1. No category

Lokaleko
Information från Skogsstyrelsen
Nummer 3 I 2015
Norra och södra
Dalarnas distrikt
LEDARE. EMMA ANDERSSON, DISTRIKTSCHEF, NORRA DALARNA
Leta rätt på lämningarna
i skogen
Under hösten kommer Skogsstyrelsen att uppmärksamma
forn- och kulturlämningar i skogen lite extra. Spår från
gångna tiders aktiviteter kan ligga gömda under mossan i
just din skog.
E
n hel del lämningar är kända
och registrerade i myndigheternas databaser, men många
kvarstår att upptäckas. Ta tillfället i
akt under höstens utflykter och gå på
upptäcksfärd i din egen skog, titta till
redan kända lämningar som kanske
behöver röjas fram. Har du riktig tur
så upptäcker du en för omvärlden helt
okänd lämning som du kan värna och
bevara.
Och lämningarna behöver verkligen
värnas, eftersom i genomsnitt varannan
känd forn- och kulturlämning i dagsläget är skadad eller förstörd. Det kommer inga flera! Hittar du en icke-registrerad lämning så ta gärna kontakt med
vår arkeolog (se sista sidan).
VILL DU VETA MER om kända forn- och
kulturlämningar på just din fastighet så
är Skogsstyrelsens e-tjänst ”Mina sidor” ett utmärkt ställe att besöka (se sid
5 och sista sidan). Vi kommer även att
erbjuda skogsägarträffar om Skogsstyrelsens e-tjänster under hösten, hör av
dig till oss eller anmäl dig på Skogsstyrelsens hemsida om du är intresserad.
INFÖR ALLA SKOGLIGA åtgärder som du
beställer på din fastighet har du som
skogsägare ett stort ansvar och en stor
möjlighet att uppmärksamma vikten av
att bevara forn- och kulturlämningarna
i skogslandskapet.
Ta gärna hjälp av Hänsynsbladet
på sidorna 6–7 som vi har tagit fram
tillsammans med Länsstyrelsen och
Dalarnas Museum för att få till en
optimal kulturmiljöhänsyn.
Berätta för entreprenörerna om kulturmiljöerna som finns på din fastighet
och skriv in i kontraktet att de inte får
skadas vid åtgärden. God kunskap och
kloka tankar om hänsyn till kulturmiljöer finns det gott om hos yrkesverksamma i skogen, det gäller bara att vi
hjälps åt att finna dessa gömda skatter
under mossan.
Vill du veta mer om kulturmiljöer,
besök gärna
www.skogsstyrelsen.se/
kulturmiljo.
Foto: Maria Nilsson
Billerud Korsnäs utbildar
Skogsbolaget Billerud Korsnäs satsar stort på att utbilda sina medarbetar i kulturhänsyn.
Närmare 340 personer har varit på kurs för att lära sig mer om hur skadorna på forn- och
kulturlämningar kan minskas.
U
nder två års tid har Billerud
Korsnäs sett till att deras
anställda och entreprenörer
fått utbildning i hänsyn till forn- och
kulturlämningar. Verksamma inom
Norrbotten, Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Örebro, Uppsala, Stockholm,
Västmanland och Södermanland har
under 2014 och 2015 genomgått endagarskurser på fyra olika platser i landet.
– Orsaken till satsningen är att vi vill
sätta vår egen kulturhänsynsrutin inom
företaget, men även att kursdeltagarna
ska få upp ögonen för och känna igen
lämningar. Många lämningar finns inte
registrerade på kartor och då blir det
extra viktigt att känna igen dem ute i
skogen, inte bara hitta de som redan är
registrerade. Till exempel underväxtröjare springer ju på varje kvadratmeter,
då är det viktigt att de känner igen olika lämningar och kan markera ut dem
på kartan för den som kommer efter
med nästa åtgärd, säger Helen Knutsson, som jobbar med planeringsfrågor
på Billerud Korsnäs.
”
Vi måste måna
om de kulturlämningar som finns,
det kommer ju inga
nya.
ÅR 2014 VAR DET framför allt under-
växtröjarna, markberedningsförarna
och planerarna som gick utbildningen. Fjolårets kurs var enligt Billerud
Korsnäs väldigt uppskattad så därför
valde företaget att låta gallrings- och
slutavverkningsentreprenörerna gå
samma kurs i år. Sammanlagt har 337
personer har gått kursen.
Helen Knutsson jobbar med planeringsfrågor på Billerud Korsnäs. Lämningen tros vara en husFoto: Ulf Ormestad
grund.
Att visa hänsyn till forn- och kulturlämningar är viktigt, menar Helen
Knutsson.
– Vi måste måna om de kulturlämningar som finns, det kommer inga
nya. Sen är det ju faktiskt lag på det
hela, ingen vill förstöra med vett och
vilja. Men forn- och kulturlämningarna
är otroligt svåra att se i skogen, ofta är
de överväxta. Därför är denna utbildning så viktig.
Helen har varit med på många av
kurstillfällena, dels för att förkovra
sig själv, dels för att träffa deltagarna
och visa på tillämpningen av Billerud
Korsnäs kulturhänsynsrutin. I Norrbotten fick Helen en aha-upplevelse vid en
stenåldersboplats där skogsbruksåtgärder utförts.
– Länsstyrelsen lägger ofta till väldigt
stora skyddsområden, till exempel på
stenåldersboplatser, ibland upp till 200
meter vilket är en enorm yta. På kursen
fick vi klart för oss att det behövs, att
det finns en anledning. Det är svårt för
någon att gå före och säga att ”här går
gränsen”, när inget syns ovan mark. Det
måste vara försiktighetsprincipen som
gäller. På stenåldersboplatsen vi besökte hade man markberett närmare än
200 meter och det var fullt av avslag,
skörbränd sten, härdar, ben, keramik
med mera. Hade man hållit sig utanför
200-metersgränsen så hade man klarat
dessa lämningar, säger Helen och
fortsätter:
– Tidigare var det vanligt att man
ifrågasatte varför vi ska bevara alla
anställda i kulturhänsyn
kolbottnar, då det finns så många. Numer får vi sällan dessa kommentarer
och under kurserna fick vi bra argument varför alla bottnar är viktiga. Att
vi har så många kolbottnar i Sverige är
ett kvitto på samhällsutvecklingen och
därmed är just mängden det viktiga
och det typiska för dessa regioner.
Kolbottnarna var en förutsättning för
järnframställningen i Sverige och för
vår välfärd.
DE KONKRETA OCH PRAKTISKA råd som
har förmedlats på kurserna är bra,
menar Helen. Hon har särskilt tagit
fasta på ett tips om gropar, som det
finns mängder av i skogen. Om själva
gropen en gång var det viktiga, så ligger
materialet kvar (till exempel som en
vall runt en fångstgrop) och man har
lagt ned mycket arbete på att utforma
gropen, vilket ofta leder till ett regelbundet och väl format utseende.
Om det tvärtom var materialet som
var det viktiga så är det borttaget och
gropen ser ut lite hur som helst, utseendet spelade ingen roll.
Hon har också lärt sig att en fångstgrop för älg och ren ofta har formen
som ett ”Melitta-filter”. Genom att gå
vinkelrätt från det rektangulära bottenplanets långsida i en sådan fångstgrop,
kan man med lätthet hitta fram till
nästa fångstgrop.
Enligt Helen Knutsson är det skillnad på hur man jobbar med kulturmiljöfrågan nu jämfört med 10–15 år
sedan. Idag är övervägande delen av
de som arbetar i skogen intresserade
och vill bevara lämningarna, det är inte
lika mycket ifrågasättande. Hon tror att
kultursatsningen kommer att fortgå i
någon form.
– Bara för att man gått kurs en gång,
behöver det inte betyda att kunskapen
sitter. Det är alltid bra med repetition.
Text: Jenny Karlsson
Tallmormyrans kolmila idag med spisröse från 1920-talets kolarkoja i förgrunden.
Foto: Jenny Karlsson
Hur hittar jag lämningarna?
Att bara gå ut i skogen och
leta efter forn- och kulturlämningar är inte så lätt.
Många gånger krävs lång
erfarenhet för att veta vad
man ser, men även för att
upptäcka lämningarna. Vissa lämningar är dock enklare än andra.
T
orplämningarna är relativt enkla
att hitta. Den fyrkantiga stengrunden är många gånger tydlig
och ofta finns där en stenhög som är
resterna efter spismuren. Det är däremot svårare att hitta sådant som inte är
särskilt tydligt ovan mark, till exempel
stenåldersboplatser eller förhistoriska
järnframställningsplatser.
Hur ska jag då kunna veta vad som
finns på min fastighet?
I Sverige har vi sedan länge inventerat
och registrerat forn- och kulturlämningar. Den första inventeringen
skedde faktiskt redan 1666! Idag kan
du hitta alla dessa lämningar i Riksantikvarieämbetets digitala databas
Fornsök. Här finns cirka 1,8 miljoner
Det registrerade gruvområdet och gruvhålet ligger felförskjutet i Fornsök, här markerade med en
röd linje. Med terrängskuggan ser man tydligt var gruvhålen är och att det finns mera än vad som
är registerat.
lämningar på närmare 700 000 platser.
Till varje punkt på kartan finns en
beskrivning av lämningen.
Skogsstyrelsen startade 1995 projektet Skog & Historia för att registrera
forn- och kulturlämningar i skogsmark.
Här finns ytterligare cirka 100 000
lämningar som väntar på att granskas
och föras över till Fornsök. I vår karttjänst Skogens pärlor kommer man åt
både Fornsök och Skog & Historia.
Med karta och beskrivning kan du gå
ut och leta reda på lämningen. Men det
finns några saker att tänka på. Idag använder vi GPS och kan hitta en punkt
mitt i skogen på någon meter när, men
de flesta lämningarna är inprickade för
hand vilket innebär att de ibland ligger
lite fel på kartan. Därför måste man
jämföra beskrivningen med hur det ser
ut på platsen. Stämmer inte bilden så
lyft blicken för att se hur det ser ut i
omgivningen. Kanske ligger lämningen
10–20 meter fel.
Stora delar av Sverige är inventerat,
men inte allt. Fortfarande finns mycket
kvar att upptäcka. Oavsett om lämningen är registrerad eller inte så gäller det
för dig som skogsägare att ta hänsyn till
den.
Text: Göran Lundh
Hur hittar jag lämningarna
som inte finns registrerade?
Många av våra kulturlämningar är inte registrerade överhuvudtaget, men det finns knep
att ta till. Några saker att tänka på då är: terrängskugga, namn på kartan, historiska kartor och att kolla läget och det som är avvikande på ett eller annat sätt.
Alla skogsägare har möjlighet att via
”Mina sidor” ta del av laserskannat
material, däribland terrängskugga.
Laserskanning finns förutom på Mina
Sidor även tillgängligt för allmänheten
via Riksantikvarieämbetets Fornsök.
Ofta syns stenröjda ytor väldigt väl, det
vill säga ytor där man plockat bort sten.
Stenen ligger oftast bredvid i högar
eller vällagda ”stenmurar”. Det rör
sig ofta om odlingsmark med odlingsrösen, men även gårdstun och andra
röjningar (till exempel för kolning)
syns väldigt väl. Fångstgropar och hela
system av fångstgropar framträder
också väldigt bra, liksom gruvhål och
gruvområden och i vissa fall stigar.
Något man bör tänka på är att ter-
rängskuggningen visar väldigt mycket,
men inte allt. Lutningen av terrängen,
täthet av vegetation med mera kan påverka datat och leverera områden med
mindre detaljrikedom och störningar.
Ett tips är att jämföra forn- och
kulturlämningar som tidigare finns
registrerade i Fornsök och se om man
hittar liknande strukturer. Exempelvis
framträder kolbottnar och fångstgropar
ofta på ett liknande sätt.
ETT VIKTIGT HJÄLPMEDEL när man
studerar terrängskuggningen är andra
kartor. Exempelvis kan ortofoton och
historiska kartor ha stor betydelse i
tolkandet av vad man ser. Är det en
gammal stig eller spår efter en skogsmaskin som man har framför sig? Är
det röjningsrösen från en gammal åker
eller rishögar från en avverkning som
syns?
”
Det regelbundna och avvikande
är det man tittar
efter när man är
ute.
NAMN PÅ PLATSER talar ofta om vad
som har försiggått och vad man kan
förvänta sig att finna. Till exempel på
Älggropsheden torde det finnas en och
annan älggrop och i Rönningen eller
Svedjan torde man vid något tillfälle ha
röjt och svedjat.
HISTORISKA KARTOR hittar du på Lant-
mäteriet. Där kan du antingen zooma
in i kartan på exakt ställe och få upp de
kartor som finns över just det området
– eller så söker du på fastigheten, eller
går igenom hela socken. Det är smaksak. Viktigt är att ha en karta från i dag
bredvid sig, så man har lite riktmärken
att gå efter, till exempel en sjö, bäck,
ort mm, så det går att jämföra och
orientera sig. Det kan vara lite svårt
att hitta i början, men allteftersom blir
det lättare. I många fall är de historiska
kartorna som ett facit över vad man
Jägaråsen, oregistrerad torplämning med 1700-talsbelägg. Skogen runtomkring är avverkad och
nu ska skogen vid torpet avverkas (grön markering). En vanlig syn vid många av de fäbodar och
torp som övergavs i första hälften av 1900-talet och som nu är aktuella för slutavverkning. Skattläggningskartan från år 1823 (20-sfx-87) rektifierades med hjälp av terrängmodellen. Säfsnäs
socken, Ludvika kommun.
Bilder från: Benedict Alexander, Länsstyrelsen Dalarna. Laserskanning och agrara lämningar, rapport Uppsala
Universitet 2013.
kan förvänta sig att finna i skogen. Men
man bör påminna sig om att kartan är
en ögonblicksbild, det kan ha ändrats
och tillkommit nya lämningar.
Man kommer faktiskt ganska långt
genom att titta på den så kallade ”Ekonomen” från 1960-talet. Där finns ofta
en massa talande namn med och vad
gäller åkrar och bebyggelse kan man
här se om de faktiskt var i bruk eller
nyligen gått ur bruk vid tillfället då
kartan gjordes.
när
man är ute på skogen är: att fundera
på miljön runtomkring. Vid vatten
har många verksamheter förekommit:
hyttor, kvarnar, sågverk, med tillhörande dammar och dammvallar, stigar och
YTTERLIGARE SAKER ATT TÄNKA PÅ,
vägar som går ner mot vattnet och olika
verksamheter.
En stenröjd yta i mycket stenrik mark måste man också haja till
inför. Titta efter det regelbundna och
avvikande. Avvikande växtlighet, till
exempel en plötslig glänta med en hård
grässvål, betade granar, kulturväxter
och vårdträd signalerar mänsklig närvaro.
Så inför nästa tur till skogen ta dig en
titt på Lantmäteriets hemsida, gå in på
”Mina sidor” och kolla terrängskuggan,
och sist, men inte minst, håll ögonen
öppna för det som sticker ut, det plötsligt regelbundna mitt i skogen. Ha en
trevlig tur med dina nya ögon.
Text: Jenny Karlsson & Benedict Alexander
Skogsstyrelsens karttjänst Skogens pärlor
www.skogsstyrelsen.se/skogensparlor
Riksantikvarieämbetets databas Fornsök www.raa.se/fornsok
Terrängskugga i Fornsök: www.raa.se/2015/06/nya-kartdata-i-fornsok/
Lantmäteriet: www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografiskinformation/Historiska-kartor
Mina sidor: www.skogsstyrelsen.se/Mina-Sidor
HÄNSYN VID FORN- OCH KULTURLÄMNINGAR
En hjälpreda/ ”kom-ihåg” – det är inte meningen att du skall bocka i alla rutor
ALLMÄNGILTIGT – GÄLLER VID ALLA SKOGLIGA ÅTGÄRDER:
Hämta information före åtgärd i Skogens pärlor och/ eller Fornsök.
.
Titta upp, se helheten och få en överblick! Vilka lämningar hänger ihop? Ligger de
nära varandra – undvik att köra mellan eller utföra åtgärder som skär av lämningar
som hör ihop.
Var rädd om kulturväxter, vårdträd och övrigt biologiskt kulturarv. Frihugg gärna
dessa, så att de gynnas. Tidigare hamlade träd (ofta sälg) nyhamlas för att inte vindfällas.
Kapa strax ovanför en frisk gren (dragare) på ca 3-4 m höjd.
Sträva efter att skapa kontraster/olikheter som tydliggör i alla åtgärder. Förtydliga
för den som kommer efter, i nästa åtgärd.
Ta bort träd i och invid lämningen och synliga strukturer, för att undvika
vindfällen, rotsprängning och sönderbrytning av lämning och kulturlager.
Fäll ej på eller in mot lämningen – fäll ut ifrån lämningen.
Risa inte ner/ täck ej synliga lämningar/ strukturer. Då blir de svårare att se för den
som kommer efter.
Kör inte sönder lämningar – kör inte på synliga lämningar/strukturer.
Markera på din karta om du hittar en ny lämning. Ta gärna en koordinat.
Meddela Länsstyrelsen om det är en fornlämning och Skogsstyrelsen i annat fall.
Håll dig 5-10 m utanför lämningens yttre synliga gränser vid körning,
markberedning, plantering, stickspår och drivningsvägar. 10 m gäller för
fornlämningar om Länsstyrelsen inte säger något annat.
Måste du köra genom/ skada en lämning? Det är ej tillåtet att orsaka skada
på fornlämning. Ring Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen och samråd om du är orolig
att du kommer att skada lämningen.
Finns det ingen annan väg och du är tvungen att köra väl nära? Kör på rikligt
med ris, hellre än att du gör djupa körskador invid (och ev i )lämningarna. Risvägar
kan ligga kvar efter åtgärd om man riskerar att skada lämning genom att ta bort riset.
Har du av misstag skadat en lämning under arbetets gång? Ta dig ur lämningen med
försiktighet. Skriv en avvikelserapport. Meddela länsstyrelsen om det rör en
fornlämning, annars Skogsstyrelsen. Laga inte/ täck ej igen – samråd först.
Har Länsstyrelsen pekat ut villkorsområde/ fornlämningsområde? Ta hänsyn även
till detta enligt ovan. Markera gärna i fält.
HÄNSYN VID FORN- OCH KULTURLÄMNINGAR
En hjälpreda/ ”kom-ihåg” – det är inte meningen att du skall bocka i alla rutor
RÖJNING:
Ta bort träd som riskerar att rotspränga lämningar, eller som står i och invid lämningens yttre synliga gränser.
Dra undan täckande ris från lämningarna och dess synliga strukturer.
GALLRING:
Är det en ytstor och/ eller komplicerad lämning? Ta kontakt i god tid med
Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen för samråd.
Kulturstubbe kan lämnas direkt utanför lämningens yttre synliga gräns – om man
vill markera med sådana. Tänk då på att det ska finnas träd kvar som i slutavverkning
kan fungera som kulturstubbar.
SLUTAVVERKNING:
Punktobjekt/ enstaka lämning: markera för kulturstubbar (ca 5 m utanför
lämningens yttre synliga gränser), med god marginal. 10 m gäller för fornlämningar om
Länsstyrelsen inte säger något annat.
Ytstora lämningar – lämna gärna kulturstubbar som markerar området yttre
gräns, såväl som runt enskilda anläggningar som hör till lämningen. Särskilj dessa två
typer från varandra på ett tydligt sätt. T ex dubbla snitslar runt enskilda anläggningar
och enkla snitsar i områdets ytterkant.
Skotaren kör i samma spår som skördaren, dock om möjligt endast utanför kulturstubbeavgränsning.
ÅTERVÄXT – MARKBEREDNING OCH PLANTERING:
Markbered aldrig på en lämning eller närmare än 5-10 meter från lämningens yttre
synliga gränser. 10 m gäller för fornlämningar om Länsstyrelsen inte säger något annat.
Plantera aldrig på en lämning och dess tydliga strukturer. T ex husgrunder,
åkerkanter, åkerhak, på kanten av en kolbotten mm.
I yngre åkermark godkänns oftast plantering, dock inte alltid markberedning.
På åkrar som är fornlämningar godkänns sällan maskinell markberedning, här krävs
tillstånd. Har du sökt tillstånd? Ta kontakt med Länsstyrelsen om du är osäker.
MARKÄGARE/ PLANERARE:
Om ni markerar för kulturstubbar: Tala i traktdirektivet om vad kulturstubben
markerar och var den är placerad i förhållande till lämningen (t ex ”5 – 8 m från
lämningens yttre gränser).
Vid ytstora och komplicerade lämningar: Gå i fält över hela området tillsammans
med maskinlaget som skall göra åtgärden och lägg upp en lämplig strategi för bästa
möjliga kulturmiljöhänsyn.
Kuriosa om Dalarnas förhistoria:
Dalarna var isfritt för cirka 10 500 år sedan.
Äldsta spåren av människor i Dalarna är ifrån en härd/matlagningsplats i Orsand, Leksand. Lämningen är runt 10 000 år gammal.
I Hedemora har man hittat en träpaddel som är 9000 år gammal,
vilket är Sveriges äldsta maritima lämning.
I trakten av Rättvik gick mammutar och betade för 40 000 år sedan.
Man har hittat delar av en bete och en kindtand från två olika individer.
Från bronsåldern finns ytterst få fynd i Dalarna, endast 12 stycken
lösfynd.
Eventuella spår av mänsklig verksamhet, som kan vara uppemot
40 000 år gamla, kommer man att kunna läsa om i Dalarnas fornminnes och hembygdsförbunds årsbok 2016.
Lär dig mer om Mina sidor
Anmäl dig till en introduktion av Skogsstyrelsens e-tjänst Mina sidor! Här finns planeringsverktyg och bra kartor bland annat för att se
forn- och kulturlämningar på just din fastighet! Har du tappat bort ditt
lösenord? Vi hjälper dig att skaffa ett nytt!
Daniel Palm
[email protected]
tfn: 0251-59 73 85
Maria Nilsson
[email protected]
tfn: 0251-59 73 88
Maria Hindemo
[email protected]
tfn: 0250-59 51 10
Kenneth Andersson
[email protected]
tfn: 0281-59 47 43
Magnus Hedspång
[email protected]
tfn: 0281-59 47 44
Ida Heurlin
[email protected]
tfn: 023-58 794
Stigen upp till skvaltkvarnen. Foto: Maria Nilsson
Har du frågor som rör forn- och
kulturlämningar?
Hör gärna av dig till Jenny Karlsson, arkeolog på Skogsstyrelsen
i Dalarna.
[email protected]
Tfn: 0240-591359
Om ni vill ha kontakt med någon från distriktet så besök vår hemsida
www.skogsstyrelsen.se/norradalarna
www.skogsstyrelsen.se/sodradalarna
www.skogsstyrelsen.se
Ansvarig utgivare: Maria Larsson
Redaktör: Maria Nilsson & Jenny Karlsson
Grafisk produktion: Annika Fong Ekstrand