Företagets affärsavtal – en liten handledning
Företagets affärsavtal – en liten handledning Innehåll Inledning Olika avtalstyper Inköp och direkt försäljning Underhåll och service Agenter och återförsäljare m.m. Samarbetsavtal Licensavtal Konsultavtal Inledning Alla företag måste för att kunna bedriva sin verksamhet ingå avtal av olika slag. Vissa avtal handlar om att skapa allmänna förutsättningar för verksamheten, medan andra är mer inriktade på det enskilda företagets verksamhet. Exempel ur den första kategorin är hyresavtal avseende företagets lokaler, anställningsavtal med medarbetare, abonnemangsavtal för telefon, elkraft, renhållning och försäkringsavtal. Den senare kategorin innehåller avtal om anskaffning av produktionsutrustning, råmaterial och insatsvaror, försäljningsavtal, licensavtal och avtal som organiserar distributionen av produkterna. De företagsspecifika avtalen kommer fortsättningsvis i brist på bättre beteckning kallas företagets affärsavtal. Juridiska risker Många avtal som ingås medför juridiska risker. Riskerna är en följd av de bakomliggande rättsreglerna. Dessa rättsregler innebär att en avtalspart oftast har ett strikt ansvar att fullgöra det han åtagit sig enligt avtalet. En part kan därför drabbas av kraftiga påföljder, särskilt skadestånd, om han inte förmår att fullgöra sitt åtagande. Detta gäller även om han gjort sitt bästa för att fullgöra avtalet; endast i sällsynta undantagsfall kan reglerna om s.k. force majeure rädda honom. De juridiska riskerna är till följd av köplagens bestämmelser särskilt tydliga vid olika slags leveransavtal. Standardavtalens roll Genom att avfatta avtalen på ett genomtänkt och balanserat sätt kan de juridiska riskerna minskas. Rättsreglerna lämnar nämligen parterna i stort sett full frihet att fördela de juridiska riskerna mellan sig på önskat sätt. Eftersom avtalsfrågorna till följd av företagets löpande affärsverksamhet ständigt återkommer måste de hanteras på ett rationellt sätt. Detta kan till stor del ske genom användning av standardavtal och andra kontraktshjälpmedel. Olika avtalstyper Produktion Inköp och underhåll av produktionsutrustning - Inköp av maskiner - Inköp av anläggningar - Underhåll 1(18) Konstruktion - Licensavtal - Konsultavtal - Utvecklingsavtal Inköp för tillverkning - Insatsvaror - Förbrukningsvaror - Legobearbetning Försäljning Direkt försäljning - Leverans av gods (inklusive underleveransavtal) - Legobearbetning - Leverans med montage - Anläggningsleverans (inklusive konsortialavtal) - Underhåll Indirekt försäljning - Agenturavtal - Återförsäljaravtal (inklusive konsignationsavtal) - Licensavtal Här följer en kortfattad genomgång av olika avtalstypers problematik och risker. Här beskrivs även, från det enskilda företagets perspektiv, vilka standardavtal som är lämpliga i olika situationer. Lägg märke till att ett och samma standardavtal kan komma till användning i såväl inköps- som försäljningsverksamheten. Det är således inte företagets position som köpare eller säljare i den aktuella affären som är styrande för vilket standardavtal som är passande, utan vad avtalet i sak avser. Redogörelsen är inte på något sätt uttömmande. För ytterligare information kontakta gärna någon av juristerna på Teknikföretagens affärsjuridiska avdelning, tfn 08-782 08 00. Inköp och direkt försäljning Produkter För rena produktleveranser, d.v.s. leveranser utan något åtagande för säljaren att utföra installation i köparens lokaler, finns ett flertal standardavtal. Skillnader mellan de olika avtalen beror bland annat på produktens karaktär, geografiskt tillämpningsområde och om köparen är ett privat företag eller representerar stat eller kommun. Standardavtal Produktionsutrustning och andra kundanpassade produkter NL 09 – Allmänna leveransbestämmelser för leveranser av maskiner samt annan mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustning inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. (Teknikföretagen m.fl.) NL 09 är det mest använda standardavtalet inom teknikindustrin i Sverige och övriga Norden. Det är i första hand, men inte uteslutande, tänkt för leveranser av 2(18) produkter som tagits fram eller anpassats efter köparens behov. Om programvara ingår i leveransen kan parterna komplettera NL 09 med NPV 09 – Allmänna leveransbestämmelser avseende programvara. NPV 09 är tilläggsbestämmelser till NL 09 som bland annat reglerar köparens nyttjanderätt till programvaran. Språkversioner av NL 09 och NPV 09: svenska, danska, finska, norska och engelska. Orgalime S 2012 – General Conditions for the Supply of Mechanical, Electrical and Electronic Products. (Orgalime är den europeiska samarbetsorganisationen för teknikindustrin där Teknikföretagen är medlem.) Orgalime S 2012 överensstämmer i stort med NL 09 med viss reservation för ansvarsreglerna vid leveransförsening, men har ett mer vidsträckt geografiskt tillämpningsområde. Den är avsedd för internationella leveranser. Orgalime SW 01 – General Conditions for Computer Software – motsvarar NPV 09. SW 01 är tilläggsbestämmelser till Orgalime S 2000, föregångare till Orgalime S 2012 (och Orgalime SE 01) och kan användas när programvara ingår i leveransen. En ny version av SW 01 väntas inom kort. Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl. ALOS 05 – Allmänna bestämmelser för leverans av gods (utan montage) till offentlig sektor. (Sveriges Kommuner och Landsting i samråd med Försvarsmakten, Statskontoret, Sveriges Offentliga Inköpare, Svensk Handel, Maskinleverantörerna, Teknikföretagen och Sjukvårdens leverantörsförening) Bestämmelsen motsvarar i väsentliga delar NL 09 och är avsedd att användas vid leveranser till staten, kommuner och landstingskommuner. Språkversioner: svenska, engelska och tyska. Standardkomponenter NLS 10 – Allmänna leveransbestämmelser för leveranser av mängdvaror av standardkaraktär såsom mekaniska, elektriska och elektroniska komponenter, skruv och spik inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. (Teknikföretagen m.fl.) Bestämmelsen är närmast avsedd för lagerhållna varor som är så pass standardiserade att mer eller mindre identiska varor tillhandahålls av flera leverantörer. Bestämmelsen är mindre omfattande än NL 09. Särskilt ansvarsreglerna är enklare och ger möjlighet för köparen att snabbare komma loss från avtalet om leveransen skulle vara försenad eller behäftad med fel. Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska. Specialkomponenter och underleveranser NLG 03 - Allmänna leveransbestämmelser för gjutgods inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. (Teknikföretagen m.fl.) Bestämmelsen är avsedd för leverans av gjutgods. Den ansluter nära till NL 09 men har utformats med hänsyn till de särskilda frågor som uppkommer i samband med leverans av gjutgods, bland annat avseende modeller och verktyg. Språkversioner: svenska, danska, finska, norska, engelska och tyska. Orgalime SC 06 – General Conditions for the Supply of Specially Designed and Manufactured Components. (Orgalime) Bestämmelsen är lämplig för leverans av produkter som utformats enligt köparens önskemål och som ska infogas i dennes produkter eller som normalt inte är avsedda att användas fristående. Särskilda regler finns om äganderätten 3(18) till verktyg, formar etc. som används vid tillverkningen. Det finns ett särskilt tillägg till bestämmelsen kallat Model Form of Serial Deliveries Agreement vilket kan användas vid serieleveranser och som bl.a. reglerar leveransplaner och prognostiserade kvantiteter. Språkversion: engelska Guide för underleverans- och legoavtal (Teknikföretagen) En skrift för den som praktiskt arbetar med underleveransavtal. Boken innehåller såväl en noggrann genomgång av ämnet som praktiska exempel. Dessutom finns detaljerade redovisningar av fullständiga juridiska villkor vid avtal för serieleveranser och för legobearbetning. Orgalime SP 99 – General Conditions for Series Processing. (Orgalime) Bestämmelserna är avsedda för internationella avtal om legobearbetning vid serieleveranser. Exempel på tillämpningsområde är ytbehandling. Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl. Leveranser inklusive montage; anläggningsleveranser Vid leveranser som i större eller mindre utsträckning inkluderar installationsarbete och igångkörning hemma hos beställaren tillkommer en rad frågor som måste regleras, vilka inte har någon motsvarighet vid rena produktleveranser. Det handlar bl.a. om beställarens skyldighet att utföra förberedande arbeten på anläggningsplatsen, beställarens skyldighet att tillhandahålla montagehjälpmedel, ansvaret för arbetsmiljön, förfarandet vid övertagandeprov, övertagandets rättsverkningar och konsekvenserna av att beställaren tar anläggningen i drift i förtid. Vid denna typ av avtal är leveransen mer enhetlig än vid rena produktköp, det rör sig i allmänhet om produktionsutrustning av något slag. Skillnaderna i förekommande standardavtal beror framför allt på leveransens och montagearbetets omfattning samt parternas hemvist. Standardavtal Enklare maskininstallationer NLT 09 - Nordiska tilläggsbestämmelser för mindre omfattande montage av maskiner samt annan mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustning vid leveranser inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. (Teknikföretagen m.fl.) Bestämmelsen är ett ändrings- och tilläggsvillkor till NL 09 (se ovan) avsett att användas vid mindre montage och/eller idrifttagning av den levererade utrustningen. Ett typexempel är en leverans av en fristående maskin varvid leverantören utför anslutningar, intrimning och igångkörning. Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska. Montageledning Orgalime S 2000 S - General Conditions for the Supervision of Erection of Mechanical, Electrical and Electronic Products. (Orgalime) Bestämmelsen är ett tilläggsvillkor till Orgalime S 2000 (se ovan under Orgalime S 2012) avsett att användas när beställaren ombesörjer montaget men under leverantörens ledning. Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl. 4(18) Installationer av maskiner, produktionslinjer NLM 10 – Allmänna bestämmelser för leverans med montage av maskiner samt annan mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustning inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. (Teknikföretagen m.fl.) Bestämmelsen är förenklat uttryckt avsedd för avtal om medelstora leveranser av maskiner och maskinanläggningar där leverantören ansvarar för installation och övertagandeprov. Det är den vanligaste leveransbestämmelsen i Norden vid sådana leveranser. NLM 10 behandlar även parternas rättigheter och skyldigheter med avseende på programvara som ingår i anläggningen. Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska. Orgalime SE 01 – General Conditions for the Supply and Erection of Mechanical, Electrical and Associated Electronic Products. Orgalime SE 01 överensstämmer i sak till stora delar med NLM 10 även om några viktiga skillnader finns. Orgalime SE 01 är avsedd för internationella leveranser. Om programvara ingår i leveransen kan Orgalime SE 01 kompletteras med Orgalime SW 01, se ovan under Orgalime S 2012. Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl. MONTAGE 85 – Allmänna bestämmelser av år 1985 för leverans innefattande montage av gods till den offentliga sektorn. (Industriförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Riksrevisionsverket, Kommunförbundet och Landstingsförbundet) Montage 85 motsvarar i viss utsträckning NLM 10, men är avsedd för leveranser till staten, kommuner och landstingskommuner. Språkversion: svenska. Större anläggningsleveranser ABA 99 – Allmänna bestämmelser för leverans av industriella anläggningar. (Teknikföretagen) ABA 99 är inte endast ett standardavtal utan ett helt kontraktspaket med formulär och bilagor avsett för leveranser av industriella anläggningar. Användningsområdet är inte begränsat till producerande anläggningar i snäv bemärkelse utan kan t.ex. nyttjas vid leveranser av en vattenreningsanläggning. I praktiken har det ofta använts vid leveranser av energiproduktionsanläggningar. ABA 99 är i första hand avsett för leveranser inom eller till Sverige. Språkversioner: svenska och engelska. Orgalime Turnkey Contract for Industrial Works Detta avtal för internationella anläggningsleveranser är baserat på ABA 99 och har samma användningsområde. Det är också konstruerat som ett kontraktspaket med allmänna bestämmelser, kontraktsformulär och krysslista. Det finns dock en hel del skillnader av praktisk betydelse. Språkversioner: engelska, franska och spanska Konsortialavtal Vid stora projekt kan det hända att det enskilda företaget inte förmår erbjuda kunden en helhetslösning. En lösning på detta problem kan vara att flera leverantörer går samman i ett konsortium som offererar och utför leveransen, varvid varje företag bidrar med en särskild del av åtagandet. 5(18) Ett konsortium är inte någon självständig juridisk person, utan skapas bara för ett enskilt projekt och upplöses så snart leveransen är fullbordad. Detta är något som framför allt kan förekomma vid större anläggningskontrakt. Det finns två typer av konsortier, öppna och slutna. I slutna konsortier agerar bara en av konsortiets medlemmar gentemot kunden. Från kundens sida framstår övriga medlemmar i konsortiet som underleverantörer till den ”formelle” leverantören. Denne ansvarar för konsortiets förpliktelser gentemot kunden. Vanligen delar konsortiets medlemmar på ansvaret på så sätt att varje företag ansvarar för sin del av åtagandet. I ett öppet konsortium agerar medlemmarna som ett konsortium gentemot kunden. Avtal sluts mellan kunden och samtliga företag som är medlemmar i konsortiet. Om inte annat har avtalats är alla medlemmar solidariskt ansvariga för konsortiets förpliktelser gentemot kunden. Det kan därför vara klokt att i avtalet reglera ansvaret inbördes så att var och en slutligt ansvarar för sin del av åtagandet. Observera att konsortialavtal kan komma i konflikt med olika konkurrensrättsliga regler. Normalt sett brukar emellertid inte konsortialavtal vara konkurrensbegränsande. Standardavtal Model Form of Consortium Agreement (Orgalime) Ett modellavtal för öppna konsortier som innehåller viss förklarande text. Språkversion: engelska Underhåll och andra tekniska tjänster I anslutning till avtal om köp och försäljning av maskiner och anläggningar förekommer det ofta att parterna träffar ett särskilt avtal om att leverantören ska utföra underhåll på objektet. Det är också relativt vanligt med fristående underhållsavtal utan samband med någon leverans. Ansvar och försäkring Om inte avtalet anger något annat har leverantören ett i princip beloppsmässigt obegränsat ansvar för de skador som beställaren orsakas om leverantörens montörer begår misstag eller i övrigt inte handlar fackmässigt när de utför underhållet. Bland annat med hänsyn till förhållandet mellan skaderiskerna vid ett produktionsavbrott och priset för underhållet är det rimligt att begränsa leverantörens ansvar, exempelvis till ett visst högsta belopp. Samtidigt bör både leverantör och beställare se till att leverantören har en ansvarsförsäkring som täcker detta ansvar. Beställaren bör därutöver överväga att gardera sig genom en avbrottsförsäkring av allrisktyp. Löpande avtal Med termen underhållsavtal avser man i allmänhet ett löpande avtal där leverantören, servicegivaren, åtar sig att underhålla viss utrustning. Åtagandet innefattar oftast både förebyggande och avhjälpande underhåll, men det kan också begränsas till endera typen. 6(18) Det individuella avtalet måste naturligtvis specificera vilken utrustning som åtagandet avser, vilka åtgärder som ingår och med vilka intervaller de ska utföras. För avhjälpande underhåll bör specificeras inom vilken tid leverantören ska infinnas sig. Avtalstiden måste anges vid alla typer av löpande underhållsavtal. Ofta löper avtalet på årsbasis med automatisk förlängning om inte avtalet sagts upp viss tid före utgången av innevarande period. När det gäller ersättningen avtalas oftast fast pris för förebyggande underhåll, medan avhjälpande underhåll normalt betalas efter löpande räkning. Det förekommer emellertid att det fasta priset innefattar även avhjälpande underhåll. ”Outsourcing” Det blir allt vanligare att ett företag lägger ut ansvaret för större delen av alla underhållsåtgärder på ett externt företag, s.k. outsourcing. Sådana avtal kan i sina mer avancerade former innebära att parterna inte i detalj reglerar underhållsåtgärderna utan att underhållsleverantören i stället garanterar en viss tillgänglighet hos den anläggning som är föremål för åtagandet. Avtalstypen är komplicerad och kräver juristhjälp. ”Engångsavtal” Avhjälpande underhåll kan naturligtvis också bli aktuellt utan att det föreligger ett föregående löpande avtal mellan beställaren och leverantören. Vanligast är kanske att köparen av en utrustning även sedan garantin gått ut vänder sig till säljaren eller någon denne anvisar för att få ett uppkommet fel avhjälpt. I en sådan situation träffas ofta inte något skriftligt avtal. Men även här gäller vad som ovan sagts om leverantörens ansvar för skador. I första hand leverantören bör därför se till att ansvarsfrågorna är reglerade. Standardavtal Löpande avtal NU 06 – Allmänna bestämmelser för Underhåll. (Teknikföretagen m.fl.) NU 06 är avsett för löpande avtal om underhåll. Det är avsett att tillämpas inom Norden. Till de allmänna bestämmelserna finns även en kontraktsbilaga. Där kan parterna precisera underhållsåtgärderna, när de ska utföras etc. Dessutom kan parterna ange i vilken mån leverantören vid behov ska utföra avhjälpande underhåll. Språkversioner: svenska, danska, finska och norska. Orgalime M 2000 – General Conditions for Maintenance (Orgalime) En motsvarighet till NU 06 för internationella avtal. I huvudsak är bestämmelserna överensstämmande med NU 06. Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl. ”Engångsavtal” om avhjälpande underhåll NR 06 – Allmänna bestämmelser för Avhjälpande Underhåll. (Teknikföretagen m.fl.) NR 06 är avsett för reparationsarbeten inom Norden. Ansvarsreglerna är samma som i NU 06. Vid avhjälpande underhåll ingås ofta avtal muntligt på grund av tidsbrist. Leverantören bör därför snarast sända en bekräftelse där det framgår att NR 06 ska gälla för uppdraget. Det kan vara lämpligt att leverantörer som vill tillämpa NR 06 i sin marknadsföring informerar om att NR 06 gäller vid 7(18) avhjälpande underhåll. Språkversioner: svenska, danska, finska och norska. Orgalime R 02 – General Conditions for Repair of machinery and equipment (Orgalime) Orgalime R 02 har samma användningsområde som NR 06. Språkversioner: engelska, tyska och franska. Agenter och återförsäljare m.m. Representantavtal Det är inte ovanligt att en tillverkare väljer att inte själv ombesörja distributionen av sina produkter. I stället träffar tillverkaren ett långvarigt avtal med en eller flera agenter eller återförsäljare som svarar för försäljningsverksamheten. Juridiskt sett har handelsagenter och återförsäljare helt olika ställning, vilket också medför att avtalen ser olika ut och att olika rättsregler blir aktuella. Emellanåt förekommer dock att ett och samma företag i vissa oftast större affärer fungerar som agent men är återförsäljare avseende de mer vardagliga affärerna. I sådana fall måste man beakta reglerna för båda typerna av avtal. Agentavtal En handelsagent är någon som i näringsverksamhet har avtalat med en huvudman att för hans räkning självständigt och varaktigt verka för försäljning av varor genom att ta upp anbud till huvudmannen eller sluta avtal i hans namn. Agenten blir således inte part i avtalet med kunden. Ersättningen till agenten utgår som provision baserad på de affärer som agenten förmedlar. I Sverige gäller lagen (1991:351) om handelsagentur, vilken baserar sig på ett EU-direktiv. Motsvarande lagstiftning gäller således i övriga EU/EES-länder. Lagen innehåller vissa regler som är tvingande till agentens förmån. Det går inte att avtala bort agentens rätt till avgångsvederlag när agenturavtalet upphör eller att avtala bort reglerna om minsta uppsägningstid. Uppsägningstiden ökar för varje år avtalsförhållandet varar för att fr.o.m. sjätte året uppgå till sex månader. Agenten har rätt till avgångsvederlag om och i den mån agenten har tillfört huvudmannen nya kunder eller väsentligt ökat handeln med den befintliga kundkretsen och huvudmannen kommer att ha väsentlig fördel av förändringen. Avgångsvederlaget ska vara skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter, särskilt agentens förlust av provision på avtal med de nämnda kunderna. Avgångsvederlaget kan uppgå till ett belopp som högst motsvarar ett års provision, beräknad efter ett genomsnitt under de senaste fem åren eller den kortare tid som uppdraget har varat. Återförsäljaravtal En återförsäljare köper och säljer i eget namn och för egen räkning och uppträder som ett självständigt företag gentemot tillverkaren och kunderna. Hans vinst ligger i skillnaden mellan inköps- och försäljningspris. Ett ensamåterförsäljaravtal innebär att återförsäljaren får ensamrätt att inom ett bestämt geografiskt område sälja tillverkarens produkter. Tillverkaren förbinder sig att inte utse någon annan återförsäljare inom området. 8(18) Konkurrensregler Varje ensamåterförsäljaravtal innebär i sig en konkurrensbegränsning och är därför underkastat de konkurrensrättsliga reglerna, svenska för den svenska marknaden och EU:s för handel mellan medlemsstater i EU/EES. De svenska reglerna är baserade på EU:s regler men vissa skillnader finns. Vad som är och vad som inte är tillåtet i form av konkurrensbegränsande bestämmelser i återförsäljaravtal beror bland annat på hur stor marknadsandel tillverkaren och återförsäljaren har. Det finns dock vissa grundprinciper som alltid gäller. Återförsäljaren måste alltid vara fri att sätta sina egna priser. Det är dock tillåtet för tillverkaren att ange cirkapriser förutsatt att det är klart att återförsäljaren får avvika från dessa och priserna inte blir faktiskt styrande för prissättningen. Tillverkaren kan med bindande verkan åta sig att inte leverera varor till någon kund inom återförsäljarens område. Återförsäljaren kan förbjudas att aktivt sälja till kunder utanför sitt område. Däremot kan man inte förbjuda att ensamåterförsäljaren säljer produkterna till de kunder utanför området som på eget initiativ kontaktar ensamåterförsäljaren, s.k. passiv försäljning. Återförsäljaren kan också förbjudas att sälja konkurrerande produkter. Enligt EU:s regler får dock ett sådant förbud inte gälla längre än fem år. Avtal som ingås av små och medelstora företag faller ofta utanför förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Sådana avtal anses inte kunna påverka konkurrensen på ett märkbart sätt. Parterna i ett återförsäljaravtal måste på egen risk ta ställning till om avtalet står i strid med konkurrensreglerna. Det kan därför vara lämpligt att ta hjälp av en jurist vid osäkerhet. Avtalsvillkor som strider mot reglerna är ogiltiga och kan leda till att hela avtalet förklaras ogiltigt. Rätt till ersättning vid uppsägning Den fråga det oftast blir tvist om mellan parterna är i vilken mån återförsäljaren har rätt till ersättning när tillverkaren säger upp avtalet. Denna fråga bör därför uttryckligen regleras i avtalet. Om återförsäljaren ska vara berättigad till ersättning, vilket kan vara rimligt i vissa situationer, kan ersättningen exempelvis göras beroende av om återförsäljaren med egna insatser väsentligt ökat försäljningen inom området och i vilken mån tillverkaren kommer att ha nytta av detta efter avtalets uppsägning. Uppsägningstid Det finns ingen lagreglerad uppsägningstid för återförsäljaravtal, varken i Sverige eller i de flesta västeuropeiska länder. Därför bör parterna själva avtala om detta. Görs inte det, är parterna hänvisade till rättspraxis. Domstolarna brukar beakta lagstiftningen på likartade områden som bland annat agentavtal. En rimlig tolkning av rättspraxis bör vara att en uppsägningstid mellan tre och sex månader är skälig. Vid bedömningen får hänsyn tas till bland annat avtalsförhållandets längd, investeringar, tid att hitta ett rimligt alternativ samt vad som är handelsbruk i branschen. 9(18) Andra viktiga avtalsvillkor Vid ensamåterförsäljaravtal måste givetvis återförsäljarens område definieras. Vidare brukar det anges att ensamåterförsäljaren är skyldig att köpa vissa minimikvantiteter, och att tillverkaren får säga upp avtalet om dessa inte nås. Parterna måste komma överens om vilka leverans- och betalningsvillkor som ska gälla mellan dem. De bör även reglera hur handläggning och kostnader för reklamationer från kunder och garantiservice ska fördelas. Om tillverkaren lämnar garanti är det viktigt att denna samordnas i tid och omfattning med den garanti som ensamåterförsäljaren lämnar till sina kunder. Avtal om konsignationslager Tillverkaren tvingas ofta medge återförsäljaren kredit för leveranser till återförsäljarens lager. Problemet för tillverkaren är att denna kredit oftast inte är förenad med någon ekonomisk säkerhet. Äganderättsförbehåll utgör inte någon säkerhet om återförsäljaren är verksam i Sverige eftersom sådant förbehåll enligt svensk rätt inte gäller för varor som är avsedda för vidareförsäljning. Företagsinteckning kan vara ett alternativ, men oftast är utrymmet redan intecknat av återförsäljarens långivare. Ett alternativ till detta är att tillverkaren lägger upp ett konsignationslager hos återförsäljaren. Detta innebär att tillverkaren deponerar varor i ett lager som disponeras av återförsäljaren men där varorna tillhör tillverkaren. Återförsäljaren behöver då inte betala varorna förrän han gör uttag ur lagret. Eftersom ett konsignationsavtal kan betraktas som ett sätt att kringgå reglerna om äganderättsförbehåll är det viktigt att parterna upprättar ett korrekt avtal och att de praktiskt tillämpar avtalet. Lagerutrymmet bör vara väl avgränsat och inte kunna disponeras för andra varor. Det är betydelsefullt att man kan särskilja godset, därför är märkning av lagret att rekommendera. Varje uttag ur lagret måste meddelas tillverkaren och direkt utlösa betalningsskyldighet. Eftersom lagret tillhör tillverkaren får denne svara för eventuell inkurans. För att undvika risken att godset vid en konkurs anses ingå i återförsäljarens egendom, bör man anlita juridisk expertis vid upprättandet av ett konsignationsavtal och även rådgöra om hur man praktiskt ska sköta förhållandet. Standardavtal Model Form of Agency Contract – International Agency on an exclusive basis (Orgalime) Ett modellavtal avseende handelsagentur. Det har förslag på alternativa skrivningar i olika avseenden. Hänsyn har tagits till EU:s direktiv om handelsagenter. Språkversioner: engelska, tyska, franska och svenska. Model form of Exclusive Agreement with Distributors Abroad (Orgalime) Ett modellavtal avsett för ensamåterförsäljare. Det har förslag på alternativa skrivningar i olika avseenden. Avtalet är anpassat till EU:s konkurrensregler. Språkversioner: engelska, tyska, franska och svenska. 10(18) Konsignation Några standardavtal avseende konsignationsavtal för teknikindustrin finns inte. Samarbetsavtal Det finns inte alltid standardavtal Mellan företag inom teknikindustrin ingås många avtal om samarbete i olika former. Vissa samarbeten är generellt sett av mer återkommande typ, såsom licensavtal avseende patent- och know-howupplåtelser, handelsagentavtal, återförsäljaravtal, avtal om forskning och utveckling etc. Dessa avtal har sakligt sett inte så många inbördes likheter med varandra än att de är varaktiga i tiden. I detta avseende skiljer de sig från vanliga avtal om köp och försäljning som oftast är av mer momentan karaktär. Det senare gäller dock inte utan betydande undantag eftersom åtskilliga avtal om serieleveranser i underleveransförhållanden kan sträcka sig många år i tiden. För de ovannämnda vanliga avtalstyperna har det utarbetats standardavtal och andra kontraktshjälpmedel som parterna kan använda när de ska upprätta ett skriftligt avtal om samarbete. När det gäller andra mer sällan förekommande, eller rent av unika typer av samarbete, ligger det i sakens natur att det inte finns standardiserade avtal att tillgå. Vanliga punkter/bestämmelser Oavsett detta finns det åtminstone formellt vissa gemensamma drag i många samarbetsavtal. Det är nästan alltid vissa bestämda frågor som måste regleras mellan parterna. Nedan återges ett antal sådana frågor i rubrikform och i de flesta fall med korta kommentarer som kan fungera som en sorts checklista/hjälpmedel i samband med avtalsarbetet. I några fall finns även förslag till avtalstext. Vissa punkter kan vara irrelevanta eller överflödiga, medan det å andra sidan kan saknas sådant som i ett enskilt fall är av stor vikt för parterna. Parternas åtagande Det absolut viktigaste, vilket checklistan inte kan hjälpa till med, är att parterna så noggrant som möjligt beskriver sina respektive åtaganden, d.v.s. vad de ska göra och svarar på frågor som Var? När? Hur? De flesta avtalstvister handlar om att parterna är oense om huruvida en part fullgjort sina åtaganden. Ju klarare parternas åtaganden framgår av avtalet desto färre problem kommer att uppstå. En bra utgångspunkt är att en utomstående person ska kunna läsa avtalet och förstå vad det går ut på. Konkurrensrättsliga frågor Viktigt att tänka på är att en del samarbetsavtal föreskriver exklusivrättigheter för någon eller båda parter eller på något sätt begränsar handlingsfriheten för part. Sådana bestämmelser kan vara konkurrensbegränsande och därmed stridande mot konkurrensrätten. Vid minsta misstanke härom bör man konsultera jurist. Överträdelser av konkurrenslagen kan få mycket allvarliga juridiska och ekonomiska konsekvenser. 11(18) 1. Parter Att ange parterna i avtalet är en självklarhet, men det kan vara bra att ange organisationsnumret för bolaget för att undvika sammanblandningar t.ex. med andra bolag i samma koncern. 2. Avtalets omfattning/ändamål a) Syfte b) Parternas skyldigheter 3. Definitioner Definiera gärna centrala återkommande begrepp. Ett exempel: Ofta föreskriver ett avtal att vissa meddelanden mellan parterna ska ske skriftligen, såsom reklamationer, anmälan om force majeure, förklaring om hävning etc. Vad som fyller avtalets krav på skriftlighet kan då t.ex. definieras som följer: När uttrycket ”skriftlig(t) eller ”skriftligen” används i detta avtal avses därmed en handling underskriven av båda parter eller brev, telefax eller elektronisk post. 4. Ersättning Frågan vilken betalning som part ska erlägga till den andra parten glöms sällan bort. Det handlar om att ta ställning till ersättningsform, fast pris eller löpande räkning och i det senare fallet tillämpliga tariffer. Betalningstidpunkterna bör vara väldefinierade. Ska part tillhandahålla säkerhet för betalning? Vilken betalningsfrist ska fakturorna ha? Vilken dröjsmålsränta gäller? 5. Ändring av ersättning I långvariga avtal kan det finnas skäl att bygga in mekanismer för justering av den eventuella ersättning som den ena parten ska betala till den andra. Indexreglering eller omförhandling är i princip de två möjligheter som kommer ifråga. Om omförhandlingsmodellen väljs bör part ha möjlighet att bli fri till avtalsperiodens slut om inte överenskommelse om ändring av ersättningen kan träffas. 6. Tillämpliga standardavtal Någon gång kan parts åtaganden under samarbetsavtalet behöva regleras ytterligare. Hänvisa och bifoga relevant standardavtal till samarbetsavtalet. 7. Kontaktpersoner Kontaktpersonernas behörighet bör framgå av avtalet. Om de ska ha behörighet att avtala om ändringar i samarbetsavtalet bör det uttryckligen framgå. 8. Sekretess I de flesta varaktiga avtal får parterna insyn i varandras verksamheter. Sekretessklausuler är därför vanliga. Ibland kan det t.o.m. finnas anledning att träffa ett separat sekretessavtal redan under förhandlingsstadiet. Ett exempel på en traditionell sekretessklausul i parternas affärsavtal är följande: Part får inte för tredje man avslöja sådana uppgifter av kommersiell eller teknisk natur om den andra partens affärsförhållanden, som part fått del av i samband med detta avtal och som andra parten angett vara konfidentiell eller uppenbart är av konfidentiell natur. Part ska vidare förhindra att uppgifter om avtalets omfattning och art kommer till obehörigs kännedom. Part får inte, utan andra partens godkännande i varje 12(18) särskilt fall, i sin marknadsföring beskriva eller referera till parternas affärsförbindelse. Sekretess enligt denna punkt gäller under avtalets giltighetstid och fem år därefter. 9. Immaterialrätt Om avtalet innebär konstruktionsarbete som leder fram till resultat som är immaterialrättsligt skyddade, t.ex. patent eller upphovsrätt, måste parternas respektive rättigheter till detta resultat regleras. Om part använder sig av immaterialrättigheter tillhöriga den andra parten finns det skäl att reglera ansvaret för immaterialrättsintrång, d.v.s. att användningen kränker tredje mans immaterialrättigheter. Inte sällan innebär sådana regleringar att den part som medgivit användningsrätt till den andra parten ska hålla denne skadeslös om avtalsenlig användning av immaterialrätten kränker tredje mans rätt. En förutsättning brukar vara att rättighetsinnehavaren får bestämma över försvaret mot tredje mans anspråk. 10. Avtalsbrott/Hävning Utöver regler för ordinär uppsägning av avtalet måste det finnas möjlighet för part att frigöra sig från avtalet vid väsentligt avtalsbrott från den andra parten. Till exempel: Om part gör sig skyldig till väsentligt brott mot detta avtal får den andra parten skriftligen anmoda honom att senast inom 14 dagar vidta rättelse. Vidtas inte rättelse får den drabbade parten häva avtalet. Förklaring om hävning ska ske skriftligen. Vid hävning av avtalet får den drabbade parten kräva ersättning för den skada han lider till följd av att avtalet upphör. Hur ansvarsreglerna ska vara utformade är dock en fråga som i hög grad beror på vad samarbetsavtalet handlar om. Med tanke på ansvarsreglernas betydelse finns det all anledning att vara noggrann. 11. Ansvarsbegränsning Det är mycket vanligt att i kommersiella avtal begränsa parts (leverantörens) ansvar som annars enligt allmänna kontraktsrättsliga regler i princip är obegränsat. Ansvarsbegränsningen kan t.ex. vara relaterad till multiplar av den ordinarie ersättning som ska betalas eller till fasta belopp. Det är också vanligt att ansvarsbegränsningen utesluter rätt till ersättning för ekonomiska följdförluster. Ansvarsbegränsningen bör naturligtvis harmoniera med skadeståndsregeln i föregående punkt. 12. Försäkring Vid fullgörandet av avtalet kan risk uppkomma att part vållar den andra parten skada, t.ex. egendomsskada. Eventuellt går det att försäkra denna risk. Man bör därför överväga att föreskriva skyldighet att teckna försäkring för den part som riskerar att orsaka skada. 13. Ändringar av avtalet För att säkra avtalsinnehållet är det vanligt att föreskriva att ändringar av avtalet måste ske skriftligen. 13(18) 14. Force majeure Kommersiella avtal brukar föreskriva att en part inte ansvarar för underlåtenhet att fullgöra avtalet om han hindras av force majeure. Regelmässigt förekommer klausuler av följande typ: Följande omständigheter utgör befrielsegrunder om de medför att avtalets fullgörande hindras eller blir oskäligt betungande: arbetskonflikt och varje annan omständighet som parterna inte kan råda över, såsom eldsvåda, naturkatastrofer och extrema naturhändelser, krig mobilisering eller militärinkallelser av motsvarande omfattning, rekvisition, beslag, handels- och valutarestriktioner, uppror och upplopp, knapphet på transportmedel, allmän varuknapphet, inskränkningar i tillförseln av drivkraft samt fel i eller försening av leveranser från underleverantörer, som orsakas av sådan befrielsegrund. Ovannämnda omständigheter utgör befrielsegrund endast om deras inverkan på avtalets fullgörande inte kunde förutses när avtalet ingicks. 15. Avtalstid/Uppsägning Parterna måste ta ställning till om avtalet ska vara tidsbestämt eller om det ska löpa tillsvidare. I det förstnämnda fallet kan det innehålla regler om automatisk förlängning vid utebliven uppsägning. Vid tidsbestämda avtal med automatisk förlängning vid utebliven uppsägning finns det alltid risk att part misstar sig på uppsägningsreglerna. Konsekvensen kan bli att part blir bunden flera år till av ett avtal som han egentligen velat frånträda snarast möjligt. Regler om avtalstid och uppsägning bör därför vara så enkla och tydliga som möjligt. Exempelvis: a) Avtalet gäller för en inledande tid av ett år. Om avtalet inte sägs upp till avtalstidens utgång förlängs det med ett år i taget. Uppsägning, som ska vara skriftlig, kan alltid ske med tre månaders varsel till utgången av varje avtalsperiod. b) Avtalet gäller för en inledande tid av ett år. Om avtalet inte sägs upp till avtalstidens utgång senast tre månader i förväg gäller avtalet tills vidare. Det kan då när som helst sägas upp med sex månaders varsel. Uppsägning ska ske skriftligen. Angivna avtalstider och uppsägningstider ovan är självfallet bara exempel och bör anpassas till samarbetets karaktär. Avtalstid och uppsägningstidens längd bör alltid anpassas till varandra. Ju längre avtalstiden är desto längre brukar uppsägningstiden vara. 16. Överlåtelse Avtal om samarbete bygger ofta på förtroende. Det är därför vanligt att avtal av denna sort innehåller bestämmelser om förbud mot att överlåta rättigheterna enligt avtalet på annan part. Till exempel: Part får inte utan andra partens skriftliga medgivande överlåta sina rättigheter eller skyldigheter på annan. Part får dock överlåta ordinär fordran på betalning. 17. Tvist Tvister mellan parterna kan i princip avgöras genom allmän domstol eller genom skiljeförfarande. I kommersiella avtal är det vanligast med skiljeförfarande, låt 14(18) vara att kombinerade klausuler förekommer som innebär att part vid tvister understigande ett visst värde har valmöjlighet mellan domstol eller skiljeförfarande. Ett exempel på en traditionell skiljeklausul: Tvister i anledning av avtalet och allt som har samband därmed får inte dras under domstols prövning utan ska avgöras genom skiljeförfarande enligt svensk lag. Skiljeförfarande administrerat av Stockholm Handelskammare är ett ofta använt alternativ. Information om detta finns på www.chamber.se 18. Tillämplig lag För avtal mellan parter med hemvist i Sverige följer det av sig självt att avtalet styrs av svensk rätt om inte annat anges. Trots detta är det inte ovanligt med en uttrycklig lagvalsklausul. T.ex.: Alla tvister i anledning av avtalet ska bedömas enligt svensk rätt. Internationella avtal bör undantagslöst innehålla ett uttryckligt lagval. Ofta leder dock denna fråga till diskussioner mellan parterna. Det är då en god idé att rådfråga en jurist om lämpligt förhållningssätt. Licensavtal För industriföretaget kan licensrättigheter utgöra komplement till egna produkter och kunnande på konstruktions- och tillverkningssidan. På försäljningssidan kan upplåtelse av licens till andra företag utgöra ett alternativ till egen försäljning. Licensavtal innebär att licensgivaren mot ersättning låter licenstagaren utnyttja licensgivarens rättigheter avseende exempelvis patent, know-how, dataprogram eller varumärke. Licensavtal är ofta en kombination av olika typer av licenser, t.ex. patent och know-how. Licens kan upplåtas antingen som exklusiv licens eller som enkel licens. En exklusiv licens innebär att varken licensgivaren eller någon annan licenstagare har rätt att konkurrera med licenstagaren inom licensområdet. En enkel licens hindrar inte licensgivaren från att själv utnyttja rätten och även ge samma rätt till andra licenstagare. Båda varianterna kan avgränsas till tid, geografiskt område och tillämpningsområde. Konkurrensregler Licensavtal är relativt komplicerade och måste anpassas till den individuella situationen. En ytterligare komplikation är att man måste beakta de konkurrensrättsliga reglerna. I EU-rätten och i de svenska konkurrensreglerna är det således noga reglerat vad ett teknologilicensavtal får och inte får innehålla av konkurrensbegränsande bestämmelser. Överträder man konkurrensreglerna riskerar man bland annat att avtalet blir helt eller delvis ogiltigt. Allra viktigast är naturligtvis att beskriva omfattningen av licenstagarens rättigheter, tidsmässigt, geografiskt och med avseende på tillämpningsområde, och eventuella begränsningar av licensgivarens rätt att utnyttja och licensiera rättigheterna till andra. 15(18) Andra centrala frågor är naturligtvis hur licenstagarens ersättning ska beräknas, storleken av eventuell minimiersättning och avtalets giltighetstid. Därutöver bör man bland annat reglera sådant som: • parternas respektive rättigheter till förbättringar som andra parten åstadkommer, • hur man ska agera om tredje man gör intrång i rättigheterna, • licensgivarens skyldighet att ge utbildning och assistans till licenstagaren, • licensgivarens ansvar för slutprodukten, • kvalitetskrav som gäller för licenstagaren och • sekretessregler. Därutöver måste man naturligtvis ta upp sådana frågor som alltid är aktuella vid löpande avtal, såsom rätt till uppsägning, tvistlösning, tillämplig lag med mera. Preliminärt sekretessavtal När det gäller teknologilicenser måste parterna ofta utväxla en hel del företagshemlig information redan under förhandlingsstadiet. Om något avtal sedan inte träffas är skyddet för sådan information ganska svagt. Därför kan det vara lämpligt att innan sådan information utväxlas träffa ett särskilt sekretessavtal som fortsätter att gälla oberoende av om något licensavtal ingås. Standardavtal Models for an International Technology Licensing Agreement (Orgalime) Två modellavtal i ett gemensamt paket, ett för avtal mellan konkurrenter och ett för icke konkurrerande företag. Avtalen har ett gemensamt förord och innehåller alternativa skrivningar i vissa avseenden. Modellavtalen kan användas för patentoch/eller know-how-licenser. De är avsedda för avtal som är underkastade EU:s konkurrensregler. Språkversion: engelska. Model for an International Technology Licence Agreement – non EU/EEA Version (Orgalime) Detta modellavtal kan också användas för patent- och/eller know-how-licenser, men är avsett för upplåtelser utom EU/EES-området som inte är underkastade EU:s konkurrensregler. Språkversion: engelska. Konsultavtal Industriföretag anlitar konsulter för många olika typer av uppdrag. Några exempel är forskningsuppdrag, produktutveckling, industridesign, utveckling av programvara och organisationskonsulter. Om parterna inte upprättar ett skrivet avtal förlorar beställaren ofta kontrollen över konsultens arbete, vilket i sin tur ofta leder till dåligt resultat och tvister. Ett konsultavtal bör bland annat ange • • • syftet med uppdraget hur uppdraget ska utföras och med vilka resurser en tidplan 16(18) • • • • • konsultens rapportskyldighet hur ska konsultens ersättning beräknas och när ska den betalas parternas respektive rättigheter till resultatet av uppdraget beställarens rätt att avbryta uppdraget sekretessregler Ersättningen till konsulten sker normalt i löpande räkning, vilket kan kombineras med någon form av incitament. Ett avtal om fast pris är bara möjligt om resultatet av uppdraget är klart definierat och det finns tillräcklig säkerhet att det nås. Det samma gäller löpande räkning med takpris. Vid omfattande konsultuppdrag kan uppdraget delas upp i en förstudie och ett huvuduppdrag i olika etapper. I förstudien kan ingå att utarbeta förslag till etappindelning. Om uppdraget inte delas upp i etapper, bör uppdragsgivaren avtala om periodiska avrapporteringar, vilket möjliggör en successiv uppföljning av åtagandets utförande. För att uppdragsgivaren ska få en kontinuerlig uppföljning, bör han utse en uppdragsledare som följer uppdraget. När ett uppdrag gäller tills vidare kan uppdragsgivaren när som helst avsluta uppdraget och betala för utfört och redovisat arbete. Gäller uppdraget i stället för viss tid, får uppdragsgivaren vid uppsägning räkna med att även ersätta konsulten för avvecklingskostnader och den förlust han gör på grund av att uppdraget upphör i förtid. Vad gäller konsultens ansvar är han enligt bakomliggande rättsregler ansvarig när han har gjort sig skyldig till vårdslöshet, dvs. när han inte har utfört uppdraget fackmässigt och med omsorg. Normalt vill konsulten begränsa detta ansvar. Det är vanligt att koppla ansvarsbegränsningen till ett visst antal basbelopp, ett särskilt angivet belopp, arvodets storlek eller till vad som täcks av konsultens ansvarsförsäkring. Det är mycket viktigt att överväga frågan om äganderätt och nyttjanderätt avseende resultatet av uppdraget. Har man inte avtalat något på den här punkten, har konsulten normalt äganderätten och upphovsrätten till arbetsresultatet under det att uppdragsgivaren har rätt att förfoga över arbetsresultatet för det avsedda ändamålet. Parterna har dock full avtalsfrihet, och uppdragsgivaren vill ofta tillförsäkra sig en mer omfattande rätt till resultatet av uppdraget. Vad som är lämpligt beror mycket på typen av konsultuppdrag. Standardavtal NKF 07 – Allmänna bestämmelser för konsultuppdrag till fast pris. (Teknikföretagen m.fl.) Bestämmelserna är avsedda att användas när ett företag anlitar ett annat företag för att utföra konsulttjänster. Uppdraget utförs till fast pris och med resultatansvar. Bestämmelserna passar bäst för uppdrag där ett visst resultat antas vara möjligt att uppnå och arbetsmängden går att uppskatta med viss säkerhet. NKF 07 är därför lämpligt när en konsults särskilda kompetens eftersöks. Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska. NKL 07 - Allmänna bestämmelser för konsultuppdrag på löpande räkning. (Teknikföretagen m.fl.) Bestämmelserna är avsedda att användas när beställaren anlitar en konsult som utför uppdraget på löpande räkning. Konsulten ansvara inte för resultatet men är 17(18) skyldig att utföra uppdraget fackmässigt och med omsorg om beställarens intressen. NKL 07 är därför lämplig när beställaren lägger ut arbete av resursskäl eller när det är oklart om ett bestämt resultat kan komma att uppnås. Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska. ABK 09 – Allmänna bestämmelser för Konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet. (Byggandets Kontraktskommitté) Bestämmelserna är närmast avsedda för konsultuppdrag i anslutning till byggnadsentreprenader, men kan också användas för andra typer av tekniska konsultuppdrag. De är relativt omfattande och tar upp många frågor som aktualiseras vid konsultuppdrag. De kan därför fungera som ledning för den som själv ska upprätta ett konsultavtal. Språkversion: svenska. NUA 01 – Nordiskt avtal om utvecklingsuppdrag. (Teknikföretagen m.fl.) Bestämmelserna är avsedda för den situationen att ett företag lägger ut ett utvecklingsuppdrag på ett konsultföretag eller ett annat verkstadsföretag. De är inte avsedda för rena forskningsuppdrag. Till bestämmelserna finns även ett kontraktspaket. Språkversioner: svenska, danska, finska och norska. Guide for drawing up an International Development Contract (Orgalime) En vägledning för den som själv ska upprätta ett utvecklingsavtal. Den innehåller en checklista och ett avtalsexempel. Språkversion: engelska. Allmänna bestämmelser – IT-projekt (IT&Telekomföretagen) Avser utveckling och leverans av färdigt IT-system med specificerade egenskaper. Allmänna bestämmelser – Internetprojekt (IT&Telekomföretagen) Avser utveckling av Internettjänster och andra nättjänster. Allmänna bestämmelser IT-tjänster (IT&Telekomföretagen) Avser IT-tjänster utan särskilt resultatansvar. 18(18)
© Copyright 2024