Nummer 1 år 2015 • Utges av Boo Hembygdsförening 5 1 0 2 r å r ö f m a r g o r P Årsmöte söndagen den 22 mars kl 14.00 i Kyrkhaga, Hjortkvarn. Påskliljecaféer Boo skola den 25 – 26 april och den 2 – 3 maj. Öppet kl 12.00 – 18.00. Torpvandring den 9 maj till nedlagda Iboholmstorp. Samling vid Boo skola kl 10.00. Hemvändardag i Bo kyrka/Boo skola den 24 maj kl 11.00. Sommarcafé i Boo skola från den 19 juni till den 1 augusti. Onsdagscaféer Fem kl 19.00 i Boo skola under juli månad. Loppis vid Boo skola den 18 juli kl 11.00. Sommarfest vid Boo skola den 2 augusti kl 14.00. Torpvandring den 15 augusti till nedlagda torp i trakten av Deje. Samling vid Boo skola kl 10.00. Julmarknad i Boo skola den 5 – 6 december kl 11.00 – 16.00. Utförligare program kommer att meddelas på föreningens hemsida www.boohembygdsforening.se samt under ”Föreningsnytt” i Nerikes Allehanda. Årsmöte Välkomna till föreningens årsmöte den 22 mars kl. 14.00 i Kyrkhaga, Hjortkvarn. Efter årsmötesförhandlingarna serveras kaffe. Christina och Christer Folkesson underhåller med sång och musik. Boo hembygdsförening Verksamheten 2014 Årsmötet Onsdagscaféer Årsmöte hölls den 25 mars i Kyrkhaga, Hjortkvarn. Solveig Andersson avgick, Bengt Hiller valdes in som ny styrelseledamot och Camilla Veldman Huss som suppleant. Bo Palmkvist kåserade om författare han mött under sina 45 år i Stigs bokhandel i Hallsberg. Ca 30 medlemmar deltog. Onsdagscaféer med varierande innehåll drog som vanligt stor publik, utom familjeonsdagen i början av augusti. Kanske vi valt fel tidpunkt för den? Loppis Loppis den 19 juli lockade ett tjugotal försäljare. En auktion av ett dödsbo ordnades samtidigt. Påskliljecaféerna Påskliljecaféerna vid kyrkskolan pågick i två helger, 26-27 april och 3-4 maj, och båda var mycket välbesökta. Årets utställning bestod av nyare och äldre tavlor av lokala konstnärer. En modell av ett s.k. Hellströmshus, en vanlig husstil i Boo efter byggmästare Uno Hellström, ingick i utställningen och ska finnas kvar i skolan i framtiden. Bygdekören avslutade caféerna med vårsånger i skolan Två torpvandringar genomfördes, den 18 maj och den 24 augusti. (Se text och bilder på sid 12-13). Kafferep med sju sorters kakor anordnades den 1 maj. Även då var det många besökare. Tackfika Hemvändardagen Hemvändardagen med 30-årsjubileum på pingstdagen lockade ett 60-tal personer. Gudstjänst i Bo kyrka och sedan samkväm i solsken på skolgården. Ingela Oxelgren från Örebro läns hembygdsförbund och Martin Edlund från Örebro läns museum uppvaktade föreningen med ett standar. Carl-Hugo Hamilton delade ut en gåva till Hans Bengtsson ur Boo-fonden och Gunnar Carleson kåserade om livet på och runt Hjortkvarns station förr. Sommarcaféerna med hantverksförsäljning inleddes på midsommarafton i samband med att föreningens servering öppnades efter midsommarfirandet vid slottet. Vi höll som vanligt öppet lördagar och söndagar. Sista öppetdagen var den 9 augusti. Fem skolungdomar skötte delar av servicen. Sommarfesten avslutade säsongen vid Boo skola. Olas Trio underhöll och sommarjobbarna avtackades. Stig Malteskog fick en gåva ur Boo-fonden som tack för bl.a. alla förbättringsarbeten han gjort vid skolan. Torpvandringar Kafferep med sju sorters kakor Sommarcaféerna Sommarfesten Tackfika för alla som hjälpt till vid de olika evenemangen ordnades senare i augusti. Kerstin Malteskog, som varit caféansvarig, fick en blomma som tack för allt planeringsarbete under säsongen. Boo hembygdsförening år 2014 och föreningens framtid Under det gångna året har föreningen firat sitt 30-årsjubileum vilket högtidlighölls på hemvändardagen, pingstdagen. Det har visat sig att påskliljecaféernas båda helger och kafferep första maj lockar allt fler besökare och ger en god inkomst till föreningen. Föreningen har deltagit i Nationaldagsfirandet samt höstmarknaden Naturens skafferi som ordnas av Byarådet i Hjortkvarn. -2- Märk talongen Boo-fonden! Bg 649-7648 Tack för alla bidrag vi fått genom åren! Det populära midsommarkaffet och sommarens caféhelger lockade många gäster. De varma onsdagskvällarna och sommarfesten drog mer besökare än tidigare. Det vi däremot misslyckats med var att locka familjer och barn till en familjeonsdag. Endast två barn deltog. Kanske fel tidpunkt i augusti och dåligt affischerat? Vår julmarknad är däremot som vanligt populär. Alltså: åter ett bra föreningsår med många tacksamma gäster och god inkomst. ETT VARMT TACK Ett arbetspass vid skolan är mycket stimulerande och man träffar många trevliga människor. Trots detta känner vi att belastningen börjar bli för hård på de fåtal personer som har tagit på sig det mesta ansvaret och arbetet de sista åren. En omorganisation behövs för att rädda våra populära evenemang. Många timmars arbete har utförts inför och under säsongen av några få eldsjälar. Förutom planering, inköp och genomförande av varje evenemang ska mycket annat klaras av: Det ska städas och göras fint ute och inne, trädgårdsmöbler ska ut, tältet ska resas, gräset ska klippas, våra tavlor ska upp och mycket mer ska göras innan vi ska ta emot våra gäster. Allt detta behöver vi vara fler för att orka utföra i fortsättningen. Visserligen ställer hjälpsamma personer upp vid större evenemang såsom midsommar och loppis, efter att vi kontaktat dem. Vore arbetsgrupper, samt att olika personer ansvarar för varsin helg och/eller onsdag under säsongen i skolan en lösning? En organisation, fördelad på fler personer, skulle förhoppningsvis kunna rädda en inarbetad verksamhet som många skulle sakna. Att dra ner på evenemangen är ett alternativ som kan bli nödvändigt, men ger föreningen en mindre inkomst. Vi hoppas på förslag från våra medlemmar. Just nu är behovet mycket stort efter fler aktiva, gärna med nya friska idéer, som vill hålla Boo hembygdsförening vid liv. Detta måste bli ett ärende för årsmötet. Julmarknaden, andra advent, slog den här gången rekord när det gäller besökare. Studiecirkeln om torp och gårdar i Boo, som pågått sedan 2008, avslutades i december 2014. Ett enkelt sätt att lösa present- och uppvaktningsidéer är att sätta in en slant på Boo-fonden. Fonden uppmärksammar och ger utdelning till arbete och engagemang för Boo-bygden. Även den här sommarsäsongen hade vi kommunalt anställda skolungdomar. De skötte serveringen och försäljningen tillsammans med några av oss medlemmar. Våra hantverkare hade som vanligt lämnat in varor av mycket god kvalitet att sälja. Julmarknad Studiecirkeln Boo-Fonden Mosippan, Boo hembygdsförenings medlemstidning, utkommer en gång om året. Mosippan är sammanställd av Catharina Ingjald. Foton: Ingvar Boo, Daniel Malteskog, Jessika Awenstedt, Hans Bengtsson, Kennert Allansson och Catharina Ingjald. Styrelsen riktar till alla som på olika sätt stöttat och hjälpt till under föreningsåret! Utan er skulle inte våra evenemang gå att genomföra. Kassörens årliga uppmaning: Glöm inte att uppge namn vid årets betalning av medlemsavgift. Flyttar du eller byter adress under året – meddela kassören. [email protected] Boo Hembygdsförenings styrelse under 2014 har varit Ordförande Hans Bengtsson Tel 0582-405 40 Boskulla Nysätter 189, 697 93 Hjortkvarn [email protected] Vice ordf Catharina Ingjald Tel 0582-407 28 Västergatan 34, 697 30 Pålsboda [email protected] Sekreterare Sylvia Allansson Tel 0582-300 45 Vintergatan 37, 697 93 Hjortkvarn [email protected] Kassör Ulla Kraftling Tel 073-830 89 09 Iboholm Skrankebol 218 697 93 Hjortkvarn [email protected] Ledamöter Bengt Hiller Sandra Hamilton Stig Malteskog Suppleant Emelie Pettersson Mikael Jacobsson Anders Jonsson Camilla Veldman Huss Caféansvarig Kerstin Malteskog Webbmaster Arne Holmer -3- Gäster från Amerika Den 30 juli 2014 blev en händelserik dag för en av personerna i den grupp på tretton amerikanare som reste runt i Sverige för att söka sina rötter. Just den dagen kom de till Boo skola och det var Donna Jonson Alex som stod i tur att besöka trakten där hennes förfäder levt fram till 1887. En familj som bestod av mor, far och fem barn hade då lämnat Sverige. Donna, som bor i Texas, började planera resan till Sverige för ett par år sedan, som medlem i en förening som kallar sig Scandinavian friends. Hellströmshuset Lagom till påskliljecaféerna 2014 hade en modell av ett s.k. Hellströmshus placerats i Boo skola. Många hus fick detta utseende av byggmästare Uno Hellström och är karakteristiskt för flera bostadshus i Bootrakten. Hellström, född 1889 – död 1966, flyttade till Hjortkvarn omkring 1930 och var byggmästare på Boo tills han blev pensionär. Då många hus var i behov av ombyggnad de närmaste åren, uppfördes en mängd hus efter egna ritningar och en traditionsanknuten likformighet kommer att prägla byggnadsskicket inom Boo. Friherrinnan Greta Hamiltons konstnärliga kunnande och säkra känsla för stil, färg och form har förvisso varit vägledande vid utformningen av den byggnadstypen. I många fall torde man ha använt äldre stommar vilka försågs med de för Hellström så typiska solfjäderformade fönstren på gavlarna och de nationalromantiskt präglade förstukvist-stöden. Både gammal och ny bebyggelse fick den traditionella enkelstugu-liknande planlösningen. Godset lär medvetet ha velat ansluta sin nybebyggelse till de äldre husens stil och färgsättning. Alla vid denna tid uppförda hus har faluröda panelfasader med knutbrädor och fönster ofta målade i brutet vitt. Dörrarna är grönmålade och taken belagda med tegel. (Ritningen upptill och delar av texten är från Sköllerstaboken 2 sidan 113). De hus av den här typen vi idag känner till och som finns kvar är: Bråten, Björndammen, Stora Herrfallet, Kilsmon, Sandbacken, Eriksberg, Gustavsberg, Tanntorp, Sandkärret, Bjurstorp, Johanstorp, Stettin, Lilla Kopparbol, Tullstugan, Olstorp, Lindbro, Näset, Kobäcksmossen (Mosstugan). Rivna är: Björnhaga, Johannesberg (Humpen), Djursnästorp, Römossen, Modellen stod utställd i Forum i många år, men flyttades sedan upp på vinden. Med Carl-Fredrik Hamiltons medgivande plockades den 2013 ned av ”gubbarna i Gubbdagis”, d.v.s. manliga medlemmar i PRO, Hjortkvarn. Modellen renoverades och våren 2014 var den klar att placeras i Boo skola. Två mångåriga medlemmar avlidna 2014 Under det gångna året har två av Boo hembygdsförenings f.d. styrelsemedlemmar avlidit. Båda har lagt ner mycket arbete i vår förening och för bygden och vi kommer att minnas dem med stor tacksamhet. Mottagningskommittén bestod bl.a. av Gunilla, Daniel och Elwira Malteskog, utklädda till gammaldags emigranter. Inge Flodin omgiven av blommor på 80-årsdagen 2009. -4- Gruppen kom till Arlanda och de åkte runt i Sverige i buss tillsammans med en reseledare. Var och en hade en plats att besöka där deras förfäder bott. Reseledaren hade hört av sig till Stig Malteskog i förväg med förfrågan om att få gästa hembygdsföreningen. Hon frågade även efter hjälp att ta fram fakta om Donnas släkt. Birgitta Lantz kopplades in på den uppgiften. Hon lyckades snabbt hitta Donnas förfäder och även en kvarvarande släkting till henne i trakten: Bertil Johansson boende i Hjortkvarn. Hembygdsföreningen stod för värdskapet med förtäring och guidning. Det var Kerstin och Stig Malteskog samt Sylvia och Kennert Allansson som ordnade detta. Gästerna fick ett festligt mottagande vid skolan där Daniel, Gunilla och Elwira Malteskog mötte gästerna utklädda till emigranter från 1800-talet med amerikakoffertar bredvid sig. Skolans ingång var pyntad med amerikanska flaggor. Inne i skolsalen bjöds det på potatissallad och rostbiff, till dessert bärpaj med vaniljsås. Donna fick träffa sin släkting Bertil och hans fru Gunilla. Hon fick också besöka Kårtorp, som Truve sex år gammal utvandrat från. Donna är hans barnbarns barn. Gruppen besökte även Kobäcksmossen och Lilla Gamby. Vid avresan från Boo fick hon bl.a. med sig ett släktkompendium, sammanställt av Birgitta Lantz. Hon fick även en Boo-häst. I ett brev till Stig har Donna tackat för det fina mottagandet och allt hon fått veta om sina Boo-anor. Hon vill gärna komma tillbaka till vår bygd. Dagens huvudperson, Donna Jonson Alex, tillsammans med Daniel Malteskog och Bertil Johansson vid lunchen i Boo skola. Donna vid skylten som satts upp på grunden efter torpet Kobäcksmossen. Här levde några av hennes förfäder. En bild på torpet fick hon med sig hem. Inge Flodin Solveig Andersson Den 27 april avled Inge Flodin, Hjortkvarn i en ålder av 85 år. Inge var en av de personer som var med och bildade vår förening 1984. Han innehade bland annat posten som studieansvarig i många år. Mest känd har Inge blivit för sina gedigna kunskaper om hembygden som han mycket ofta fick dela med sig av. Han anlitades då och då som guide i trakten och alla fakta kom som ett rinnande vatten. Hyttor och gruvor var hans specialintresse. När böckerna ”Sköllerstabygden” utarbetades bidrog Inge med sina stora kunskaper från gamla tider. Allt han läst eller hört berättas av äldre människor hade fastnat i hans minne. En ”levande uppslagsbok” har gått ur tiden med sina dyrbara kunskaper. Den 17 juli, mitt i den sköna sommaren, gick Solveig Andersson, Hjortkvarn hastigt bort. Kvällen före hade hon varit med oss vid Boo skola. Solveig hade länge varit styrelseledamot men avgick vid årsmötet i mars 2014. Hon ställde gärna upp vid olika evenemang när det gällde att passa upp vid kaffeservering eller att sälja lotter, hantverk m.m. Trots hårda törnar i livet var hon alltid skämtsam, pigg och alert. Servicevanan hade hon kvar från tiden då hon drev Handelsbolaget i Hjortkvarn, tillsammans med maken Ellert, som avled 2003. Bakning var en annan specialitet. Mängder av gott bröd har Solveig bakat genom åren till våra sammankomster. Hennes recept på ”Harjakakor från Boo” finns med i boken ”Det stora kakkalaset” utgiven av Örebro Läns Hembygdförbund i samband med Skansens kulturår 1998. Solveig var en mycket social person med många vänner. Trots att orken tröt på senare tid försökte hon delta i föreningens evenemang in i det sista. Vi kommer alltid att minnas Solveig med stor saknad. Solveig Andersson sålde ofta och gärna lotter på vår sammankoster. -5- Ett vinterminne Minnen från krigsåren i Bo Jag kan väl ha varit nära 4 år och satt på kökssoffan i Sandmon och betraktade vintervädret utanför. Det hade kommit rejält med snö och hela gården låg under ett rätt tjockt snötäcke. Det borde ha varit i slutet av januari eller en av de första dagarna i februari. Röken uppe vid lilla stugan stod som en kattsvans mot himlen. Då dök det upp några konstiga varelser bortom det gamla svinhuset, som då fanns kvar. Några stora djur med stora horn Och så några karlar dessutom. Det var Kalle i Vena, som kört fram till Sandmon med en stor snöplog dragen av oxar. I år är det 70 år sedan andra världskriget slutade. Av de personer från vår bygd som upplevde krigsåren finns inte många kvar som kan berätta. Gunnar Carleson, då boende i Åh, har värdefulla minnen och uppgifter som han här delger oss. Det blev lite uppståndelse i Sandmon för detta var något helt ovanligt. Nu har det gått över 60 år sedan detta hände och jag vet fortfarande inte varför Kalle körde förbi Harja och ända fram till Sandmon. Det blev lite uppsluppen stämning för även sönerna David och Paul gick med bakom plogen. Min pappa och min farbror Tore hade kommit ut och stod i kylan och pratade med Venafolket. Jag kommer väl ihåg “Venapojkarna”. Paul som var lite tystlåten och stod något framåtböjd. Under beredskapsåren hade han legat i Tornedalen och hört skottlossningar vid gränsen och antagligen även sett flyktingar komma över från den finska sidan. David var mer talför. Han var längre och stod rak i ryggen, det såg nästan ut som han stod lite bakåtlutad med ett brett leende. Han blev så småningom en känd profil i trakten som“ David i Källtorp”. Jag minns att pappa och Tore tyckte att det blev så bra plogat. Höga fina kanter efter plogen. Jag minns att de berömde plogningen och att de var lite imponerade. De kanske hade en tyngre plog och sedan två starka oxar som drog. Detta hände 1950. Senare det året flyttade hela Vena-familjen fram till Källtorp. Husen vid Vena (Utterbäcken) revs och jordbruket upphörde. Skog kom att planteras på de smala åkrarna. Jag vet inte om det hölls någon auktion vid Vena och vad som hände med oxarna känner jag inte heller till. Närmaste grannen till Vena, Rudolf Krönström i Knutstorp, hann i alla fall ta fotografier på Venarn och hans oxar. Dem kan man titta på vid besök i hembygdsgården. Men varför gjorde man något så speciellt att man plogade förbi Harja och bort till Sandmon? Jag har aldrig hört någon förklaring till det. Det kanske var så att snöplogningen ända fram till Sandmon utgjorde någon slags final på livet i Vena, då min pappa och hans yngre bröder hade haft en nära kontakt med Venafolket under många år. De hade delat på mycket av skogslivet med timmerhuggning, kolmilor, skidåkning och fiske i Bjurhultasjön. För mig blev det i alla fall en unik händelse. Det är enda gången jag har sett oxar i verkligheten och som den gången dessutom utförde något av de arbetssysslor, som man använt oxar till i hundratals år. Åren runt 1950 var också inledningen till en modernare tid. Kriget var över och nu skulle det komma en tid med tv och tvättmaskin och andra nyheter. Synen med oxarna på ladugårdsbacken vid Sandmon blev liksom en symbol för brytpunkten mellan en äldre och en nyare tid. -6- Lars Hugosson, uppvuxen i Sandmon Tidigt på morgonen den 1 september 1939 ryckte tyska styrkor in i Polen, andra världskriget var ett faktum. Sverige blev avspärrat från yttervärlden i nästan sex år. Hur påverkades livet på den svenska landsbygden och i Bo i synnerhet? Regeringens första åtgärder var att stärka försvaret genom militära inkallelser och att planera för ransonering av livsmedel och importvaror. Man började med ett förbud mot bilkörning. Det drabbade inte så hårt i Bo, då personbilarna var lätt räknade men också bussar och taxibilar berördes. Örebroingenjören Axel Svedlund hade sedan länge forskat om ett alternativ till bensin nämligen gengas. Alla fordon för nyttotrafik kom efterhand att utrustas med sådana aggregat, där lövved i 4-5 cm stora tärningar förgasades och skapade motorstyrka. Oftast hade personbilarna aggregatet på en liten enhjulig släpkärra. Med erfarenheter från första världskriget införde Statens Livsmedelskommission successivt ransoneringar på livsmedel, kaffe, skor, kläder och tobak. Information om nya ingrepp lämnades ofta via radions sista sändning på lördagskvällarna. Tryckerier arbetade febrilt för att i tid få fram svårförfalskade ransoneringskort med kuponger som skulle avskiljas i affärerna. Så småningom var så gott som alla livsmedel ransonerade. Jag kan bara minnas ett enda som var fritt nämligen fisk. På restaurang kunde man utan kort förtära såväl kråka som räv men det blev aldrig aktuellt i Bo! Varje individ skulle ju ha sitt kort för respektive vara. En familj om säg fyra personer måste därför medföra en packe om cirka 100 kort vid affärsbesök. Där fick personalen utan ersättning från staten med sax och klister dagligen hantera tusentals små kuponger – mindre än frimärken – för att sedan göra månatliga redovisningar till myndigheterna. Distributionen av korten krävde givetvis också en stor organisation. I Bo var Carl Kihlborg i Kårtorp huvudman som ordförande i kristidsnämnden och till sin hjälp hade han 5-6 roteombud, som lämnade ut kort. Vi hämtade våra hos rättare Ohlsson i Gamby. Under de här åren fanns cirka 100 jordbrukare i Bo. Hur fungerade ransoneringarna av kött, fläsk och mjöl för dem? Jo, slakt och malning fick endast ske efter det att speciella licenser utfärdats, avsedda att motsvara gällande ransoner. Kontrollen av att rågsäcken vägde 60 kg och inte 50, var förstås bristfällig och en och annan gris försvann nog spårlöst. Spannmål fick dock bara i begränsad omfattning lagras hemma. Trots avståndet till Örebro och bristen på bilar sökte en utsänd kontrollant genom husen vid Åh på jakt efter en gömma! Några militärer var inte förlagda till Bo men under en kort tid 1940 låg en pluton i Pålsboda. Efter en kraftig vårstorm 1943 körde ett förband från Ing 2 i Eksjö timmer med lastbil men detta hade kanske skett även under fredstid. Exporten av skogsprodukter minskade kraftigt liksom importen av kol och koks, vilket ledde till att skogsägarna tvingades avverka mindre av timmer och massaved, men mera brännved. Efter den rekordkalla vintern 1941-42 var bränsleläget så krisartat att alla män födda 1923 ålades en arbetsplikt som skogsarbetare. Huggarläger för ynglingar från våra större städer upprättades vid Deje och Bäck. Enstaka händelser påminde oss om oron ute i Europa. Ett militärt flygplan störtade i augusti 1944 strax söder om Örmon och en blåsig lördag hösten 1940 kom en armada av engelska spärrballonger, som skulle hindra flyganfall, med avslitna förtöjningslinor och gjorde stora delar av södra Sverige strömlöst. Tidvis tränades hemmafronten genom mörkläggningar, då lämpliga ramar försågs med tjockt, svart papper och passades in i alla fönster. Sammanfattningsvis var vi i Bo genom vårt inlandsläge lyckligt förskonade från många av de negativa händelser som drabbade kusttrakter och gränsbygder. Täby i januari 2015 Gunnar Carleson Den som vill uppmuntra och främja fortsatt hembygdsforskning i Sköllersta gamla kommun kan sätta in pengar på Bankgirokonto 5394-5762. Sköllerstabygdens fond ska anges på talongen. -7- Tillbakablickar 2014 Boo Hembygdsförening 1. Årsmötet i mars 2014. Medlemmar lyssnar till förhandlingarna. 2 4 3 1 2. Solveig Andersson avgick ur styrelsen och avtackades med en blomma. Sedan i somras finns hon tyvärr inte längre med oss. 3. Efter årsmötesförhandlingarna kåserade Bosse Palmkvist om sina år som anställd i Stigs bokhandel. Han lade fram intressanta böcker på bordet för påseende. 4. Bygdekören avslutade påskliljecaféerna med en vårkonsert. 5. Studiecirkeln gjorde en utflykt under våren och är här vid Deje. 6. Vid cirkelutflykten besökte man den plats där tre socknar möts: Boo, Regna och Asker. 7. På pingstdagen, föreningens hemvändardag, firades 30-årsjubileum. Serveringen sköttes av Britt Jonsson, Sylvia Allansson och Anders Jonsson. Här tar Birgitta Lantz för sig av det hembakade brödet. 6 5 7 8 8. Gunnar Carleson, som kåserade om livet vid Hjortkvarns station på hemvändardagen, syns här i samspråk med Carl-Hugo Hamilton. I bakgrunden syns Hans Bengtsson samtala med hembygdskonsulent Martin Edlund. 9. Till midsommar öppnades sommarcaféet. Då dukade hantverkarna upp sina fina hantverk till försäljning. 10. Här serverar Kerstin Malteskog välkomstdrink till de långväga gästerna från USA. 11. Till sommarens loppis kom som vanligt många både säljare och köpare. 9 10 11 12 12. Våra duktiga ”sommarflickor”: Alexandra Torensjö, Frida Gunnarsson, Jessica Herblot och Patricia Dahlfors. Mimmi Karlsson var frånvarande den här dagen. 13. Vi deltog som vanligt på marknaden Naturens skafferi i Hjortkvarn. 14. Julmarknaden lockade fler gäster än vanligt. Hantverkarnas fina alster och de vackra julblommorna fick en strykande åtgång. 15. Sivert Petterssons trähantverk blev lämpliga julklappar. 16. Studiecirkeln om torp och gårdar i Boo avslutades med julbuffé i december. 14 13 -8- 15 16 -9- Cirkeln om torp och gårdar i Boo avslutad: Den 9 december avslutades den studiecirkel om torp och gårdar i Boo som pågått sedan 2008. Initiativtagaren Kennert Allansson har varit en uppskattad ledare som lagt ner mycket arbete för det fina resultatet. Detta, i form av anteckningar samlat i pärmar, kommer att finnas i Boo skola under sommarsäsongerna. Cirkeln har haft ett drygt tjugotal deltagare vilka alla har bidragit med många olika kunskaper om och minnen från Boobygden. I cirkeln har skapats en social gemenskap, som kommer att saknas av många. En julsupé, ordnad av några av cirkelns deltagare inledde sista kvällen. Kennert avtackades vid kaffet med presentkort och julblomma. En återstående gård, Åh, avklarades sedan innan kvällen var slut. Några cirkelutflykter återstår dock att anordna. Garnbyte: Gammaldags reklam funnen i hembygdsföreningens arkiv. Ingjald och Svenssons Bilservice: Den här annonsen gör reklam för en bilverkstad, kombinerad med en Gulfmack, som stod klar i mitten av 1950-talet. Det var Karl Ingjald och Sven-Allan Svensson som uppförde och sedan drev den. De flesta som nu för tiden åker till Hjortkvarn för att njuta av det Gó Glass har att erbjuda anar nog inte att de är vid den gamla Gulfmacken. ”Beträffande folktro har följande berättats av Amelie Andersson född 1857: C. O. Janssons affär Här är en annons från en av de handelsbodar som funnits i Hjortkvarn. Grundaren var Carl Oskar Jansson. Det här huset var nybyggt 1929, då Janson flyttade sin verksamhet hit från kvarnplatsen. Affären fick senare heta C.O. Janssons Eftr. på grund av att Alf Jonsson övertog den. Han var gift med Janssons dotter Adele. De bodde i en lägenhet på andra våningen med dottern Gunnel. Alf var verksam i hembygdsföreningen när den var nystartad. Affären lades ner i januari 1980. På Boo herrgård där sa di så säkert att en tomte gick. Han hållde te i billjardrummet, sa di, i gamla byggninga; dä va många som såg-en där. Dä va en gubbe med rö mössa. Han va-nte så liten, sa di, å inte geck dä an te sägs någe åt-en , utan di feck hålla sig så lugna när di såg-en. Å di feck hålla så rent i stalle å vara rädda om alla djura, annars feck di sej en sittopp. Hustomten sa di.” Sommarens onsdagscaféer och sommarfest Våra onsdagscaféer fortsätter att locka många besökare. Även till den varma sommaren 2014 hade vi lyckats få till ett omväxlande program, vilket brukar kännas svårt i planeringsstadiet. Att komma till Boo ljumma sommarkvällar och njuta av kaffe och trivsam underhållning tycks uppskattas av allt fler. Ofta har vi den gångna sommaren fått brygga extra kaffe och tina upp mer bröd när vi fått fler gäster än vi räknat med. Ett trevligt besvär! Låtar, visor och skrönor bjöd Kapellet Spiskroken på som inledning på onsdagscaféerna. Tre herrar spelade på dragspel och trakterade flera olika sorters fioler. En dam deltog med sång och spel på cittra. Däremellan berättades en och annan skröna. Sommarvärmen hade inte kommit ännu. Det här var enda onsdagen inomhus. Högsjö Brukssextett underhöll den femte onsdagskvällen. En tradition som pågått i tio år. Sommarfesten avslutade säsongen vid skolan med underhållning av Olas Trio. Det var Ola Johansson, Tage Aronsson och Åke Edengren som bjöd på en blandning av visor och schlagers på dragspel och gitarr. Våra kommunalt anställda flickor avtackades med pengakuvert och blomma. En gåva ur Boo-fonden utdelades. Den här gången var det Stig Malteskog som uppmärksammades med ett presentkort som tack för alla arbetstimmar han lagt ner vid skolan med olika förbättringsarbeten. Se fler bilder på sista sidan. Om nya och gamla traditioner kåserade Lars Winclair. Han berättade bl.a. om en ny tradition, ”Kåldolmens dag”, som har börjat firas den 30 november på Historiska museet i Stockholm och på en del andra ställen. Sommarens största publik strömmade till då Hässleby-Anders återkom och bjöd på sång och dragspelsmusik. Trevligt som vanligt. Ett 70-tal personer infann sig den kvällen ”Olle i Staten” Eriksson kom till sin hembygd och berättade om livet i Boo under hans uppväxt där på 1930 och 40-talet. Olles berättelse var mycket uppskattad och väckte många minnen hos äldre Boo-bor. - 10 - Dela med dig av dina foton! Ur Mosippan utgiven 1992. De flesta av våra gäster fotograferar flitigt vid våra evenemang. Det blir säkert många trevliga bilder som skulle kunna platsa i Mosippan. Skicka gärna till [email protected]. Även berättelser mottas tacksamt. Skolans tak reparerat Taket på Boo skola har varit dåligt i många år. Under senhösten 2014 gjordes en behövlig reparation. Läkt, tegel, vindskivor och rännor byttes då ut. Vår webbmaster – årets miljöprofil Hemvändardag med jubileum Vi gratulerar vår webbmaster, Arne Holmer, som förra året skrev i Mosippan om sällsynta, vackra blommor i Boo socken. Han har utsetts till Hallsbergs kommuns miljöprofil 2014. Arbetet med att rädda mosippan, som bl.a. finns i våra trakter och som fått ge namnet åt vår medlemstidning, är en av anledningarna till stipendiet. Boo hembygdsförenings hemvändardag firades traditionsenligt på pingstdagen. Man firade även 30-årsjubileum. Dagen inleddes med gudstjänst i Bo kyrka ledd av komminister Sigrid Wessén. Kantor var Per-erik Wiktorp, som även ledde Svennevads kyrkokör. Därefter samlades de drygt 60 hemvändarna på kyrkskolans gård där kaffe serverades i sommarsolen. Ordföranden Hans Bengtsson hälsade välkomna. Ingela Oxelgren från Örebro läns hembygdsförbund och Martin Edlund från Örebro läns museum uppvaktade föreningen med ett standar. Carl-Hugo Hamilton överraskade Hans Bengtsson, som varit ordförande sedan 1995, med en gåva ur Boo-fonden. Runt kaffeborden pratade hemvändarna gamla minnen. För många gällde det att hinna byta några ord med så många som möjligt av de ditresta ”Booborna”. En av dem, Gunnar Carleson från Täby, uppvuxen i trakten, bjöd på ett kåseri om livet på och runt Hjortkvarns station när den var i bruk. Som vanligt blev hemvändardagen en av årets höjdpunkter. Så här stod det i Nerikes Allehanda den 17 december 2014: ”Hallsbergs kommuns stipendieutdelning 2014. Årets miljöprofil Stipendiet Årets miljöprofil tilldelas i år Arne Holmer, som valdes ut av miljö-, bygg- och myndighetsnämnden med motiveringen: Arne Holmer har ett stort engagemang och ett brinnande intresse för naturen vilket är en fröjd för alla. Arnes gedigna kunskaper om blommornas värld eller om fåglar delar han gärna med sig av till dem som deltar på hans exkursioner. Tydligt och lättfattligt berättar han och beskriver allt som kommer i hans väg. Arne är sedan länge medlem i styrelsen för Hallsbergs Naturskyddsförening och är i den föreningen en otrolig tillgång med sitt kunnande och intresse.” - 11 - Torpvandringar under 2014 Årets första torpvandring 18 maj. Fem torprester skyltades. Vid Pålsmossen. Här låg Korpens torp. Korpenstorp (Kårtorpsstugan) soldattorp, som legat utefter vägen från Kårtorp mot väg 51, var den första anhalten. Det fanns 1763 – 1825. Flera soldater med soldatnamnet Korp har bott här. En av dem, Johan Andersson Korp, blev dödsskjuten vid Pommerska fältslaget och blev begravd på tysk botten 1807. I resterna av grunden sattes nu en skylt. Årets andra torpvandring den 24 augusti. Här avslutades vår utflykt som samlat ett trettiotal deltagare. Nu skyltades resterna av fem intressanta byggnader. Anneberg som låg på en kulle i närheten av Boskulla, var första anhalten för skyltnedslagning. Var bostad åt godsets läkare och barnmorskor, senare har många arbetarfamiljer bott här. Sedan vandrade vi upp till Högtorp, som en gång låg på en höjd i närheten. En rak väg, belagd med slaggsten, förde förr dit och den skymtar ännu fram i vegetationen. I närheten av en vackert blommande hägg slogs skylten ner bland stenresterna. Vi fortsatte sedan till Iboholm och en skylt slogs ner vid platsen där herrgårdens huvudbyggnad legat. Den flyttades under 1800-talets början till Boo och fick namnet Staten. Lite längre bort fanns förr en grind över vägen som går till Kattala och intill den fanns ett litet hus som kallades Grindtorpet. Vi vet inte vilka som bodde där, eftersom allt folk som hörde till herrgården skrevs som boende i Iboholm. En skylt slogs ändå ner där. Ovanför Malmstorp, väster om väg 51, körde vi upp i skogen för att nå de tre återstående husresterna. Den första var Solberga som verkligen gjorde skäl för namnet den dagen. Där blev det kaffepaus i solskenet och skylten slogs ner. Josefina sjukhus, som låg i dungen mitt emot Lilla Nain, hade sin verksamhet från 1866 till 1891. År 1897 brann huset ner. En jordkällare finns ännu kvar. Platsen fick nu en skylt. Vi fortsatte sedan till Pålsmosssen. Det var där Boo-hästen en gång började tillverkas av Axel Andersson Bror, vars föräldrar en gång röjt mark och byggt upp det lilla torpet. Ett träd, som de planterat vid stugan, gav oss den här dagen skön skugga medan skylten slogs ner. Vid Gårdöberg/Gårdö skola, som legat på en bergknalle, hade man tvingats borra hål för en anordning att skruva fast skylten i. Skolan upphörde 1932, men huset fungerade sedan som arbetarbostad. Föreningens torpvandringar har under åren organiserats av Kennert Allansson. Forskning om ställenas innevånare har gjorts av Birgitta Lantz och med detta som underlag, samt med diverse kartor och bilder, har Kennert framställt häften som deltagarna kunnat köpa för en billig penning. Torgny Holm har tillverkat skyltarna där de först och sist boende med årtal är instansade, samt underskriften Boo hembygdsförening. Kennert, med några medhjälpare, har dessutom i förväg varit på de olika platserna och förberett framkomligheten genom att fälla träd och röja sly. Ett stort arbete föregår alltså våra torpvandringar, som på så sätt blir mycket givande. Två torpvandringar kommer att genomföras under 2015, den 9 maj och 15 augusti. Grunderna efter de så kallade Iboholmstorpen ska skyltas i maj: Ibbolsfallet, Römossen, Lilla och Stora Bänntorp, Lillholmen och Mossfallet. I augusti skyltas resterna av torp i trakterna runt Deje: Johannesberg (Humpen), Bäcktorp, Igelbo, Igelängen, Hagalund (Höögens) och Johanslund (Aron Boströms). För att nå Gamla Malmstorp/Fräkenkärret blev det en lång promenad norrut på en skogsväg. Inte konstigt att barnen, som en gång växte upp där, anges i kyrkboken vara befriade från skolgång ”på grund av lång skolväg”. Här slogs den sista skylten ner och man gick tillbaka för att skiljas vid bilarna efter en, som vanligt, intressant dag. Anneberg, Ingrid Nilsson berättar. Pålsmossen blir skyltat. Återträff efter 60 år Röjd torpgrund. Lennart Strömberg röjer. - 12 - Iboholm ska skyltas. Släktträff Här har gamla skolkamrater träffats i Boo skola. Men det var i Hjortkvarns skola de slutade sin skolgång för 60 år sedan. Magister Lars Bylin, sedan länge boende i Vadstena, deltog. Sittande från vänster: Rune Persson, Maj-Britt Karlsson (Eriksson), Lars Bylin, Lola Jonsson (Green), Berit Askling (Ahlgren). Stående från vänster: Karl-Axel Karlsson, Alf Godlund, Karl-Gustav Eliansson, Sven-Erik Gustavsson, Iris Sernander (Lundh), Gunnar Johansson, Solveig Strömberg, Jane Gunnarsson och Rolf Thoren. Ättlingarna till Gunhild och David Karlsson från Djursnäs hade släktträff i Boo skola den 31 augusti. Kusinerna Berith och Gunnel Awenstedt stod för arrangemanget och en stor skara släktingar deltog. Här är alla samlade på trappan. Äldst var Svea Johansson, den enda av Gunhild och Davids barn som är i livet, Yngst, Beriths barnbarn Tilde två år, som båda syns tillsammans på andra bilden. - 13 - Från Holland till Hjortkvarn nytt hem, ny bygd Snöbäcken, husförhör exempel. Det kan vara ett stort steg att flytta, och särskilt till ett nytt land. Vi bytte Holland mot Hjortkvarn och lägenheten mot ett rött hus med vita knutar. Dryga två år efter flytten börjar vi känna oss som tvättäkta närkebor. Vi har lärt känna både människorna och omgivningarna runt Hjortkvarn. Men hur hamnade vi här? När jag var i 20-årsåldern flyttade jag till Nederländerna och 15 år senare hade jag en holländsk familj och både dottern och jag var mer holländska än svenska på många sätt. Vi jobbade som arkeologer och på somrarna brukade vi åka på långsemestrar till Sverige, för att träffa familj och vänner och vara i naturen. Vi tältade eller hyrde stugor runt om i landet och tanken växte fram: Tänk om vi skulle flytta? Sagt och gjort! Husjakten kunde börja. Vi ville bo på landet, men enkelt kunna nå större städer och flygplatser. Här i Hjortkvarn hittade vi en fin blandning av natur- och kulturmiljö och ett bra hus i en vacker om- Snöbäcken innan 1951. givning. Lite kul var det att vi har haft släkt här förr, nämligen C O Jansson – herren som hade en lanthandel i det röda huset som tyvärr brann för ett tag sedan. Vårt hus, Snöbäcken, har tidigare varit en av Boo Egendoms arrendegårdar. Vi har fått äldre arrendekontrakt och foton och tittat i gamla husförhörslängder för att lära oss lite mer om platsens historia. Från och med 1700-talet kan vi följa flera torpar- och skogsvaktarfamiljer via de födslar, giftermål, flyttar och dödsfall som upptecknats. Till dödsorsakerna hörde bland annat förkylning, självmord och rödsot. På äldre foton syns odlingar och ett öppet landskap, där det växer skog idag. Då fanns bikupor och en gärdesgård bakom huset. Foton med människor på gör att historien känns närvarande. En kvinna i en dörröppning, en flicka som håller fast en hund. Familjer som har ställt upp sig för fotografering på husets trappa, precis som vi brukar göra med våra vänner idag. Samma trappa, andra familjer, olika minnen. Ibland åker vi runt i omgivningarna och tittar på övergivna torp och platser. Gamla murar, äppelträd, jordkällare och husgrunder vittnar om tidigare aktiviteter. En koja i ett träd, en gammal oljepump, förvildade rester av trädgårdsland. Mycket förändrades långt innan vi kom hit, men några saker har vi själva varit med om, som nedläggningen av skolan härom året. Nya tider, andra yrken. Vi är varken lantbrukare eller skogsvaktare, utan har numera ett eget språkföretag. Vår arbetsplats är i Snöbäcken, men våra kunder finns i många länder. Det tidigare lantbruket är idag en trevlig trädgård med hobbyodlingar och hönsen har vi mest för trevnadens skull. Visst kan vi sakna stadslivet ibland, men vi mår bra här. Man får liksom andra värden och perspektiv av att bo på landet, samtidigt som den stora, vida världen finns inom räckhåll varje dag via internet och sociala medier. Vi lever i en bygd i förändring. Folk flyttar, men inte bara bort till stora städer. Folk flyttar hit också, precis som vi, lockade av naturen, huspriserna, lugnet. Till en ny hembygd – som dessutom har en aktiv hembygdsförening! Av Camilla Veldman Huss. Läs gärna mer om oss på vår blogg: www.somlandetligger.vhtt.se Camillas arkeologiska ruta Ett litet axplock, förhistoriska lämningar: En arkeolog studerar äldre tiders samhällen genom att titta på materiella rester, d v s de fysiska lämningar som finns kvar, medan en historiker använder sig av text och bild. Norr om vägen mellan Hjortkvarn och Iboholm, mellan Brebol och Bäckstugan, finns ett större antal ”gravfältsliknande anläggningar”. Vid Svalnäs finns stensättningar, som antas härstamma från brons- eller järnåldern. Här finns även en treudd av sten. Vid Trollhult finns en nyregistrerad möjlig varggrop, och vid Litstorp och i Djursnäs vackra omgivningar finns flera stensättningar. Stensättningar är typiska för förhistoriska gravar, men kan i praktiken vara svåra att skilja från odlingsrösen så länge de inte undersöks grundligt. I skrivande stund ligger alla fornlämningar under ett tjockt snötäcke, men när våren kommer kan man säkert se dem igen - om man vet vad man letar efter. Numera utförs de allra flesta utgrävningarna där något nytt ska anläggas. Tänk på vägar, bostadsområden eller industri. Arkeologi kostar pengar och omfattas av många regler och lagar, och helst vill man bevara det förflutna för framtiden. Så man gräver bara där - och när - man måste. När vi fördjupar oss i hembygdens historia använder vi oss ofta av skriftliga källor. Men självklart även av föremål - se bara på vårt trevliga museum i Boo. Där låter vi också föremålen berätta sin historia. Arkeologiska lämningar kan vara rester av gamla byggnader, gravar, bruksföremål eller… sopor och avfall. Arkeologer undersöker, dokumenterar, och gräver sedan bort allt. Föremål och material analyseras för att skapa en bild av våra samhällen, från äldsta stenåldern fram till modern tid. I området Boo-Hjortkvarn har inte mycket byggts under senare år. Därför finns heller inga enorma mängder förhistoriska fornlämningar registrerade. Höjden över havet är viktig i arkeologiska sammanhang, eftersom stora delar av Sverige trycktes ned av inlandsisen och inte var beboeliga i alla tider. Omgivningen runt Boo inventerades 1955, men många av lämningarna borde finnas kvar idag, för de är inte utgrävda! Via Riksantikvarieämbetets fornsöksfunktion kan man med datorns hjälp snabbt få en överblick av traktens fornlämningar. - 14 - Camilla Veldman Huss - 15 - Avsändare: Boo Hembygdsförening ℅ Catharina Ingjald Västergatan 34, 697 30 Pålsboda Från sommarens onsdagscaféer & sommarfest - 16 - NÄRKETRYCK AB - HALLSBERG 2015 Läs mer på sidan 10
© Copyright 2024