionen Innehåll Chefredaktör och ansvarig utgivare Guy Catani, DKM Varför vara kristen? Redaktör Martin Gardberg – materialbearbetning Grafiker, Christel Westerlund – layout och produktion Sten Westerholm s. 12 Redaktionssekreterare Teljo Kolkka – ekonomi, recipientuppgifter, prenumerationer s. 20 Redaktionsråd 2015 Guy Catani, ordförande Sam Björklund Martin Gardberg Teljo Kolkka Rekordmånga på Ladys Night 2015 i Åbo Regionredaktörer 1.1.2015 S:t Augustin, Sam Björklund Hans Henrik Boije, Ronny Holmqvist Axel Gabriel Leijonhufvud, Kim Isaksson Phoenix, Rainer Lauramo Tyrgils, Göran Strengell Frimurarsamhället i Jakobstad, Sten Westerholm Frimurarsamhället i Mariehamn, Rolf H. Söderback Frimurarsamhället i Vasa, Roger Sohlberg Frimurarsamhället i Åbo, Leif Holmberg Redaktionens adress Föreningsbandet Stor Capitlet i Finland Nylandsgatan 9 F, 00120 Helsingfors [email protected] Föreningsbandets följande fyra nummer: NrUtkommer Materialinlämning 3/2015 1 sept. (höst) senast 20 juli 4/2015 1 dec. (vinter) senast 20 oktober 1/2016 1 mars (vår) senast 20 januari 2/2016 1 juni (sommar) senast 20 april Annonsförsäljning Annonschef Bo Gerkman [email protected] Tilinurkka tel: 0400 449 724 Prenumerera på Föreningsbandet genom inbetalning av prenumerationsavgift till Föreningsbandets konto: Aktia Bank 405540–21267 i Finland Betalningar i Sverige: via Bankgiro nr 5128–9692 Föreningen Granatenhjelm. Meddela vid betalningen prenumerantens namn och postadress. Prenumerationsavgifterna är: i Finland EUR 20,- och i Sverige SEK 220,Prenumerationen omfattar de fyra följande numren fr.o.m. inbetalningen. Sibeliusmonumentet i Tölö/Helsingfors av Eila Hiltunen. Foto: M Gardberg 2 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Kenneth J Jönsson SJL Tyrgils fick sin fjärde (femte) Ordförande Mästare Göran Strengell • • • • • • • • • • • • • • • • • • • s. 28 Ledaren: Mina bröder, s. 3, Guy Catani Johannes Döparen får huvudrollen i tioåriga AGL:s midsommarloge, s. 4, Kim Isaksson Aseman Lapset ry – Stationens Barn rf – har omsorg om de unga!, s. 6, Nina Borgström och Christian Wenzel Föreningen Granatenhjelm r.f:s och Caritas-gruppens i Helsingfors Stipendieutdelning den 3 februari 2015, s. 8, Timo Dahl Föreningen Granatenhjelm idag – fäders arv och söners ansvar, s. 9, Tom Waselius Ett lunchsamtal med konstnären Hasse Westergård på Svenska Klubben i Vasa 19.2.2015, s. 11, Roger Sohlberg Soldaten och kortleken, s. 15 En enskild frimurares arv till kommande generationer, s. 16, Henric Schmidt Sibelius ritualmusik som orkesterarrangemang den 2 november i Lahtis, s. 18, Juhana Häme Uppdrag: Sibelius, s. 19, Pentti Hongisto Musikdokument från tredje riket, s. 22, Folke Freund Walter Leslie Wilmshurst och frimureriets innebörd, s. 24, Rolf Söderback Ett sammandrag av OM Ingmar Karlssons installationstal 27.2.2015, s. 29, Ingmar Karlsson Igelsta gård och frimurarna, s. 32, Pentti Hongisto Conviviums 30-årsjubileum, s. 33, Lars Lindqvist Kryss, s. 34, Rolf Söderback Antagna bröder, s. 36 Låt den gyllene inre kärnan utvecklas och växa!, s. 37, Martin Gardberg Översekreteraren informerar, s. 38 Ledaren D en gångna vårterminen har präglats av stor och livlig aktivitet inom 6 fördelningen. Inom logerna har man recipierat bröder i de olika graderna och inom brödraföreningarna hållit instruktioner för att fördjupa brödernas insikter i den KK. Allt detta för att ge bröderna större kunskaper och insikter och samtidigt ge oss alla bättre färdigheter att i den allmänna världen genom vårt eget agerande försöka göra vår omvärld till en lite bättre plats att leva i. Samtidigt har ett stort arbete inom logerna och brödraföreningarna lagts ner för att inom utsatt tid kunna ta de reviderade ritualerna i bruk. Efter vad jag hört av bröderna, både ämbetsmän och ”kolonnbröder” runtom i landet så har man lyckats bra i detta strävande. Nu då sommaren står inför dörren och det egentliga arbetet inom fördelningen går i sommarvila hoppas jag att sommaren ger oss alla tid att vila ut, ladda batterierna och med stor glädje i bröstet tacka varandra för den gånga terminen. Trots att det egentliga logearbetet ligger nere under sommaren fortsätter bröderna att tillsammans med sina nära och kära att träffas vid de olika sommaraktiviteterna runtom i landet. Dessa aktiviteter är många och av olika slag. Jag upplever dessa sommaraktiviteter som väldigt viktiga och av stor betydelse för vår sammanhållning bröderna emellan samt mellan brödernas familjer och anhöriga. Det ger vår omvärld en större förståelse för vårt arbete. Foto: Martin Gardberg Mina bröder! Jag vill med Sommarpsalmen av Carl David af Wirsén önska er alla en skön och vederkvickande sommar. En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar; Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunna sommartiden. Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa; Ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går upp med fröjd och hopp från deras glada kväden från blommorna och träden Men Du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, Giv, att jag aktar främst ditt ord och dina nådes under, Allt kött är hö, och blomstren dö och tiden allt fördriver blott Herrens ord förbliver. Vi ses igen! Guy Catani, DKM Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 3 AGL ordnar sommarloge Johannes Döparen har huvudrollen i tioåriga AGL:s midsommarloge – Jag är nog ganska inspirerad inför det här uppdraget! Det säger Karl-Gustav S andelin, FT i Storkapitlet, om sin roll i det som troligtvis är den första instruktionslogen i första graden inom sjätte fördelningen som hålls nära Johannesdagen. Som värd för instruktionslogen står S:t Johannes logen Axel Gabriel Leijonhufvud i Ekenäs. A rbetet med att hålla en midsommarloge började redan för några år sedan då Bengt Hällström puffade på Karl-Gustav Sandelin, emeritusprofessor i nytestamentlig exegetik vid Åbo Akademi, som i sin tur puffade på AGL:s OM – och samtidigt sin tidigare elev vid ÅA:s teologiska fakultet – Anders Lindström. – En orsak till att ingen loge inom sjätte fördelningen mig veterligen ordnat en instruktionsloge på sommaren är antagligen för att önskemålet är att tidpunkten ligger nära midsommaren, säger Anders Lindström. – Just med tanke på kopplingen till Johannes Döparen, kommenterar KarlGustav Sandelin. Och det roliga, och aningen kryp- 4 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 tiska, i sammanhanget – trots kommentaren – är att Johannes Döparen inte alls har någon historisk koppling till frimureriet. Hur hänger det hela alltså ihop? Frågan går till professorn som kan sin sak, hur annars. – Johannes Döparen har alltid spelat en stor roll inom frimurarorden. Under mina doktorandstudier i tyska Göttingen upptäckte jag till exempel att det fanns en stor fönstermålning i trapphuset i logen Augusta zum goldenen Zirkel som föreställer Johannes pekande på den korsfäste Kristus. – Ändå var logen inte en typiskt kristen loge. Bibeln låg till exempel inte uppslagen inne i logesalen, även om den fanns där. Johannes Döparen pekar på den korsfäste Kristus, målad av Matthias Grünewald i början av 1500-talet. Altartavlan, som har flera motiv, finns i Musée Unterlinden i Colmar i Alsace i Frankrike, ett område som tidigare hörde till Tyskland. Johannes har en stor roll Sandelin konstaterar att Johannes Döparen dyker upp inom frimureriet som en symbolisk gestalt och har som gestalt spelat en stor roll ändå från början av frimureriet. Men, som sagt: någon historisk koppling finns inte. Varför finns Johannes alltså ändå med? – Det är höjt i dunkel! Att Sandelin är inblandad i instruktionslogen beror på det instruktionsföredrag som hålls under själva logen. Denna form av instruktion skiljer sig från en gradinstruktion genom att bröderna inte har några möjligheter att ställa frågor. Det är professorn som har ordet från början till slut. Efteråt vid brödramåltiden kan han svara på frågor Tre AGL-lejon. OM Anders Lindström och SCF:s FT Karl-Gustav Sandelin håller upp AGL:s lejon och lovar en spännande instruktionsloge den 17 juni i Ekenäs. eftersom det säkert väcks en del bland dem som deltar. – Jag kommer att redogöra för Johannes Döparen som gestalt i religionen, säger han och med erfarenhet av br Kalles tidigare föredrag kan bröderna vänta sig en spännande resa till gångna tider med andlösa förgreningar ... De flesta har ett hum om Johannes Döparen, men han är ingalunda helt kartlagd. OM Anders Lindström noterar att man inte ens helt säkert vet varifrån han dök upp. – Han kan inte bara ha uppenbarat sig i öknen för att börja predika. Johannes förkunnade, vilket alla förhoppningsvis kommer ihåg från skolbänken, att folket bland annat måste låta döpa sig för att kunna ta emot Guds son. Även Jesus kom till honom för att låta döpa sig. Johannes avrättades genom halshuggning på order av Herodes. "I Sverige är 'midsommarloge' en vedertagen benämning på instruktionslogen i första graden." Bengt Hällström Ett led i 10-årsjubileet Sandelin poängterar att den judiske historikern Flavius Josefus skrev en lång rad arbeten som utgör ett viktigt källmaterial för judarnas historia under den grekisk-romerska antiken. Josefus omnämner även Johannes i sina skrifter och mandeerna i Syrien hade Johannes som frälsargestalt. – Det är en liten religion, en döparrörelse med medlemmar även i Finland, som håller Johannes – inte Jesus – som sin hjälte, säger Sandelin. På programmet för midsommarlogen står alltså ett spännande och intressant föredrag om Johannes Döparen som ett led ... – ... som ett led i AGL:s 10-årsjubileum som vi firar under hela året, upplyser OM Anders Lindström och är glad över att möjligheten till en instruktionsloge öppnades. Själva instruktionslogen har en avskalad ritual och inom AGL förväntar man sig att det finns ett intresse inom hela den sjätte fördelningen att ta del av denna unika loge. Text och foto: Kim Isaksson, VIII Se detaljerad information om midsommarlogen och övrigt spännande program under jubileumsåret i AGL:s annons på sidan 39. Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 5 Mental styrka genom Friend-programmet Föreningens mobila ungdomscafé, dvs Walkers-bussen fungerar i hela huvudstadsregionen. Friendsprogrammets material är tänkt att även aktivera föräldrar. Aseman Lapset ry – Stationens Barn rf – har omsorg om de unga! Föreningen Aseman Lapset ry – Stationens Barn rf, som är grundat år 1990, är en politiskt och religiöst obunden, riksomfattande organisation, vars medlemskår består av representanter för ungdoms-, social- och hälsovårdssektorn. M ålet med verksamheten är att i förebyggande syfte få till stånd en personlig och fungerande dialog mellan vuxna och ungdomar. Föreningen arbetar för att främja ungdomars sunda uppväxt och förhindra marginalisering, våld, brottslighet och missbruk av rusmedel. Organisationen strävar till att utveckla barnens, ungdomarnas, föräldrarnas och hela samhällets välfärd. Aseman Lapset – Stationens barn är medlem i Centralförbundet för Barnskydd, Finlands Ungdomssamarbete Allians och Centret för Hälsofrämjande. Organisationen samarbetar även med andra organisationer, kommuner, församlingar, privatpersoner, sammanslutningar, företag och myndigheter. Organisationens huvudsäte finns vid Narinkens torg i hjärtat av Helsingfors. I stenfoten av annexet till tidigare 6 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Åbo kasern driver organisationen Walkers-huset, som är en mötesplats för 13–17-åringar. Ungdomscaféet är öppet sju dagar i veckan, och erbjuder ett tryggt ställe för ungdomar att tillbringa tid på. Klientelet är synnerligen heterogent – en vanlig kväll hör man flertalet olika språk talas i utrymmet, och olika ungdomskulturer finns representerade. Personalen utgörs av såväl yrkesfolk som vuxna volontärer. Volontärerna genomgår en utbildning som ger verktyg till att möta ungdomar med olika bakgrunder. Under år 2014 besöktes caféet över 30 000 gånger. En av hörnstenarna i Stationens Barns verksamhet är att möta barn och ungdomar var än de befinner sig. Alla ungdomar söker sig inte till utrymmen som riktar sig till ungdomar, utan de huse- rar i det offentliga rummet, där det kan uppstå problem av mindre konstruktiv karaktär. Dessa ungdomar nås genom att trygga vuxna söker upp dessa ungdomar och kommer i kontakt med dem. Man utför det uppsökande arbetet på gatorna, i köpcentrum, på järnvägsstationer, framför allt på kvällstid. Ett av verktygen för att nå ungdomar är Walkers-bussen, som fungerar som ett ungdomscafé på hjul. Bussen cirkulerar i förorterna i huvudstadsregionen, tre månader i taget på ett givet område. Arbetet är tudelat: dels det direkta arbetet med ungdomarna på området, dels nätverksarbete med de på området befintliga aktörerna (närpolisen, församlingarna, barnskyddet, det kommunala ungdomsarbetet etc.). Processen med att bygga upp ett förtroende så att den unga som är i behov av stöd är mottag- lig för den erbjudna hjälpen kan ibland vara tidskrävande, men emedan ungdomarna är gemensamma för de olika aktörerna så uppnås mycket gott genom samarbete. Att effektivera samarbetet mellan olika aktörer motiveras även av det faktum att då resurserna börjar tryta gäller det att dra åt samma håll. Att arbeta med barn och ungdomar handlar mycket om här och nu. Samtidigt är det av största vikt att erbjuda ungdomarna vägkost för framtiden. Vi lever i en värld där det mentala illamåendet bland barn och ungdomar ökar, och allt fler ungdomar har svårt att finna sin plats i samhället och en mening i tillvaron, vilket är en så väl mänsklig som ekonomisk utmaning för samhället. Sedan år 2008 ansvarar Stationens Barn för utlärandet av FRIENDS-programmet i Finland. FRIENDS är ett program som stöder sociala och emotionella färdigheter som kan främja det mentala välmåendet samt förebygga oro, ångest och depression hos barn och ungdomar. Med tidig och systematisk inlärning av socioemotionella färdigheter förstärker man barnets harmoniska utveckling. Det hjälper barn och ungdomar att känna igen och hantera känslor, sporrar dem att använda positiva tankemodeller samt lär ut hur man kan hantera motgångar och besvikelser med hjälp av olika metoder. FRIENDS-programmet stärker barns och ungdomars självbild, självkänsla och självförtroende. Därtill ökar tilltron till den egna förmågan och den ungas individuella styrkor synliggörs. Att stärka barnens och ungdomarnas empatifärdigheter, kommunikationsfärdigheter samt stöda deras sociala relationer medför minskad mobbning bland eleverna i skolan. FRIENDS-programmet har tre olika versioner. Fun Friends för daghems- och förskoleålder, Programmet för barn är riktat till elever i lågstadieålder och Programmet för ungdomar är riktat till elever i högstadieålder. Det finns ännu ett program, Resilience för life, riktat till unga vuxna. Material för det sistnämnda programmet har ännu inte översatts till svenska. FRIENDS baserar sig på vetenskaplig Walkers-huset på Simonsgatan 3 i hjärtat av Helsingfors riktar sig till 13-17-åringar. forskning, utvärdering och praktiska erfarenheter. I programmet fokuserar man på de kognitiva och fysiologiska processerna samt beteende processerna som har en koppling till uppkomsten och upplevelsen av oro och ångest. Programmet är ett av de mest undersökta och tillämpade programmen för förebyggande av mental ohälsa världen över. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar användningen av FRIENDS-programmet. FRIENDS-programmet består av tio träffar samt två repetitionsträffar. Många av övningarna i programmet är par- eller gruppövningar vilka stöder sociala relationer och kommunikationen mellan eleverna. Att kunna klä känslor till ord och samtidigt lära sig om sina kamrater har positiva effekter. Utöver detta strävar programmet till att aktivera hemmens diskussionskultur. Träffarna innehåller också avslappning och lugnande aktiviteter vilket är omtyckt och populärt bland eleverna. Forskning påvisar att koncentrationen och inlärningsförmågan förbättras då man är lugn och avslappnad. För att kunna ta i bruk programmet fordras att man deltar i en ledarutbildningsdag. Alternativt kan utbildningen anordnas i en skola där flera personer från samma skola deltar. Utbildningen är avsedd för skolornas undervisningsoch elevvårdspersonal samt personal inom ungdoms-, social- och hälsovårdsbranschen. Aseman Lapset – Stationens Barn erhöll vid årsskiftet ett ansenligt bidrag av föreningen Granatenhjelm. Bidraget möjliggör utdelandet av arbetsböckerna för FRIENDS-programmet kostnadsfritt till svenskspråkiga skolor runt om i landet. Skolornas ekonomiska situation är prekär idag, och utan det erhållna stödet skulle mången elev bli utan arbetsbok, och i sämsta fall skulle en del av skolorna inte kunna överhuvudtaget ta programmet i bruk. En kollektiv uppmaning: Ifall läsaren har möjlighet att informera representanter för utbildningsväsendet i de egna environgerna om denna unika möjlighet till 100% subventionerade arbetsböcker, så tas denna hjälp med tacksamhet emot. Stationens Barn har självfallet informerat skolorna om möjligheten att erhålla arbetsböckerna kostnadsfritt, men all hjälp i detta PR-arbete tas med tacksamhet emot. ”Att lära konsten att hantera känslor och sociala färdigheter är ytterst viktigt vid si dan av annat lärande. De faktiska fruk terna av detta arbete kan skördas i fram tiden.” – en lärare som har tillämpat programmet. Du finner mera uppgifter om vår verksamhet på vår hemsida www.asemanlapset.fi. Du kan även skicka e-post till vår FRIENDS-planerare nina.borg [email protected] eller verksamhetsledare [email protected] Text: Nina Borgström och Christian Wenzel Foto: Hannamari Marttio Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 7 Stipendier och bidrag för goda ändamål Föreningen Granatenhjelm r.f:s och Caritas-gruppens i Helsingfors stipendieutdelning den 3 februari 2015 Till handling omsatt omtanke Barmhärtighet är ett av de centrala och ofta återkommande begreppen i den frimureriska begreppsvärlden. Begreppet kan tolkas som en ”till handling omsatt omtanke”. Denna omtanke kan naturligtvis ta sig olika former: inom den Svenska Frimurare Ordens verksamhet konkretiseras den på organisationsplan genom Caritas-verksamheten. Den i Helsingfors verkande Caritas-gruppen består av representanter för de tre Helsingfors-logerna inom SFMO och för logernas ekonomiska stödförening, Föreningen Granatenhjelm r.f. I praktiken uppdelas Caritas gruppens arbete i två, till sin form och innehåll olika delar: intern Caritas och extern Caritas. Den interna Caritas är en inåtriktad verksamhet, med fokus på brödrakretsen. Det är en uppgift för alla att notera förändringar i medbrödernas livssituation, såsom nya ålderbetingade behov och eventuell sjukdom. En målsättning är att träda in med stöd och assistans där behovet finns och sådan önskas. I Helsingfors verkar sedan flera år tillbaka inom Caritas-gruppen en kurator som kontaktperson och koordinator med intern Caritas som ansvarsområde. Förfrågningar och initiativ kan emellertid riktas till vem som helst i gruppen. Kontaktuppgifter finns i matrikeln. Den externa Caritas verksamheten handhas även den av Caritas-gruppen. Gruppen fördelar enligt riktlinjer som fastställts i gruppens stadgar understöd och bidrag till välgörande ändamål. De medel som Caritas-gruppen har till förfogande utgörs av de vid sammankomsterna insamlade medlen och avkastning av fonderade medel som byggts upp av tidigare generationers frimurares gåvor, donationer och testamenten. Medelanskaffningen år 2014 fördelade sig så att insamlingarna vid sammankomsterna uppgick till 18 000 € och den av Föreningen Granatenhjelm r.f. till förfogande ställda fondsavkastningarna 292 000 €. Sammanlagt förfogade Caritas-gruppen alltså över 310 000 €. Stipendieutdelningen 3.2.2015 En samling för stipendiemottagarna från 2014 och Ordens egna bröder med damer hölls tisdagen den 3 februari i år i Ordenshuset i Helsingfors. 8 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Samlingen hade som tema ”Arbete för ungdom i kris”. Den var öppen för alla och var mycket välbesökt av bröder, många med dam. Efter att Caritas-gruppens ordförande Timo Dahl hälsat de närvarande välkomna överräckte ordföranden för Föreningen Granatenhjelm, KM Tom Waselius, diplomen. Dessa bekräftade de för året 2014 utbetalda bidragen och uttryckte respekt och uppskattning för det arbete som utförs inom de bidragsmottagande organisationerna och som kommer regionens behövande till godo. Diplom överräcktes till (inom parentes de år 2014 tilldelade stödbeloppen): –Diakoniverksamheten vid de svenskspråkiga evangelisklutherska församlingarna inom huvudstadsregionen (52 000 €) –Helsingfors Mission, Krisjouren för unga (30 000 € för akut jour och förebyggande uppsökande arbete) –Helsingfors Mission, Svenskspråkig volontärverksamhet för seniorer i Helsingfors (30 000 € för kampen mot ensamhet bland äldre) –De Sjukas Väl r.f. (25 000 € för fysioterapitjänster) –Sjukhusclowner r.f. (35 000 €) –Mannerheims Barnskyddsförbund, stöd för svenskspråkig del av projektet ”En Trygg Skolväg” (30 000 €) –Folkhälsan Syd Abs tonårspoliklinik (30 000 €) –Stationens barn/Aseman lapset Friends-projektet (36 000 €) Vd för Folkhälsan Syd, Gun Eklund förevisade en video där en yngre man öppet berättade om hur han hanterat sina kriser och betydelsen av hjälp och stöd Folkhälsan kunnat erbjuda honom. Verksamhetsledaren för Stationens Barn (Aseman Lapset), Christian Wentzel berättade under rubriken ”Långsiktiga lösningar för ungdomars väl, här och nu” om föreningen, dess målsättningar, prioriteringar och arbetsformer. Broder Kaj-Erik Gustafsson spelade under kvällen två stycken på orgel: inledningsvis ett stycke av Jean Baptiste Lully och senare ett av Léon Boëllmann. Medverkande vis stipendieutdelningen. Främre raden från vänster: Cecilia Damström (kompositör), Carita Riitakorpi (Matteus församling), Bodil Sandell (Petrus församling), Karin Salenius (Johannes församling), Catherine Granlund (Grankulla svenska församling), Gun Eklund (Folkhälsan Syd), Aino Viertola (Sjukhusclowner), Tamara Bergkvist (Helsingfors Mission). Bakre raden från vänster: Tom Waselius (Föreningen Granatenhjelm), Christian Wenzel (Stationens Barn), Timo Dahl (SCF), Christer Lindberg (Föreningen Granatenhjelm), Liisa Melin (Helsingfors Mission), Heidi Nygård-Michelsson (Helsingfors Mission), Anna Simonsen delvis skymd (Folkhälsan Syd), Inger Östergård (De Sjukas Väl), Seppo Ristilehto (Mannerheims Barnskyddsförbund). Föreningen Granatenhjelms ordförande, KM Tom aselius, höll ett anförande om föreningen GranatenW hjelm som återges här invid. Samlingen avslutades med uruppförandet av beställningsverket ”Under stjärnhimmeln”. Tonsättaren, Cecilia Damström framförde verket på piano. Verket skapade på ett fängslande sätt en stämningsbild av mörker och ljus och det var lätt att associera till en stjärnbeströdd natthimmel och småningom ana en morgonrodnad och en ny gryende dag. Christer Lindberg som planerat stipendieutdelningen och fungerat som kvällens konferencier inbjöd avslutningsvis åhörarna till en stunds mingel och diskussioner med bidragsmottagarna i biblioteket intill. Det var uppenbart att många uppskattade möjligheten för denna samvaro och samtal under fria former. Tack vare tidigare generationers frimurares generositet har Föreningen Granatenhjelm idag möjligheter att stödja behövande. Läs mera om fäders arv i KM Tom Waselius tal som återges här bredvid. Text och Foto: Timo Dahl, X Christian Wentzel presenterar Stationens Barn rf och Friends projektet. KM Tom Waselius tal vid stipendieutdelning 3.2.2015: ”Föreningen Granatenhjelm idag – fäders arv och söners ansvar” F öreningen Granatenhjelm har i dag glädjen att ha kunnat kalla samman till en liten högtidlighet, med vilken vi vill markera en av föreningens verksamhets viktigaste ändamål, nämligen det som redan i de ursprungliga stadgarna benämns välgörenhet. Den välgörenheten är lika viktig i dag som när föreningen grundades för 92 år sedan, men kanske har begreppet välgörenhet fått en litet vidare betydelse under de gångna drygt 9 decennierna. I kväll kan vi sålunda inom välgörenheten inräkna understöd till allehanda humanitära ändamål och kultur, alla väldigt viktiga begrepp för mänskligt välbefinnande, och någonting som vi inom föreningen vill värna om. Jag skall nu inte uppehålla mig desto mera vid stipendiemottagarna, utan vill i stället berätta litet om hur det överhuvudtaget är möjligt att Föreningen Granatenhjelm har resurser att kunna dela ut dessa understöd. Då föreningen grundades i slutet av maj 1923 kan man säga att kassakistan var i det närmaste tom; en månad tidigare hade Svenska Frimurare Ordens verksamhet i Finland startat på nytt i och med att SJL S:t Augustin återuppväckts och invigts, med alla de kostnader detta innebar. Den frimureriska verksamheten fick dock vind i seglen omedelbart, och tillströmningen av medlemmar under 1920-talet var otroligt stor – det första året tillkom hela 54 nya medlemmar. Det fanns alltså alldeles uppenbart ett uppdämt behov för den här verksamheten. Entusiasmen var allmänt stor, och den ledde redan från allra första början till en stor offervillighet, och väldigt många bröder donerade av pur glädje för att verksamheten fått luft under vingarna igen större och mindre summor till den frimureriska sfären för olika ändamål. Välgörenheten fanns ju med som ett grundelement som ett arv redan från 1700-talet och logens tidigaste år, och alla redan under de allra första åren drömde man igen om att bygga ett Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 9 frimurare barnhus, och ett ålderdomshem, och små grundplåtar till fonder för dessa inbetalades. Redan kring 1930 existerade det sålunda ett tiotal fonder för olika välgörenhetsändamål, men naturligtvis var fondernas storlek ännu rätt blygsam. Det som ändå är remarkabelt är att så många bröder ville bidra till den frimureriska välgörenheten, och redan under 1920-talet delade man också ut understöd till behövande. (Käthe von Timroth). Organisatoriskt var de första tio åren av den frimureriska välgörenheten rätt ostrukturerad, och donationerna gjordes ibland till ”Frimureriet”, ibland till S:t Augustin och ibland till understödsföreningen Föreningen Granatenhjelm. Det hela fungerade ändå på något sätt genom att både logeverksamheten och ekonomin sköttes av en liten skara bröder, de som kunde sägas utgöra den nya frimureriska verksamhetens grundläggare. I början på 1930-talet, då också litet snålare vindar började blåsa i den allmänna världen, organiserades ekonomin på nytt, och fick då ungefär den struktur som den har ännu i dag. Alla fonder flyttades till Föreningen Granatenhjelm, som från och med detta utgjort den juridiska-ekonomiska personen i den frimureriska verksamheten i Helsingfors. Donationer fortsatte att strömma in, också en del större sådana, och förvaltningen av fonderna sköttes med sakkunskap, och resurserna ökade. Alldeles i slutet av 1930-talet initierade man på allvar tanken på att bygga både ett barnhus och ett ålderdomshem, men kriget lade snabbt hinder i vägen för en vidare utveckling av projekten. Krigsåren innebar ett ordentligt avbräck i den frimureriska verksamheten också vad välgörenheten anbelangar, och Föreningens förmögenhet led naturligtvis av inflationen efter kriget i slutet av 1940-talet. Tack vare en mycket god förvaltning och nya, givmilda donatorer, och bland annat understöd från USA efter kriget, lyckades man dock bygga upp förmögenheten på nytt, och under 1950-talet kunde relativt stora understödssummor utdelas till behövande. Också under 1950-talet inflöt många donationer, men bland donationerna 10 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Bidragsmottagare och publik i Johannessalen kan två särskilt nämnas: 1953 fick Föreningen Granatenhjelm motta Söderkulla gård i Sibbo som donation av Arthur Nikanders dödsbo, och litet senare donerade Ane Gyllenberg majoriteten av aktierna i gården Bangatan 28 till Föreningen, samt ett antal tomter på Mössenholm i Esbo. Avsikten med donationen av Söderkulla gård var att avkastningen skulle utdelas till behövande svenskspråkiga mottagare, medan de Gyllenbergska donationerna främst var avsedda att utgöra en grundplåt för ett eget ordenshus. Också under de följande decennierna inflöt donationer, ibland i form av testamenten, och allt detta i kombination med en framgångsrik förvaltning har lett till den goda ekonomiska situation Föreningen Granatenhjelm kan räkna sig till godo i dag. Avkastningen av föreningens förmögenhet gör det därför möjligt att utbetala rätt betydande understöd till behövande och till kulturella ändamål, allt sådant som är viktigt för ett gott och balanserat mänskligt liv. Föreningen Granatenhjelms situation i dag är alltså tämligen god, detta tack vare många tidigare bröders entusiasm och goda vilja för den gemensamma saken. Det här är något som vi dagens bröder kan vara tacksamma för, men vi skall ändå inte bara luta oss tillbaka och tycka att läget är under kontroll och att tidigare generationer skött om allting för vår del. Också vi har ett ansvar, samma ansvar faktiskt som de tidigare brödrage- nerationerna, även om vårt utgångsläge är bättre. Också om vi alltså har en del avkastande kapital i dag måste vi ta väl vara på detta kapital, och bygga vidare på det så att vår roll kan öka i framtiden. Sannolikt ökar också behovet av välgörenhet framledes i en värld, där välfärdssamhället naggas i kanten allt mer. Därför är det viktigt också i dag och i framtiden att fortsätta att bygga på vårt kapital, och därför är det lika viktigt i dag som tidigare att donationer inflyter, så att vi kan bevara den goda situationen och så att en ökande välgörenhetsverksamhet kan möjliggöras för Föreningen Granatenhjelm. Också om donationer som Söderkulla gård, eller aktier i bostadsaktiebolag lyser som stjärnor bland donationerna till Föreningen Granatenhjelm under drygt 9 decennier är ändå största delen av donationerna förhållandevis små, men tillsammans bildar de många små bäckarna den relativt stora å, som vi i dag kan i någon mån kan ösa ur. Nya tillflöden behövs, och jag vill därför fästa brödernas uppmärksamhet på detta faktum – vi skall bära samma ansvar som våra fäder, och bygga vidare på det byggnadsverk, som de en gång så framgångsrikt byggt stommen till. Då kan vi också känna den verkliga tillfredsställelse, som ett gott hjärta skänker den enskilda människan. Text: KM Tom Waselius, R&K Foto: Timo Dahl, X En porträttmålare av rang Konstnären Hasse i sin ”verkstad”. Ett lunchsamtal med konstnären Hasse Westergård på Svenska Klubben i Vasa 19.2.2015. H asse Westergård berättar att han har ett förflutet som frimurare, men att han varit passiv den senaste tiden. Om sitt konstintresse berättar han att han deltog i sin första konstutställning 1971 och att han sedan 1989 ägnat sig åt bildkonst på heltid. Han gör grafik och målar i akvarell, pastell och olja. Hans motiv varierar och styrs givetvis också till en del av kundens önskemål. På frågan hur man blir en bra konstnär funderar han lite, men säger sedan att, för att bli en riktigt bra konstnär, måste man nog ha en medfödd begåvning som beivras och bejakas och kombineras med träning och hårt arbete. I släktens konstnärliga ådror finns exempelvis en annan känd konstnär, Göran Hammarström. Hasse är kanske mest känd i Finland för sina porträttmålningar. Han har målat porträtt bl a av kända frimurare som Jarl Jergmar, Fjalar Rosenlöf och Thorvald Söderström. På frågan vilken är hans bästa verk hittills tvekar han, men efter en stunds betänketid blir svaret att det är nog ännu ogjort. Denna välkända Vasa konstnär har gjort en litografi-serie som han över låtit till frimurarna i Vasa. Ett stort tack för det! Av olika namnförslag valde han att ge litografitavlan namnet ”Vandringen”. Tavlan, vars mått är 30x40cm, har gjorts i 50 numrerade och signerade exemplar. Observera att ovanför tavlans vandringsväg kan vi urskilja även den liksidiga triangeln – en välbekant symbol för oss frimurare! Tavlan är tillgänglig för alla till ett pris av 200 EUR inramad och 180 EUR utan ram. Förfrågningar och beställningar kan riktas till ordföranden för understödsföreningen i Vasa, Henry Backlund. Tel. nr. 0500562499 eller via vår interna elektroniska postlåda. Vandringen, litografi av Hasse Westergård. Text: Roger Sohlberg, VI Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 11 M G ar db erg Vara eller icke vara kristen? n io at str u l Il Varför vara kristen? Det var på den bördiga landremsan, som sträcker sig som en halv måne från det ena gamla kulturområdet i Mellanöstern till det andra, som det hände sig en gång... V i har från början av vår vandring genom vår Orden bitvis fått ta del av en berättelse, som vi småningom kommit underfund med att handlar om oss själva. Eller egentligen vad det innebär att vara människa. Och vi får se hur prototypen av människan växer fram och tar gestalt i en bestämd historisk person i ett bestämt historiskt sammanhang och som gör anspråk på att vara sammanfattningen av alla människor och dessutom en del av det som vi kallar Gud, det gåtfulla livet självt. Det är minnet av den människan, som vi berättar vidare inom vår Orden. Men i den berättelsen är vi tvungna att 12 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 ofta ta symboler till hjälp, när de vanliga orden inte räcker till. Jag talar här om Jesus från Nasaret i det lilla landet Palestina som ligger mitt på den fruktbara halvmånen öster och söder om Medelhavet, med ena månskärans spets i det gamla Tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris och den tidiga kulturen kring staden Babylon, och med den andra spetsen i Nildeltat i den ungefär lika gamla egyptiska kulturen. Mitt på detta månskärelika landområde ligger landet Palestina där Jesus föddes med en snickare och timmerman som sin far och med en ung flicka, som hette Maria, som sin mor. Fadern hette Josef. Det är minnet av denne man, som Nya Testamentet i sin ursprungliga grekiska form kallar ”Christos” men som också använder sig av det hebreiska ordet ”maschias” och ibland arameiskans ”meschicha”: Messias, som betyder ”smord”. Minnet av denne man berättar vi vidare inom vår Orden, därför att vi har insett att han i sin person innefattar det som var och en av oss vill vara. Byggnadsarbetare, timmerman, ibland murare också han. En husbyggare måste kunna alla slags arbeten. Jesus, Josefs och Marias son från Nasaret i Galileen i norra delen av Palestina kom att ge upphov till en världsvid rörelse, som vi kallar kristendomen. Han är ingen myt utan en konkret historisk person och hans efterföljare kallas ”kristna”. Det var i Antiokia som det ordet började användas om dem, som hörde till en rörelse, som vägrade delta i kejsarkulten och ”som verkade bara sjunga hymner till Kristus som till en Gud och som ansåg sig bundna till vissa bud som att inte stjäla, inte bedra, inte begå äktenskapsbrott”, skriver den romerske guvernören Gajus Plinius år 112 från den mindre asiatiska provinsen Bithymien till kejsar Trajanus i Rom. Ordet ”kristen” användes då som ett smädenamn. Senare skrev den romerske historieskrivaren Tacitus – en vän till den tidigare nämnde Plinius – med anledning av Roms brand år 64, som kejsar Nero gav ”krestianerna” skulden till: ”Krestianerna kallas de efter en viss Kristus, som under kejsar Tiberius tid blivit avrättad av prokuratorn Pontius Pilatus. Efter hans död har denna fördärvliga vidskepelse, liksom allt annat skändligt och tarvligt, funnit sin väg till Rom och efter branden till och med vunnit en stor mängd troende”. Det tidigaste judiskt förankrade historiska vittnesbördet om Jesus finns hos den judiska historieskrivaren, som arbetade i Rom, Flavius Josefus, som år 90 skrev om ”Jakob som stenades år 62, bror till Jesus, den så kallade Kristus...” Ingen världsåskådning, men livs åskådning För oss sentida människor som litet halvhjärtat förklarar att ”javisst är jag kristen, men...” skulle det åtminstone vara nödvändigt att göra klart för oss att kristendomen inte avser att vara något slags världsåskådning, som följer vissa eviga idéer utan har att göra med en viss Kristus, med minnet av en viss bestämd person. Att kristendom är en aktivering av detta minne, som i sig väcker starka känslor, till och med obehag vid tanken på vad denne person måste genomgå! Kristendomen finns där minnet av Jesus Kristus aktiveras i teori och praktik! Jesus från Nasaret är ingen myt. Hans historia låter sig lokaliseras till det gamla landet Palestina. Där föddes han under kejsar Augustus tid. Palestina var då ockuperat av Rom. Under följande kejsares regeringstid blev han avrättad av prokuratorn Pontius Pilatus. Det finns en katolsk teolog, en präst och författare, som på ett kunnigt och övertygande sätt gett svar på frågan om ”Varför vara kristen?” Han gör det i en Ortodoxa kyrkan i Hagalund. När jag med mina begränsade sinnen vill erfara vad kristendomen är, går jag och ställer mig framför ikonostasen i Den Helige Herman av Alaskas kyrka i Hagalund i Helsingfors och tar till mig det som ikonmålaren Alexander Wikström förmedlar med sina målningar, samtidig som jag lyssnar till den liturgiska sången, som den lilla kören sjunger och som blir till ett slags sfärernas musik också den i sin skönhet. – Närmare försmak av himlen än så kan jag inte få här på jorden. Foto: Erik Sjöberg Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 13 äkta övertygelse, ärlig tro och god vilja. Ingen kan förbise det: Äkta övertygelse, ärlig tro och god vilja kan alla kallas, för vars liv och död Jesus Kristus är ytterst utslagsgivande. – Kristen kyrka är inte varje meditations- och aktionsgrupp, inte varje gemenskap av engagerade människor, som söker leva ett anständigt liv för att vinna frälsning. Man kan aldrig bestrida det: Engagemang, handling, meditation, anständigt liv och frälsning kan det också finnas i andra grupper utanför kyrkan. Men kristen kyrka kan varje större eller mindre församling av människor kallas, när Jesus Kristus är ytterst avgörande för den. – Kristendom finns inte överallt, där man bekämpar omänsklighet och förverkligar humanitet. Det är helt enkelt sant: Omänsklighet bekämpar man, och humanitet förverkligar man också utanför kristendomen – bland judar, muslimer, hinduer och buddhister, bland efterkristna humanister och uttalade ateister. Men kristendomen finns bara, där minnet av Jesus Kristus aktiveras i teori och praktik. Gör vi detta, aktiverar minnet av det Jesu bergspredikan (Gustave Doré 1877) bok med samma namn. Redan i sin doktorsavhandling 1957 har han omprövat en rad katolska dogmer, bl a om den katolska kyrkans rättfärdiggörelse lära, påvens ofelbarhet och tolkningsrätten till Bibeln. Han var aktivt med i tillblivelsen av det Andra Vaticankonciliet under åren 1962–65 som var startskottet för den katolska kyrkans förnyelseprocess. Men på grund av vissa teologiska kontroverser med sin kyrkas Troskongregation fråntogs han år 1979 rätten att undervisa i romersk katolsk teologi! Men som författare är han fortfarande en banbrytare av ovanligt slag. Han heter Hans Küng och han föddes den 19 mars 1928 i Sursee i Schweitz. – Jag har hans bok ”Varför vara kristen?” – som kom ut 1974 i svensk översättning – i min ägo, men i en häftad upplaga, som därför är nästan helt utsliten, där så gott som varje rad är understreckad efter år av flitig, återkommande läsning! 14 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Jag skall här plocka fram den grundläggande tanken i hans beskrivning av kristendomen, som jag anser att är viktig att känna till för var och en som i sitt eget sökande hamnar att ställa olika livsåskådningar mot varandra och jämföra dem med varandra. Denne katolske teolog har hos mig förstärkt min fascination för den hemlighetsfulle men samtidigt frispråkige och orädde Mästaren från Nazaret. Utan diskriminering av olika religioner och andra livsåskådningar vågar sig Hans Küng på följande nyktra markeringar: – Kristet är inte allt, som är sant, gott, skönt och mänskligt. Vem skulle kunna förneka att sanning, godhet, skönhet och mänsklighet finns också utanför kristendomen? Men kristet kan allt kallas, som i teori och praxis har en uttrycklig positiv relation till Jesus Kristus. – Kristen är inte varje människa av som denne man från det lilla landet Palestina mitt på den fruktbara ”halvmånen” sade om den levande Fadersguden, som han kallar Abba – en mycket personlig tilltalsform jämförbar med vårt ”pappa” – inser vi, att en speciell guds erfarenhet låg bakom Jesu budskap om Guds rike och vilja. Att hans oerhörda anspråk, suveräna säkerhet och självklara direkthet, som kännetecknade denne man, inte är tänkbart utan ett mycket omedelbart förhållande till Gud, som han kallade ”min far” och ”din far”. Att det är fråga om Guds förtrodde, förtrolige och vän, sagt i en gåtfull, djup inre och existentiell mening. När det gäller Jesu förhållande till Fadern, rör vi vid människans yttersta hemlighet. Text: Sten Westerholm, IX Källhänvisning: Hans Küng: ”Varför vara kristen”. Utg. på Verbum 1980. Kortlekens förborgade allvar SOLDATEN OCH KORTLEKEN (av Alf Robertsson, något modifierat) U nder det nordafrikanska fälttåget hade en grupp soldater varit på en lång marsch, när dom till slut kom fram till en liten stad som hette Casino, nästa morgon, en söndag, gick flera av soldaterna till kyrkan ledda dit av en sergeant. Sedan prästen läst bönen skulle dagens text läsas och dom som hade bönbok tog upp den. Men en av pojkarna tog upp en kortlek och bredde ut den framför sig. Sergeanten fick syn på det och sa: Soldat ta bort dom där korten. Efter gudstjänsten blev soldaten arresterad och ställd inför krigsrätt. Domaren sa: Sergeant varför har ni tagit hit den här mannen? Han har ju spelat kort i kyrkan. Nå min son vad har du att säga, sa domaren. En hel del sa soldaten. Ja, jag hoppas det, sa domaren, annars kommer du att straffas strängare än någon man någonsin straffats förut. Soldaten sa: Sir, jag har varit på marsch i sex dagar utan bibel och bönbok men jag hoppas kunna övertyga er om renheten i mina motiv, och så började han sin berättelse: – Ni förstår Sir, när jag ser esset påminns jag om att det bara finns en Gud. – Tvåan påminner om att bibeln är delad i två delar, Nya och Gamla testamentet. – När jag ser trean tänker jag på Fadern, Sonen och den Helige Anden. – Fyran får mig att tänka på profeterna som skrev evangelierna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. – Ser jag femman tänker jag på dom fem kloka jungfruarna som blev räddade och dom fem fåvitska eller oförståndiga som gick förlorade. – Sexan då tänker jag på dom sex dagar när Gud skapade himmel och jord. – Sjuan är en påminnelse om att Han vilade på den sjunde dagen. – När jag ser åttan tänker jag på de åtta människor som Gud räddade från syndafloden, dvs Noa, hans hustru och deras tre söner jämte hustrun. – Nian påminner mig om att bara nio av dom tio spetälska som Jesus botade tackade honom. – När jag ser tian tänker jag på dom tio budorden som Gud gav till Moses på en stentavla. – Kungen påminner mig om att det bara finns en kung i himlen, Gud den allsmäktige. – Damen det är den oskuldsfulla jungfru Maria, himmelens drottning. – Knekten är djävulen. – När jag räknar summan av valörerna på korten inklusive jokern kommer jag till 365, dvs årets totala antal dagar. – Kortleken har 52 kort, liksom veckor på året. – Det finns fyra färger som antalet veckor per månad eller antalet årstider. – Det finns tolv klädda kort liksom antalet månader per år. – Det finns 13 valörer per färg vilket är lika med antalet veckor per kvartal. Så ni förstår Sir att min kortlek tjänar mig som en bibel, en almanacka och en bönbok. Och mina vänner historien är sann. Jag var själv den soldaten. Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 15 Våra fäders arv Redaktionen tog kontakt med broder Henric Schmidt och frågade honom bl a att hur kom det sig att han blev frimurare och vad har frimureriet gett honom? Som bakgrund kan nämnas att br Henric är född 1947 och har fungerat bl a som kyrkoherde i Pargas. Han inledde sin frimurarvandring 1974 och erhöll 2013 grad X. Han har varit bl a talman inom Ordens Åbo Frimurarsamhälle där han numera fungerar som Ordförande för brödraföreningen Erasmus i Åbo. Här nedan finner du br Henrics respons på redaktionens ställda frågor. En enskild frimurares arv till kommande generationer I mitt barndomshem visste vi barn inte att pappa Wolfgang var frimurare. Vi visste inte varför han begav sig till Helsingfors, varför Stockholm ibland kunde vara målet!? När han dör den 15 november 1959, som ordförande i brödraföreningen Erasmus, och föreningen vid begravningen hade placerat en krans, vid fotändan av hans kista, med ett frimurarkors väckte det både förvåning och ilska bland släktingar och vänner!? Man visste inte och ingen hade berättat!? Det stora okända, som frimurarorden stod för, väckte frågor och tankar om något skumt och otillåtet. Någonting som en präst inte skulle beblanda sig med! Wolfgang Schmidt blir ordförande för brödraföreningen Erasmus i Åbo 1955 och innehar ordförandeposten fram till sin död 1959 ... mera vet inte jag. När jag som studerande sommaren 1970, som stipendiat vid Sigtunastiftelsen, möter frimuraren och författaren Bo Setterlind och nästan dagligen involveras i djupgående samtal om livets mening, ljus och mörker, änglar som kan flyga eller inte, fascineras jag av djupet i hans förmåga att se det jag inte såg som ung teologiestuderande. Att senare sitta med hans frimurardikt i sin hand, väcker intresse!? Wolfgang Schmidt var, vid sin död, pro- fessor i kyrkohistoria vid Åbo Akademi och betecknades som en av föregångarna kring forskningen om Fredrik Gabriel Hedberg, den Lutherska Evangeliföreningens grundare. Wolfgang Schmidt var också präst och predikade regelbundet i Bönehuset vid Eskilsgatan i Åbo. Ännu idag kan man se hans engagemang i frimureriet som kontroversiellt!? 16 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Skribenten Henric Schmidt. Livsvandringen i mörkret. Med utmaningar och prövningar, som människan ställs inför och klarar eller inte klarar. Bilden av vår uppgift kan ta sig många olika former. Den oformliga stenen som skall formas så att den passar in, för att tempelbygget skall lyckas och taket skall hållas uppe. Eller kanske vandringen är, en vandring i mörker, full av prövningar som vi klarar eller inte klarar. Där målet är att nå målet. ”Att dö är seger, inte ne- derlag. Det lyser över bergen. Natt har blivit dag,” skriver frimurarbrodern Bo Setterlind. När jag sedan som ung präst 1973 ställs inför frågan om, huruvida jag vill bli frimurare, utan att veta eller förstå vad det är fråga om, är det mycket överraskande. Frågan var svår, medveten som jag var om att min far hade varit det, medveten om att han hade gjort valet, som andra hade förvånat sig över och t.o.m. förskräckt sig över. Frågan väckte nyfikenhet men också en viss stolthet, att införlivas i hemligheten!? Något överraskande var det, att min första chef ställde frågan, kyrkoherden Alvar Kurtén och medarbetaren, kantor Börje Ekholm, eftersom jag inte ens visste om deras engagemang i frimureriet. Som beväringspastor inträder jag i brödragemenskapen år 1974, fortfarande lika frågande, tvekande och nyfiken. Intressant nog får jag permission för detta! Det fanns, utan tvivel, mycket sådant som jag inte trodde mig kunna acceptera och gå in i! Det är idag 41 år sedan jag skymtade något av frimurarljuset. Vandringen som frimurare, till denna dag, kan säkert betecknas som vacklande och lång. En vandring grad för grad, i en takt som ofta styrdes av arbetet i den allmänna världen. Med många frågetecken och en symbolik som ibland har känts jobbig att genomskåda. Ändå har motivationen styrkts framför allt av alla dem ”som har gått före mig”. Där skymtar min far, min första förman och min arbetskamrat men också, inte mina prästbröder som har vandrat den väg som jag har kallats att vandra. Broder Kar-Erik Forssell, Kurt Lobbas, Alvar Kurtén, Åke Sandholm, min bror Lasse och många, många fler ... I bagaget känner jag, att jag har mycket av erfarenhet och kunnande, vänskap och framtidstro. ”Det lyser över bergen, natt KAN bli dag!? Det är detta som jag vill se som min styrka, kontinuiteten, stafettpinnen som jag är kallad att föra vidare. Tillsammans skall vi bygga vidare på traditioner och värderingar, framtidshopp och tro. Som präst har det betytt en vandring genom många grader förrän jag har kunnat konstatera: Äntligen! Ändå kvarstår frågan om vilket arvet av frimuren Wolfgang har varit för mig och är för mina närmaste medbröder och syskon, min egen familj!? Jag går, för 41 år sedan, in i frimureriet utan förkunskap, med ganska många fördomar och förväntningar, i ett samhälle som inte alltid vill se meningen med detta. Men jag gör det också med ett arv som är ovärderligt. Någon hade gått före mig! Någon/några som jag såg upp till! Vem och vad gör oss till frimurare? Det gör inte en Orden, inte en medbroder, inte någon annans kunskap utan vi själva! Det gör en ärevördig Orden som vill få oss att se mening och ljus i dagens mörka värld. En Orden som vill få oss att se den unika människa, som vi är, med våra möjligheter och resurser, i Ljuset av Guds Sanning. Text: Henric Schmidt, X Foto: Leif Holmberg, X Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff LADIES NIGHT 23 OKTOBER Fredagen den 23 oktober kl 19.00 anordnar frimurarklubben Symbolen Ladies Night. Festplatsen är stiliga festsalen G-18, Georgsgatan 18 i Helsingfors. Tre rätters middag, tal och sång till kvinnan. Dans till levande musik. Festen är öppen för Ordens samtliga bröder med damer. Kuvertpriset är 65 €/pers. Klädsel: Festdräkt. Anmälningar emotses före den 15 september till [email protected] eller mobil 040-8301641. Detaljerat program och betalningsanmodan sänds till de anmälda. håller lördagen den 12 september 2015 kl. 13.00 forskningsloge i grad VII. Plats: Frimurarhuset i Vasa, Rådhusgatan 15 Tord Ireblad (X GPL, SL CFE) håller ett föredrag över ämnet Uppmaning och efterföljelse Klädsel: Mörk/svart kostym, gradtecken (ej förkläden eller handskar) Anmälan till den efterföljande måltiden senast den 9 september på telefon 045-847 45 48 eller på e-post [email protected] Tillfället är öppet för alla Bröder av minst grad VII Österbottens Stewardsloge Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 17 Ritualmusik à la Sibelius Lahtis berömda stadsorkester spelar igen ett fint orkesterarrangemang av Sibelius ritualmusik. – Foto: Markus Henttonen. Sångsolist är Mika Pohjonen som även var solist vid inspelningen av orkesterarrangemanget och dess uruppförande i konventet Lahtis. Foto: Heikki Tuuli. Vid frimurarkonventet år 2007 gavs en konsert i Lahtis Sibeliushus där Lahtis stadsorkester under ledning av Osmo Vänskä spelade uruppförandet av Sibelius hela ritualmusik i arrangemang av Jaakko Kuusisto. Som solist sjöng murarbroder Mika Pohjonen, tenor. Med anledning av Sibelius jubileumsår anordnar Finlands storloge i Sibeliushuset i Lahtis måndagen den 2 november en välgörenhetskonsert där vi åter får höra Lahtis stadsorkester spela orkesterversionen av ritualmusiken i arrangemang av Jaakko Kuusisto. Denna gång dirigeras orkestern av arrangören själv, med Mika Pohjonen som solist. Sammansättningen är nu samma som på den nyaste ritualmusikplattan. Konserten dirigeras av orkester arrangören Jaakko Kuusisto, såsom på den för många bekanta plattan. Foto: Jonas Lundqvist. Sibelius ritualmusik som orkesterarrangemang den 2 november i Lahtis J ean Sibelius som hörde till Suomi 1 logens stiftande medlemmar tonsatte världens enda ritualmusikhelhet för graderna I–III (Musique religieuse, opus 113), som uruppfördes år 1927. Den används i storlogens i Finland loger i Finland och Sverige samt i storlogens i Estland loger. Enstaka musikstycken spelas då och då även i andra frimurarordnar, inklusive SFMO. Sibelius ritualmusik hörs endast sällan i offentligheten. I sin ursprungliga form har den uppförts för allmänheten bl.a. för ett par år sedan i konsertserien Urkuyö ja aaria i Esbo domkyrka och i år framförs den av Kaj-Erik Gustafsson och Harry Dahlström på deras turné. Konserten i Lahtis är den andra gången Jaakko Kuusistos prisade orkesterarrangemang uppförs offentligt. Utöver ritualmusiken ingår i programmet i höstens konsert Sibelius femte symfoni och Mozarts operaouvertyr. Utom en stor skara frimurare förväntas till konserten även andra vänner av Sibelius 18 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 musik. Till konserten kommer även utländska frimurarvänner till Stormästaren. Konsertens längd avvägs så att även publik från andra orter kan återvända hem med offentliga transportmedel. För övernattare i Lahtis har reserverats en hotellkvot i hotellet Lahden Seurahuone. Biljetter till konserten kan nu köpas för att säkra bra platser. Sibeliushusets egen biljettförsäljning håller öppet måndag–fredag kl. 12.00–17.00, tel. 0600 393 949. Biljettförsäljningen har också börjat i alla servicepunkterna av Lippupiste, tel. 0600 900 900 kl. 7.00-22.00 varje dag, www.lippu.fi. Biljettpriserna är 38, 30 och 25 euro. Förhandsbeställning av pausservering kan göras på nätadressen www.sibeliustalo.fi/ tapahtumat/valiaikatarjoilut. Text: Juhana Häme På jakt efter Sibelius Uppdrag: e Sibelius x T.v. En glad Sibelius med cigarren, av Thérèse Bonney 1939. Nedan: Corona cigarrer (MG). Amerikafotografen som dokumenterade Lapplandskriget medan han sökte efter tonsättarmästaren D et var den dåvarande Rundradioanställda, Armand Lohikoski (1921–2005), som hade fått en kommendering att ta hand om en utländsk journalist under hans vistelse i Lapplands krigsområde. Lohikoski, som sedermera blev filmregissör och känd bl a som Pekka Puupää (Kalle Träskalle)filmernas fader, var lämplig för uppdraget eftersom han behärskade det engelska språket. Han hade ju tillbringat sina första 10 år i Amerika och behärskade därför det nu behövliga språket. Lohikoski observerar hösten 1944 i Kajana en viss nedstämdhet hos en ung amerikansk journalist. Den deprimerade journalisten är Eliot Elisofon (1911–1973). Han är fotograf för den berömda amerikanska tidskriften Life och hade besökt Finland redan 1939. Lohikoski undrar varför Eliot är så nedstämd, trots att hans grupp just klarat sig undan de tyska Stukaplanens anfall i Torneå. Elisofon erkänner att hans uppdrag inte egentligen är att filma Lapplandskriget, utan att hans uppdrag är mycket svårare. Hans uppdrag är att för tidningen Life fotografera Jean Sibelius (1865–1957)! Det var heller inte vilket som helst foto som skulle duga, Sibelius skulle fotograferas rökande cigarr och lyssnande på radio. Elisofon illustrerar på en bordduk hur han vill ha fotografiet. För säkerhets skull har han också med sig Corona cigarrer. – I Amerika kan t o m gatupojkarna vissla Finlandia, förklarar Elisofon. Men, att få träffa vår tonsättarmästare har visat sig vara svårare för en amerikajournalist än vad det är för finländarna att driva bort tysken från Lappland. Mästaren tror nämligen att om man tar emot en journalist finns det snart ett dussin av dem bakom dörren. Lohikoski lovar att hjälpa till och som anställd på rundradion har han kontakter. En annan amerikajournalist tränger sig också med. Den 10 oktober 1944 är en stor dag. De tre packar sig in i Rundradions specialbil ”Häkäpönttöauto” med riktning mot Ainola. Elisofon är helt upprymd. Sibelius välkomsthälsning är barsk: ”I can no English!”. Småningom fram kommer det dock att tonsättarmästaren nog förstår engelska, trots att han vägrar tala det. Elisofon får taget sitt foto, trots att Lohikoski är förskräckt när fotografen vrider av och an på kompositörens hand för att få den i önskad ställning. Härefter övergår man till Cognac och stämningen blir mera avslappnad, – Sibelius ger amerikanerna erkännande, de är så oskyldigt uppriktiga och rafflande i alla sina tilltag. Det är lite pinsamt när jänkarna ivrar sig att lovprisa jazzen. Sibelius förklarar att han inte kommenterar eftersom han inte mera är i den åldern att han skulle lätta på foten. Han erkänner dock att han gillar gamla ”negersånger”. Det är också lite pinsamt när amerikanerna propsar på att tänker mästaren ännu komponera något. – Jag säger inget, snäser mästaren. Hur som helst, efter intervjun kallar amerikanerna mästaren för ”en ypperlig gubbe”. – Sibelius tyckte säkert om mig! Kommer du ihåg hur kan skrattade åt mina historier? Bra att jag känner till musiken så pass bra. Och gubben blev säkert glad när han fick Corona cigarrerna i handen skryter Elisofon. Det är osäkert om Life någonsin publi- cerade sina högt önskade Sibeliusbilder. I tidningen berättas våren 1945 att Elisofon var i Meksiko för att vila upp sig efter sin tunga 11 månaders Sverigeoch Finlandkommendering. Hans semesterbilder publicerades. Från Finland hade fastnat på film också stupade tyska soldate, matköer och tidens politiker; Urho Kekkonen, Väinö Tanner, Hertta Kuusinen, Mauri Ryömä osv …. Elisofon blev senare en berömd Afrikafotograf och dokumenterare. Han skrev även en kokbok. Text: Pentti Hongisto, 28° (F. & A. M. I FINLAND) Källor: Armand Lohikoski: Självbiografi 1993, ”Mannen bakom Puupää-filmerna”, och Lohikoskis artikel i Helsingin Sanomat 1986. Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 19 Åbobröder ute i natten med damer Rekordmånga på Ladies Night 2015 i Åbo P å grund av många olyckliga sammanträffanden var vi tvungna att inhibera Ladies Nigh i Åbo 2014. Många tänkte då att detta var slutet på den traditionen. Men några av oss med OM Sven Mattsson i spetsen vägrade att ge upp och tog skeden i vacker hand och började jobba. Det gällde nu att hitta ett lämpligt datum och skapa ett lag av intresserade bröder, företrädesvis yngre, som skulle föra traditionen vi- 20 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 dare. Med hjälp av vår eminente köksmästare, Stellan, fick vi bokat utrymme på Submarina och datumet spikades till 28 mars. Gruppen som började jobba på vårens fest var Christian Lindroos, Mikael Rajamäki, Kim Mattsson, Tony Rosenblad, Stellan Hartman och Kenneth J Jönsson. Vi bestämde oss för att marknadsföra festen både på svenska och finska. Vi skickade reklam hem till bröderna med traditionell post för att säkerställa oss att även våra damer fick information om tillställningen. Dessutom gav vi information med hjälp av anmälningslistor och meddelanden på logen. Programmet uppgjordes med tanke på de yngre bröderna och särskilt våra damer. Vi försökte dessutom överbygga språkbarriärer genom fri bordsplacering och hoppades därmed kunna föra samman likasinnade och nya vänner. Eivor Huldén tackar bröderna Direkt när vi kom ner till festsalen fanns Leif ”Lefa” Holmberg till hands med sin kamera och tog ett foto av varje par i en vacker soffa i vestibulen. Vi ser fram emot att få se resultatet. Som förrätt serverades snapsvänlig skärgårdstallrik medan huvudrätten bestod av buffé med mycket grönt och kyckling i gräddsås. Till dessert serverades chokladfondant som sprudlade varm flytande choklad när skeden sattes i kakan. Snapsvisorna sjöngs på båda språken. Till den tredje skålen läste Kenneth upp en dikt av Siv Andersson; Till min älskade: Det var som högsta vinsten i ett gratislotteri när jag fick möta dig och du och jag blev ”vi”. Av alla dessa mänskor är du just den jag vill ha. Du ger mig ljus och glädje, du får mig att må bra… Ja, för allt min kärlek rymmer finns inte nog med ord. För att älska och att älskas är det största på vår jord. Och allt du är för mig vill jag för dig få vara… för kärleken i mig finns till för att besvara. Snapssång efter avslutad förrätt Efter att middagen avklarats höll OM Sven Mattsson ett tal om bordsvanor genom tiderna. Han beskrev bl a hur vi tidigare åt med fingrarna från en planka och drack öl eller mjöd från ett horn. Han berättade om när bordduken kom och hur den ersattes senare av servetten. Ett mycket glädjande och oplanerat inslag var damernas tacktal som framfördes av Eivor Huldén. Hon berättade om sin stora uppskattning över denna möjlighet att få delta på en gemensam tillställning med bröderna. Hon beskrev hur positivt hon upplever vårt brödraskap och hur viktigt brödraskapet varit för hennes egen make. Att få höra hennes ord värmde alla våra bröders hjärtan. Avslutningsvis tackade vår fOM, Ilkka Aho, de bröder som arrangerat festen och tog upp frågan om hur gammal vår Ladies Night tradition är. Det förefaller klart att åtminstone under fOM Erkki Wänninens tid arrangerades Ladies Night, men redan tidigare, under fOM Hasseblatts tid, anordnade man påskandakt där också damerna deltog. Låt oss försöka ta reda på ursprunget! Dansen kom igång samtidigt med lotteriet. För musiken stod Jesper Jakobsson, som redan för tredje gången spelade vals och discomusik för dansparen på det proppfulla dansgolvet. Över hälften av de 110 st närvarande var yngre par som deltog för första gången på Ladies Night. Vi behöver en fortsatt ”föryngring” av vårt program för att vår tradition skall få leva vidare. Nästa gång firar vi Ladies Night den 19 mars 2016. Vi ses!. Text och foto: Kenneth J Jönsson, IX Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 21 Kulturlivet under nationalsocialismens mörka tider Broder Folke Freund, X, bosatt i Uppsala, fDM i SJL Stenbocken och Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff har läst boken, ”The Third Reich Sourcebook” (Tredje rikets källskrifter), av Anson Rabinbach och Sander L. Gilman (University of California Press 2013, 923 sidor). Här nedan presenterar han några avsnitt från bokens dokument som han översatt till svenska. MUSIKDOKUMENT FRÅN TREDJE RIKET D en digra volymen erbjuder sina engelskspråkiga läsare en lång rad texter från nationalsocialismens begynnelse i München 1919 till Hitlers testamente i Berlin 1945. Boken består av tolv avsnitt, indelade i kapitel som i sin tur är indelade i dokument. Avsnitt 7 har som rubrik National Socialism and the Arts, kapitel 19: The Wagner Cult versus Degenerated Music, indelade i 19 dokument. Här ett antal av dem med förkortade citat. ”Tysk musik, i synnerhet 1800-talets, har firat sina största triumfer i hela världen. Det var den kulturyttring som garanterade den tyska kulturen och dess utövare internationell ryktbarhet.” Detta sade Richard Strauss bland annat vid invigningen av Reichsmusikkammer (RMK) den 2 februari 1934. Han hade – utan att ha blivit tillfrågad – utnämnts till myndighetens president av Joseph Goebbels, ett hedersuppdrag för den 69 år gamle tonsättaren, som var helt ointresserad av politik. I ett privat memorandum säger Strauss: ”Jag accepterade detta hedersuppdrag, därför att jag hoppades kunna göra nytta och förhindra än värre saker, om från och med nu det tyska musiklivet skulle ´reorganiseras´ av amatörer och okunniga strebrar.” 22 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Richard Strauss, av Max Liebermann, 1918 (Wikipedia) Att Strauss inte skulle bli gammal på sin post, inser man lätt om man betänker hans nära samarbete med judar: Hugo von Hofmannsthal och Stefan Zweig. Sonen Franz var dessutom gift med en judinna, Alice von Grab. Men det som kom bägaren att rinna över, var Strauss brev till Zweig, där han bland annat gjorde sig lustig över nazisternas luddiga älsklingsord ”Volk”. Strauss: ”Jag känner bara två slags folk, sådana med talang och sådana utan talang.” Detta brev nådde aldrig adressaten, det togs omhand av Gestapo. Den P ”Tred ärmbild a je rik ets k v boken ällskr ifter” 6 juli 1935 entledigades tonsättaren från presidentposten för RMK. Dirigenten Wilhelm Furtwänglers brev till Joseph Goebbels (11.4.1933). ”Käre Herr Reichsminister. (…) Kulturen och kulturarbetarnas uppgift är att förena inte att söndra. (…) Jag erkänner bara ett slags distinktion: den mellan god kultur och dålig. (…) Vi måste därför hävda med emfas, att [judiska] personligheter som B. Walter, O. Klemperer etc. bereds möjlighet att utöva sin konst, nu och allt framgent. Med all respekt Wilhelm Furtwängler.” Joseph Goebbels svar till Furtwängler samma dag: ”Käre Generalmusikdirektor, jag kan inte acceptera bara en distinktion, som Ni föreslår, den mellan god och dålig konst. Kulturen måste uppstå ur folket (das Volk), endast konst som hämtar sin inspiration från hela folket kan anses vara god. Med all respekt Er tillgivne dr Goebbels.” Med anledning av 50-årsminnet 1933 av Wagners död skrev Thomas Mann en längre essä ”Leiden und Größe Richard Wagners”. Den engelska översättningen sammanfattar textens innehåll: ”Pro and Contra Wagner”. Essän framkallade raseri bland några akademiker, politiker, journalister med flera i München bland annat för att Thomas Mann – trots sin passion för Wagners musik – hade dragit in freudiansk psykoanalys och betecknat dennes ”allkonstverk” för dilettantiskt. ”Vi ser i Wagner det musikdramatiska förkroppsligandet av den innerligaste tyska sensibiliteten som vi inte tillåter bli förolämpad av det slag av estetiserande snobberi som finner ett så arrogant och pretentiöst uttryck i det minnestal som hållits av herr Thomas Mann med anledning av Richard Wagners död.” Denna skrivelse undertecknades av 40 kulturpersonligheter i München, däribland den kände Wagner-dirigenten Hans Knappertsbusch och tonsättarna Hans Pfitzner och Richard Strauss. Thomas Mann svarade några dagar senare i den liberala Vossische Zeitung: ”(…) Sanningen är att jag på 52 sidor har sammanfattat – passionerat – vad Wagner har kommit att betyda för mig. Jag har på grundval av denna essä hållit föreläsningar vid fyra högtidliga tillfällen: I universitetsaulan i München inför en entusiastisk publik på 500 personer (utan någon som helst protest!), vidare inför Wagnerälskare i Concertgebouw, Amsterdam, i Bryssel och i Paris. Vid dessa sammankomster var representanter för det officiella Tyskland närvarande, vilka tackade mig efteråt för den tjänst jag gjort det tyska namnet.” Kapitel 19 bjuder på många dokument från nazistisk raspolitik. Här får vi veta, att Bach är ”den ultimata inkarnationen av nordisk musik”, att Haydn och Mozart uppvisar ”sammansatta nordiskdinariska drag”, och att Pfitzner var mera ”nordisk” än Wagner. ”Jazzen – negermusik – som judendomens och amerikaniseringens vapen” får mycket utrymme, särskilt Ernst Kreneks opera ”Johnny spielt auf” (1927) stack i ögonen. Manchester Guardian bevakade festspelen i Bayreuth 1933: ”Featuring Herr Hitler. (…) Från varje flaggstång och nästan varje fönster vajade svastikan, brunskjortor är nästan obligatoriska. Utanför Café Tannhäuser hör man endast Horst-Wessel-sången. I boklådorna har Hitlers Mein Kampf ersatt Wagners Mein Leben. Herr Hitler bevistade sex föreställningar och av publikens uppträdande att döma var detta en Hitler-festival. Toscaninis återbud till Bayreuth har tveklöst givit Hitler något att tänka på. Jag har hört att nyheten praktiskt taget har stoppat utländska bokningar jämte hundratals avbeställningar från utlandet. (…)” För alla som intresserar sig för kulturlivet under den mörkaste tiden i Tysklands historia, är The Third Reich Sourcebook ett omistligt ymnighetshorn. Parkeringsförmån för SCF-bröder i Q-Park Skillnaden, Georgsgatan 8-10, Helsingfors. Infart vid Diana Parken. Parkering i Q-Park Skillnaden för 4,00 € vardagar kl. 16.30–24.00 samt lördagar och söndagar utan tidsbegränsning. Parkering övriga tider med normalt pris. 1.Tag biljett vid Q-Park inkörningsbommen. 2.Stämpla biljetten i förmånsautomaten vid närvaroregistreringsdatorn i Ordenshusets vestibul för att utnyttja förmånen. 3.Betala parkeringen i parkeringshallen, antingen vid betalautomaten eller vid utkörningsbommen med kreditkort. Vid problemsituationer kontakta Q-Park kontroll rum 020 781 2410 eller via info-knappen vid betalautomaterna och bommarna. Text: Folke Freund, X Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 23 En engelsk frimurares tankar Walter Leslie Wilmshurst och frimureriets innebörd Många är de engelska och skotska frimurare som har satt eller försökt sätta sin prägel på de engelska och skotska frimurarsystemen vi har i dag. Stundtals var stämningen så uppskruvad mellan de två systemen att de framstod såsom rena krigshandlingar i ord och fördömanden, i synnerhet efter det att den engelska forskarlogen Ars Quatuor Coronatorum (AQC) hade grundats år 1884 eller 1886 av nio bröder med varierande akademisk bakgrund. Det som skotska frimurare bröder och akademiker kommit fram till angående frimureri förkastades radikalt av de engelska bröderna i motsvarande ställning. Sammalunda gjorde skottarna, för engelsmännen föraktade allt enkelt och diminutivt som kom från andra sidan Hadrianus mur. 24 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Walter Leslie Wilmshurst. Enligt University of Bradford var han en av världens största frimurare, djupaste mystiker och mest perfekta engelska gentleman. (www.brad.ac.uk). W. L. Wilmshurst; The meaning of Masonry, 1922 (Frimureriets innebörd). J ag skall här försöka framlägga vad några av de mest betydelsefulla frimurarebröder och forskare sysslat med inom den konungsliga konsten och hur de bemötts av omvärlden och speciellt sina medbröder, och börjar här med Walter Leslie Wilmshurst. Han föddes i Chichester år 1867, verkade som advokat i Huddersfield och avled i London år 1939. Han recipierade år 1889 i Huddersfield och år 1922 utgav han sin berömda bok om sina tankegångar och idéer om frimureriet; The Meaning of Masonry. Det sägs att han i denna bok försöker förklara ’det oförklarliga’. Han var fast medveten om att det i den frimureriska ritualen fanns ett särskilt djup som gav Orden den speciella betydelse som drog bröder till sig. Hans omdöme om frimureriet sammanfattade han i följande utlåtande: ”För dem som ser den frimureriska ’veten skapen’ som intet annat än ceremoniella och sociala lustigheter, blandade med enkel etik, kommer mina tankar att misstolkas som rena fantasier. Men de är inte ned skrivna som sådana. De är avsedda för det lyckligtvis ökande antal bröder som inser att Johannesfrimureriet är förespråkare för devisen ’Känn dig själv’ och som omfattar insiktsfulla sanningar om andlig kunskap som döljer sig bakom dess slöja.” Efter sitt inträde i orden blev han allt mera övertygad om att orden är något mer än en sällskapsklubb. En vanlig herrklubb skulle inte behöva så kraftiga och gåtfulla ritualer för att locka till sig middagsgäster. Det är ritualernas kraftfulla innebörd och språk som har tilltalat honom, och ju mera han forskade i frimureriets ursprung, desto mera övertygad blev han om att ritualerna har en positiv inverkan på alla som deltar i dem, både som ämbetsmän och åskådare. Särskilt när man beaktar de krav som SFMO ställer på varje enskild ämbetsman, inser man att det är en hel del att hålla reda på och känna till. Han skall bl.a. ha kunskaper om skillnaden mellan det svenska frimurarsystemet och andra frimurarsystem, och för att i ringa mån försöka uppfylla delar av detta krav kommer här en essä som måhända kan belysa diskrepanserna mellan engelskt system och svenskt frimurarsystem. Walter Leslie Wilmshurst var en försiktig man som levde i stillhet. Hans motto var: ”Tygla dina läppar, ty de är dörrarna till slottet, och där inne bor Kungen.” Detta vittnar om att han var en verklig frimurare. Han talade inte ett ord om sitt frimureri utanför logedörrarna, men han delade ibland med sig av sina tankar i böcker, föreläsningar och föredrag i sin loge. Han skrev också utbildningsmaterial för sina yngre medbröder, höll instruktioner samt förde noggranna anteckningar om sina tankar. Han ville inte heller att den vänstra handen skulle veta vad den högra gör, gjorde eller har gjort. Hans åsikter om det andliga ändamålet med frimureriet gjorde honom inte populär hos den engelska storlogen UGLE. En bibliotekarie anklagade honom för att ha haft fötterna stadigt planterade i molnen. Kort före sin död höll han ett föredrag i sin loge om frimureriets ursprung, såsom han såg det. Detta föredrag är synnerligen intressant med tanke på att hans tankegångar sammanfaller med vad som framförts av ledande arkeologer. De olika folken i den brittiska övärlden blev först sammansvetsade och förena- Freemasons’ Hall i London, från c. 1809 (Wikipedia). des till en helhet. Då påbörjades den frimureriska utvecklingen, som skulle skapa en världsmakt av denna nation, vilket fick sin begynnelse under Elizabeth I. Mellan 1588 och 1717 skapades ramarna för det engelska frimureriet med hjälp av sådana krafter som Shakespeare, Bacon och Newton. Kabbalismens spår i våra ritualer har vi att tacka för beslutet att låta judarna återflytta till England. Detta medförde en spridning av hebreiska, kabbalistiska och esoteriska lärosatser, som hade satts på pränt under 1300–1400-talen. Våra ritualer, åtminstone de äldsta, är markant judiska i sina utformningar. Vi behöver bara tänka på konceptet med frågor och svar så förstår vi varför, och vi behöver inte gå längre än till våra gamla Spörsmålsböcker, som finns i varje grads litteratur. Wilmshurst ville påskina att inskriptionen på grundstenen till Freemasons’ Hall i London ”Descendit e caelo” (Nedstiger från himlen, som här avser Världens tak, eller Himalaja) är ett bevis för att frimureriet grundlades av Försynen, dvs genom Guds påverkan. Wilmshurst fann vidare att Storbritanniens roll som en framsynt, expanderande och kultiverande makt hade sina rötter långt tillbaka i forntiden och i Österlandet eller Orienten. I den eng- elska ritualtexten finner vi följande ordväxling: Whence come you? Varifrån kommer du? From the East. Ifrån Öster. Whither directing your course? Varthän styr du din färd? Towards the West. Mot Väster. For what purpose? Varföre? In search of that which is lost. För att söka det som är förlorat. Är det här vi finner orsaken till att judarna tilläts immigrera på nytt? Kände engelsmännen en viss släktskap med det folk som de långt tillbaka i tiden kommit i kontakt med under sin vandring mot Väster? De äldsta graderna i vårt svenska system har anammats av de motsvarande engelska och franska. Därför har vi ritualtexter som klart hänför sig till detta tema, denna idériktning. Vilka var då Wilmshursts idéer och tankegångar som fick UGLE att nästan helt nonchalera honom och den engelska forskarlogen AQC att förringa hans prestationer inom frimureriet? Här följer några av hans idéer. Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 25 En nyantagen lärling kommer efter sin antagning kanske i bästa fall fram till att frimureriet är en sedelära som är dold bakom allegorier och som belyses med symboler, men detta är endast delvis hela sanningen. Han får genast höra att frimureriet inte är en religion och att det är förbjudet att diskutera religion vid sammankomsterna. Bland dess medlemmar sägs det ofta att frimureriet är väldigt gammalt, ja, det går tillbaka till fornegyptiska idéer och hebreiska källor, t.ex. Gamla Testamentet i den judiska versionen Torah, vilket är enbart en liten gnutta av sanning. Endast ett fåtal har kommit till insikt om vad frimureriet går ut på, medan förvånansvärt få har förstått dess riktiga syfte och innebörd. Vi kommer samman på regelbundna tider under en stor del av året, vi utför våra ceremonier och ritualer varje gång, vi bevistar våra instruktioner kväll efter annan utan att ens förstå och ta till oss innebörden av dessa redskap. Vi använder inte våra möten för de ändamål de var avsedda, nämligen att utförligt låta förklara frimureriets mening och innebörd, dvs det som vår Orden en gång skapades för – ett psykologiskt och pedagogiskt system för att förbättra min personlighet. Det är väldigt förmätet att tänka sig att Orden skulle ha skapat ett system för att lära vuxna män att använda vissa arbetsredskap på rätt sätt, eller att inskärpa hos oss betydelsen av sådana dygder som måttlighet och rättvisa, vilka inlärs redan på småskolestadiet. Ett Frimureri som sysslar med Den Konungsliga Konsten har verkligen ett större syfte än att inpränta hur man utövar samhälleliga dygder och är inte ett monopol för enbart frimureriet. Varje frimurarebroder måste själv komma underfund med och lära sig frimureriets mest fundamentala idéer och inse värdet av att behålla dem hemliga för den allmänna världen, så att inte våra ritualer avslöjas och förlorar sina effektfulla avsikter i den pedagogiska process som skall krönas av en fullständig insikt i Den Konungsliga Konsten och hur den rätt skall användas och var. Då vi inser vad den allmänna världen 26 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 anser att frimureriet är, blir vi tvungna att själva ställa oss frågan: ”Vad är då frimureri?” Då säger Wilmshurst, att han först vill låta oss ta del av några speciella fakta för att vi bättre skall förstå hans resonemang. Och då kommer han in på sin mammas gata. I alla tider har människan på hela vår glob skapat hemliga ordenssällskap som haft sina platser utanför den vanliga, allmänna samhällsordningen såsom gillen, andra samfund och särskilt hos oss i Västvärlden, kyrkor som låtit framföra sina mysteriespel först inne i kyrkorna och katedralerna och sedan alldeles utanför kyrkportarna eller på de närbelägna torgen. Dessa spel, som även kallades mirakelspel uppfördes under 800–1400-talen utanför kyrkorna med bibliska motiv, för man ville skola menigheten så att budskapet i bibeln skulle rätt uppfattas. Vid de senare tillfällena har inte alla åskådare uppfattat budskapen i det som framförts. Alla förstod inte t.ex. ”Quem Quaeritis?”, dvs ”Vem söken I?” (min övers.) som utspelar sig utanför Jesu grav med Ängeln och kvinnorna i huvudrollerna. Här ville kyrkan påskynda mognadsprocessen hos menigheten för att den skulle inse betydelsen av uppståndelsen. Men eftersom de blev alltför populära för att den katolska kyrkan skulle uppskatta dem, förbjöds de år 1210 av påven Innocentius III, vilket innebar att de överfördes på de olika gillen som fanns i städerna, och som därmed steg i popularitet. Vi får komma ihåg att speciellt i England var dessa gillen grogrunder för frimureriska sammanslutningar. I begynnelsen framfördes dessa mysteriespel i kyrkorna och naturligtvis på ett språk som endast prästerna kunde, nämligen latin. Därför uppstod bland menigheten helt naturligt missförstånd och vilseledningar vad beträffar innehållet och dess tolkning. Fröna till dessa spel fanns i öster, i Kaldéen, Assyrien, Egypten, Grekland, Italien, bland judarna, muhammedanerna och de kristna. Alla stora tänkare och författare såsom Socrates, Platon, Pythagoras, Moses, Aristoteles, Vergilius och de stora grekiska tragöderna var representanter för former av mysteriespel och spred idéerna i sina verk. Här kommer då Wilmshurst med sin förklaring, att det inte är systemet vi har ärvt från antiken, utan det som gör frimureriet gammalt och att det härstammar från urminnes tider är den andliga lärosats som låter sig döljas i en fraseologi som kommer från byggnadskonsten, som är en av de äldsta och mest människonära konster vi har, eftersom den har tryggat vår existens på denna jord och lärt oss att konstruera tak över huvudet så att säga. Vad han vill säga är, att Pythagoras inte var frimurare, utan han ägde och vidareutvecklade de kunskaper som blev viktiga för frimurare. Med andra ord kan man uttrycka det att det är som vin i olika förpackningar, läderläglar, lerkrus, buteljer, plastflaskor och aluminium i kartonger. Byggnadskonsten kunde överföras på människan och hennes uppbyggnad till en bättre människa med hjälp av de redskap som användes inom denna konst. Vi använder mursleven till att mura igen sprickor eller rämningar i en murning. Denna handling har överförts till frimureriet för att vi i våra hjärtan skall igenmura de sprickor eller bristningar som där kan tänkas finnas, då vi blivit illa behandlade, kanske vuxen mobbning, förlöjligade på grund av utseende eller lyte och genast svälja förtreten och låta skymfen försvinna såsom vattnet på gåsens fjäderpennor. Då först har vi insett att vi begriper innebörden av den Konungsliga Konsten att förlåta, som Mästaren gjorde på korset: Fader, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra! (Lukas 23:34) Wilmshurst fortsätter att förklara för oss, att frimureriet ger oss i dramatisk form och dess ritualer människans andliga livsfilosofi och hur pånyttfödelsen sker. Även om alla världens religioner strävar till att föra fram sanningen på olika sätt, är vi mera benägna att betona skillnaderna i de olika systemen än likheterna som de undervisar och för fram. Han betonar vikten av de mycket enkla men pregnanta frågorna ”Vem är jag?” (underförstått ”Vem är där?”), ”Varifrån kommer jag?” och ”Vart är jag på väg?” För honom har dessa frågor inte bara en personlig relevans utan är även direkt anknutna till en geografisk aspekt, dvs. ”Var i världen har jag mitt ursprung?” Vi kommer från den gåtfulla östern, där den eviga källan till allt ljus och liv finns, som vi tillbringar i väster, och som står för världen. Därför befinner sig den främmande sökande i initialstadiet i mörkret i väster, mörkret i världen. I det engelska systemet frågas den främmande sökande ”Vari från kommer du som frimurare?” och hans svar är ”Från väster.” Hans svar bygger på det faktum att han tror sig härstamma från denna världen. I Den Tredje Graden blir hans svar ”Från öster”, eftersom han med större kunskap om sitt verkliga ursprung skall inse att han kommer från det ställe som hans Gud har utgått ifrån och att han där skall finna sanning och ljus. Hans jordeliv är enbart ett övergångsskede på hans väg att förena sig med sin Gud. Wilmshurst anbefaller sina brö- der att se på sitt förkläde som det dyraste och mest talande av alla symboler vi som frimurare rör oss med. Det var i början det vitaste av lammskinn, en symbol för renhet och oskuld som vi alltid förknippar med ett nyfött lamm och spädbarn. Med uppvikt flik är det en femhörning som pekar på de fem sinnen, med vilka vi initierades in i Orden, brödraskapets fem beröringspunkter, en triangel och en kvadrat som står för talet sju och kombinationen själ och kropp. Enligt judendomen var siffran sju ett bevis för att ”Gud välsignade och älskade siffran sju mera än allt annat under sin tron.” Dessutom har logen sju viktiga ämbetsmän och för att bli fullkomlig krävs sju bröders närvaro. Wilmshurst ser berättelsen om Hiram Abiff, som ingår i den engelska ritualen, endast som en symbolisk legend som används i pedagogiskt syfte. Hiram Abiff (ibland kallad för Adoniram) gick ett dramatiskt öde till mötes, men det finns inga som helst belägg i Bibeln för att denne person skulle ha gått ett sådant öde till mötes. Om man däremot tar berättelsen i närmare scrutinium (prövning), märker man hur väl den sammanfaller med Bibelns berät- St Johannes kyrka i Chester (England). Målat fönsterglas (1900) som föreställer Hiram, arkitekten av templet i Jerusalem. (internet) telse om Jesu lidande och död, och även uppståndelsen. Här finns en mycket kännbar parallell. Förklädet i den engelska ritualens tredje grad har nu fått en mera detaljerad utformning i form av en ljusblå bård och rosor i färg. Detta vittnar om att hans kropp nu genomstrålas av ett naturligare sken som utstrålar från hans väsen. På de engelska förklädena finns dessutom trenne TAU-kors, som påminner om de tre på Golgata, Jesus omgiven på båda sidor av de två illgärnings männen. Sammanfattningsvis kan man säga, att de tre graderna ger stegvis en förvandling från den gamla människan till den pånyttfödda individ som lärt sig att rena och underkasta sig sina sinnen även på det mentala planet för att från de döda uppstå såsom en vördig Mästare och för att bli ett effektivt verktyg för Den Trefalt Store Byggmästaren i återuppbyggandet av det fallna templet. Detta tema och ändamål var förhärskande i antikens mysterier, och enligt Wilmshurst var detta den viktigaste avsikten med frimureriet, dvs. att utveckla människans andliga och själsliga förmågor framom den sociala samhörigheten och barmhärtighetsaspekten. Därför betraktas frimureriet såsom Den Konungsliga Konsten – the Royal Art – som var och en av oss är förmögen att förverkliga i praktiken. Annars har man enligt Wilmshurst missförstått idén med frimureriet, om man har anslutit sig av någon annan anledning, t.ex. att tro att detta är en sällskapsklubb eller ett ställe där affärskontakter knyts. På frågan: ”Vad är det som är förlorat?” kan man endast enligt honom svara: ”Den vördige Mästarens äkta hem ligheter!”, den sanna kunskapen om oss själva, den medvetna insikten om våra gudomliga utvecklingsmöjligheter. Vår undervisning är delvis dold i symboler och allegorier och deras djupare innebörd framgår inte av ritualens yttre budskap, dvs. ceremonierna. Detta stämmer ju delvis överens med livet och den värld vi lever i. Wilmshurst konkluderar, att det beror på oss själva om frimureriet skall bli den riktiga och sanna upplevelsen eller endast en upplevelse på ytan. Låter vi våra symboler äntra vårt medvetande och bli förstådda såsom verkligheter? Låter vi oss antagas till frimurare bara för att uppskatta gemenskapen och glädjen av att få vara barmhärtiga och slå oss för bröstet med tillbehörigt utrop? Låter vi oss få ta del av de enkla sanningar som döljer sig i vårt vardagliga umgänge med varandra, dvs. det som vi i vårt svenska frimureri benämner sanning och ljus? Ske alltså! Text: Rolf Söderback, X Litteratur: Walter Leslie Wilmshurst; The Meaning of Masonry, 1922 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 27 En ny ledare för Borgå frimurare SJL Tyrgils fick sin fjärde (femte) Ordförande Mästare Fredagen den 27 februari installerade sig vår nye OM, konsul Ingmar Karlsson i sitt ämbete under högtidliga former. Logesalen var fylld till sista plats. Ritualenligt blev det en fullträff. Allting fungerade som det skulle. OM Ingmar Karlsson i full beredskap. Foto: Lasse Walden. F ör detta riktas ett stort erkännande och ett stort tack till alla fungerande ämbetsmän och inte minst till deputerade mästaren Jan Vik ström. Tyrgils har fått en värdig och god ”herde” för sin brödraskara. Alla önskar vi honom lycka och välgång och den Trefalt Store Byggmästarens välsignelse i hans värv. Åtföljd av sina faddrar Erkki Tuormaa och Kurt Krogell anlände Ingmar Karlsson till SJL Tyrgils fullsatta logelokal. Sedan Stormästarens utnämningsbrev upplästs av br Krogell fick SJL Tyrgils ritualenligt sin fjärde OM. Om man räknar med Rabbe Fabian Wrede som var OM i Tyrgils i Viborg 1938-45 blir han den femte. Det var ovanligt att hela tre föregångare i ämbetet var närvarande vid installationen, nämligen Lars-Olof Ahlfors, Leif Rehn och Erkki Tuormaa. Vår nye OMs installationstal innehöll både personliga och frimureriska element. Han betonade särskilt bl a positivitet och god stämning. Hans liknelse med cirkeln som beskriver vår kunskap, våra insikter och gränsen mot det okända, uppskattades speciellt. Ett sammandrag av hans tal finns här intill. Ingmar Karlsson hade valt som ”installationsmusik och -sång” Janssons 28 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 välkända ”Höstvisa” som med inlevelse framfördes av br Zacharias Johansson ackompanjerad av Stor Capitlets FMkF Gunnar Döragrip. Bröderna uppskattade att Gunnar bjöd på levande musik under hela sammankomsten. Valet av Tove Janssons och Erna Tauros opus kan förefalla överraskande, men om man läser noga visans lyriska mening ser man där frimureriska tankar, tankar om tidens flykt, samvarons betydelse, letande efter något som tappats bort och vikten av att verka innan dagen tar slut. Kapitelmästaren Tom Waselius sade i sin hälsning att OMs ämbete i en S:t Johannesloge är det allra värdefullaste ämbetet inom Orden. OM tar emot nya bröder i Orden, vilket leder till en rik skörd i och med att bröderna sedan vandrar vidare inom Orden. Idag är det fest med glad stämning, vardagen börjar i morgon med ansvar och arbete där alla bröder i logen är viktiga. Ingen sitter bland publiken utan alla är på scenen. Ritualen är för bröderna, den är inte ett självändamål, avslutade kapitelmästaren. Han fäste med viss möda ett elegant OM-märke på Ingmars frackbröst och till Erkki Tuormaa överräckte han det vackra fv OM-märket Lars-Olof ”Osse” Ahlfors talade för de tre tidigare OM i denna loge. De två andra var Leif Rehn och Erkki Tuormaa. ”Vi är väldigt glada för att du Ingmar tagit emot detta ämbete. Du får ta emot de nya bröder som sedan går vidare i Orden. OM är det finaste av alla ämbeten. Vi ger dej allt vårt stöd och önskar dej Den Trefalt Store Byggmästarens välsignelse, vänligen, broderligen och av varmaste hjärta”, sade Osse. Stormästarens ståthållare Göran An dersson framförde en varm hälsning från Ordens Stormästare. Han betonade ansvaret för Borgåbygden och att frimurarljuset förs vidare, omtanken om logens bästa och omsorg om alla närvarande och frånvarande bröder. Han önskade den nya OM framgång och glädje. Broder Ingmars Förste installationsfadder broder Erkki Tuormaa gratulerade honom i anledning av installationen och överräckte, som faddergåva, en ljusstake som han sedan hoppades skulle vandra vidare bland alla kommande OM i logen. Representanten för det finska systemet, Todellisesti Kunnioitettava Veli Rainer Vainio, lyckönskade den nya OM och hoppades på fortsatt gott samarbete som började redan under Osse Ahlfors tid. Han sa att graderna I-III är de viktigaste graderna inom frimureriet. Lars Lindqvist, OM i SAL Phoenix, lyckönskade den nya OM och gav honom en bok som man ”kan läsa sig till sömns med efter en hektisk arbetsdag i logen”. Tyrgils nya OM har ordet Vi ställde tre frågor till vår nye OM Broder Ingmar: Varför valde du just ”Höstvisa”? – Tove Janssons texter har länge fascinerat mig. Hennes texter rymmer så mycket av det vi i frimureriet håller heligt; respekt, kärlek, barmhärtighet. Att det blev just Höstvisan var kanske det att orden ju koncentrerat innehåller så mycket budskap. När dessutom broder Zache erbjöd sig att sjunga den var valet enkelt. Vilken prägel vill du sätta på Tyrgils? – Under mina föregångares tid har Tyrgils befäst sig som en loge med stark sammanhållning, värme och gemenskap, en loge med både djupt allvar och sökande, men även med sprudlande glädje bland bröderna. Ett arv som skall förvaltas varsamt och väl. Jag vill fortsätta att försöka lyfta fram allt det fina som finns bland och hos bröderna. Att få alla att på sitt eget sätt medverka i logens arbete blir säkerligen en viktig uppgift. Sedan har vi vissa frågor om arbetsutrymmen vi bör sträva till att hitta lösningar på, men där är vi ju beroende av även finansiella krafter. I vilka uppgifter behöver du mest stöd? – En OM står sig slätt utan ämbetsmannakårens stöd och medverkan. Jag känner mig mycket privilegierad som har inte mindre än tre förutvarande OM i logen och en synnerligen engagerad ämbetsmannakår. Bröder som visat sig beredda att ta ansvar, önskan att utveckla arbetet, både i logen och mellan mötena. Jag önskar att våra sammankomster kunde vara något av ”knytkalas” där alla bröder bidrar med sitt knyte, sitt kunnande, sin egen historia. Alla är lika betydelsefulla, med eller utan ämbete. Utan brödernas närvaro blir arbetet meningslöst. Text: Göran Strengell, X OM Ingmar Karlsson talar flankerad av två R&K, fr v SMS Göran Andersson och KM Tom Waselius. Foto: Kenneth Hägg. Ett sammandrag av OM Ingmar Karlssons installationstal 27.2.2015 D et finns en liknelse jag gärna använt i olika sammanhang, och som känns särskilt aktuell idag. Eller egentligen har den trängt sig på en längre tid. Föreställ er att ni gör en bild, ritar en rund boll som föreställer och innehåller allt det ni vet och kan. Den blir ju lite olika stor hos oss alla, beroende på hur mycket vi anser oss kunna och veta. Utanför den här bollen finns ju då allt det vi inte vet eller känner till, inte hunnit lära oss. Vår uppfattning om, vår beröring med detta obekanta är ju då just så stor som vår kunskaps omkrets. Så lär vi oss något under vår vandring, vårt kunskapsfält blir större. Då blir samtidigt ytan, beröringen mot det obekanta, större, vi inser med ännu större klarhet att det finns mycket därute vi inte vet. Vi inser, att ju mera vi lär oss, desto bättre förstår vi att där finns så mycket vi inte vet och kan. Frustrerande. Lika tycks det vara med frimureriet. Nyfiken har jag hastat vidare, grad efter grad, ämbete efter ämbete, alla givande och intressanta, hela tiden ivrig att se mera, få uppleva nya saker och ta emot intryck. Så kommer det som kallas eftertankens kranka blekhet. Har jag hunnit lära mig, borde jag ha stannat lite längre på varje avsats och fördjupat mig, nu märker jag ju att kontaktytan mot det obekanta bara ökar… Mot den här bakgrunden kan man säga att frimureriet manar till självkännedom. Och tvingar till ödmjukhet. Självkännedomen är ett intressant område. Senaste höst hade jag förmånen att delta i Ordens ledarskapsutbildning i Linköping. Några oerhört intressanta och givande dagar. När vi kallades fick vi samtidigt i uppgift att delta i ett personlighetstest genom att över nätet svara på ett antal kluriga frågor. Samtidigt skulle vi be sex personer som ens någorlunda kunde känna oss svara på samma frågor. På så sätt framgick det dels hur vi såg på oss själva, dels hur andra uppfattar oss. Sedan var det spännande att se hur dessa åsikter sammanföll. Det gladde mig att de tillfrågade personerna tycktes ha samma uppfattning om mina egenskaper som jag själv. Ingen kan ju tycka att man är så förträfflig som man själv gör, men ni kom nära. Så man kan tycka att ni fått vad ni beställde när ni mina bröder valt mig till er OM. En nyttig insikt, eller påminnelse, var Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 29 Efterrätten smakar. Fr v DKM Guy Catani, SMS Göran Andersson, OM Ingmar Karlsson, KM Tom Waselius och OHT Åke Ammondt. Foto: Alf Günsberg. hur oerhört olika vi alla är som människor. Någon, som jag, är en mjuk, konfliktundvikande fredsmäklare, ibland alltför försiktig, medan någon annan kan vara otålig, direkt och krävande. Det upplevde vi i Linköping, man hade uttryckligen placerat så olika typer som möjligt i samma diskussionsgrupper. För vi hade ju samma mål, vi hade alla förbundit oss till samma strävan. Med allt detta i ryggsäcken kommer vi vandrande på vår stig som frimurare. Olika, en del lite slutna, en del öppna och ivriga, en del intresserade av att få lugna sig i stillhet, vara delaktiga av ritualer och samvaro utan att aktivt delta, andra ivriga att åta sig ämbeten och uppgifter. Alla lika viktiga. Så blir våra möten som knytkalas; alla har något med sig, alla delar med sig av sin personlighet, sitt kunnande, sina erfarenheter och sina tankar. Alla har något att berätta, sin egen historia. Och då, mina bröder, skapas ett frimureri som ger oss vägkost på vandringen. Under förutsättning förstås att vi saktar in, lugnar oss och lyssnar till våra bröder. Att vi ser bortom olikheterna, förmår, orkar tro att vi alla är värdefulla. Det har sagts många gånger, men förtjänar att upprepas. Man kan vara en god frimurare utan att vara medlem här. Men, man kan inte vara medlem utan att åtminstone sträva till att bli det – en god frimurare. 30 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Vi funderar ofta på vad det är som gör oss till frimurare, hur man kan bli en god sådan, vad som krävs av oss. Min betoning kommer att ligga på det lilla ”vi”. Helt enkelt därför, att jag tänker att det är just det som är centralt. Vi kan inte ensamma göra någon till frimurare, men vi skall stå vid varje broders, varje sö kandes sida och hjälpa den som själv vill försöka. Våra möten med sina ritualer och sin formbundenhet är förvisso viktiga. De ger upplevelser, de ger kontinuitet och påminner oss ständigt om de mål vi föresatt oss. Men allt detta är endast en ram, en ram som förblir tom utan en tavla inuti om vi inte förmår ta till oss den lärdom ritualerna och berättelserna ger. Om vi inte ödmjukt medger att det viktiga arbetet sker inom oss själva. Och resultatet av arbetet skall omsättas i praktiken inte här, utan mellan mötena ute i den allmänna världen. I våra möten med medmänniskorna, inte bara våra närmaste, utan alla de där obekväma och kanske skrämmande främlingarna som finns där ute. Vi skall omsätta de lärdomar våra mästare och ritualer mödosamt präntar i oss i den allt råare, fientliga och självcentrerade värld som idag på många håll träder fram. Och så måste vi – ensamma med oss själva rannsakande vårt samvete och vårt omdöme eller i samråd med våra bröder – försöka klargöra för oss vad vi tror är viktigast. Hurudan är en frimurare? Vad står han för och hur agerar han? Inte bara på pappret och i teorin, utan på riktigt. Hur skall jag leva, vad är min uppgift? För mig har det mer och mer börjat framträda ett svar: ett av våra viktigaste mål är att finnas till för varandra. Inte endast för murarebröder, utan för alla medmänniskor som vi kan tjäna. Tänka sig att det skall ta så här länge att komma till en så enkel insikt… De dygder en frimurare bör känna och utöva är välkända, även utanför våra väggar; tystlåtenhet, försiktighet, måttlighet och barmhärtighet. Så, som så mycket annat inbjuder och tillåter dessa budord till egna tolkningar, utgående från våra egna villkor. Tystlåtenhet, varför det, och vad skall vi hålla tyst om? Idag talar vi ju dessutom så högt om yttrandefriheten… Och den kan ju skapa misstänksamhet bland dem som inte är medlemmar. Vad är det vi hemlighåller? Låt oss se på det ur det motsatta perspektivet. Vi skall inte hålla tyst när vi ser orättvisor omkring oss. Vi skall inte stillatigande se på när någon behandlas illa, när någon mobbas eller diskrimineras. Vi behöver inte hålla tyst om våra värderingar och om det vi tror på. Tvärtom, dem kan vi gärna högt och ljudligt tala om. Men med värdighet och omdöme. Och vi skall heller inte kräva att andra skall dela vår uppfattning helt och fullt. Försiktighet – vad betyder det? Jo, när du uttalar dig, låt bli att såra, undvik att nedvärdera andras åsikter, lyssna och ansträng dig att förstå. Kom inte dragandes med dina kloka åsikter på ett sätt som sårar. Använd din yttrandefrihet med omdömet och med omtanke och respekt. Även om du inte omfattar den andras åsikt… Svårt. Måttlighet. Motsatsen kunde vara omåttlighet, vilket associerar till överflöd och något stort. Jag tänker att detta ord kanske vill få oss att se det viktiga i det lilla, motsatsen till överflödet. Se vikten i hur vi bemöter en medmänniska i vardagen, i familjen, på jobbet. I dom där många små besluten vi gör alla dagar. Kommer vi ihåg att vara tacksamma över det vi har, även om vi inte alla har värdsliga rikedomar i övermåttan? Barmhärtighet. Detta ord som kan betyda så mycket. Och kommer vi ihåg att vara barmhärtiga i vår vardag, i alla våra möten så behöver vi egentligen inte de andra orden så mycket. I vår dagliga ritual påminner det ju om vår plikt att ta hand om de behövande, rent konkret genom att öppna vår börs. Men det innehåller så mycket mer. Vår plikt att räcka ut vår hand till en broder eller en medmänniska som behöver den. Att försöka lära oss att och tänja oss till att bistå en människa också när vi hamnar utanför vår egen bekvämlighetszon. När någon i sin nöd burit sig klantigt åt, det är ju när vi mår illa och är olyckliga vi oftast behöver det där överseendet som barmhärtigheten kan innebära. När det är en person vars kulturella bakgrund vi inte känner och har svårt att förstå… Och ytterligare: att inte döma andra som inte är som jag. Eller du. Det är, som sagt, inte alltid riktigt lätt att vara frimurare i dagens samhälle, när så många fula trynen sticker fram. Vågar vi säga ifrån när vi hör rasistiska eller nedsättande kommentarer? Eller tiger vi för att inte störa? Eller ännu värre, vilket jag inte vill tro; håller vi med? Mina tankar går ofta till det som min föregångare ibland berättar. När han kom hem från logemötet frågar hans hustru: nå, vad lärde du dig idag? Det skulle gälla att ha svaret klar alla dagar. Man vet inte vem som frågar. Man behöver inte ens en hustru till det, även om det säkert är effektivt, för man kan inte fuska med svaret då, men en spegel fungerar också. Vad har du lärt dig idag? Har du gjort någon lycklig idag? Har du räckt ut din hand idag, inte för att slå, utan för att hjälpa någon? Eller ännu enklare; har du betett dig som folk idag? Så att du är kompis med ditt samvete? För alla andra kan du lura, men inte det, det följer dig som en skugga och vet om du luras. Så, mina bröder, när jag försöker formulera en målsättning för min tid som OM för denna loge så vill jag säga så här: – Låt oss tillsammans skapa en gemenskap i logen där vi känner att vi, hur olika vi än är, har något att tillföra. – Låt oss minnas, att vi kommer hit som till ett knytkalas där alla medför något gott som vi alla delar. Och att alla knyten är lika viktiga. För dom kan ha skapats under så olika betingelser. – Låt oss ta med oss det vi här förkunnar ut i den allmänna världen och tillämpa våra lärdomar där. Här inne är det enkelt, men därute ibland mera krävande. – Låt oss göra våra möten så givande för varandra att alla känner att de vill komma. Det är, tror jag, en förutsättning för att vi skall kunna intressera nya främmande sökande. Endast när vi själva uppriktigt tror på vår produkt kan vi trovärdigt sälja den. – Låt oss lyssna till varandra. Mina bröder. Ni har visat mig ett stort tan, ganska skraj för allt det arbete det medför, med stor tillit till alla de bröder som lovat stå vid min sida i olika uppgifter och med mycket stor tacksamhet tar jag mig verket an. Den känsla av välvilja jag mött och möter i denna Orden känns unik. Överallt där jag rört mig har jag känt mig välkommen, bland Ordens högsta ledning, i de olika logerna. Men framför allt mina bröder, ni som här i Tyrgils har gett mig ert förtroende, det är tillsammans med och ibland er och för vår gemensamma loge jag vill fullgöra min plikt. Jag känner dessutom att jag är mycket priviligierad eftersom jag har förmånen att ha inte mindre än tre, av vilka en snart blir det, förutvarande OM som bröder och vänner här i logen. Mitt speciella tack går redan nu till er för det stöd jag tror mig få av er framöver. I all synnerhet vill jag lyfta fram det alldeles speciella engagemang och vänskap min föregångare Erkki hela tiden bjudit på. Tack. Mina bröder, jag har valt en kanske lite i frimurarsammanhang annorlunda musik som avslutning till detta anförande. Tack broder Gunnar för ditt arrangemang och tillmötesgående, och tack broder Zache för din medverkan. Ni känner alla mina bröder denna musik och även orden och innebörden. Ni vet att författaren varit aktuell inte minst i vår loge under senaste år, och att orden innehåller mycket frimureri. förtroende genom att välja mig till er OM. Med stor ödmjukhet, med förvän- Text: Ingmar Karlsson, IX, OM SJL Tyrgils Jag märker att jag kanske bör tillägga en sak, eftersom jag blir lite allvarlig. Om ni på webben råkat följa med en diskussion om roliga finlandssvenska ord, så känner ni igen det. Vi skall inte bli ”tosikkor”. En tosikko, flera tosikkor. – Låt oss alltså komma ihåg att skratta åt oss själva. Ty, som någon klok har sagt: de som skratta åt sig själva skola alltid hava roligt. Och det skall vara förknippat med glädje att vara frimurare. Vi behöver inte alls ha våra pannor i djupa bekymrade veck. Inte hela tiden åtminstone. Fr v bröderna Stefan Borg, Kim Gustafsson och Magnus Nylander i glatt samspråk efter OMinstallationen. Foto: Alf Günsberg. Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 31 Frimurarsamhället på Igelsta växer och mår bra Igelsta gård och frimurarna Bröderna planterar vårdträd på Igelsta. I medlet av 1980-talet fanns det ingen frimurarverksamhet i Södertälje. Gösta Sandgren, R&K, inviterade 1985 fyra bröder för att diskutera förutsättningarna för att starta frimurarverksamhet i Södertälje. Detta resulterade i att bröderna beslöt grunda Brödraföreningen S:t Ansgar, som invigdes 1987. Verksamheten inleddes i Odd Fellows utrymmen. B rödraföreningens namn kan härledas till den Helige Ansgar (801865) – Nordens apostel, som var den första vid namn kända missionären i Sverige. Han var tyskbördig benediktinmunk, missionär och ärkebiskop av Hamburg-Bremen, som på den tiden inkluderade även Norden. Han blev helgonförklarad efter sin död. Brödraföreningen Ansgar verkade i 16 år varefter den omvandlades 2003 till en Johannes loge, med namnet S:t Johanneslogen S:t Ansgar. Att verksamheten bedrevs i Odd Fellows utrymmen upplevdes inte som det mest optimala, 32 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 vilket ledde till en kartläggning med syfte att hitta egna verksamhetsutrymmen. En långlivad dröm började därmed ta form. I Södertäljes östra stadsdel, Östertälje, fann man den svårt förfallna gården, Igelsta gård, som ägdes av kommunen. Gården hade länge varit övergiven med sönderslagna fönster och där regn och fukt hade gjort sitt. Som ett resultat av långa förhandlingar beslöt kommunen att sälja gården och man kunde därmed börja planera gårdens reparationsarbeten och hur inleda frimurarverksamhet i gårdsbyggnaden. Planeringsarbetet gavs till frimurarbrodern Gunnar Lantz. Han var arkitekt och fick fria händer att omvandla gårdens karaktärsbyggnad på ca 500 m2 till ett frimurarhus. Byggnadsprojektet var omfattade och efter närmare 15.000 timmars frivilligarbete kunde Igelsta gård invigas 2011 som SFMO:s frimurarhus. På Igelsta gård arbetar nu två S:t Johannesloger, Mälarporten och S:t Ansgar, frimurarklubben Portalen samt S:t Andreaslogen De Två Nycklar. Dess utom verkar där F. & A. M. logerna Telge Nr 169, Donatus Nr 174 och Igelsta Nr 175, tillhörande den finska storlogen för F & A. M. Telge 169 installerades 14.9.2013 av stormästaren för F. & A. M. i Finland Juhani Vuori med följe och i närvaro av SFMO:s Stormästare Anders Strömberg med följe. Den 14 april 2014 överlämnade storlogen för F. & A. M. i Finland till logerna Det Gyllene Snittet 174 och Igelsta 175 sina tillfälliga logebrev. Samtidigt installerades logernas första officianter till sina ämbeten. Bland gästerna under installationen fanns den tidigare nämnda arkitekten, broder Gunnar Lantz, X. Från början av år 2015 håller Telge 169 sina logesammankomster på Igelsta gård, huvudsakligen med i Sverige boende bröder som officianter. Det Gyllene Snittet Nr 174 bytte namn på hösten 2014 till Donatus Nr 174 med Lund som hemort. För Logen Igelsta Nr 175 är hemorten Södertälje. Stormästare Juhani Vuori med följe invigde 14.2.2015 på Igelsta gård, samtidigt logerna Donatus 174 och Igelsta 175. SFMO:s Stormästare Anders Strömberg med följe hedrade sammankomsten med sin närvaro. De finska blålogerna på Igelsta gård är nöjda hyresgäster för SFMO. Text: Pentti Hongisto, 28° (F. & A. M. i Finland) Foto: Christer Eng Convivium firade 30 år Året 2015 inleddes för Säll skapet Conviviums del i festliga tecken. Då man samlades till årets första lunchmöte hade nämligen 30 år förflutit sedan säll skapets verksamhet startade. Följaktligen ville man göra något litet utöver det vanliga av detta möte. E fter att ordförande Li Lindqvist öppnat mötet och hälsat de rekordmånga, över 90 deltagarna välkomna, gav hon ordet till Kristina Berg, som höll ett intressant och informativt anförande om sällskapets tillblivelse och dess tidiga verksamhet. Bland annat fick vi veta, att starten ingalunda var enkel, det krävdes uppoffrande insatser, speciellt av den första ordföranden Karin Wallgren. Stöd och hjälp erhölls också av motsvarande sällskap i Oslo och Stockholm, nämligen Sällskapet Fiducia och Sällskapet Amicita. Verksamheten kunde sedan starta i januari 1985; till en början på försök och med endast frimurares änkor som medlemmar. Småningom blev medlemskap emellertid möjligt även för 65 år fyllda bröder och därmed erhöll Sällskapet Convivium sin nuvarande form. Middagsgäster i Refektoriet Conviviums 30-årsjubileum Efter Kristina Bergs anförande var det dags för dagens överraskningsgäst, nämligen den för alla välkända ”grottmannen”, skådespelaren Sixten Lundberg. Han berättade på ett medryckande och humoristiskt sätt om sina erfarenheter från teaterns värld. Berättelsen var späckad med intressanta anekdoter om hans upplevelser tillsammans med många skådespelarkolleger. Nu var jubileumslunchen i turen. Vår duktiga köksmästare Jussi hade igen en gång lyckats helt förträffligt med menyn och vi kunde avnjuta läckerheterna under sedvanlig glad och uppsluppen stämning. Nämnas bör ytterligare, att mötet besöktes av ordföranden för Sällskapet Fiducia, Dag Johannesen med hustru Aase. Fiducia hade firat 45 års-jubileum senaste höst och hade då haft en gästande grupp från Convivium på ett mycket lyckat besök till Oslo. Det fina samarbetet mellan dessa sällskap kommer med säkerhet att fortsätta. Text och foto: Lars Lindqvist, X TYRGILS Frimurargolf spelas torsdagen den 13.8.2015 på Virvik Golf (ViG) i Borgå. Tävlingsformen är poängbogey i två serier, en för bröder och en för följeslagare. Gemensam start sker kl. 10.00. Efter spelet måltid och prisutdelning. Anmälan till Lars Lindqvist, tel: 0400-422106 eller per e-post: [email protected], senast 27.07.2015. Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 33 Fritid Dags att gnugga kryssknölarna igen... Broder Rolf Söderback har lagom till sommaren skapat ett nytt kryss. Vill du delta i tävlingen om ett pris ska du sända in lösningen med ditt namn och adress senast den 20 juli 2015 till: Rolf Söderback, Skarpansvägen 23 A 6, 22100 Mariehamn. Lösning och segrare publiceras i nummer 3/2015 av Föreningsbandet. Priset kommer på posten. Glöm inte att ange ditt namn och adress när du skickar in din lösning på krysset. GJORDES REKLAM REGLER VULKAN DE ÄR ADLIGA RHS 2015 © UTTALAR DELSTAT I USA STÅ I LARS ANDERS LÅNGH ÄR TRISTA KÖER DAIDALOS SON MINERAL DEN DRÄPER RENDERA SKOTSK Ö TORKHUS ARGENTINA KNUT FÖRR OMNIBUS RÅD FILMBOLAG Ä-LJUD BÄRS IBLAND UPPLYST BANA KAN VALLA EMB- . . . ALLTSÅ! LAS MAN SÄLJER VIKING HÖGT KRYDDA TVÄTTMEDEL VÄSTERBOTTEN SAKNAR SNÖREN KRAFTIMPULS SIKT LOGE LEVERERAR I BARCA ITEM KORT MOTORTYP LIPADE GRUNDTON FÖR FJÄRRSYN STADSDEL I ESBO KORT LORD OKÄND FÖRSTA BARCASPE- KLASS LARENS KAN HA FÖRNAMN EXTRA TRÄSNITT DEN BUBBLAR LEDAMOT LAGET HAR ÅBO SJÖNG VARUHUS "MARRY ME" I STOCK- 2013 HOLM TEKNISKA BODDE LITTER. PÅ SIM- SÄLLSKAPET SKÄLA EN NYMAN I VÄST SÄTT ATT KRAFT SE AXEL GABRIEL UTTALAR MED RUNDA LÄPPAR Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 GITTA ÄLDRE SKIVBOLAG FÖRRÄTT SANKT JA I ROM ÄNG-LJUD 34 HENRIK KÄND ELOF VERSFOT VASA NATION SILJA 1000 I ROM KAN VÄCKAS HÄRMA INGICK I ERBIUM GRÄVANDE ABELS TV-PRO- BRODER BEVAK- GRAM ANDE LITTERA REX RHS 2015 © RHS 2014 © S T O R C T A B U L A O R L O V S P T I A R A * I S L * D R S S * T R Ö D A K O R S E T * K L I V M I L D * Y * A T L E D E * B E R * X * D O A T D R A G R Ä T O R O M N A S K E O T U R * T A L B R E T T S T * * K * N E D E K R E T E R A R E S D F M * A L * * M L A * K A I B R O D E R * U N G E R N L E M M I N K Ä I N E N L E X T E R * * B E R T A A M * A N E K D O T E N * N * E S S * H O L M S U N D E RHS 2014 © G D * A K T E R L A S T A D I Lösningen till krysset i nr 1 • 2015 Som inlämnare av rätt lösning och därmed även vinnare i kryss nr 1/2015 har dragits br Björn Federley, Helsingfors. Priset kommer på posten. Vi gratulerar! SERVTEC Oy Ab 0500-564 227 0400-196 426 WEBER® GRILLAR Weber® Q®3000 569,- En rymlig och flexibel gasgrill. Två brännare som garanterar att du kan grilla med både direkt och indirekt värme. Du får även extra arbetsyta tack vare de praktiska sidoborden. Grillyta 46 x 65 cm. Din återförsäljare: Weber® Genesis® E-330TM 1399,- Smart Sear Station® där du kan grilla biffar till perfektion. Dessutom finns det extra arbetsytor så att du kan ha trevligt med gästerna medan du gör färdigt det sista. Grillyta 66 x 50 cm. Även ett stort urval WEBER® grilltillbehör Öppet: vard. 7-19 lö 9-14 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 35 Antagna bröder Antagna till S:t Johannes logen S:t Augustin Studerande Niklas JANSSON Född: 28.04.1990 i Helsingfors Faddrar: Jörgen Jansson Bengt Hellström Telefon: 041 506 0892 Recipierat:29.01.2015 Företagare Peter Mathias KALLIO Född: 30.06.1975 i Korsholm Faddrar: Kent Nedergård Kjell Övergård Telefon: 045 146 1414 Recipierat:21.11.2014 Kirurg, professor Rolf NORDSTRÖM Född: 07.09.1947 i Helsingfors Faddrar: Sampo Antti Erkki Tuormaa Telefon: 050 2468 Recipierat:26.02.2015 Försäljare Markus Sebastian KANERVA Född: 13.09.1981 i Solf Faddrar: Jarl Söderholm Nils Martin Telefon: 050 421 1314 Recipierat:12.12.2014 Byggnadsingenjör Otto ENBERG Född: 14.08.1985 i Karis Faddrar: Runar Hagen Jarl-Erik Nyholm 050 349 2386 Telefon: Recipierat:27.02.2015 Förvaltningschef Kjell-Erik HEIR Född: 12.02.1959 i Maxmo Faddrar: Jan Hinds Henry Backlund 050 538 3502 Telefon: Recipierat:09.01.2015 Marknadsföringsdirektör Kenneth KATTER 08.11.1962 i Helsingfors Född: Kenneth Jönsson Faddrar: Jan Molin 044 766 6000 Telefon: Recipierat:19.03.2015 Agrolog Daniel Benjjjamin KLOCKARS 11.04.1984 i Korsholm Född: Jarl Söderholm Faddrar: Tom Söderholm 0400 287 236 Telefon Recipierat:06.02.2015 Forsmästare Johnny Sved 16.07.1969 i Solf Född: Faddrar: Anders Nyström Gunnar Salingre 0400 967 648 Telefon: Recipierat:16.04.2015 Medicine licentiat Johan SMEDS 08.11.1965 i Kronoby Född: Peter Polviander Faddrar: Kent Nedergård 040 594 2636 Telefon: Recipierat:20.02.2015 Antagna till S:t Johannes logen S:t Henrik 36 Antagna till S:t Johannes logen Korsholm Antagna till S:t Johannes logen Ledstjärnan Verkställande direktör Marcus EKMAN 21.05.1977 i Åbo Född: Faddrar: Göran Långstedt Kenneth Jönsson 040 756 0666 Telefon: Recipierat:24.01.2015 Företagare Åke HÄGGBLOM 24.01.1964 i Eckerö Född: Bernt Bergman Faddrar: Gunnar Silander Telefon: 0457 342 7627 Recipierat:10.12.2014 Projektcheft KIm HARTMAN 18.09.1981 i Åbo Född: Faddrar: Stellan Hartman Bo Lindholm Telefon: 040 743 4231 Recipierat:05.02.2015 Lärare Krister NORRGRAN 01.10.1949 i Närpes Född: Stig Kottelin Faddrar: Stefan Björkbom 0457 331 2633 Telefon: Recipierat:07.01.2015 Bankdirektör Anders STRANDBERG 08.07.1975 i Kimito Född: Faddrar: Tom Simola Fredrik Laurén 040 823 5530 Telefon: Recipierat:26.02.2015 Apotekare Johan EK 13.02.1967 i Åbo Född: Faddrar: Stig Dreijer Bror Gammals 040 836 6073 Telefon: Recipierat:04.02.2015 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 Antagna till S:t Johannes logen Axel Gabriel Leijonhufvud Filosofie magister Fredrik SUNDELL Född: 25.02.1978 i Mariehamn Faddrar: Henry Mansner Kjell Manselin Telefon: 040 575 1249 Recipierat:04.03.2015 Företagare Patrik Mikael DAHLGREN Född: 30.03.1971 i Kyrkslätt Faddrar: Jan Björklund Peter Werthmann Telefon: 050 65169 Recipierat:25.02.2015 Maskinmästare Fredrik ANDERSSON Född: 05.04.1976 i Finström Faddrar: Bror Gammals Per Åke Fransén Telefon: 0457 595 7718 Recipierat:14.03.2015 Företagare Per-Olof KARLSSON Född: 15.09.1975 i Kyrkslätt Faddrar: Peter Heinström Johan Johnson Telefon: 040 577 6565 Recipierat:25.03.2015 Antagna till S:t Johannes logen Tyrgils Frisör Patrick KOSKINEN 23.08.1963 i Helsingfors Född: Alf Günsberg Faddrar: Peik Jansson 040 544 4673 Telefon: Recipierat:28.01.2015 Läsarna önskas trevlig sommar Låt den gyllene inre kärnan utvecklas och växa! Vidstående figur är en hexaeder, dvs en sexsidig geometrisk kropp som vardagligt kallas för tärning eller kub. Om kubens yttre form kan sägas att den utstrålar fullkomlighet eftersom dess alla sidor är lika långa och alla hörn är rätvinkliga. Kuben utgör en fullständig symmetrisk konstruktion där alla sidor är identiska, oberoende från vilket håll man betraktar dem. På motsvarande sätt borde den mänskliga karaktären fungera, dvs så att den alltid är lika konsekvent och rätvinklig oberoende av tidens eller situationens frestelser. Denna vidstående kubiska figur, prydd med yttre tecken och en växande inre gyllene kärna, symboliserar livets fullkomliga byggnadssten, som vill påminna oss om att vi skall ständigt använda våra verktyg för att förädla vår karaktär, men det räcker inte med att vi slipar och putsar endast vår karaktärs yttre skråmor och ojämnheter. Nej, vi behöver gå djupare och särskilt jobba med vår inre skapnad, dvs med att hitta den gyllene kärnan i vårt inre – vårt Kub med ett frimurarkors, två verktyg, en triangel och en växande gyllene inre kärna riktiga osjälviska goda Jag. Vi skall låta denna gyllene kärna inom oss utvecklas och växa till sig så att den slutligen kan fylla hela vårt inre och ständigt styra våra tankar och vårt handlande. Denna gyllene kärna i vårt inre kan också ses som ett obefläckat rent inre Jag, en slags inre kraftkälla, ett ”ursamvete” som vi alla har inom oss och som väntar på att bli upptäckt och få växa till sig. Det är det goda eller det gudomliga inom oss, som vill bli upptäckt och som vi skall tillåta gro och växa inom oss. Det ger oss styrka, frid och enighet. Text och bild: Martin Gardberg, VIII Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 37 Översekreteraren informerar Hederstecken och utnämningar Kapitelmästaren Tom Waselius har beviljat BFM (Brödraskapets Förtjänstmedalj) åt bröderna Johan Blomqvist, X (Karleby), Sven-Olof Åminne, X (Jakobstad) och Bertil Stenberg, IX (Borgå). KM har även i enlighet med möjligheterna i OAL kap 9 § 4 tilldelat Föste kastellanen Dick Lundell, X, överofficiants värdighet inom Stor Capitlet i Finland OSM har förordnat Museichef Berndt Arell, X, som ledamot av Stiftelsen Svenska Frimurare Ordens Museifond (Mmfrond 1926) från och med den 1 mars 2015 till och med den 28 februari 2021. Receptioner i Stor Capitlet i Finland Grad VII 3.12.2014 Mikael Strömfors Robert Wiedebaum Sam Eklund Jorma Liikamaa Timo Forss Charles Elmgren Borgå Esbo Palojoki Esbo Tammerfors Esbo Grad IX 17.1.2015 Björn Öhman Lars Palmroos Jan Jansson Jarl-Johan Nyman Ronnie Krohn Jan-Erik Hinds Thomas Guss Matti Laitinen Åbo Sundom Sundom Helsingfors Jakobstad Korsholm Vasa Vanda Grad IX 24.1.2015 Richard Dahlberg Ib Sønnerstad Ralf Juslin Leif Häggström Lasse Walldén Rolf Wessman Hans-Olof Karlsson Ingmar Karlsson Helsingfors Helsingfors Helsingfors Esbo Borgå Ekenäs Helsingfors Andersböle Grad X 14.2.2015 Jacob Serenius Mikael Kietz Berndt Arell Helsingfors Dragsvik Stockholm Kaj Pettersson Björn Geelnard Dick Lundell Mats Sund Dan Knif Bo-Erik Tötterman Esbo Mariehamn Helsingfors Sundom Helsingfors Vanda Grad VII 25.2.2015 Sam Björklund Christer Sandberg Mikko Wildtgrube Christer Mörn Jussi Nieminen Helsingfors Borgå Helsingfors Mariehamn Borgå Grad IX 7.3.2015 Stefan Björkbom Peter Mohn Kari Koivunen Matts Möller Brage Stenlund Björn Sandbacka Jonas Malmström Per Harald Jonson Mariehamn Grankulla Åbo Karleby Jomala Ekenäs Vanda Esbo Grad VIII 13.3.2015 Johan Holmberg Henry Wiklund Niclas von Bonsdorff Viktor Andrejev Lennart Lönnqvist Patrick Wackström Helsingfors Helsingfors Karis Tavastehus Mariehamn Jackarby Heikki Keskinen Johan Björkskog Jakobstad Nykarleby Receptioner i Österbottens Stewardsloge Grad VII 23.1.2015 Klas Björklund Vasa Övriga meddelanden Reviderade ritualer tas stegvis i bruk under första halvåret av 2015 i enlighet med enhetsvis uppgjorda planer. Michael Björklund med personal önskar er hjärtligt välkomna till Smakbyn! Smakbyn Åland • Slottsvägen 134, 22520 Kastelholm, Åland Tel. 018-43666 • www.smakbyn.ax • [email protected] 38 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 S:t Johanneslogen Axel Gabriel Leijonhufvud 10-årsjubileum INSTRUKTIONSLOGE onsdagen den 17 juni kl. 18.30 (samling senast kl. 18.15) i Villa Leijonhufvud. Enligt egen ritual. Instruktionsföredrag av br Karl-Gustav Sandelin FT i SCF: Johannes Döparen – saga eller sanning Klädsel: Mörk kostym, gradtecken (inte förkläden eller handskar). Sedvanlig brödramåltid á 19 euro (exkl. drycker) På grund av begränsade logeutrymmen emottas webbanmälningar till sammankomsten endast av bröder från det västnyländska frimurarsamhället. Övriga bröder ombeds kontakta br Göran Wide 0400-470284 senast måndagen före – men gärna tidigare emedan anmälningarna beaktas i den ordning de inkommer. SOMMARLUNCHER PÅ RESTAURANG KNIPAN Varje onsdag i juli kl. 12 för samtliga frimurarbröder med damer. Informell samvaro. Fri sommarklädsel. Lunchpris 12 euro/person (exkl. drycker). För att säkra plats vid gemensamt bord anmäl senast dagen före, gärna tidigare, direkt till Knipan tfn 019-241 1169 med referensen ”frimurarlunch” JUBILEUMSKONSERT till stöd för diakonal verksamhet lördagen den 5 september kl. 16 i Ekenäs kyrka. Öppen för allmänheten. Uppträdande: Sara Selenius och Emma-Saara Raunio jämte ackompanjemang Ingen anmälan. Fri klädsel. Fritt inträde. Programblad á 10 euro. SENSOMMARFEST PÅ RESTAURANG KNIPAN efter jubileumskonserten, lördagen den 5 september kl. 17.30 för samtliga frimurarbröder med damer. God mat, trevligt umgänge och dans till bra musik. Pris 50 euro/person inkl. fördrink men exkl. övriga drycker Blazer eller kostym med slips. Anmälan senast den 15 augusti (gärna tidigare) till br Joakim Lönnroth, som därefter bekräftar anmälan med kontonumret för inbetalning. Anmälan: [email protected] eller tfn 050-357 5336. OBS. Busstransport kan eventuellt ordnas från Borgå via Helsingfors, Kyrkslätt, Ingå och Karis till välgörenhetskonserten med retur efter festen på Knipan. Intresserade ombes i god tid kontakta br Kurt Krogell tfn 0400-548 953 för närmare information. BRÖDRALOGI I EKENÄS Inkvarteringsmöjlighet för två personer i Villa Leijonhufvuds bastuannex: bäddsoffa/dubbelbädd, pentry och badrum, Bryggerigatan 19. Kontakta br Göran Wide för närmare information [email protected] eller 0400-470 284 Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015 39 Tryck: Paino-Kaarina, S:t Karins, 2015 Uppl. 1700 ex.
© Copyright 2024