1. No category

Lokaleko
Information från Skogsstyrelsen
Nummer 3 I 2015
Skaraborgs
distrikt
LEDARE. ANDERS WIBORG, DISTRIKTSCHEF
Är det Arn som har varit
här och kolat...?
En vandring i skogen är också en vandring genom vår
historia. Här hittar vi spåren
efter tidigare generationers
liv och arbete. Spår som tyvärr håller på att försvinna.
S
karaborg har en fantastisk
historia. Många minns säkert
1980-talet då diskussionerna
gick höga kring var Svearikets vagga
låg. Eller Jan Guillous spännande
böcker om den påhittade – ja, han är
faktiskt påhittad – tempelriddare Arn
som föddes på Aranäs men växte upp
bland klosterbröderna i Varnhem. Han
som i berättelsen grundade Forsviks
bruk där man tillverkade järn och där
kolet var en förutsättning.
VAD SOM ÄR SANT eller inte sant flyter
ofta ihop i en väldig röra. Men en sak
kan vi vara säkra på. En stor och viktig
del av denna historia hittar vi idag i
våra skogar! Det var här det moderna
Sverige till stor del skapades. Hos
torparna som bröt mark och kolarna
som såg till att järnbruken fick träkol
till sina ugnar.
Där granskogen idag växer tät, låg
för bara 100 år sedan kanske ett litet
torp med små odlingstegar och betande
djur. Idag har många torp förvandlats
Idag är de flesta gamla torpen övergivna och raserade. Förhoppningsvis lever minnena av människorna kvar.
Foto: Skövde stadsmuseum
till små stenhögar som bara kan anas
under mossan. Men det blir allt färre
som vet vad namnen betyder eller vilka
som bodde där. Har vi tur lever de gamla namnen kvar på jaktpass eller som
kuriosa på fastighetskartan. Många
torp är också uppskyltade av hembygdsföreningar.
IBLAND TYCKER VI att lämningarna lig-
ger i vägen och att de är ett hinder för
ett rationellt skogsbruk. Frågan många
ställer är om vi verkligen måste spara
allt? De är ju så många! Ja, och det är
det som är så fantastiskt. Hade det bara
varit några få så hade de varit unika och
ingen hade ifrågasatt dem. Men de är
lika unika när vi ser och förstår mångfalden av alla rösen och kolbottnar.
Historia bygger inte bara på kungar
och krigare. Den bygger lika mycket
på bönder och torpare som brukade
marken så att alla fick mat på borden.
Det är dessa som vi respekterar, samt
alla andra som varit med och skapat
vår välfärd, när vi tar hänsyn till fornoch kulturlämningarna i skogen. Vi
respekterar kommande generationer
och ger dem en möjlighet att få uppleva
det som vi upplever i dag.
MÅNGA FORN- OCH KULTURLÄMNINGAR
skadas i samband med skogsbruksåtgärder. Därför genomför Skogsstyrelsen
under hösten en informationskampanj
som heter ”Minneslucka”. Mer om detta finns på Skogsstyrelsens hemsida.
www.skogsstyrelsen.se/kulturmiljo
I Flugebyn lever
kolningstraditionen vidare
Kolmileröken ligger tät över
Flugebyn norr om Karlsborg
och doften möter besökarna. Det är Flugebykolarna
som är i full gång med den
årliga kolmilan. Sista helgen
i augusti tänds milan och
kolarnas vardag återupplevs.
S
edan 1980-talet har det kolats
på platsen. Föreningen Ideell
Kultur med 75 medlemmar
övertog ansvaret för kolmilan 1991 och
1992 var det dags för föreningens första
mila.
– Ingen mila är den andra lik, säger
Barbro Johansson, ordförande för föreningen, och hon vet vad hon talar om
eftersom det här är den 19:e kolmilan
som hon är med och kolar.
Kolning är ett hårt arbete och alla
föreningens medlemmar hjälper till,
allt från att bygga, vakta och riva
milan, till att baka och laga mat. Det är
arbetsdagar under våren då tallveden
reses för att torka lagom fram till tändningen. I augusti ska milan täckas med
granris och stybb. Under kolarveckan
arbetar man dygnet runt, natten är
uppdelad på tvåtimmars pass och man
är alltid två och två som vaktar milan.
Lennart Johansson är milansvarig.
– Milan måste hela tiden slås –
veden sjunker ihop ju mer den kolas
och då är det viktigt att stybben hålls
tät. Det får inte bli hål i milan. Det kan
också behöva fyllas på mer ved, säger
han.
Röken avgör när milan är klar och
det är även röken man hela tiden tittar
på för att se hur milan mår. Det ska
vara en kraftig grå-vit rök, blir den för
tunn och skir kommer det för mycket
värme ut.
På 1930-talet började man att bygga milor med
skorsten och det är just en sådan skorstensmila som finns i Flugebyn. Barbro Johansson
och Lennart Johansson slår på stybben för att
täppa till milan.
– Det är röken som säger allt, om det
milas för fort eller för långsamt, förklarar Barbro.
FÖR ATT BEDÖMA KOLNINGEN använder
man också ett milspett. Har veden omvandlats till kol går det att föra spettet
långt in i milan. Just den här kolmilan
beräknas vara klar efter 6–7 dagar.
Efter 3–4 veckor har milan svalnat
och under den tiden är det efterkolarnas jobb att vakta milan och täppa till
eventuella hål.
Att öppna milan är ett hett, sotigt
och rökigt arbete.
– Det är lika spännande att tända
som att öppna – man undrar vad resultatet blev, säger Barbro.
I år laddades milan med 75 kubikmeter tallved, vilket blir ungefär 30–35
kubikmeter träkol beroende på hur
kolningen har gått.
BARBRO MENAR ATT det är viktigt
att hålla kolarkunskapen vid liv och
överföra den till yngre generationer
En kolmila har alltid ett kvinnonamn och i år
är det Ingalill Ljungqvist som har namngett
milan. Ingalill är medlem i föreningen och
hjälper till i arbetet med milan.
allteftersom. I år var det därför premiär
för småmilor. Det var första- och fjärdeklassare från skolan i Forsvik som
under slutet av maj fick vara med och
bygga, vakta och riva småmilorna. Alla
fick med sig en påse grillkol hem och
det hela blev en stor succé.
I början av 1900-talet gick det åt
4-5 miljoner kubikmeter träkol per år
i Sverige. Det är detta vi ser spåren av
i dagens skogar. Enbart runtomkring
Flugebyn finns spår efter 75 kolmilor.
Dessa är viktiga att bevara eftersom de
ger oss en inblick i människornas liv
och förutsättningar. De är också viktiga
för att vi ska förstå varför dagens skogar
ser ut som de gör. För dryga 100 år
sedan var skogarna glesa – istället låg
milröken tät.
Text & foto: Maria Schelin
Rötterna går djupt ned i jorden
Det är en solig förmiddag när vi träffar Åke Möller på släktgården Skräddaregården i Karleby, strax söder om Mariestad. När Åke var 28 år öppnade han gårdskistan fylld av gamla
handlingar och det var då som hans nyfikenhet på gårdens historia började. Något som
med tiden växte till intresse för hela Karlebybygden. Det blev också fröet till kulturstigen
som invigdes nu i vår.
S
kräddaregården är uppkallad efter Anders Skräddare som ägde
gården i mitten av 1600-talet.
1752 arrenderade Åkes mormors
farfars farfar gården för att sedan köpa
den. För drygt 20 år sedan övertog Åke
gården. Själv bodde Åke här några år
som tonåring i slutet av 50-talet.
GÅRDEN OCH BYGDEN har en rik his-
toria. Genom att släktforska, ta del av
kyrkoböcker, jordeböcker, historiska
kartor och intervjuat de äldre i byn har
Åke fått reda på mycket om hans egen
och bygdens historia. Allt finns dokumenterat och en del har resulterat i ett
flertal artiklar i hembygdsföreningens
tidskrifter.
Omkring 2007 började tankarna på
en kulturstig att gro och ytterligare
några skogsägare samt Ullervad-Leksbergs Hembygdsförening knöts till
projektet. Men det var först några år senare då skogsbruksplanen behövde förnyas som planerna tog riktig fart. Åke
fick då kontakt med Håkan Kollander
på Skogsstyrelsen och fick tips om att
det gick att få stöd till skötsel av naturoch kulturvärden. Det fanns en hel del
kulturlämningar på fastigheten som behövde röjas fram. Det var grunder efter
backstugor och soldattorp, stenmurar,
odlingsrösen samt en varggrop.
– Tack vare Skogsstyrelsens medverkan växte projektet, säger Åke. Träd
togs ned, områden röjdes, riset forslades bort och informationsskyltar sattes
upp. Allt för att lyfta fram bygdens
kulturhistoria. Våren 2015 invigdes
kulturstigen av kommunalrådet. Det
färdiga resultatet blev en stig som går
fram genom ett vackert kultur- och
naturlandskap. Här ryms många olika
trädslag i olika åldrar. Stora gamla tal-
Åke Möller visar Maria Schelin varggropen
som ligger på en åkerholme. För att bevara
lämningen har träd som stod på och alldeles
intill lämningen avverkats och en del buskar
Foto: Göran Lundh
har röjts bort.
lar och granar växer tillsammans med
al, asp, björk, sälg, rönn, bok, ek, alm,
fågelbär och vildaplar.
VI FRÅGAR ÅKE om det varit värt allt
arbete. För mycket arbete har det varit
och mer än vad Åke kunde ana från
början.
– Det är otroligt vilken uppmärksamhet stigen har fått i lokalpressen,
säger Åke. Det har lett till en väldig
tillströmning av folk som har vandrat
här och många positiva kommentarer.
Det är ett viktigt kvitto för alla som
Backstuga med stengärdesgård och odlingsrösen.
Foto: Maria Schelin
har arbetat med stigen att det blev en
sådan succé.
Att kulturstigen invigts innebär inte
att arbetet är över. Fortfarande återstår
det röjningar som ska göras. Ytterligare informationsskyltar är på väg att
färdigställas.
– Men alla besökare och alla positiva
ord man fått gör att det fortsatta arbetet är både lätt och motiverande, säger
Åke Möller när han guidar oss runt
längs kulturstigen i Karleby.
Text: Maria Schelin och Göran Lundh
Projektet med kulturstigen fick ekonomiskt stöd från Skogsstyrelsens
landsbygdsprogram ”Bevara och utveckla skogens mångfald” ett EUstöd som fanns mellan åren 2009-2014. Idag finns det möjlighet för
den som vill genom aktiva åtgärder bevara, restaurera och återskapa
värdefulla natur- och kulturmiljöer att söka stödet Nokås (Natur- Och
KulturmiljövårdsÅtgärder i Skogen).
Stöd lämnas inte till åtgärder som normalt krävs enligt Skogsvårdslagen. Stödet ska gå till det där lilla extra. Det bör också finnas ett
allmänt intresse för att åtgärden görs. Stödet kan ersätta 70 procent
av dina kostnader.
Hur hittar jag lämningarna?
Att bara gå ut i skogen och
leta efter forn- och kulturlämningar är inte så lätt.
Många gånger krävs lång
erfarenhet för att veta vad
man ser, men även för att
upptäcka lämningarna. Vissa lämningar är enklare än
andra.
T
orplämningarna är relativt enkla
att hitta. Den fyrkantiga stengrunden är många gånger tydlig
och ofta finns där en stenhög som är
resterna efter spismuren. Det är däremot svårare att hitta sådant som inte är
särskilt tydligt ovan mark, till exempel
stenåldersboplatser eller förhistoriska
järnframställningsplatser.
Hur ska jag då kunna veta vad som
finns på min fastighet?
I Sverige har vi sedan länge inventerat
och registrerat forn- och kulturlämningar. Den första inventeringen
skedde faktiskt redan 1666! Idag kan
du hitta alla dessa lämningar i Riksantikvarieämbetets digitala databas
Fornsök. Här finns cirka 1,8 miljoner
lämningar på närmare 700 000 platser.
Till varje punkt på kartan finns en
beskrivning av lämningen.
SKOGSSTYRELSEN STARTADE 1995 pro-
jektet Skog & Historia för att registrera
forn- och kulturlämningar i skogsmark.
Här finns ytterligare cirka 100 000
lämningar som väntar på att granskas
och föras över till Fornsök. I vår karttjänst Skogens pärlor kommer man åt
både Fornsök och Skog & Historia.
Alla dessa röjningsrösen! Skogarna är fulla av rösen efter människors strävan efter odlingsbar
mark. För 30 år sedan trodde vi att det var torparna som slängt upp stenen. Idag vet vi bättre! En
del av rösena är mycket gamla. Man har hittat de som är cirka 4 000 år gamla. Sedan har efterkommande generationer fortsatt att slänga upp nya. I områden med äldre rösen har arkeologerna
också hittat gravar och spår efter bostäder.
Med karta och beskrivning kan du gå
ut och leta reda på lämningen. Men det
finns några saker att tänka på. Idag använder vi GPS och kan hitta en punkt
mitt i skogen på någon meter när, men
de flesta lämningarna är inprickade för
hand vilket innebär att de ibland ligger
lite fel på kartan. Därför måste man
jämföra beskrivningen med hur det ser
ut på platsen. Stämmer inte bilden så
lyft blicken för att se hur det ser ut i
omgivningen. Kanske ligger lämningen
10–20 meter fel.
STORA DELAR AV SVERIGE är inventerat,
kvar att upptäcka. Oavsett om lämningen är registrerad eller inte så gäller det
för dig som skogsägare att ta hänsyn
till den.
Text & foto: Göran Lundh
Skogsstyrelsens karttjänst
Skogens pärlor
www.skogsstyrelsen.se/
skogensparlor
Riksantikvarieämbetets
databas Fornsök
www.raa.se/fornsok
men inte allt. Fortfarande finns mycket
Om ni vill ha kontakt med någon från distriktet så besök vår hemsida
www.skogsstyrelsen.se/skaraborg
www.skogsstyrelsen.se
Ansvarig utgivare: Maria Larsson
Redaktör: Maria Schelin
Grafisk produktion: Annika Fong Ekstrand