Nya Åland
18|NATURLIGTVIS
Fredag 13 Mars 2015
Asken – livsträd och herrskapsträd
Nu, så här på vårvintern, kanske
man reagerar mer på träden än under andra årstider.
Man tänker kanske på att olika träd
har olika färg, att barken ser olika ut
och dessutom är det kanske någon
som reagerar på att bladknopparna
ser olika ut.
Ett av våra största träd, asken, uppvisar en hel del säregenheter, ja, kanske fler än
andra trädslag.
Asken (Fraxinus excelsior) hör till samma familj
som syrenerna, blir 20-25
meter hög och räknas till
ädellövträden. Barken hos
unga träd är slät och ljusgrå
(beige) till färgen.
När träden blir äldre, blir
barken fårad på längden.
Unga skott/vinterskott är
lätta att känna igen på sina
grova kvistar med korsvis
motsatta, mörkbruna-svarta, sammetsludna knoppar,
som jag alltid har associerat
med rådjursklövar. Bladen
består av 4-7 parbladiga
småblad med ett så kallat
uddblad i spetsen.
Asken blommar tidigt i maj
och är vanligtvis en tvåbyggare, det vill säga med
han- och honblommor på
olika träd men i bland förekommer träd med alla kombinationer, vilket innebär
han- och honblommor samt
tvåkönade blommor.
Blomningen sker långt
före lövsprickningen, som
äger rum i juni, sist av
våra lövträd.
Jag minns exempelvis att
1985, efter en kall vinter,
slog löven ut först kring
midsommar. Det sägs också
att asken är det träd, som
fäller löven först på hösten.
Därav den åländska benämningen herrskapsträd,
för precis som herrskap
kommer asken sent och far
tidigt.
Detta är dock en sanning med modifikation,
för nyligen hamlade
askar fäller löven långt
senare än icke hamlade.
Lövfällningen beror
också på när den första
nattfrosten infaller och då kan
andra, känsligare lövträd
ha fällt
sina löv
tidigare.
Asken
trivs på
platser med
riklig nederbörd
och näringsrik, kalkhaltig
jordmån, vilket innebär ett
högt pH-värde. Dessutom
trivs den på Åland längs
havsstränderna, där den
kan bilda frodiga skogar
med många unga plantor
samt stubbskott. Löven
förmultnar till näringsrikt
humusmaterial och bidrar
till frodig undervegetation.
Asken hör till de trädslag
som i Finland växer sig
tjockast och därmed uppnår
den största stamomkretsen.
Den sannolikt tjockaste
asken på Åland (och i Finland) växer på Örnäs i Finström, där ett exemplar har
en omkrets om hela 5,65 m
vid brösthöjd (130 cm).
Asken räknades bland vikingarna som själva livsträdet, Yggdrasil, där gudarna
bodde och där ekorren Ratatosk, sprang omkring och
förmedlade budskap mellan
gudarna, som höll ting under dess krona. Nornorna
vattnade trädet och öste
sand över dess rötter, så att
det skulle överleva Ragnarök. Överguden, Oden,
skapade den förste mannen,
Ask, av askens virke.
Under senare år har
askarna drabbats av en
sjukdom, askskottssjukan
(Hymenoscyphus pseudoalbidus), som beror på
en svamp och som gör att
unga skott torkar. Svampen
sprider sig sedan i trädet,
som till slut dör. När sjukdomen dök upp för några
år sedan, var man bekymrad att askarna skulle dö,
men som tur är, verkar de
ha en ganska god
återhämtningsförmåga.
Någon undrar
säkert: Har man
någon nytta
av asken i
dag då?
Ja, asken
är ett
trädslag
som går
att använda till
mycket.
Virket
är synnerligen
RÅDJURSKLÖVAR?
Askens vinterskott
ger associationer till
rådjursklövar.
ASKFRUKTER Asken förökar sig med nötter som sprids på
vintern men nötterna gror först efter ännu en vinter.
hårt och försöker man slå
in en spik i vältorkad ask,
så är det nästan omöjligt –
spiken kröker sig.
Trots det är det synnerligen väl lämpat för många
användningar; brännved –
det brinner bra, yxskaft, skidor, parkettgolv och möbler, ja nästan vad som helst
som bör tåla belastning.
Förr byggde man dess-
TJOCKASTE ASKEN Kajsa Sundberg och Sandra Eklund
bredvid Finlands troligen tjockaste ask, som växer på Örnäs
i Finström.
utom fartyg av ask och
så ska vi inte glömma att
asken, genom att den tål
beskärning, användes som
vinterfoder till fåren – därav ganska många hamlade
askar i det åländska kulturlandskapet.
Text och foto:
Ralf Carlsson
[email protected]