Utvärdering Lotsmodellen Camilla Malm och Hanna Nilsson Utvärdering lotsmodellen Syftet med utvärderingen är att undersöka om involverade professionella ser Lotsmodellen som en fungerande och verksam metod för samverkan. Undersökningen har genomförts i form av en enkät. Enkäten har mailats till samtliga professionella som arbetar med barn/ungdomar och deras familjer i kommunerna; Bromölla, Hässleholm, Kristianstad, Osby, Perstorp och Östra Göinge, samt till Region Skåne. Involverade verksamheter har varit socialtjänst, skola, barn- och ungdomshabilitering, barn- och ungdomspsykiatri, omsorgsförvaltning samt barnklinik. Resultat Strax över 500 svar har inkommit från de sex kommunerna och Region Skåne. Svar har inkommit från samtliga verksamheter och samtliga professioner. Ungefär hälften av respondenterna har arbetat längre än fem år på sin arbetsplats. Runt 40 % av respondenterna tycker att Lotsmodellen är bättre eller mycket bättre än andra samverkansmodeller. En fjärdedel av respondenterna känner inte till någon annan samverkansmodell. Endast fem personer tycker att Lotsmodellen är sämre än andra samverkansmodeller, och inte någon anser att den är mycket sämre. När respondenterna värderar sina kunskaper framkommer det att drygt hälften upplever att de har goda/mycket goda kunskaper i Lotsmodellen. Cirka 15 % säger att de har dåliga/mycket dåliga kunskaper i modellen. Av de som arbetat mer än fem år anser nära 60% att de har goda/mycket goda kunskaper i modellen. Något över 60 % har under det senaste året deltagit i minst en lotsprocess, där vanligast är att ha deltagit i mellan 1-3 processer. Drygt två procent av respondenterna har deltagit i mer än tio lotsprocesser de senaste tolv månaderna. Endast 28 % av respondenterna har under det senaste året tagit initiativ till en eller flera lotsprocesser, vilket kan kopplas samman med frågan om huruvida man känner sig trygg i att initiera lotsprocesser, där strax över en tredjedel av respondenterna kände sig säkra/mycket säkra. Således känner sig runt 65 % osäkra när det gäller initiativtagande i lotsprocesser. Av de som under de senaste tolv månaderna initierat en eller flera lotsprocesser använder 80% den information och de blanketter som finns på hemsidan, vilket är överensstämmande med inkomna svar kring om hemsidans dokument och blanketter används när de deltagit i lotsprocesser som någon annan initierat (85%). När de respondenter som angivit svaret ”vet ej” tagits bort, visar respondenternas svar att Lotsmodellens struktur avseende själva processen följs alltid/ofta i strax över 60% av processerna. Cirka fem procent av respondenterna uppger att strukturen följs sällan eller aldrig. De allra flesta menar att mötesstrukturen efterföljs alltid/ofta/ibland, cirka 95 % då ”vet ej”-svaren tagits bort. 1 Respondenternas svar visar att de högst värderar material från hemsidan samt tryckt material i syfte att inhämta kunskap om modellen, vilket även visar sig i frågan kring vad man önskar få mer av. Det verkar också vara värdefullt att få regelbundet återkommande information om modellen i den egna arbetsgruppen. Värt att notera är att en relativt liten del högst värderar mer egen erfarenhet i att hålla processer. Nästan hälften av respondenterna vet inte vad en avvikelse är eller att den ska rapporteras. Övriga har till övervägande del hört talas om avvikelser men aldrig gjort någon. Endast sex procent av samtliga respondenter har någonsin gjort en avvikelse. Respondenterna anger det som mycket positivt att barnet och familjen är i fokus, att det skapas en helhet kring insatser för familjen och att Lotsmodellen skapar en arena för familj och professionella att mötas. Den största utmaningen för de professionella när de står inför att ta initiativ till en lotsprocess verkar vara att modellen upplevs som tidskrävande, och osäkerhet kring den egna kunskapen i modellen. Endast ett fåtal anger som hinder att modellen inte är effektiv eller att det upplevs besvärligt att familjen ska vara delaktig i så pass hög utsträckning. En tredjedel av respondenterna menar att de inte vet hur barnen/ungdomarna upplever lotsprocessen. Runt hälften av respondenterna, då de som angett ”vet inte” tagits bort, menar att barnen och ungdomarna sannolikt upplever lotsprocessen som ansträngande då den pågår, men att resultatet är positivt, och större delen av övriga respondenter menar att det mest är vårdnadshavarna som är involverade. Några kommentarer kring barnets/ungdomens upplevelse är; ”Upplever att barnet behöver stöd i mötena för att kunna ge sitt perspektiv på situationen.” ”Kan vara jobbigt att vara i fokus om du är elev och har kanske olika svårigheter, bra med barnstödjare.” ”Utifrån ungdomsperspektivet tycker jag att vi är väldigt många vuxna på mötena o att bara det är helt fel utifrån barnets perspektiv.” ”Det är alltid påfrestande för ett barn att delta där fokuset är koncentrerat på dem själva. Har dock positiv erfarenhet av att det fungerar bra men man/samtalsledaren måste ha kontroll på vad barnet orkar med.” Nästintill två tredjedelar av respondenterna tror att vårdnadshavarna tycker samverkan utifrån Lotsmodellen är positiv eller åtminstone att resultatet är positivt även om själva processen är ansträngande. Cirka 30 % av respondenterna har ingen uppfattning om vad vårdnadshavarna anser och endast några få tror att vårdnadshavarnas upplevelse av lotsprocessen är negativ. Några tankar om vårdnadshavarnas upplevelse är; ”Det kan nog upplevas påfrestande för föräldrarna när alla professioner sitter vid ett och samma möte men de upplever nog vinsterna när information delas samtidigt av alla och de slipper gå på så många möten och vara ensamma om att bära informationen.” 2 ”De kan uppleva en sorg att det inte fungerar och att det är jobbigt att just deras familj är i centrum.” ”Har fått kommentarer av föräldrar som säger att det blir tydligt vilken som ska göra vad, bättre helhetssyn, "allt läggs på bordet", inga dolda agendor.” ”Att insatserna kan samordnas och alla hör samma sak, färre olika möten att gå på. När ett lotsmöte genomförs korrekt är det också en modell som visar respekt för familjen och deras egen beskrivning av sin situation.” Slutsats Resultatet tyder på att Lotsmodellen är en användbar modell för samverkan. Flertalet professionella har deltagit i och har positiva erfarenheter av deltagande i lotsprocesser. Betydligt färre har själv initierat lotsprocesser, där det största hindret verkar vara oro för att det är tidskrävande, och osäkerhet kring egen kunskap i modellen. De professionella ser hemsidan, det tryckta materialet och regelbunden information i den egna arbetsgruppen som det bästa sättet att få information om modellen. Resultatet tyder på att även familjerna ser Lotsmodellen som en bra samverkansmodell, med förutsättningar att skapa helhet och tydlighet kring insatser. Flertalet professionella menar att det troligen är ansträngande för familjerna att delta i processen, men att utfallet är positivt och överväger det jobbiga. Respondenternas kommentarer visar att det krävs fingertoppskänsla och planering från de professionellas sida så att barn och vårdnadshavare ska kunna känna sig så trygga som möjligt. I de fall barnet deltar kan det vara lämpligt att ha en särskild person som är ett stöd och har barnets perspektiv. För att få fördjupade kunskaper kring involverades tankar och åsikter hade det varit lämpligt att genomföra intervjuer, kanske först och främst med familjerna, men även med utvalda professionella, styrgrupp och lotsambassadörer. 3