Åm 2015-3773
Sida 1 (6) Överåklagare för resningsärenden Datum Dnr 2015-05-27 ÅM 2015/3773 Ert datum Er beteckning Överåklagare Agneta Isborn Lind Högsta domstolen Box 2206 103 12 STOCKHOLM Ansökan om resning Sökande Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm Motpart GK Tidigare avgörande Svea hovrätts, avd 5, dom den 7 oktober 2013 i mål B 3309-13, bilaga 1. Yrkande Jag yrkar att Högsta domstolen beviljar resning beträffande åtalet för rattfylleri. Bakgrund GK åtalades den 15 februari 2013 för rattfylleri, narkotikabrott, ringa brott och olovlig körning, grovt brott. I gärningsbeskrivningen angavs, efter viss justering, att han den 27 november 2012 hade fört personbil efter att ha intagit cannabispreparat, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter färden funnits narkotika kvar i hans blod. Som bevisning åberopades ett analysbesked i en rapport från Rättsmedicinalverket. Rapporten ingår i det bifogade förundersökningsprotokollet (bilaga 2, s. 6 f). Under rubriken Analysbesked droger/narkotika framgår det att det i GKs blod inte påvisades tetrahydrocannabinol men att det fanns tetrahydrocannabinolsyra i blodet. Under rubriken Information upplyses att tetrahydrocannabinolsyra är en metabolit till tetrahydrocannabinol. Vidare upplyses att tetrahydrocannabinol ingår i hasch och cannabispreparat och är klassad som narkotika. I brottsanmälan (förundersökningsprotokollet, s. 1) angavs brottstiden till den 27 november 2012 kl. 21.50. Blodprov togs enligt protokoll över kroppsbesiktning (förundersökningsprotokollet s. 10) på GK samma dag kl. 22.55. GK, som förnekade att han intagit cannabis före körningen, dömdes av Västmanlands tingsrätt den 1 mars 2013 för olovlig körning, rattfylleri och narkotikabrott till fängelse i en månad. Tingsrätten konstaterade i domskälen Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87C, Stockholm 010-56 25317 [email protected] Telefax Webbadress www.aklagare.se Sida 2 (6) Datum Överåklagare för resningsärenden Dnr ÅM 2015/3773 att det genom den av åklagaren åberopade bevisningen är utrett att GK intagit cannabis på det sätt att det funnits narkotika i hans kropp vid körningen. GK överklagade domen till Svea hovrätt, som med ändring av tillämpat lagrum beträffande rattfylleriet, i en dom den 7 oktober 2013 fastställde tingsrättens dom. Tetrahydrocannabinol är den aktiva substansen i hasch, marijuana och andra cannabispreparat. Ämnet är klassat som narkotika, vilket framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika (LVFS 2011:10). Tetrahydrocannabinolsyra är en metabolit till tetrahydrocannabinol och finns inte med i föreskrifterna, vilket innebär att ämnet inte är klassat som narkotika. Rättslig reglering Innebörden av att en dom vinner laga kraft är att den ska verkställas och att frågan om den dömdes ansvar i princip inte kan tas upp i en ny rättegång (orubblighetsprincipen). Mot orubblighetsprincipen står sanningsprincipen, som ger ett visst lagstadgat utrymme för att undanröja en lagakraftvunnen dom om ny utredning ger tillräcklig anledning att ifrågasätta domens riktighet. Rättskraften i brottmål kan under vissa förutsättningar brytas genom resning. De väsentliga materiella resningsgrunderna till förmån för den tilltalade finns i 58 kap. 2 § 4 rättegångsbalken och brukar indelas i huvudregeln och tilläggsregeln. Enligt huvudregeln får resning beviljas om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare lagts fram, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller att brottet hade hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats. Även om det inte föreligger någon sådan sannolikhet får resning enligt samma punkt beviljas om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl för att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han eller hon dömts (den s.k. tilläggsregeln). En utgångspunkt för resning är det s.k. nyhetskravet. För resning krävs att det finns nya omständigheter eller nya bevis som inte prövats i målet. Vad som ska prövas är vad utgången sannolikt skulle ha blivit om omständigheten eller beviset skulle ha förebragts i rättegången. Resning kan därför inte beviljas endast på grund av en omprövning av i målet gjord bevisvärdering. Det nya materialet måste vidare ha ett visst bevisvärde. Hur stort detta värde ska vara kan inte anges. Det måste sättas i relation till värdet av den tidigare förebragta bevisningen. Ju mer övertygande bevisningen till stöd för domen ter sig, desto större krav måste ställas på det nya materialet för att resning ska komma ifråga. Motsatsvis kan sägas att ju mindre övertygande den ursprungliga bevisningen är desto mindre krav bör ställas på nya omständigheter eller Sida 3 (6) Datum Överåklagare för resningsärenden Dnr ÅM 2015/3773 bevis. Den prövning som sker i resningsärendet torde mot denna bakgrund i praktiken oftast inbegripa en omprövning av värdet av tidigare förebragt bevisning (jfr Welamson/Munck, Rättegång VI, 4 uppl. 2011, s. 201 och Bengtsson, Resning i brottmål vid synnerliga skäl, Process och exekution, Vänbok till Robert Boman, 1990 s. 1 ff.) Högsta domstolen har i flera resningsärenden uttalat att mot bakgrund av det uppställda kravet på synnerliga skäl och med beaktande av att resning är ett extraordinärt rättsmedel, bör tilläggsregeln ges en restriktiv tillämpning och användas endast om de nya bevisen till följd av särskilda omständigheter är ägnade att framkalla tvivelsmål om den tilltalades skuld till brottet (se t.ex. NJA 1992 s. 625). Lagstiftarens utgångspunkt vid regleringen av de extraordinära rättsmedlen har varit att den som vill angripa en lagakraftvunnen dom har att visa att det föreligger grund för resning Regler om rattfylleri I 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) stadgas att den som för ett motordrivet fordon efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften döms för rattfylleri. I andra stycket föreskrivs ansvar för rattfylleri enligt första stycket för den som för ett motordrivet fordon efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Enligt 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) förstås med narkotika i denna lag läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt eller av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen. Enligt 1 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika avses med narkotika i den lagen detsamma som enligt narkotikastrafflagen. I paragrafen anges även att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket ska upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. Ett sådant bemyndigande för Läkemedelsverket har regeringen lämnat i 3 § förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. Förteckningarna ska avse både sådana substanser som anges i förordningens 2 § och sådana substanser som är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt. I 2 § föreskrivs att de substanser som anges i bilaga 1 till förordningen ska anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen. Förteckningarna ska således uppta alla de substanser och ämnen som har förklarats som narkotika. Sida 4 (6) Datum Överåklagare för resningsärenden Dnr ÅM 2015/3773 Som ovan nämnts framgår det av Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika (LVFS 2011:10) att tetrahydrocannabinol är narkotika. Tetrahydrocannabinolsyra finns däremot inte i förteckningarna. Grunden för yrkandet Enligt min mening framgår det av vad som angetts ovan under rubriken Bakgrund att den åberopade bevisningen inte kan anses bevisa att GK hade narkotika i blodet under eller efter körningen. Det finns ingen annan bevisning i förundersökningsprotokollet som åklagaren skulle ha kunnat åberopa till stöd för att så ändå var fallet. Det framstår som klart att varken åklagaren eller domstolarna fullt ut förstått innebörden av analysbeskedet. I annat fall hade GK inte åtalats för rattfylleri. Än mindre hade han dömts för samma brott. Att åklagare och domstolar uppenbarligen tolkat analysbeskedet som att GK haft narkotika i blodet torde bero på ordalydelsen i rapporten. Under rubriken Analysbesked droger/narkotika anges resultaten av undersökning av både blod och urin för ett flertal ämnen, varav de flesta är klassade som narkotika. Som resultat har angetts antingen ”ej påvisat” eller ”negativt” beroende på om resultatet gällde blod eller urin. Beträffande tetrahydrocannabinolsyra har resultatet angetts som 0,003 ug/g. Detta i förening med informationstexten där det upplyses om att tetrahydrocannabinolsyra är en metabolit till tetrahydrocannabinol, som är narkotika, innebär uppenbarligen risk för feltolkning. Genom rubrikens formulering framstår det för läsaren som att redogörelsen ska visa i vilken mån narkotiska ämnen påvisats. Läsaren har, enligt min bedömning, inte skäl att tro att analys av ämnen som inte är narkotika ska redovisas. Det har också visats vid en undersökning som gjorts inom åklagarväsendet att motsvarande rapporter tolkats på det felaktiga sättet vid andra lagföringar. I ett annat ärende, där det väckts åtal för bl.a. rattfylleri och som gällde metaboliten 7-amino-nitrazepam, begärde åklagare utlåtande av Rättsmedicinalverket i vissa avseenden som har bäring på den i det här ärendet aktuella frågan (bilaga 3). Där framgår bl.a. (s. 2 punkt 2) att frågan om en substans är narkotikaklassad inte avgörs av om den är en metabolit utan av vilka dokumenterade effekter den har på människan. Det innebär enligt min tolkning att en metabolit till ett narkotikaklassat ämne kan vara narkotika men inte måste vara det. GK har således dömts, trots att den bevisning som åberopats inte styrkt brottet och trots att han sannolikt inte gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Med hänsyn till skillnaden mellan tetrahydrocannabinol och tetrahydrocannabinolsyra när det gäller hur länge respektive ämne finns kvar i blodet och med hänsyn till hur kort tid som förflöt mellan att körningen avslutades och blodprov togs (1 timme 5 minuter) bör det, i brist på bevisning för motsat- Sida 5 (6) Datum Överåklagare för resningsärenden Dnr ÅM 2015/3773 sen, anses sannolikt att det inte fanns tetrahydrocannabinol i blodet vid körningen eller under den tid som gick därefter fram till provtagningen. Av det bifogade informationsbladet från Rättsmedicinalverket framgår påvisandetiden för respektive ämne (bilaga 4). Vid oriktig straffdom tillvaratas den dömdes trygghet bäst genom att domen upphävs. Att det blir så bidrar också till att respekten för människovärdet upprätthålls (se Ekelöf, Rättsmedlen, 12 uppl. s. 189). Enligt Ekelöf i det anförda arbetet (s. 189) bör man av flera skäl i vidsträckt omfattning tillåta resning till förmån för den tilltalade. Welamson och Munck anser (a.a., s. 189) att det, för att straffrättskipningen ska fylla sin avsedda moralbildande funktion och för övrigt ytterst med hänsyn till respekten för människovärdet, är väsentligt att ingen får förbli oskyldigt dömd eller för strängt bestraffad ens om det rör sig om en skäligen obetydlig påföljd. Resningsreglerna bör tolkas i ljuset av denna grundsyn. Den resningsgrund som bör komma i fråga i det här ärendet är huvudregeln i 58 kap. 2 § 4 rättegångsbalken. Det förhållandet att det numera klarlagts hur Rättsmedicinalverkets rapport ska tolkas bör enligt min mening kunna anses vara en sådan ny omständighet som krävs för resning. Förutsättningen i lagrummet att det ska vara sannolikt att förebringandet skulle ha lett till frikännande är enligt min bedömning uppfylld. Högsta domstolens avgörande i detta ärende kommer att få betydelse som prejudikat i fråga om resning för andra lagföringar av drograttfylleri med motsvarande bevisning i form av rapporter med analysresultat avseende sådana metaboliter till narkotika som inte är narkotikaklassade. Eftersom yrkandet gäller resning till förmån för den tilltalade och den yrkade ändringen inte bör påverka påföljden förefaller det finnas utrymme för Högsta domstolen att enligt 58 kap. 7 § första stycket andra meningen rättegångsbalken omedelbart ändra domen och ogilla åtalet för rattfylleri. Anders Perklev Agneta Isborn Lind Bilagor 1. Svea hovrätts dom i mål B 3309-13 2. Förundersökningsprotokoll, dnr PO79.531-12 Sida 6 (6) Datum Överåklagare för resningsärenden Dnr ÅM 2015/3773 3. Rättsmedicinalverkets yttrande den 24 januari 2012, dnr K2012Y00025 4. Rättsmedicinalverkets informationsblad om tetrahydrocannabinol och tetrahydrocannabinolsyra i blod
© Copyright 2024