PM Långsiktig finansiering av VA-verksamheten Dricksvattenutredningen har bett Svenskt Vatten om ett PM om långsiktig finansiering av VAverksamheten. Utredningen är intresserad av att få veta om det finns omständigheter som begränsar våra möjligheter att upprätthålla försörjningssystem av hög kvalitet. Problembeskrivning I direktivet till Dricksvattenutredningen påpekas behovet av ökad investerings- och reinvesteringstakt avseende drickvatten. Svenskt Vatten delar den bedömningen och kan konstatera att flera huvudmän har svårt att få gehör för höjning av VA-taxan i den omfattning som behövs. Anledningarna är flera. Dels jämförs taxor kommuner emellan och det finns ett politiskt tryck att ligga bra till. Dels är många (ofta mindre) VA-verksamheter till största delen driftorganisationer med begränsade resurser för långsiktigt strategiskt arbete och planering. Det brister därför i beskrivningar av behoven eftersom rätt eller tillräcklig personal inte finns, vilket gör att politiken inte har underlag och analyser för en höjning av VA-taxan. För att få en långsiktig, jämn och hög investeringsnivå är det viktigt att ställa tydliga krav på VAhuvudmännen. Stora delar av de kommunala VA-anläggningarna är i många fall avskrivna. Dels är stora delar historiskt sett byggda med finansiering från statsbidrag eller avskrivna snabbare än verklig nyttjandeperiod. Även kostnaden för att ansluta sig till den befintliga allmänna VA-anläggningen är ofta lägre än kostnaden för att bygga ut en ny anläggningsdel. I grunden är det inget problem, resterande kostnad finansieras av brukningstaxan. För kommuner med höga fastighetsvärden är det ofta en ekonomisk vinst för fastighetsägaren att ansluta sig, eftersom fastighetsvärdet stiger mer än anslutningsavgiften även om den sistnämnda är relativt hög. I kommuner med låga fastighetsvärden kan en påtvingad anslutning innebära en kostnad som överstiger fastighetens totala värde. I kommuner med låg täckningsgrad i anläggningsavgift jämfört med verklig kostnad kan ett stort antal nya anslutningar bli kännbar för budgeten. Särtaxa kan och ska användas när förhållanden och kostnaden avviker mycket, men är egentligen ingen lösning på denna problematik eftersom täckningsgraden ska vara densamma för fastigheter med särtaxa. Konsekvensbeskrivning Konsekvenserna av att mycket är avskrivet innebär att nya investeringar och reinvesteringar kommer att rejält öka kapitaltjänstkostnaderna. Det betyder i sin tur att VA-taxan behöver öka, och långt mer än konsumentprisindex. Taxan behöver öka både på grund av eftersatta investeringar och reinvesteringar och denna ökning kommer att procentuellt sett påverka taxan kraftigt jämfört med kostnaden för dagens i hög grad avskrivna anläggningar. Det är dessutom så att olika kommuner har olika behov och den skillnad i taxa som finns idag kommer troligen öka i framtiden, eftersom resultaten från taxestatistik och Hållbarhetsindex visar att det är kommuner med hög taxa som även har störst behov i form av utveckling och investeringar. Investeringar behöver ibland göras språngvis. De stora reinvesteringar vi har framför oss innebär att det för många VA-verksamheter kan finnas behov att jämna ut de ökade kostnaderna mellan åren för att få en jämn utveckling av VA-taxan. Det finns därför ett behov av ökade möjligheter till fondering. I takt med att belåningsgraden ökar, ökar också ränterisken om räntan fluktuerar. Det är ytterligare ett argument för att genom fondering skapa större stabilitet i finansieringen så att en stabil taxenivå kan hållas. Fondering bör dock precis som nu knytas till tydliga krav. Reglerna för fondering behöver öppna för en mer flexibel tillämpning på olika slags investeringar. Samtidigt kan kraven på att knyta fondering till exempelvis väl underbyggda planer på förnyelse eller till VA-planer gärna öka. En annan konsekvens av det ökade investeringsbehovet är att VA-organisationerna behöver stärkas för att bättre kunna hantera strategisk planering och beställarfunktioner (utredning, upphandling, genomförande av investeringsprojekt etc.). Vi ser stärkta organisationer genom ökad regional samverkan i olika former av olika slag som en viktig utveckling. Det bör dock framhållas att flerägda VA-organisationer inte minskar kostnader, utan gör det enklare att identifiera och hantera de ökande investeringar som är nödvändiga. Åtgärdsförslag Behov av lagförändringar Avseende långsiktig finansiering av VA anser Svenskt Vatten att Vattentjänstlagen i grunden är bra och att fördelningsprincipen ”skäligt och rättvist” är en bra princip. Vi föreslår följande förändring av 30 § vattentjänstlagen: 30 § Avgifterna får inte överskrida det som behövs för att täcka de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva VA-anläggningen. Medel får avsättas till en fond för framtida nyinvesteringar, om 1. 2. 3. 4. 5. det finns en fastställd investeringsplan, avsättningen avser en bestämd åtgärd i planen, åtgärden och de beräknade kostnaderna för den redovisas i planen, det av planen framgår när de avsatta medlen är avsedda att tas i anspråk, och planen innehåller de upplysningar som i övrigt behövs för att bedöma behovet av avsättningens storlek. Det är viktigt att det framgår i utredningens text att förändringen av ordet nyinvestering till investering även inkluderar s.k. reinvesteringar. Vi anser dessutom att utredningen bör ta upp innebörden av att investering ska ”komma hela kollektivet tillgodo”. Begreppet finns i förarbetena till vattentjänstlagen och kan läsas från olika perspektiv. Kommer exempelvis en investering i nya ledningar på en del av ett ledningsnät hela kollektivet tillgodo? Ur ett ekonomiskt perspektiv gör den det eftersom brister och fel som inte rättas till kan ge upphov till nya eller andra och kanske på sikt större kostnader för kollektivet. Men i en teknisk mening är det bara den delen av kollektivet som servas av den nya ledningen som får omedelbar nytta av investeringen. Svenskt Vatten anser att den ekonomiska nyttan ska vara utgångspunkt för tillämpningen. Detta bör göras tydligt av utredningen så att det kan framgå av förarbetena till den här föreslagna lagändringen. Svenskt Vatten är öppet för en juridisk möjlighet för uttag av gemensamtaxa när kommuner samverkar i någon organisationsform och önskar en sådan taxa. Utgångspunkten måste i så fall vara att detta är en möjlighet för varje kommun att själv besluta om. Branschens och va-verksamheternas åtgärder De kommunala VA-organisationerna och Svenskt Vatten ser stora behov av att bättre kunna beskriva och analysera VA-verksamheternas ekonomi. Svenskt Vatten har därför genom Svenskt Vatten Utveckling bland annat finansierat en just avslutad studie om komponentavskrivning och kommer inom kort att uppdatera VA-chefens verktygslåda med utgångspunkt av studien. Ett stort antal seminarier har också hållits runt om i landet på detta tema. I vattentjänstlagen finns krav på god redovisningssed och på särredovisning (resultat- och balansräkning) av avgiftsfinansierad verksamhet gentemot skattefinansierad. Tillämpningen av kraven behöver fortsätta förbättras och arbetet med att systematiskt förbättra den ekonomiska redovisningen i Sveriges VA-organisationer pågår och kommer att fortsätta. En viktig aspekt är också kompetensen hos revisorerna, bland annat i frågor som berör vattentjänstlagen. Genom Svenskt Vattens verktyg hållbarhetsindex har Sveriges VA-organisationer ett verktyg att analysera och vidareutveckla verksamheten på kort och lång sikt. Genomförandet av hållbarhetsindex är en viktig del i arbetet att arbeta mot större långsiktighet i säkerställandet av hållbara vattentjänster och nödvändiga investeringar. För Svenskt Vatten Peter Sörngård
© Copyright 2024