Architectural Innovation Rebecca M. Henderson och Kim B. Clark Författarna har som utgångspunkt att den traditionella kategoriseringen av innovationer som antingen inkrementella eller radikala är otillräcklig och potentiellt missvisande. Denna kategorisering tar inte med i beräkningen de katastrofala följder som mindre teknikförbättringar kan innebära för de större redan etablerade företagen. Inkrementell innovation: Relativt små förändringar i en existerande produkt, utnyttjar potentialen i den etablerade designen samt befäster ofta ett företags redan dominerande ställning. Radikala innovationer: Baserade på ett nytt kunnande och nya principer vilket i många fall leder till helt nya marknader och användningsområden. Radikala förändringar medför ofta stora svårigheter för etablerade aktörer på marknaden, då de kan leda till att nya aktörer träder in och helt förändrar de existerande spelreglerna. Författarna hävdar att det finns flera exempel på tekniska innovationer där förändringarna i den existerande tekniken är små men som ändå leder till dramatiska konkurrensmässiga konsekvenser, dvs förändringar som varken kan klassificeras som inkrementella eller radikal. De existerande modeller som endast vilar på skillnaden mellan radikala och inkrementella innovationer erbjuder därför endaste en begränsad insikt i varför sådana små förändringar kan få så stora konsekvenser. Komponentkunskap och arkitektonisk kunskap Artikeln fokuserar på produktutveckling och definierar denna produktutveckling som en produkt såld till en slutanvändare vilken har designats, utvecklats och tillverkats av en ensam produktutvecklingsorganisation. Den innovation där sammansättningen av komponenterna har ändrats samtidigt som den huvudsakliga designen förblir oförändrad (vilket innebär att komponenternas funktioner i sig i stort är oförändrade), benämner författarna som arkitektonisk innovation. Denna typ av innovation förstör ett företags tidigare arkitektoniska kunskap men bevarar den användbara kunskapen om produktens komponenter. En komponent definieras som en fysiskt distinkt del av en produkt vilken är en del av kärnkonceptet samt utför en väldefinierad uppgift (t.ex. ett blad på en fläkt eller motorn i fläkten). Skillnaden mellan en produkt som ett system och en produkt som en uppsättning komponenter visar på att produktutveckling kräver två typer av kunskaper: kunskap om komponenterna samt arkitektonisk kunskap. Skillnaden mellan arkitektonisk kunskap och komponentkunskap är en källa till insikt kring hur innovationer skiljer sig från varandra. Typer av teknologiska förändringar Figuren klassificerar innovationer längst två dimensioner. Den horisontella dimensionen visar en innovations påverkan på komponenter, medan den vertikala visar dess påverkan på länkarna mellan komponenterna (dvs arkitekturen). Uppställt på detta sätt så utgör inkrementella och radikala innovationer de två extremerna. Figuren visar även ytterligare två typer av innovationer: modulär innovation och arkitektonisk innovation. Modulär innovation är innovation som endast förändrar kärnkonceptet i en teknologi, t.ex. att byta ut analoga telefoner mot digitala. I den utsträckning det är möjligt att byta ut en analog telefon mot en digital samtidigt som allt annat är lika så förändrar denna innovation ett kärnkoncept utan att förändra produktens arkitektur. Fokus för denna artikel ligger dock på den senare typen av innovation, dvs. arkitektonisk innovation. Grunden i arkitektonisk innovation är att förändra ett existerande system genom att länka komponenterna på ett nytt sätt. Detta innebär dock inte att komponenterna förblir helt orörda. Arkitektonisk innovation triggas ofta av en förändring i en komponent (t.ex. storlek etc.) Det viktiga är att kärnkoneptet bakom varje komponent förblir den samma. För att exemplifiera detta kan man ta en fläkt som exempel. Om den etablerade teknologin är stora, elektriskt drivna fläktar, monterade i taket, med dold motor och ljudisolering så skulle förbättringar på bladen eller en starkare motor innebära inkrementella förändringar. Ett byte till ett AC system skulle vara en radikal innovation medan en portabel fläkt skulle utgöra en arkitektonisk innovation. Författarna förtydligar dock att allt egentligen är grader på en skala och inte helt kan delas upp i fyra kvadrater i en figur... De olika typerna av innovationer har olika påverkan på en organisation. Inkrementella innovationer är de som är vanligast eftersom de enbart innebär förbättringar i existerande produkter och bygger vidare på den komponentkunskap och arkitektoniska kunskap som företaget redan besitter. Radikala innovationer är betydligt svårare eftersom de gör nuvarande kunskap om komponenter och arkitektur i många fall värdelös. Arkitektonisk innovation är ett mellanting. För arkitektonisk innovation krävs fortfarande mycket av den kunskap som företaget redan har samtidigt som företaget lär om vissa kunskaper som i sig kan förhindra företaget från att utvecklas. The Evolution of Component and Architectural Knowledge Två koncept är viktiga att känna till för att förstå sättet på vilket komponent-‐ och arkitektonisk kunskap behandlas i en organisation: • Teknisk evolution inleds ofta med mycket experimenterande för att sedan landa i en allmänt accepterad dominant design. Den dominanta designen karaktäriseras av en uppsättning kärnkoncept som motsvara de huvudsakliga funktionerna i produkten, vilken är byggd av komponenter som är sammansatta utifrån en viss arkitektur. När en dominant design har fått fäste så förfinas de ingående komponenterna och förbättringar sker inom de arkitektoniska ramarna. • Organisationer utvecklar kunskap och förmågor kring de återkommande uppgifter de utför. Det innebär att i början av en stark teknikutveckling måste organisationer utveckla kunskap om olika komponenter och hur dessa komponenter kan bli integrerade. I takt med att en dominant design etableras så blir det viktigare med komponentkunskap och den arkitektoniska kunskapen minskar inom organisationen. Det beror ofta på att organisationer väljer att fokusera sina begränsade resurser på att lära sig mycket om den dominanta designen istället för att lägga resurser på att utvärdera många olika tänkbara designer. Så hur återspeglas arkitektonisk kunskap i en organisation? Kommunikationskanalerna: Kommunikationskanalerna utgör en del av den arkitektoniska kunskapen. Om man tar exemplet med fläkten så formas ofta funktionerna i en organisation kring de kritiska komponenterna, dvs. att det bildas en grupp som ansvarar för motorn, en för fläktbladen osv. Kommunikationen mellan dessa funktioner kommer därför att reflektera den arkitektoniska kunskapen kring hur dessa komponenter kopplas samman med varandra. Informationsfilter: De informationsfilter som finns i en organisation är också en del av den arkitektoniska kunskapen. I början av en teknisk utveckling är det svårt för en organisation att veta vilken kunskap som är nödvändig och man tar därför in både nödvändig och onödig information. Med tiden utvecklar en organisation filter för att avgöra vilken information som är viktigaste i informationsflödet. Om man återigen tar exemplet med fläkten så innebär detta t.ex. att de som utvecklar motorn och de som utvecklar kontrollsystemet med tiden upptäcker att den enda information som är relevant för de som arbetar med kontrollsystemet är vridmomentet på motorn och inte material etc. Därmed skapas ett filter där bara denna information slipper igenom. Problemlösarstrategier: Den arkitektoniska kunskapen återspeglas även i de strategier en organisation har för att lösa problem. Strategierna visar på kunskapen kring hur komponenter är länkade och hur dessa länkar ska behandlas för att lösa återkommande problem. En fläkttillverkare kan med tiden t.ex. komma till insikt att det bästa sättet att utveckla en tystare fläkt är genom att fokusera på länken mellan motorn och motorhuset. Denna utveckling i kommunikationskanaler, informationsfilter och problemlösningsstrategier skapar effektivitet i en organisation men medför även rigiditet. Problems Created by Architectural Innovation Det finns två källor till problem med arkitektonisk innovation inom etablerade organisationer: • Etablerade organisationer kräver mycket tid och resurser för att upptäcka arkitektoniska innovationer eftersom dessa innovationer ofta initialt redan kan dölja sig i de gamla ramverken. Radikala innovationer är ofta lätta att upptäcka eftersom de är just radikala, men arkitektoniska innovationer är svårare eftersom de kan sorteras bort i företagens filter då det inte handlar om ny teknik. Ofta upptäcks därför dessa arkitektoniska innovationer för sent av ett företag och konsekvenserna kan på grund av detta bli förödande. • När väl en organisation har upptäckt en arkitektonisk innovation så ställs den inför en stor källa till problem: behovet av att bygga och implementera ny arkitektonisk kunskap effektivt. Organisationen måste investera i, samt sätta sig in i, den nya arkitekturen. Något som kan vara extremt svårt i en mogen organisation där deras nuvarande arkitektoniska kunskap är inbäddad i kommunikationskanaler, filter och strategier. Det kan därför vara lockande att enbart försöka modifiera (istället för att helt göra om) nuvarande arkitektur för att producera en ny produkt, men denna taktik leder ofta till ytterligare svårigheter. Dessa problem gör det svårt för etablerade företag att upptäcka och anpassa sig till arkitektoniska innovationer samtidigt som det är lätt för nya företag att komma in, vilka inte har samma långa tradition av att göra saker på ett visst sätt. Effekten en arkitektonisk innovation får på en organisation beror till stor del på dess förmåga till organisatoriskt lärande. Människor i organisationer tenderar att fokusera på att genomföra förbättringar inom ramen för arkitekturen istället för att utvärdera arkitekturen i sig. Detta medför att arkitektoniska förändringar sällan sker naturligt inom en organisation, samt att när en arkitektonisk innovation uppstår blir det svårt att anpassa sig till den.