Att lyckas när oddsen talar emot
Examensarbete Att lyckas när oddsen talar emot -Hur lämnar man gängkriminaliteten- den enda gemenskapen? Författare: Jenny Lindén & Therese Roos Handledare: Melker Labory Examinerande lärare: Ulf Drugge. Termin: VT 2015 Kurskod: 2SA47E Abstract Author: Jenny Lindén & Therese Roos Title: To succeed against all odds. – How do you leave gang affiliation behind- the only community? [Translated title] Supervisor: Melker Labory Assessor: Ulf Drugge The purpose of this study was to create a deeper understanding for, and shine a light on the exit process for former criminal gang members. Which conditions appear to be important and what may constitute the enabling and inhibiting factors of an exit process? The study was based on qualitative semi-structured interviews with respondents who themselves have experience of a criminal lifestyle and gang affiliation, and with professionals in social work. Our theoretical approach is based on Helen Ebaugh’s definition of an exit process, labeling theories, strain theory and control theory. Said theories are usually an explanation for why an individual develops and remains in a criminal behavior. We used these theories in an opposite way, that is, as a model to explain how the way out of crime could look like. The conclusion is that the process of leaving a criminal lifestyle and gang affiliation behind is complex. The criminal lifestyle means a marginalized position and limited resources linked to the conventional society. Throughout the process, the individual must, despite the difficulties, choose the legal options and be sustainable even if emotions like loneliness and disorientation arises. For individuals the way out of crime leads to a role change, to learn again. This indicates in our conclusions of the importance of including assistance in working with their criminal thinking patterns and behavior, orderly housing situation and livelihood as well as the importance of a supportive social network. Individuals who have been part of a criminal gang often have a unique support needs based on the environment they have been in, and not least by the sense of community and identity that the gang has meant to them. Motivation and their willpower is portrayed as the most central means to cope with the exit process. The absence of one or more conditions increases the risk for the individual to fail while the access to conditions alone is not enough. The right conditions at the right time seems to appear as the key to generate a successful change process. Keywords: Exit process, Gang crime, Becoming an Ex, Exclusion, Stigmatization, Accepted, Integrated, To succeed. Nyckelord: Exitprocess, Gängkriminalitet, att bli ett Ex, Exkludering, Stigmatisering, Accepterad, Integrering, Att lyckas. Ett stort TACK! Vi vill framföra ett genuint tack till vår handledare, Melker Labory, för ovärderligt stöd under hela processen. Med värdefulla synpunkter, tips och förslag, även utanför sin arbetstid, har han väglett oss fram till slutresultatet i denna uppsats. Vi vill även tacka Peter Hultgren för insatser och vägledning i sökandet efter avgränsningar och precision i ämnet. Vi vill slutligen och inte minst tacka alla respondenter som gjort undersökningen möjlig! Tack för att ni ärligt och öppet har släppt in oss i er värld av erfarenheter och kunskap som hjälpt oss i skapandet av en ökad förståelse kring exitprocesser. Varje samtal har varit av stort värde för vårt kunskapssökande. Tack till er alla, Jenny Lindén Therese Roos Innehållsförteckning 1. Inledning ............................................................................................................................. 1 1.1 Problembakgrund ........................................................................................................... 1 1.2 Problemformulering ....................................................................................................... 5 1.3 Syfte ............................................................................................................................... 6 1.4 Frågeställningar .............................................................................................................. 6 2. Tidigare forskning .............................................................................................................. 7 2.1 Inledning......................................................................................................................... 7 2.2 Utanförskap .................................................................................................................... 7 2.3 Förutsättningar ............................................................................................................... 8 2.4 Vägen ut ....................................................................................................................... 10 2.5 Sammanfattning ........................................................................................................... 14 3. Teoretisk ansats ................................................................................................................ 15 3.1 Inledning....................................................................................................................... 15 3.2 Stämplingsteorier ......................................................................................................... 16 3.3 Strain- och kontrollteori ............................................................................................... 19 3.4 Exitprocesser ................................................................................................................ 21 3.5 Sammanfattning ........................................................................................................... 24 4. Metod och metodologi ...................................................................................................... 26 4.1 Metateoretisk utgångspunkt ......................................................................................... 26 4.2 Val av metodteknik ...................................................................................................... 26 4.3 Urvalsförfarande........................................................................................................... 27 4.4 Genomförande av intervju ............................................................................................ 28 4.5 Bearbetning och analys av data .................................................................................... 30 4.7 Studiens tillförlitlighet.................................................................................................. 31 4.8 Forskningsetiska överväganden ................................................................................... 33 5. Resultat och analys ........................................................................................................... 35 5.1 Inledning....................................................................................................................... 35 5.2 Presentation av informanter ......................................................................................... 36 5.3 Vägen in ....................................................................................................................... 37 5.4 Utanförskapet ............................................................................................................... 38 5.5 Tvivel ........................................................................................................................... 40 5.6 Vändningen .................................................................................................................. 42 5.7 Vilsen ........................................................................................................................... 44 5.8 Steget vidare- att inte ge upp ........................................................................................ 49 5.9 Accepterad .................................................................................................................... 54 5.10 Insatser-behov-synpunkter ......................................................................................... 57 6. Slutdiskussion ................................................................................................................... 60 6.1 Slutsatser ...................................................................................................................... 60 6.2 Resultatdiskussion ........................................................................................................ 63 6.3 Metoddiskussion........................................................................................................... 64 6.4 Egna reflektioner .......................................................................................................... 66 6.5 Förslag för vidare forskning ......................................................................................... 67 Referenser ............................................................................................................................. 69 Bilagor ................................................................................................................................... 72 Bilaga 1 Presentation av verksamheter .............................................................................. 72 Bilaga 2 Informationsbrev till individer med egen erfarenhet av en exitprocess............... 74 Bilaga 3 Informationsbrev till yrkesverksamma inom området ......................................... 76 Bilaga 4 Intervjuguide till individer med egen erfarenhet av en exitprocess ..................... 78 Bilaga 5 Intervjuguide till yrkesverksamma inom området ............................................... 82 Bilaga 6 Intern arbetsfördelning ......................................................................................... 84 1. Inledning ”- HALLÅ, VAD HÄNDER??! Det är vad Niklas svarar i telefon varje morgon när han får ett telefonsamtal till sitt skyddade boende för väckning. Han är inte van vid att någon ringer honom för att fråga hur han mår och för att han ska gå upp och äta frukost. Niklas har levt ett liv där folk ringer för att något tråkigt har hänt, eller för att han ska stå ute på gatan om två minuter för att gänget ska hämta upp honom, för att åka iväg och begå brott. Niklas uppväxt består av en familj som är drabbad av självmord, alkoholism, narkotika, kriminalitet och psykiska sjukdomar. Niklas har själv skickats mellan familjehem sedan han var liten för att ingen orkade med honom. Han har idag nått en punkt då han inte längre kan fly från verkligheten genom att knarka eller begå brott. Allt tragiskt han har varit med om och allt ont han har gjort mot andra människor kommer ikapp honom. Posttraumatisk stress och avtändning från narkotikan på samma gång. Svår ångest. Han kan inte sova. När han väl somnar drömmer han hemska mardrömmar. Om samhället lyckas hjälpa Niklas att starta ett nytt liv så hjälper vi inte bara honom, vi hjälper även hans familj, framtida (lyckligt ovetandes) brottsoffer och framtida nya kriminella som han annars hade rekryterat. Utöver det sparar samhället dessutom en mängd pengar som istället kan läggas på andra saker” (Polismyndigheten i Stockholms län 2013, s. 15). I sagan om Niklas finns flera likheter med berättelserna från de respondenter som har medverkat i denna studie. Likheter kring de svårigheter de har tvingats möta under sitt liv som gängkriminella och de svårigheter beslutet att lämna livsstilen bakom sig innebar. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i respondenternas egen erfarenhet av att lämna gängkriminalitet, att genomgå en så kallad exitprocess. Erfarenheterna är värdefulla i det sociala arbetet för utformningen av adekvat stöd och hjälp för de individer som i framtiden önskar att bryta från en kriminell livsstil och gängtillhörighet. Med rätt utformat stöd och hjälp ökas möjligheterna för individerna att kunna genomföra sin förändring, och underlättar på vägen mot att åter bli en del av det konventionella samhället. 1.1 Problembakgrund Kriminella grupperingar- från de löst sammansatta nätverken till de i högre grad strukturerade organisationerna har, bland annat genom den bild som framställs av media, allt mer kommit att framstå som ett påtagligt samhällsproblem (SOU 2015:10, s. 45). 1 Diskussioner på den samhälleliga arenan gällande kriminalitet tar ofta utgångspunkt i brottsprevention och påverkansfaktorer kring vad som bidrar till att en individ utvecklar ett kriminellt och avvikande beteende. Något som inte förekommer i samma utsträckning är vad som gör att en individ väljer att bryta upp med den kriminella livsstilen och lämna den bakom sig. Detta är något som även konstateras av Utredningen mot kriminella grupperingar (SOU 2010:15, s. 133), i vilken det påpekas att läget gällande kunskap kring processen att lämna en kriminell livsstil är begränsad. Vad som bidrar till att en individ, medlem i en kriminell gruppering lämnar, är än mindre utforskat. Inom kriminologin har det sedan länge forskats på kriminella nätverk, organiserad brottslighet och gängkriminalitet men trots detta saknas en allmänt accepterad definition av begreppen (Puhakka 2005, s 11). Istället finns flera definitioner med olika påverkande faktorer. Det som skiljer sig mellan olika definitioner är bland annat egenskaper hos gängen så som tidsbegränsning, hur väl organiserade och sammanhållna de är, deras delaktighet i kriminalitet, känslan av sammanhållning och trygghet, regler, rolluppdelningar o.s.v. (Sarnecki 2014, s.189-195). Puhakka (2005, s. 11) lyfter gemensamma drag för gäng i Europa enligt följande: • gängen förekommer främst i utsatta bostadsområden • medlemmarna tillhör ofta minoritetsgrupper • medlemmarna är huvudsakligen män • medlemmarna är ofta marginaliserade med dålig kontakt till samhället och med dåliga framtidsutsikter • medlemmarna är involverade i olika kriminella aktiviteter • gängen är tidsbeständiga Roxell (2002, s. 11) menar att bristen på en enhetlig definition av olika kriminella grupperingar kan ses som positivt, då en för snäv definition riskerar att ge forskningen en för smal inriktning. I denna uppsats görs inget försök i att avgränsa och definiera vad som avses med kriminella nätverk, organiserad brottslighet och gängkriminalitet, istället är det respondenternas egna uppfattningar av gängtillhörighet som är av intresse. 2 Philip Lalander pekar i sin bok Respekt- Gängkultur, ny etnicitet och droger på hur ålder klass, kön och etnicitet i ett komplext samspel bidrar till marginalisering, och hur utsatta individer därmed sluter samman för att framkalla mening, trygghet samt en känsla av att betyda något. Författaren lyfter livskamraternas betydelse och hur de har delat upplevelser så som kriminella handlingar och droger. De unga männen skapade en alternativ version av verkligheten och gatan blev en möjlighet för individerna att få ett erkännande. Lalander (2009, s. 264 f.) menar att denna gatukulturs framväxt kan förstås som en konsekvens av en kollektiv upplevelse av utanförskap och att befinna sig ”längst ner” i samhällshierarkin. Författaren definierar detta problem som konsekvensen av ett samhällsproblem och menar att det ursprungliga problemet består i den orättvisa fördelningen av livschanser och värdighet (Lalander 2013, s. 56). Vad som bidrar till att en individ hamnar i missbruk eller lidande är enligt Lalander högst mänskliga drivkrafter. Individerna hade under andra sociala och ekonomiska förutsättningar haft en möjlighet att välja andra vägar. ”De är inga monster eller onda langare med uppgift att förgifta samhället. De är unga människor som vuxit upp i en svår situation med en stark längtan efter tillhörighet och självrespekt” (Lalander 2009, s. 277). För individer som har hamnat i och befunnit sig i den kriminella världen under lång tid är steget att upphöra förenat med flera svårigheter. Att lämna en kriminell livsstil och en kriminell gruppering är applicerbart på den exitprocess ur en central livsroll, som beskrivs av Helen Ebaugh (1988), i hennes bok Becoming an Ex: The process of role exit. Författaren har studerat hur individer bryter upp från och lämnar en roll central för den egna identiteten, skapar sig nya erfarenheter och bygger upp en ny identitet. Processen innebär ett tillbakadragande från en roll central för individens identitet och upprättandet av en identitet i en ny roll, införlivad i den tidigare. En exitprocess ur en central livsroll, likväl som en entré in i en viss roll, är nära relaterat till identitet genom att den roll som en individ intar i samhället blir en del av identiteten. Identiteten formas av förväntningar och reaktioner från andra på individens position i den sociala strukturen och varje gång en individ vill lämna en roll och inta en ny hotas identiteten (Ebaugh 1988, s. 20 ff.). Rollens betydelse för identiteten betonas även av Lars Korsell et al (2010) som i sitt kapitel Avhoppare- exempel från Göteborg lyfter KRIS erfarenhet av vad som händer med de individer som bryter upp med sitt kriminella umgänge. Vanligt förekommande är att individen upplever sig ensam och att ha förlorat sitt värde och sin identitet. Individen kan inget annat än brott och är i behov av stöd och hjälp för att påbörja ett nytt liv. 3 Individer tillhörande en gatukultur och med en kriminell identitet har enligt Lalander (2009, s. 271) en större svårighet i att integreras i det konventionella samhället på grund av att fokus i deras tidigare liv har varit på kriminella handlingar, vilka gav deras tillvaro struktur och innehåll. Vägen mot ett integrerat ”Svenssonliv” är svår och individer hålls inte sällan kvar i den kriminella livsstilen då deras möjlighet till att erhålla ett vanligt arbete är kraftigt begränsade. De flesta av de individer Lalander har varit i kontakt med uttalar en stark vilja mot ett liv med ett arbete, samtidigt som det när individen förväntas leva i en miljö som denne inte behärskar, finns lockelser till att åter söka sig till människor med liknande förhållningssätt och kapital. Att bygga upp ett nytt socialt nätverk är inte enkelt, i synnerhet inte om individen saknar utbildning och arbete. Individen konfronteras ständigt med sociala miljöer i vilka kunskaperna inte är tillräckliga för att känna tillhörighet i miljön. Individen besitter istället ett gatukapital, det vill säga kunnande om gatan och kriminella handlingar, något som inte blir användbart i situationer med människor som har socialiserats under andra förhållanden (Lalander 2009, s. 261 f.). Jerzy Sarnecki och Fredrik Sivertsson (2009, s. 6) visar på liknande i sin studie Att bryta en kriminell livsstil: Livshistorier från ”The Stockholm Life-Course Project”. Författarna menar att kriminalitet innebär flera svåra konsekvenser för individen och att upphörandet med en kriminell karriär är ett komplext fenomen. Författarna skriver att effekten av en stämplingsprocess har inneburit en fortsatt marginalisering för flera individer, något som får negativa följder kring möjlighet till arbete och bostad, samt påverkar individens sociala liv. Att individen förändrar sitt tankemönster och har en egen vilja att sluta kan inte anses tillräckligt om samhället inte bistår med praktiska förberedelser för livet i frihet (Sarnecki & Sivertsson 2009, s. 6). Individens förflutna gör sig ständigt påmint och individen tycks därmed aldrig friskrivas från sin tidigare roll, trots en ”lyckad” exitprocess (Ebaugh 1988, s. 5). Det tycks vara enkelt att framställa en bild av att upphörandet med kriminalitet och att bryta med en kriminell gruppering är förenat med flera och stora svårigheter; marginalisering, utanförskap och stigmatisering är bara några av dem. Trots dessa svårigheter finns de som tar sig an dem och på ett framgångsrikt vis lyckas att ta sig igenom processen. Detta ämnar vi synliggöra och utgör således fokus för denna studie. 4 1.2 Problemformulering Kriminella grupperingar i Sverige framställs numera som ett omfattande samhällsproblem och rättsväsendet tillsammans med andra myndigheter, ideella organisationer och näringslivet står som ansvariga för arbetet med att förhindra brottsligheten (SOU 2010:15, s. 45). För att skapa framgång i arbetet krävs insatser som förhindrar nyrekrytering till de kriminella grupperingarna samt underlättar för personer som önskar lämna grupperingen (SOU 2010:15, s. 11). Korsell et al (2010, s. 22) betonar att kriminalitet och kriminella grupperingar förekommer i större eller mindre omfattning i hela landet, vilket gör ämnet aktuellt inom landets alla kommuner och myndigheter verksamma på området. Utredningen mot kriminella grupperingar genomförde år 2010 en kartläggning av det arbete som bedrivs eller planeras i landets kommuner, och som kan fungera som stöd för en individ som önskar att lämna en kriminell gruppering (SOU 2010:15, s. 141). Av utredningen fastslogs att samhället måste bli bättre på att stödja personer som vill bryta från kriminalitet och från en kriminell gruppering i synnerhet (ibid., s. 157). För individer i en kriminell livsstil är vardagen allt annat än okomplicerad. Att ta steget från kriminaliteten kräver att individen kan och vågar bryta upp med sin tidigare livsstil. Beslutet och motivationen att bryta upp med kriminalitet är inget statiskt tillstånd och det blir extra svårt att fullfölja beslutet när individen befinner sig i sin vardagliga miljö (ibid., s. 138). Att fånga upp individen när han eller hon är motiverad framstår därmed som betydelsefullt och står i direkt motsättning till det faktum att det gällande begränsade resurser i samhället idag krävs att individen är uthållig i sin vilja och motivation till förändring (ibid., s. 157). Av vad som redovisas av Utredningen mot kriminella grupperingar finns projekt i landet med syfte att erbjuda stöd till personer som vill lämna kriminella grupperingar. Här omnämns bland annat Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet i Göteborg, KRIS livsstilshus och Fryshusets projekt Passus. Även Kriminalvården och Arbetsförmedlingen bedriver arbete med stöd till målgruppen, dock på ett begränsat antal orter (SOU 2010:15, s. 141-156). Kriminalvården bedriver i sammanhanget ett behandlingsprogram vid namn Entré (Kriminalvården, a) och Arbetsförmedlingen ett samverkansprojekt vid namn Krami, ett projekt som syftar till att underlätta inträdet på arbetsmarknaden (Krami Sverige). Stödinsatser måste i allmänhet samordnas bättre för att personer som önskar att lämna kriminella grupperingar ska kunna göra det och utredningen menar att en tydligare struktur och ordning måste finnas, för hur en avhoppare ska stödjas. Olika aktörer med olika 5 kompetenser och kunskaper behöver mötas för att kunna bemöta och, på ett professionellt sätt, ge stöd och hjälp i olika utsträckning och på olika sätt till de personer som vill bryta upp från kriminella grupperingar (SOU 2010:15, s. 158). Korsell et al (2010, s. 236) lyfter också samverkan mellan myndigheter och ideella organisationer som en viktig del för att möjliggöra snabba beslut när en individ önskar att bryta från sin kriminella verksamhet. Individer i kriminalitet befinner sig ofta i ett starkt utanförskap och kriminalvårdspåföljder framstår i detta avseende bidra till fortsatt marginalisering och minskade resurser (Sarnecki & Sivertsson 2009, s. 6). Såväl individuella som strukturella faktorer tycks påverka individernas förutsättningar och de tvingas sammantaget att möta flera svårigheter för att ”lyckas” med en exitprocess och återintegreras i det konventionella samhället. Genom att belysa hur exitprocessen har sett ut för före detta kriminella gängmedlemmar är det möjligt att ta lärdom av detta för att bidra med kunskap om hur samhället, och däribland hur verksamheter inom socialt arbete kan möta stödbehovet i en exitprocess ur gängkriminalitet. Hur kan vi förstå vad som bidrar till att individer i gängtillhörighet lyckas att lämna sin kriminella livsstil när oddsen talar emot? 1.3 Syfte Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse för en exitprocess, genom före detta gängkriminella, för att bidra med förståelse kring vad som kan antas utgöra möjliggörande respektive hämmande faktorer i en exitprocess. Genom yrkesverksamma inom socialt arbete är syftet även att undersöka eventuella kontraster och likheter i de bilder som framställs av en exitprocess, samt belysa hur det påverkar individens förutsättningar att återintegreras i det konventionella samhället. 1.4 Frågeställningar - Vilka komponenter och insatser framställs vara betydelsefulla i en exitprocess för individer som vill lämna gängkriminalitet, dels utifrån ett yrkesperspektiv och dels utifrån perspektivet gällande egna erfarenheter av processen? - Vilka skillnader och likheter är möjliga att skönja genom de bilder som framställs av de yrkesverksamma respektive av de med egen erfarenhet av en exitprocess? - Vilka förutsättningar tycks individerna ha gällande återintegrering i det konventionella samhället? 6 2. Tidigare forskning 2.1 Inledning Anders Nilsson påtalar i sin avhandling Fånge i marginalen. Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och återfall i brott bland fångar att gängkriminalitet är ett mångfacetterat problem som är sammanvävt med många olika förhållanden. Att situationer såsom exkludering, social utsatthet och fattigdom är riskfaktorer som kan vara bakomliggande orsaker till brottslighet har länge varit en grundtanke inom kriminologin (Nilsson 2002, s. 16 f.). För att förstå processen att lämna kriminalitet är det relevant att även förstå vad som kan påverka det motsatta- att återfalla eller att kvarstanna i brottslighet. Individens sociala situation i form av bostadsförhållanden, sysselsättning, försörjning, fritidsaktiviteter, fysisk och psykisk hälsa och missbruksproblem är områden som exemplifierar faktorer och livsvillkor som påverkar individens förutsättningar att lämna den kriminella livsstilen, och kan utgöra riskområden för att kvarstanna eller att återfalla i brottslighet. Processen att upphöra med en kriminell livsstil samt att lämna en kriminell gruppering kan därmed förstås utifrån olika påverkande faktorer (jmf Rydén- Lodi 2008). Vägen ut ur den kriminella livsstilen innebär ofta en kamp i kraftig motvind, i vilken individen ska brottas med och ta sig ur det utanförskap som han eller hon befinner sig i, något som kräver rätt förutsättningar. Vägen ut, utanförskap och förutsättningar kommer därmed att utgöra tre områden för vilka vi redogör nedan. 2.2 Utanförskap Nilsson (2002, s. 130) lyfter i sin avhandling, att en individs resurser och levnadsnivå har stor betydelse för dennes handlingsutrymme och valmöjligheter. Detta innebär att individer ses som aktivt handlande. Tillgången till resurser och förutsättningen att kunna utnyttja dem bestämmer individens möjligheter och livschanser (ibid., s. 10). En individs aktuella levnadsnivå och livssituation gällande arbete, boende, sociala relationer etc. har avgörande betydelse för brottsligt beteende, vilket innebär att det även är av betydelse för att välja legala handlingsalternativ. Betydelsen av de förutsättningar som ges av det omgivande samhället så som strukturella faktorer på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och hälso-och sjukvårdssystemet är något som, tillsammans med individens egna resurser, är avgörande för dennes handlingsutrymme (ibid., s. 131). Nilsson (2002 s. 161) urskiljer i sitt resultat att de 7 med bristande resurser inom ett område även tenderar att ha bristande resurser inom andra och försätter individen i en än mer utsatt position. Detta konstateras även av Ros Burnett i artikeln The will and the ways to becomming an Ex-offender, och bidrar enligt författaren till den stigmatisering och exkluderingsprocess som individerna måste brottas med (Burnett 2010, s. 663). Bristande delaktighet i samhället och bristande anknytning till arbetsmarknaden, samt förekomsten av olika välfärdsproblem gör det möjligt att beskriva kriminella som grupp som marginaliserade och socialt exkluderade (Nilsson 2002, s. 161). Även Paul J. Hirschfield och Alex R. Piquero (2010, s. 27) skriver om en exkluderingsprocess i sin artikel Normalization and legitimation: modeling stigmatizing attitudes toward ex-offenders. Författarna menar att allmänheten tenderar att kategorisera brottslingar som farliga, oärliga eller på annat sätt opassande. Individer med ett kriminellt förflutet tenderar att bli etiketterade som fångar, brottslingar och/eller före detta dömda/kriminella. Arbetsgivare, medarbetare och grannar bär vidare dessa kategoriseringar och den negativa synen och tenderar att utesluta före detta kriminella från konventionella ekonomiska- och sociala aktiviteter. Stigmatiseringsprocessen leder enligt författarna till en normalisering, att de kriminella till slut likställer sin identitet med de negativa egenskaperna som stigmatiseringen innehåller. Istället för att välkomna och underlätta återanpassning i samhället med förståelse och hjälp, tenderar attityderna i samhället att kretsa kring straff och avståndstagande (Hirschfield & Piquero 2010, s. 28 ff.). Att före detta kriminella blir diskriminerade på arbetsmarknaden belyser även Torbjørn Skardhamar och Kjetil Telle (2009, s. 22) i sin publikation Life after prison: the relationship between empolyment and re-incarceration och ser detta som problematiskt. De beskriver betydelsen av att erhålla ett arbete för att avstå från en kriminell livsstil. De processer som enligt författarna minskar risken för återfall är sannolikt kopplat till ett framgångsrikt återinträde i samhället och integrering på arbetsmarknaden. Dessa processer kan enligt författarna framstå som de viktigaste medlen för en social integration. 2.3 Förutsättningar Att en individ fortsätter med sin kriminella livsstil och därmed också vad som får honom eller henne att lämna en sådan kan bero på flera faktorer. Nilsson (2002, s. 131) påpekar i sin avhandling att brottslighet och straff försvagar en individs bindningar till det konventionella samhället och förstärker individens marginalisering. Birgitta Rydén-Lodi 8 (2008, s. 22) pekar på liknande i sin avhandling Lyckas mot alla odds: protektiva faktorer i upphörandeprocessen vid brottslig verksamhet. Hon menar även att kriminalitet hämmar utvecklingen av ett socialt kapital som anses nödvändigt för kunna avhålla sig från det kriminella beteendet. Författaren har även genom sitt resultat kunnat påvisa att kriminella är av en sårbar personlighet och som om de hamnar i fel miljö kan finna kriminalitet nära till hands. För att göra det möjligt för individen att bryta sin kriminella karriär krävs således förändringar såväl inom individen som i omgivningen. Processen att utveckla och fortsätta med ett kriminellt eller antisocialt beteende, och därmed också att upphöra, påverkas enligt Rydén- Lodi av ett komplext samspel mellan olika riskfaktorer som på samma vis kan utgöra skyddsfaktorer (Rydén-Lodi 2008, s. 20). Gällande återfall i brott har Nilsson kunnat urskilja att utbildning och sysselsättning är faktorer som påverkar mest. Återfallsfrekvensen är även högre bland dem som saknar egen bostad och bland dem med ekonomiska problem (2002, s. 141 ff.). För de individer som har umgåtts med andra kriminellt belastade individer och som har ett övervägande kriminellt umgänge är också återfallsfrekvensen högre. Risken för återfall har också visat sig öka med antal tidigare verkställda fängelsestraff (ibid., s. 146 f.). I studien visas också att de intagna som har olika kombinationer av problem har den högsta återfallsfrekvensen. En lösning av dessa problem är således en förutsättning för att inte återfalla i brott, och för att kunna välja en väg ur den kriminella livsstilen. Respondenterna i Nilssons studie ansåg att viktigt för att undvika återfall var någon form av social trygghet, ordnad ekonomi, bostad, drogfrihet och fungerande sociala relationer med familj och bekantskap (Nilsson 2002, s. 132). Burnett (2010, s. 663) beskriver detsamma i sin artikel då resultatet visar att missbruksbehandling, arbete, deltagande i icke kriminella aktiviteter samt positiva och stödjande relationer med familj och vänner varit framgångsrika faktorer för att minska återfall i brott. Rydén- Lodi (2008, s. 15 ff.) pekar i likhet med Burnett på vikten av positiva relationer för att upphöra med brott. Sociala relationer, såväl positiva som negativa, betonas vara av betydelse både för uppkomsten av kriminalitet, fortsatt kriminalitet samt upphörande med kriminalitet. Författaren (2008, s. 18) visar genom egna resultat att närvaro av goda sociala relationer och frånvaro av negativa så som tungt belastade föräldrar, syskon eller andra närstående kan verka brottsreducerande. Burnett (2010, s. 664) påvisar i sitt resultat även vikten av den egna viljan. De som lyckades att byta livsstil var de som var fast beslutna att aldrig återvända till fängelset och hade en förmåga att se lösningar. Nilsson tillskriver stor 9 betydelse till den intagnes tro på sina egna möjligheter gällande att klara sig från brott, (2002, s. 144) något som liknar Burnetts resultat (2010, s. 663), i vilket författaren urskiljer att de individer som besitter hög grad av hopp ofta klarar en exitprocess bättre. Burnett (2010, s. 664 f.) påtalar dock något problematiskt gällande denna aspekt. I en tid av ”effektivitetsbesparingar”, då glappet mellan fångar och resurser blir större, drabbas de individer som inte har medel eller möjligheter att förändra sin situation. Att besitta hög grad av hopp slåss därmed mot den reella fattigdomen, social utslagning, psykisk ohälsa samt andra hinder till återanpassning. Ex-fångarna kan inte överleva på hoppet ensamt utan behöver hjälp till goda resurser för att upprätthålla en icke kriminell livsstil. 2.4 Vägen ut Rydén- Lodi (2008, s. 12 f.) menar i sin avhandling att kriminologiska teorier framför allt har behandlat orsaker till brottslighet och inte har fokuserat tillräckligt på upphörandeprocessen. Rydén- Lodi ställer sig därmed frågan hur det kommer sig att vissa individer med en tungt belastad bakgrund och som hamnar i en kriminell karriär kan ta sig ur denna. Hon pekar på vikten av att dra lärdom från de som har lyckats ta sig ur en kriminell karriär för att göra det möjligt att definiera upphörandeprocessen och identifiera möjliga protektiva faktorer. Författaren definierar protektiva faktorer som en variabel vilken interagerar med en riskfaktor för att minimera denna riskfaktors effekt. En riskfaktor antas endast kunna leda till en ökad brottslighet när en skyddsfaktor saknas och inte när densamma är närvarande (Rydén- Lodi 2008, s. 23). När en eller flera skyddsfaktorer finns närvarande minskar risken för att problem utvecklas, medan risken ökar om inga skyddsfaktorer finns. Det är med utgångspunkt i detta resonemang som Rydén- Lodi genomfört sin studie, det vill säga hur en negativ utveckling, så som en kriminell karriär, skulle kunna avbrytas (ibid., 2008, s. 25). Hennes teoretiska utgångspunkt består i ett holistiskt synsätt på upphörandeprocessen, d.v.s. att flera faktorer inverkar och samspelar för att möjliggöra upphörandet av en kriminell karriär. Faktorer som samspelar är såväl praktiska faktorer så som bostad, psykologiska faktorer i form av exempelvis personlighetsprofil, faktorer i miljön så som omvälvande livshändelser och det sociala nätverket (både positivt och negativt) (ibid., 2008, s. 28). Att avsluta ett kriminellt liv är en motstridig process där både individen och strukturer i samhället interagerar med varandra. Likt Nilssons (2002) studie visar även Burnetts (2010) 10 artikel på att fängelsestraff sannolikt motverkar denna process. Tidigare fängelsestraff innebär enligt Nilsson att legala handlingsalternativ minskar och bidrar därigenom till en individs utanförskap och marginalisering (Nilsson, 2002, s. 158 ff.). Detta står i motsättning till Duwe Grant och Clark Valeries (2014, s.174 ff.) studie The effects of prison-based educational programming om recidivism and employment. Deras resultat visar att med rätt insatser under fängelsevistelsen kan den istället bidra till, och underlätta en återintegration i samhället. Resultaten visar att en gymnasial men framförallt eftergymnasial utbildning ökar chanserna att få ett arbete vid frigivningen, då individen nu kan söka fler arbeten, får en kompetens inom ett visst område samt får in en fot på arbetsmarknaden. Ett arbete eller sysselsättning ger också individen möjlighet att öka sin sociala kontroll genom att han eller hon är delaktig i fler konventionella aktiviteter, vilket hämmar möjligheten till kriminellt beteende. Som både Grant och Valerie (2014), Nilsson (2014) samt Skardhamar och Telle (2009) belyser är ett arbete och sysselsättning en stor bidragande faktor i processen mot en konventionell livsstil och återintegration i samhället. Grant och Valerie (2014) påpekar även att en eftergymnasial utbildning inte raderar stigmatiseringen kring ett brottsregister, men att utbildningen hjälper de före detta kriminella att konkurrera på arbetsmarknaden, vilket inte varit fallet utan en utbildning. Rydén- Lodi (2008, s. 63) menar att mer konventionella aktiviteter än brott och missbruk kan förstärka en icke kriminell identitet och att etablera dagliga rutiner anses betydelsefullt. Genom att exempelvis engagera sig i någon aktivitet eller person skapas mindre utrymme för dagliga aktiviteter som varit förbundna med brott. Följande förutsättningar tycks vara nödvändiga för att ta sig ur en kriminell karriär (Rydén-Lodi 2008, s. 64): • Ej pågående missbruk • Innehav av en bostad som uppfyller kriterier i form av ett ”privat och personligt rum” • Sysselsättning eller engagemang. En fördel antyds även vara ett arbete som kan ge individen en ekonomisk trygghet. Pengar måste finnas till mat och hyra. Rydén-Lodi pekar på vikten av att arbete och sysselsättning ordnas inför muck från anstalt. • Fritidsintressen. Det tycks vara av betydelse att det finns en ordentlig struktur kring individen. 11 • Ett stöttande socialt nätverk är en nödvändighet, i synnerhet vid krissituationer. Av stor betydelse är familj med bra relationer och ett positivt socialt nätverk. • Framtidstro och att känna förhoppning om en förändring i kombination med en inre motivation konstateras vara en nödvändighet. • En ”uppluckrad” kriminell identitet och en förändring i värderingar. Alysson E. Light och Penny S. Visser (2013, s. 292 f.) beskriver i sin artikel The Ins and Outs of the Self: Contrasting Role Exits and Role Entries as Predictors of Self-concept Clarity, att sociala roller, som exempelvis rollen som kriminell, ofta är förknippade med starka karaktärsdrag, föreskrivna relationer och specifika beteendemönster. De rollbetingade egenskaperna i kombination med föreskrivna relationer utifrån rollen som kriminell, samt beteendemönstret är något som påverkar en individs självbild. Dessa relationer och mönster behöver brytas i ett rollutträde och en ny självbild måste skapas. Författarna påpekar att processen kring att göra en rollförändring inte bara handlar om att lämna en roll, utan också om att kliva in i en annan, en så kallad rollövergång (ibid., s. 292 f.). När den tidigare rollen är lämnad har individen förlorat specifika relationer och regelbundna beteenden utifrån den tidigare rollen som kriminell, vilket innebär att individen har mindre information och färre rutiner och beteenden till hands för att forma sin självbild. Individen kan därmed känna sig identitetslös (E. Light & S. Visser 2013, s. 301). I processen att göra en rollövergång är det därmed viktigt att individen får uppmuntran kring att skapa nya beteendemönster, och till att söka efter nya relationer för att kunna behålla en bra självbild under processens gång. Om individen får hjälp med att fylla de hål som skapats minskar risken för att individen känner sig identitetslös (ibid., s. 303). Gällande faktorer för att lämna en viss roll och identitet har Ebaugh (1988, s. 34) sammantaget, genom sin studie, kunnat urskilja ett mönster gällande sekvensen av händelser som påverkar en individ i att bryta upp från och lämna en central roll och identitet. Ebaugh (1988) beskriver i sin bok en rad olika faktorer och händelser som i olika utsträckning påverkar en individs beslut och möjlighet att finna en ny identitet, en ny roll. Denna process beskrivs vidare ta olika lång tid beroende på olika förutsättningar kring individen. Processen kan många gånger vara mycket smärtsam och slitsam för individen, om något betydelsefullt har förlorats på vägen. Det kan handla om specifika händelser i individens liv, om känslor, eller om insikter. Att bryta med vänner och miljö och i vissa fall även tvingas bryta med familjen för att kunna leva ett icke kriminellt liv lyfts av Rydén-Lodi som en gynnsam faktor 12 i många fall (Rydén-Lodi 2008, s. 25). Att bryta med sin tidigare roll innebär att vara tvungen att bryta med sitt tidigare nätverk för att skapa sig ett nytt. Individen har tidigare delat en roll, central för den egna identiteten, med andra människor, av vilka flera fortfarande är en del av det tidigare livet (Ebaugh 1988, s. 185). Vad som påpekas av Ebaugh (1988) kopplat till hennes studie och resultat, är att den exitprocess som definieras av henne, är applicerbar oavsett vilken variant av roll, central för individens identitet, som ska lämnas. Detta visas även genom en studie vid namn Exiting the Drug-addict Role: Variations by Race and Gender, vilken genomförts av Tammy L. Anderson och Lynn Bondi (1998). Författarna fann Ebaugh’s verk applicerbart på sin studie och med utgångspunkt i detta upptäcktes flera likheter i processen. Författarna använde Ebaugh’s teori som angreppssätt för att skapa förståelse kring att upphöra med ett drogmissbruk, vilket hjälpte till att bidra till debatten gällande livsomställningar, rollförändring och processen att lämna ett missbruk (ibid., s. 157). Anderson och Bondi (1998, s. 159) urskiljer hos samtliga av informanterna att exitprocessen ur ett drogmissbruk inleddes med känslor av tvivel och frågor, vilket överensstämmer med vad som konstateras av Ebaugh (1988). Vidare fann de även likheter kring utforskande av alternativ (1998, s. 163). De flesta av informanterna kvarstannade i sin nuvarande roll med allt vad det innebar, tills dess att de fann ett alternativ som tycktes fungera. Författarna framhåller dock ett vacklande mellan en rad tvivel och alternativ, i större utsträckning, än vad som beskrivits av Ebaugh. Det handlar här om att individen exempelvis testar ett alternativ, upplever tvivel kring detta och upprepar sekvensen med ett nytt alternativ. Ebaugh (1988) betonar vändpunkter som ett nödvändigt steg i en exitprocess, vilka fungerar som en ändpunkt för den tidigare rollen och början på en ny. Vändpunkter definieras av författaren så som händelser, ofta av negativ karaktär, som tvingar någon att överväga något eller att inse att det gamla beteendet måste upphöra. Anderson och Bondi kan dock endast urskilja vändpunkter hos ett fåtal av informanterna och ställer sig kritiska till generaliserbarheten som görs av Ebaugh (Anderson & Bondi 1998, s. 165). För respondenterna innebar det att lämna rollen som drogmissbrukare att lära sig uppgifter, relationer och beteenden som främjar en fortsatt avhållsamhet från droger och alkohol, vilket kan liknas med att möta de förväntningar som finns på den nya rollen enligt Ebaugh’s fjärde stadie. 13 2.5 Sammanfattning Av vad som presenterats ovan finns det flera faktorer vilka inverkar och samspelar kring att en individ utvecklar en kriminell livsstil och fortsätter med denna. Detta är aspekter nödvändiga att synliggöra för att förstå hur olika förutsättningar eller avsaknad av sådana påverkar individens möjligheter att upphöra med den kriminella livsstilen och att söka sig en ny roll och identitet. Individer med en kriminell livsstil är en marginaliserad och exkluderad grupp och den aktuella livssituationen, bland annat gällande arbete och boende, har en betydande påverkan på brottsligt beteende, såväl kring att utveckla ett sådan, som att kvarstanna och upphöra. Kriminaliteten kan komma att ersätta legala handlingsalternativ när individens resurser är kraftigt begränsade och för de individer som har umgåtts med andra kriminellt belastade individer och som har ett övervägande kriminellt umgänge finns en hög återfallsfrekvens (jmf Nilsson 2002). Individer, medlemmar i en kriminell gruppering, möter möjligen därmed svårigheter på vägen ut ur kriminaliteten, i högre utsträckning, än individer som inte har haft kopplingar till kriminella grupperingar. Något som är möjligt att urskilja i forskningsöversikten är det paradoxala gällande sysselsättning för individer med brottsbelastning. Sysselsättning i form av arbete beskrivs vara en central faktor för upphörandet med brottslighet, samtidigt som individer med ett kriminellt förflutet tenderar att bli exkluderade från arbetsmarknaden. Betydelsefulla komponenter på vägen ut ur kriminaliteten tycks genom forskningsöversikten utgöras av någon form av social trygghet, ordnad ekonomi, arbete, bostad, drogfrihet och fungerande sociala relationer med familj och bekantskap. Av den forskning som presenterats framstår samhälleliga och strukturella faktorer som starkt påverkande på individens möjligheter till återanpassning i det konventionella samhället. Därmed är det av stor vikt att få tillgång till samhälleliga insatser för stöd och hjälp i en exitprocess. Med begränsade resurser och svaga band till det konventionella samhället, samt ett starkt band till den tidigare identiteten framstår en kombination av individuella och samhälleliga resurser krävas för att generera en lyckad exitprocess för en individ med gängtillhörighet. Genom att undersöka betydelsefulla komponenter för en lyckad exitprocess önskar vi med denna uppsats bidra till att skapa en djupare förståelse för hur utanförskap och förutsättningar påverkar i en sådan process. Relevant i sammanhanget är även att skapa förståelse för hur samhället kan erbjuda bättre 14 villkor för de individer som vill lämna en kriminell livsstil samt hur dessa individer ska kunna påbörja ett liv utan att tvingas möta stigmatisering. 3. Teoretisk ansats 3.1 Inledning Vår teoretiska ansats utgår från Ebaugh’s (1988) definition av en exitprocess, samt stämplingsteorier, strainteori och kontrollteori. Vi menar att dessa teorier kan bidra med en teoretisk ram, vilken gör det möjligt att förklara exitprocessen ur kriminalitet och kriminella grupperingar, vilket vi ämnar undersöka. Med hjälp av teorierna kan förståelse skapas kring en exitprocess och vad som därmed kan anses betydelsefullt. Denna samlade teoretiska ansats gör det möjligt att i analysen av det empiriska materialet synliggöra både individuella och strukturella påverkansfaktorer, vilket skapar bredd gällande perspektiv på en exitprocess ur en kriminell livsstil och kriminella grupperingar. Genom att använda och integrera nämnda teorier synliggörs perspektiv och förhållningssätt som sedan blir användbara i analysen av vårt empiriska material. Nämnda teorier utgör vanligen förklaringsmodell för varför en individ utvecklar och kvarstannar i ett kriminellt beteende. Vi ämnar dock använda dessa teorier på motsatt vis, d.v.s. som förklaringsmodell för hur vägen ut ur kriminaliteten kan se ut. På det sätt dessa teorier kan förklara vägen in i kriminaliteten, kan de även bidra med förståelse för vägen ut. Vi menar att nedanstående framställning av teorierna syftar till att utgöra en form av kronologisk ordning gällande inträde och utträde i den kriminella livsstilen. Stämplingsteorin kan bidra med en förklaring till inträde och kvarstannande i kriminalitet utifrån att en individ efter att ha klassats som kriminell, och därmed stämplats som avvikare, successivt hamnar i ett utanförskap (Stämplingsteori). Utanförskapet innebär att individens delaktighet till konventionella aktiviteter försvagas, resursbrist uppstår och kriminaliteten framstår som enda handlingsalternativ (Strain- och kontrollteori). På vägen ut genomgår individen en exitprocess och det blir på omvänt vis nödvändigt att stärka individens band till det konventionella samhället. Stärkta bindningar leder till ökad delaktighet i samhället och i sin tur till att stämpeln suddas ut (exitprocess). 15 3.2 Stämplingsteorier Grundtanken med stämplingsteorin är att omgivningen på olika sätt genom en process definierar eller stämplar en människas handlingar som avvikande, i detta fall kriminella (Månsson 2002). Det första steget i merparten av avvikarkarriärer är enligt Howard S. Becker att utföra någon handling som anses bryta mot en viss uppsättning regler och normer (Becker 2006, s. 35) och ett av de steg som verkar mest avgörande i processen mot att skapa ett stabilt avvikande beteendemönster är erfarenheten att upptäckas och betecknas som avvikare offentligt. Att avslöjas och stämplas som avvikare får avgörande följder för individens fortsatta sociala deltagande och för självbilden. Individen blir etiketterad som avvikare, vilket innebär att han eller hon behandlas därefter (ibid., s. 39). Becker (2006, s. 40) lyfter kriminella som ett exempel och hävdar att det räcker att en individ begår ett enda brott för att etiketteras som kriminell. Ordet för i sin tur med sig flera innebörder som klargör underordnade drag hos den individ som får etiketten. Att uppmärksamma en enda avvikande handling utsätter därmed individen för en sannolikhet att betraktas som avvikande eller icke önskvärd även i andra avseenden. Becker (2006, s. 41 f.) menar även att när omgivningen behandlar en individ som generellt avvikande blir detta en självuppfyllande profetia för individen. En process startar inom individen som successivt formar bilden av honom eller henne som omgivningen har. Individer som identifieras som avvikare tenderar att avskärmas från ett deltagande i mer konventionella grupper och själva behandlingen av individen som avvikare kan därmed bidra till en växande avvikelse. Becker (2006, s. 42) lyfter det faktum att behandlingen av avvikare resulterar i att de nekas medel som finns tillgängliga för de flesta, för att kunna följa vardagslivets rutiner. Detta innebär i sin tur att avvikaren tvingas utveckla illegitima rutiner och tillvägagångssätt, han eller hon inleds i en spiral där avvikelsen växer. Att vända en sådan spiral kan vara enormt svårt och krävande. När individerna väljer att bryta sin vana eller sitt beteende på ett framgångsrikt sätt upptäcker de att omgivningen fortfarande bemöter dem som avvikare, i detta fall enligt premissen ”en gång kriminell, alltid kriminell” (ibid., s. 43). 16 Pilen i bilden visar på den resa individen har gjort. Från att vara en del av samhället- till att stämplas som avvikare, för att sedan påbörja resan tillbaka till det konventionella samhället. Figur 1. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. Bilden illustrerar hur en individ som stämplas som kriminell av omgivningen utvecklar en avvikarkarriär. Omgivningens bild blir en självuppfyllande profetia för individen som rör sig nedåt i spiralen mot ett växande utanförskap. För en individ som vill bryta sin kriminella livsstil och återigen blir accepterad som medborgare i det konventionella samhället handlar det om att påbörja resan uppåt i spiralen. Stämpeln ska bytas ut från ”rejected” till ”approved”, vilket kommer att ske i takt med att rollförändringen sker. Becker (2006, s. 58 f.) skriver om att utvecklingen av ett visst beteende innebär en läroprocess där en sekvens av handlingar kopplat till beteendet genererar ett visst utfall som gör att individen fortsätter. Vi menar att denna teori kan bidra med förståelse för inträdet i ett kriminellt beteende och därmed också den process det innebär att lämna kriminaliteten. På samma vis som processen att bli kriminell är ett lärande och en socialisering är även upphörandet förknippat med resocialisering. Individen måste lära sig nya handlingsmönster, tankesätt och strategier för att integreras i det konventionella samhället, vilket han eller hon tidigare har stått utanför. Läroprocessen handlar om att lära sig kontroll, nya sociala koder, beteendemönster, bemötanden och handlingsalternativ. Denna kunskap hjälper individen i sin process ut ur den kriminella livsstilen. Individer i kriminalitet ses inte sällan av samhället som omoraliska och klandervärda med utgångspunkt i det norm-och regelbrytande beteendet. Norbert Elias och John L. Scotson (2010, s. 11) påvisar ett allmängiltigt fenomen kopplat till förhållandet mellan grupper, etablerade och outsiders. Fenomenet utgår från att gällande grupper vilka är nära knutna till och beroende av varandra, och som har olika stor makt, skapar maktskillnaden 17 föreställningar om gruppernas olika moraliska värde. Den grupp som innehar makt anser sig bättre än den andra. Kontentan av detta är att den etablerade gruppen har makten att definiera såväl den egna gruppen som den andra. Elias och Scotson (2010, s. 9 ff.) menar att den mäktigare gruppen ser sig själv som bättre och besitter en viss egenskap som den andra saknar. Outsidergruppen som helhet tillskrivs av den etablerade gruppen de dåliga egenskaperna som gruppens ”värsta del” uppvisar, medan den etablerade gruppen framställs med utgångspunkt i de mest exemplariska egenskaperna. Den etablerade gruppen utesluter outsidergruppen med hjälp av social kontroll och skvaller som en central mekanism. Att gruppen sedan inte har makten att korrigera dessa felaktiga bilder beror enligt Elias och Scotson (2010 s. 163 f.) på att flera av medlemmarna i outsider-gruppen delvis instämmer med den etablerade gruppens yttranden och det skapas skamkänslor. Även om yttranden inte riktas mot majoriteten av individerna personligen, överförs defekter synliga hos vissa av medlemmarna känslomässigt på samtliga medlemmar i gruppen. Gruppen kriminella kan i detta avseende beteckna termen outsiders och det konventionella samhället kan beteckna de etablerade. Denna liknelse gör det möjligt att bidra med förståelse kring de svårigheter som individerna, före detta kriminella, tvingas att möta i sin exitprocess. De före detta kriminella blir fortsatt föremål för skvaller i form av företeelser, föreställningar och egenskaper som representerar de kriminella och därmed också den ”sämsta minoriteten i gruppen”. Processen att lämna kriminaliteten och att bli en fullvärdig medlem i den etablerade gruppen innebär att individen kommer att tvingas möta individer tillhörande de etablerade som ser ner på honom eller henne, och det krävs därmed ett gediget arbete för att vända ”skvallret” och föreställningarna till en positiv karaktär. Gruppen outsiders definieras utifrån den ”sämsta minoriteten” medan gruppen etablerade definieras utifrån gruppens ”bästa minoritet”. Figur 2. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. 18 Stämplingsteorierna som presenterats ovan kan sammantaget anses utgöra teoretisk hjälp för att skapa förståelse för individers process ut ur en kriminell livsstil. De handlingar och beteenden individen tidigare har haft stämplas som avvikande och kriminella. Det gäller nu för individen att upphöra med dessa handlingar för att stämpeln successivt ska bytas ut till ”approved”. När en individ gör ett ställningstagande och upphör med kriminella handlingar och beteenden för att istället börja använda sig av, vad samhället anser är, legitima handlingar och beteenden, kommer individens stämpel att förändras. Utanförskapet och den sociala exklusionen kommer succesivt att avta i takt med att omvärldens reaktioner inte längre utgörs av att klassificera individen som kriminell. 3.3 Strain- och kontrollteori Två teori-inriktningar som dominerar inom kriminologin, och som har relevans utifrån ett resursperspektiv är strainteorin och kontrollteorin. Strain beskrivs innebära ”frustration” eller ”smärta”. Teorin har fokus på den sociala positionens betydelse kopplat till skillnader i livschanser och möjligheter och menar att samhällets normer och kultur är de främsta orsakerna till strain. Samhälleliga strukturer och system byggs upp av normer och värderingar som påverkar individer och samhällsgrupper. Alla individer har dock inte möjlighet och resurser nog att uppnå dessa normsystem (Merton 1968). Kontrollteorin utgår från informell social kontroll kopplat till sociala band i form av sociala relationer, delaktighet, och investeringar till det konventionella samhället. Utifrån kontrollteorin är bristande social kontroll en följd av brister i sociala band till en konventionell livsstil. Utgångspunkten i teorin är att människor är brottsbenägna och fokus ligger därmed på vad som påverkar att människor inte begår brott (Hirschi 2002, s. 34). Enligt den teoretiska utgångspunkten framstår avsaknad av resurser så som osäker boendesituation, arbetslöshet, ekonomiska problem etc. utgöra svaga bindningar till det konventionella samhället och individen har därmed mindre att förlora på att begå kriminella handlingar. En individ med gott om resurser, starkare sociala band och som upplever att han eller hon har mycket att förlora på att begå kriminella handlingar utför inte handlingen (Hirschi 1969). Teorin utgår från fyra olika typer av sociala band; anknytning, åtagande, delaktighet och övertygelse. 19 • Anknytning innebär de normsystem som en individ lär sig och använder sig av under sitt liv. Dessa normsystem lärs främst in genom barn- och ungdomsåren genom föräldrar och andra betydelsefulla närstående (Hirschi 2002, s. 16 ff.). • Åtagande innebär de investeringar individen gör eller har gjort i sitt liv. Det kan till exempel handla om utbildning, att bilda familj och/eller arbete. När individen i ett inledande skede funderar på att begå en kriminell handling vägs sådana investeringar mot risken att förlora dem i och med den kriminella handlingen. Avvägningen blir avgörande för individens kommande handling (Hirschi 2002, s. 20 f.). • Delaktighet avser hur delaktig en individ är i konventionella aktiviteter. Delaktighet i konventionella aktiviteter minskar risken för att utveckla ett avvikande beteende och kriminella handlingsmönster (Hirschi 2002, s. 21 ff.). • Övertygelse berör individens respekt- och pliktkänsla inför att följa de regler och normer som råder i samhället (Hirschi 2002, s. 23 ff.). Om individen besitter starka band kopplat till dessa fyra olika typer, minskar risken att han eller hon begår brott (Hirschi 2002, s. 23 ff.). Bilden visar svaga respektive starka sociala band till det konventionella samhället. Figur 3. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. De båda teorierna, Strainteorin och kontrollteorin, pekar på problem och brister som riskfaktorer för brottslighet. För att förstå hur dessa teorier kan kopplas till processen ut ur 20 en kriminell livsstil behöver vi förstå vikten av att individens sociala band stärks till det konventionella samhället. Om avsaknad av bostad, arbetslöshet och ekonomiska problem kan bidra till att en individ kvarstannar i kriminalitet, kan en situation där individen ges tillgång till en ordnad bostadssituation, arbete/sysselsättning och en ordnad ekonomisk situation underlätta i processen att upphöra med kriminalitet och individens återinträde i det konventionella samhället. Genom att bidra till att minska individens upplevelse av Strain, något som flera individer i en kriminell livsstil har upplevt under större delar av sitt liv, är det rimligt att anta att individen kopplat till investeringar och risk för förlust av dessa väljer att avstå från kriminella handlingar. Det är möjligt att strainteorin i detta avseende kan fungera som en drivkraft istället för en tillbakadragande kraft. Drivkraften kan utgöras av att individen vill undvika den sociala positionen vilken han eller hon hade under sitt liv som kriminell, och inleder därmed en ny läroprocess in i de rådande normsystemen. Individen får en ökad social kontroll genom nya relationer, möjlighet att studera och interagera med andra människor i det konventionella samhället. Kopplat till vår studie läggs fokus vid den sammanhållande kraften hos de sociala banden och betydelsen av att stärka dessa för att underlätta för individen och föra honom eller henne framåt i sin förändringsprocess. 3.4 Exitprocesser Processen att lämna en kriminell livsstil är möjlig att förstå genom den exitprocess ur en central livsroll, som beskrivs av Helen Ebaugh (1988). Författaren har studerat hur individer bryter upp från och lämnar en central livsroll, väsentlig för den egna identiteten, skapar sig nya erfarenheter och bygger upp en ny identitet. Ebaugh (1988) har analyserat exitprocessen, bland annat för före detta nunnor, advokater och alkoholister, och identifierat ett mönster för hur det är möjligt att förstå en exitprocess. Det mönster som beskrivs vara signifikant för en individ i en exitprocess identifieras av Ebaugh (1988) ha sin utgångspunkt i fyra stadier. Stadierna utgår i ett första stadie från tvivel gällande den nuvarande livsstilen och att sedan i ett andra stadie söka efter alternativ. Individen gör här en bedömning av den investering som krävs samt av de fördelar som kan kopplas till en alternativ roll. Vad som identifieras i ett tredje steg är sedan vändpunkter (vanligen en eller flera händelser av negativ karaktär), och slutligen att i ett fjärde stadie skapa sin ex-roll genom att känslomässigt ta avstånd från den tidigare rollen och samtidigt tvingas möta och uppleva sociala förväntningar baserade på den nya rollen. 21 Det första (1) stadiet i exitprocessen beskrivs av Ebaugh (1988, 2. kap.) innebära att individen kommer till insikt i att de normativa föreställningar som tillskrivits honom eller henne utifrån den specifika rollen inte överensstämmer med den egna självbilden, något som bidrar till att individen styr sin identitet och roll i en ny riktning. Sannolikt är att individen i detta stadie upplever en känsla av att vantrivas och att de grundläggande behoven inte tillfredsställs. Individen ifrågasätter nu det som tidigare tagits för givet och vanligt är att han eller hon söker sig till någon närstående för att berätta om känslan. Ebaugh pekar på att det i denna fas är av stor vikt att individen får stöd och bekräftelse för att få kraft och styrka i att söka vidare efter andra alternativ och roller. Det andra (2) stadiet innebär att individen påbörjar ett sökande efter andra alternativ. Individen nås av en insikt kring att en förändring bör ske, något som ofta föranleds av en avgörande handling eller konsekvens. Individen gör här en bedömning av den investering som krävs samt av de fördelar som kan kopplas till en alternativ roll. Under denna fas är individen fortfarande en del av den tidigare gruppen och det tidigare nätverket men har medvetet eller undermedvetet beslutat att bryta med sin nuvarande roll och att söka efter en ny (Ebaugh 1988, 3. kap). I det tredje (3) stadiet identifieras vändpunkter, vanligen en eller flera händelser av negativ karaktär, och en känsla av förvirring och osäkerhet. Denna fas är ofta känslomässigt krävande för individen som kommer att sakna en känsla av tillhörighet. Under denna fas har individen brutit med det tidigare nätverket och den tidigare vänskapskretsen vilken är fortsatt verksam i det tidigare livet. Individen har ännu inte funnit sin nya plats och identitet, vilket utgör en stor återfallsrisk. På grund av risken att återfalla i den tidigare rollen och det tidigare beteendemönstret är stödbehovet markant under denna fas. Individen har i denna fas fattat det definitiva beslutet att lämna den tidigare rollen (Ebaugh 1988, 4. kap.). Ebaugh (1988) beskriver fem vändpunkter under den tredje fasen som bidrar till att förändring sker enligt följande: • Att en utmärkande händelse sker. Detta innebär att en händelse sker som får särskild betydelse för uppbrottsförloppet. Händelsen ligger till grund för att förändringsprocessen ska träda i kraft och utgör inte längre något som individen endast funderar över (Ebaugh 1988, s. 125 ff.). 22 • Strået som bryter kamelens rygg. Individen kommer till insikt i att en förändring måste ske. En vanlig känsla hos individen är att han eller hon har fått nog (Ebaugh 1988, s. 128 f.). • Tidsrelaterade faktorer. Individen kommer till insikt i att förändringen måste ske nu för att lyckas (Ebaugh 1988, s. 129 f.). • Ursäkter. Ursäkter innebär händelser som inträffar och som rättfärdigar ett uppbrott. Uppbrottet kan tyckas ske plötsligt men det finns bakomliggande motiv och faktorer som styr och påverkar att ett uppbrott måste ske (Ebaugh 1988, s. 130 ff.). • Femte och sista vändpunkten som Ebaugh (1988, s. 132 ff.) beskriver är antingen/eller-situationer. Detta innebär att individen inser att en förändring måste ske, antingen för att rädda sitt eget liv och hälsa, eller någon annan betydelsefull individs liv och hälsa. I det fjärde (4) och sista stadiet skapar individen sin ex-roll genom att känslomässigt ta avstånd från den tidigare rollen och tvingas samtidigt möta och uppleva sociala förväntningar baserade på den nya rollen. En stabil grund byggs för den nya rollen och individen upplever ofta en känsla av att vara starkare än vad han eller hon tidigare har varit under processen. Under det fjärde stadiet är det av vikt att individen tar avstånd från sin tidigare roll för att kunna skapa en ny roll och en ny identitet. Att lämna sin tidigare roll och identitet bakom sig och påbörja förändringen mot en ny är en tidskrävande process som innebär svårigheter och motstånd både från samhället, sociala relationer och psykologiskt. Individer som befinner sig i denna fas upplever sig ofta ensamma och socialt isolerade. Ebaugh pekar på vikten av att individer som byter roll och identitet får stöd från familj, vänner och andra betydelsefulla individer under processens gång (Ebaugh 1988, 5. kap.). Gemensamt för alla ”föredettingar” är att de tidigare har identifierats med en roll de inte längre har (Ebaugh 1988, s. 1). Av vad som beskrivits ovan menar Ebaugh att flera olika avgöranden och vändpunkter påverkar en individs beslut att göra en rollförändring, och författaren pekar på vikten av att få stöd under processen. Att få hjälp med ett nytt boende, arbete eller annan sysselsättning är 23 faktorer som verkar underlätta i förändringsprocessen. Exitprocessen sträcker sig vanligtvis över lång tid och har sin utgångspunkt i att individen känner osäkerhet och tveksamhet inför den nuvarande rollen. Individen nås sedan av en stark vilja till att förändras, vilket leder till en rollförändring. Figur 4. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. Bilden visar de stadier en individ genomgår i en exitprocess ur en roll central för den egna identiteten. 3.5 Sammanfattning Sammantaget kan teorierna i genomgången tillsammans utgöra en förklaringsmodell för vägen ut ur kriminaliteten. I och med att en individ påbörjar processen att byta ut sina kriminella handlingar mot legala handlingsalternativ kommer stämpeln på individen successivt att förändras. Exempelvis kan stämpeln förändras från etiketten kriminell till före detta kriminell. Genom att individen fortsatt avhåller sig från kriminaliteten kommer omgivningen också att så småningom se den faktiska förändringen. Individen själv kan dessutom påverka denna bild genom sättet han eller hon talar om sig själv. Genom att berätta för andra att han eller hon har upphört med sitt kriminella liv kommer detta rykte successivt att sprida sig, vilket i sin tur kommer att leda till att ”skvallret” om individen bidrar i processen mot att förändra stämpeln från kriminell till ”approved”. I och med att individen har gjort ett aktivt val att lämna sitt kriminella liv bakom sig och uttrycker en vilja mot att förändras, finns möjligheten att få tillgång till stöd- och hjälpresurser som kan stärka individens sociala band till det konventionella samhället. Succesivt inleder individen en livsstilsförändring och en rollförändring. Denna förändring påverkar individens självbild, känsla av sammanhang och anknytning tillsamhället. Under hela processen tvingas individen 24 att lära om. Att upphöra med kriminaliteten innebär att lämna allt som tidigare utgjort individens kapital. En ny roll och att återintegreras i det konventionella samhället innebär en process att tillägna sig ett kapital användbart på en för individen främmande arena. Figur 5. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. Bilden ovan illustrerar hur de teorier som presenterats kan vävas samman till en förklaringsmodell av en exitprocess. Genom att byta ut det kriminella handlingsmönstret mot legala handlingar klättrar individen uppåt i spiralen och får därmed ökad tillgång till resurser som tidigare varit otillgängliga. Skvallret kring individen kommer utifrån detta även att förändras från att ha blivit betraktad som kriminell, till att bli ”approved”. ”Boxarna” i bilden symbolisar Ebaugh’s exitprocess som utgår från fyra olika stadier. Pilarna som pekar in mot spiralen symboliserar de fyra sociala banden, vilka är nödvändiga att stärka under processen för att individen ska kunna avhålla sig från kriminella handlingar. 25 4. Metod och metodologi 4.1 Metateoretisk utgångspunkt Studiens metateoretiska utgångspunkt tar fäste i det socialkonstruktivistiska perspektivet. Perspektivet bygger på samhälleliga uppfattningar och gemensamma bilder av den sociala verkligheten. Bilderna skapas genom sociala processer och konstrueras och etableras både genom vår självförståelse samt genom vår verklighetsuppfattning (Thomassen 2007, s. 205). I denna studie har detta perspektiv utgjort utgångspunkt och förståelse-ram för hur vi uppfattar, kategoriserar och stämplar individer är konstruktioner av våra gemensamt skapade sociala bilder. Perspektivet har även gett en förståelse för vad som av samhället klassificeras som brottsligt respektive önskvärt beteende. Om en individ bryter mot det, av samhället konstruerade, önskvärda beteendet klassas individens handlingar som avvikande. Omgivningens reaktioner på handlingen är förutbestämda utifrån gemensamma uppfattningar, och reaktionen bestämmer om handlingen ska klassas som avvikande eller inte. Dessa gemensamma bilder av verkligenheten kan se olika ut kopplat till grupper. Det konventionella samhället kan anses ha tolkningsföreträde kring vilka handlingar som ska klassas som ”normala och önskvärda”. Omgivningen har konstruerat individerna till avvikare och det är även utifrån omgivningens konstruktion individerna ska agera för att på ett ”lyckat” vis bli återintegrerade i samhället. Det kan bidra med förståelse kring vad som behövs för att samhället ska välkomna individen tillbaka och ge honom eller henne stämpeln som ”approved” istället för ”rejected”. Individen ska uppfylla kraven för att konstrueras om, från avvikande till accepterad. 4.2 Val av metodteknik Berättelser är viktiga i det sociala arbetet oavsett om vi är socialarbetare eller forskare. I denna undersökning är syftet att undersöka processen att lämna en kriminell livsstil hos före detta medlemmar i en kriminell gruppering och vi anser därmed att det är betydelsefullt att nå individers livsberättelser (Nygren 2008, s. 21). Med en narrativ ansats ämnar vi skapa förståelse för, och kunskap om en exitprocess ur gängkriminalitet. Genom individernas berättelser önskar vi undersöka hur de skildrar sina problem och sin exitprocess. Genom de yrkesverksammas berättelser av detsamma ämnar vi i sin tur ställa de framställda uppfattningarna i kontrast till varandra, för att belysa hur det påverkar individens förutsättningar att återintegreras i det konventionella samhället. Vi vill använda den 26 narrativa utgångspunkten till att skapa förutsättningar för att lyssna till, och få tillträde till respondenternas såväl uttalade som outtalade berättelser (Larsson, Sjöblom & Lilja, 2008, s. 34 f.). Individens livshistoria gör det även möjligt att synliggöra de sociala, ekonomiska historiska och kulturella krafter och strukturer som skapar och förändrar människors liv. Livshistorierna visar hur individerna handlar och anpassar sig efter de givna möjligheter och gränser som samhället tillhandahåller (Öberg 2011, s. 61). Respondenternas egna berättelser är av stor betydelse och ger oss en möjlighet att samla in data som inte är möjlig att nå på annat sätt. Berättelserna erbjuder en möjlighet att i större utsträckning kunna uttala sig säkert om såväl faktiska händelseförlopp, som om olika händelser i livet som respondenten tillskriver mening (Nygren 2008, s. 22). För att på bästa sätt få tillgång till individernas berättelser valdes en kvalitativ metod, vilken är tolkande till sin karaktär. Med en kvalitativ metod som utgångspunkt är det möjligt att genom informanternas enskilda berättelser kunna dra allmänna slutsatser om en exitprocess (Bryman 2011, s. 340). Inom den kvalitativa metoden valdes ett tillvägagångssätt i form av semistrukturerade intervjuer där informanterna gavs möjlighet att uttrycka känslor, attityder och synpunkter i ämnet (Larsson 2005b). Genom semistrukturerade intervjuer nås informanternas föreställningar, uppfattningar, erfarenheter, åsikter och kunskap inom ämnet. Informanterna ges även större frihet och utrymme för att fördjupa och utveckla sina svar, då de får uttrycka sig i sina egna ord och termer, vilket kan bidra till att fördjupa förståelsen kring ämnet och väcka frågor som vi inte på förhand hade tänkt på (Denscombe 2009, s. 234). Då frågeställningarna rör människors livsstilsförändringar blir en tolkning av materialet nödvändig för att kunna skapa en förståelse för exitprocessen. 4.3 Urvalsförfarande Redan i ett tidigt skede i uppsatsskrivandet blev det tydligt att många, både individer och myndigheter, berörs av gängkriminalitet. För att förstå drivkrafter och hinder i en exitprocess beslutades att genomföra intervjuer både med individer som själva har erfarenhet av att lämna en kriminell livsstil och gängtillhörighet, och med yrkesverksamma inom området. Vi anser att det är av vikt att förstå individernas egna berättelser kring vad som har underlättat respektive försvårat i deras exitprocess. Berättelserna genom de yrkesverksamma är av intresse på det sätt att båda sidor kan fördjupa och kontrastera varandra, samt bidra till en helhetssyn. De olika sidorna får således olika dignitet, de tjänar olika syften. 27 Vi beslutade att intervjua fyra yrkesverksamma inom området och därmed inom verksamheterna Socialtjänsten, Arbetsförmedlingen, Kriminalvården samt ett kommunalt HVB inom vilket de bland annat arbetar med exitprocesser. För att komma i kontakt med individer som själva har erfarenhet av att lämna en kriminell livsstil och gängtillhörighet togs kontakt med verksamheter, i vilka individerna till viss del arbetar utifrån sina erfarenheter. På så vis kom vi i kontakt med respondenternas berättelser utan att samtala direkt med klienter. Vi intervjuade fem respondenter som idag arbetar inom verksamheterna KRIS, Fryshuset Passus samt inom ett kommunalt HVB. Vi har inte själva styrt valet kring vilka individer inom verksamheterna som utgjort respondenter, verksamheterna har själva utsett dessa. På så vis har vi inte heller ämnat påverka faktorer som kön, ålder, etnicitet etc. på våra respondenter, vilket innebär att vi exempelvis inte belyser det eventuellt unika i kvinnors exitprocesser. Då studien riktar sig till två skilda sidor i form av yrkesverksamma och yrkesverksamma med egen erfarenhet av en exitprocess utgörs insamlad data av fyra respektive fem intervjuer inom varje ”grupp”. Det är möjligt att anse att detta utgör ett lågt antal informanter representerande respektive grupp och att de olika grupperna därmed inte är tillräckligt representerade. Urvalet påverkar om det kommer att finnas en tillräcklig nyansskillnad i den insamlade datan och därmed också huruvida det är möjligt att uttala sig om viktiga faktorer i en exitprocess. Dock menar Kvale & Brinkmann (2014, s. 310). att kvalitativa studier inte söker generaliserbarhet, utan syftar till att belysa människors unika livsberättelser Urvalet kan jämföras med det som Bryman beskriver vara ett målstyrt urval samt ett slumpmässigt urval. Det målstyrda urvalet visar sig genom att urvalet har gjorts utifrån en önskan om att intervjua individer och yrkesverksamma relevanta för forskningsfrågorna. Det slumpmässiga urvalet visar sig genom att verksamheterna själva har valt respondenter (Bryman 2011, s. 434). För presentation av de verksamheter inom vilka respondenterna är yrkesverksamma, se bilaga 1. 4.4 Genomförande av intervju Efter det att urvalet skett, informationsbrevet hade skickats ut (se bilaga 2 & 3) samt när informanterna givit sitt informerade samtyckte, bokades tid och plats för intervju. Då en så 28 neutral plats som möjligt eftersträvades, där informanterna kände sig trygga och bekväma, överlämnade vi beslut om dag och plats till informanterna. Det fria valet resulterade i att intervjuerna genomfördes på kontor och samtalsrum på olika arbetsplatser, samt i grupprum i universitetets lokaler. Tre av de nio intervjuerna genomfördes över telefon. Respondenterna gav själva förslag gällande att genomföra intervjun via telefon, på grund av det geografiska avstånd som skilde oss åt. Viktigt att reflektera över gällande genomförandet av intervju via telefon är det faktum att en viss förståelse och tolkningsmöjlighet av exempelvis kroppsspråk försvinner (Bryman 2011, s. 209). Det kan även sannolikt hävdas att informanterna befinner sig i en, i högre utsträckning, utsatt situation då relationen mellan forskare och informant genom telefonintervju blir än mer ojämlik. Denscombe (2009 s. 30) för dock ett resonemang kring att telefonintervjuer i förhållande till intervjuer ansikte mot ansikte i hög uträckning ger lika data. De intervjuer som genomfördes via telefon upplevs inte märkbart ha påverkat insamlad data, eller att situationen har utgjort ett hinder för förståelse. Vid dessa intervjuer lades stor vikt vid lyhördhet och att lämna utrymme till respondenten. Vi såg det betydelsefullt att löpande under intervjun få bekräftat av respondenterna huruvida vi uppfattade informationen på rätt sätt. Respondenterna informerades även såväl före som efter intervjuns genomförande, om rättigheten att avstå från att besvara specifika frågor samt om rätten att när som helst återkalla sitt samtycke. Stort fokus låg kring lyhördhet för nyansskillnader i röst och pauser. Som forskare och intervjuare har vi sannolikt påverkat intervjuns genomförande och dess resultat, bland annat genom faktorer så som kön, ålder, etnicitet, dialekt och yrkesstatus som studenter. Sådana faktorer har inverkan på informantens intryck och även på den relation som skapas. Dessa är dock faktorer ej möjliga att påverka, medan faktorer så som artighet, punktlighet, lyhördhet och neutralitet är sådant som varit möjligt att påverka och som därmed bidrar till möjligheterna att utveckla en god och tillitsfull relation under intervjun (Denscombe 2009, s. 245). Målet i intervjusituationen har genomgående varit att skapa och bibehålla en god relation till informanterna vilket innebär att vi har arbetat utifrån de faktorer som kunnat påverkas. Intervjuerna genomfördes utifrån skilda ansvarområden vilket innebar att en av oss hade huvudansvar för frågorna, medan en bar ansvaret för att anteckna och bistå med eventuella följdfrågor. Att intervjun spelades in samt att anteckningar delvis fördes kan sannolikt påverka i intervjusituationen och därmed också påverka insamlat material. Möjligen är 29 resultatet av dessa faktorer att informanten är vaksam på vad han eller hon uttalar sig om (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2011, s. 52 f). Innan intervjun inleddes informerades samtliga informanter ytterligare en gång om vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet u.å). Intervjuerna med de respondenter som själva genomgått en exitprocess genomfördes med utgångspunkt i olika teman; Kriminalitet, Kriminell gruppering, Kvalitet i sociala relationer, Missbruk, Exitprocessen samt Identitet och rollförändring (se bilaga 4). Samtliga teman inleddes med öppna frågor som uppmanade individen att berätta fritt kring temat, detta för att inte styra individen i dennes berättelse kring sin process. De öppna frågorna följdes av följdfrågor för att nå djupare, mer utvecklade svar, samt en ökad förståelse. Även intervjuerna med de yrkesverksamma var indelade i olika teman; Bakgrund, Kriminalitet/kriminell gruppering, Exitfaktorer, Arbete, Muck och Samverkan (se bilaga 5), detta för att kunna kontrastera de olika svaren från de olika grupperna, vilket bidrog till en helhetssyn. 4.5 Bearbetning och analys av data När alla intervjuer var genomförda påbörjades transkriberingsarbetet som innebär ett tidskrävande men fördelaktigt arbete, då det underlättar i analysen genom att vi bearbetar och lär känna materialet (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2011, s. 52 ff.). Relevant i sammanhanget är även att respondenternas exakta ordval och uttryckssätt behålls (Bryman 2011, s. 428). Första steget i analysmetoden utgjordes av att tillsammans läsa igenom de färdigställda transkriberingarna och med olika färger märka ut citat utifrån de teman som utgjort utgångspunkter enligt intervjuguiderna. Nästa steg bestod av att sortera in citaten under respektive tema och sålla bort de citat som ansågs vara upprepningar eller överflödiga. (Ahrne & Svensson 2011, s. 25 ff.). Vi var dock noga med att citat som uttryckte skilda meningar behölls för att visa på en mångsidig syn i ämnet. I efterhand har vi även gått tillbaka och lyssnat på intervjuerna för att rekapitulera olika känslor och uttryck för att säkerställa att vi uppfattat informanterna rätt. I likhet med vad Ahrne och Svensson (2011, s. 220) resonerar kring, har citaten återgetts ordagrant med vissa mindre språkändringar 30 gällande talspråk, vilket innebär att ”mej och dej” skrivits ut som ”mig och dig” etc. Språkändringarna gjordes för att underlätta läsandet, samt för att göra informanten rättvisa. Under arbetsprocessens gång växte en röd tråd fram, en slags kronologisk ordning som gick igen i respondenternas livshistorier, i avsnittet kring tidigare forskning, samt i de teoretiska utgångspunkterna. Den kronologiska ordningen som urskildes utgjordes av vägen in i kriminaliteten, händelser och vändpunkter som lade grunden för beslutet att lämna gängkriminalitet, för att sedan beskriva den långa och hårda vägen ut. Vi har utifrån denna ordning valt att analysera och presentera studien. Upptäckten gjorde att specifika analysteman arbetades fram; Vägen in, Utanförskapet, Tvivel, Vilsen, Steget vidare- att inte ge upp, samt Accepterad. Under bearbetningen av resultatet visade sig även flera tankar och synsätt uppkomma gällande behov och insatser genom respektive ”informantgrupp”. För att kunna peka på det problematiska gällande målgruppens förutsättningar valdes därmed ytterligare en rubrik utifrån temat Insatser-behov-synpunkter. I analysen benämns de individer som själva har erfarenhet av en exitprocess och till viss del arbetar utifrån denna erfarenhet i sitt yrke, för ”Respondent A, B, C, D, E”. De yrkesverksamma benämns ”Företrädare, X” där X representerar respektive verksamhet. Benämningen av dessa informanter som företrädare har gjorts med anledning av att det inte är av intresse vem som har sagt vad, utan snarare hur olika myndigheter och verksamheter ser på och bemöter målgruppen (Bryman, 2011 s. 133 f.). För en närmare presentation av informanterna, se rubrik 5.2 samt bilaga 1. 4.7 Studiens tillförlitlighet Inom kvalitativ forskning används två begrepp, validitet och reliabilitet, för att kontrollera en studies tillförlitlighet och trovärdighet. Validiteten syftar till att kontrollera att forskaren har undersökt det som ämnades undersöka, att materialet som samlats in är relevant i sammanhanget, samt om studiens slutsatser hänger ihop (Bryman 2011, s. 50). Validiteten i denna studie har eftersträvats, bland annat genom utformningen av intervjuguider. Dessa ska ligga till grund för resultat- och analys, och stor noggrannhet har eftersträvats gällande det att frågorna syftar till att utgå från studiens syfte och frågeställningar. Då data har insamlats genom totalt nio respondenter är det möjligt att hävda att studien besitter låg grad av generaliserbarhet. Det är utifrån detta inte möjligt att låta studiens resultat tala för en hel 31 grupp, i detta fall för samtliga yrkesverksamma och samtliga individer som har erfarenhet av en exitprocess. Generaliserbarhet är dock inte avsikten med studien, då fokus ligger på det unika genom respondenternas egna livsberättelser. För att öka transparensen och därigenom tillförlitligheten i denna studie framförs en kort presentation av respektive informant under rubrik 5.2. För att studien ska uppnå en hög grad av reliabilitet, vilket innebär att kvalitetssäkra att studiens resultat är pålitliga, att värdera graden av tillförlitlighet samt att säkerställa att undersökningen skulle få ett liknande resultat om den genomfördes igen, har flera överväganden gjorts (Denscombe 2009, s. 381). Detta resonemang går i linje med vad Bryman väljer att definiera som tillförlitlighet. Bryman (2011, s. 354 ff.) delar in begreppet tillförlitlighet i fyra kategorier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. För att stärka tillförlitligheten har vi i enlighet med vad Bryman skriver försäkrat att respondenterna fått ta del av studien och blivit framställda på rätt sätt, återgett en redogörelse av den sociala verkligenheten respondenterna lever i, att en fullständig och tillgänglig redogörelse av forskningsprocessen har gjorts, samt att vi inte medvetet låtit personliga värderingar påverka utförandet och slutsatserna. Vi vill dock påstå att det är omöjligt att ge en fullständig redogörelse av hela processen och de överväganden som gjorts, då processen och dessa överväganden är omfattande. Vi anser istället att en transparens och öppenhet i beskrivningen av studien är av vikt och att detta har åstadkommits. Vi har försökt att ha en så objektiv syn som möjligt på gängkriminalitet och kriminell livsstil för att inte styra slutresultaten, dock menar vi att en människa aldrig är helt neutral och att vi därför haft en viss inverkan. Vår studie avser inte att besvara den absoluta sanningen om centrala faktorer i en exitprocess, utan strävar efter att ge en skildring av några individers livsöden och av hur vi som socialarbetare kan underlätta processen att lämna gängkriminalitet, även om en individs förändringsprocess inte går att likställas med en annan. Genom den socialkonstruktivistiska och teoretiska utgångspunkten är vi medvetna om att vi återskapar och konstruerar bilden av gängkriminalitet och en kriminell livsstil som ett fenomen trots våra försök att vara objektiva i processen. Transkriberingarna har utifrån detta varit viktiga, då de speglar respondenternas åsikter och yttranden, vilket kan stärka vår studie. 32 4.8 Forskningsetiska överväganden För denna studie av exitprocesser är intresset främst riktat mot individer som har egna upplevelser och erfarenheter av gängmedlemskap, då betydelsefulla komponenter i upphörandet med en kriminell livsstil bör besvaras med utgångspunkt i dessa livshistorier. Då vi av etiska aspekter inte har möjlighet att genomföra en studie direkt riktad mot klienter, utan en tidskrävande etisk prövning, har vi varit i kontakt med individer med en bakgrund som före detta kriminell och medlem i en kriminell gruppering. Individerna som själva genomgått en exitprocess använder idag sina erfarenheter i sin profession och blir i detta avseende utsatta i mindre utsträckning, då de själva har valt att i sitt yrkesutövande arbeta med sin bakgrund som förutsättning. Under planeringsstadiet har vi övervägt de konsekvenser som kan följa av intervjuerna. För de individer som själva har erfarenhet av en exitprocess kan situationen innebära stress, att gamla mönster bubblar upp till ytan och risken finns att individen fortfarande arbetar med sin förändringsprocess. Utifrån denna aspekt är det nödvändigt att reflektera kring forskningens nytta. Kvale och Brinkman (2014, s. 105) resonerar kring forskningens betydelse och betonar vikten av att genomgående reflektera kring dess effekter för att uppnå en god etisk kvalitet. I detta avseende menar vi att, trots att starka minnen och före detta livsmönster kan bli påtagliga och känslomässiga för respondenterna, har de individer som själva genomgått en exitprocess valt att använda sina erfarenheter av kriminalitet och gängmedlemskap i sin profession. De använder sina livshistorier för att hjälpa andra. För att fullfölja syftet med studien har intresse även riktats till berörda yrkesverksamma inom området. Även hos de yrkesverksamma kan frågor väckas efter intervjun. Det är möjligt att det hos respondenterna uppstår tankar och reflektioner kring den egna professionen och verksamheten utifrån de områden som berörts under intervjun. Det är dock möjligt att anse att de på förhand, genom ett informationsbrev och en kortare presentation av studiens syfte, till viss del varit medvetna om vilka eventuella tankar och reflektioner deltagandet kan väcka. informanterna har avidentifierats i materialet, dock redogörs för vilken organisation informanterna representerar, detta för att inte påverka studiens validitet. För att förståelsen ska bli så korrekt som möjligt är det av vikt att utlåtanden kopplas till den specifika verksamheten. En förutsättning är också att informanterna känner sig trygga i sitt deltagande för att inte uppleva uppenbara krav på lojalitet gentemot organisationen. 33 Utöver ovan nämnda har Vetenskapsrådets fyra olika etiska grundprinciper i form av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet genomgående tagits i beaktande i forskningsprocessen (Vetenskapsrådet u.å). Dessa krav har tillämpats på det sätt att det informationsbrev som skickades ut delgav informanterna en kort bakgrundsinformation, information om studiens syfte och om det frivilliga deltagandet, vilket innebär att informanterna när som helst har rätt att återkalla sitt samtycke samt att undvika att svara på vissa frågor. Samtliga informanter har efter att tagit del av informationsbrevet (bilaga 2 & 3) givit ett så kallat informerat samtycke till att delta i undersökningen. Genom informationen om individernas rättigheter och att inte ha varit påstridiga i våra frågor, tror vi oss ha lagt grunden för en ömsesidig tillit mellan oss och informanterna i intervjusituationen. Detta förtroende har varit viktigt för oss då vi träder in och tar del av olika individers livsberättelser och därför inte vill betrakta dem som ”en i mängden”. Det material som samlats in, både nedskrivet och inspelat, har endast vi själva haft tillgång till. Efter att studien har avslutats och uppsatsen godkänts ska materialet förstöras för att säkerställa att det inte kan användas i annat syfte. Uppgifter så som namn, personuppgifter och liknande har avidentifierats, vi omnämner dock den verksamhet som företräds. Denna information har delgetts informanterna när tid bokades för intervju, samt genom informationsbrevet och före intervjuns början. informanterna gavs även möjlighet att ställa ytterligare frågor (Bryman 2011, s. 131 f.). 34 5. Resultat och analys 5.1 Inledning I detta kapitel redovisar vi resultatet och en analys av vår empiriska studie med utgångspunkt i undersökningens syfte och övergripande frågeställningar, samt hur resultatet förhåller sig till tidigare forskning. Utifrån den sammanställda empirin menar vi att det har varit möjligt att urskilja olika faser att genomgå och möta längs vägen ut ur kriminaliteten, vilka framstår vara gemensamma för samtliga av respondenterna med erfarenhet av en exitprocess. Dessa faser kommer att utgöra olika teman. Avsnittet inleds med att beröra temat vägen in i kriminaliteten som följs av temat utanförskap. Förändringsprocessen tycks inledas genom att tvivel på den nuvarande livsstilen uppstår, vilket presenteras under temat tvivel. Beslutet att lämna presenteras under temat vändningen. Vändningen innebär klivet in i den nya rollen med en känsla av skräck och förvirring under temat vilsen. Under temat steget vidare- att inte ge upp presenteras vad som framstår vara påverkande för att komma vidare i processen och så småningom befästa den nya rollen. I den slutliga fasen vilket utgörs av temat accepterad, handlar det om att nå en känsla av acceptans och att bli fullt integrerad i sin nya roll och det konventionella samhället. Under temat insatser- behov- synpunkter framställs tankar kring hjälp- och stödbehov och vad som kan anses vara viktigt för att kunna genomföra rollförändringen. Det empiriska materialet består även av berättelser av yrkesverksamma, vilket används för att kontrastera berättelserna av de respondenter som talar om sin förändringsprocess. Berättelserna av de yrkesverksamma integreras därmed löpande inom respektive tema. Under respektive tema illustreras, med hjälp av figur 5 (presenterad i teoretisk ansats), var i exitprocessen individen tycks befinna sig. Illustrationen innebär en förenklad bild av processen, då den i realiteten är komplex. Processen innebär ingen rätlinjig väg från utgångsposition till mål, individen kan vid olika skeden och tidpunkter uppleva svårigheter som gör att han eller hon pendlar något fram och tillbaka mellan olika faser och steg i processen. 35 5.2 Presentation av informanter Då fyra av informanterna är verksamma inom olika verksamheter kopplat till kriminalitet, väljer vi att benämna dem ”företrädare” för de olika verksamheterna, vilket dock inte skall tolkas som att de är officiella företrädare för dessa verksamheter. Som framgår av avsnitt 4.3 är företrädarna verksamma inom Socialtjänsten, Arbetsförmedlingen, Kriminalvården samt inom ett kommunalt HVB för motivation och utredning av missbruk och beroende. Resterande fem av informanterna är på olika sätt yrkesverksamma inom fältet och har själva erfarenhet av att lämna en kriminell livsstil och gängkriminalitet. Dessa kommer genomgående att benämnas respondent A, B, C, D och E. Nedan följer en kort beskrivning av samtliga informanter. Företrädaren för Arbetsförmedlingen: Företrädaren har flera års erfarenhet av arbete inom Arbetsförmedlingen och ansvarar sedan ett antal år tillbaka ensamt för arbetet mot Kriminalvården i hela åtta kommuner. Företrädaren för Frivården: Företrädaren har mångårig erfarenhet av Kriminalvård, bland annat genom sin tjänst som Kriminalvårdsinspektör. Sin nuvarande position inom Frivården har företrädaren haft sedan tjugofem år tillbaka. Företrädaren för ett kommunalt HVB för motivation och utredning av missbruk och beroende: Företrädaren har tidigare mångårig erfarenhet av arbete inom Kriminalvården och flera års erfarenhet av sin nuvarande tjänst som behandlare inom missbruk och beroende. I sin nuvarande tjänst har företrädaren arbetat med programmet Kriminalitet som livsstil under drygt två års tid. Företrädaren för Socialtjänsten: Företrädaren har lång erfarenhet av socialt arbete och har varit yrkesverksam inom Socialtjänsten och sin nuvarande position sedan sju år tillbaka. Respondent A: Respondentens väg in i kriminaliteten blev i tidig ålder genom brodern. När respondenten lämnade den kriminella livsstilen hade han drygt tio år bakom sig i den tunga kriminella världen, varav fyra års anstaltsvistelse och viss del av straff i form av kontraktsvård. Respondenten är yrkesverksam inom KRIS. 36 Respondent B: Respondentens väg in i kriminaliteten blev i tidig ålder genom vänner. När respondenten lämnade den kriminella livsstilen hade han, precis som respondent A, drygt tio år bakom sig i den tunga kriminella världen, varav fyra års anstaltsvistelse. Respondenten är yrkesverksam inom KRIS. Respondent C: Respondentens väg in i kriminaliteten blev i tidig ålder, främst med anledning av den dysfunktionella bakgrunden och genom sökandet efter identitet och tillhörighet. Respondenten ser att det kriminella tankemönstret fanns närvarande redan vid sju-åtta års ålder. När respondenten lämnade den kriminella livsstilen hade han drygt tjugo år bakom sig i den tunga kriminella världen. Respondenten har inte avtjänat någon form av straff för sina kriminella handlingar. Respondenten är yrkesverksam inom KRIS. Respondent D: Respondentens väg in i kriminaliteten blev i tidig ålder, främst med anledning av sin dysfunktionella bakgrund. När respondenten lämnade den kriminella livsstilen hade han ca trettio år bakom sig i den tunga kriminella världen, varav sexton års anstaltsvistelse. Respondenten är yrkesverksam som alkohol- och drogterapeut, samt kriminalitetsbehandlare inom ett kommunalt HVB. Respondent E: Respondentens väg in i kriminaliteten blev i tidig ålder genom föräldrarnas skilsmässa. Respondenten begick sin första kriminella handling vid nio års ålder. När respondenten lämnade den kriminella livsstilen hade han ca trettio år bakom sig i den tunga kriminella världen, varav nio års anstaltsvistelse. Respondenten är yrkesverksam inom Fryshuset Passus. 5.3 Vägen in Vi menar att det är av relevans att förstå vägen in i en kriminell livsstil och gängkriminalitet för att kunna förstå vägen ut. Vad som har bidragit till att individerna har utvecklat en kriminell livsstil är av betydelse för individens förutsättningar och något som formar dennes hjälp- och stödbehov. Uppväxtvillkor som påverkansfaktor för utvecklingen av ett kriminellt beteende är återkommande inom respondenternas berättelser. De talar mycket om känslor och trauman som drabbat dem, vilket de anser har påverkat dem känslomässigt och bidrog till att de tog 37 till droger för att stänga av känslolivet. Från det att respondenterna begick sin första kriminella handling och valde att fortsätta med ett kriminellt handlingsmönster växte en bild fram av dem som avvikare. Vägen in i kriminaliteten kom för respondenterna att bli vägen in i en avvikarkarriär och ett utanförskap enligt Beckers (2006) begrepp. I takt med en växande avvikelse försköts de av omgivningen längre och längre från samhället genom att de utifrån sin roll som kriminell betraktades som icke önskvärda i flera sammanhang. Respondenterna försattes i ett utanförskap som innebar begränsade resurser och handlingsalternativ. Enligt stämplings-, kontroll- och strainteorin är det möjligt att anse att den sociala position som följde av att stämplas som kriminell och avvikare kan utgöra en förklaring till respondenternas fortsatta kriminella handlingsmönster. Vi är medvetna om att detta speglar en förenklad bild av fenomenet, dock har vi valt att inte uppehålla oss ytterligare kring vägen in, då fokus för studien är vägen ut. Figur 6. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. Bilden visar hur individen från sin första kriminella handling genom en avvikarkarriär har rört sig nedåt i spiralen och förskjutits längre och längre från samhället. 5.4 Utanförskapet Av respondenternas berättelser framkommer att de upplevde ett stort utanförskap under sin tid som kriminella och att de tvingades möta flera svårigheter i samhället även när de hade valt att upphöra med kriminaliteten. Svårigheterna att ta sig tillbaka in i samhället grundar sig i det utanförskap respondenten befunnit sig i under tiden som kriminell. Respondenterna beskriver svårigheter att åter ta sig in på bostads-och arbetsmarknaden där de tenderar att bli 38 exkluderade med anledning av de val och handlingar som gjorts under tiden som kriminella. Detta bekräftar vad som framkommer av Nilssons (2002) forskning. Nilsson (2002) konstaterar att individer med ett kriminellt förflutet som grupp är marginaliserade och socialt exkluderade genom bristande delaktighet i samhället och bristande anknytning till arbetsmarknaden. I flera berättelser från informanterna är det möjligt att se att stämpeln som kriminell följer med individen under en lång period, trots att ett eventuellt straff har avtjänats, och trots att individen har upphört med kriminaliteten. Diskriminering och exkludering av kriminella är något som även företrädaren för Arbetsförmedlingen pekar på. Företrädaren ser det offentliga Sverige som duktiga på att välkomna individerna tillbaka, men är av uppfattningen att det förekommer en annan föreställning ute på vardagsnivå, exempelvis hos företag. Företrädaren menar vidare att diskriminering av målgruppen är något som sker strukturellt beroende på den kriminella handlingen och ser att samhället är dåliga på att fånga upp individerna samt ge dem möjligheter. Konsekvensen av denna exkludering blir därmed enligt företrädaren ett samhälle där minst en tredjedel befinner sig helt utanför. Företrädarens uppfattning gällande attityder på arbetsmarknaden bekräftar det forskningsresultat som presenteras av såväl Hirschfield och Piquero (2010) som av Skardhamar och Telle (2009). Dessa båda forskningsresultat pekar på det faktum att före detta kriminella möter stora svårigheter på arbetsmarknaden. Det är möjligt att hävda att de förutsättningar som ges av det omgivande samhället märkbart påverkar individens möjligheter och livschanser och därmed handlingsalternativ. Respondenternas svårigheter att uppfylla omgivningens förväntningar med begränsade resurser kan därmed med hjälp av stämplings, - strain- och kontrollteorierna förklaras utgöra en risk för kriminalitet som enda handlingsalternativ. Respondent E beskriver hur upphörandet med kriminaliteten i sig inte är tillräckligt för att komma tillbaka till samhället, man möter konsekvenser även efteråt. Det är skittufft att komma ut efter lång tid med allt vad det innebär […] Vissa jobb kommer jag aldrig att kunna få. Vissa saker hänger med, bara för att jag har avtjänat mitt straff så är jag inte klar, det hänger kvar. Jag är straffad livet ut på flera andra sätt och har fått bestående konsekvenser (Respondent E). Berättelsen av respondenten visar tydligt att attityderna i samhället kretsar kring straff och avståndstagande istället för att underlätta processen att återanpassas i samhället, vilket motsvarar slutsatsen som dragits av Hirschfield och Piquero (2010). Det finns en gemensam uppfattning hos informanterna kring att det råder svårigheter att få ett arbete och en bostad 39 vilket framstår som oerhört motsägelsefullt. Bostad och arbete beskrivs, såväl genom tidigare forskning som genom uppfattningar hos informanterna, som nödvändiga förutsättningar för att kunna lämna kriminaliteten bakom sig, vilket kommer att framgå längre fram i detta avsnitt. Att ta sig ur den kriminella livsstilen innebär en process att ta sig ur det utanförskap som individen har befunnit sig i, och på ett motsatt vis röra sig uppåt i den nedåtgående spiralen där botten utgörs av avvikelse och utanförskap. Resan innebär ett svårt och tidskrävande arbete. Att respondenterna ändå kom att inleda resan skulle kunna förklaras av en insikt i att ett kvarstannande i kriminaliteten sannolikt kommer att innebära så svåra konsekvenser att alternativet att lämna ändå framstår vara mer tilltalande. Insikten leder till tvivel på den nuvarande livsstilen vilket utgör startskottet in i en exitprocess enligt Ebaugh’s (1988) definition. Figur 7. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. Bilden visar hur individen som konsekvens av sitt kriminella handlingsmönster har förskjutits till ett utanförskap av omgivningen, och har en lång väg att gå för att åter bli en del av det konventionella samhället. För att individen ändå ska komma att inleda denna resa tycks tvivel på den nuvarande livsstilen vara nödvändigt. 5.5 Tvivel Processen mot förändring är enligt Ebaugh (1988) igång långt innan det faktiska beslutet att upphöra har fattats, vilket är möjligt att anta även genom respondenternas berättelser. Gemensamt för alla respondenter är att de inför sitt uppbrott med kriminaliteten upplevde en känsla av utbrändhet, att de inte längre orkade vara kvar i den enormt krävande livsstilen. 40 Kriminaliteten beskrivs av flera respondenter präglas av stress och press och efter en lång tid i kriminalitet är utbrändhet ofta ett faktum. Det framgår en tydlig bild av att respondenterna i livet som kriminella så småningom nådde fram till en punkt då de märkbart kände tvivel kopplat till sin nuvarande livsstil och att en önskan om att vilja leva annorlunda infann sig. Respondenterna beskriver att det successivt uppstod starka känslor av vantrivsel under livet som kriminell, samtidigt som de hade en rädsla och ambivalens inför att lämna allt de hade och kände till. Respondent D och B talar om känslan och osäkerheten som uppstod inom dem. Jag orkade inte bära upp den här rollen av att vara kriminell utan kände mig slut som artist. Då kom tankarna att jag måste göra någonting men jag visste inte hur (Respondent D). Jag var lite med halva foten på ena sidan och halva foten på andra sidan i början för jag visste inte riktigt vad jag skulle göra annars. Jag var rädd för att släppa min identitet […] Jag mådde väldigt dåligt och tänkte ”jag kan inte leva så här för då kommer jag att hamna i kriminaliteten igen” (Respondent B). Citaten visar att respondenterna upplevde starkt tvivel kopplat till den kriminella livsstilen. Under sin tid som kriminella hade samtliga respondenter kopplingar till kriminella grupperingar på olika sätt. Några beskriver att vägen in i grupperingen präglades av en illusion om ett ”lyckligt brödraskap” men att denna bild successivt kom att förändras. Bilden av det ”lyckliga brödraskapet” och vänskap förändrades så småningom till en känsla av falsk gemenskap och av att vara en förbrukningsvara. Sådana insikter framstår också ha fått respondenterna att tvivla på livsstilen. Man trodde att man var riktiga bröder. Även om det är vänner, så är de inte vänner när det handlar om pengar. Det gjorde att jag började tänka om, ”vill jag verkligen leva med sådant folk?” (Respondent B). Känslorna ledde individerna fram till insikten om att en förändring måste ske och de inledde således sin förändringsprocess genom stadie ett och två enligt vad som är karakteristiskt för Ebaugh’s (1988) exitprocess. Genom tvivel på den nuvarande rollen som kriminell påbörjade respondenterna ett sökande efter alternativ. Individerna befann sig genom rollen som kriminell i ett utanförskap med svaga band till det konventionella samhället. En följd av 41 att under lång tid ha levt i kriminalitet är ofta att individen saknar ett kapital användbart i det konventionella samhället och det är lätt att förstå osäkerheten kring att lämna det välkända för det okända. Efter en lång tid i kriminalitet och då att också ha blivit stämplad som kriminell och oönskad av samhället, präglar individens självbild och självkänsla. Genom att individen har den bild av sig själv som omgivningen har, besitter han eller hon en oerhört svag självkänsla, de har blivit kategoriserade som mindre värda och tenderar att uteslutas från konventionella aktiviteter. Genom denna aspekt är det lätt att se att alternativet att lämna kriminaliteten innebär att möta flera svårigheter, något individen möjligen helst vill undvika. Rollen som kriminell tycks för individen framstå som ett lättare alternativ än ett rollskifte till en konventionell livsstil. Här finns ett betydande stödbehov, att individen får hjälp med att komma vidare och kan se att det finns något att lämna till, samtidigt som det verkar tydligt att ett ifrågasättande av den nuvarande livsstilen inte är tillräckligt för att ett definitivt beslut ska fattas, det krävs något mer. Figur 8. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. Bilden visar hur individen genom tvivel på sin livsstil som kriminell inleder ett sökande efter andra alternativ och har därmed påbörjat sin resa mot förändring, uppåt i spiralen, genom stadie ett och två enligt Ebaugh’s (1988) exitprocess. 5.6 Vändningen Genomgående i berättelserna av respondenterna är det möjligt att urskilja vändpunkter som på olika sätt ledde individerna fram till det definitiva beslutet att lämna det kriminella livet. Vi menar att dessa vändpunkter kan tolkas motsvara vad Ebaugh (1988) talar om i ett tredje stadie i en exitprocess. Vändpunkter som nödvändighet i processen är dock något som 42 skiljer sig i förhållande till det resultat som presenteras av Anderson och Bondi (1998) kopplat till att lämna ett drogmissbruk. Författarna ställer sig kritiska till generaliserbarheten gällande vändpunkter som avgörande för det definitiva beslutet. Vändningen och beslutet framstår genom samtliga respondenter vara konsekvenser av negativ karaktär, något som har påverkat dem på olika sätt och skänkt dem en insikt i ytterligare konsekvenser om de fortsätter i gamla beteendemönster. I några av berättelserna beskriver respondenterna en eller flera händelser eller insikter som tillsammans har bidragit till att de tog sig vidare i förändringsprocessen. Här handlade det om hotbild och skulder, att ha avtjänat fängelsestraff, eller om rädsla för sitt liv. Det handlade med utgångspunkt i Ebaugh’s (1988) teori om en utmärkande händelse som lade grunden för att fatta beslutet att lämna kriminaliteten. Respondenterna uttryckte tydligt att det också handlade om antingen/eller-situationer, det vill säga att förändringen var nödvändig för att rädda sitt eget liv och hälsa, vilket även grundar sig i känslan av att ha fått nog av den nuvarande livsstilen. Jag orkade inte mer. Det hände vissa saker som gjorde att jag tänkte ”fan, det där kunde lika gärna vart jag”. Jag får lämna det här, det kommer gå åt helvete annars. (Respondent C). Jag blev dömd till ett mångårigt fängelsestraff. Jag var så trött på livsstilen, hade upplevt så många konsekvenser. Jag hade slagit i botten kan man säga. Jag insåg att det inte kunde ge mig något mer än död, fängelse och institutioner att leva så. På fängelset träffade jag en man som bedrev ett behandlingshem, vilket blev rätt människa vid rätt tid […] Det fanns också en drivkraft i att jag ville bli pappa, jag ville komma tillbaka till livet (Respondent D). De konsekvenser som hade följt eller sannolikt skulle komma att följa av den kriminella livsstilen framstod för respondenterna så svåra att han eller hon inte såg någon annan utväg än att lämna kriminaliteten bakom sig. Kraftigt negativa konsekvenser av kriminaliteten tycks därmed vara nödvändiga för att få det konventionella samhället att framstå som ett mer lockande alternativ, kunna lämna osäkerheten bakom sig och våga ta det definitiva klivet mot förändring. Utifrån vad som framkommer av respondenternas berättelser gällande konsekvenser och nödvändigheten av dessa för att fatta beslutet att upphöra, är det möjligt att reflektera kring huruvida förändringsprocessen skulle kunna arta sig annorlunda med mer tillåtande attityder i samhället. Om omgivningens föreställningar till kriminella och före 43 detta kriminella skulle förändras till en mer tillåtande karaktär skulle det möjligen inte i samma utsträckning krävas att ödesdigra konsekvenser av kriminaliteten uppstår, för att det konventionella samhället ska framstå som ett mer tilltalande alternativ. Kanske hade individerna då övervägt alternativet långt innan de nått utbrändheten. Flera respondenter pekar dock samtidigt på den ”läxa” konsekvenserna lärde dem och som därmed var nödvändig. Genom respondenternas berättelser framstår det tydligt att en insikt om att han eller hon hade för mycket av värde att förlora på att fortsätta, kom att leda till beslutet att upphöra. Beslutet ställer individerna inför den skrämmande och svåra kampen mot inträdet i den nya rollen. Figur 9. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. Bilden visar hur individen som resultat av vissa konsekvenser av den kriminella livsstilen har fattat det definitiva beslutet att upphöra med brottsligheten. Individen har tagit ytterligare ett steg vidare i processen och uppåt i spiralen. 5.7 Vilsen När beslutet om att upphöra med kriminaliteten har fattats väntar en stor omställning på flera plan. Genom respondenternas berättelser framkommer att de under sin kriminella livsstil var vana vid att leva med stora summor pengar, en kontrast som blev oerhört stor i valet att leva som en ”skattebetalare”. Skulder hos Kronofogden eller andra konsekvenser som försätter individen i en tuff ekonomisk situation är bara ett av flera områden som innebär att livet i det konventionella samhället blir en stor utmaning. Även företrädaren för Arbetsförmedlingen och företrädaren för Socialtjänsten betonar den ekonomiska situationen 44 i kriminaliteten i förhållande till den ekonomiska situationen i en konventionell livsstil. De menar att det kräver motivationsarbete, att det handlar om att kunna se sig själv i spegeln varje dag och vara nöjd med det man ser. Företrädaren för Arbetsförmedlingen nämner något avgörande; ”trots att man inte blir rik på det man gör så mår man bra”. Det är svårt med ekonomin, beteendet och tankarna. Det är helt annorlunda att inte ha de pengarna att röra sig med men jag värderar saker på ett annat sätt nu. Det finns inga pengar i världen som är värda att sitta i fängelse för. All tid i fängelse är förlust (Respondent E). När individen har fattat beslutet att förändra sin livsstil och ser det gamla beteendemönstret som ohållbart handlar det nu om att trotsa sina rädslor och ställas ”ansikte mot ansikte” med en värld som tidigare föraktats av individen och som han eller hon dessutom till viss del varit föraktad av. En värld som är okänd för individen och det handlar också om att välja bort den enda gemenskapen. Som nämnts tidigare var alla respondenterna medlem i någon form av gruppering under sitt liv som kriminella och gruppen i sig tillskrivs av respondenterna, trots bilden av en falsk gemenskap, enorm betydelse. Samtliga är enade om att gänget i sig påverkar i beslutet att bryta med den kriminella livsstilen, något som bekräftar vad Nilsson (2002) konstaterar. Nilsson (2002) visar bland annat i sitt forskningsresultat att individer som har ett övervägande kriminellt umgänge har en högre återfallsfrekvens. För samtliga av respondenterna har gängen inneburit en känsla av identitet och tillhörighet. Respondent B nämner exempelvis att gänget utgjorde en familj och var allt respondenten hade. Att byta umgängeskrets och möta ensamheten beskrivs av flera vara bland det svåraste i uppbrottet, vilket liknar de svårigheter som både E. Light och S. Visser (2013) samt Ebaugh (1988) pekar på i sin forskning. Även företrädaren för Socialtjänsten är av uppfattningen att nätverk och vänner i den kriminella världen har utgjort en trygghet och familj ”Har man bara de här kompisarna som har betytt allt hela livet, varför ska man välja bort det?”. Jag var beredd att göra vad som helst med vem som helst, bara jag fick bli accepterad och få identitet. Gruppen betydde allt. Jag blev gruppen, det blev min identitet. Jag fraktade åtta till tio kg amfetamin någonstans, då visste jag att mitt namn kom i omlopp men jag visste också att jag kunde åka fast. Jag visste konsekvenserna men att bli accepterad och få en tillhörighet vägde tyngre. Där blev jag det jag gjorde istället för den jag var (Respondent C). 45 Jag tappade tilliten fullständigt till människor som betydde något när min mamma hängde sig, det gjorde att jag sökte mig till den här organisationen, då växte en känsla av trygghet, att tillhöra någonting som var större än mig själv. Det var min familj. Jag kunde göra vad som helst för dem (Respondent D). Respondenternas identitet framstår således inbyggd i rollen som kriminell, och allt vad livsstilen innebär blev en välkänd trygghet för honom eller henne. Klivet över till andra sidan blir enormt i den bemärkelsen att individen har formats av sin känsla av utanförskap. Med den egna självbilden och identiteten som kriminell, uppfattas acceptans i det konventionella samhället för många som nästintill ouppnåeligt. Enligt vad Ebaugh (1988) konstaterar vara inbyggt i det tredje stadiet i exitprocessen, har individen ännu inte funnit sin nya plats och identitet, vilket innebär en stor återfallsrisk. Respondent B berättar i sammanhanget att ”Jag har haft många dagar där jag har tvekat på om jag ska välja kriminaliteten eller stanna kvar, men jag har hittat min väg att stå emot” (Respondent B). Även respondent D beskriver stora svårigheter. Att förändra identiteten har varit det svåraste. Att förändra identitet för mig handlar om att få en annan självkänsla, ett annat värderingssystem. Jag såg mig i spegeln och visste inte vem jag var längre. Jag är inte en kriminell narkoman, jag är jag. Och vem är jag? (Respondent D). Det framstår av denna anledning vara nödvändigt att individerna får uppmuntran och stöd i att söka nya relationer och beteendemönster för att dämpa känslan av identitetsförlust, i likhet med vad E. Light och S. Visser (2013) påtalar. En individ med en kriminell livsstil kan enligt vår mening betraktas tillhörande en outsidergrupp enligt Elias och Scotsons (2010) begrepp, vilket innebär att omgivningen, vilken utgör den etablerade gruppen, har makten att definiera outsider-gruppen. Definitionen baseras på de inom outsider-gruppen värsta exemplen (Elias & Scotson, 2010). Genom respondenternas berättelser framkommer att med beslutet att lämna kriminaliteten följer en period i livet, i vilken individen bemöts med förväntningar kopplat till den tidigare rollen och därmed outsider-gruppen. Resonemanget förekommer även inom avsnittet kring tidigare forskning genom Hirschfield och Piquero (2010), som visar på allmänhetens föreställningar om före detta kriminella. Individer med ett kriminellt förflutet blir kategoriserade som före detta 46 kriminella och tillskrivs utifrån denna kategori vissa specifika egenskaper. Processen att få andra att se förändringen hos individen och därmed att få dem att tala om dem i positiv bemärkelse kräver uthållighet och ett konsekvent icke kriminellt handlande. Individen kommer att möta misstänksamhet och kommer att känna sig misstrodd under en lång period innan det vänder. Här kan myndigheter och övriga yrkesverksamma bidra i processen genom att tro på och tala gott om individen. Ingen förtjänar att kategoriseras som före detta kriminell för all framtid. I början när jag precis hade lämnat kände jag mig utanför samhället, jag blev inte insläppt och jag tyckte att människorna såg på mig var jag kom från. Det har varit tungt att arbeta med att bli accepterad och att hela tiden mötas av ett motstånd från myndigheter när det är de som ska hjälpa mig tillbaka. Jag hade varit drogfri i flera år men de ville ihärdigt att jag skulle gå ett metadonprogram. Till sist började jag gråta, jag bröt ihop för det fanns inte en människa som trodde på mig överhuvudtaget (Respondent D). Flera av respondenterna pekar på det faktum att det enda de tidigare kände till och hade kunskap om var en kriminell livsstil. Enligt Beckers teori om utvecklingen av ett visst beteende som en läroprocess är det möjligt att förklara processen att lämna kriminaliteten samt att återintegreras i det konventionella samhället. Processen att lämna kriminaliteten innebär utifrån detta resonemang en läroprocess i att lära om, att lära sig beteenden och förhållningssätt tillhörande det konventionella samhället. För respondenterna har tillvaron i den kriminella livsstilen präglats av kriminella tankemönster och beteenden under flera års tid. Respondent C beskriver en känsla av att lära sig gå på nytt. Respondenten fortsätter med att konstatera det faktum att, trots att den tidigare livsstilen innebar problem och konsekvenser så visste man vad man fick, i det nya hade man ingen aning; ”Jag visste väl inte hur man hanterade ett jobb eller hur man skötte sig eller hur man bemötte folk, jag skulle ju lära mig ett helt nytt liv och det var ju svinjobbigt”. Företrädaren för Socialtjänsten pekar av denna anledning på vikten av att individen får tillgång till mycket socialt stöd och ges möjligheten att lära sig att börja om. Man kan ingenting annat och man är helt novis vad gäller sociala koder och hur man samtalar med människor. Det här normala hade jag inte med mig, jag har fått lära om helt. Jag har gått emot den här rädslan, skammen och känslorna (Respondent D). 47 Hur gör man idag? Ska jag slå någon på käften som inte tycker som mig? Nej det funkar inte så bra. Men jag vet inte hur jag ska göra, ni får hjälpa mig, hur fan gör jag? (Respondent C). Man står helt naken efter att man lämnat det, man vet inte hur man ska göra utan sina vänner och allt det där. Man vet inte vem man är (Respondent B). Respondenterna har som ovan visats stött på flera svårigheter som alla har utgjort riskfaktorer för att kvarstanna i kriminaliteten och inneburit känslor av rädsla och vilsenhet. För att våga ta steget vidare i processen och inte ge upp är det rimligt att anse att det handlar om att få hjälp med rätt förutsättningar. Förutsättningarna utgörs dock, enligt vår mening såväl utifrån tidigare forskningsresultat, som av respondenternas berättelser, av både individuella och strukturella faktorer. Företrädarna för HVB respektive Frivården pekar båda på saker som måste fungera för att individen ska ha möjlighet att komma vidare i förändringsprocessen, de menar att det är väldigt svårt att komma tillbaka in i samhället utan något planerat. Företrädaren för HVB ser en nödvändighet i att individen kan se fördelar med att vara ”hederlig”. En förutsättning är enligt företrädaren att individen kan se vart han eller hon är på väg och vad som kan fås om han eller hon gör rätt för sig. I processen ser företrädaren att delaktighet är viktigt, ”det är klientens resa”. Figur 10. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. Bilden visar steget vidare i processen. Med känslor av osäkerhet och förvirring behöver individen hjälp med goda förutsättningar för att kunna klättra vidare uppåt i spiralen och fortsätta i förändringsprocessen. 48 5.8 Steget vidare- att inte ge upp Av såväl Nilssons (2002) som av Rydén-Lodis (2008) forskning framkommer att en individs fortsatta kriminella livsstil kan bero på flera faktorer, vilket är betydelsefullt att förstå, för att i sin tur kunna förstå individens process att lämna kriminaliteten. Respondenterna berättar om betydelsefulla komponenter som på olika sätt har hjälpt dem och som de anser är nödvändiga för att kunna genomföra en förändringsprocess. Det handlar om att vissa bitar behöver falla på plats för att individerna ska kunna fortsätta arbetet med sin rollförändring och så småningom befästa den nya rollen, likt det fjärde stadiet som definieras i en exitprocess enligt Ebaugh’s (1988) definition. Genom respondenternas berättelser framgår att processen mot en rollförändring innebär att lära sig beteenden och uppgifter som tillhör den nya rollen vilket kräver rätt förutsättningar. Finns inte rätt förutsättningar blir individens handlingsmöjligheter begränsade och innebär därmed en risk för återfall i den kriminella livsstilen. Att förändra den kriminella identiteten, värderingar och tankemönster berörs av samtliga respondenter som en avgörande faktor för en framgångsrik exitprocess, vilket även är en faktor som stadgas som central av Rydén-Lodi (2008). Ett resonemang som framkommer genom berättelserna av informanterna är att en individ kan vara ”drogfri och kriminellfri” och ”drogfri och kriminellfri på ett friskt sätt”. Respondent C beskriver det faktum att upphörandet i sig är en del i processen men att förändringen i tankemönster och beteende är den krävande delen. Företrädaren för HVB presenterar behandlingsprogrammet Kriminalitet som livsstil och poängterar vikten av ett friskt tankesätt för att komma vidare. Programmet är av kognitiv karaktär och syftar till att förändra tankesätt och beteende, och inte brottsligheten i sig. Programmet framhålls som positivt och betydelsefullt även av företrädaren för Socialtjänsten och respondent D. Det har varit viktigt att arbeta med den här skam-personligheten, att få en bättre självkänsla och att medverka i ett kriminalitetsprogram med fokus på att förändra mina tankar och beteenden. De har legat inrotade i åratal och det har tagit tid att förändra (Respondent D). Genom respondenterna framstår missbruksproblem vara ett riskområde som påverkar förutsättningarna att lämna den kriminella livsstilen, likt Rydén-Lodis (2008) forskning. Både företrädaren för HVB och företrädaren för Socialtjänsten ser det förutsättningslöst att 49 arbeta med kriminaliteten om individen inte är drogfri. Ytterligare en faktor av betydelse, möjlig att urskilja ur respondenternas berättelser, är ett positivt och stöttande socialt nätverk, vilket är något som liknar såväl Rydén- Lodis (2008) forskningsresultat, som Burnetts (2010). Flera av respondenterna berättar att de under sin tid som kriminella saknade umgänge utanför gängen och den kriminella världen. De beskriver en känsla av ensamhet efter att ha lämnat kriminaliteten, i synnerhet gängen. Familjen har enligt respondenterna varit viktig i processen då tidigare betydelsefulla relationer och den egna identiteten har förlorats på vägen. Hade jag inte haft min familj hade jag varit än mer ensam. Min mamma har hjälpt mig från den dag jag valde att sluta och hon hjälper mig fortfarande när jag tappar fotfästet (Respondent B). Respondent E beskriver till skillnad från de övriga respondenterna ett stort socialt umgänge med icke kriminella individer, även under sin tid som kriminell. Respondenten är av uppfattningen att en sådan omständighet gör förändringen lättare. Flera av respondenterna lyfter även gemenskapen genom KRIS som oerhört betydelsefull och specifikt att möta individer som själva har genomgått en liknande process. Även företrädaren för Socialtjänsten och för Frivården tillskriver KRIS stor betydelse. Företrädarna upplever KRIS som ett bra komplement och att de är en verksamhet som kan erbjuda verktyg och en förståelse som myndigheter sällan kan ge i liknande utsträckning. Min arbetsförmedlare skickade mig till KRIS och här fick jag träffa likasinnade människor som har gått igenom liknande saker. Man delar sina erfarenheter och det blir lättare att se på framtiden när man får höra hur andra har tagit kampen med exempelvis jobb-sök och sådant. Det var en bra räddning faktiskt (Respondent B). Motivation och vilja är vidare något som genom samtliga informanter framstår vara nyckeln till förändring, vilket även påtalas i forskningsresultat av Burnett (2010), Nilsson (2002) och Rydén- Lodi (2008). Respondent A hävdar att detta var den viktigaste faktorn: ”utan vilja, inget tillfrisknande”. Respondent C pekar även på betydelsen av att vilja sluta för sin egen skull: ”Många av de gånger jag misslyckades slutade jag för yttre omständigheter, aldrig för min egen skull”. Utöver vilja och motivation framstår även sysselsättning eller någon form av ekonomiska förutsättningar, samt bostad som viktiga förutsättningar för att ha möjlighet att kunna leva enligt det konventionella samhället. Resonemanget lyfts både av informanter 50 och genom vad Rydén-Lodi (2008) konstaterar vara betydelsefullt. Respondent E nämner exempelvis att: ”egen försörjning och boende är de två primära sakerna för att inte återfalla i brott.” Genom informanternas berättelser och tidigare forskningsresultat framstår tydligt ett komplext samspel kring faktorer vilka påverkar individen att begå eller inte begå kriminella handlingar. Respondent C berättar att bostad och arbete var förutsättningar som fanns under dennes liv som kriminell, att respondenten levde ett dubbelliv. Detta innebär således att dessa faktorer, i form av bostad och arbete, inte var avgörande för det fortsatta kriminella handlingsmönstret, här påverkade andra faktorer. Respondent B berättar på ett liknande vis hur de praktiska förutsättningarna fanns och att dennes återfall i brottslighet berodde på andra faktorer. Jag satt på den här anstalten i Karlstad och när jag blev frisläppt bodde jag kvar där ett år. Jag jobbade på en restaurang, hade en lägenhet men jag kände mig väldigt ensam, jag kände ingen där så längtan hem efter Göteborg blev för stor. Jag flyttade hem och trodde att jag skulle få jobb men det blev inga jobb och då valde jag att börja sälja droger för att kunna försörja mig (Respondent B). Respondent B hade de praktiska förutsättningarna men det saknades ett stöttande socialt nätverk. Respondenten sökte sig därmed tillbaka till hemorten vilket resulterade i avsaknad av arbete och försörjning. Det är möjligt att genom en förenklad bild peka på exkluderingen från arbetsmarknaden som en given riskfaktor och den faktor som bidrog till att respondent B återföll i kriminalitet. Samtidigt råder komplexitet, då det är omöjligt att säga om det var beslutet att flytta hem och därmed den blivande avsaknaden av arbete och försörjningsmöjlighet som ledde respondenten tillbaka i kriminaliteten. Respondenten lyfter själv att han möjligen inte hade varit redo att lämna kriminaliteten trots att förutsättningen i form av försörjning genom arbete hade funnits. Om förutsättningarna efter flytten hem hade blivit annorlunda är det möjligt att anta att respondenten inte heller hade nått sin specifika vändpunkt vid den specifika tidpunkt som presenteras under temat vändningen, vilket är ett nödvändigt steg i processen enligt Ebaugh’s definition av en exitprocess (1988). De båda exempel som lyfts genom respondenternas berättelser visar att närvaro eller frånvaro av en specifik faktor inte ensamt kan utgöra förklaringsmodell för varför en individ väljer att fortsätta eller att upphöra med den kriminella livsstilen. För att individen ska lyckas i 51 processen krävs att flera faktorer finns närvarande för att öka förutsättningarna för honom eller henne. Dessa faktorer kan sägas motsvara sociala band enligt kontrollteorin (Hirschi, 1969) och det handlar därmed om att arbeta för att stärka individens sociala band till det konventionella samhället. Genom att stärka individens sociala band får denne utökade handlingsalternativ. Stärkta band innebär att individen har mer att förlora på att begå kriminella handlingar vilket kan utgöra en förklaring till att denne framöver avstår från illegala handlingsalternativ. Processen att utveckla och fortsätta med ett kriminellt eller antisocialt beteende påverkas av ett komplext samspel mellan risker kopplat såväl till individen som risker i omgivningen (Rydén-Lodi 2008). Detta talar på liknande vis för att upphörandet med kriminaliteten handlar om förutsättningar såväl inom individen som i omgivningen. Genom respondenternas berättelser tycks det vara möjligt att se att avsaknad av en viss faktor utgör en riskfaktor för att kvarstanna eller för att återfalla i brottslighet. Det är dock inte möjligt att hävda att avsaknaden av en specifik faktor ensamt kan utgöra förklaringsmodell för varför en individ kvarstannar i brottsligheten. Att en individ har bostad och arbete/försörjning är i sig viktiga förutsättningar, men i ett större perspektiv är dessa områden inga skyddsfaktorer som entydigt talar för att individen kommer att lämna brottsligheten, om han eller hon saknar motivation. På liknande vis blir situationen ohållbar om vilja och motivation att upphöra med kriminaliteten finns, men bostad och försörjningsmöjlighet/arbete saknas. Företrädaren för Frivården, företrädaren för HVB och företrädaren för Arbetsförmedlingen pekar alla på nödvändigheten av bostad och ekonomi för att individen ska kunna tillgodogöra sig eventuell behandling eller insats. Företrädaren för Frivården menar att det är för enkelt att tro att det bara hänger på arbete och bostad men detta är elementära bitar; ”Du kan inte sitta i en programverksamhet om du ska tänka -var ska jag sova i natt?”. Dessa praktiska förutsättningar är nödvändiga för att individen ska ha en chans och möjlighet att förändras. Det är ju inte bara den del vi arbetar med det handlar om, det handlar om den geografiska miljön, om arbete, lägenhet och liknande. Det är ju mycket som spelar roll, det handlar inte bara om att arbeta med huvudet, de andra sakerna måste också falla plats (Företrädare HVB). 52 Flera av respondenterna uttrycker att de inte fick någon hjälp av myndigheter på vägen ut ur kriminaliteten, varken tidigare eller under processens gång. Samtidigt hävdar de att de idag med distans till det tidigare livet kan se att det har varit en felaktig bild. Flera menar att de tidigare inte var redo att ta emot hjälpen och att det är något som har påverkat bilden av att inte se den hjälp som fanns att få, och de försök som gjordes att nå fram till dem. Detta pekar tydligt på komplexiteten i processen och på nödvändigheten i att flera bitar måste falla på plats samtidigt, enligt ”rätt insats vid rätt tid och plats”. Är individen inte redo eller mottaglig, spelar det ingen roll vad, och hur mycket stöd och hjälp samhället kan erbjuda honom eller henne. Intressant att reflektera över i sammanhanget är dock det faktum att motivation framstår som främsta faktor, samtidigt som en fråga nödvändig att ställa sig är på vilket sätt det samhälle och de attityder som ska mötas framstår som motiverande. Framstår de avståndstagande signalerna gentemot kriminella i samhället motiverande att möta? Att endast betrakta förutsättningar i form av bostad, ekonomi, socialt nätverk, mottaglighet/motivation etc. som nödvändiga och möjliggörande faktorer i en exitprocess skulle kunna liknas vid att endast betrakta ”toppen av isberget”, det krävs förändringar i ett bredare perspektiv, i attityder och föreställningar, något som kan underlätta ytterligare i en förändringsprocess. Det framgår genom samtliga respondenter att de trots upphörandet med kriminaliteten, under en lång period ständigt bemöts med föreställningar kopplat till den tidigare rollen som kriminell. Ett gediget arbete krävs för att bevisa för omgivningen att en förändring är gjord, att bli bemött utifrån den nuvarande rollen och bli accepterad. Figur 11. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. Bilden visar hur individen med hjälp av rätt förutsättningar når steget vidare i processen och närmre återintegrering i det konventionella samhället. 53 5.9 Accepterad Flera av informanterna pekar på att det i processen från att vara kriminell till att ha lämnat, krävs en lång tids arbete och uthållighet för att få tillit från omgivningen, att bli accepterad och tagen på allvar. Enligt Elias och Scotsons (2010) teori om etablerade och outsiders kan processen innebära att visa för omgivningen att en förändring är gjord, då det är möjligt att se individen som fullt återintegrerad först när omgivningen (de etablerade) accepterar individen som en del av gruppen och därmed det konventionella samhället. Genom att individen arbetar med att bevisa sin förändring för omgivningen blir han eller hon successivt föremål för positivt ”skvaller” som knyter honom eller henne till rollen som en etablerad, istället för en outsider och rollen som kriminell. Respondenterna beskriver att de efter att ha brutit med det gamla kämpar med processen att lära sig det konventionella samhället och samtidigt tvingas möta föreställningar som baseras på deras tidigare roll som kriminell. Detta tycks motsvara det fjärde stadiet i exitprocessen enligt Ebaugh’s (1988) definition. Respondenterna berättar att de från och till blir misstrodda, vilket på olika sätt har skapat en frustration, förvirring och en känsla av att sitta fast i den tidigare rollen- det spelar ingen roll om han eller hon har gjort en förändring– stämpeln finns kvar. Ett öppet och icke dömande förhållningssätt kan vara avgörande för individens känsla av sammanhang. Det framgår tydligt genom respondent C att processen är svår. Jag har ju många gånger tänkt ”men fan kolla på mig nu, jag sköter ju mig, vad fan är problemet? Nu ska ni lita på mig.” Men hur många gånger har jag inte sagt att jag ska sköta mig och ändra mitt liv? Nu börjar de förstå, nu har det snart gått tre år så det kanske är på allvar den här gången (Respondent C). Även respondent B upplever att stämpeln som kriminell i viss utsträckning följer honom än idag, vilket visar på en lång väg att gå för att bli fullt accepterad, att skapa ”positivt skvaller” och bli en etablerad, enligt Elias och Scotsons (2010) teori om etablerade och outsiders. Från och till så är det så. Det är något man får acceptera, inte acceptera men man får motbevisa dem. Även om man har begått kriminella handlingar och använt droger så kan man förändras och vara en del av samhället (Respondent B). 54 Företrädaren för Arbetsförmedlingen ser att yrkesverksamma och det förhållningssätt de har gentemot klienterna kan bidra i acceptansen och menar ” Jag vill gärna inbilla mig att mitt förhållningssätt ändå har någon form av påverkan på arbetsgivarna. Alla ska få en andra chans”. Företrädaren menar även att något som kan underlätta för individerna är att lyfta fram positiva exempel, något som kan bidra till en ökad förståelse och ett mer tillåtande förhållningssätt i företags och folks ögon. Med hjälp av teorin om etablerade och outsiders (Elias & Scotson, 2010) är det möjligt att genom att tala gott om individer och deras förändring, det vill säga att sprida positivt ”skvaller”, skapas ökad acceptans och individerna blir snabbare återintegrerade i samhället. Med Elias och Scotsons teori som förklaringsmodell har såväl individen som personer i dennes omgivning möjlighet att påverka hur han eller hon uppfattas genom sitt sätt att tala om honom eller henne. Det visas av respondenternas berättelser att när de till sist har haft de förutsättningar som krävdes för att lämna den kriminella livsstilen och har gjort detta, så är processen inte slut. Processen innebär att successivt känslomässigt ta avstånd från den tidigare rollen, vilket även stadgas av Ebaugh (1988). I takt med att respondenterna har arbetat med sina kriminella tankemönster, börjat bygga upp sin nya identitet och i mindre utsträckning bli bemötta utifrån sin roll som kriminell, beskriver de en känsla av att ha blivit starkare. Här handlar det om att individen har kommit vidare i arbetet med att befästa den nya rollen, vilket sker i det fjärde stadiet enligt Ebaugh’s definition av exitprocessen. Något som tycks påskynda processen att bli fullt accepterad av omgivningen (de etablerade), är att vara en offentlig person i sitt arbete. Två av respondenterna berättar om sådana aspekter kopplat till att vara yrkesverksam inom KRIS. Respondent C menar att det i större utsträckning är möjligt att nå ut med sin förändring genom att öppet tala om den. Ytterligare en respondent (D) talar om ett erkännande kliv genom sin anställning på Socialförvaltningen. Med hjälp av teorin om etablerade och outsiders (Elias & Scotson, 2010) skulle detta resonemang kunna tyda på att omgivningen (de etablerade) är av uppfattningen att en anställning inom en offentlig förvaltning innebär att faktiskt ha förändrats. Den blir på så sätt en bekräftelse på att en förändring är gjord och utgör därmed en skjuts mot acceptans för individen i form av positivt ”skvaller”. Av respondentens berättelse framgår även att klivet hade en bekräftande effekt även för den egna känslan av att bli integrerad. 55 Att offentlighet visar sig gynna individen i sin upplevelse av att nå acceptans i sin förändring skulle med hjälp av teorin om etablerade och ousiders (Elias & Scotson, 2010) kunna förklaras genom att individen når ut i ett bredare perspektiv. Genom att synas offentligt och tala öppet om förändringsprocessen bidrar individen själv till det ”skvaller” som sprids om denne. Genom att tala gott om sig själv, sprida och nå ut med en positiv bild, kommer omgivningen (de etablerade) i sin tur att uppfatta bilden av individen så som den framställs av honom själv, vilket i sin tur kommer innebära att omgivningen formar sitt sätt att tala om individen utifrån en positiv bild. Flera av respondenterna (A, B och C) är på olika sätt verksamma inom KRIS. Vi menar att detta kan verka bidragande i processen att sprida positivt ”skvaller”. KRIS är en verksamhet vilken bland annat står för drogfrihet och hederlighet. Genom att individerna förekommer i olika sammanhang inom KRIS tillskrivs de per automatik drogfrihet och skötsamhet, det kan i omgivningens ögon utgöra en bekräftelse på förändring och underlätta för individen i processen att nå acceptans. Att individen på detta sett gynnas i sin förändringsprocess genom sitt engagemang i KRIS kan upplevas positivt men det är dock möjligt att även se negativa konsekvenser genom ett sådant engagemang. Individen är inom KRIS anställd utifrån sin tidigare livsstil som förutsättning och det är med utgångspunkt i denna som arbetet sker. Att individen löpande blir associerad och indirekt associerar sig själv med sin tidigare livsstil, innebär att han eller hon aldrig tycks nå steget längre än att vara ”före detta kriminell”. Att gå vidare från KRIS kan framstå som betydelsefullt för att fullt ut bli kvitt stämpeln som före detta kriminell och att inte längre identifiera sig med den gamla livsstilen. Figur 12. Bilden är skapad av uppsatsförfattarna. 56 Bilden visar hur individen, efter hårt och långt arbete med att bevisa för omgivningen att han eller hon faktiskt har förändrats, till slut blir accepterad och fullt återintegrerad i det konventionella samhället (etablerad). 5.10 Insatser-behov-synpunkter Vi ser det intressant att framställa vilken bild som framkommer genom yrkesverksamma inom socialt arbete, av en exitprocess för gängkriminella, för att sätta detta i kontrast till vad som framkommer genom de respondenter som själva har erfarenhet av gängkriminalitet och att lämna en sådan. Gällande gängkriminalitet och dess förekomst framkommer av samtliga företrädare att fenomenet förekommer, dock i olika utsträckning. Företrädaren för Arbetsförmedlingen upplever fenomenet som ganska omfattande, vilket även respondent E understryker. Övriga företrädare ser fenomenet som förekommande i viss utsträckning och då i form av enskilda individer som på olika sätt har koppling till organiserad brottslighet eller grupperingar. En av företrädarna (HVB) menar även att gängkultur finns överallt i Sverige då alla har tillhört en underkultur, en form av subkultur. Det ska dock enligt denna företrädare inte likställas med att ha tillhört organiserad brottslighet. Den framställda bilden av gängkriminalitet och dess förekomst innebär att målgruppen förekommer på olika sätt, i olika utsträckning, på de flesta orter. Förekomsten visar därmed, enligt vår mening, på ett behov av insatser specifikt utformade och riktade till målgruppen. Detta i synnerhet då flera av respondenterna betonar det unika stödbehovet som finns för individer som vill lämna gängkriminalitet i förhållande till individer med en kriminell livsstil, men som ej har varit medlem i en kriminell gruppering. Respondent E och företrädaren för HVB pekar båda på detta faktum. De är av uppfattningen att individer som har varit gängkriminella ofta har unika stödbehov utifrån den miljö de har befunnit sig i, saker de har gjort och upplevt, och inte minst genom den betydelse för gemenskap och identitet som gänget har inneburit. Utifrån detta menar vi att det är nödvändigt att målgruppen erkänns och att etablerade stödinsatser finns, för att individen ska våga ta steget att bryta upp från sin gruppering. Fryshuset Passus är rikstäckande men små, och respondent E menar att behov finns på fler platser men att det inte finns nog med resurser till förfogande. 57 I informanternas berättelser framkommer olika tankar kring hur arbetet med målgruppen borde utformas. Respondent D menar att det behövs fler avhoppar-organisationer som kan utöka möjligheterna att kliva av för individer med en stor hotbild. Även respondent E menar att det finns ett stort behov av specifikt riktade insatser. Respondenten pekar på stor betydelse av att undersöka hotbild och motivation för att utifrån det kunna arbeta efter det individuella stödbehovet. Flera informanter pekar på det faktum att individer i gängkriminalitet har ett unikt stödbehov utifrån de miljöer de ofta har befunnit sig i. De har ofta gått igenom väldigt mycket och däribland sådant de inte kan prata om utan att riskera konsekvenser, det finns därmed ofta en viss hotbild kring individen. Vanligt förekommande är också att ha brutit med allt annat. De här individerna kommer från miljöer och grupperingar, ofta från slutna, destruktiva subkulturer och någonstans måste man för det första bygga upp den här individens självkänsla. Individerna har befunnit sig i en gruppering med allt vad det innebär, positivt och negativt. Det är en utmaning också att få tillbaka dem in i samhället så jag ser ett stort stödbehov, det är ett jättejobb med de som kommer från de här grupperingarna och även med deras anhöriga. Ändå är målgruppen ännu inte erkänd tyvärr (Respondent E). Man pratar inte om allting om man är eller har varit organiserad. Det blir svårare att komma in under skalet på de som har varit organiserade. Det finns mycket oskrivna regler om hur man ska vara, vad man får prata om och inte […] Jag tror att man även behöver börja om någonstans, om man har en hotbild. Beroende på hur utsatt man är behövs olika insatser (Företrädare HVB). Av de yrkesverksamma som intervjuats, det vill säga företrädaren för Arbetsförmedlingen, HVB-hem, Frivården och Socialtjänsten framkommer att ingen av verksamheterna arbetar specifikt mot målgruppen gängkriminella utan istället med kriminalitet i allmänhet. Fryshuset Passus är den enda av verksamheterna som specifikt riktar sig till målgruppen. Gemensamt för informanterna är dock en önskan om att utöka möjligheterna för individer som vill lämna en kriminell livsstil. Det lyfts i sammanhanget önskemål kring att involvera kommunerna mer för att kunna erbjuda utökade möjligheter till arbetsträning, önskemål om behandlingshem med inriktning mot kriminalitet och även specifikt riktade insatser inom öppenvården. För att arbetet med individerna ska verka framgångsrikt betonas även vikten av samarbete och samverkan över flera myndigheter och instanser. Flera av informanterna 58 lyfter även ett resonemang som utgår från ett synsätt att så långt det är möjligt undvika att isolera individer från samhället genom en straffpåföljd, utan istället ska individerna erbjudas en möjlighet att delta i programverksamhet för att få verktyg användbara i sin förändringsprocess. I grunden säger man ju att det är skadligt att isolera människor från samhället. Det gör någonting med individen att inte får vara där ute. Problemen försvinner inte för att du sitter inne, när du kommer ut ska du ta tag i allt det där igen och då är du lite mer isolerad. Att låsa in är sista utvägen. Vi försöker påverka individen istället, att förlänga vägen till att man måste sitta inne (Företrädare Frivården). Sammanfattningsvis menar vi att det genom informanterna är möjligt att se att målgruppens möjligheter till förändring genom samhälleliga insatser till viss del är begränsade. Det påtalas att gängkriminalitet på olika vis är förekommande och att individer i gängkriminalitet har ett unikt stödbehov. Samtidigt visas att få verksamheter kan erbjuda specifikt riktade insatser, vilket innebär att målgruppen tycks framstå som osynlig. Om det i ett bredare perspektiv skulle erbjudas riktat stöd och hjälp i olika former och därmed visas vilka möjligheter som finns, skulle en förändring framstå som mer attraktiv för fler. Möjligen skulle individer därmed eventuellt våga inleda en exitprocess i ett tidigare skede, det vill säga att tidigare och snabbare kunna ta kliven genom stadie ett, två och tre enligt Ebaugh’s (1988) definition. Med fler möjligheter till rätt förutsättningar skulle klivet genom det fjärde stadiet enligt Ebaugh’s exitprocess, ut ur kriminaliteten och in i det konventionella samhället, möjligen förkortas och upplevas mindre skrämmande. Genom strain- och kontrollteorin kan även hjälp med rätt förutsättningar i form av specifikt riktade insatser anses avgörande för att individen ska avhålla sig från kriminaliteten. Genom att individen får riktat stöd-och hjälp särks sannolikt dennes fyra typer av sociala band utifrån strain- och kontrollteorin (Hirschi, 2002). Individen kan anses få ökad anknytning genom hjälp och stöd i form av att lära sig det konventionella samhällets normsystem, hjälp och stöttning kring ett ökat deltagande i mer konventionella aktiviteter, och får även då hjälp med att öka sin respekt- och pliktkänsla inför att följa samhällets regler och normer. Genom det stöd individen får tillgång till utifrån sina behov får denne dessutom bättre förutsättningar för att kunna satsa på åtaganden i det konventionella samhället. Det kan anses sannolikt att han eller hon är i behov av stöd för att hålla ut i sin förändringsprocess som till stor del tycks ske i motvind. Individens 59 investeringar i form av arbete, utbildning etc. blir betydelsefulla och kan verka avgörande om individen funderar på att återgå till kriminaliteten. Genom stärkta sociala band minskar risken för att han eller hon begår brott (Hirschi, 2002). Genom minskad risk för att begå brott blir det i sin tur lättare att fortsätta i förändringsprocessen, vilket påverkar i vändningen av omgivningens ”skvaller” från negativt till positivt enligt Elias och Scotsons (2010) teori. 6. Slutdiskussion 6.1 Slutsatser Syftet med denna studie har varit att, genom både yrkesverksamma inom socialt arbete och individer med egen erfarenhet av en exitprocess, synliggöra exitprocessen hos före detta kriminella gängmedlemmar och vilka förutsättningar som framstår vara betydelsefulla i förändringsprocessen. Vägen in i kriminaliteten blev för respondenterna vägen in i en avvikarkarriär enligt Beckers (2006) begrepp. Genom de kriminella handlingarna blev de av omgivningen definierade som avvikare, något som kom att påverka deras delaktighet i det konventionella samhället, likt vad Nilsson (2002) konstaterar för individer i kriminalitet. Den kriminella livsstilen innebär en stärkt marginaliserad position i vilken illegala handlingsalternativ tycks finnas nära till hands. Genom samtliga berättelser hos informanterna framkommer svårigheter att åter ta sig in på arbets-och bostadsmarknad. Individen försätts utifrån rollen som kriminell i ett utanförskap som han eller hon måste övervinna på vägen tillbaka till det konventionella samhället. Trots svårigheter måste han eller hon välja legala handlingsalternativ för att klättra uppåt mot att bli en av omgivningen accepterad medborgare. På vägen ut möter individen flera svårigheter, det uppstår känslor av ensamhet, identitetsförlust och individen besitter ett kapital som inte är användbart i det konventionella samhället. Han eller hon tvingas att lära om, att börja om på nytt, något respondenterna beskriver som svårt och skrämmande. För att kunna ta steget vidare krävs att förutsättningar faller på plats, här handlar det bland annat om att få hjälp med att arbeta med sitt kriminella tankemönster och beteende, behandling av eventuellt missbruk, ordnad bostadssituation och försörjning. Gemensamt för respondenterna är även att de pekar på betydelsen av ett stöttande socialt nätverk utanför kriminaliteten. Vad som framkommer såväl genom 60 respondenterna som genom Rydén-Lodi (2008), utgör dessa förutsättningar olika skyddsoch riskfaktorer. Avsaknad av en skyddsfaktor ökar risken för individen att fastna på vägen, samtidigt som tillgången till förutsättningar inte ensamt kan skjutsa individen framåt, även individuella förutsättningar är nödvändiga så som vilja och beslutsamhet. Rätt förutsättningar vid rätt tidpunkt tycks framstå som det centrala för att generera en lyckad förändringsprocess. Med hjälp av den insamlade empirin gör vi tolkningen att vägen ut ur en kriminell livsstil och gängkriminalitet kan förklaras genom den exitprocess som definierats av Ebaugh (1988). Processen att lämna kriminaliteten tycks genom materialet ha inletts med känslor kring tvivel och frågor kopplat till den nuvarande livsstilen (1). Flera uttrycker en önskan om att upphöra med kriminaliteten men fastnar i osäkerhet kring vad han eller hon ska göra istället. Det är möjligt att se likheter även gällande alternativ (2). Genom berättelserna framkommer att respondenterna kvarstannade i den nuvarande rollen med allt vad den innebar, fram till dess att de fann ett alternativ som tycktes fungera. Det är dock möjligt att hos några av respondenterna urskilja ett vacklande fram och tillbaka mellan de båda stadierna. Det framgår att de har gjort tidigare försök att bryta men misslyckats, fallit tillbaka en tid, men sedan gjort ett nytt försök. För att nå till nästa steg längs vägen ut är gemensamt för samtliga av respondenterna att de har nåtts av någon eller några former av konsekvenser som har utgjort en vändpunkt (3). Det handlar om att ha avtjänat fängelsestraff, fått en skuld på sig, ha slagit i botten, inte se någon utväg och/eller rädsla för sitt liv. Ebaugh (1988) betonar vändpunkter som ett nödvändigt steg i en exitprocess, vilka fungerar som en vändpunkt för den tidigare rollen och början på en ny. Detta tycks vara nödvändigt även för respondenterna. Flera har under en tid haft en önskan om en förändring men tidigare inte fattat det definitiva beslutet, alternativt kommit vidare. Vid de uttalade vändpunkterna tvingades de att överväga och inse att det gamla beteendet måste upphöra. Anderson och Bondi (1998) ställde sig i relation till sitt material kritiska till generaliserbarheten gällande vändpunkter, vilket står i motsättning till denna studie. Genom empirin har det varit möjligt att skönja vändpunkter i samtliga av respondenternas berättelser. För respondenterna innebar vägen ut ur kriminaliteten och rollförändringen en process att lära om. Att lära sig uppgifter, relationer och beteenden som främjar en fortsatt avhållsamhet från kriminalitet, vilket kan liknas med att möta de förväntningar som finns på den nya 61 rollen (4). Processen att bli fullt accepterad av omgivningen tycks pågå under en lång tid framöver trots att individen de facto har upphört med sitt kriminella handlingsmönster. Trots att individen möjligen har avtjänat ett straff är han eller hon inte ”klar” vid straffets ändpunkt. På flera arenor i samhället möter individen föreställningar och attityder knutna till sin tidigare roll. Att komma i åtnjutande av samhälleliga resurser för att stärka banden till det konventionella samhället kräver hjälp och stöd för bra förutsättningar att lyckas hela vägen. Gemensamt för respondenterna är att de har tillhört någon form av kriminell gruppering och gemenskap. Samtliga tillskriver gruppen stor betydelse, att gruppen utgjorde familjen och allt de hade. Den ensamhet individen ställdes inför vid uppbrottet, samt att ha förlorat sin identitet, beskrivs av flera som det svåraste med att bryta med den tidigare livsstilen. Detta visar på likheter med vad Ebaugh (1988) konstaterar kring att den tidigare rollen varit central för individens identitet och de svårigheter som finns kring att vara tvungen att bryta med sitt tidigare nätverk. Av det empiriska materialet framgår att respondenterna i det stora hela upplever att de har fått den stöd och hjälp i processen de önskade. Det finns vissa uttalanden som tyder på att stödet nåddes på andra håll än genom myndigheternas försorg. Vissa av respondenterna uttrycker att ett visst hjälpbehov fanns gällande att komma i kontakt med myndigheter och arbetsmarknad. De yrkesverksamma framställer dock en bild av att fler möjligheter till stöd och hjälp är önskvärda. Det framkommer genomgående att gängkriminalitet är ett fenomen som förekommer i olika utsträckning och på olika sätt samt att Fryshuset Passus idag framstår vara enda verksamhet som arbetar specifikt mot målgruppen. Individer i gängkriminalitet framställs ha specifika stöd- och hjälpbehov i förhållande till de individer som inte har varit medlemmar i en kriminell gruppering, det kan handla om allt från hotbild och rädslor till motivation att lämna gemenskapen. Sammanfattningsvis framstår den viktigaste slutsatsen vara det faktum att processen att lämna en kriminell livsstil och gängkriminalitet är oerhört komplex och för att myndigheter ska nå fram till individen krävs att han eller hon är mottaglig. Lika lite som individen kan nå framgång i processen enbart med den egna viljan och beslutsamheten som förutsättning, lika lite blir myndigheternas insatser fruktsamma om individen inte är mottaglig. Samtidigt 62 väcks frågan kring vilka förutsättningar individen har gällande motivation och mottaglighet när han eller hon blir bemött med förakt av omgivningen. 6.2 Resultatdiskussion Studien visar att processen att lämna gängtillhörighet och en kriminell livsstil är komplex där samhälleliga förutsättningar och individens egen vilja är viktiga komponenter. Vi ser att de resultat som presenterats och de reflektioner och slutsatser som dragits av studien delvis bekräftar vad som presenterats under avsnittet för tidigare forskning. Det som framkommer genom denna studie, till skillnad mot vad som presenteras i tidigare forskning, är målgruppens specifika stödbehov i form av riktade insatser. Vi upplever dock exitprocesser och den kriminella livsstilen för individer i gängtillhörighet som relativt outforskat och att det därmed hade varit önskvärt med ytterligare forskning. Om studiens urval endast hade bestått av individer som själva genomgått en exitprocess menar vi att en större nyansskillnad i viktiga komponenter troligen hade visat sig. Dock hade vi förlorat möjligheten att se hur yrkesverksamma inom området framställer målgruppen och hur de tänker kring vad en individ behöver under sin exitprocess. Vi anser att studien besvarar syfte och frågeställningar. De komponenter och insatser som framställs vara betydelsefulla under en exitprocess anses av de båda grupperna vara desamma. Svar som sysselsättning, ordnad bostad och ekonomi, ett stöttande socialt nätverk och den egna viljan återkommer från båda informantgrupperna. De båda grupperna pekar även på att processen är komplex och på betydelsen av rätt insats vid rätt tidpunkt. De skillnader som går att se i svaren är att de individer som själva genomgått en exitprocess tycker att de fick den hjälp och stöd de behövde, dock inte alltid från myndigheter. Det kan dock utifrån detta konstateras att individerna möjligen hade pekat på riktade insatser som betydelsefulla om utbudet hade funnits. Två av de yrkesverksamma ansåg dock att det är nödvändigt mer riktade insatser till individer som vill lämna gängkriminalitet. Med riktade insatser skulle inte individerna behöva söka stöd och hjälp på annat håll. De förutsättningar som individerna tycks ha för att återintegreras i det konventionella samhället framställs som problematiska. Även om individen har viljan och rätt stöd och hjälp, belyser båda grupper att det konventionella samhällets vilja att ”släppa in” individerna igen är motstridig. De före detta gängkriminella får ofta leva med att stämpeln hänger kvar, de har svårt att komma in 63 på arbetsmarknaden. De ”slussas” ofta till forum där likasinnade finns och även om dessa forum är bra för individens känsla av sammanhang, förståelse och tillhörighet, begränsar de delvis individen kring att bli fullt återintegrerad i samhället. 6.3 Metoddiskussion Vår metod utgjordes av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en narrativ ansats. Med utgångspunkt i studiens syfte har detta tillvägagångsätt fungerat bra. Tillvägagångssättet har tillåtit empirin att växa. Detta blir synligt genom den kronologiska ordning som växte fram under arbetets gång. Det är dock möjligt att kritisera några av de val som gjorts, bland annat gällande intervjuförfarandet. Det är rimligt att anse att det hade varit till studiens fördel att undvika telefonintervjuer, detta även ur ett etiskt perspektiv. Genom telefonintervjuer begränsades möjligheterna till relationsskapande. Intervjuerna hade sannolikt också kunnat bli av än bättre kvalitet om vi hade varit duktiga på intervjuteknik. Med ytterligare fördjupande följdfrågor hade vi säkerligen kunnat fånga upp fler nyansskillnader i respondenternas svar och på så sätt fått bredare insamlad data, vilket skulle kunna bidra till en djupare förståelse av fenomenet. Ytterligare en metod att anse som användbar utifrån studiens syfte, kopplat till de yrkesverksamma inom området, är fokusgrupper. Med denna metod hade informanterna själva fått resonera fritt kring ämnet. Det hade kunnat öppna upp för ett bredare perspektiv då datainsamlingen utifrån denna metod inte knyts till förutbestämda frågor. Fokusgrupper hade således kunnat ge en större nyansskillnad, då deltagarna kan samtala och spinna vidare på varandras resonemang. Vad som dock utgjorde grunden för metodvalet i denna studie var bland annat tidsfristen, enskilda möten upplevdes lättare att få till än ett sådant i grupp. Vi önskade även använda samma metod för de båda ”urvalsgrupperna”, detta för att på bästa sätt kunna kontrastera svaren. Vad gäller de yrkesverksamma med egen erfarenhet av en exitprocess anser vi att den valda metoden utgör den mest lämpade, då syftet var att komma åt människors livsberättelser. Urvalet anser vi är lämpligt då frågeställningarna utgår från två perspektiv – dels från yrkesverksamma inom området och dels från individer som själva har genomgått en exitprocess. Vi ser dock att det hade varit önskvärt med fler informanter inom respektive grupp. Studien utgörs av fem individer som själva genomgått en exitprocess och av fyra 64 yrkesverksamma inom området. Vi menar att studiens insamlade data hade fått en större nyansskillnad och i högre utsträckning trovärdigt resultat, om urvalet hade bestått av minst åtta informanter inom respektive grupp. Av vikt är även att kritiskt reflektera över de tillvägagångssätt som kan bedöma studiens tillförlitlighet. För att uppnå trovärdighet bör läsaren kunna ta del forskarens tankar samt av studiens styrkor och svagheter. Detta bidrar till trovärdighet genom att forskaren själv för medvetna, kritiska resonemang kring sin studie, istället för att dölja dem (Ahrne & Svensson 2011, s. 27). Vi anser att vi genom avsnittet för metod och metodologi samt genom diskussionen genomgående för kritiska resonemang kopplade till vår studie. Det är av stor vikt att presentera ett giltigt resultat som redogör för det som är relevant utifrån studiens syfte. Det kan även stärka en studies validitet (Larsson 2005a, s.22). Utifrån detta resonemang har vi strävat efter att vårt resultat ska presenteras utifrån en tydlig konstruktion och kronologisk ordning, för att läsaren själv ska kunna följa våra tankegångar och resultat. Medvetenhet kring att förförståelse och föreställningar kring ämnet kan bli problematiskt i bearbetningen och analysen av materialet är också något som är av vikt. Att motverka sådana aspekter har eftersträvats genom att tydligt och ordagrant presentera informanternas uttalanden, samt genom att redogöra för de egna tolkningarna som gjorts. På så vis kan läsaren själv dra egna slutsatser, vilket vi menar bidrar till resultatets giltighet. Inom kvalitativa studier talas det ibland om överförbarhet, vilket innebär att studiens resultat ska vara överförbart till liknande miljöer, personer och organisationer (Ahrne & Svensson 2011, s.29). Vi menar dock att vår studie är knuten till individers unika livsberättelser, och därför även knuten till tid och rum, vilket kan innebära att våra resultat kan vara svåra att överföra till andra individer eller andra sammanhang. Dock har vår studie liknande resultat som många av de forskningsresultat som presenterats under avsnittet för tidigare forskning. Då de olika studierna belyser liknande resultat, är det möjligt att resonera kring att även denna studies resultat i viss mån kan anses som överförbart. Sammanhanget är det dock intressant att reflektera kring huruvida det är eftersträvansvärt att sträva efter överförbarhet. Kvale och Brinkman (2014, s 310) menar att kvalitativa studier inte söker generaliserbarhet, utan syftar till att belysa individers unika livsberättelser. 65 6.4 Egna reflektioner Utgångspunkten för denna studie har utgjorts av individernas väg ut ur kriminaliteten. Vad som dock har blivit tydligt, såväl genom forskningsresultat, som genom respondenternas berättelser, är att individens väg in i kriminaliteten är av betydelse för att förstå vägen ut. I empirin har det varit möjligt att urskilja uppväxtvillkor som bidragande faktor till vägen in i kriminaliteten. Med denna upptäckt skapades reflektioner kring betydelsen av att få hjälp redan under uppväxten. Med hjälp av tidigare insatser hade det kanske varit möjligt att våra respondenter fångats upp tidigare, möjligen hade de inte utvecklat den tunga kriminaliteten och inte heller hamnat i de svårigheter som gängkriminaliteten innebär. Således hade de inte heller tvingats möta de svårigheter som kan kopplas till processen att lämna gängkriminalitet. Något som delvis utgjorde motiveringen till att lyfta fram de yrkesverksammas perspektiv var en bild av att detta perspektiv skulle synliggöra andra aspekter av en exitprocess än de med egen erfarenhet av processen. Vi ville använda detta perspektiv som en form av kontrast för att se hur de olika perspektiven skulle ta sig uttryck. Hur de olika perspektiven skiljer sig åt menar vi får konsekvenser för en individs exitprocess. Den uppfattning som förekommer hos tjänstemännen och inom fältet kan sägas innebära direkta konsekvenser för individerna genom att en sådan påverkar utbudet av insatser och förutsättningar. Likväl påverkar uppfattningen hos de enskilda tjänstemännen gällande vilken hjälp individen anses behöva i sin exitprocess. Under arbetsprocessens gång framkom det dock att de individer som själva har erfarenhet av en exitprocess inte efterfrågade specifika insatser eller stöd från myndigheter. Istället sade majoriteten att de fick den hjälp de behövde. Företrädarna talade i sin tur i ett brett perspektiv utifrån kriminaliteten som livsstil men berörde inte specifikt gängets betydelse och vad en sådan livsstil innebar för individen. Det framstår genom empirin som om kunskap om det specifika stödbehovet för gängkriminella är bristfällig, då endast två av informanterna berörde behovet av riktade insatser för målgruppen. Detta anser vi är förvånande och anmärkningsvärt, då många yrkesverksamma ändå kommer i kontakt med målgruppen. Kriminalvården är den myndighet som står som huvudsakligt ansvarig när det handlar om arbetet med kriminalitet och inom detta område står flera insatser i form av programverksamhet till buds. Detta är givetvis en viktig del i arbetet med kriminaliteten men 66 lika viktigt är att kunna fånga upp de individer som lever i en kriminell livsstil och som inte har blivit dömda till en kriminalvårdspåföljd. Till Kriminalvården söker sig individer inte frivilligt och dessa insatser finns inte tillgängliga för alla, något som kräver andra alternativ. Med anledning av detta menar vi att stöd och hjälpinsatser inom exempelvis öppenvården är av vikt för att fler individer ska ges möjlighet att arbeta med sitt kriminella tankemönster. Genom empirin framstår det sammantaget vara möjligt att, i enlighet med Utredningen mot kriminella grupperingar (SOU 2010:15), konstatera att utbudet av insatser och resurser riktade till målgruppen gängkriminella är begränsat, vilket indirekt kan utgöra hinder på vägen ut ur den kriminella livsstilen. Genom studien har det även varit möjligt att se frivilligorganisationer i täten gällande arbetet med gängkriminalitet, vilket kan vara värt en tankeställare -vad sänder detta för signaler till individerna? Hur framställs målgruppen och var finns samhället? I en värld där gängkriminalitet förekommer, dessutom som ett växande fenomen, är det viktigt att dels sända ut signaler kring att samhället prioriterar målgruppen, och dels att vi har resurser tillräckliga för att hantera problemet som annars kommer att falla i knät på oss. Vi menar avslutningsvis, utifrån de slutsatser som varit möjliga att dra, att det är viktigt att betona samhällets ansvar. Samhället är du och jag. Genom ett mer tillåtande förhållningssätt till målgruppen kan vi utmana det utanförskap som är inbyggt i vårt strukturella system. Samhället står som ansvariga i processen att göra individerna till avvikare och begränsar därmed individens tillgång till nödvändiga förutsättningar, vilket innebär att det också är samhällets ansvar att släppa in dem igen. Vi vill genom studien påminna om att vi alla är medmänniskor, det är inte ”vi” och ”dem”. De här individernas tillkortakommanden kan hända oss alla, det kan hända våra barn eller våra släktingar, vi är inte fullkomliga någon av oss. Det kan inte anses acceptabelt att ett samhälle på strukturell nivå ”sparkar på den som redan ligger”. Vi bär alla ett ansvar kring detta, såväl individuellt som i vår profession. 6.5 Förslag för vidare forskning I samband med de intervjuer som genomförts och tidigare forskningsresultat uppstod flera reflektioner och tankar kring ämnet. Önskvärt hade varit att kunna bidra med ytterligare infallsvinklar och perspektiv på fenomenet att lämna en kriminell livsstil och gängtillhörighet, något som dock ej rymdes inom ramen för denna studie. Intressant hade exempelvis varit att även studera och belysa livsberättelser tillhörande individer som tagit sig an en exitprocess men inte lyckats med sin förändring. Ett sådant perspektiv hade 67 sannolikt möjliggjort ytterligare förståelse för individernas hjälp-och stödbehov. Perspektivet kan, menar vi, möjligen generera en djupare förståelse för betydelsefulla komponenter i en exitprocess ut ur en kriminell livsstil och gängkriminalitet. Vad som även blivit tydligt under arbetsprocessens gång är att det genomgående, såväl genom media som genom tidigare forskningsresultat, är just mäns kopplingar till gängkriminalitet som synliggörs. Av denna anledning ser vi det önskvärt att studera vägen in och vägen ut ur gängkriminalitet även för kvinnor. Företrädaren för Socialtjänsten belyste detta fenomen och var av uppfattningen att, trots att majoriteten av gängbildningar utgörs av män, finns det ofta kopplingar till kvinnor som genom relationer till männen står skyddade bakom dem. Företrädaren belyste en föreställning kring att kulturen i den kriminella världen bland annat utgår från principen att skydda de kvinnor som på något sätt har varit delaktiga i den brottsliga aktiviteten. Det förekommer även enstaka gängbildningar som utgörs enbart av kvinnor, vilket gör det betydelsefullt att studera kvinnors exitprocess och deras eventuella unika stödbehov utifrån sin livsstil i kriminaliteten. Det framstår genom vår studie nödvändigt att kvinnor med gängtillhörighet och en kriminell livsstil i allmänhet blir en erkänd och etablerad målgrupp. Genom att belysa kvinnors exitprocess och betydelsefulla komponenter i en sådan skapas bättre möjligheter genom specifikt utformade insatser. Ytterligare en aspekt som skulle vara intressant att belysa av fenomenet gängkriminalitet är socialarbetares och beslutsfattares syn på målgruppen och därmed på hur arbetet kring denna bör se ut. Genom att undersöka detta blir det möjligt att belysa hur socialarbetarens syn på ämnet påverkar utbudet av riktade insatser till målgruppen, samt vilka insatser socialarbetaren ser vara betydelsefulla i en exitprocess. Skillnader i synsätt kring betydelsefulla komponenter påverkar sannolikt möjligheter för individer att få del av olika stöd och insatser. Fler aspekter av fenomenet, exempelvis de som beskrivits ovan, är intressanta att belysa för att målgruppen därmed ska kunna få adekvat stöd och hjälp i sin exitprocess. 68 Referenser LITTERATUR Becker, Howard Saul (2006) Utanför: avvikandets sociologi. Lund: Arkiv Bryman, Alan (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Andra upplagan. Malmö: Liber Denscombe, Martyn (2009) Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur Elias, Norbert & John L. Scotson (2010) Etablerade och outsiders Andra upplagan. Lund: Arkiv Ebaugh, Helen Rose Fuchs (1988) Becoming an ex: the process of role exit. Chicago: Univ. of Chicago Pr. Hirschi, Travis (1969) Causes of Delinquency. Berkeley: University of California Press Korsell, Lars, Anna Kers, Rasmus Sundin, Charlotta Gustafsson, Kerstin Gustafsson Figueroa, Johanna Skinnari, Daniel Vesterhav, Lars Alexandersson och Kajsa Eliasson (2010). Lokalt organiserad brottslighet: en handbok om motåtgärder. Stockholm: Brottsförebyggande rådet (BRÅ) Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2014) Den kvalitativa forskningsintervjun. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur Lalander, Philip (2009) Respekt: gatukultur, ny etnicitet och droger. Första upplagan. Malmö: Liber Lalander, Philip (2013) Inga hopplösa fall: Om livsstilshuset, ett boende och en verksamhet för unga med ”gängerfarenhet”. Malmö högskola. Larsson, Sam. (2005a) Om kvalitet i kvalitativa studier. Nordisk pedagogik, 25 (1): 16-35. Larsson, Sam (2005b) Teori, metod och empiri. I: Larsson, Sam, Lilja, John & Mannheimer, Katarina (red): Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur Larsson, Sam, Yvonne Sjöblom & John Lilja (2008) En integrerande narrativ metoddiskussion via berättelseexempel från beroende av psykofarmaka. I: Larsson, Sam, Yvonne Sjöblom & John Lilja (red): Narrativa metoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur Merton, Robert King (1968) Social Theory and Social Structure. New York: The Free Press. Månsson, Sven-Axel (2002) Vad är ett socialt problem?. I: Meeuwisse, Anna & Swärd, Hans (red.). Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur & Kultur Nilsson, Anders (2002) Fånge i marginalen: Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och återfall i brott bland fångar. Kriminologiska institutionen: Stockholms universitet. 69 Nygren, Lennart (2008) Förord. I: Larsson, Sam, Yvonne Sjöblom & John Lilja (red): Narrativa metoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur Puhakka, Olli (2005) Kriminella ungdomsnätverk – utanförskapets pris, en förstudie. Mobilisering mot narkotika, Narkotikapolitisk samordning Rydén- Lodi, Birgitta (2008) Lyckas mot alla odds: protektiva faktorer i upphörandeprocessen vid brottslig verksamhet. Diss. (sammanfattning) Stockholms universitet, 2008 Sarnecki, Jerzy (2014) Introduktion till kriminologi. 1, Brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker. Lund: Studentlitteratur. Thomassen, Magdalene (2007) Vetenskap, kunskap och praxis: introduktion till vetenskapsfilosofi. Första upplagan. Malmö: Gleerups utbildning Vetenskapsrådet (u.å.) [Vetenskapsrådets forskningsetiska principer]. Stencil. Stockholm: Vetenskapsrådet ARTIKLAR Anderson L., Tammy & Lynn Bondi (1998) Exiting the Drug-addict Role: Variations by Race and Gender. Symbolic Interaction Vol. 21:2 1998, s. 155-174. Alysson E. Light & Penny S. Visser (2013) The Ins and Outs of the Self: Contrasting Role Exits and Role Entries as Predictors of Self-concept Clarity. Self and Identity, Vol. 12:3 2013, s. 291-306. Burnett, Ros (2010) The Will and the Ways to Becoming an Ex-Offender. International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology. Volume 54 2010, s. 663-666. Duwe Grant & Clark Valerie (2014) The effects of prison-based educational programming on recidivism and employment. J. Hirschfield, Paul & Alex R. Piquero (2010) Normalization and legitimation: modeling stigmatizing attitudes toward ex-offenders. Vol. 48:1 2010, s. 27–55. Sarnecki, Jerzy & Fredrik Sivertsson (2009) Att bryta en kriminell livsstil: Livshistorier från ”The Stockholm Life-Course Project”. Projektnummer 2009:99. Kriminalvården. Skardhamar, Torbjørn & Kjetil Telle (2009) Life after prison: The relationship between employment and re-incarceration. Discussion Papers No. 597, 2009 Statistics Norway, Research Department. SOU (2010:15) Utredningen mot kriminella grupperingar (2010) Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp. Roxell, Lena (2002) Nätverksanalys av fängelsegäng: en pilotstudie. Norrköping: Kriminalvårdsstyrelsen 70 INTERNET Arbetsförmedlingen. http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Var-verksamhet/Allmantom-oss/Uppdraget.html [Hämtat 2015-04-27]. Fryshuset. https://fryshuset.se/nyheter/nar-ganget-blir-den-enda-gemenskapen/ [Hämtat 2015-05-22]. Kalmar kommun a. http://www.kalmar.se/Invanare/Social-service/Socialtjanst/ [Hämtat 2015-04-27]. Kalmar kommun b. http://www.kalmar.se/Invanare/Socialservice/Socialtjanst/Missbruk/smedbackens-utredningsenhet/ [Hämtat 2015-04-27]. Krami Sverige. http://www.kramimoa.se/ [Hämtat 2015-02-23]. Kriminalvården a. https://www.kriminalvarden.se/behandling-ochvard/behandlingsprogram/vald/entre [Hämtat 2015-02-23]. Kriminalvården b. https://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-och-hakte/frivard [Hämtat 2015-04-27]. KRIS. http://kris.a.se/info/ [Hämtat 2015-04-27]. Passus. http://passus.fryshuset.se/ [Hämtat 2015-04-27]. Socialpolitik. http://www.socialpolitik.com/2014/06/16/maste-finnas-nagot-att-mucka-till2/ [Hämtat 2015-05-22]. 71 Bilagor Bilaga 1 Presentation av verksamheter Kriminalvården-Frivården Frivården arbetar med övervakning av klienter villkorligt frigivna och som har skyddstillsyn, samhällstjänst eller övervakas med fotboja. Huvuddelen av de individer som döms till en kriminalvårdspåföljd finns inom Frivården. Frivården arbetar även med programverksamhet och kommer in som aktör redan i det skede då en individ är misstänkt för brott (Kriminalvården, b). Arbetsförmedlingen Arbetsförmedlingen är en nationell myndighet vilken förmedlar arbeten, med ett uppdrag formulerat av Sveriges regering. Som övergripande mål ska Arbetsförmedlingen underlätta för arbetssökanden och arbetsgivare att nå varandra, samt att prioritera stöd till individer som befinner sig långt från arbetsmarknaden (Arbetsförmedlingen). Socialtjänsten Socialtjänst är en kommunal verksamhet vilken kommunen är skyldig att bedriva enligt kommunallagen (1991:900). Till socialtjänsten vänder sig den som önskar stöd och hjälp med exempelvis ekonomi, barn- och familj, missbruk eller annat beroende (Kalmar kommun, a). Kommunalt HVB HVB: t är en motivation- och utredningsenhet för missbruk, beroende och kriminalitet för män över 18 år. Personalen arbetar enligt miljöterapeutiska principer och utöver detta även med behandlingsmetoder så som 12-stegsbehandling, MI (Motiverande samtal), samtalsgrupper och KRIM-programmet (Kriminalitet som livsstil) (Kalmar kommun, b). KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) KRIS är en ideell förening som utgörs av före detta kriminella och missbrukare som arbetar för att hjälpa individer med liknande erfarenheter tillbaka in i samhället (KRIS). 72 Fryshuset Passus Passus är en verksamhet inom Fryshuset, vilken arbetar specifikt inriktat mot avhopp från kriminella grupperingar och gemenskaper. Verksamheten erbjuder hjälp med återanpassning till samhället och stöd till anhöriga till unga individer på väg in i kriminalitet. Passus håller även utbildningar, ger handledning och erbjuder kvalificerade kontaktpersoner (Passus). 73 Bilaga 2 Informationsbrev till deltagande i studie om exitprocessen ur en kriminell livsstil och kriminell gruppering. Kalmar den 7 april 2015 Hej! Vi är två studenter, Jenny Lindén och Therese Roos, som studerar sjätte terminen på Socionomprogrammet vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Under vårterminen 2015 arbetar vi med ett examensarbete inom ramen för en C-uppsats. Uppsatsen syftar till att belysa processen att lämna en kriminell livsstil för individer tillhörande en kriminell gruppering, en så kallad exitprocess, samt att belysa hur de stöd- och hjälpinsatser kan bidra till att skapa förutsättningar för en sådan process. Uppsatsen kommer att bygga på intervjuer med individer som har genomgått en exitprocess för att belysa betydelsefulla komponenter i processen samt intervjuer med representanter som företräder olika myndigheter, för att belysa tillgängliga hjälp-och stödinsatser. Du har blivit tillfrågad att delta som respondent därför att vi anser att du besitter såväl viktig kunskap som erfarenhet och därmed kan tillföra mycket av vikt till vår uppsats. Vår förhoppning är att du som yrkesverksam inom X och därmed har genomgått en exitprocess ur en kriminell livsstil, är intresserad av att ställa upp på en intervju. Varje intervju beräknas ta cirka 50-60 minuter. Intervjuerna kommer att spelas in och därefter att transkriberas ordagrant. Syftet med intervjun är att få ta del av dina erfarenheter av en exitprocess. Vår förhoppning är att du vill och har möjlighet att medverka i studien samt att intervjun kan genomföras under april månad. Önskemål om tid och plats är något vi är flexibla inför. Uppsatsen utgår från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer vilket innebär att du som intervjurespondent har möjlighet att när som helst avbryta din medverkan och återkalla ditt samtycke. Vidare har du möjlighet att avstå från att besvara enskilda frågor under intervjuns gång. Intervjumaterialet som erhålls kommer enbart att användas till denna studie, där ditt namn kommer att anonymiseras om du så önskar. Ingen obehörig person kommer att ha tillgång vare sig till utskriften eller ljudfilen. Materialet kommer att förstöras efter det att uppsatsen har godkänts av universitetets examinator. Uppsatsen publiceras efter bedömning i Linnéuniversitetets databas DiVA, där den finns tillgänglig för vem som helst som önskar ta del av den. 74 Vi ser svar om deltagande via mail eller telefon som ett formellt samtycke till medverkan i intervju enligt ovan beskrivning. Kontakta oss gärna om du önskar kompletterande upplysningar eller om något i övrigt är oklart. Du är naturligtvis välkommen att höra av dig till oss med frågor eller synpunkter även efter genomförd intervju. Vår handledare är universitetsadjunkt Melker Labory, om du önskar kontakt med honom. Han finns att nå via Linnéuniversitetets växel. Stort tack på förhand! Med vänliga hälsningar Jenny Lindén [email protected] 0768- 41 98 06 Therese Roos [email protected] 0702- 24 24 86 75 Bilaga 3 Informationsbrev till deltagande i studie om exitprocessen ur en kriminell livsstil och kriminell gruppering. Kalmar den 7 april 2015 Hej! Vi är två studenter, Jenny Lindén och Therese Roos, som studerar sjätte terminen på Socionomprogrammet vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Under vårterminen 2015 arbetar vi med ett examensarbete inom ramen för en C-uppsats. Uppsatsen syftar till att belysa processen att lämna en kriminell livsstil för individer tillhörande en kriminell gruppering, en så kallad exitprocess, samt att belysa hur de stöd- och hjälpinsatser kan bidra till att skapa förutsättningar för en sådan process. Uppsatsen kommer att bygga på intervjuer med individer som har genomgått en exitprocess för att belysa betydelsefulla komponenter i processen samt intervjuer med representanter som företräder olika myndigheter, för att belysa tillgängliga hjälp-och stödinsatser. Du har blivit tillfrågad att delta som respondent därför att vi anser att du besitter såväl viktig kunskap som erfarenhet och därmed kan tillföra mycket av vikt till vår uppsats. Vår förhoppning är att du i egenskap av anställd inom X, är intresserad av att ställa upp på en intervju. Varje intervju beräknas ta cirka 50-60 minuter. Intervjuerna kommer att spelas in och därefter att transkriberas ordagrant. Syftet med intervjun är att få ta del av verksamhetens metoder och arbetssätt etc. Vår förhoppning är att du vill och har möjlighet att medverka i studien samt att intervjun kan genomföras under april månad. Önskemål om tid och plats är något vi är flexibla inför. Uppsatsen utgår från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer vilket innebär att du som intervjurespondent har möjlighet att när som helst avbryta din medverkan och återkalla ditt samtycke. Vidare har du möjlighet att avstå från att besvara enskilda frågor under intervjuns gång. Intervjumaterialet som erhålls kommer enbart att användas till denna studie, där ditt namn kommer att anonymiseras om du så önskar. Ingen obehörig person kommer att ha tillgång vare sig till utskriften eller ljudfilen. Materialet kommer att förstöras efter det att uppsatsen har godkänts av universitetets examinator. Uppsatsen publiceras efter bedömning i Linnéuniversitetets databas DiVA, där den finns tillgänglig för vem som helst som önskar ta del av den. 76 Vi ser svar om deltagande via mail eller telefon som ett formellt samtycke till medverkan i intervju enligt ovan beskrivning. Kontakta oss gärna om du önskar kompletterande upplysningar eller om något i övrigt är oklart. Du är naturligtvis välkommen att höra av dig till oss med frågor eller synpunkter även efter genomförd intervju. Vår handledare är universitetsadjunkt Melker Labory, om du önskar kontakt med honom. Han finns att nå via Linnéuniversitetets växel. Stort tack på förhand! Med vänliga hälsningar Jenny Lindén [email protected] 0768- 41 98 06 Therese Roos [email protected] 0702- 24 24 86 77 Bilaga 4 Intervjuguide Individer som har lämnat en kriminell livsstil och kriminell gruppering Kriminalitet ”Huvudfrågor” • Skulle du vilja berätta lite om hur ditt liv såg ut innan du blev kriminell? • Vill du berätta lite om hur din väg in i kriminaliteten såg ut? Varför ”valde” du kriminalitet? • Skulle du vilja berätta lite om hur din vardag såg ut under din tid som kriminell? Hur mådde du? Eventuella följdfrågor • Vilka blev konsekvenserna av kriminaliteten? Hur kände du dig? (Reaktioner från familj och omgivning?) • Har du vid något tillfälle varit dömd till anstaltsvistelse/fängelse? Hur såg planeringen ut vid/inför muck? • Vilket bemötande upplevde du att du fick av samhället? Stämde den bilden överens med hur du såg på dig själv? Hur såg du på dig själv? • Ville du sluta vara kriminell? Varför/varför inte? • Vad hade du att vinna på det? (Förlora på det?) • Hur såg din ekonomiska situation ut i kriminaliteten? Hade du något arbete eller någon form av sysselsättning under din tid som kriminell? • Hur bedömde du i det stora hela att dina förutsättningar var för arbete under din tid som kriminell? • Hur såg din bostadssituation ut under ditt liv som kriminell? Hade du överhuvudtaget någonstans att bo? • Hur bedömer du på det hela taget din bostadssituation under ditt liv som kriminell och hur ser du på din bostadssituation nu? • Hur såg din fritid ut under din tid som kriminell? Hur ser den ut idag? • Hur har din bild av framtiden förändrats från att du levde i kriminalitet till att du lämnade den livsstilen? 78 Kriminell gruppering ”Huvudfrågor” • Hur såg ditt umgänge ut i kriminaliteten, vill du berätta lite om det? • Skulle du vilja berätta om din väg in i den kriminella grupperingen? • Vill du berätta lite om vad gruppen betydde för dig under din tid som kriminell? Eventuella följdfrågor • Vad var det som gjorde att du blev medlem/sökte dig till den kriminella grupperingen/gemenskapen? • Hur fick gänget/gruppen dig att känna? Vad betydde medlemmarna/gruppen för dig? • Upplever du att grupptillhörigheten hade betydelse för din känsla av identitet? • Hade du något umgänge utanför gänget? • Vad var svårast kring att bryta från grupperingen? • Hur tror du att gruppen påverkar i beslutet att bryta upp från kriminaliteten? Hur tror du att den påverkar exitprocessen som helhet? • Hur ser du på gänget/grupperingen idag? Kvalitet i sociala relationer (socialt stöd) ”Huvudfrågor” • Vill du berätta lite om hur din familjesituation såg ut under din tid som kriminell och hur den ser ut nu? • Vad har ditt sociala nätverk betytt för dig i din exitprocess? Eventuella följdfrågor • Hur är din relation till dina föräldrar? (Har den förändrats sedan du lämnade kriminaliteten?) På vilket sätt? • Hur är din relation till dina vänner? Hur såg situationen ut under din tid som kriminell? Hur har den förändrats? Hur bedömer du dina vänskapsrelationer idag? • Vad betyder det sociala nätverket för dig idag? Missbruk ”Huvudfrågor” • Om du hade ett missbruk under ditt liv som kriminell, har du lust att berätta lite kort om det? • Tror du att du kunde fortsatt att missbruka och ändå kunna avhålla dig från att begå brott? 79 Exitprocessen ”Huvudfrågor” • Berätta om din väg ut ur kriminaliteten, hur såg den ut? • Vill du berätta lite om hur dina tankar var inför uppbrottet, kände du någon tveksamhet inför upphörandet? • Kan du berätta lite om vad du upplever var viktigast för dig i din process att lämna den kriminella livsstilen? • Vad tycker du var svårast i din process att lämna den kriminella livsstilen? • Vill du berätta lite om vilket stöd du fick under din process? Eventuella följdfrågor • Var det något speciellt som hände och som fick dig att vilja bryta med det kriminella livet? (Hände det något konkret som gjorde att du ville bryta?) • Vad fick du för stöd? • Vad upplevde du att du behövde för stöd? • Vad saknade du? • Vad önskar du hade funnits tillgängligt gällande insatser? • Vad behövde du rent praktiskt för att kunna leva ett ”svensson-liv”? Vilka är förutsättningarna enligt dig? Vilka av dessa saknade du? • (Hur bedömer du din anknytning till arbetsmarknaden idag?) Identitet och rollförändring ”Huvudfrågor” • Vill du berätta lite om processen kring att förändra din roll och därmed din identitet som kriminell till att ”bli” en icke kriminell? Hur såg rollförändringen ut? • Hur skulle du säga att du har gått tillväga för att integrera den tidigare rollen som kriminell i din nya roll/identitet? • Hur påverkades din känsla av identitet och tillhörighet av att ta steget mot att bryta med den kriminella livsstilen, berätta. • Hur pratade människor i din omgivning om din förändring? Hur talade andra om dig när du bröt med kriminalitet? Vad ger dina vänner för bild av dig? • Vilken bild upplever du att omgivningen har av dig idag? Upplever du att stämpeln som före detta kriminell ”hänger kvar”, att du bemöts av förväntningar och egenskaper som tillskrivs din före detta roll som kriminell. 80 • Skulle du kunna berätta lite om din självbild, hur har den förändrats under din livsstilsförändring? • Skulle du vilja beskriva lite kort hur du ser på dig själv idag kontra den personen du var i kriminaliteten? Är det något i övrigt du skulle vilja ta upp eller tillägga? 81 Bilaga 5 Intervjuguide Yrkesverksamma Bakgrund • Vad är din nuvarande position och ansvarsområde på din arbetsplats? Hur länge har du haft din nuvarande tjänst? • Vad är dina huvudsakliga arbetsuppgifter? • Vad har verksamheten/arbetsgruppen för ansvarsområde i relation till kriminalitet? Kriminalitet/kriminell gruppering • Hur ser du på förekomsten av kriminella grupperingar i kommunen och närområdet? • Hur arbetar man med individer som vill lämna en kriminell livsstil och en kriminell gruppering, inom din verksamhet? • Ser du några brister i arbetet i detta avseende? (Ge exempel) Hur skulle arbetet kunna förbättras? Anser du att något saknas? • Upplever du att din verksamhet tillsammans med andra aktörer inom området (Arbetsförmedlingen, Kriminalvården, Socialtjänsten) har resurser för att möta klienten med ”rätt/adekvat” stöd och hjälp i processen att lämna en kriminell livsstil och gruppering? • Anser du det önskvärt att din verksamhet kan erbjuda kompletterande insats/insatser för att uppfylla hjälpbehovet/stödbehovet på fler plan, i förhållande till vad som kan erbjudas av din verksamhet idag? Vad/vilket? • Vad tror du är viktigt att kunna erbjuda individer som vill lämna en kriminell livsstil och gruppering? Hur motsvarar dagens förutsättningar det önskvärda? • Tycker du att utbudet av insatser generellt i kommunen och närområdet kan erbjuda önskvärt stöd och hjälp för individer som vill lämna en kriminell livsstil och en kriminell gruppering? • Har verksamheten vid något tillfälle genomfört någon form av utvärdering av tillgängliga insatser på området? Varför inte?/Vad framkom? • Har du någon erfarenhet av att klienter efterfrågar insatser/hjälp som verksamheten inte kan erbjuda? Hur har detta tillvaratagits av verksamheten? 82 Exitfaktorer • Vilka praktiska förutsättningar tror du är viktiga för att en individ ska kunna lämna en kriminell livsstil och gruppering? (Bostad, anknytning till arbetsmarknad/sysselsättning, ekonomi, fritid, socialt nätverk). Hur kan din verksamhet hjälpa individen kring sådana förutsättningar? Anser du att det arbetet/de insatserna motsvarar det önskvärda? • Hur tror du att avsaknad av sådana förutsättningar påverkar risken för återfall i brott? • Vad tror du kan försvåra i en exitprocess? Arbete • Hur ser du på förutsättningarna för arbete, för en individ före detta kriminell? Anser du att det finns insatser som kan underlätta i återintegrering på arbetsmarknaden? Vad saknas? Muck • Vad kan en individ erbjudas av din verksamhet efter muck från anstalt? Finns din verksamhet med som aktiv aktör i ett sådant skede? Vad skulle vara önskvärt/vad saknas? Samverkan • Hur ser du på myndigheters samverkan inom området? (Arbetsförmedling, Kriminalvård, Socialtjänst) • Skulle samverkan kunna förbättras? På vilket sätt? Har du något du i övrigt skulle vilja ta upp/tillägga? 83 Bilaga 6 Arbetsfördelning Under skrivprocessens gång har vi varit huvudansvariga för olika avsnitt i uppsatsen. Mestadels har vi suttit tillsammans på universitetsbiblioteket och haft en god kommunikation under skrivandet, för att vara delaktiga och kunna ge respons på varandras texter. I slutet av skrivprocessen har vi gemensamt arbetat kring avsnitten resultat- och analys, samt slutdiskussion. Vi har även tillsammans bearbetat de delar som utgjorde skilda ansvarsområden vid arbetsprocessens start. Med anledning av detta har vi båda varit delaktiga i samtliga av uppsatsens delar och således haft möjlighet att komma med förbättringsförslag och nya infallsvinklar, detta har också underlättat för att uppsatsen genomgående ska genomsyras av en röd tråd. De nio intervjuerna har delats upp mellan oss författare och därmed utgjort skilda ansvarsområden. Vi har stått som ansvariga för fyra respektive fem intervjuer var, vilket innebär att den ansvariga för respektive intervju också har ansvarat för att ställa frågor, följdfrågor och för att föra intervjun framåt. Den av oss som inte var huvudsakligt ansvarig hade istället i uppgift att föra minnesanteckningar och ställa följdfrågor under intervjuns genomförande. 84
© Copyright 2024