– en symbol för kärlek - Norrbottens läns landsting

Nummer 4, 2015
DIN TIDNING FRÅN
NORRBOTTENS LÄNS LANDSTING
Hjärtat
– en symbol för kärlek
Anja Wrede guidar bland gamla
julsaker på Norrbottens museum
SIDORNA 4–5
KRÖNIKÖREN STAFFAN LUNDBERG
”Allt var möjligt, romantiken frodades i exotiska miljöer och vården
tycktes ha oändliga resurser.”
SIDAN 15
Med flyktingarnas hälsa i fokus
SIDORNA 2–3
Blodanalys — ett riktigt detektivarbete
SIDORNA 8–9
Tandvårdsrabatterna som du inte kände till
SIDORNA 14–15
VÄLKOMMEN
Då kände jag
historiens vingslag
BILDTEXTEN ÄR KORTFATTAD. Det enda som framkommer är att det var
ett barnhem och att det var på 1930-talet. Men nyfikenheten är redan
väckt. Jag och bildarkivassistenten vid Norrbottens museum har bestämt
oss för att söka reda på en bild med julanknytning som jag ska skriva om
i nya serien En bild berättar. Mina ögon fastnar genast för fotografiet på
barnen och de två julgranarna utanför Ingridshem i Gammelstad.
Bildarkivassistenten kan tillägga att det var ett barnhem för föräldralösa
barn och barn till tbc-drabbade familjer. Men vi har inga namn på barnen
och fotografiets upphovsman, Adolf Hjort, är död sedan länge. Med dessa
knapphändiga fakta börjar jag söka på internet för att försöka hitta någon
som minns och kan berätta.
Jag är visserligen inte ursprungligen från Luleå, men har faktiskt vikarierat som vårdbiträde på äldreboendet Ingridshem på 1990-talet. Ändå hade
jag ingen aning om att det hade varit ett barnhem.
Den korta bildinformationen väcker många funderingar. Visst vet jag att
det har funnits tuberkulos i Norrbotten, men plötsligt känns det så nära
i tiden. Och tänk att barnen tvingades bo på barnhem – tanken svindlar!
I världen lever just nu många människor i kris och misär och har förlorat
sina hem. Men att det var så nyligt som vi här i Norrbotten var drabbade av
nöd och sjukdomsepidemier som vi inte kunde rå på!
Tänk om jag skulle kunna få kontakt med någon som bodde på barnhemmet? Nej, det borde vid närmare eftertanke vara omöjligt efter så lång
tid. Men kanske någon vars förälder har bott där?
Hemma vid datorn får jag en sökträff på en årsskrift för Nederluleå hembygdsförening från år 2010. I denna står det några rader om Ingridshem
och hur fastigheten 1925 kom i landstingets ägo. Jag tar kontakt med
redaktören och får namnet på författaren till artikeln, samt till några andra
personer som kan tänkas känna till något. Jag ringer upp ett par kvinnor
som under senare tid har arbetat på Ingridshem – efter att det upphört att
vara barnhem för föräldralösa och istället blev ett boende för psykiskt funktionshindrade. Men de kan bara beklaga, de känner inte till någon som har
upplevt Ingridshems tidigare historia.
TILL SIST FÅR JAG tag i Harry Emanuelsson som har skrivit om Ingridshem
i årsskriften. Han fyller 88 år i dagarna. En onsdag förmiddag åker jag hem
till hans lägenhet. Han plockar fram några kopior av dokument där det står
om fastighetens historia.
Jag undrar om han minns barnen på barnhemmet. Jodå, han minns att
flera av dem gick i samma skola som han själv. Ibland spelade han fotboll
på gården utanför, men man fick inte komma in för den stränga barnhemspersonalen.
Så tar han fram ett gammalt klassfoto från de lägre åldrarna och pekar
på en liten pojke med blont hår längst till höger. Han hette Sven och var en
av dem som bodde på barnhemmet. De har haft kontakt genom livet, men
han dog förra året. Även Svens lillasyster bodde på barnhemmet, berättar
Harry. De känner varandra och brukar träffas. Jag frågar om han tror att
jag kan ringa henne. Det tror han. Hon bor bara några
kvarter bort. Jag ringer genast upp henne från mobilen och hon har inget emot att träffas, så jag åker dit
och knackar på.
Den mycket personliga berättelse jag får höra
i hennes kök är ett stycke levande historia. Stunden
och samtalet är ett av de där ögonblicken som gör att
man skattar sig lycklig för sitt yrkesval. Läs Elisabeth
Nordvalls gripande livsberättelse på sidan 6.
TA HAND OM varandra i jul!
ULRIKA VALLGÅRDA, frilansjournalist, Luleå
UTSIKT NORRBOTTEN är en tidning
producerad av Norrbottens läns landsting. Den utkommer med fyra nummer
per år och har en upplaga på 125 000
exemplar.
Landstinget på webben: www.nll.se
Postadress: UTSIKT Norrbotten,
971 89 Luleå
E-POST: [email protected]
REDAKTÖR:
Ulrika Vallgårda
ANSVARIG UTGIVARE:
Staffan Lundberg,
kommunikationsdirektör, NLL
OMSLAGSFOTO: Petra Isaksson
TRYCK: Värmlands Folkblad
Innehållet i UTSIKT Norrbotten får
gärna citeras om källan anges.
2
Norrbottens läns landsting, NLL, har till
huvuduppgift att erbjuda länets cirka
249 000 invånare hälso- och sjukvård
samt tandvård. Landstinget arbetar
även med regional utveckling inom kultur, utbildning, näringspolitik och kommunikationer. NLL bedriver verksamhet
vid fem sjukhus, 30 hälsocentraler, 26
tandvårdskliniker och fyra tandvårdsannex.
Nästa nummer: februari 2016
Världsläget med kriget i Syrien och de stora flyktingströmmarna som kommer till Europa är något som
i högsta grad påverkar även Norrbotten.
Vid flyktingmedicinska mottagningen i Gällivare
finns just nu närmare 600 asylsökande registrerade
och personalen arbetar febrilt för att hinna med.
Khalda Ramadan, 21 år, Nazir
Ramadan, 25 år
och sonen Mouafak är asylsökande från Sudan och bor i
Gällivare sedan
några månader
tillbaka.
I VÄNTRUMMET PÅ Laponia hälsocentral
i Gällivare sitter en liten familj. Khalda
Ramadan, 21 år, Nazir Ramadan, 25 år och
sonen Mouafak är asylsökande från Sudan.
De kom till Sverige i slutet av sommaren
och blev placerade i Gällivare.
Han har suttit fängslad och blivit misshandlad av polisen. I pannan har han ett
stort ärr som vittnar om slag och sparkar.
Hon har blivit hotad.
Under sin flykt till Sverige färdades de
över Medelhavet i en överfull båt i tio
dagar, utan tillräcklig tillgång till mat och
dryck.
I väntan på besked om uppehållstillstånd bor de i ett asylboende som totalt
har tio rum, ett kök och två toaletter.
Gällivare är bra, tycker de.
– Men kallt, tillägger Khalda Ramadan
och ler.
– Sudan är väldigt hett, förklarar Nazir
Ramadan.
SONEN MOUFAK FÖDDES på Gällivare
sjukhus för 1,5 månad sedan och med
honom går de på regelbundna kontroller
hos distriktsköterskebarnmorskan Karin
Öderyd vid flyktingmedicinska mottagningen.
– Jag är väldigt lycklig över att ha fått
honom, säger Khalda Ramadan medan hon
och Karin Öderyd hjälps åt att kontrollera
vikt och längd.
5.245 gram och 58 centimeter lång,
antecknar Karin Öderyd i journalen.
De flyktingmedicinska mottagningarna
som finns runtom i länet drivs i samarbete
mellan landstinget och Migrationsverket,
som står för en stor del av kostnaderna.
Trycket på dem har ökat de senaste
månaderna och fortsätter att öka.
– Vi har ungefär 200 fler asylsökande
inskrivna hos oss än vanligt, berättar Karin
Öderyd.
ALLA SOM KOMMER till Norrbotten
erbjuds ett hälsosamtal. Det är ett knappt
timslångt samtal då det ingår information
om vilken rätt till sjukvård och tandvård de
har och vart de ska vända sig samt en intervju då de asylsökande får berätta om sin
situation, vad de har varit med om, hur de
mår och vilka vaccin de har fått. Hälsosamtalet är frivilligt men en stor majoritet brukar komma.
I direkt anslutning till hälsosamtalet
erbjuds de provtagning för hiv, hepatit B,
hepatit C och syfilis, man tar blodstatus
samt gör en lungröntgen för att upptäcka
om det är någon som bär på en tuberkulossmitta – något som är ytterst ovanligt.
Vuxna har i övrigt endast rätt till akut
sjukvård, medan barnen har samma rätt
till vård, hälsokontroller och vaccin som
svenska barn.
UTÖVER HÄLSOSAMTALEN har Karin Öderyd och hennes kollega öppen mottagning
två gånger i veckan.
Händer det ofta att de asylsökande är
sjuka?
– Ja, det gör det. De kan ha diabetes,
epilepsi och andra sjukdomar som kräver
behandling. Huvudvärk och magont orsakade av stress är vanligt. De kan också ha
blivit skadade under själva flykten. Därutöver har många upplevt krigstrauman
och tortyr som de behöver få hjälp att bearbeta.
Hon skulle önska att de kunde erbjuda
en samtalskontakt med psykolog i Gällivare, men i dag måste de som behöver psykologhjälp resa till Röda korsets center för
krigsskadade och torterade i Luleå.
DET ÄR MÅNGA dramatiska och tragiska
livsberättelser hon får höra i sitt jobb.
Något av det värsta hon möter är de kvinnor som har blivit gravida efter en våldtäkt
och väntar ett barn som de inte vill ha. Möjligheten till abort finns, men det löser inte
det psykiska lidandet.
Hon känner att de gör en viktig insats på
flyktingmottagningen, samtidigt som arbetet ibland också kan vara frustrerande.
– Människor tvingas lämna allting, hela
sin trygghet, och fly till Sverige och vi kan
inte göra någonting åt situationen i deras
hemländer på grund av krig och annat
elände.
Hon önskar att familjer med nyfödda
barn inte skulle behöva bo i trånga rum i
korridorer där de kan ha grannar som röker
och spelar hög musik, men det är ingenting
hon råder över.
Samtidigt tycker hon det är spännande
med alla kulturmöten och ser positivt på
att det flyttar in många nya människor till
Gällivare.
– De bidrar med nya erfarenheter och
stannar de kvar kan de skapa en föryngring
som kanske gör att fler byar häromkring
överlever.
U L R I K A VA L LG Å R DA
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
Den första kontakten
med svensk sjukvård
Karin Öderyd är distriktssköterskebarnmorska och arbetar vid flyktingmedicinska mottagningen i Gällivare.
Lille Mouafak, 1,5 månad, är född
i Gällivare och går nu på regelbundna kontroller hos henne.
Foto: MARIA ÅSÉN
Nazir Ramadan berättar om hur han
fängslades och misshandlades i sitt
hemland, samtidigt som hans fru
blev hotad.
Karin Öderyd får ut långa listor med
namn på asylsökande från Migrationsverket. Alla kallas till ett hälsosamtal.
Landstingsdirektören:
Våra medarbetare gör ett jättejobb
Över 6 000 asylsökande finns för
närvarande i Norrbotten.
— Någon liknande situation har vi
inte haft under de senaste hundra
åren. Det ställer höga krav på kommuner, landsting och på hela samhället,
säger landstingsdirektör Veronika
Sundström.
”Situationen ställer höga krav på
kommuner, landsting och på hela
samhället”, säger landstingsdirektör
Veronika Sundström.
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
LANDSTINGET HAR BILDAT en speciell
samordningsgrupp som är helt inriktad
på att lösa den ansträngda flyktingsituationen, där landstingets uppgift är att
ansvara för hälso- och sjukvården.
Gruppen har ett nära samarbete med
länsstyrelsen, Migrationsverket och polisen.
– Det är klart att våra verksamheter får
ett ökat inflöde av patienter. Men tillsammans med Migrationsverket försöker vi
lösa eventuella problem i samförstånd.
Till exempel har vi sjuksköterskor på plats
vid flera av länets asylboenden. Våra medarbetare gör ett jättejobb.
Vad får det för effekter på ordinarie verksamhet?
– På kort sikt är det så klart en utmaning, men på lång sikt är fler medborgare
precis vad länet behöver. Än så länge kan
vi hantera flyktingströmmen även om det
är ansträngt inom delar av sjukvården och
även inom tandvården, något som främst
visar sig i form av längre väntetider på
vissa håll.
Får landstinget några extra pengar för att
klara av det?
– Ja, vi får pengar från staten som täcker en viss del. Men på sikt hoppas både vi
i Norrbotten och andra landsting och regioner att staten ska gå in och täcka hela
kostnaden. Vi har också krävt att reglerna
för ersättningen ska förenklas, för i dag är
rutinerna runt utbetalningarna alldeles
för komplicerade.
Hur ser det ut framöver — tror du att vi
kommer att klara av situationen?
– Hittills har vi kunnat hantera situationen på ett bra sätt. Om läget förändras
ytterligare kommer det att bli mer märkbart i våra verksamheter, men den största
utmaningen har ändå kommunerna.
3
Anja Wrede vid Norrbottens museum har plockat fram några julföremål ur museets samlingar: En julgransbelysning från förr, en något modernare chokladask, flaskor som det varit
glögg i, pepparkaksmått och en riktigt präktig gammal julgransfot. Foto: PETRA ISAKSSON
Julföremål från förr
En titt i museets samlingar
Ingen högtid är så omgärdad
av speciella föremål som julen.
Utan pepparkakor, glögg, adventsstjärna och julgran —
ingen riktig jul.
Anja Wrede, föremålsantikvarie vid Norrbottens museum,
berättar historien om glöggflaskorna och pepparkaksmåtten i museets samlingar.
I SAMMA LOKAL som Björkskatans
hälsocentral i Luleå, på en yta av
cirka 2 500 kvadratmeter, finns en
gigantisk skatt bevarad. Ungefär
70 000 föremål från hela länet har
samlats in för att kunna beskådas av
kommande generationer.
– Det var under 1800-talets senare del, när industrialismen tagit fart
4
och samhället förändrades i snabb
takt, som man insåg vikten av
att spara föremål från det gamla
bondesamhället innan de försvann,
berättar Anja Wrede.
Insamlingar skedde på många
olika håll i landet och flera länsmuseer bildades vid den här tiden.
NORRBOTTENS MUSEUMS föremålssamling är uppdelad i flera
olika magasin. Det finns till exempel ett helt rum med bara textilier,
ett med möbler och träföremål och
ett med husgeråd och porslin. I en
avdelning finns alla tekniska apparater och i en annan alla plastföremål. Därtill har museet en samisk
samling, en arkeologisk samling
och ett bildarkiv.
Lokalerna är specialanpassade
vad gäller temperatur och luftfuktighet.
Än i dag kompletteras samlingen
regelbundet med nya föremål. Ofta
får de donationer, men de kan inte
ta emot allting.
– Det måste vara något som har
anknytning till Norrbotten och det
får gärna finnas en personlig berättelse runt föremålet. För det är ju
inte själva saken, utan människorna
bakom som är intressanta.
SJÄLVKLART FINNS DET även julföremål i samlingen.
– Dagens julfirande har sitt
ursprung i både kristna och hedniska traditioner, och består av gamla
svenska julseder blandade med
Det är ju
inte själva
saken, utan
människorna bakom
som är intressanta.
inslag från andra länder.
Många av våra julsaker har
exempelvis sitt ursprung i Tyskland,
däribland julgranen, jultomten och
adventsstjärnan, som blev populära
mot slutet av 1800-talet, berättar
hon.
U L R I K A VA L LG Å R DA
TIPS
OP
å hemsidan www.norrbottens-
museum.se presenteras olika föremål ur museets samlingar under
rubriken Månadens föremål.
O J ust nu pågår på Norrbottens museum en utställning med namnet
Årets föremål 2015, där tolv norrbottningar berättar om sin egen
relation till de föremål som utsetts
till Månadens föremål under 2015.
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
Anja Wrede har valt ut två
olika sorters julföremål som
hon särskilt vill berätta om.
Fotografiet från 1930-talet föreställer barn
i jultid utan barnhemmet Ingridshem
i Gammelstad. Foto: ADOLF HJORT©NORRBOTTENS MUSEUM
Glöggflaskor
GLÖGGFLASKOR FINNS SÅ KLART
i museets samlingar – även om de för
längesedan är urdruckna.
— Att dricka het, kryddig och söt glögg
blev en svensk jultradition i slutet av
1800-talet, men bruket att dricka kryddat
vin har anor från antiken, säger Anja
Wrede.
Alltsedan medeltiden, då vin började
importeras till Sverige, har svenskarna uppskattat att dricka vinet varmt och kryddigt.
— Glöggen ansågs ha positiva effekter
för hälsan just på grund av kryddorna.
Men det fanns också ett annat skäl till
att krydda vinet. Tunnorna med vin transporterades lång väg från kontinenten och
när de väl nådde Sverige, var inte vinet
alltid så smakligt. Då var kryddorna ett
effektivt sätt att piffa upp vinet.
Själva ordet glögg härrör från ”glödgat
vin”, vilket i sin tur syftar på tillredningsmetoden. Vin kokades upp med kryddor och
socker, som sedan antändes.
Glögg kunde även tillverkas av starksprit
eller av en blandning av sprit och vin, som
hälldes över en sockertopp, placerad på ett
galler ovanpå en gryta med kryddor i.
— När sockertoppen dränkts in i sprit
antändes den och det smälta sockret fick
droppa ner i grytan.
Under 1890-talet blev glöggen en svensk
jultradition i vidare kretsar. Utbudet var
stort och många vinhandlare gjorde sin
egen blandning. Etiketterna på buteljerna
var fantasifullt utformade, ofta med tomtar
som tillverkade eller drack glögg.
Inom dagens glöggtillverkning används
fortfarande recept från slutet av 1800-talet.
Pepparkaksmått
I MUSEETS SAMLING finns det några pepparkaksmått som har tillhört ”en duktig
kokmora i Gäddvik”, som det står på den
tillhörande beskrivningen.
— Pepparkakor är något vi förknippar
med julen, men det var först under
1800-talet som pepparkakan blev en julkaka, berättar Anja Wrede.
Men kakans historia är mycket längre än
så.
— Vi vet att man bakade pepparkakor
i Sverige redan på 1300-talet och från
1500-talet finns uppgifter om att det blev
en handelsvara som såldes i städernas
bagerier och på apotek.
Kakorna kunde vara tjocka, mjuka,
hårda, vita och bruna. Den gemensamma
nämnaren är att det är en kryddstark kaka,
som ursprungligen troligen var kryddad
med just peppar.
Förutom ingefära, kanel och kryddnejlika kunde de innehålla kardemumma, anis,
fänkål, cederolja, pomerans, muskot och
honung.
— Man trodde att kryddorna hade välgörande medicinska egenskaper. Pepparkakorna ansågs därför som direkt hälsobringande och kunde köpas på apotek.
PÅ 1800-TALET FICK gemene man möjlighet att köpa ingredienser till att baka pepparkakor och det började bli ett populärt
inslag på julen. Men det stora genombrottet kom så sent som på 1950-talet, då den
industriella tillverkningen av kakorna tog
fart. I och med det återgick den till att vara
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
något av en året-runt-kaka, men hembakta
pepparkakor hör fortfarande julen till.
Från slutet av 1500-talet användes utsnidade kakformar av trä och med industrialismen kom pepparkaksmått av bleckplåt.
Hjärtan, stjärnor, bockar, änglar, gubbar
och gummor är de vanligaste figurerna.
Hjärtat står för kärlek, julbocken tros vara
en sinnebild för djävulen. Änglarna symboliserar godhet och grisarna representerar livets välfärd.
— Kakorna kunde hängas i julgranen
och den som hade tur fick en pepparkaka
i sin ”julhög”.
Varje familjemedlem fick sin egen julhög. Den brukade innehålla några vackra
bröd, ett äpple, nötter, kanske ett ljus och
några dekorerade pepparkakor.
— Julhögen skulle räcka hela julen, så
man fick vara sparsam.
sida
På nästa äs a
l
kan du kom
a
b
historien i Utsikts
et
fotografi ”En bild
e
nya s eri tar”.
ä
r
e
b t
Två miljoner
bilder berättar
om Norrbotten
Utöver föremålssamlingen har
Norrbottens museum också ett
arkiv av gamla bilder – från
1800-tal till nutid.
I UTSIKTS NYA SERIE En bild
berättar, tar vi hjälp av Berit
Åström, bildarkivsassistent vid
Norrbottens museums bildarkiv på
Björkskatan i Luleå. Ett arkiv som
rymmer närmare två miljoner bilder.
Hur har ni samlat in dem?
– Många bilder har museets
egna fotografer och annan personal tagit. Sedan lämnar folk in
fotografier som de kanske har hittat när de har städat på vinden.
Därutöver har vi fått några fotografers samlingar, exempelvis
Adolf Hjort (1896–1983) från
Alvik utanför Luleå, som har lämnat in närmare 5 000 bilder.
Hur kan allmänheten få se dem?
– Vi har en databas som kallas
Carlotta. Där kan man gå in och
söka efter fotografier, men också
efter bilder på föremål som finns
i våra samlingar.
Vilka är mest efterfrågade?
– Bilder som man har en
anknytning till är ju alltid roliga.
Min pappa kommer från Gäddvik
och därför tycker jag om att titta
på bilder därifrån, hur miljöerna
såg ut förr med helt andra hus och
annorlunda vägar. Hela tiden och
människornas klädsel var annorlunda. Det är ofta det folk frågar
om när de vänder sig till oss – de
vill se en by där de har vuxit upp
eller där far- och morföräldrar har
bott. Det kan också vara bilder på
något de är intresserade av, exempelvis hur julfirandet har sett ut
genom åren.
U L R I K A VA L LG Å R DA
Länk till databasen:
http://nbmcarlotta.nll.se/
Berit Åström, bildarkivassistent vid
Norrbottens museums bildarkiv,
hjälper allmänheten
att söka rätt på
bilder från förr.
Foto: PETRA
ISAKSSON
5
EN BILD BERÄTTAR
Elisabeth Nordvall – ett av
barnen på barnhemmet
Bilden från 1930-talet visar en
skara barn och två julgranar utanför Ingridshem i Gammelstad,
på den tiden det var ett barnhem. Hit kom barn ur tuberkulosdrabbade familjer och föräldralösa barn från hela Norrbotten.
NÄR ELISABETH NORDVALL var
nio månader dog hennes pappa i
dubbelsidig lunginflammation och
modern blev ensam med tre barn.
Hon försörjde barnen så gott hon
kunde genom att baka bröd och
sälja, men det var knapert. Ibland
fanns det inte ens pengar till mjölk.
När modern insjuknade i tuberkulos kunde hon inte ta hand om
barnen längre. Elisabeth, som då
var tre år, och mellanbrodern Sven
hamnade på barnhem, medan äldsta brodern åkte till morfar i Bredbyn utanför Örnsköldsvik.
Modern kom till ett hälsohem i
Antnäs och dog bara två veckor
senare.
– Jag har ju förstått i efterhand
att hon kämpade för att ta hand om
oss in i det sista, säger Elisabeth
Nordvall.
PÅ BARNHEMMET var det strängt.
– Du skulle vara tyst, äta maten,
leka utomhus och släcka klockan
nio.
Varje dag serverades det halstrad
strömming och havregrynsvälling
till frukost.
– Jag gillade fisken, men havregrynsvällingen – när den blev kall
– jag kunde inte äta den och något
annat fick man inte.
En dag när hon var förkyld stannade hon inomhus. Tanterna i
köket visste att hon hade ätit dåligt,
så en av dem frågade om hon ville
ha en smörgås. När hon kom ut från
köket mötte hon den arga städerskan. Hon blev rädd och slängde
smörgåsen bakom elementet.
– Men inom mig började jag
tänka att ”Vänta tills jag blir stor, då
ska jag inte godta vad som helst!”
Den där känslan bar jag med mig
hela uppväxten.
Det var jul när bilden togs, minns du
något julfirande på barnhemmet?
– Bara en julgran och kanske
någon gröt. Inga julklappar eller
dans runt granen.
EFTER TVÅ ÅR på barnhemmet
blev hon och hennes bror placerade
i var sitt fosterhem i en by utanför
Luleå. Hon kände sig vilsen utan sin
bror och snart började ryktet gå om
att deras mamma hade dött i tuberkulos.
– Jag minns särskilt en kvinna i
byn. Om jag gick på ena sidan av
vägen, så gick hon på den andra
sidan. De var ju rädda för smittan,
6
Efter många år på barnhem och i fosterhem fick Elisabeth Nordvall till sist ett alldeles eget hus. Hon älskar sitt hem och här bor hon fortfarande kvar.
Foto: PETRA ISAKSSON
Inom mig började
jag tänka att ’vänta tills
jag blir stor, då ska jag
inte godta vad som
helst!’. Den känslan bar
jag med mig hela uppväxten.
men för mig bidrog det till känslan
av utanförskap.
Hon stannade i samma fosterhem hela uppväxten, men kände sig
aldrig som en riktig familjemedlem.
– Jag fick aldrig några kramar,
aldrig sitta i knät.
Hon tror att många tog fosterbarn för att de behövde extra
arbetskraft.
En gång kom en kvinna och hälsade på och frågade hur många
barn fostermamman hade. Hon
räknade upp sina barn, sedan pekade hon på Elisabeth och sa: ”Men
den här, henne äger vi inte.”
Sådant gjorde ont.
EFTER NÅGRA ÅR kom det ett brev
där det meddelades att äldsta brodern, han som hade flyttat till morfar, var död. Kanske hade han också
smittats av tuberkulos, hon vet inte,
de hade inte haft någon kontakt.
Sven och hon däremot träffades
ofta. När Elisabeth var 16 år sa hon
till honom att hon ville åka och
hälsa på morfar i Bredbyn. Det
hände att morfadern skickade brev,
men de hade inte träffat honom
sedan moderns begravning.
Det första han sa till Elisabeth
när de möttes var: ”Åh, vad du är lik
din mamma!”
Men mötet blev inte riktigt som
hon hade hoppats.
– Han frågade oss aldrig hur vi
hade haft det eller hur det hade gått
för oss. Det är ju så på landsbygden,
att man inte frågar så mycket. Men
han hade ändå kunnat höra sig för
hur jag hade haft det under de här
åren, säger hon tankfullt.
När hon hade gått ut skolan stannade hon i fosterfamiljen för att fortsätta hjälpa till i jordbruket. Drygt
20 år gammal fick hon arbete som
hembiträde i en familj som ägde ett
åkeri och en affär i Smedsbyn.
– Det var mycket ungdomar i farten, skratt och glam, och det var jag
inte van vid. Det blev som en annan
värld för mig och för första gången
kände jag mig uppskattad.
En av chaufförerna hette Tore.
Han var ”världens snällaste karl”,
och kom att bli hennes äkta man.
Han köpte en lastbil och startade
eget åkeri. De båda bosatte sig i
Ängesbyn, där dottern Kerstin föddes.
Men Elisabeth trivdes inte på
landet. Hon ville ha mer frihet.
Under en av makens långresor fick
hon syn på en annons om ett hus
och hon ringde och sa att hon ville
komma och titta. Året var 1960.
Elisabeth Nordvalls föräldrar
dog båda allt för
tidigt. Hon fick
inte växa upp
hos dem. I dödsannonserna står
hon som AnnaLisa. Hon har
senare i livet
börjat använda
sitt andra namn
Elisabeth.
– Det var som att komma till
himmelriket. Det var varmt, det
fanns badkar och någonstans att
hänga makens arbetskläder. Och
det var nära till skolan för Kerstin.
Elisabeth tog så småningom
arbete som städerska hos Folktandvården vid torget.
Alltsedan dess har det lilla huset
på 84 kvadratmeter i Gammelstad
varit hennes hem – även efter det
att maken dog för tio år sedan. Ett
hem som hon fortfarande älskar.
Ibland går hon en promenad till
kyrkogården och då besöker hon
också den plats där föräldrarna är
begravda. De har ingen egen gravsten, men hon har frågat på pastorsexpeditionen och fått veta att
de finns längst bort vid det som
kallades fattigmansgravarna.
ELISABETH ÄR TACKSAM för det
liv hon har fått och försöker att inte
grubbla alltför mycket på de svårigheter hon har gått igenom.
– Min dotter brukar säga till mig
att jag har ett starkt psyke. Och det
har jag.
Den där kärleken som du aldrig fick
som barn, har du kunnat få igen
den senare i livet?
– Den har jag fått av Kerstin. Jag
har sagt åt henne många gånger, att
allt det jag har tappat, det har du
gett mig.
U L R I K A VA L LG Å R DA
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
berger&pihl
Vi vill höra din historia.
Skriv till oss och berätta!
Save
the
date!
 -  mars
Succéföreställningen AvgörAnde ögonblick får sin uppföljAre med
pjäsen Mitt livs Melodi - om låtar som haft AvgörAnde betydelse
i människors liv. skcikA in din berättelse senast 6 februAri till:
Norrbottensteatern ”Min historiA” Box 50136, 973 24 Luleå
eller [email protected]
PITEÅ
STUDIO ACUSTICUM
est.
t
senas ri
ua
6 febr
www.newdirections.se
196
7
GOD JUL &
GOTT NYTT ÅR!
MUSEIKAFÉ
- 31/1 2016
BRITTA
MARAKATT-LABBA
- 18/1 2016
19/2 -
Tolv föremål möter tolv
norrbottningar
Kulturhistoriska möten
Upplevelser för de allra yngsta
ÅRETS FÖREMÅL 2015 KAN SJÄLV! –
HOSTA
- en sjuk historia
www.norrbottensmuseum.se
NORRBOTTENS MUSEUM CENTRUM – UTSTÄLLNINGAR, LEKMILJÖ, KAFÉ & BUTIK.
Storgatan 2, Luleå. 0920-24 35 02. ÖPPET: Tis-fre 10-16, lör-sön 11-16. Stängt: Julafton, juldagen, annandag jul, nyårsafton och nyårsdagen.
Helene Bergström packar upp en transportlåda med blodprover från Instrumentet med de smala glasrören
en av hälsocentralerna i Piteå.
hjälper till att bestämma sänkan.
Linnea Olsson är
senast anställd
på laboratoriet,
Detektivarbete
– dygnet runt
Laboratoriepersonalen söker ledtrådar i blodet
Till det kliniskt kemiska laboratoriet, Sunderby sjukhus, skickas blodprover
från hela länet. I högteknologiska apparater och med hjälp av de biomedicinska
analytikernas detektivarbete, får sjukvården viktiga ledtrådar i arbetet med
att ställa rätt diagnos. Ett blodprov kan säga mycket om hur vi mår.
VID LUNCHTID BÖRJAR kylväskor
med blodprover från länets sjukhus
och hälsocentraler att anlända. Ur en
av väskorna tar Helene Bergström,
biomedicinsk analytiker, upp ett
provrör.
Blodet tillhör en patient som har
besökt en av Piteås hälsocentraler
och nu ska få sin blodstatus och
sänka kontrollerad.
Hon scannar av streckkoden som
är klistrad på röret. I samma sekund
har avsändaren möjlighet att se en
bekräftelse på att det har kommit
fram. Provsvaret kommer automatiskt att matas in i landstingets
gemensamma journaldatasystem,
där personalen vid hälsocentralen
i Piteå kan läsa det så fort analysen
är gjord.
VID DET KLINISKT KEMISKA labora-
toriet på Sunderby sjukhus arbetar
ett 40-tal personer. Det är bemannat
dygnet runt, året runt – för sjuka kan
vi bli när som helst och ibland är det
bråttom att få en diagnos.
Rakt in i lokalen står två apparater
som analyserar många av de vanligaste proverna, närmare bestämt 43
olika sorters analyser.
– Får vi problem med den ena, så
fungerar alltid den andra. Därför är
det bra att ha två, konstaterar Helene
Bergström.
Blodet har först centrifugerats för
att blodkropparna ska lägga sig i botten och vätskan, det så kallade serumet, ska lägga sig ovanför. I det här
fallet är det nämligen bara serumet
som ska analyseras.
Proverna placeras i en liten ställning – ett rack – som sätts in i apparaten, eller ”instrumentet”, som per-
8
sonalen kallar det. Inne i apparaten
sätts en droppe serum på en liten
skiva som kallas ”slide”. Sliden
innehåller ämnen som reagerar med
det man vill analysera i serumet.
Reaktionen leder till ett färgomslag.
Det kan till exempel handla om
att man vill undersöka hur mycket
enzym det finns i levern.
– Enzymerna ökar om levern är
skadad och då läcker de ut i blodet.
Enzymen färgas och blir synlig på
provet.
Bakom varje prov
finns en patient som
behöver få ett svar.
På en person med riktigt höga
blodfetter kan du med blotta ögat se
att serumet är vitaktigt och grumligt,
berättar hon. Har man dåliga levervärden blir det gult.
VID EN AV APPARATERNA arbetar
kollegan Linnea Olsson med att kontrollera blodets förmåga att koagulera
– levra sig. Proverna som kommer
till henne innehåller ett tillsatt ämne
som gör att blodet inte koagulerar
under transporten till laboratoriet.
Dessa prover kallar de för ”helblodsprover”. Inne i apparaten tillsätts ett
ämne som startar koaguleringen och
så mäter apparaten hur snabbt det
sker.
– Patienter som äter blodförtunnande medel mot blodpropp får
regelbundet lämna blodprov som
skickas till oss. Vi kontrollerar att
medicinen har haft lagom effekt, det
vill säga att blodet inte levrar sig för
snabbt, eftersom man med medici-
nens hjälp vill undvika nya blodproppar, förklarar hon.
PITEÅPATIENTEN, vars blodprov
anlände vid lunchtid, behöver få sin
blodstatus kontrollerad.
– Det är något som de flesta av oss
har testat någon gång på hälsocentralen. Blodstatusen kan säga mycket
om vårt hälsotillstånd, berättar
Helene Bergström.
I själva verket är det inte bara ett
enda test, utan en panel av olika tester. Bland annat innefattar det en
kontroll av mängden hemoglobin
i blodet – det vi i dagligt tal kallar
blodvärde.
Hemoglobin är det ämne som färgar blodet rött och som transporterar
syret ut i kroppen.
– Har du för lite hemoglobin, så
leder det till trötthet. Orsakerna kan
vara flera, exempelvis järnbrist eller
vitamin B12-brist eller vissa typer av
sjukdomar som till exempel reumatism.
I blodstatuskontrollen ingår också
en analys av koncentrationen vita
blodkroppar och blodplättar.
Roger Sandström på det
kliniskt kemiska laboratoriet vid Sunderby sjukhus
kontrollerar blodplättar
i ett mikroskop.
Foto: PETRA ISAKSSON
Testet utförs av ett instrument som
lyser med laser på blodet. Beroende
på blodets beskaffenhet sprider sig
laserstrålen på olika sätt.
– Har du ett för högt värde av vita
blodkroppar kan det vara tecken på
en bakteriell infektion eller virusinfektion. Har du en hög andel omogna vita blodkroppar kan det vara
tecken på blodcancer, säger Helene
Bergström.
Blodstatusröret
märks upp med
en streckkod och
svaret kommer
automatiskt in
i landstingets
gemensamma
journaldatasystem.
PATIENTEN FRÅN PITEÅ visar sig ha
en något högre andel vita blodkroppar än normalt, men det är inget som
är alarmerande.
– Hade det varit ännu högre hade
det kunnat vara ett tecken på en
infektion.
Även sänkan ska kontrolleras och
det görs i apparaten bredvid. Där
cirkulerar ett hundratal smala glasrör
på ett band.
– Här mäter vi hur snabbt de röda
blodkropparna sjunker i glasrören,
vilket i sin tur beror på den elektriska
laddningen i blodkropparna. Om de
sjunker snabbare än normalt har de
lägre laddning, vilket tyder på
inflammation, berättar hon.
ARBETSKAMRATEN Roger Sandström sitter vid ett bord i lokalen och
studerar en droppe blod, utstruken på
en glasskiva, i ett mikroskop. Då och
då måste de göra den typen av manuella kontroller för att se att analyserna som apparaterna gör är korrekta.
– Jag studerar blodet hos en person som går på cellgiftsbehandling,
berättar han.
Om blodplättarna ligger fritt, en
och en, är blodet bra, förklarar han.
Men det kan också visa sig att patienten i fråga behöver göra en paus i behandlingen tills blodplättarna har
återhämtat sig.
I en särskild apparat längst bort
i rummet analyserar lab-personalen
blod som misstänks innehålla någon
smitta. Det kan handla om hepatit B
eller C, hiv eller syfilis. Men också
alla blodgivares blod analyseras här,
så att det inte ska innehålla någon
blodsmitta.
I NÄSTA RUM UTFÖR de akuta analyser på prover från personer med misstänkt hjärtinfarkt.
– Det syns i blodet genom att det
läcker ut ett ämne som kallas troponin. Vi får i regel proverna direkt
från akutmottagningen och då är
det bråttom, berättar Helene Bergström.
Mitt emot står en apparat för hormonanalyser.
– En stor del av de prover vi kör
i den är sköldkörtelhormoner vid
exempelvis misstänkt struma.
Prostataprover, så kallat PSA, och
fertilitetstester utförs i samma apparat.
Kollegan Lisbeth Sjöberg sitter vid
ett bord och arbetar med en analys
som kallas elektrofores och faktiskt,
precis som namnet skvallrar om, har
att göra med elektricitet.
Analysen gör det möjligt att specialstudera olika sorters protein
i blod och urin. Den elektriska laddningen och även storleken på proteinerna avgör hur snabbt de vandrar
mellan en plus- och minuspol. Det
är ett test som kan visa graden av
inflammation, men används också
i diagnosticering och uppföljning av
en blodcancersjukdom som kallas
myelom.
I NÄSTA RUM HÅLLER blodcentralens personal till. De arbetar med att
testa och gruppera både givare och
mottagare för att matcha dem mot
varandra. Eva Wiklund på blodcentralen passar på att förmedla en hälsning till Utsikts läsare:
– Vi välkomnar alltid nya blodgivare.
Något som de också välkomnar på
laboratoriet är nya biomedicinska
analytiker. Behovet av ny personal är
stort i hela Sverige.
– Det är ett jätteroligt och spännande jobb. Man känner att man gör
någonting meningsfullt, säger Linnea
Olsson, som är senast anställd.
Helene Bergström kan bara instämma:
– Jag har jobbat i 20 år och tycker
fortfarande att mitt jobb är lika roligt
och viktigt. Bakom varje prov finns
en patient som behöver få ett svar.
Elisabet
Söderström,
specialistläkare i klinisk
kemi, Sunderby sjukhus.
Vad kan blodet säga om hur vi mår?
Flertalet av alla åtgärder i sjukvården
har ett laboratorieprov som underlag.
Oftast är det ett blodprov, berättar Elisabet Söderström, specialistläkare i klinisk kemi, Sunderby sjukhus.
– Blodprovet ger i de flesta fall inte hela
bilden. Men det är en viktig pusselbit i det
detektivarbete som det innebär att ställa en
diagnos.
Varför just blodprov?
– Mycket av det som transporteras runt i
kroppen transporteras i blodet. Att analysera blodet kan ge oss en möjlighet att mäta
många olika faktorer. Ett blodprov är dessutom relativt snabbt och billigt att ta.
Vad är det ni kontrollerar i blodet?
– Blodkroppar, saltbalans, hormoner och
blodsockernivå är exempel på sådant vi kan
se i blodet och som kan hjälpa oss att ställa
diagnos och följa ett sjukdomsförlopp. Man
kan också se hur mycket läkemedel en
patient har i blodet.
Vad säger blodet om hur vi mår?
– Om ett organ i kroppen är skadat eller
inte mår bra, till exempel hjärta, njurar eller
hjärna, så syns det tecken på det i blodet.
Vi kan också se om det är en inflammation
eller infektion på gång i kroppen, en hormonell sjukdom, en blodsmitta som till
exempel hepatit C eller hiv, vissa typer av
cancer, diabetes samt riskfaktorer för hjärtoch kärlsjukdomar. U L R I K A VA L LG Å R DA
U L R I K A VA L LG Å R DA
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
9
HÄR FÅR INGET GÅ Över hundra sjukhussängar och
minst lika många rullatorer och rullstolar står lagrade på parkeringsdäcket under Bodens gamla sjukhus.
Det handlar om utsorterad utrustning som väntar på att komma till
användning igen.
— Sängarna kan vara ett tiotal år
gamla, men fullt funktionsdugliga,
säger Jerry Nilsson vid Återbruk,
Norrbottens läns landsting.
LANDSTINGET I NORRBOTTEN har
sedan många år tillbaka en uttalad
policy: Ingen utrustning som blivit övertalig ska förstöras, så länge den är funktionsduglig.
– Om den kan komma till nytta någon
annanstans känns det jättebra, säger
Jerry Nilsson.
Organisationen som hanterar den
övertaliga utrustningen kallas Återbruk
och har lagringsförråd på flera orter
i länet.
I första hand ska all begagnad utrustning skickas till andra kliniker eller
enheter inom landstinget som behöver
den.
– Varje år brukar vi i snitt ”omplacera”
50 skrivbord, berättar Jerry Nilsson.
I ANDRA HAND SKA den säljas till sitt
marknadsvärde. På hemsidan Landstingets Prylbank annonseras föremålen ut.
Förra året sålde landstinget övertalig
Just nu förs det diskussioner om att
överlåta en del av de 181 madrasserna
som finns på lager till kommunernas
flyktingmottagningar.
Peter Gillnäs
Jerry Nilsson.
utrustning, däribland många datorer, för
1,5 miljoner kronor.
Flera privatpraktiserande vårdgivare
har köpt utrustning och en del nystartade företag tar chansen att fynda billiga
kontorsmöbler.
Men det finns gånger när de inte är så
noga med att ta betalt.
– När till exempel en skola i Älvsbyn
brann ner ringde vi och sa att de kunde
komma och hämta vad de behövde hos
oss, berättar Jerry Nilsson.
I TREDJE HAND GÅR den övertaliga
utrustningen till bistånd. De sista tolv
åren har 30 långtradarlass skänkts till
länder som Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Kroatien och Litauen. Det handlar
framför allt om hjälpmedel som rullatorer, rullstolar, duschstolar och kryckor,
men också ett stort antal sjukhussängar.
– Många länder har brist på hjälpmedel. Men vi måste hålla oss till närområdet, det blir för dyrt och krångligt att
skicka till länder utanför Europa, säger
Peter Gillnäs som ansvarar för landstingets biståndssändningar.
Landstinget samarbetar med hjälporganisationer som kan garantera att
hjälpen kommer i rätta händer. Men
först är det en byråkrati runt införsel och
På ett parkeringsdäck under Bodens gamla sjukhus
finns ett stort lager med gammal sjukvårdsutrustning
och hjälpmedel. Jerry Nilsson och Peter Gillnäs arbetar för att allting ska komma till användning igen.
Foto: PETRA ISAKSSON
10
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
TILL SPILLO
tull som måste överbryggas. Just för tillfället
har det varit stopp ett tag, men de är övertygade om att snart kunna komma igång igen.
– Vi håller på att leta nya kanaler. Till
exempel försöker hjälporganisationen Hoppets stjärna öppna gränserna till Ukraina
som har ett enormt behov, säger Peter Gillnäs.
FÖRST I FJÄRDE OCH sista hand ska gammal utrustning förstöras och kastas, men då
enligt strikta källsorteringsregler.
– Vi jobbar också med att bygga upp ett
samarbete med kommunernas återvinningscentraler, så att de kan hämta grejer från oss
som de tror att de kan sälja, säger Jerry Nilsson.
På morgonen kom det ett halvt lastbilslass med utrustning från den nyligen
nedlagda tandvårdskliniken i Råneå. Tandläkarstolar och annan tandvårdsutrustning
har Folktandvården själv tagit hand om för
att använda någon annanstans. Flertalet
kontorsmöbler kunde Hörcentralen i Råneå
ta över. Men resten står i korridoren i lokalerna i Boden bredvid en gynekologstol från
Porsöns hälsocentral och väntar på att sorteras. Förhoppningsvis kan sakerna komma
till nytta någon annanstans.
Peter Gillnäs ställer en retorisk fråga:
– Vilket är det bästa sättet att ta vara på
vår globala miljö? Jo, det är att inte köpa
nytt. Det du inte tillverkar tär inte på miljön.
Vi har en tendens att hela tiden vilja ha nytt.
Men kan du i stället reparera, underhålla
och förlänga livslängden, så är det det bästa
för miljön.
Norrbottens läns landsting har kommit
långt, konstaterar de.
– Andra landsting ringer hit och frågar
hur vi bär oss åt. Det finns ett stort intresse
för vår verksamhet och nu har fler börjat
lära sig av oss hur de ska gå till väga, säger
Jerry Nilsson.
U L R I K A VA L LG Å R DA
Susanne Andersson visar med sin egen mobiltelefon hur enkelt det är att
Foto: PETRA ISAKSSON
logga in på 1177.
1177
Utbudet av digitala tjänster
i landstinget som invånarna
kan nyttja ökar hela tiden.
Allt finns samlat på nätet
under paraplynamnet 1177
Vårdguiden.
1177 VÅRDGUIDEN ÄR en natio-
nell tjänst som alla Sveriges landsting och regioner driver tillsammans. Det är en samlingsplats på
webben, där det finns information
om regler och rättigheter, beskrivningar av vårdinrättningar samt
fakta om sjukdomar och egenvårdstips som specialister har skrivit, berättar Susanne Andersson
vid Norrbottens läns landsting.
– Kvalitetssäkrad bra-att-hainformation helt enkelt.
Alla landsting och regioner
samverkar för att göra 1177 Vårdguiden så informativ som möjligt,
men när du skriver in hemsidesadressen hamnar du automatiskt
på www.1177.se/norrbotten om
du befinner dig i Norrbotten,
berättar hon.
1177 Vårdguiden är också en
telefontjänst.
– När du ringer telefonnumret
1177 kommer du till sjukvårdsrådgivningen som finns där du
bor.
DEN TREDJE OCH SISTA delen är
e-tjänsterna.
– Det är det som tidigare hette
”Mina vårdkontakter” och som nu
har lagts under den gemensamma
portalen 1177.
Genom att logga in på e-tjänsterna kommer du åt en palett av
tjänster, berättar hon.
– När du har loggat in kommer
du till en sida där du ser vilka
tjänster du har tillgång till.
Själv brukar hon välja att logga
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
– en väg in
i vården
in på sin smarta telefon och med
mobilt bank-id som man beställer
av sin bank.
– Det är enkelt. Men du kan
också logga in med vanligt bankid eller med en personlig kod.
Den som är inloggad ser till att
börja med vilken hälsocentral han
eller hon är listad på och kan
också välja att lista om sig till en
annan.
– Jag är listad på Stadsvikens
hälsocentral i Luleå och då kan jag
enkelt klicka mig fram till vilka
tjänster som just Stadsviken har.
Det är till exempel möjligt att se
vilka recept man har fått utskrivna
och få dem förnyade. Det går
också att se sjukskrivningsintyg
och skriva ut en egen kopia.
– Framför allt ska e-tjänsterna i
1177 fungera som en kontaktväg
in i vården. Du kan skicka ett
meddelande till din hälsocentral
och bli uppringd.
På sikt är tanken att man själv ska
kunna boka en tid, men där är vi
inte ännu.
– Utbudet av e-tjänster kommer
att byggas ut undan för undan.
Totalt 135 enheter inom landstinget är anslutna till e-tjänsterna
i 1177. Det gäller samtliga hälsocentraler, men också flertalet
mottagningar vid länets sjukhus.
– Om du är patient vid en viss
mottagning kan du lägga till den
som en favorit bland e-tjänsterna.
Under 2016 ska det också bli
möjligt att läsa sin journal på
nätet.
– När det blir klart så loggar
man in på samma sätt som nu.
Men för att se sin journal krävs
mobilt bank-id eller bank-id. Det
räcker inte med personlig kod.
U L R I K A VA L LG Å R DA
11
En del av de musiker i Norrbotten Big Band som spelar live när Luleå konståkningsklubb gör sin julshow Christmas on Ice. Från vänster Robert Nordmark, Mats Garberg, Björn
Hängsel, Peter Lindhamre, Dan Johansson, Håkan Broström, Per Moberg, Arvid Ingberg, Urban Wiborg, Magnus Ekholm, Jan Thelin, Peter Dahlgren och Jacek Onuszkiewicz.
Foto: PETRA ISAKSSON
STORBAND PÅ HAL IS
Norrbotten Big Band — snart
ute på hal is.
Storbandet ska nämligen
spela live vid Luleå konståkningsklubbs julshow Christmas
on Ice.
— Roligt att fortfarande få
prova på koncept som man
aldrig varit med om, säger Dan
Johansson, en av veteranerna
i bandet.
julshowen Christmas on Ice i Coop
Arena. På isen syns bland annat
Sveriges tre absoluta toppnamn
inom konståkningen: Alexander
Majorov från Luleå samt Tibrosystrarna Joshi och Viktoria Helgesson, vänner till familjen Majorov.
– Det ska bli jättekul. Det är första gången vi gör någonting ihop
med Luleå konståkningsklubb,
säger trumpetaren Dan Johansson.
NORRBOTTEN BIG BAND har Luleå
som bas och är därmed världens
nordligaste professionella storband.
För de 16 musikerna i bandet
väntar nu en annorlunda uppgift:
De ska svara för live-musiken
under den numera traditionella
DET ERKÄNT SKICKLIGA storbandet ska framföra musik tillsammans
med fyra solister: multiinstrumentalisten Stefan Gunnarsson, gitarristen Ola Gustafsson och sångerskorna Ida Sand och Molly Pettersson Hammar.
– Vi kommer att spela mest pop
och soul, då arrat för storband. Det
gör vi rätt ofta, säger Dan Johansson, som inte ser det som något problem att spela i en kall miljö som en
ishall.
– Nä, det är ju ofta som det ordnas konserter i sådana hallar.
LITE MER KNEPIGT kan det bli att
hitta den så viktiga harmonin i samspelet med konståkarna, men det
lovar han kommer att ordna sig.
Åkarnas shownummer är koreograferade av Irina Majorova. Hon
har valt musik ur storbandets repertoar och åkarna har sedan tränat
utifrån de inspelningar som bandet
har gjort.
– Men grejen, erkänner Dan
Johansson, är att vi är vana att
improvisera. Det brukar bli lite
olika från gång till gång, så därför
brukar låtarna variera i längd.
SÅ FÅR DET NATURLIGTVIS inte bli
under Christmas on Ice. Då gäller
det att musik och åkning stämmer
exakt i varje ton och skär.
– Det blir lite speciellt att få till
det. Det blir definitivt någonting
helt nytt – en utmaning för oss.
Fast han och de andra i storbandet ser verkligen fram emot det
ovanliga samarbetet.
– Det ska bli riktigt spännande!
FOT N OT:
I showen deltar
även operasångerskan
Katarina Fallholm, jojkaren
Jörgen Stenberg och spelare från Luleå
hockey.
H A N S O LOV O H L S O N
Norrbottens ungdomssymfoniker laddar för 25-årsjubileum
År 2016 firar Norrbottens
ungdomssymfoniker 25-årsjubileum.
— Det är jättekul att vara
med, alla är så bra på att spela
tillsammans, säger Olivia Kristoffersson, 14 år, från Piteå.
LEIF KARLSSON, DIRIGENT och
konstnärlig ledare för orkestern,
har hängt med ända sedan starten.
– Syftet är det samma i dag som
när orkestern bildades. Att ge ungdomar som är intresserade av klassisk musik en möjlighet att spela
tillsammans i en stor orkester,
berättar han.
Cirka 500 ungdomar har varit
med i orkestern genom åren. Flera
av dem har blivit professionella
musiker eller musiklärare, andra
hängivna amatörmusiker eller initierade lyssnare.
Just nu har Norrbottens ung-
12
Min mamma spelade i orkestern när den
var nystartad och nu
får jag vara med i den
när den fyller 25 år.
domssymfoniker 72 medlemmar
mellan 14 och 23 år, från Kiruna
i norr till Örnsköldsvik i söder. De
träffas och repeterar på speciella
orkesterläger fyra gånger per år.
Tillgången på symfoniorkestrar
för unga i länet är i övrigt mycket
begränsad, så för deltagarna är det
ett unika tillfällen – men det krävs
att man klarar provspelningen först.
Vad händer under jubileumsåret?
– Vi kommer att ha flera konserter i länet och även söderut. Den
första blir i Piteå i januari. Men
framförallt ska vi ta tillfället i akt
att jobba med rekryteringen av nya
ungdomar till orkestern, säger Leif
Karlsson.
En som ser fram emot jubileumsåret är Olivia Kristoffersson i andrafiolstämman.
– Min mamma spelade i orkestern när den var nystartad och nu
får jag vara med i den när den fyller
25 år. Det tycker jag är coolt, säger
hon.
Olivia Kristoffersson spelar fiol
i den snart 25-årsjubilerande orkestern. Foto: PETRA
U L R I K A VA L LG Å R DA
ISAKSSON
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
Bristande
kunskaper om hiv
Majoriteten av de hiv-smittade
i Sverige vågar inte vara öppna
med det, visar en rapport från
Folkhälsomyndigheten.
Orsaken är att det finns brister i allmänhetens kunskaper om
hiv och personer som lever med
hiv.
Totalt har nästan 1 100 personer som lever med hiv medverkat i undersökningen. Av dem
svarade tre fjärdedelar att de
inte vågar berätta om sin hiv-infektion.
— Behandlingen av hiv i Sverige i dag är så effektiv att den
sänker virusnivån till praktiskt
taget noll. Risken att överföra hiv
till andra blir därmed mycket låg
— nästan obefintlig, även om förhållningsregeln fortfarande är att
den smittade ska skydda sig
med kondom vid tillfälliga sexuella kontakter, säger smittskyddsläkaren Anders Nystedt.
En person som har en välinställd behandling, vilket gäller
95 procent av alla med hiv i Sverige, har i dag samma förväntade
livslängd som en person utan hiv.
I Norrbotten finns det ungefär
130 personer som lever med hiv.
Samisk konst
på museet
Britta MarakattLabbas konst finns
representerad i samlingar
och som utsmyckning på ett
50-tal institutioner runt om
i Norden. Just nu visas verk från
hennes långa konstnärskap på
Norrbottens museum. Det blir ett
möte mellan traditionellt samiskt
konsthantverk och gränsöverskridande samtidskonst.
— Det är en retrospektiv utställning över mina verk med ett
40-tal bilder och det känns alldeles förträffligt roligt att få visa
dem i Norrbotten, säger hon.
Teknikerna hon använder är
först och främst broderi på tyg
eller papper, blandat med applikationer och tryck.
Britta Marakatt-Labba är född
1951 i Idivuoma utanför Kiruna
och växte upp i en renskötarfamilj. I dag bor hon och arbetar
i Övre Soppero. Sápmis landskap,
kultur, historia och religion, liksom den egna familjens historia,
löper som en röd tråd genom
hennes konstnärliga gärning.
Efterlysning: Starka
berättelser med
musikaliska inslag
Efter succéföreställningen Avgörande ögonblick, som byggde på
autentiska livsberättelser som
norrbottningar hade skickat in,
satsar nu Norrbottensteatern på
en fristående uppföljare. Den nya
föreställningen ska heta Mitt livs
melodi, och denna gång efterlyser husdramatikern Rasmus
Lindberg musik som har haft avgörande betydelse och förändrat
människors liv.
Premiären kommer att äga
rum år 2017, samma år som teatern firar 50-årsjubileum.
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
TIPS OM DIN HÄLSA
Foto: MARIA ÅSÉN
Anders Nystedt har
ritat upp en årscykel
över alla årligen återkommande infektioner han möter i sitt
arbete som smittskyddsläkare.
Infektionernas årscykel
Smittskyddsläkaren Anders Nystedt: Hög tid att vaccinera sig
Vissa infektioner och smittor florerar
året runt, men det finns också en
tydlig säsongsvariation.
— Nu i december kommer influensan, den mest klassiska säsongssjukan, berättar Anders Nystedt,
smittskyddsläkare i Norrbottens läns
landsting.
VARJE ÅR NÄR influensorna når Norrbotten har de förändrats lite grann. De
som florerar just nu är dels en efterföljare
till svininfluensan, dels olika varianter av
den gamla Hongkonginfluensan, berättar
han.
Vart trettionde eller fyrtionde år kan
det också komma en helt ny influensa som
ger upphov till stora pandemier med
många sjuka.
Just vid dessa tillfällen kan faktiskt
influensan uppträda vid en annan årstid,
men annars är det i december till februari,
mars som de flesta insjuknar.
– Den kan vara farlig framför allt för
äldre och för kroniskt sjuka och dessa riskgrupper erbjuder vi därför gratis vaccin.
Direkt efter att influensan haft sin topp
brukar vinterkräksjukan ta vid.
– De flesta fallen har vi i februari till
mars. Den brukar drabba vårdinrättningar
hårdast, men också förskolor.
RS-viruset som också kommer i början
av året kan vara allvarligt för riktigt små
barn och för gamla.
PÅ FÖRSOMMAREN RISKERAR vi att
smittas av sorkfeber.
– Sorkfeber drar vi på oss när vi sopar
ur vedboden, städar i sommarstugan eller
krattar i trädgården.
På sommaren kommer sedan alla matförgiftningar. Särskilt under rötmånaden
brukar vi drabbas, men också i samband
med att vi grillar och inte väntar tills köttet är genomstekt.
På sensommaren och en tid därefter
brukar harpesten slå till. Den sprids från
gnagare till människor via myggor. I år
smittades drygt 400 norrbottningar.
DEN SEXUELLT ÖVERFÖRBARA sjukdomen klamydia ökar varje höst efter att
ungdomarna kommer hem från festivaler
och andra resor.
Sedan sätter luftvägsinfektionerna
och alla förkylningarna igång. Samtidigt
sprids också en bakterie som kallas
pneumokocker och som i värsta fall kan
leda till lunginflammation.
– Förkylningar är svåra att skydda sig
mot, men mot pneumokocker har vi ett
vaccin.
En magsjuka som liknar vinterkräksjukan sprids med det så kallade rotaviruset, framförallt på förskolorna under
hösten.
– Och så avslutas året till jul med några
enstaka fall yersiniainfektion som orsakas
av en bakterie som vi får i oss genom att
äta fläskkött som inte är ordentligt tillrett,
berättar Anders Nystedt.
TROTS ATT DET FINNS en hel del infektioner tycker han inte att vi här i Sverige, och
framför allt inte i Norrbotten, är särskilt
hårt drabbade om man tänker på hur det
kan se ut i övriga världen.
– Till exempel är de sjukdomar som
sprids via djur i Sverige relativt lindriga.
Det finns dock något han vill uppmana
norrbottningarna till och det är att ta ett
influensavaccin om man tillhör någon av
riskgrupperna.
– Varje år är det cirka 20–40 personer
i Norrbotten om beräknas avlida i komplikationer efter influensan, så jag tycker
att det kan vara värt att ta en spruta för
att skydda sig – något det är hög tid för
nu.
U L R I K A VA L LG Å R DA
SÅ SKYDDAR DU DIG MOT INFEKTIONER
En god handhygien motverkar
många smittsamma sjukdomar.
Kondom skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Riskgrupper som till exempel äldre,
gravida i senare hälften av graviditeten, barn med flerfunktionshinder, personer
med kroniska sjukdomar, kraftig övervikt
eller med nedsatt immunförsvar rekommenderas att vaccinera sig både mot influensa och mot pneumokocker. Det är gratis
för de som är 65 år och äldre samt för risk-
grupperna. För övriga kostar det 230 kronor för influensavaccin och 195 kronor
extra för vaccinet mot pneumokocker.
Eventuella biverkningar är nästan alltid
lindriga och övergående.
Mot sorkfeber skyddar du dig genom
att våttorka i stället för att sopa.
Är du orolig kan du använda munskydd.
För den som drabbas av vinterkräksjuka är det viktigt att tänka på att
stanna hemma ett par dagar extra från
jobbet eller skolan. Smittan sitter nämligen
i något dygn även efter det att du börjar
känna dig frisk.
När det gäller hantering av kött —
se till att det blir tillräckligt genomstekt — oavsett om du tillreder det på grillen, i ugnen eller på spisen.
Var extra noga med att kasta bort
gammal mat under rötmånaden.
Harpest skyddar du dig mot genom
att använda myggmedel och heltäckande kläder där det är mycket mygg.
13
Lina Lindqvist, 36 år från Luleå, är
en av Folktandvårdens VIP-kunder
och får tandvård till samma pris som
sjukvård.
— Det tycker jag är jättebra, säger
hon.
LINA LINDQVIST OMFATTAS av LSS, Lagen om stöd
och service för vissa funktionshindrade, och därför får
hon besöka Tandvårdscentralen i Luleå så ofta hon
behöver – utan att betala mer än för ett besök på hälsocentralen.
Dessvärre har hon haft en del hål genom åren. Därtill har hon tandläkarskräck.
– Det är jobbigt. Men personalen här är fantastisk,
säger hon och berättar att hon har fått särskilt bra
smärtlindring när hon har behövt laga hål.
– Det finns mycket vi kan göra för patienter med
tandläkarskräck, berättar sjukhustandläkaren Annika
Lindqvist vid Tandvårdscentralen i Luleå.
ANNIKA LINDQVIST TROR att det finns många som inte
känner till att de är berättigade till tandvård till samma
pris som sjukvård.
– Det handlar om personer som har större behov av
omsorg totalt sett och har svårt att sköta sin egen tandvård.
Den som beviljas landstingets tandvårdsstöd får ett
särskilt tandvårdskort.
– Då blir du automatiskt en prioriterad patient – en
VIP-kund hos oss – och vi lägger upp en individuell plan
för både förebyggande tandvård och eventuella lagningar, säger hon.
Utöver personer som omfattas av LSS handlar det om
äldre som bor på äldreboende samt om personer som
har stora behov av hemtjänst eller får omfattande hjälp
i hemmet av närstående.
– Vi besöker varje äldreboende en gång per år och
undersöker vilka behov de boende har. Då ger vi också
råd till personalen om hur de ska sköta de boendes
tänder, berättar tandsköterskan Elsie Nilsson.
Annika Lindqvist och Elsie Nilsson tycker att det är
extra roligt att jobba med den här kategorin av patienter.
– Det är tillfredsställanAtt ha en god
de eftersom vi vet att de
behöver oss extra mycket. tandhälsa är vikAtt ha en god tandhälsa är
tigt både för välviktigt både för välbefinnandet och allmäntillstån- befinnandet och
det, säger Elsie Nilsson.
allmäntillståndet.
De vill gärna uppmana
anhöriga till exempelvis dementa personer att vara
uppmärksamma på om deras närstående får den tandvård de är berättigade till.
– Det är särskilt viktigt när man inte kan kommunicera själv, säger Annika Lindqvist.
U L R I K A VA L LG Å R DA
14
Sjukhustandläkaren
Annika Lindqvist och
tandsköterskan Elsie Nilsson vid Tandvårdscentralen
i Luleå kontrollerar regelbundet Lina Lindqvists tänder. Hon är en av deras ”prioriterade patienter”.
Foto: MARIA ÅSÉN
Flera okända subventioner och
Många klagar på att tandvård
är dyrt. Men faktum är att det
finns flera rabatter och subventioner som flertalet kanske
inte känner till.
— När du besöker tandvården,
glöm inte att fråga vad just du
har rätt till för tandvårdsstöd,
säger cheftandläkaren Maria
Pettersson vid Folktandvården
i Norrbotten.
ALLA SVENSKA MEDBORGARE har
rätt till det allmänna statliga tandvårdsbidraget.
– Det betyder att du en gång per
år när du besöker tandvården får
150 kronors rabatt om du är mellan
30 och 74 år. Är du äldre eller yngre
får du 300 kronor per år.
Bidraget kan sparas i
Detta bygger på att den
maximalt två år.
klinik du vänder dig till föl– Det dras direkt från
jer statens fastställda refedin kostnad och som
renspris. Om kliniken tar ut
patient är det bra att säga
ett högre pris betalar du
till, så att det inte glöms
mellanskillnaden mellan
bort.
klinikens pris och referensDen andra delen av det
priset.
statliga tandvårdsstödet är
– Gör gärna en prisjämett skydd mot höga kostnaförelse i förväg. Prislistan
ska finnas i väntrummet
der. Grundregeln är att den Maria Pettersson, cheftandoch där framgår även refesom har tandvårdskostnaläkare vid Folkder som överstiger 3 000
renspriset för varje åtgärd.
kronor under ett år, kan få tandvården
Många har också lagt sina
i Norrbotten.
hälften av kostnaderna
priser på 1177 Vårdguidens
som överstiger 3 000 kronor ersatta
hemsida, säger Maria Pettersson.
av Försäkringskassan. För kostnader över 15 000 kronor, ersätter
OM DU HAR EN diagnosticerad
Försäkringskassan 85 procent av
muntorrhet på grund av sjukdom
det överskjutande beloppet.
eller medicinering kan du få ta del
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
KRÖNIKAN STAFFAN LUNDBERG
Florence, Vita
serien och jag
M
ellan åren 1963 och 1991 gavs det ut hela 326
böcker i Vita serien. I böckerna omgavs sjukvården av ett romantiskt skimmer, med ståtliga
kirurger som kastade långa blickar på söta sjuksköterskor, som i sin tur la svala händer på patienternas heta
pannor. Allt var möjligt, romantiken frodades i exotiska miljöer och vården tycktes ha oändliga resurser. Frågan är vem som
har gjort mest för att göra sjuksköterskeyrket populärt, Florence Nightingale eller böckerna i Vita Serien. Själv började jag
utbilda mig till operationssjuksköterska 1977 utan att ha läst
en enda romantisk sjukhusskildring. Men visst mötte jag också
romantiken i sjukvården om jag ska vara sanningsenlig. Min fru
och jag träffades på vårdhögskolan i Sundsvall.
När vi hade tagit examen var det precis som nu stor efterfrågan på sjuksköterskor. Jag minns att vi när vi som nybakade
sköterskor talade om vilket landsting vi skulle styra kosan mot,
så kom vi på den lysande idén att med förbundna ögon sätta ett
pekfinger på en sida i Nordisk skolatlas. Detta resulterade i en
kortare utflykt till Småland innan vi tog oss samman och flyttade till Norrbotten och Boden på hösten 1980.
Vi var ett bra och sammansvetsat gäng som opererade alltifrån gallor till höftleder. Men tio år senare övergav jag operationssalarna för att börja studera kommunikation och marknadsföring. Orsaken var inte att jag trivdes dåligt utan snarare
att jag började få problem med ömmande knän. Det som skulle
bli en tillfällig time-out från sjukvården visade sig i stället bli
början på tjugofem års arbete med kommunikationsfrågor i flera
olika branscher och organsationer. Kontakten med sjukvården
har jag dock aldrig riktigt släppt. Jag har med stort intresse sett
på alla tv-program som handlar om sjukvård och har också
hängt med i vad som händer genom min fru och de vårdtidningar hon får hem i brevlådan.
rabatter hos tandvården
av det särskilda tandvårdsstödet
– 600 kronor per halvår. Även
personer med vissa andra sjukdomar kan ta del av stödet som
kan nyttjas vid undersökningar
och förebyggande behandlingar för att inte munhälsan ska riskera att försämras
av sjukdomen. Läkarintyg krävs
som regel.
För den som har tecknat ett
Frisktandvårdsavtal med
Folktandvården
används det allmänna tandvårdsbidraget och i förekommande fall det särskilda tandvårdsbidraget vid betalningen av avtalet.
UTSIKT NORRBOTTEN
NUMMER 4 • 2015
DÄRUTÖVER HAR landstinget ett
lagstadgat tandvårdsstöd.
Patienter som har rätt till det
betalar samma avgift som vid
besök hos hälso- och sjukvården
– 200 kronor per besök som får
räknas in i högkostnadsskyddet.
Det gäller till exempel vissa
patienter som behöver få infektioner i munnen behandlade
inför en cancerbehandling. Men
också personer som har ett stort
omvårdnadsbehov i det
dagliga livet eller som
omfattas av Lagen om
stöd och service för
vissa funktionshindrade – LSS.
Det gäller också personer som har en funk-
tionsnedsättning som medför
svårighet att sköta munhygienen eller svårighet att genomgå en tandvårdsbehandling, till
exempel personer som har en
svår reumatisk sjukdom eller
Parkinsons sjukdom. Läkarintyg
krävs för att intyga funktionsnedsättningen.
– Ditt tandvårdsteam kan förklara mer om de olika tandvårdsstöden och vad som gäller
för just dig. Det finns också
information på Försäkringskassans hemsida och på landstingets informationssida på internet,
1177 Vårdguiden.
Barn och unga har rätt till gratis tandvård upp till och med 19
års ålder. U L R I K A VA L LG Å R DA
NÄR LANDSTINGET I VÅRAS utlyste en tjänst som kommunikationsdirektör såg jag en möjlighet att sluta cirkeln och att förena två delar av mitt yrkesliv. Jag önskar att jag – även i min
nya befattning – kan vara med och bidra till norrbottningarnas
hälsa och välbefinnande.
Vita seriens romantiska lasarettsmiljöer är fulla av dramatik
och kan tyckas långt borta från landstingshusets kommunikationskorridor. Men faktum är att här har vi sällan en lugn stund.
Ständigt är det nya saker som jag som kommunikationsdirektör
måste hantera. Ena dagen har vi ett larm om ett vitt pulver.
Andra dagen ska vi planera en stor konferens med ledande forskare från hela Europa. Tredje dagen ska jag sy ihop ett besök av
sjukvårdsministern. Man vet aldrig i förväg vad arbetsveckan
ska innehålla, men en sak vet man säkert: Hela tiden ringer det
journalister från media och vill ställa frågor. Landstinget och
vården är områden som verkligen engagerar medborgarna.
Hur kan jag då i min roll som kommunikationsdirektör bidra
till att utveckla landstinget? Jo, ett sätt är att vara med och
locka ny kompetent personal till våra vårdinrättningar. Stora
pensionsavgångar har gjort det allt viktigare att attrahera nya
medarbetare. Glädjande nog finns det ett växande intresse för
vårdyrken, inte minst bland ungdomar. Det ska vi ta vara på
genom att erbjuda en bra arbetsmiljö och möjligheter till långsiktig professionell utveckling.
För de som verkligen läste Vita serien,
och som kommer ihåg hur hjältinnan
i Syster Lori i tropikerna hade det på
jobbet, så kanske det inte verkar så speciellt exotiskt att arbeta i Norrbottens
läns landsting. Jag är dock övertygad
om att de som väljer att arbeta hos oss
kommer att uppleva att verkligheten
faktiskt kan överträffa dikten – oavsett vilken bok man väljer.
Staffan Lundberg
Ålder: 58 år
Familj: Gift, två barn
Gör: Kommunikationsdirektör,
Norrbottens läns landssting
Bor: Sävast utanför Boden
Fritidsintressen: Skidåkning
och musik.
15
NORRBOTTENS LÄNS LANDSTING
971 89 Luleå
Landstingsrådet
Maria Stenberg
(S) debatterar
skattehöjningen
under landstingsfullmäktige i november.
Landstingsskatten
höjs från årsskiftet
Landstingsfullmäktige har
i november beslutat att höja
landstingsskatten med 1,16
kronor för norrbottningarna.
Höjningen, som röstades igenom av Vänstern, Miljöpartiet
och Socialdemokraterna, gäller från och med årsskiftet.
EFTER HÖJNINGEN kommer
skatten att ligga på 11,34 kronor.
– Norrbottens läns landsting
har i dag landets lägsta landstingsskatt. När den nya skattesatsen införs hamnar vi ungefär
i mitten, säger landstingsrådet
Maria Stenberg (S).
Sedan tidigare har landstinget
beslutat om flera förändringar
och anpassningar i verksamheten
som på sikt ska få ner kostnaderna. De besluten står fast.
– Men i och med att statsbidragen minskar går ekonomin ändå
inte ihop. Om skatten inte hade
höjts skulle det därför ha krävts
kraftiga åtgärder, utöver de som
redan är beslutade, förklarar
landstingets budgetchef Carola
Fransson.
Med en skattehöjning är förhoppningen att landstinget nästa
år ska komma i fatt underskotten
från år 2014 och 2015.
U L R I K A VA L LG Å R DA
Årets Rubus Arcticus-stipendiater. Bakre raden: Lena
Revholm, Wilma Marklund, Nicolai Dunger, Magnus
Svensson, Margit Schiött. Främre radan: Marie Wårell
och Fanny Kivimäki.
Foto: KJELL ÖBERG
Årets Rubus Arcticusstipendiater utsedda
Fyra kulturutövare från — eller med rötterna i — länet
belönades vid senaste landstingsfullmäktige med
Rubus Arcticus-stipendiet, som är ett av de största
kulturstipendierna i Sverige.
Kulturstipendiaterna är: Nicolai Dunger, musiker,
Magnus Svensson, konstnär samt danskonstnärerna
Marie Wårell och Fanny Kivimäki.
Därutöver delades ett Heders- och förtjänststipendium på 50.000 kronor ut till Margit Schiött, skådespelare, scenograf med mera.
Ett idrottsstipendium på 50 000 kronor fick Wilma
Marklund, Piteå ridklubb.
Idrottsledarstipendiet på 30 000 gick till Lena
Revholm, Luleå simsällskap.
Avgiftsfritt för dig
som är över 85 år
Från och med årsskiftet tar vi inte ut någon avgift
vid besök i öppenvården för dig som är 85 år
eller äldre.
Mer information finns på www.nll.se/patientavgifter