Ansikten i Dortmund, s 17 Kultur på Forum Vision, s 9

Tidskrift för fakta, debatt och utveckling kring synskaderehabilitering
a
y
n
Nr 4 2010
Synpedagogkurs på 70-talet – hur blir framtiden? sid 3
Kultur på Forum Vision, s 9
Ansikten i Dortmund, s 17
nya
Ges ut i samarbete mellan
Synskadades Riksförbund – SRF,
Föreningen För Synrehabilitering
– FFS och Specialpedagogiska
Skolmyndigheten, Resurscenter
syn i Stockholm och Örebro.
Redaktion:
Jan Wiklund, tel 08-39 92 98
Sune Olsson, tel 08-39 92 78
Lena Söderberg (ansv.utg)
tel 010-486 96 63
Postadress:
Nya Synvärlden
SRF, 122 88 Enskede
Fax:
08-39 93 22
e-post:
[email protected]
2010 kommer Nya Synvärlden ut
med fyra nummer
Manusstopp
31 januari 2011
Tidningen kommer ut på svartskrift, daisy och epost.
Adressändringar och nya
prenumerationer anmäls till
[email protected].
OBS! För prenumeranter som vill
ha tidningen till hemadress krävs
uppgift om person­nummer.
Skicka gärna ditt bidrag – artikel
eller annons – till tidningen på
epost. Redaktionen förbehåller sig
rätten att korta ner och redigera
insänt material. Annonser går
givetvis in obeskurna.
Artiklarna läggs dock oftast in
oredigerat och författaren ansva­
rar själv för innehållet.
OBS att digitalbilder kräver hög
upplösning.
Redaktionen skickar ett varmt
tack till alla som medverkat med
material i detta nummer!
ISSN 1401-4742
2
Innehåll
Inledare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Utbildningsbehovet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Syncentralschefer vill ha praktiker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
... och det vill även SRF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Synutbildning vid Stockholms universitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Behövs en kurs i grundläggande optisk och medicinsk synrehab? 7
Stolta traditioner med framtidsoro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Forum Vision . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
Skyltar, teknik och kultur på Forum Vision . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
Landet runt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Ändringar i klassifikation av synnedsättning . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Noter i punktskrift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Teknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
Näthinneproteser dröjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
Synutblickar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
Akademiskt och praktiskt i Valladolid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
Känna igen ansikten i Dortmund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
Daisyboksproduktion i Indien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
FFS-nytt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
FFS-konferens 23-24 mars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
FFS — Föreningen För Synrehabilitering
Ordförande:
Lena Söderberg
tel 010-486 96 63, epost [email protected]
Kansli:
c/o Optikbranschen, Karlbergsvägen 22, 113 27 Stockholm
Kanslist: Gunilla Dagerman
tel 08-612 89 60, fax 08-612 56 90
epost [email protected] - webbadress www.ffsa.se
Kom ihåg att betala in medlemsavgiften!
För att bli medlem gå in på www.ffsa.se och länken ”bli medlem!”. Fyll i
formuläret så kommer en faktura på medlemsavgiften 250:Organisationsnummer 85 72 05 – 8199
INLEDARE
Vi måste mobilisera styrkorna
för att rädda synpedagogiken!
Det står allt som oftast att läsa i
massmedia om utrotningshotade
arter både inom växt- och
djurriket. Artikelförfattarna vill
skapa opinion för att allmän­
heten ska reagera och agera
innan det är för sent. Det är
precis vad jag också vill men
nu gäller det en yrkeskår –
synpedagogerna.
De första synpedagogerna
utbildades i slutet av sjuttio­
talet. På den tiden var det upp­
delat så att anpassningslärare
arbetade med gravt synskadade
och de kompensatoriska trä­­
ningsmetoder som behövs
(käppträning, punktskrift mm)
medan synpedagoger arbetade
med dem som hade synrester
och kunde tränas i att använda
dessa, med och utan optiska
hjälpmedel. Utbildningen av
dessa två yrkesgrupper slogs
sedermera samman och kurs­
tiden utökades till att omfatta
1½ år på helfart. Jag vill påstå
att det var en mycket bra utbild­
ning som gav gedigna kunskap­
er både teoretiskt och praktiskt
inom allt som rör synrehabilite­
ring.
På sjuttio- och åttiotalet hade
Sverige ett mycket gott rykte
internationellt inom området
synrehabilitering. I dag är
tyvärr läget ett helt annat.
Jag vet inte om alla är medvet­
na om att det faktiskt inte finns
någon möjlighet att i dagsläget
utbilda sig inom specialområdet
synpedagogik. De studenter
som senast påbörjade utbildning
på Lärarhögskolan i Stockholm
är nu inne på termin tre. Det
skulle börja en ny utbildning i
höstas men underlaget var för
litet.
Vad beror då detta på? Det är
ju knappast så att det inte finns
behov ute i verksamheter­na av
nytillskott. Den största orsaken
till det svikande under­laget tror
jag är att utbildningen är lagd
över alldeles för lång tid och är
för teoretiskt- och forsk­ningsin­
riktad. Det är orealistiskt att
läsa 4½ år som påbyggnad till
en tidigare högskoleutbildning
både från arbetsgivarhåll och
som student.
De flesta syncentralerna
startades i slutet av sjuttiotalet
och vi som var med då börjar
närma oss pensionsåldern. En­­
kätundersökning som gjordes
för några år sedan visade att
under den närmsta 5-10 års
peri­oden finns det ett stort
behov av rekrytering – hur löser
vi det?
Det vanligaste idag är nog att
man utlyser en tjänst som syn­
pedagog, inte får någon behörig
sökande, anställer en arbets­
terapeut. Inget fel i det så länge
man har klart för sig att även
om arbetsterapeuterna har en
gedigen rehabiliteringsgrund så
har de en klart begränsad kun­
skap inom synområdet. Utifrån
olika grundutbildningar kan
man ge fortbildning och ”bygga
ihop” en synpedagog men
varför ska det vara så krångligt?
Varför finns det inte en utbild­
ning att söka direkt efter gym­
na­siet på liknande sätt som till
logoped, audionom, dietist eller
vad som helst? Varför måste
man först bli ”något annat”?
Visst, det är ett smalt område
och behovet kan bli mättat efter
en tid men det finns behov av
rekrytering både från syncen­
traler, arbetsförmedling, SPSM
och folkhögskolor. En risk som
jag ser nu är att dessa olika
huvudmän kommer att utbilda
synpedagoger var och en på sitt
sätt och det kommer att leda till
en utarmning av den specifika
yrkeskunskapen.
I det här numret av Nya
Synvärlden vill vi ge en bild av
hur läget är och hur situationen
upplevs i olika verksamheter
ute på fältet. Vi hoppas få igång
en konstruktiv diskussion som
leder till praktiska lösningar
kring hur kvaliteten på synre­
habi­litering ska kunna bibe­
hållas.
Det vore sorgligt om man i
framtiden ska säga att ”syn­
peda­goger var något som fanns
under en trettioårsperiod och
sedan försvann”.
Gun Olsson
SC-chef och synpedagog i Kalmar
3
UTBILDNINGSBEHOVET
Syncentralschefer vill ha
praktiker
Korta kurser eller lång
utbildning? Därom
skiljer sig uppfattningen
bland syncentrals­
cheferna, som dock
verkar eniga om att det
inte skulle löna sig att
vända sig direkt till
gymnasister.
Vi ringde runt några
syncentraler och fick de
här svaren.
– Vi har diskuterat detta en del
på våra chefsträffar, säger
Margareta Eriksson i Eskils­
tuna. Jag tror på idén att man
kan plocka korta kurser så att
man kan komplettera den
utbildning man redan har. Idag
är det svårt att begära att den
som redan har en högskole­
examen ska gå flera år till.
Lena Hamrin i Norrköping
instämmer:
– Vi har reagerat på att
utbildningen blev alldeles för
lång. Ingen klinik har råd att
utbilda sjuksköterskor eller
arbetsterapeuter så länge. Och
ungdomar som skulle söka en
utbildning vet inte vad den
består av, de som söker har
oftast redan en anknytning till
synvärlden.
– Om man redan har gått i
högskola är det lagom med ett
eller ett och ett halvt år. En
sådan utbildning borde gå på
halvfart så att man kan jobba
under tiden och slippa studielån.
4
– Man borde ha kortare
fristående poängkurser med
specifika ämnesinnehåll, tycker
avgående syncentralschef
Carina Henriksson i Västerås.
Då skulle man kunna komplette­
ra med vad man behöver med
hänsyn till den grundutbildning
man har. Detta kunde också
vara en möjlighet för de som
har arbetat under flera år och
behöver uppdatera sig eller
komplettera sina kunskaper för
att kunna arbeta med flera
brukargrupper.
– Nu är det vanligt att man
anställer arbetsterapeuter till de
vakanser man har och försöker
ge dem de kompletteringar de
behöver. Arbetsterapeuter har en
bra bas att utgå ifrån, de har ett
brett rehabtänk, men de behöver
komplettera med flera områden
inom synkunskapsområdet.
– Den nuvarande utbildningen
är lång, det kan också vara en
svårighet att få tidigare studier
tillgodoräknat så tillvida att man
upplever att man måste lägga
tid på att “göra samma sak
igen”. Man kan heller inte delta
i vissa delar av utbildningen,
som en fristående kurs.
– För närvarande ser det ut
som att det är omöjligt att få
någon att gå den kurs som har
funnits, säger Viveca Frändberg
i Uppsala.
– I framtiden måste vi nog
satsa på att folk som har en
grundutbildning, till exempel
som arbetsterapeut, lärare eller
ögonsköterska, kompletterar
med ämnen som till exempel
optik, data eller mobility. Det
kan ju vara lämpligt att för­
skollärare med synutbildning
arbetar med barn.
– Därmed kanske vi måste
fundera på om det ska heta
synpedagog, även om jag inte
har något bra förslag.
Eva Hedström i Umeå är
enig i att en fyraårig kurs är för
lång och har en kritisk synpunkt
till:
– Det är en jättebra utbild­
ning, men den är väldigt teore­
tisk och forskningsinriktad. Man
behöver hitta en bättre balans
mellan praktik och forskning.
Man måste visserligen kunna
leta efter vilka vetenskapliga
artiklar som finns publicerade,
och man måste kunna göra egna
arbeten, men det praktiska
arbetet är ändå det viktigaste.
Den enda i den låt vara slump­
mässiga rundringningen som
försvarar ett ambitiöst traditio­
nellt upplägg är Gudrun
Näslund i Sundsvall:
– Vi har redan tappat kun­
skap, säger hon. Det är föröd­
ande för kåren att det inte finns
en yrkesutbildning.
– Jag gick en lång utbildning
och jag skulle inte ha velat
jobba utan den. Med kortkurser
... och det vill
även SRF
tappar man det praktiska. Det
blir teoretiskt och överpeda­
gogi­serat. Tidigare fick man till
exempel testa hur det var att
vara blind i en vecka, men nu är
den mobilitykunskapen helt
teoretisk. Därmed lägger man
ett stort ansvar för inskolning på
syncentralen.
– Jag skulle vilja ha en ut­­
bild­ning på 60 poäng på plats,
som en påbyggnad på en para­
medicinsk alternativt peda­gog­
isk utbildning. Fem år är inte
särskilt någon särskilt lång
utbildning idag.
Svensk synrehab/hab står inför
en stor utmaning. Ska vi kunna
utveckla och bibehålla verksam­
het och kvalitet, måste den
framtida personaltillgången
garanteras. Nuläget, vad gäller
utbildning och utveckling,
känns kritisk.
Hur ska kommande pensions­
avgångar fyllas?
SRF fick tyvärr inte medverka
i diskussionen och framtagandet
av den nuvarande utbildningen.
Vi kände vissa farhågor med det
framtagna konceptet.
Svensk synrehab behöver
JW karriär- och utvecklingsmöj­lig­
heter, bland annat genom möj­
lighet till utvecklings- och
forskningsvägar. Dock visar den
nuvarande situationen, att verk­
samheten inte endast kan bygga
på denna utbildningsinriktning.
Sveriges synskadade
behöver duktiga yrkeskvalifi­
cerade rehabilitatörer. Alla
dessa är inte forskningsintres­
serade, utan har ett intresse för
arbete inom rehabområdet.
Även denna möjlighet måste
skapas, men självklart med
kompetens för yrket.
SRF har länge förespråkat
team-arbete för att nå en hel­
hetssyn på individens behov av
habilitering alt rehabilitering.
Detta förutsätter dels olika
personalkategorier och att dessa
ses som jämbördiga aktörer.
Detta innebär att vi förespråkar
en utbildning för olika personal­
kategorier, med spetskompetens
kring alla aspekter av funktions­
nedsättningen syn och syn i
kombination med andra ned­
sättningar.
Vi anser att ”expertkompe­
tensen” är viktig, men efterlyser
mer dialog och erfarenhetsöver­
föring med brukarperspektiv.
Att få och leva med en synned­
sättning innebär inte bara behov
av kompensatorisk optisk och
pedagogisk träning – utan även
jag-stärkande verksamhet, stra­
tegier för ett delaktigt liv, syn­
förlust ur ett kroppsligt och
psykiskt perspektiv samt behov
av förebilder.
Frågor som bör diskuteras är:
* Hur ska den framtida utbild­
ningen se ut. (bör KY-utbild­
ning, kvalificerad yrkesut­
bildning, prövas)
* Hur ska utvecklings- och
forskningsvägar utformas.
* Bör de specialpedagogiska
och de rehabiliterande
utbildningarna särskiljas.
* Hur ska brukarinflytandet
utvecklas inom verksam­
heten.
Dags för förutsättningslös
dialog
Urban Fernquist
Verksamhetsledare SRF
5
UTBILDNINGSBEHOVET
Synutbildning vid
Stockholms universitet
I den här artikeln vill vi infor­
mera om och diskutera den roll
som Stockholms universitet har
för att genomföra utbildningar
inom synområdet i Sverige.
I första numret av Nya Syn­
världen 2010 informerade vi om
den masterutbildning i special­
pedagogik med inriktning mot
synpedagogik och synpedagog­
iskt arbete som höstterminen
2009 startade vid Specialpeda­
gogiska institutionen, Stock­
holms universitet.
Masterutbildning är en 2-årig
påbyggnadsutbildning ovanpå
kandidatnivå. Masterutbildning
har inte tidigare funnits i Sve­
rige utan infördes vid svenska
universitet i samband med den
så kallade Bolognareformen.
Syftet med den reformen var är
skapa en enhetlig struktur på
den högre utbildningen i Europa
samt att höja kvalité på utbild­
ning och forskning så att Euro­
pa som helhet skulle kunna
matcha USA som utbildningsoch forskningsnation. Det är en
hög ambition och reformen har
kallats den största högskolere­
formen någonsin.
Under de 3 år som universi­
te­tet arbetat enligt denna modell
har vi sett hur målet gradvis
kommit närmare och kvalitén
på undervisning, examination
och examensarbeten successivt
har höjts. Men vi har också
6
mött svårigheter, särskilt med
just masterprogrammen. Många
institutioner har märkt av för få
sökande till programmen och
fått ställa in planerade kurs­start­
er, kurserna har varit dyra att
genomföra och flera institu­tion­
er har startat likartade program.
Så, situationen är inte unik för
masterutbildningen i syn.
Det finns ett stort behov av
högskoleutbildning inom syn­
området både vad gäller person­
al inom syncentral, habilite­
rings­verksamhet och skolområ­
det, det är vi nog alla överens
om.
Till första omgången av mas­
terprogrammet inriktning syn
som startade 2009 sökte 25 per­
soner, 12 tackade ja och 8 går
nu utbildningen. Av dessa har 2
lärarutbildning, 3 har arbets­tera­
peutexamen, 2 är ögonsjuksköt­
erskor och 1 är optiker. År 2010
sökte 22 personer, 6 tackade ja
och specialpedagogiska institu­
tionen bestämde då att ställa in
den kursomgången. Att driva en
programutbildning under 4 år
på halvfart med en så liten
grupp är inte genomförbart.
Det finns ett stort behov av
vidareutbildning av lärare som
kan arbeta med barn med syn­
nedsättning dels i skolan dels i
den kommunala och regionala
stödverksamheten. Masterut­
bildningen har inte lockat denna
grupp. I den nya examensord­
ningen för högskolan som kom­
mer i dagarna blir förslaget
sannolikt att speciallärarexamen
skall utökas med flera inrikt­
ningar, varav en kan bli syn.
Om detta blir verklighet är det
troligt att specialpedagogiska
institutionen kommer att inrätta
en speciallärarutbildning med
inriktning syn, där delar skall
samköras med de andra inrikt­
ningarna inom programmet. På
detta sätt kan vi uppnå en litet
bättre volym och en ökad
stabilitet i utbildningen.
Så sammanfattningsvis ser vi
flera orsaker till det låga deltag­
andet i masterprogrammet: dels
den trend som finns i det högre
utbildningsväsendet, totalt sett,
som innebär att många personer
söker många utbildningar sam­
tidigt, dels att det finns många
utbildningsanordnare inom hög­
skolan, dels att det blivit be­­tyd­
ligt svårare att få arbets­givaren
att bevilja ledigheter för att gå
långa programutbildningar på
betald arbetstid. Men, troligtvis
också, att masterutbildningen,
som ju är en ny företeelse i
högskolevärlden och i stora
stycken en forskningsför­bered­
ande utbildning, ännu inte har
uppnått tydlig status i vårt land
och ej heller ger en specificerad
yrkesexamen.
Men, från universitetets sida
arbetar vi, som ovan beskrivits,
vidare på två parallella spår för
Behövs en kurs i grund­
läggande optisk och
medicinsk synrehabilitering?
Sedan 2004 har jag varit kurs­
ansvarig för vidareutbildningen
i Optometrisk rehabilitering för
optiker. Kursen sker på distans
och det mesta materialet som
används ligger på en lärplatt­
form på Internet där all inhäm­
tad kunskap redovisas.
Men för att skapa gemenskap
och förmedla även mjuk fakta
och erfarenheter genomförs tre
träffar under terminen om två
halvdagar för att minimera
bortavaron från hem och arbets­
plats.
Nu sedan två år tillbaka finns
även synpedagoger med i kurs­
en, detta har visat sig ge en bra
dynamik i gruppen. För att
kunna komma in på denna fri­
stående kurs måste man ha
arbetat som optiker eller synpe­
dagog i minst två år. Denna kurs
är på avancerad nivå och man
måste alltså varit utbildad till
och vara verksam som optiker
eller synpedagog under minst
två år.
De senaste åren har jag fått
att säkra utbildningen för den
viktiga grupp av personer som
skall arbeta med barn, ungdom­
ar, vuxna och äldre med syn­
nedsättning eller blindhet. I
detta arbete välkomnar vi och
förfrågningar om vi kan hjälpa
till med att utbilda de arbets­
terapeuter som flera syncen­
traler anställt i brist på utbildade
synpedagoger. Jag gjorde därför
en förfrågan till syncentralerna
under förra året, men responsen
blev svag så vi kunde inte starta
planeringen för den tänkta kurs­
en i ”Synrehabilitering – grund­
läggande medicinsk och optik”
på 30 högskolepoäng på halv­
fart. Men fortfarande får jag
frågor om varför detta inte blev
av, svaret är enkelt; vi måste
mer säkert veta att det finns
minst 20 personer som vill/kan
gå en sådan utbildning.
Nedan följer den populärvet­
en­skapliga beskrivningen av
kursen; Målsättningen är att ge
grundläggande kunskaper om
optik, synpedagogik och ögon­
medicin för att kunna arbeta
inom synrehabiliteringen.
Kursen vänder sig i första hand
till arbetsterapeut, ögonsjuk­
sköterska eller personal med
liknande utbildning. Områden
som behandlas är ögats anatomi/
fysiologi, ögonsjukdomar,
är vi beroende av en pågående
dialog med alla er som finns
inom området!
svagsynundersökning, förstor­
ingsprinciper, hjälpmedel,
träning m.m. Auskultationer på
syncentraler (eller motsvarande)
ingår i kursen.
Tanken med detta försök var
alltså inte att skapa en ny syn­
pedagogutbildning, utan ett sätt
att hjälpa till med mer grund­
läggande kunskap hos de som
redan finns verksamma på
syncentraler, eller hjälpa de som
vill börja att få en bättre grund
att stå på. Var det fel på upplägg
eller studietakt finns alla möjlig­
heter att göra ett annat upplägg.
Så, frågan i rubriken finns
fortfarande behov av en kurs i
grundläggande optisk och
medicinsk synrehabiltering? Har
du intresserade eller är själv
intresserad sänd ett E-mail till
mig på: jorgen.gustafsson@lnu.
se
Jörgen Gustafsson
Docent i optometri
Sektionschef - Sektionen för
Optometri och synvetenskap
Institutionen för naturvetenskap
Linnéuniversitetet, Kalmar
Ulla Ek
professor
Inger Berndtsson,
universitetslektor
Specialpedagogiska institutionen,
Stockholms universitet
7
UTBILDNINGSBEHOVET
Stolta traditioner med
framtidsoro
1976 satt psykologen Kajsa
Dellgren tillsammans med
Örjan Bäckman i mitt rum på
Landaskolan i Kristinehamn. Vi
diskuterade hur vi skulle kunna
få till den utbildning som Örjan
och jag skrivit ihop tillsammans
i utredningen om Synhjälp­cen­
traler som kom samma år. Kajsa
Dellgren, salig i åminnelse, var
då ansvarig för utbildningen vid
Lärarhögskolan i Stockholm.
Hon– ja, jag tror det var hon –
föreslog att hon kunde ta fyra
av åtta anpassningslärarplatser
och kalla dem synpedagoger.
Så gick det till på den gamla
tiden, och de fyra första jobbar
fortfarande kvar och heter
Holm, Löfgren, Mårtensson och
Brandt.
Problemet var att på åtta plat­
ser hade man redan kommit
igång och rekryterat åtta väldigt
bra personer lokalt som brann
för sin uppgift. Det var namn
som Nilsson, Cedermark,
Olsson och så vidare. Vi gjorde
en snabb utbildning för dem och
jag tror de träffades ett par tre
gånger på LHS och fick sina
teoretiska kunskaper och gjorde
sedan egna uppgifter på hem­
ma­plan. Då blev dom tolv, utan
att jämföra med lärjungarna.
När jag skriver så sitter jag i
Det Heliga Landet och jämför­
elsen svindlar. I morgon startar
den tredje kursen i Vision Re­­
habilitation vid German Jordan­
ian University och Åsa
Hammarsten och jag är här för
8
att ta hand om två veckors
optometri och synpedagogik.
Studenterna kommer bl a från
Egypten, Kamerun, Palestina
och Jordanien. Hela kursen är
på tre månader och de blir mer
utbildade än flertalet i motsva­
rande länder.
I Sverige jobbar idag cirka
345 personer heltid på syncen­
tralerna, varav ett 80-tal i
Stockholm. Många säger, att de
unga arbetsterapeuterna är
mycket duktiga men att de utan
synkunskaper ganska snart
slutar och jobbar med sådant de
fått mer utbildning inom. Så är
det nog också – utan kunskap
har man ju inte så mycket att ge
– och få.
En dag för ett antal år sedan
uppvaktade vi från FFS och
SRF utbidlningsdepartementet
som tillsköt 700 000 kronor för
att utveckla en ny synpeda­
gogikutbildning. De pengarna
ledde till en Bologna-anpass­
ning av universitetsutbildningen
och jag vet inte vem som gjorde
vad och hur det kom sig.
Men att erbjuda en fyraårig
utbild­ning på halvtid är som att
köra bil med bromsen i samtid­
igt som man kräver fullständig
kunskap om motorns funktioner.
Det som behövs är en vidare­
utbildning av personer med en
grundutbildning som innehåller
syn- och blindpedagogiska
moment.
Det Gun Olsson beskriver
från förr är en treårig utbildning
på halvtid, och jag tror att även
det i dagens läge är för långt.
Universitets roll är att i sitt
tredje uppdrag vid sidan av
utbildning och forskning få
fram dugliga praktiker som står
på en god teoretisk grund. Vi
måste också samarbeta mellan
alla dem som utbildar, utvecklar
och utvinner resurser. Kurserna
i Örebro, Kalmar och Stock­
holm skulle säkert kunna mark­
nadsanpassas och göras attrak­
tiva för fler. Vi skulle behöva ha
några framtidstänkare som satte
sig ner på ett kontorsrum och
sa, nu gör vi så här. Vilka är
dessa goda krafter som ser till
att framtiden inte blir orolig för
främst alla de patienter som vill
att Sveriges ställning ska
behållas på en hög och empatisk
nivå. Med folk som vet vad
dom gör och svara på frågorna:
Vad gör jag här? För vem är jag
här? Varför kommer dom hit?
Mitt svar är: för att träffa pro­
fessionella synarbetare som kan,
vet och förstår.
Krister Inde
Synpedagog – innan det fanns
FORUM VISION
Skyltar, teknik och kultur på
Forum Vision
Forum Vision har nu
haft sin 5e nationella
konferens där årets
tema var Tillgänglighet
2010 och inriktades på
demokrati, medborgar­
skap, läsning och orien­
tering och förflyttning.
Det var två mycket givande
dagar på Forum Vision i år. Det
var ett program med tradition­
ella föreläsningar blandat med
brukares egna perspektiv på
tillgänglighet.
Konferensen började med en
presentation av konferensens
tema av Ulf Stenevi, Inger
Berntsson och Lisbeth Axelsson
Lindh.
Kultur kräver tillgänglighet
men aldrig utan ansträngning,
sa Bengt Göransson. Det finns
hur mycket information som
helst i dagens samhälle, men att
det gäller att välja ut det som är
viktigt. Kunskapsmängden har
ökat sägs det, men han har
synpunk­ter på att det gäller att
skaffa sig bara den information
som är viktig för att nå det mål
man vill och att man då är i
behov av att sålla bort det som
är oviktigt. Kunskapen i
världen är konstant.
Han ställde frågan vad kvali­
tet är. Det finns inga normer,
varje människa måste själv
skaffa sig ett kvalitetsbegrepp
och det är olika för varje
människa, kulturen måste ha en
stor öppenhet. Han sa fortsätt­
Gunvor Wilhelmsen talade på Forum Vision, se nedan
ningsvis att kultur är gemen­
samt, finns ingen enmanskultur.
Han avslutade med att ta upp
skolans viktiga uppgift att ta
reda på vad skolan har för syn
på kultur och att livsarvet ska
föras vidare av skolan och att
det är en stor uppgift för dem.
Eva Lisskar – Dahlgren,
kansliråd Socialdeparte­
mentet pratade om rege­ring­
ens genomförande av konven­
tionen om rättigheter för perso­
ner med funktions­hinder.
Konventionen är ganska
omfattande och samtid­igt som
den är generell är den mycket
detaljerad i vissa delar. Att
handikapprörelsen har funnits
med i arbetet inom FN är nog
förklaringen till att konven­
tionen är så omfattande och har
fått ett så konkret innehåll.
Konventionen trädde i kraft
för Sveriges del i januari 2009.
Handikappspolitiken eller
funktionshinderspolitiken som
det heter nu är i omvandling.
- Den gamla 10-åriga nation­
ella handlingsplanen som skulle
göra Sverige tillgängligt senast
2010 går i mål i år.
- Metoderna som använts för
att förverkliga målen i hand­
lings­planen har nyligen utvär­
derats!
- En ny politik håller på att
formas!
9
FORUM VISION
- Regeringen har rapporterat
resultaten av utvärderingen för
riksdagen och redogjort för hur
regeringen tänker sig att strate­
gin ska dras upp inför fram­
tiden.
För att insatser som syftar till
att ge människor med funk­
tions­hinder stöd ska leda till
delaktighet i samhället så måste
arbetet präglas av förbättrad
tillgänglighet och användbarhet
i människors vardag, resonerar
regeringen.
Individuellt stöd är ofta en
förutsättning för deltagande
även om ett tillgängligt sam­
hälle ibland är tillräckligt för att
personer med vissa funktions­
nedsättningar ska kunna ta del
och leva som de själva valt och
vill. I arbetet med mänskliga
rättigheter ska även olika indi­
viduella stöd ses som en viktig
del i arbetet för att förebygga
diskriminering och skydda de
individuella rättigheterna. Eva
berättar att det är viktigt att
komma ihåg att stöd är ett kom­
plement och aldrig kan vara ett
sätt att avstå från lösningar som
är så tillgängliga som möjligt
för alla.
Under första dagen fick vi
också en föreläsning ”Myter
och sanningar om läsning,
Några tankar om tillgänglighet
av multimodala texter” av Jana
Holsanova
Det finns inte mycket forsk­
ning på hur läsaren kopplar
ihop information från bildliga
källor och språkliga källor och
hur personen tar in information
och skapar en mening i den.
Jana Holsanova har gjort en
undersökning för att följa läs­
10
processen, hon har använt sig
av avancerad mätteknik (ögon­
rörelsemätning) kombi­nerat
med intervjuer och enkäter.
Myter kring läsning: ex ”jag
läser inget” och då tänker man
oftast på att man inte läser
böcker men vi läser mycket
som vi inte registrerar t.ex.,
reklamblad och på nätet.
Hon har även undersökt
snabbläsningsmyten, där hon
undersökte innan och efter en
snabbläsningskurs, men fann
ingen snabbare läsning i att
deltaga i en sådan kurs men
läsaren trodde själv på att läs­
ningen gick fortare.
Hon har också kommit fram
till att det inte alltid är enklare
att förstå bilder och grafer än
text. Man måste kunna tolka
och förstå en bild för att få ett
sammanhang.
Jag hade möjligheten att få
lyssna på Gunvor B. Wilhelm­
sen vid två tillfällen under
dessa dagar, den första föreläs­
ningen hette ”Synspedagogiske
metoder i rehabilitering og
opplearing”.
Gunvor började sin föreläs­
ning med en genomgång av den
synfysiologiska grunden för
synupplevelse i hjärnan och hur
detta tolkas. Alla synkompo­
nen­ter behövs i dagens sam­
hälle, det ställs stora krav på
synen.
Vi bombarderas av visuella
intryck idag. Små detaljer som
ska kunna bli en helhet om vi
ska få ett sammanhang och
förstå, hon visade bl.a. en bild
på en storstad i mörker med
mycket blinkande neonskyltar.
Här behövs att alla synfunk­
tioner fungerar för att vi ska
kunna tolka och förstå det vi
ser.
Det är inte alltid visus är
sämre vid ex en stroke som lett
till en heminaopsi. Vi förhåller
oss till en mittlinje när vi ex
läser eller orienterar oss i ett
rum. Det är viktigt att medvet­
andegöras detta för ex patienter
vid stroke som lett till hemin­
opsi. Även vid synfältsbortfall
är detta viktigt, hon berättade
att det inte blir ett svart hål vid
bortfallet utan hjärnan försöker
kompenserat upp det och detta
behövs medvetandegöras hos
patienterna.
Gunvor gav även en bra
workshop där hon pratade
mycket om barn och deras syn­
funktioner. Hon har vid båda
tillfällena pratat mycket om att
det går att träna vissa synfunk­
tioner. Dels när någon syn­
funktion är nersatt och även när
hjärnan blivit skadad vid ex en
stroke.
Emma Newman gav en före­
läsning ”Att vara blind på
passage och perrong – som en
resa utan skyltar och signaler”
Emma har gjort en studie
med personer som är totalt
blinda hur de identifierar varn­
ingsytor med hjälp av teknik­
käpp. Hon har bl.a. studerat
gångpassager och perronger
och hur man som blind ska
kunna följa en perrong som
blind.
Hon kom fram till att struktu­
ren på underlaget var viktigt.
Ku­­polplatta och gummi yta var
bra att hitta och stanna vid.
Kapade kupoler var det bästa
för att uppmärksamma en
varning tyckte de som prövat.
En fråga som kom upp var hur
dessa underlag fungerar på
vintern.
Camilla Ryhl: ”Tilgaenge­
lighed og universelt design –
betydning og relevans för arki­
tektur og det byggede miljö”
I Danmark har den fysiska
tillgängligheten diskuterats.
Vilka krav ska ställas?
Design för handikappade
kommer fram sent, ibland för
sent. Det räcker inte med att
designen är bra t.ex. ljuset om
ljudet är sådant att man inte kan
vara där som hörselskadad.
Viktiga saker att tänka på vid
byggnation är hur det upplevs
när man är i rummet. Det är
svårare att orientera sig med
teknikkäpp om rummet är för
stort. Det räcker inte med att en
person med synnedsättning kan
orientera sig. Det behövs också
att personen i fråga ska kunna
uppleva en inre bild om hur
rummet ”ser ut”. Det har fram­
kommit att akustiken är viktig.
Camilla har studerat personer
med syn eller hörselnedsättning
i hemmamiljö.
Att med ord försöka sam­
man­fatta Maria Wemme och
hennes föreläsning ”En brukares
reflektioner med avstamp i sam­
hällets tillgänglighetsarbete” är
inte lätt, henne ska man lyssna
på.
Hon började med en härlig
inledning om situationer hon
varit med om som synskadad
men det fanns samtidigt en
underton av allvar i detta.
Hon tycker att forskningen
har varit för mycket fokuserad
på rullstolen när det har varit
frågor om tillgängligheten. Hon
säger också att erfarenheter
finns hos de synskadade men att
det inte finns sammanställt på
ett sånt sätt att myndigheter tar
detta till sig. Hon tar fram posi­
tiv teknisk utveckling så som
daisy och att hon njuter av
detta.
Hon menar också att det är
mycket frågan om vad vi har för
attityder till funktionshinder för
att få samhället mer tillgängligt.
Sen följde tre kortare förel­
äsningar om att ”förbereda per­
soner att nyttja tillgäng­lig­het”.
Av Kristina Holmberg, leg
arbets­terapeut, Syncentralen
Falun. John Sundholm, leg sjuk­
gymnast, Syncentralen Stock­
holm. Marianne Lerenius, data­
pedagog Syncentralen Stock­
holm
Kristina Holmberg, började
med en föreläsning om hur hon
arbetar med orientering och
förflyttning.
Hon tycker att man ska an­­
vända sig av den Nationella
standarden för att lära ut mobil­
ity. Det ser olika ut på syncen­
tralerna runt om i Sverige hur
man använder sig av de riktlin­
jer och råd som finns.
Hon erbjuder sina brukare att
träna med bl.a. markeringskäpp
i grupp. Hon väljer rutter där
det går att använda sig av natur­
liga ledstråk. Viktigt också att
man för en diskussion med
brukaren om bl.a. tillgänglighet.
Johan Sundholm, leg sjuk­
gym­nast från syncentralen i
Stockholm hade en kortare före­
läsning om ”Att kunna hantera
sin mobiltelefon”.
Han anser att man kan ut­­
nyttja mobiltelefonen för att
förenkla sin vardag. Han arbetar
på grupprehab i Stockholm där
han introducerar och lär ut in­­
ställningar och genvägar i
mobil­telefonen för att person­
erna i fråga ska kunna hantera
sin telefon så effektivt som
möjlig. Vi fick även ta del av en
checklista för mobiltele­fonut­
bildning.
Marianne Lerenius höll en
presentation om ”Datorn som
redskap för till tillgänglighet.”
Marianne arbetar som datapeda­
gog på grupprehab där hon dels
utbildar i de olika anpassning­
arna till datorer som finns för
synsvaga och även att hitta
olika lösningar för att kunna
använda datorn optimalt.
Hon menar att det inte är
alltid anpassningarna hänger
med på internet och att det
ibland är knepigt att få till rätt.
Hon kom med förslag att när
man t.ex. ska läsa en tidning på
internet så kan man använda sig
av en genväg till tidningens
mobiltelefonsida istället för den
vanliga webbsidan. Det är
enklare för att många bilder är
borttagna och det finns en lista
som man kan välja ur.
Hon berättar också att det är
den som gör hemsidan som
bestämmer hur den ska se ut
men att det finns riktlinjer. Det
är gjort en undersökning och det
fungerar relativt bra på myndig­
heters hemsidor.
Mycket bra dagar från Forum
Vision, gå gärna in på deras
hemsida.
Mia Karlsson
Synpedagog
Syncentralen Västervik
11
LANDET RUNT
Ändringar i klassifikation av
synnedsättning
Socialstyrelsen har per den
1 januari 2010 presenterat
förändringar i klassifikationen
av sjukdomar och hälsoproblem
från 1997. Synnedsättning
inklusive blindhet används som
”paraplybegrepp”. Därunder
finner vi definitioner av sex
olika kategorier.
Om hänsyn tas till synfältets
0
1
2
3
4
5
Lindrig/ingen nedsättning: > 0.3
Måttlig synnedsättning: 0.3 – 0.1
Svår synnedsättning:
0.1 – 0.05
Blindhet:
0.05 – 0.02
Blindhet:
0.02 – Ljusperception
Blindhet:
Ingen ljusperception
storlek ska patienter med
synfält ej större än 10 grader
runt centrum i det bästa ögat
placeras i kategori 3.
Källa: www.socialstyrelsen.
se/klassificeringochkoder/
Documents/KSHandr2010.pdf
Noter i punktskrift – Musikens
grunder
Boken är en handledning och en
lärobok i hur man läser och
skriver punktskriftsnoter. Den
omfattar svartskrift och punkt­
skrift i samma bok vilket gör att
den kan användas både som
hand­ledning för en pedagog och
som kompletterande lärobok för
eleven.
Boken förklarar på ett lättbe­
grip­ligt sätt grunderna i musik­
teori och framför allt hur man
läser och skriver punktskrifts­
noter. Noter i punktskrift börjar
från grunden och ökar succes­
sivt i svårighetsgrad. Den tar
upp moment så som tonhöjd,
notvärden, oktaver, taktarter,
klaver, repriser, intervall,
ackord­analys m.m.
Boken utgår ifrån punktskrif­
ten men som också vill ge
punkt­skriftsläsaren en förståelse
för hur svartskriftens notsystem
fungerar vilket även underlättar
i en inkluderad undervisnings­
12
miljö. Texten är varvad med
notexempel samt teckenöver­
sikter, allt upplagt enligt model­
len svartskrift på vänsterupp­
slaget och punktskrift på höger­
uppslaget.
Noter på punktskrift riktar sig
till alla som vill lära sig punkt­
skriftsnoter, punktskriftsläsande
musikelev i grundskola, gym­
nasium, kulturskola eller andra
undervisningsformer, musikpe­
da­goger som undervisar punkt­
skriftsläsande elev, föräldrar och
kamrater. Boken är inte en kom­
plett lärobok i musikteori. Den
är ett hjälpmedel som fungerar
mycket bra som ett komplement
till ordinarie undervisningsmate­
rial i musik. En bok för dig som
vill vara med på noterna
2010. Författare Gunilla
Lillbacka och Sara Backström
Lindeberg. Reliefbilder Annika
Norberg.
För elever med synnedsättning
år 7–Gy.
A4 enkelsidig tätskrift, wire-o
inbindning, sv/v, svartskrift och
punktskrift på samma uppslag
119 s,
Beställ direkt från Butiken på
www.spsm.se eller
[email protected].
Tel. 020-23 23 00, 090-13 75 30
Nominera 2011
års FFS-are!
Vem tycker du har gjort en
alldeles särskilt betydande
insats i sitt arbete för personer
som har en synnedsättning?
Förslag, med motivering,
lämnas senast den 15 februari
2011 till anita.sjoberg@
gotland.se.
TEKNIK
Näthinneproteser dröjer
I början av november
rapporterade Veten­
skaps­radion att ett
implantat i näthinnan
“får blinda att se igen”.
Som vanligt fanns det något lite
överdrift i presentationen,
berättar Lars Bergqvist, styrelse­
ledamot i RP-föreningen som
har träffat Eberhart Zrenner, den
forskare från Universitetet i
Tübingen som ligger bakom
tekniken.
Metoden är inriktad på att
lindra synnedsättningar hos män­
niskor med ärftlig nät­hinne­dege­
neration. Den kan bara användas
när fotoreceptorerna är intakta.
Metoden fungerar så här:
Ljuskänsliga mikrochips med
mikrofotodioder, förstärkare och
elektroder placeras under nät­
hinnan vid gola fläcken hos
blinda retinnitiker. Till mikro­
chippet kopplas fotoceller som
överför deet ljus som faller in i
ögat till elektricitet som sen
stimulerar nervcellerna i nät­
hinnan och förs vidare till syn­
nerven.
Försökspersonerna har av
detta fått så pass god syn att de
kan identifiera föremål av unge­
fär samma storlek som bok­
stäverna i en rubrik.
Det är fråga om forskning,
inte behandling, säger Caisa
Ramshage på RP-föreningen
som tonar ner forskarnas egna
förhoppningar om att ha meto­
den på marknaden om några år.
Men Zrenner menar att andra
metoder som t.ex. genteknologi,
transplantationer och tillväxt­
faktorer kommer att ta ännu
längre tid.
JW
Rättelse nr 3/10
Den norska synpedagogen
Kari Opsal från Huseby ringde
idag och sa att jag har skrivit
fel i artikeln om Nystagmus.
Man ska vid läsning med rör­
ligt läsplan föra texten från
vänster till höger och huvudet
från vänster till höger och
sedan snabbt tillbaka igen. Inte
tvärtom. Takk, Kari, for dine
hurtige og gode øyne!
Krister Inde
Den som vill ha artikeln i elek­
troniskt format kan höra av sig
till mig [email protected]
Vill du göra
pedagog­iska
anpassningar i
läromedel för elever
med synnedsättning?
Vi producerar anpassade för­
lagsutgivna läromedel för elev­
er med synnedsättning i grund­
skolan och gymnasie­skolan,
komvux, Sfi och särvux.
Anpassade läromedel är
viktigt för att skapa delaktighet
och lärande på lika villkor, för
elever med synnedsättning i
skolan. Vi söker nu ett antal
frilansare som helst är peda­
goger/ ämneskunniga med
erfa­renhet av att arbeta med
elever med grav synnedsätt­
ning i grundskola och gymna­
sie­skolan. Titta gärna på vår
webbplats för information om
våra anpassade läromedel.
www.spsm.se
Verkar det intressant? Skriv
några rader om dig själv och
dina erfarenheter.
Vi vill ha ditt mail senast den
31 januari 2011. e-post
anpassningsfunktionen@spsm.
se
Kontakter för mera
upplysningar:
Anna-Karin Andersson, e-post:
[email protected]
Catarina Hägg, e-post:
[email protected]
13
SYNUTBLICKAR
Akademiskt och praktiskt
i Valladolid
Mellan den 22 och 24
oktober arrangerades
något som kallades för
den första europeiska
konferensen inom low
vision.
Det stämmer nog inte helt,
eftersom man inom ett EUprojekt 1998 arrangerade ett
möte i Varese, Italien med dr
Mario Broggini som tillskyn­da­
re. Men något egentligt europe­
iskt möte blev det inte i Valla­
dolid som ligger cirka 20 mil
från Madrid – snarare en
spansk-amerikansk tillställning
med inslag från Tyskland, Eng­
land, Holland och i viss mån
även Sverige.
Det är märkligt hur amerikan­
er kan få en europeisk tillställ­
ning att verka som vilket inter­
nation­ellt möte som helst. Där
fanns alla de som vi lärt känna
från ett antal möten: Duane
Gurash som är redaktör för
Journal of visual Impairment
and Blindness och är en käpp­
lärare på forskarnivå. (Mellan
fem och sju nu på morgonen
åkte han och jag bil från Valla­
dolid till Madrids flyg­plats
Barajas. Han är säkert lika trött
som jag… men genom att
skriva det här håller jag mig
vaken…) Där var också Bob
Massouf som jag aldrig riktigt
förstått vad han forskar om men
eftersom han kommer från
Värmland på mödernet så stiger
14
han i min aktning. Den alltid
like trevlig Aries Arditi har nu
lämnat New York Lighthouse
och är egen konsult, bland annat
ör det intressanta Secound Sight
i Kalifornien. Mary Lou från
Boston och Eli Peli från samma
plats hade sina stora föreställ­
ningar, dels om ögonläkarut­
bild­ning om synrehabilitering
och dels om prismaglas vid
hemianopsi. Man måste också
nämna Bruce Rosenthal som är
den optiker som har flest känd­
is­ar som patienter i världen.
Han är väl känd för att hans
patienter är kända.
Till skillnad från de två klass­
is­ka tillskaparna av Bailey-Lovi
Chart, en synprövningstavla
som är ett måste inom low
vision. Ian Bailey kommer ald­
rig att sluta och även Jan LoviKitchin är pensionerad i Austra­
lien, men det innebär inte att
hon slutat…
Michael Crossland och Gary
Rubin irriterade mig oerhört,
eftersom man gjort en samman­
ställning över dem som arbetat
med och dokumenterat excent­
risk fixation, men nämner var­
ken mig eller Örjan Bäckman.
Bara angloamerikaner som
skrivit artiklar i forsknings­
skrifter. Till vilken nytta är
forskning som inte betraktar
verkligheten? Bara sin egen lilla
värld av förträflighet? Att det
började med oss och Dee Quill­
man är ju en del av historien,
men låt dom leka på sin egen
fina gård. Vi fortsätter utveckla
mervärden så länge.
Det intressanta med det här
mötet var alltså företaget Sec­
ond Sight som nu presenterar
sin synprotes, som kan få fram
syn på konstgjord väg. Men inte
ser man mer än skuggor och
kontraster, men man utger sig
inte heller för att ha kommit
längre och man är mycket ärlig
och inte mirakelförkunnande i
sin presentation.
Det svenska inslaget bestod
av min egen presentation A - B
- SEE där A står för A book
about emotional aspects of
vision loss” och B står för Born
with visual impairment och SE
MER-projektets material. SEE
handlar följaktligen om SEEnior
som intresserade väldigt många.
Man kommer att göra en spansk
översättning av Se Dåligt Må
Bra och en spansk version av
KOM NÄRMARE ur SEniormaterialet. Multilens represen­
tant i Spanien är företaget
Recoletos och den alltid lika
entusiastiska optikern Maria
Clavero.
När bland annat Anna Nilsson
och jag själv var i Spanien 1985
och utbildade synpedagoger då
mötte vi Manolo Cesudo, Maria
Jesus, Maria Theresa och Angel
Baranonos. Alla är kvar inom
synrehabiliteringen i Spanien
och det känns som att besöka
gamla vänner!
T.V: Aries Arditi från New York visar intresse för SEnior-projektet.
T.h: Ett internationellt möte mellan Dr Natividad Alcón (AIDO Institute, Spanien, projektledare flera latin- och
europeiska project inom low vision), Francis Huszar (optometrist, Brasilien), Maria Clavero, Recoletos, Spanien
(säljer Multilens och utbildar personal), Krister Inde, Eider Gutierrez Zubizarreta (optometrist, från Eider
Baja Visión i San Sebastian, Spanien), Demea Horea (optometrist, Rumänien), och Mario Broggini (ögonläkare
Italien)
Även om de bytt roller så
finns de där. ONCE har nu 44
centra över hela landet och det
är trevligt att se att det vi från
LVI gjorde från LVI på den
tiden gav en sådan utdelning.
Nu finns även centra som tar
emot patienter som ser mer än
0,1, och de finns både på uni­
versitet, hos privata optiker och
ögonkliniker.
I början av veckan besökte
Jörgen Gustafsson och jag
Regensburg i Tyskland, och det
finns en helt annan situation.
Där är optiker fortfarande på en
mycket lägre akademisk nivå
jämfört med ögonläkare och de
senare prioriterar inte synrehabi­
litering. En halvtids optiker är
allt som finns på den stora
universitetskliniken i en stad på
150 000 invånare.
Men ögonläkaren Susanne
Trauzettel-Klosinski finns alltid
där man diskuterar ögonforsk­
ning i relation till synsvaghet.
Hon är ögonläkare och utgår
från Tübingen nära Stuttgart.
Susanne har nu utvecklat ett
träningsprogram som heter
Vision Coach och det har ge­­
nomgått den vetenskapliga
skärselden som kallas evidens­
baserade studier. Vision Coach
kommer att översättas och intro­
duceras i Sverige efter års­
skiftet. Det ska testas, översättas
och anpassas till svenska för­
hållanden genom teamen på
Olivia Rehab i Danderyds
sjukhus.
Det andra svenska inslaget
var Ulla och Sven Erik Nilsson.
Man kan inte annat än beundra
den snart 80-årige Sven Erik
som på sitt pedagogiskt
övertygande och sakkunniga
sätt presenterar forskningsresul­
taten från Linköping. De får
Sverige att framstå som landet
där excentrisk fixation fixas och
används av patienter med cen­
trala scotom vid våra syncen­
traler.
Det stämmer väl inte alltid,
men det var här det började och
därför är det ju helt onödigt att
det upphör, eller hur? Nu är
hjälpmedlen annorlunda och
metodiken kan utvecklas - men
kunskapen finns fortfarande
levande.
Avslutningsvis möttes en ut­­
vald skara människor för att se
om det fanns förutsättningar för
15
SYNUTBLICKAR
att bilda European Society for
Visual Impairment. Det märk­
liga var, att inte alla var väl­
kom­na in på mötet och att styr­
elsen var utsedd av en ögon­
läkare från Spanien i förväg. Vi
är något ovana vid top-downbeteenden som dessa. Men
ESVI finns nu på papperet, och
min insats bestod i att jag ansåg
och anser, att organisationer
som FFS i Sverige, VISIO i
Holland och ASPHERI i Spa­
nien med de professionella
organiserade, skulle beredas
tillfälle att bara medlemmar så
att det inte bara blir en forsk­
ningsorganisation för inbördes
begrundan. Meningen är att de
håller möte var 18:e månad och
att de läggs i olika delar av
Europa. En annan insats kunde
vara att tillskapa EU-projekt. Ett
sådant startar nu utan svenskt
deltagande när det gäller att
testa optiska hjälpmedel på rik­
tiga patienter. Sådant förekom­
mer ju inte så ofta någonstans i
världen, och därmed har vi och
forskningen svårt att hävda att
hjälpmedel i sig är evidens­
baserade – men utan förstoring
stannar världen, och vi är inte
längre så unika jämfört med
länder som Spanien och Hol­
land. Men jämfört med länder
som Storbritannien och Frank­
rike står vi oss bra i konkur­ren­
sen. Jo det var så sant: det fanns
människor från Frankrike där,
liksom Irland, Argentina, Ung­
ern, Portugal, Brasilien och …
nej, ingen mer från Skandina­
vien. Här finns volym och
kvantitet när det gäller patienter
och hjälpmedel, men kvalitativa
studier och engagemang – var
är dessa egenskaper och dess
budbärare? När man frågar hur
16
yrkesrehabiliteringen ser ut i
Holland, så erbjuder man 18
veckors kurser – här finns inget
för anställda i aktiv ålder kvar.
Det är bedrövligt. I Holland och
Belgien är det nu tillåtet att köra
bil med låg synskärpa och
begränsat synfält – det är också
bedrövligt.
Men det är kanske jag som
inte hänger med i svängarna och
tycker saker utan att veta – i
Holland tycker man det funge­
rar bra. Fant trot.
Summa summarum: det
händer mycket och det spekule­
ras ännu mer. Till exempel om
ISLRR-mötet i Kuala Lumpur
kommer att bli av. Man kan
också tillskriva organisationen i
Valladolid, inklusive universi­
tetets verksamhet IOBA, att de
gjort ett fantastiskt arbete och
visat oerhörd generositet. Viva
España. Min rekommendation
är att åka på den här typen av
möten. Det är jobbigt att hänga
med i allt avancerat tal på eng­
elska, men det är oerhört läro­
rikt och stimulerande att vara
med framkanten så att man kan
ge ännu mer till sina patienter
och i teamet på sin arbetsplats.
Krister Inde
10th International
Conference on
Low vision
äger rum 20-24 februari i
Kuala Lumpur.
Information och anmälan på
www.klvision2011.org.my
Kalender 2011
– en fin julklapp
som ger stöd
En vacker väggalmanacka
med fina bilder och infor­
mation om Synskadades
Riksförbunds arbete har spritts
till 600.000 svenska hushåll.
Vi hoppas att den kommer att
pryda hemmet och öka kunskapen. Ge ditt stöd du med, till pg
900210-6 och ange Kalender som referens.
Vill du beställa? Ring oss på 08-399 399 eller skicka e-post
till [email protected] så hjälper vi dig. Du kan också beställa på
www.srf.nu/kalender
Känna igen ansikten
i Dortmund
CVI hos barn med
hjärnskada – Inter­
disciplinär konferens i
Dortmund, Tyskland
Februari 2010 startades forsk­
ningsprojektet Pro-VisIoN
(“Processing Visual Information
in childreN”) vid Dortmunds
Tekniska Universitet, som har
Europas största institution för
synrehabilitering och synpeda­
gogik. Projektet leds av Prof.
Renate Walthes. I hennes team
ingår bland andra Prof. Lea
Hyvärinen. Projektet finansieras
av Heidehofstiftelsen och kom­
mer att pågår under 8 – 10 år.
Teamet kring Prof. Walthes
startar just nu upp ett interdis­
ciplinärt kompetenscenter med
följande arbetsområden:
– Forskning om visuellt pro­
cessande/CVI (cerebral visual
impairment)
– Synutredningar/fallstudier
– Föreläsningar, workshops och
kurser
– Organisera internationella
konferenser för att främja
samarbete och kommunikation
kring CVI
Mer information om projektet
finns på www.pro-visiondortmund.de.
Den 10 – 11 september 2010
ägde Pro-VisIoNs första interna­
tionella konferens rum i Dort­
mund: Visual problems in
children with brain damage.
What is new?
(Visuella svårigheter hos barn
med hjärnskada. Vad är nytt?)
Konferensen var även en hyll­
ning till Prof. Lea Hyvärinen
som har fyllt 70 år. ”La grande
dame de low vision”, som hon
kallades, tog inte bara emot
otal­iga lyckoönskningar och
tacksägelser utan höll även själv
en föreläsning om ”synprofilens
potential att vara informations­
bärare mellan pedagogik,
medicin och sociala tjänster”.
Förutom Lea hade konferens­
en lyckats engagera ett flertal
stora namn inom synvärlden,
som till exempel Prof. Amanda
Hall Lueck från USA som var
ordförande för konferensen och
neurologen Prof. Elisa Fazzi
från Italien som gav en över­
blick över synnedsättning på
grund av hjärnskada.
Dr. Namita Jacob från Perkins
School for the Blind, Indien,
höll en inspirerande föreläsning
om synutredningar inom Early
Intervention. Intervention
betyder för henne att utveckla
barnets förmågor så att hon/han
når sin (egen) potential. Synen
är ofta det primära sinnet för att
tillgodogöra sig information om
sin egen kropp, om föremål, om
människor och kommunikation,
om rum och miljöer och om
händelser. Synen för sig själv
kan dock aldrig ge tillräcklig
information om världen; barnet
behöver använda sig av alla
sinnen för att lära känna och
förstå sin omvärld. Det viktig­
aste när man jobbar med barn
med synnedsättning och flera
funktionsnedsättningar är enligt
Namita Jacob att väcka och
upprätthålla deras nyfikenhet
och motivation, och att upp­
munt­ra dem att utforska med
alla sinnen. Lika viktigt är det
att stödja barnen i att utveckla
sin förmåga att påverka sin
omvärld. Ur ett pedagogiskt
perspektiv ser Namita männi­
skor som bästa redskap i arbetet
med dessa barn då människor är
större än många föremål, luktar
och låter, rör sig och ger
feedback.
Prof. Gudrun Schwarzer från
Giessens universitet i Tyskland
har forskat kring barns igenkän­
nande av ansikten. Det finns två
olika sätt att känna igen
an­sikten:
a)analytiskt: oberoende bear­
betning av delarna i ansikten
(ögon + näsa + mun)
b)konfiguralt: interaktiv bear­
betning av delarna i ansikten
(helhetsintryck av ansik­tet)
I en första studie har Gundrun
Schwarzer med team visat
kända ansikten för fyra, sex och
tio månaders gamla bebisar, där
teamet har bytt olika ansikts­
delar mellan de kända ansikten,
samt visat ett helt nytt ansikte.
17
SYNUTBLICKAR
Daisyboksproduktion i Indien
En av anledningarna till besöket
var att träffa de leverantörer
som blivit valda i den Nordiska
upphandlingen av tjänster för att
märka upp böcker i XML
format.
De upphandlande organisa­
tionerna från Norden var Celica
från Finland, Nota från Dan­
mark, Norsk lyd- og blinde­
skriftsbibliotek (NLB) från
Norge samt Talboks- och
punkskriftsbiblioteket (TPB)
och Specialpedagogiska skol­
myndigheten(SPSM) från
Sverige.
De leverantörer som fått
avtalen var AEL Data från
Chennai som varit leverantör till
TPB och SPSM tidigare, Suntec
från New Dehli som varit leve­
De fyra månaders gamla barnen
reagerade bara på det nya an­­
siktet och inte på nya ansikts­
konstellationer av kända an­­
sikts­delar, medan de tio måna­
ders gamla barnen reagerade på
alla förändringar som någonting
nytt. Sex månaders barnen be­­
fann sig i en övergångsfas
mellan dessa två bearbet­nings­
sätt. Utvecklingen går alltså från
analytisk till konfigural bear­
betning av ansikten. En studie
med barn mellan tre och tio år
visade också att övergången
mellan analytisk och konfigural
sker senare ju mer komplex för­
ändringarna i ansikten är. I en
annan studie kom teamet fram
till att känslouttryck i ansikten
underlättar igenkännande.
Under konferensens första
dag fick även de fyra doktoran­
der som ingår i ett stipendie­
program för unga forskare vid
institutionen chansen att pre­
sentera sina arbeten.
Verena Petz har utvecklat ett
instrument för hur förskoleper­
sonal kan observera barns syn­
användande under speciellt
utvecklade lekar i grupp. Både
barnen och personalen i studien
tyckte att lekarna var roliga.
Lekarna testade bland annat
barnens förmåga att tolka an­­
siktsuttryck, uppfatta riktningar
och att konvergera. Målet är
inte att förskollärare ska lära sig
att testa barns syn utan att vara
observanta på barnens
utveckling.
Laurent Dura gör en studie på
30 barn med utvecklingsstör­
ning i 8 till 9-års ålder. Laurent
fick tillgång till alla barns medi­
cinska journaler och kunde då
utläsa att 79 % av dessa hade
bedömds som ej utredningsbara
när det gällde synförmågan.
Han genomförde en synbe­döm­
ning där barnen ett i taget
testades i ett lugnt rum i sin
skola. I genomsnitt tog synbe­
dömningen 40 min/barn.
Laurent lyckades i de olika
testmomenten få fram resultat
för 63 – 97 % av barnen. Han
rekommenderar:
– Ge barnen tid
– Visa dem hur de ska göra en
uppgift
– Upprepa instruktioner och
repetera uppgiften
Ortoptisten Stefanie Holz­
apfel skriver sitt doktorsarbete
om grundskolebarns användan­
de av förskrivna synhjälpmedel
och Henner Frebel gör en kvali­
tativ studie där han intervjuar
föräldrar till barn med CVI om
deras upplevelser, förklaringar
och strategier.
Doktorsarbeten kommer att
finnas tillgängliga på tyska från
2011/12. För mer information
om doktoranderna och deras
arbeten, maila till verena.petz@
tu-dortmund.de.
20 -30 oktober 2010
besökte Specialpeda­
gogiska Skolmyndig­
hetens personal Calcutta
och New Dehli i Indien.
18
Ett abstracthäfte från konfe­
rensen finns att ladda ner under
www.pro-vision-dortmund.de/
sites/default/files/Abstractbook.
pdf.
Facit: En riktigt bra och väl­
organiserad konferens med
workshop där olika professioner
från hela världen möttes för att
tillsammans jobba för en för­
djupad förståelse för och sam­
arbete kring barn med synned­
sättning på grund av hjärnskada.
Håll utkik efter ProVisions
nästa event!
Judith Cederhag
Specialpedagog,
Resurscenter Syn Örebro
Hos Planmans i New Delhi.
rantör till TPB, Planman från
New Dehli som varit leverantör
till både TPB och SPSM tidig­
are, samt Technofunda i Cal­
cutta som var en ny leverantör
för oss alla.
Anna-Karin Andersson och
Krister Näselius från SPSM
reste från Sverige till Calcutta
och ägnade efter en natts sömn,
de första två dagarna åt arbets­
möten med personal från den
nya leverantören Technofunda.
Efter denna inledande pre­
sentation av respektive upp­
handlande organisation och
Technofunda hölls ett två dagars
workshop. De nordiska enhet­
erna gick då igenom de moment
som upphandlats och pekade på
var det kunde finnas svårigheter
i till exempel skolböcker och i
de fall man skall märka upp
ASCIMath som både Celica och
SPSM hade.
En del av personalen på
Technofunda deltog i en presen­
tation angående vilka krav som
ställs på en leverantör av eng­
elska bildbeskrivningar, tjänster
som TPB har upphandlat.
Under besöken i Calcutta
besökte den nordiska gruppen
också Technofundas lokaler och
fick en viss inblick i hur de
arbetade. I samband med del­
tagandet i DAISYkonferensens
tekniska del träffade man också
de Dehlistationerade leveran­
törerna Suntec och Planman och
besökte deras lokaler. AEL
Datas representanter träffade
den nordiska gruppen vid ett
möte på hotellet.
Den andra anledningen till
besöket i Calcutta var att delta i
DAISY Board Meeting och i en
teknisk DAISY konferens.
SPSM är associativ medlem i
DAISYkonsortiet vilket innebär
att man får vara med på mötet
men inte delta i omröstningar.
De viktigaste diskussions­
ämnena var global utlåning av
anpassade media samt utveck­
lingen av nästa version av
DAISY. DAISY-utvecklingen
påverkas mycket av annat
utvecklingsarbete som exem­
pelvis HTML 5 och ePUB.
DAISY-konsortiet är medlem i
IDPF som tar fram ePub och
har haft möjlighet att till stor
del påverka utvecklingsarbetet.
ePUB är det vanligaste formatet
för kommersiella e-böcker och
håller på att anamma många av
de egenskaper som finns i
DAISY. Det öppnar för möjlig­
heten att många fler e-böcker
kommer att vara tillgängliga
redan från början och att det blir
lättare att komplettera dem med
ytterligare anpassningar.
Den tekniska DAISYkonfe­
rensen varade i två dagar. Björn
Nyqvist från SPSM och Kjell
Hansson från TPB höll en
presentation om material för
personer med dyslexi. Ytter­
ligare ett par nordiska presenta­
tioner hölls på konferensen.
Deltagarna kom från hela
världen och det var intressant
och lärorikt att höra om både
skillnader och likheter mellan
olika länder.
Några punkter:
• Utvecklingen av DAISY och
ePub
• Mer och mer sker online. On­­
linesökning, onlinedistri­bution
mm.
• Det globala biblioteket.
DAISYkonsortiet jobbar för att
förändra upphovsrättslag­stift­
ningen för att underlätta utlån­
ing mellan olika länder av
anpassat material.
• I utvecklingsländer är det
viktigt med låga priser på pro­
dukterna, att de är robusta och
att de går att reparera.
Krister Näselius och Björn Nyqvist
Läromedelsavdelningen, SPSM
19
FFS-NYTT
FFS-konferens 23-24 mars 2011 på Scandic CH Gävle:
”Mångfald inom Synrehabiliteringen ”
Mångfald i vårt samhälle berör oss alla och
påverkar också de aktiviteter vi bedriver inom
vårt yrkesområde - rehabilitering och habilite­
ring för personer med synnedsättning. FFS har
valt att arrangera denna konferens för att i
föreläsningar och presentationer försöka belysa
vad som är likt, olikt och unikt. Konferensen
syftar till att stärka kunskapsutvecklingen för
oss som arbetar inom synområdet och vänder
sig till alla som arbetar med personer med syn­
nedsättning i olika åldrar – barn, vuxna och
äldre inom landets olika verksamheter.
Välkomna!
Preliminärt Program
Onsdag 23 mars
09.00 Registrering Kaffe
10.00 Inledning, Lena Söderberg Ordförande
FFS
10.15 ”Från mitt perspektiv” Kamal Suleimani
Möt Kamal som flydde från krigets Iran,
där han på grund av en handgranat miste
synen.
11.00 Vad kan vi lära oss från USA? Lisa
Marklund, Syncentralen Östersund.
Presentation från en studieresa i april
2010 med berättelser och fotovisning från
bland annat ”Low-vision-clinics”, skolor,
helgläger, en klockfabrik och privata
organisationer.
11.45 Lunch & Utställning
13.30 Utländsk bakgrund i ett mångkulturellt
samhälle. Denho Özmen, föreläsare,
skribent, projektansvarig och rådgivare,
Specialpedaogiska Skolmyndigheten.
Kultursyn, på vård och funktionshinder
allmänna bemötandefrågor kring äldrevård
och funktionshindrade presentation av
idéer och praktiska erfarenheter.
14.30 Punktskriftsundervisning. Kerstin
Jansson, Kristina Dahlin, Syncentralen
Gävleborg. En presentation av hur enskild
rehabilitering i punktskrift i grupp för
20
vuxna kan bedrivas i Syncentralens regi.
15.00 Sociala medier & ny kommunikation
I denna föreläsning får du ta del av hur
hjälpmedel fungerar med bloggar, twitter,
facebook, MSN mm.
15.30 Ny teknik & hjälpmedel, Utställarna
presenterar
16.00 Utställning & kaffe
16.45 FFS´ Årsmöte, Presentation av Årets
FFS:are
19.30 Mingel & Middag
Torsdag 24 mars
08.30 “Startset för Flexiboardanvändare - för
blivande punktskriftsläsare”.
Åsa Karlsson Lundqvist och Lena
Lindbom, RC Syn Stockholm
09.00 ”Att känna bilder” Certec, Lunds
Universitet, SRF Skåne, Horisont AB,
Got IT resurscenter. Hipp som står för
”Haptik i pedagogisk praktik” har som
mål att elever med synnedsättning ska
kunna känna på och skapa eget digitalt
bildmaterial samt gynna samarbete mellan
elever.
09.30 Minipresentationer
”Abakus – Något att räkna med?”
Marianne Eng, RC Syn Stockholm. Pre­
sentation av 35 lärares tankar kring an­­
vändning av abakus. Det är främst lärarens
inställning och kunnande i abakus som har
betydelse för om den används eller ej.
OPTIC-projektet , Judith Cederhag, RC
Syn Örebro, Catarina Reinestam Nelander,
Ekeskolan Örebro. Ett europeiskt sam­
arbetsprojekt kring hur en optimerad
skolmiljö för elever med synnedsättning
kan underlätta inkludering. 88 goda
praktiska exempel.
”Sius – en modell som fungerar” Katarina
Söderqvist, Ann-Christine Englund. För
personer med funktionsnedsättningar kan
vägen till arbete vara onödigt lång och
svår. Arbetsförmedlingen har utökat sina
tjänster med ett lyckat koncept.
10.15 Kaffe & Utsällning
10.45 Syntest för barn. Thomas Ragnarsson,
SPRIDA. Göran Cedermark, RC syn
Örebro. SeBra-Datasynlek är ett alldeles
nytt dataprogram, framtaget för att testa
barn med synnedsättningar från c:a tre år
och uppåt. Det innehåller en speldel och
en testdel. Det är i första hand tänkt att
användas av personer med synutbildning.
11.30 Mångfald inom ögonmedicin (Föreläsare
meddelas senare)
12.30 Lunch & Utställning
13.30 Hur fungerar barn och ungdomar med
LMBB? Ditte de Leeuw. Presentation av
en ny studie kring förekomst av autism
spektrumstörning hos barn och ungdomar
ungdomar med Laurence-Moon-BardetBiedls syndrom.
14.30 Unga Synskadade Marie-Louise Junge­
lin, Organisationssekreterare, Unga
Syn­skadade. Presentation från Unga
Synskadade kring hur de gör för att nå
ut till olika medlemsgrupper som t ex
personer med flerfunktionsnedsättning och
personer med svenska som andraspråk.
15.00 Plus och Minus PO Edberg, Nationellt
kunskapscenter för dövblindfrågor &
Cecilia Joge Johansson presenterar en
rykande färsk studie kring omställ­nings­
processen för förvärvad dövblindhet som
bygger på kvalitativa intervjuer med över
20 personer .
16.00 Avslutning
Konferenskostnad
3495:- FFS medlemmar inklusive kost & logi 1
natt + festmiddag onsdag
3795:- Ej medlem inklusive kost & logi 1 natt +
festmiddag onsdag
995:- Dagkonferens/dag inklusive kaffe & lunch
Boka tidigt rabatt: 300:- dras av från
konferenskostnaden om du betalar före 31/12
2010
Sista anmälningsdag: 15 februari 2011
Extranatt (betalas separat) och utställare: uppge
kod #FFS230311 vid bokning av rum på Scandic
CH.
Konferensinfo, anmälningsformulär samt
program hittar du på www.ffsa.se
Är du inte redan medlem i FFS kan du bli det för
250 kr/år genom att fylla i ett formulär på www.
ffsa.se . Klicka på länken ”bli medlem!”
Nya Synvärldens
redaktionsråd
Margret Grönkvist, FFS
Anki Bergström, SPSM
Catarina Reinestam-Nelander, Rc syn
Harry Svensson, Rc syn
Gun Olsson, Kalmar syncentral
Bertil Sköld, SRF
Sune Olsson och Jan Wiklund,
redaktionspersonal
21
FFS-NYTT
Anmälan till FFS Konferens 23-24 mars 2011 Gävle
Namn:
Arbetsplats:
Adress:
Telefon:
E-post:
Fakturaadress (om annan än ovanstående)
Konferensavgift ange ditt val med x
3495:
FFS medlemmar inklusive kost & logi 1 natt + festmiddag onsdag
3795:
Ej medlem inklusive kost & logi 1 natt + festmiddag onsdag
995:
Onsdag/dagkonferens inklusive kaffe & lunch
995:
Torsdag /dagkonferens inklusive kaffe & lunch
Boka tidigt rabatt: 300:- dras av från ordinarie konferenskostnaden om du
anmäler dig före 31/12 2010
Övriga behov (t ex hörslinga, punktskrift, specialkost)
Anmälan är bindande men kan överlåtas. Sista anmälningsdag är 15:e februari
2011. Betalning sker via faktura som skickas ut från vårt kansli.
Eventuell extranatt (exempelvis dagen före konferensen börjar) bokas och betalas av
dig direkt till hotellet: uppge kod #FFS230311 vid bokning
Skicka, faxa eller e-posta din anmälan till [email protected]
FFS c/o Optikbranschen
Karlbergsvägen 22, 113 27 Stockholm
Tel: 08-612 89 60
Fax: 08-612 56 90
www.ffsa.se
22
Syn – Kommunikation i Örebro
den 27-28 oktober 2011
Syn – Kommunikation, en nordisk mötesplats
för 12:e gången i Örebro
Årets tema:
Tema och programutkast kommer i januari 2011
Innehåll: Föreläsningar, seminarier, utställningar, mm.
Kostnad: 2 900:- (exkl. moms.). I priset ingår kaffe och lunch båda dagarna
samt middag med underhållning
Samarrangemang mellan Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM),
Primärvård, psykiatri och habilitering, Örebro läns landsting (ÖLL)
Föreningen för synrehabilitering (FFS)
Fortlöpande uppdateringar: www.spsm.se och www.ffs.a.se
Frågor: [email protected]
23
Posttidning A
Kalendern
2011
20 - 24 February
10th International Conference
on Low Vision, Kuala Lumpur
(Malaysia)
www.klvision2011.org.my/
5 - 6 mars
7:e Nordiska Handikapp­
histotiska konferensen, Oslo
www.isp.uio.no/
handikaphistorie
22 - 27 mars
CSUN - 26th Annual Inter­
national Technology & Persons
with Disabilities Conference,
San Diego (USA)
www.csunconference.org
23 - 24 mars
FFS studiedagar, Gävle
www.ffsa.se
18 - 22 maj
ICEVI EUROPE Teacher
Training Conference, Graz
(Austria)
www.icevi-europe.org
27 - 30 september
Braille 21:World Congress of
Braille in the 21st Century,
Leipzig
www.braille21.net/
27 september - 1 oktober
Deafblind International XV
World Conference, São Paulo
www.dbi2011.com.br
27 - 28 oktober
Syn - kommunikation, Örebro
2012
13 - 17 februari
IMC 14, International Mobility
Conference, Palmerston North
(New Zealand)
www.imc14.com
21 - 23 maj
Nordisk Kongress i Syns­
pedagogikk, Kolding
www.syndanmark.dk/nordisk_
kongres
27 - 28 maj
11th Nordic Network on
Disability Research
Conference, Reykjavik
http://www.yourhost.is/
nndr2011/nndr-and-nationalnetwork-conferences.html
24
En utförligare version samt länkar till de flesta konferenserna finner du på Internetversionen av
kalendern http://home.swipnet.se/macula-lutea/kal.html