Forskning Arbetssättet tillämpas både i strukturerade terapisamtal och i det vardagliga bemötandet på avdelningen. Foto: Maria Axelsson Nytt arbetssätt kan minska psykospatienters lidande Hur kan vi minska lidandet för de patienter som är inskrivna i den psykiatriska slutenvården? Är det möjligt att bättre utnyttja den terapeutiska potential som finns hos avdelningspersonalen? Just nu pågår ett forskningsprojekt i samarbete mellan Stockholms universitet och Landstinget Västmanland. Fokus ligger på hur psykologisk behandling kan integreras i vårdmiljön på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning för akut sjuka psykospatienter. Psykoterapi för psykospatienter Psykospatienter tillhör sjukvårdens mest vårdkrävande, med årliga samhällskostnader kring 15 miljarder kronor. Sjukdomen är kostsam också för individen. Många som lever med psykossjukdom har kraftigt försämrad livskvalitet och stora sociala, arbetsrelaterade och hälsorelaterade svårigheter. Man beräknar att en schizofrenidiagnos förkortar livslängden med i genomsnitt tio år. Behandling med antipsykotiska läkemedel är ofta förstahandsvalet. Men upp till 50 procent av patienterna har kvarstående symtom, trots bästa möjliga medicinering. Därför är ut- vecklingen av kompletterande behandlingsmetoder angelägen. Socialstyrelsen rekommenderar att psykossjuka personer som har kvarstående symtom trots medicinering ska erbjudas kognitiv beteendeterapi (KBT). Terapin går i korthet ut på att ge patienten nya verktyg för att hantera sina symtom. Det sker exempelvis genom alternativa tolkningar av symtom, fokus på problematiska undvikandebeteenden, utbildning om sjukdomen och beteendeexperiment för att utmana vanföreställningar. Terapin bygger på samarbete mellan patient och tera- peut och kräver en flexibel terapeut. Viktigt att poängtera är att KBT inte nödvändigtvis syftar till att minimera symtomen i sig, utan snarare till att ge patienten möjligheter att leva ett värdefullt liv trots sina symtom. De sista tio åren har en snabb utveckling skett inom området psykosKBT. En av de nyare riktningarna är Acceptance & Commitment Therapy (ACT). I ACT ingår de flesta inslagen från traditionell KBT, men med ett särskilt fokus på å ena sidan acceptansstrategier och å andra sidan konkret beteendeförändring mot 10 ANGELÄGET nr 1, januari 2015 Forskning centrala livsmål. ACT har i ett par amerikanska studier visat sig fungera väl för psykospatienter i slutenvård. Ett fåtal terapisessioner tycks minska behovet av framtida slutenvård, jämfört med patienter som inte fått behandlingen. Forskningsprojektet I samarbete med Tobias Lundgren vid Stockholms universitet utvecklade jag under våren 2013 idén om att pröva ACT i en svensk kontext. Planeringen gjordes i samråd med personal och ledning på avdelning 96, där främst psykossjuka patienter vårdas. I ett första steg behandlades ett tiotal psykospatienter med i genomsnitt två terapisessioner ACT under tiden de vistades på avdelningen. Resultaten var lovande. Jämfört med patienter som fått sedvanlig avdelningsvård såg vi färre återinläggningar och högre livskvalitet i ACT-gruppen. Mot bakgrund av de lovande resultaten och behovet av att utveckla innehållet i slutenvården, fick vi möjlighet att fortsätta projektet i större skala. I planeringen av det fortsatta arbetet tog vi med oss erfarenheter från steg ett. Behandlingsmetoden verkade fungera men det fanns en stark känsla av att den kunde användas annorlunda. Inte minst upplevde vi att det fanns outnyttjad terapeutisk potential hos avdelningspersonalen. I dagsläget är psykologresurserna i slutenvården ytterst begränsade. En skötare eller sjuksköterska på avdelningsgolvet ser sig troligen inte som en terapeut. Men tänk om de gjorde det? Personalen på avdelningsgolvet har en unik tillgång till patienterna dygnet runt, liksom ofta en personlig kännedom om dem. Jämfört med en behandlare från öppenvården, har de helt andra möjligheter att vara flexibla. Med klinisk fingertoppskänsla kan de välja tillfällen när det passar att föra samtal med inskrivna patienter. Om detta kunde kombineras med kunskap om en fungerande terapeutisk modell borde förutsättningarna vara goda för en kraftfull, global behandlingsinsats. tillfredsställande arbetssituation? Under våren planerar vi en utbildningsinsats i ACT för hela personalgruppen på avdelning 96 utifrån en behandlingsmanual som vi skräddarsytt för projektet. Fokus i behandlingen ligger på tre centrala processer: • • • Öppen – Hur villig är patienten att ha tankar, känslor och annat obehag? Kan han/hon ha distans till tankar och känslor? Medveten – Är patienten i nuet? Finns en medvetenhet om att han/hon inte är sina tankar och känslor? Aktiv – Vet patienten vad han/hon vill, och lever han/hon i enlighet med det? ”I ambitionen att ge de ACT är en övergripande psykologisk modell som är lika tillämpbar på behandlare som på patient. Liksom patienterna har vi som behandlare behov av en riktning i vårt arbete (aktiv), vi behöver kunna vara här och nu för att göra ett bra jobb (medveten) och vi behöver kunna hantera osäkerhet och oro i mötet med patienterna (öppen). Under tiden projektet pågår är vi måna om att säkerställa kvaliteten i arbetet med ACT. Vi vill också ge personalen ett återkommande forum där frågor kan ställas och komplexa situationer diskuteras. Därför kommer vi att arbeta med kontinuerlig ACT-handledning av personalgruppen på avdelningen. Vi tror också att detta kan ge personalen ett större självförtroende i att agera som terapeuter. svårast sjuka psykiatriska Framtiden I ambitionen att ge de svårast sjuka psykiatriska patienterna bästa möjliga hjälp, siktar vi högt. Vi tror att vi kan nå långt med hjälp av en engagerad och duktig personalgrupp som använder en flexibel modell för psykologisk behandling. Forskningsinramningen fungerar som garant för att projektet håller hög kvalitet och utvärderas systematiskt. Men med detta sagt är det hela naturligtvis en stor utmaning. För att lyckas krävs att traditionella föreställningar om vad psykoterapi är och vad psykisk sjukdom är, luckras upp. Vi behöver våga prata med patienterna på ett delvis nytt sätt. patienterna bästa möjliga hjälp, siktar vi högt ” Målsättningen är att påverka de här tre processerna hos varje patient och därigenom öka den psykologiska flexibiliteten och möjligheten till ett mer vitalt liv. Personalen får lära sig att tillämpa ACT dels i det vardagliga mötet med patienterna på avdelningen, dels i form av mer strukturerade enskilda terapisessioner. Därigenom hoppas vi få en global positiv påverkan på patienterna. Vi vill också vända på perspektivet och undersöka om de här processerna är användbara som en sorts spegel för personalgruppen. Kan jag som skötare eller sköterska på avdelningsgolvet ha nytta av att titta på mitt eget beteende i termer av öppen, medveten och aktiv? Kan jag ha nytta av dem för att få en mer Om du har frågor om projektet, hör gärna av dig! Mårten Tyrberg leg psykolog, leg psykoterapeut Psykosmottagning Öster Vuxenpsykiatri Västmanland - doktorand vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet - huvudansvarig för forskningsprojektet 11 ANGELÄGET nr 1, januari 2015