Nya Åland NATURLIGTVIS|19 Fredag 5 Juni 2015 Senaste nytt om större vattensalamander För tre år sedan skrev jag om salamandrar och påstod att den större salamandern bara fanns på några få platser. I dag vet vi betydligt mera, bland annat genom en inventering som Miljöbyrån beställde av en fastländsk firma, men också genom ett examensarbete av en nybliven biolog, Frida Bertelin. Så här skriver Frida Bertelin i sin sammanfattning: Amfibierna minskar över hela världen och en tredjedel av dem klassas som hotade. De primära hoten för deras överlevnad omfattar habitatförstöring, jordbruk, invandrade och inplanterade arter, sjukdomar och miljöföroreningar. Amfibier kräver passliga habitat för förökning och överlevnad både i landoch vattenmiljöer och är därför synnerligen känsliga för störningar. Den större vattensalamandern (Triturus cristatus) har en stor utbredning i Europa. I Finland, förekommer arten endast i de östliga delarna och på Åland. Den finska rödlistan klassar arten som sårbar och kräver strikta skyddsåtgärder. En letal (dödlig) gen gör att 50 procent av äggen dör innan de kläcks, och det gör en lyckad fortplantning synnerligen viktig för att upprätthålla en livskraftig population. Målet för min undersökning var att undersöka vad som var karaktäristiskt för habitaten och för förökningsframgången hos den större vattensalamandern på Åland och att få en djupare förståelse för hur den totala populationen svarar på miljöförändringar och vilka faktorer som leder till en framgångsrik fortplantning. För att bestämma överlevnaden hos äggen, placerades salamanderhonor i burar med tygremsor som ett substrat för äggläggning. Äggläggningen påbörjades tidigare än förväntat, och endast 36 ägg, av vilka 7 kläcktes, lades. Äggdödligheten var högst under de två första dagarna, med äggpredation som den viktigaste dödsorsaken men inga synliga effekter av den letala genen. Ägg inneslutna i substratet för äggläggning hade högre överlevnad än ägg som inte var inneslutna. I undersökningen av habitat, besöktes 37 vattensamlingar och både terrestriska och akvatiska parametrar noterades. Vattensamlingar utan salamandrar hade högre halter av näringsämnen och mer flytande vegetation. Bebodda vattensamlingar påträffades närmare betesmarker men längre bort från vägar. Även förekomsten av den mindre vattensalamandern (Lissotriton vulgaris) noterades och jämfördes med habitatpreferenserna hos den större. Den mindre vattensalamandern påträffades i vattensamlingar med mindre vegetation och lägre halter av fosfor. Alla platser med mindre salamander påträffades inom områden med barrskog. Undersökningen visade att de vattensamlingar som användes för fortplantning av den större salamandern var både mindre och grundare än vad man kunde förvänta sig av slumpen. Genom att försäkra sig om att vattensamlingarna fortsättningsvis är tillgängliga för salamandrarna, kommer både fortplantningen och den totala populationen att gynnas. Den större vattensalamandern har förmåga att anpassa sig till människan. Om ar- SÅ SER DE UT En större vattensalamander svävar i hällkaret. betet med att skapa och restaurera vattensamlingar fortsätter, kommer den större vattensalamandern att finnas på Åland också i framtiden. Intressanta djur med andra ord! Nu har ju varken den fastländska inventeringsfirman eller Frida besökt alla vattensamlingar, där den större vattensalamandern finns. Själv känner jag till ytterligare några lokaler för både större och mindre vattensalamander och det vore intressant att på något sätt få till en större, noggrann kartering. HABITAT FÖR STÖRRE VATTENSALAMANDER Så här kan exempelvis en lämplig vattensamling för större vattensalamander se ut. Mitt i grönskan ses Frida på provtagning. Foto: Klara Bertelin Fotnot: Naturligtvis tar nu sommarlov en tid. Text och foto: Ralf Carlsson och Klara Bertelin [email protected] MASTER PÅ SALAMANDRAR Frida Bertelin undersökte salamanderpopulationerna förra sommaren. Foto: Klara Bertelin
© Copyright 2024