4254-14 - Kammarrätten i Göteborg
KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Avdelning 1 DOM Sida 1 (9) Mål nr 4254-14 2015-04-22 Meddelad i Göteborg KLAGANDE Arbetsförmedlingen Juridiska avdelningen 113 99 Stockholm MOTPART AA ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Göteborgs dom den 4 juli 2014 i mål nr 6207-14, se bilaga A (här borttagen) SAKEN Återkallelse av anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin _________________________ KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten avslår yrkandet om återförvisning. Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom i den del som avser återkallelse av anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin och fastställer Arbetsförmedlingens beslut den 15 maj 2014. _________________________ YRKANDEN M.M. Arbetsförmedlingen yrkar i första hand att målet återförvisas till förvaltningsrätten för förnyad handläggning och i andra hand att kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom. AA anser att kammarrätten ska avslå överklagandet. Dok.Id 310668 Postadress Box 1531 401 50 Göteborg Besöksadress Stora Nygatan 21 Telefon Telefax 031-732 74 00 031-732 76 00 E-post: [email protected] www.kammarratten.goteborg.se Expeditionstid måndag – fredag 08:00-16:00 KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 2 DOM Mål nr 4254-14 Arbetsförmedlingen anför Förvaltningsrätten har använt sig av stadgandet i 15 § 2 förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin, d.v.s. ”att utan godtagbart skäl avvisa ett erbjudande om lämpligt arbete”. Det stadgandet är inte detsamma som anges i Arbetsförmedlingens beslut. Förvaltningsrätten har ansett att AA har godtagbara skäl att inte acceptera den erbjudna anställningen. AA har dock inte fått något erbjudande om anställning eftersom han inte har medverkat till någon anställningsintervju, vilket regleras särskilt i 15 § 5 nämnda förordning. Förvaltningsrättens domslut bygger därför på felaktig grund. I stället borde förvaltningsrätten ha bedömt om anvisningen skulle återkallas enligt 15 § 5, d.v.s. att en anvisning ska återkallas om den som anvisas ”missköter eller stör verksamheten”. Målet bör därför i första hand återförvisas till förvaltningsrätten för förnyad handläggning. I andra hand, vid prövning i sak, anser Arbetsförmedlingen att AA har misskött sitt åtagande inom jobb- och utvecklingsgarantin på ett sådant sätt att hans anvisning ska återkallas enligt 15 § 5 nämnda förordning. AA har, genom att inte gå på anställningsintervjun, inte medverkat till att lösa sin arbetslöshetssituation. Han har inte heller gett arbetsgivaren tillfälle att ta ställning till hur hans kompetens bäst skulle ha kunnat tas tillvara vid detta rekryteringstillfälle. Vid en intervju hade anpassningsmöjligheter kunnat utredas. Personliga skäl till att inte ta arbetet hade kunnat undvikas genom att diskutera hindren och försöka övervinna dem tillsammans med arbetsgivaren. Även i ett tidigt skede av en rekryteringsprocess krävs godtagbara skäl för att tacka nej till en intervju. I Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAAFS 2012:1) regleras uttömmande vad som är godtagbart skäl att inte godta erbjudet arbete. Det som AA anför avseende sitt handlande i samband med kontakterna med den aktuella arbetsgivaren omfattas inte av skyddet mot diskriminering. Det KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 3 DOM Mål nr 4254-14 har dock inte ställts andra eller högre krav på honom att medverka till att lösa sin arbetslöshetssituation än på andra arbetssökande. Artikel 9 i Europakonventionen omfattar enligt Europadomstolens praxis inte varje handling som är motiverad eller influerad av religion. Den omfattar rätten att tillhöra en religion eller trosuppfattning samt vissa manifestationer som är nära förknippade med densamma, t.ex. rätten att delta i gudstjänst och att iaktta religiösa sedvänjor som är intimt förknippade med religionen eller trosuppfattningen i fråga. De skäl som AA har uppgett för att inte kunna ta arbetet har inte att göra med det som kan betecknas som kärnan i hans religiösa övertygelse och som skyddas av Europakonventionen. Konsekvenserna av att det skulle gå att behålla ersättningen vid liknande invändningar mot anvisade jobb skulle vara oöverblickbara. AA anför I artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna garanteras alla rätt till samvets- och religionsfrihet. Denna stadga låg till grund för artikel 9 i Europakonventionen. Av dessa deklarationer framgår rätten till samvetsfrihet grundad på t.ex. religiös övertygelse. Lotter och spel har visat sig vara negativt för många människor som fastnat i olika former av spelmissbruk. Han kan som Jehovas vittne inte vara en del av detta genom att sälja vad han uppfattar som skadliga produkter. Det skulle kunna jämföras med att han inte heller skulle kunna arbeta i en tobaksaffär, eftersom den produkten bevisligen också skadar hans nästa. De inskränkningar han har är inte särskilt omfattande och utestänger honom inte från arbetsmarknaden i generell omfattning. Om han i den aktuella situationen skulle ha gått vidare i rekryteringen skulle det ha uppfattats som att han var villig att ta arbetet, vilket vore oärligt. Arbetsförmedlingen skulle alltså ha velat att han mörkade sin inställning för att få komma på en personlig intervju. Det skulle ha känts kränkande och ha tagit upp mycket tid i onödan för företaget. KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 4 DOM Mål nr 4254-14 SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Frågan om återförvisning Frågan i målet är om Arbetsförmedlingen haft grund för att återkalla AAs anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin enligt 15 § förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin på grund av hans agerande i förhållande till en presumtiv arbetsgivare. Då rekryteringen avbröts i ett tidigt skede och AA inte erbjöds något arbete, ska hans agerande enligt kammarrättens mening bedömas enligt regeln om misskötsel i 15 § punkt 5 och inte enligt regeln om avvisande av arbete i punkt 2 i samma paragraf. Förvaltningsrätten har prövat om AAs agerande är grund för återkallelse. Det förhållandet att förvaltningsrätten vid sin prövning har tillämpat punkt 2 utgör inte skäl för att återförvisa målet. Vad målet gäller Det är i målet ostridigt att AA har blivit kontaktad via telefon av en potentiell arbetsgivare och att han under denna kontakt har uppgett sig inte kunna ta det aktuella arbetet med hänvisning till sin trosuppfattning. Det är i viss utsträckning oklart vad som sades under detta samtal. Enligt Arbetsförmedlingen, som har varit i kontakt med företrädaren för arbetsgivaren, frågade AA ingenting under telefonsamtalet, utan meddelade att han inte var intresserad av arbetet med hänvisning till sina principer. Arbetsgivaren frågade då om han ändå inte ville komma på en intervju, men AA sade sig inte vara intresserad. AA har emellertid uppgett att han aldrig fick frågan om att komma till en intervju. När arbetsgivaren ringde upp honom kände han sig tvungen att ärligt nämna att en av huvuduppgifterna var att sälja en produkt som han av etiska och moraliska skäl inte hade samvete att arbeta med. Han har också uppgett att han tog upp frågan om företaget sysslade med andra former av försäljning som inte innefattade KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 5 DOM Mål nr 4254-14 lotteriprodukter eller om det fanns något annat han kunde arbeta med, men att han då fick ett nekande svar. Enligt kammarrättens mening har det ingen avgörande betydelse vilken version som är den riktiga. AAs handlande har i båda fallen varit sådant att den anvisade arbetsgivaren har haft anledning att tolka det som att han inte har velat gå vidare i en fortsatt rekryteringsprocess. Det finns också osäkerhet när det gäller vad det anvisade arbetet närmare innebar. Av Arbetsförmedlingens beslut framgår att arbetet avsåg att sälja lotter och rabatthäften till idrottsföreningar och företag som i sin tur skulle sälja dessa vidare. I Arbetsförmedlingens redogörelse för samtalet mellan arbetsgivaren och AA anges i stället att det var fråga om att sälja reklamplatser på lotter. Till bilden hör då också att den som köpte reklamplats skulle få lotter gratis. Kammarrätten anser att den information som finns om det aktuella arbetet, oavsett de exakta arbetsuppgifterna, visar att arbetet kan likställas med eller i vart fall är nära förknippat med försäljning av lotter. Frågan i målet är om AA, genom att redan i den inledande fasen av en rekryteringsprocess uppge att han inte var intresserad av arbetet i fråga, har misskött sig på ett sådant sätt att det funnits fog för att återkalla hans anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin enligt 15 § punkt 5 förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin. Innebär Arbetsförmedlingens beslut att religionsfriheten åsidosätts? Av 2 kap. 1 § regeringsformen framgår att var och en gentemot det allmänna är tillförsäkrad frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 6 DOM Mål nr 4254-14 Enligt artikel 9.1 i Europakonventionen har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. Det skydd för religionsfriheten som följer av regeringsformen och Europakonventionen ska beaktas vid tolkningen av reglerna i jobb- och utvecklingsgarantin om det behövs för att skydda denna frihet. AA, som är ett Jehovas vittne, menar att hans religionsfrihet har åsidosatts genom Arbetsförmedlingens beslut. Kammarrätten ska därför ta ställning till om hans agerande – att inte vara beredd att fullfölja rekryteringen till ett arbete som har ett nära samband med försäljning av lotter – omfattas av skyddet för religionsfriheten. Av Europadomstolens praxis framgår att skyddet för att utöva religion enligt artikel 9.1 i Europakonventionen inte omfattar varje handling som motiveras av religion eller övertygelse. För att en viss handling ska omfattas av skyddet måste det finnas ett mycket nära samband mellan religionen och handlingen. Det krävs vidare att den yttre handlingen i sig uttrycker tron och är en normal och vedertagen manifestation av denna (Europakommissionens avgörande den 12 oktober 1978, Arrowsmith mot Storbritannien, ansökan nr 7050/75 samt Europadomstolens avgörande den 15 januari 2013, Eweida med flera mot Storbritannien, ansökan nr 48420/10, 59842/10, 51671/10 och 36516/10). När det gäller en persons rätt enligt artikel 9 måste begreppet religionsfrihet tolkas med viss försiktighet. Syftet med artikeln kan inte sträcka sig längre än till att ge skydd mot ingrepp i vad som framstår som det centrala innehållet i en religion (Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl., s. 417 och 418). KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 7 DOM Mål nr 4254-14 AA har lämnat in handlingar, bland annat utdrag ur tidningen Vakttornet, till styrkande av att lotteriförsäljning är oförenlig med hans tro. Av dessa handlingar framgår att synen på spel- och lotteriverksamhet är negativ inom Jehovas vittnen. AA har även uppgett att han skulle bli utesluten ur församlingen om han arbetar med att sälja lotter. Det finns inte anledning att ifrågasätta att AAs handlande är ett uttryck för hans tro. Det framgår däremot inte att inställningen till spel- och lotteriverksamhet tillhör de mer centrala delarna av den aktuella religionen. Mot bakgrund av den praxis från Europadomstolen som beskrivits ovan, anser kammarrätten att AAs vägran att hantera lotter inte har ett så nära samband med hans tro som krävs för att handlandet ska omfattas av skyddet för religionsfriheten enligt Europakonventionen. Arbetsförmedlingens beslut innebär således inte att AAs religionsfrihet har åsidosatts. Det betyder också att skyddet för religionsfriheten inte ska påverka tolkningen av reglerna i jobb- och utvecklingsgarantin i detta fall. Har AA misskött sig? Den fråga som återstår att pröva är om AAs handlande utgör misskötsamhet enligt 15 § punkt 5 förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin. Eftersom AA har avbrutit en rekryteringsprocess med hänvisning till att han på grund av sin tro inte kan ta det aktuella arbetet blir frågan närmast om arbetet kan anses som lämpligt för honom. Vid denna bedömning bör ledning hämtas från regleringen i 44 § första stycket 1 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Där anges att ett arbete ska anses lämpligt, om det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden. KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 8 DOM Mål nr 4254-14 Ytterligare föreskrifter om vad som kännetecknar ett lämpligt arbete finns i Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAAFS 2012:1). Av 3 § dessa föreskrifter framgår att hänsyn ska tas till tillgången till arbetstillfällen över hela arbetsmarknaden samt att det geografiska och yrkesmässiga sökområdet ska vidgas i takt med att arbetslösheten fortgår. I föreskrifterna preciseras också vilka hänsyn som ska tas till bl.a. kompetens och medicinska hinder. Föreskrifterna kan inte anses uttömmande reglera vilka hänsyn som kan tas vid bedömningen av vad som är ett lämpligt arbete. När, som i nu aktuellt fall, föreskrifterna inte innehåller någon reglering, får en bedömning göras utifrån lagregleringen. Frågan är således om skälig hänsyn tagits till AAs personliga förhållanden. Härvid kan enligt kammarrätten viss hänsyn tas till den enskildes tro även om det rör sig om yttringar som faller utanför religionsfriheten (jfr FÖD 1984:24). Stor vikt måste dock läggas vid att AA har varit arbetslös en längre tid och att han – när anvisningen återkallades – inte lyckats få ett arbete trots deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin under några månader. Han har således haft stora svårigheter att få ett arbete. Vid en sammantagen bedömning finner kammarrätten att det anvisade arbetet inte kan anses vara olämpligt för AA. Genom att avbryta rekryteringsprocessen har han därmed misskött sina åtaganden på ett sådant sätt att det varit befogat att återkalla anvisningen till jobb- och utvecklingsgarantin. Överklagandet ska därför bifallas. _________________________ KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 9 DOM Mål nr 4254-14 HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (här borttagen). Anders Bengtsson Åsa Ståhl referent Berit Nilsson /Victoria Röshammar
© Copyright 2024