1. No category

Fallbeskrivningar
Mikael 19 år
Ruben 12 år
Therese 18 år
Tom 10 år
Mikael 19 år
Fallbeskrivning
Mikael har haft svårigheter med relationer sedan han började i skolan. Föräldrarna beskriver
honom som en karismatisk person med mycket humor som har svårt i relationer med andra.
Han har svårt att ta tillsägelser och han har svårt att läsa av sociala koder och kan vara
utåtagerande i relationer med både jämnåriga och vuxna. Mikael har lätt för att lära sig och
uppfattas som intelligent.
Under första åren i skolan noterades att Mikael hade svårigheter i sociala relationer. Han var
klassens clown och störde ofta undervisningen. I skolår 4 kontaktar föräldrarna BUP första
gången. BUP avvisar föräldrarna. Mikaels konflikter med kamrater och lärare accelererar i
årskurs 5 och skolhälsovården tar åter upp frågan om eventuell diagnos med föräldrarna.
Föräldrarna kontaktar Skol- och Familjeteamet på skolans uppmaning. De genomgår
stödprogrammet ART (Aggression Replacement Training) genom Skol- och Familjeteamet.
Skolan och föräldrarna ansöker om att en skolpsykolog ska göra en utredning på Mikael.
När Mikael börjar på högstadiet byter han skola liksom alla andra i hans klass. Den nya
skolan vill inte ha honom i klassen. Mikael utreds av skolpsykologen enligt WISC som är ett
test för skolbarn utifrån vilket man kan identifiera barnets styrkor och svagheter. Resultatet av
testet visar att Mikael är känslig för mycket stimuli och att han har svårt för social interaktion.
Eftersom Mikael är begåvad och har lätt för att lära sig beslutas att han ska hoppa över en
årskurs och börja i skolår 7 istället för 6. Han får tydliga regler som innebär att inte får ha
kontakt med sin gamla klass på skolan. Mikael har svårt att ta emot tillsägelser och problemen
i skolan accelererar i takt med att Mikael blir allt mer utåtagerande och aggressiv. Han blir
avstängd från skolan och får hemundervisning och när han kommer tillbaka till skolan får han
undervisning i liten grupp. Det fungerar dåligt för Mikael i skolan. Elevstödsenheten är
inkopplad och erbjuder Mikael plats på specialskola 1. Föräldrarna tackar nej.
Under samma period polisanmäls Mikael för misshandel av ett jämnårigt barn. Polisanmälan
leder till en anmälan till Socialtjänsten som beslutar att inte inleda utredning.
Skolsituationen är enligt skolan ohållbar och inför skolår 8 är det oklart var Mikael ska gå i
skolan. Hans gamla skola vill inte att han kommer dit. Mikael erbjuds åter igen plats på
specialskola 1 och nu tackar föräldrarna ja. Mikael börjar åter igen skolår 7 på specialskola 1.
Under vistelsen på specialskola 1 är Mikael inblandad i många händelser som innehåller
inslag av hot och våld både mot Mikael och av honom. Under den här tiden utreder BUP
Mikael och han får diagnos 1 och 2. Mikael erbjuds plats på en specialskola 2, som är
specialiserade på barn med diagnos 1. Föräldrarna tackar nej till specialskola 2.
Socialtjänsten utreder Mikael efter ansökan från föräldrarna och socialtjänsten beviljar
familjen behandling i öppenvårdsform. Kontakten med Skol- och Familjeteamet avslutas.
Tillsammans med Elevstödsenheten beslutas att bevilja Mikael placering på specialskola 3
som har möjlighet att erbjuda både behandling och skolundervisning. Mikael går två år på
specialskola 3 men nekas av Elevstödsenheten att gå om sitt sista år då han haft för hög
frånvaro. Det är åter igen osäkert kring var Mikael ska gå i skolan. Mikael mår allt sämre och
hans symtom är graverande.
Socialtjänsten bevilja Mikael insats i form av strukturerad öppenvård. Han utreds åter igen på
BUP och får efter utredning diagnos 3.
Socialtjänsten omhändertar Mikael enligt Lagen om Vård av Unga (LVU). Socialtjänsten och
Elevstödsenheten beviljar Mikael placering på behandlingshem i kombination med
specialskola 4. Mikael har många och allvarliga symtom på att han mår psykiskt dåligt.
Placeringen genomförs med polishandräckning.
Mikael har många år med stor problematik. Han har föräldrar som är aktiva och vill hitta hjälp
för sin son. Mikael har inte själv varit hjälpsökande.
Problembild
Mikael är en ungdom med stor psykisk problematik. Han har fått flera diagnoser som
beskrivit hans svårigheter i att uppfatta sociala koder. Mikael har uppträtt aggressivt och
hotfullt mot sin omgivning.
Frågeställningar





Mikael har tidigt visat svårigheter i sociala relationer. Har skolan kunnat möta honom
i hans svårigheter? Vilka skyldigheter har de att i den ”vanliga” skolan möta Mikaels
behov?
Man kan få ett intryck av att insatser erbjuds Mikael i situationer då han inte är
önskvärd i skolan. Vilka är skolans behov av att ”bli av med” Mikael och vilka är
Mikaels behov?
Mikael är inte hjälpsökande. Hans symtom visar att han kan vara i behov av hjälp från
både socialtjänst och psykiatri. Dessutom är han skolpliktig. Hur ger man honom
hjälp?
Är diagnoser ett hinder för tvångsvård?
Tidsaspekten. Trots att Mikaels behov var tydliga redan i tidiga skolår kom de första
insatserna först i skolår 4. Hade man kunnat göra något tidigare och vad hade i så fall
krävts för det?
Ruben 12 år
Fallbeskrivning
Rubens föräldrar uppmärksammade tidigt att Ruben hade särskilda behov. Även BVC noterade hans
behov tidigt. Han hade extra resurs på förskolan pga av sina särskilda behov. Inför skolstarten utreddes
han av en speciallärare och fick en diagnos. Samtidigt vill föräldrarna att Ruben även ska utredas på
BUP, då de tror att han har större svårigheter. BUP avvisar och hänvisar till skolans utredning. Skolan
fortsatte att följa honom och de såg att han hade svårigheter med inlärning och koncentration. Ruben
visar tecken på att må allt sämre i skolan och i skolår 3 placeras han i en specialskola som är
specialiserade på barn med hans diagnos. Här fungerar det bra fram till skolår 4 då han får svårt i
relationer med både kamrater och lärare. Ruben är ofta trött.
Hans svårigheter får allt större konsekvenser både i skolan och på hans fritid. Han tvingas sluta med
sin fritidsaktivitet, som han älskar, eftersom han inte klarar av regler och tillsägelser. Föräldrarna vill
att Ruben ska utredas på BUP, då de tror att han har större svårigheter än hans diagnos anger. Rubens
storasyster har också fått en diagnos ställd av BUP. När föräldrarna kontaktar BUP hänvisar de till
skolpsykologen. Skolpsykologen anser inte att de kan erbjuda Ruben rätt hjälp och hänvisar honom
tillbaka till BUP.
Ruben mår allt sämre och har svårigheter i vardagen som påverkar honom negativt. Skolläkaren
beslutar att skicka en remiss till BUP för att Ruben ska utredas vidare. BUP skickar remissen i retur
och hänvisar till ett utlåtande från en skolpsykolog som gjordes i samband med skolstarten sex år
tidigare. De menar att skolan ska göra en ny bedömning av Ruben. Skolan bedömer att de inte kan
göra någon ytterligare utredning av Ruben och erbjuder honom istället skolkuratorskontakt.
Föräldrarnas önskan är att Ruben utreds på BUP.
Hans föräldrar är hjälpsökande och aktiva i att hitta hjälp för sin son. Ruben bollas mellan skola och
BUP och det saknas dialog mellan verksamheterna.
Problembild
Ruben är en pojke med stora svårigheter som påverkar hans liv både i skolan och på fritiden. Han mår
allt sämre psykiskt.
Frågeställningar




Diagnos har ställts av skolan. Är den ett hinder eller en möjlighet för utredning av andra
diagnoser/symtom?
Är diagnosen anledningen till Rubens svårigheter eller är andra diagnoser bakomliggande och
yttrar sig som den ställda diagnosen? Vem utreder det?
Hur avgörande är en diagnos? Vilken hjälp kan Ruben få utan diagnos?
Skolan och föräldrarna är överens om Rubens svårigheter och behov av hjälp. Vem ska ta
ansvar för att Ruben får hjälp? Vad händer med Ruben om det tar lång tid att få hjälp?

Vilket stöd behöver föräldrarna och vem tar ansvar för det?
Terese 18 år
Fallbeskrivning
Terese är en högpresterande ungdom som när hon börjar i gymnasiet får mer konkurrens och inte alltid
kan vara den som presterar bäst. Hennes mentor uttrycker oro för hur Terese mår och hänvisar henne
till skolkuratorn. I samtal med kuratorn framkommer att Terese upplever stress och känner sig
missnöjd med sig själv och sina prestationer i skolan. Ganska snart flyttas fokus från att vara enbart
skola till att även handla om Terese dåliga självkänsla i stort. Skolkuratorn bedömer att Terese behov
är stort och att skolhälsovårdens kompetens inte kan möta Terese behov av hjälp. Skolan hänvisar
henne till BUP. Föräldrarna kontaktar BUP som enligt dem menar att Terese inte mår så dåligt att det
krävs hjälp på deras expertnivå. BUP hänvisar henne till Ungdomsmottagningen.
Ungdomsmottagningen erbjuder samtal med en kurator hos dem. Föräldrarna är väldigt oroliga för
Terese och överväger att söka hjälp via privata alternativ.
Terese känner sig allt mer stressad och hennes självkänsla blir allt sämre. Hon anser inte att den hjälp
hon får på ungdomsmottagningen och av skolan är tillräcklig. Skolkuratorn gör samma bedömning och
kontaktar BUP, utan att veta vem hon ska vända sig till, och beskriver Terese mående. Personalen på
BUP uppmanar Tereses föräldrar att kontakta BUP igen. Föräldrarna är tveksamma efter deras första
försök men bestämmer sig för att kontakta BUP igen. Terese får komma på bedömningssamtal och
efter utredning får hon en diagnos. Hon erbjuds och genomgår behandling på BUP.
Problembild
Terese är en ungdom som har en väldigt hög stressnivå och en dålig självkänsla som påverkar hennes
skolarbete, relationen till föräldrarna och hennes sociala liv.
Frågeställningar





Vem kontaktar BUP och varför?
Hur ser kanalerna mellan skolan och BUP ut? Finns det möjlighet för skolhälsovården att få
rådgivning av BUP? Saknas det en hjälpnivå mellan skolhälsovården och BUP?
Flera verksamheter agerar utan dialog med varandra? Hur påverkar det effekten av insatsen?
Tidsaspekten. Skolan konstaterar redan inom några månader att Terese behov är så stora att de
kräver större insatser. Det tar ett år innan Terese får rätt hjälp. Kunde det ha gått fortare?
Vid sin första kontakt med BUP avvisas föräldrarna. De är tveksamma inför att kontakta BUP
igen. Finns det en risk att tappa barnen när man avvisar dem? Hur kan man avvisa för att
minska risken?
Tom 10 år
Fallbeskrivning
Tom 10 år gammal beskrivs av sina föräldrar som en glad, godhjärtad och lite känslig pojke. Han
tycker om mat men är långsam när han äter. Tom berättar hemma att han börjat få kommentarer kring
detta av sina klasskamrater, och att det stör honom. När föräldrarna kontaktar skolan tillsätter de en
lärare vid hans bord i matsalen och problemet verkar försvinna.
Ett halvår senare återkommer föräldrarna till skolan då Tom är fortsatt bekymrad. Hans frånvaro ökar
och efter jul vill Tom inte gå till skolan alls. Föräldrarna anmäler honom sjuk men efter någon vecka
får skolan klart för sig att det inte är hela förklaringen.
Efter att föräldrarna varit på möte i skolan gör Toms mentor hembesök. Föräldrarna uppskattar detta
men säger att mentorn som är ny inte känner Tom. Enligt skolan vägrar Tom att prata med sin mentor
och föräldrarna låter Tom bestämma.
En månad in på terminen kontaktar Toms föräldrar skol- och familjeteamet. Rektorn säger att han och
föräldrarna gemensamt diskuterat att kontakta Skol- och Familjeteamet och att det bara är bra att
föräldrarna är de som hinner först.
Skol- och Familjeteamet tar på sig att vara moderator vid ett nytt möte mellan Toms föräldrar och
skola och uppmanar vid detta möte skolan att upprätta en handlingsplan för att få Tom tillbaka.
Samtidigt har Tom och hans föräldrar ansökt om skolbyte. Från skolans håll funderar man kring hur
motiverade Tom och hans föräldrar är att lösa situationen med dem och kring om Toms svårigheter
bottnar i mer än att kamraterna i skolan varit dumma.
Toms föräldrar gör ett försök att kontakta BUP men BUP avvisar ärendet. Föräldrarna uppfattar att
BUP anser att det är ett skolproblem.
Två månader in på terminen får skolan en ny kurator. Den tidigare diskuterade handlingsplanen
upprättas. Tom drar sig alltjämt undan. Föräldrarna kontaktar nu Elevstödsenheten. Handläggaren där
ställer sig undrande till varför inte skolan initierat kontakt med dem tidigare och från skolans håll
medger man att det hade kunnat vara bra. Elevstödsenheten har synpunkter på den handlingsplan som
upprättats som de menar hade behövt vara mer konkret. De ser det inte som sin roll att sammankalla
till möte men gör ändå det när skolan dröjer.
Skolan informerar föräldrarna om att de gör en orosanmälan till socialtjänsten eftersom Tom fortsätter
vägra kontakt. Ett möte hålls på socialtjänstförvaltningen. Man beslutar att inte inleda utredning och
hänvisar till att föräldrarna redan har kontakt med Skol- och Familjeteamet.
Tom får besked om att han fått plats på den nya skolan efter sommaren och visar sig gladare efter
detta. Han syns till och från på skolgården men kommer fortfarande inte till undervisningen. Det
fortsatta arbetet från skolans och Elevstödsenhetens håll inriktas på att göra bästa möjliga av de
hemuppgifter Tom tilldelas och på att försöka åstadkomma en pedagogisk kartläggning avseende
Tom. Det sistnämnda vill Tom emellertid inte medverka till. När föräldrarna får kontakt med den nya
skolan beskriver handläggaren på Elevstödsenheten att de känner sig hoppfulla. Tom är alltjämt
hemma från skolan.
Problembild
Tom berättar att han utsatts för dumma kommentarer av andra barn i skolan och blir sittande hemma
en hela terminen. Skolan agerar trevande och uppger att föräldrarna är otydliga kring vad de önskar för
lösning.
Frågeställningar






Kunde och borde man i ett tidigare skede ha fångat upp och bättre utforskat vad Tom hade att
berätta om kamraternas kommentarer och matsalssituationen? På vilket sätt följde skolan upp
åtgärden från år ett (en pedagog med vid matbordet)?
Är det bra, som skolan menar, att Toms föräldrar på eget bevåg kontaktar Skol- och
Familjeteamet och Elevstödsenheten? Vad hade hänt om de inte haft den drivkraften eller om
skolan varit lite snabbare?
Saknar skolan tillräcklig kännedom om när och hur en handlingsplan ska upprättas och när
instanser som Elevstödsenheten och Skol- och Familjeteamet ska kopplas in? Eller finns det
otydligheter i upprättade rutiner för detta?
Hur får BUP Toms problem presenterat för sig? Hade de resonerat annorlunda kring huruvida
de tror sig kunna hjälpa Tom om t ex skolan fått ge sin bild?
Vilka möjligheter har skolan att agera för att lösa situationen för Tom om den lösning Tom
och hans föräldrar ser är att han börjar på en annan skola?
Ärendet har lyfts från någon av de verksamheter som funnits kring Tom som ett exempel på
ett barn som bollats mellan instanser utan att få rätt hjälp. Men är det frågan om ett bollande
eller bör man betrakta skolans och övriga aktörers agerande som ett utslag av professionalitet
och nödvändigt trevande efter rätt åtgärd?