1. No category

PÅ USÖ
NR 2 • 2013
Jämlik vård med
bredd och spets
Kerstin tar färdriktning
mot lika vård för alla
Birgitta tar hand om
ögonkirurgi i hela länet
1
Jan Olsson: ”Drivkraften bakom förändringen i sjukvården är att den
tidigare organisationen tillhör en annan tid. Det ger oss som arbetar
inom verksamheten möjligheten att vässa oss.”
Förändring
- en del av livet
Det sker hela tiden en utveckling runt
omkring oss som vi behöver förhålla
oss till. Stora förändringsprojekt blir
allt vanligare i organisationer och företag. Internationella undersökningar
visar att cirka 80 procent av alla organisationer och företag har varit med om
någon sorts omorganisation de senaste
åren. Vi lever ständigt med förändringar i stort som smått. Det gäller inte
bara omorganisationer, utan förändringar kommer alltid att vara en del av
livet i en organisation och en naturlig
del av livet i allmänhet.
På USÖ och i landstinget har vi under
närmare 25 år arbetat i en organisation
utan större organisationsförändringar.
Nu står vi inför att utifrån patientens fokus skapa en sammanhållen hälso- och
sjukvård i länet, ett utvecklingsarbete
med många positiva förtecken. Våra
gamla förvaltningsgränser kommer att
suddas ut för att bana vägen för ett bättre och mer effektivt omhändertagande
av våra patienter.
Alla förändringar är beroende av god
kommunikation för att lyckas. Kommunikation och delaktighet hjälper till att
skapa förståelse och engagemang för
att gå in i det nya. För att det ska fungera krävs att både chefer och medarbetare tar ett gemensamt ansvar. Genom
att vara öppna med saklig information
om vad som kommer att hända eller
ställa frågor runt oklarheter kan vi undvika eventuella missförstånd och istället
lägga vår energi på att utvecklas framåt.
Personligen ser jag fram emot att jobba
för en god och sammanhållen hälsooch sjukvård i Örebro län.
Ulrika Julin
Kommunikationschef
2
Kvalitet och effektivitet
med ”patientens fokus”
- Vi ska göra rätt sak på rätt sätt, inte springa fortare. Det säger sjukhusdirektören Jan Olsson som från och med årsskiftet tillträder som hälsooch sjukvårdsdirektör. Den nya förvaltningen innebär en organisatorisk
förändring, den största på över 25 år med ”patientens fokus” i blickfånget.
Sex förvaltningar skapar en gemensam hälso- och sjukvårdsförvaltning. Tio verksamhetsområden i länet. En sammanhållen ledning och styrning. Så kan förändringsarbetet beskrivas i tre korta punkter.
Världen, vården och patienternas förväntningar ser annorlunda ut idag jämfört
med 1989. Omvärlden har förändrats och då får inte organisationen vara ett hinder,
menar Jan Olsson.
Inom några veckor byter han formellt titel från sjukhusdirektör till hälso- och
sjukvårdsdirektör. Men han lämnar inte sitt tjänsterum på sjunde våningen på
Universitetssjukhuset Örebro. Han vill stanna kvar nära verksamheten för att hålla
örat mot marken.
– Drivkraften bakom förändringen i sjukvården är att den tidigare organisationen
tillhör en annan tid. Det ger oss som arbetar inom verksamheten möjligheten att
vässa oss, säger Jan Olsson. Han tillägger:
– Våra drivkrafter är inte ekonomiska i första hand.
De öppna jämförelser som finns idag där olika sjukhus och landsting jämförs med
varandra banar väg för en rad förbättringar, menar han:
– Det tidigare systemet låter oss inte ta ut vår hela potential i framtiden. I länet
finns tre sjukhus med i grunden samma uppdrag. Den nya förvaltningen handlar
om att göra rätt sak på rätt sätt till rätt kostnad.
3
En viktig fråga inom det organisatoriska förändringsarbetet
är att arbeta effektivt med de resurser som finns ifråga om
kunskap, kompetens hos medarbetare och teknisk utrustning
Förändringar
på gång just nu
”Patientens fokus”
Jan Olsson återkommer till begreppen ”kvalitet” och
”jämlikhet”. Dessa två ord banar väg för ett nytt sätt att
arbeta och forma framtidens effektiva sjukvårdsorganisation. Här ska patientens behov och förutsättningar hamna
i centrum:
– Samma behandling, oavsett var man bor. I dag
är inte vården riktigt jämlik. Vi måste jobba med bland
annat koncentration, att bli enhetliga i våra tjänster. Vi
behöver även hushålla med de resurser som vi faktiskt
har, ifråga om kunskap, kompetens hos våra medarbetare och teknisk utrustning.
– Vi går mot att bli mer konsultativa i sjukvården och
kan jobba mer med teamarbete än tidigare.
Det finns även andra driftkrafter bakom det nya arbetssättet ”patientens fokus”, enligt Jan Olsson.
– Framför allt för att stärka patientens ställning. Våra patienter är idag betydligt mer delaktiga än tidigare.
Bland annat kan de snart själva läsa delar av sin journal
på nätet. Den här omställningen har för många blivit revolutionerande. Diabetessjukvården är ett bra exempel,
menar han:
– För 20 år sedan behövde du som patient besöka sjukhuset regelbundet för att ställa in din insulindos. I dag kan
patienten sköta en stor del av sin behandling själv och behöver inte ta sig till sjukhuset. Den här utvecklingen har
skapat möjligheter för patienten att engagera sig i högre
grad än tidigare för att påverka sin hälsa.
Närhet ger kvalitet för patienterna
En annan del som ”patientens fokus” innebär är närheten
till sjukvården.
– För våra patienter inom sällansjukvården är inte avståndet det viktigaste. Men för de patienter som behöver
dialysbehandling tre dagar i veckan eller för barn och
äldre är den geografiska närheten viktig.
I närheten och tillgängligheten ligger också en rad
andra frågor, exempelvis bemötandet:
– Patienten ska gå från att vara ett objekt till ett subjekt
som vi följer genom vården, säger Jan Olsson.
Förändringsarbetet som inleds nästa år och som ger
synliga effekter på verksamheten först under 2015, handlar om effektivisering och hushållning.
– För våra medarbetare handlar det också om arbetsmiljö. Den nya organisationen handlar inte om att springa
fortare utan att se hur vi jobbar och varför. Därför måste alla som jobbar här få verktygen att vässa sig själva,
4
snarare än att öka tempot.
Arbetet handlar om att genomföra effektiviseringar,
inte besparingar.
Positiva spänningar i ny
ledningsgrupp
Under nästa år ska flera
övergripande utredningar
ge svar på hur organisation
och samarbetet ska se ut
inom forskning och utbildning, produktionsplanering
och styrning, närsjukvård
och ekonomiska system.
Jan Olsson sitter kvar
på sitt rum i Örebro, mitt
i händelsernas centrum.
Han uppskattar insynen
och intrycken från den
dagliga verksamheten på
sjukhuset:
- Det är ju nära patienterna och våra verksamheter som allt händer inom
vården.
Vad blir det första du gör
efter årsskiftet?
- Att säkra en ledningsgrupp som är samspelt.
Så ser min startlinje ut för
2014. Vi ska påbörja resan
tillsammans, öka förståelsen för olika områden och
prata mer med varandra,
från primärvård och psykiatri, habilitering och hjälpmedel, Universitetssjukhuset, Karlskoga lasarett
och Lindesbergs lasarett,
säger han och avslutar:
- Jag är övertygad om
att en beslutsmässig och
engagerad ledningsgrupp
skapar positiva spänningar.
På väg mot region
Just nu pågår ett arbete för att bilda region i Örebro
län. Många delar är på plats och vi väntar ett formellt
beslut från riksdagen i början av 2014. Konkret innebär
en regionbildning att landstingets och regionförbundets verksamheter slås samman i en ny organisation
- regionen. Om riksdagen fattar ett positivt beslut
kommer den nya regionen från och med 1 januari 2015
att ansvara för följande områden: hälso- och sjukvård, tandvård, klinisk forskning, regional samhällsutveckling, infrastruktur, kollektivtrafik, energi och
klimat, innovationer och entreprenörskap, turism,
kultur med mera.
Gemensam hälso- och sjukvårdsförvaltning
Dagens sex sjukvårdsförvaltningar samlas från och
med 1 januari 2014 i en ny hälso- och sjukvårdsförvaltning, med en gemensam ledning och styrning.
I den nya förvaltningen ingår USÖ:s områden, Lindesberg- och Karlskoga lasarett, Primärvård, Psykiatri
och Habilitering.
Den nya organisationen syftar till att utifrån patientens
fokus skapa en bättre samordning och ett ökat utnyttjande av landstingets gemensamma resurser.
Den som ska leda den nya hälso- och sjukvårdsförvaltningen är USÖ:s nuvarande sjukhusdirektör Jan Olsson.
Under hösten 2013 tillsattes fyra fördjupade utredningar för att komma vidare i processen och söka svar
på viktiga framtidsfrågor. Det handlar om uppdrag
för att hitta en närsjukvårdslösning, sammanhållen
produktionsplanering, gemensam forskning och
utbildningsorganisation samt att skapa ett system
för vårdens resursfördelning. Resultaten av utredningarna blir en viktig grund i den fortsatta förändringsprocessen.
Ny områdesindelning på USÖ
Förvaltningen USÖ går in i den nya hälso- och sjukvårdsförvaltningen från och med 1 januari 2014.
På USÖ skapas nya områden med nuvarande
områdesindelning som grund. Områdena leds av
områdeschefer med fullt ekonomiskt ansvar. Inga
förändringar görs på kliniknivå.
De nya områdena är:
- Diagnostik och Arbets- och miljömedicin
- Huvud och hud
- Kärl och thorax
- Medicin och rehabilitering
- Operation och onkologi
5
Koncentrationen av länets bröstcancerkirurgi till
Universitetssjukhuset Örebro har inneburit fler
operationer utan längre väntetider.
Förändringar och
förbättringar för jämlik
vård och ”patientens fokus”
Med jämlik vård och ”patientens fokus” har vården
fått ett nytt sätt att arbeta och använda sina resurser
effektivt.
Målet är att skapa bästa möjliga medicinska kvalitet
och att utgå från patientens behov och förutsättningar.
Oss emellan har pratat med två verksamheter,
bröstcancerkirurgin och ögonkirurgin i Örebro, där
man förändrat sitt sätt att arbeta och upptäckt fördelarna i organisationen och i patientkontakten.
Idag finns stora hälsoskillnader mellan olika grupper
utifrån exempelvis socioekonomi, etnisk tillhörighet, kön
och geografi. Men alla medborgare ska behandlas på ett
likvärdigt sätt. Under 2014 blir detta en av grundstenarna i
det stora organisatoriska förändringsarbetet inom hälsooch sjukvården i länet. Patienten ska ha rätt till samma
vård, oavsett var han eller hon bor. Det handlar om att
effektivt använda de resurser som finns inom kunskap,
forskning och utrustning på sjukhusen i Örebro, Karlskoga
och Lindesberg.
– Att arbeta med jämlik vård och hälsa är ett uppdrag
med många aktörer både nationellt och lokalt säger Ingrid
Östlund, ansvarig för målområdena kunskaps- och ändamålsenlig vård och jämlik hälsa.
– Vi behöver titta på resultat och analysera osakliga
skillnader. Nationellt har man till exempel sett att
koncentration av vissa verksamheter stöder bättre resultat.
Genom att vara öppen i sina redovisningar ska vi också
kunna ta till vara erfarenheter från dem som har kommit
längre, ”hur gör ni för att få så bra resultat och vad kan
vi lära av er?” På samma sätt kan vi bidra till andra inom
områden där vi har mycket goda resultat, säger hon.
Öppenheten i teamen är en bra väg att långsiktigt höja
den medicinska kvaliteten:
– Inom vissa vårdformer försöker man nu nationellt
formulera ”målvärden”, det vill säga: det här målet bör vi
kunna uppnå. Vi får något att sikta mot. Kvalitetsarbetet
behöver i verksamheten stöd och uppmärksamhet kontinuerligt på samma sätt som vi vant oss vid avseende till
exempel ekonomi, menar Ingrid Östlund.
Bröstcancerkirurgin
vid Universitetssjukhuset Örebro
Kirurgiska kliniken vid USÖ har i det kliniska arbetet jobbat aktivt med begreppen
jämlik vård och ”patienten i fokus”. Bröstcancerkirurgin kan ses som ett gott
exempel på detta. I mars 2012 beslutades att all bröstcancerkirurgi skulle utföras
vid Universitetssjukhuset Örebro från 2013.
den nationella cancerplanen och regionala cancercentra
arbetar med detta sedan några år tillbaka. Tidigare
har denna resurs inte funnits för kvinnor i den norra
länsdelen.
– Redan i slutet av 2012 såg vi en ökning av remisserna till USÖ, vilket gjorde att projektet startade successivt och underlättade vår anpassning till den nya situationen, säger
Göran Wallin som är verksamhetschef vid kirurgiska kliniken.
– Vi har kunnat ta hand om våra patienter från hela upptagningsområdet på ett
bra och likartat sätt. Under 2013 kommer Kirurgiska kliniken att ha utfört cirka 100
operationer på patienter från Karlskogas och Lindesbergs upptagningsområden utan
att förlänga den totala väntetiden för patienterna. Vi har dessutom kunnat operera ett
visst antal patienter från andra landsting som har haft en svår bristsituation avseende
bröstoperationer, berättar Göran Wallin.
Effektivisering och One Stop Clinic
– Inom vårt landsting är det korta avstånd för de flesta
invånare som når USÖ med relativt korta restider, säger
Leszek Kubalski vid Kirurgiska kliniken. Han fortsätter:
– Nackdelen med koncentrationen kan för vissa patienter resultatera i längre resor vid behandling. Vi bedömer
att detta väl kompenseras av ett enhetligare och bättre
omhändertagande. Fördelen för patienterna är att de
flesta kan få alla undersökningar med röntgen, vävnadsprov för mikroskopisk analys och klinisk undersökning
genomförda vid ett tillfälle, en så kallad One Stop Clinic,
och att man i samband med detta besök fattar beslut om
åtgärd. Patientens nästa besök blir då själva operationstillfället för dem som behöver genomgå en operation.
Inom bröstcancerkirurgin har man hittat fler vägar till effektivisering: journalerna är datoriserade och till stor del
fyller kirurgerna själva i anteckningarna direkt på datorskärmen genom att endast klicka på olika frågerutor. Endast ett fåtal uppgifter förs in i skriven text.
– Detta spar tid för både våra sekreterare och läkare,
säger Leszek Kubalski. I förlängningen kommer dessa
journaluppgifter också att med automatik att kunna föras
över till kvalitetsregistret.
Samma omhändertagande oavsett bostadsort
Koncentrationen av bröstcancersjukvården inom Örebro läns landsting har inneburit
att alla patienterna genomgår samma preoperativa utredning och alla diskuteras på en
multidisciplinär konferens där man fattar beslut om behandling, inklusive kirurgi.
– Patienterna får nu samma omhändertagande oavsett bostadsort inom länet. Tidigare fanns vissa skillnader sjukhusen emellan. Inrapporteringen till det nationella kvalitetsregistret sker nu fortare och likartat för alla patienter. Datauttag från det regionala
registret blir därmed säkrare att bedöma och vi får möjlighet att upptäcka om Örebro
avviker från övriga län i landet. Följsamheten till de nationella riktlinjerna förutses därför bli bättre, säger Göran Wallin.
Ingrid Östlund: ”Att arbeta med jämlik vård och
hälsa är ett uppdrag med många aktörer både
nationellt och lokalt.”
6
Kontaktsjuksköterska
Alla patienter får tillgång till en kontaktsjuksköterska som är specifik för bröstsjukdomar och finns tillgänglig alla vardagar. Denna tillgång är en högt prioriterad resurs i
7
Utgångspunkten för hans arbete var även här att öka
tillgängligheten:
– För två år sedan började jag fråga mig: ”varför har
vi det som vi har på USÖ?”. Här tar vi in 5 000 patienter varje månad och dem tar vi hand om. Därför borde
det egentligen inte finnas någon kö alls, eftersom vi tar
hand om alla 5 000. Vi var dessutom mycket duktiga på att
klara en ökning av besöken. 2011 hade vi 8 000 fler besök i
Örebro läns landsting än 2010 men kön med patienter som
väntat över 90 dagar på besök växte med mindre än 100
patienter från augusti 2010 till augusti 2011. Däremot hade
vi 8 500 patienter i systemet, och av dem tog vi hand om
2 200 stycken inom 30 dagar, 1 100 inom 30-60 dagar och
700 inom 60-90 dagar. När jag teoretiskt räknade ut hur
kön borde se ut om vi tog patienterna i dessa tidsintervall stämde det nästan på pricken med hur vår kö såg ut
i verkligheten.
– Det handlar för oss i verksamheten om ett sätt att
arbeta och tänka. Vi ska inte springa fortare, det mäktar vi
inte med. Vi tar hand om alla våra patienter. I dag finns en
flödesprocess och vi behöver se över den för att hitta var
det blir stopp någonstans, säger Gustav Ekbäck.
Vi ska inte springa fortare, utan arbeta mer effektivt.
Vi tar hand om alla våra patienter men problemet är att
vissa får vänta för länge.
Tillgänglighet
botemedlet mot köer
Inför nästa års organisatoriska förändringar i hälso- och sjukvården ser biträdande
sjukhusdirektör Gustav Ekbäck ett fortsatt arbete med att öka tillgängligheten för
patienterna:
– Det finns ingen anledning för oss att springa fortare, vi tar hand om alla idag.
Problemet är att de får vänta för länge, säger han.
Gustav Ekbäck ser på tillgängligheten inom Örebro läns landsting ur tre aspekter:
den medicinska och de patient- och verksamhetsmässiga aspekterna:
– För att ta dem i tur och ordning: ur den rent medicinska aspekten kan det hända att
remisserna tar för lång tid. Det innebär att när patienten väl kommer in för besök kan
tillståndet ibland vara värre än vi trott, beroende på att väntetiden gjort att åtgärderna
dröjt. Tillgängligheten är självklart viktig ur patientaspekten också. Som patient ska man
inte behöva vänta månad efter månad. Nybesök bör ske så fort som möjligt. Om jag ska
hårdra det, är egentligen all väntan tokig.
Ekbäck betonar också att patienten i vissa fall kan se framemot en väntelista:
– De av våra patienter som är egenföretagare kan vara bekväma med att en operation
dröjer eftersom deras rörelse är sårbar. Ett ingrepp som genomförs vid ”fel” tidpunkt
kan sätta deras verksamhet i gungning, säger han.
Vid exempelvis återbesök är ”ju snabbare desto bättre” heller inte bra:
– Där fungerar ett intervall bättre, att patienten kommer på återbesök efter sex
månader. Då handlar det om en planeringslista, inte en väntelista, menar han.
8
”En tung ryggsäck”
Långa köer kan också vara betungande för medarbetarna
på sjukhuset. Tillgänglighet kan också diskuteras ur en
verksamhetsaspekt:
– Livet blir enklare om vi snabbt kan komma undan
väntelistorna. En lång lista med patienter kräver ett pusslande med omplanering som tar energi och tid. Det är ett
jobb som egentligen inte leder någon vart. Med en ökad
tillgänglighet minskar också den tunga ryggsäcken för
dem som arbetar här, säger Gustav Ekbäck.
Tillgänglighet och kvalitet
De tre aspekterna av tillgänglighet pekar alla mot samma
mål: kvalitet. jämlik vård med samlade specialistresurser
för att öka den medicinska kvaliteten, minskade väntelistor för att snabbare möta de patienter som behöver vård
och slutligen kvalitet i arbetsmiljö för de som arbetar i
den dagliga verksamheten på länets sjukhus.
Under 2011 genomförde Ekbäck en undersökning för
att komma underfund med de långa väntetiderna.
Långa och korta resor
Inom arbetet för en ökad tillgänglighet finns två perspektiv:
sällansjukvård och oftasjukvård.
– Å ena sidan har vi sällansjukvård och å den andra
oftasjukvård. Vid sällansjukvården har avståndet liten
betydelse medan kvaliteten har en stor betydelse.
Ska du genomgå en höftledsoperation är det mindre
viktigt om du får resa 3, 7 eller 15 mil. Det viktiga är att
de som ska utföra operationen har bra rutiner för att du
som patient ska känna dig trygg. Har du däremot exempelvis diabetes med många kontroller eller är multisjuk är avståndet och tillgängligheten viktigt. Med flera
regelbundna besök i månaden vill du som patient inte
behöva resa långa sträckor, säger Gustav Ekbäck.
Koncentration och effektivitet
Han ser koncentration och medicinsk kvalitet – där en typ
av operationer enbart utförs på ett sjukhus – som en del i
arbetet att öka effektiviteten.
– Där handlar det om tillgänglighet som kvalitet för våra
patienter. Genom att till exempel ta hand om kataraktoperationer och obesitasoperationer i Lindesberg och
bröstcancerkirurgi i Örebro får vi team med rutiner,
kompetens och stor vana av en viss sorts ingrepp. Övning
ger färdighet, som ger en bra medicinsk kvalitet för våra
patienter, avslutar Gustav Ekbäck.
Gustav Ekbäck: ”Livet blir enklare om vi snabbt kan
komma undan väntelistorna. Med en ökad tillgänglighet
skapar vi en högre kvalitet för våra patienter. ”
9
”Samarbetet mellan Lindesberg och Örebro är ett sätt att använda
gemensamma resurser effektivt. Det är ett bra tecken på att förändringsarbetet som pågår inom hälso- och sjukvården fungerar” säger
ögonkirurgen Birgitta Ejdervik Lindblad.
Ögonkirurgi
i Lindesberg
kortar köerna
Varje onsdag pendlar ögonkirurgen Birgitta Ejdervik
Lindblad från Universitetssjukhuset i Örebro till
Lindesbergs lasarett för att utföra 10 gråstarrsoperationer.
– Det är ett sätt att öka samarbetet i länet och att
korta köerna för våra patienter, säger hon. De är glada
att operera sig här i Lindesberg. Det är smidigt för patienten och restiden blir kortare.
Lindesbergs lasarett upplåter en operationssal för
Birgitta och dagens team, operationssköterskan Annelie
Lindberg och undersköterskan Lena Jansson.
Den här morgonen har vattenpölarna frusit på parkeringen och himlen är blyertsgrå. Inne i operationssalen
är dukarna himmelsblå. Svensk instrumentalmusik av
Birger Sjöberg och Carl Michael Bellman ligger som en
diskret och behaglig ljudmatta av sommar när Birgitta,
Annelie och Lena dukar för nästa patient.
Birgitta Ejdervik Lindblad har själv bara sett positiva
reaktioner under de snart två år hon pendlat till Lindesberg. Främst är det patienterna som uppskattar att
undersökning, operation och återbesök sker på samma
ställe, menar hon.
– Samarbetet mellan Lindesberg och Örebro är ett
sätt att effektivt använda gemensamma resurser, säger
Birgitta. Det är ett bra tecken på att förändringsarbetet
som pågår inom hälso- och sjukvården fungerar.
Birgitta bor själv i Nora och har även hon närmare till
Lindesberg. Övriga dagar arbetar hon i Örebro där hon
även undervisar och forskar.
Operation pågår
På den stora bildskärmen i operationssalen stirrar ett
stort öga på verksamheten genom det stora Leicamikroskopet som Birgitta Ejdervik Lindblad styr med fotpedal.
Operation av grå starr (katarakt) innebär att Birgitta går
in med ett så kallat ultraljudsinstrument genom hornhinnan, smular därefter sönder patientens egna grumliga lins, suger upp den och ersätter den med en ny
konstgjord plastlins. Ingreppet görs i lokalbedövning. Innan
patienten får resa sig ur stolen, sprutar Birgitta in vätska i
snittet som gör att det sluter tätt och gör att det oftast inte
behövs några stygn. Antibiotika och kortison injiceras
10
Varje år genomförs 2 700 kataraktoperationer i länet.
under operationen som skydd mot bakterier och inflammation.
– Du kommer att se suddigt i början och det är lätt att
bli bländad av ljuset, säger Birgitta till Gunhild Nydén.
Om några dagar kommer du att se bättre.
Operationen har tagit knappt 20 minuter och nu är det
dags för patienten att ta en kopp kaffe innan det är dags
att åka hem.
– Kataraktpatienterna är vanligtvis äldre, över 75 år.
Det är ju en åldersrelaterad sjukdom. I vårt län finns fler
äldre än riksgenomsnittet. Behovet av den här sortens
kirurgi kommer att öka i länet, säger Birgitta Ejdervik
Lindblad.
Kataraktoperationer är den vanligaste operationen
i Sverige, med drygt 100 000 patienter om året.
”Konkreta förändringar till det bättre”
Eva Karlsson, verksamhetschef för Ögonkliniken i Örebro,
ser också ett ökat behov av kataraktkirurgi i länet:
– Att utöka antalet kataraktoperationer i länet genom
att erbjuda operation även i Lindesberg är ett konkret
sätt att göra vården mera jämlik, både genom att öka
tillgängligheten till operation inom länet och i jämförelse
med övriga delar av landet. Vi har ju en ökad andel äldre
i Örebro län som behöver vård för åldersrelaterade ögonsjukdomar som till exempel katarakt och åldersförändringar i gula fläcken.
Varje år genomförs drygt 1 700 stycken kataraktoperationer vid Ögonkliniken i Örebro.
– Samarbetslösningen med Lindesbergs lasarett
har gjort att vi kan genomföra ytterligare cirka 370 operationer per år i länet, säger Eva Karlsson. Även Capio
Läkargruppen i Örebro utför drygt 600 kataraktoperationer per år i landstingsregi, vilket tillsammans ger
2 700 operationer per år i länet. Det förväntade behovet av
kataraktkirurgi i Örebro län ligger runt 3 000 operationer
per år, vilket faktiskt innebär att vi skulle behöva göra
ytterligare 300 operationer årligen för att vara i fas med
behovet och slippa köer.
Förbättrat flöde
I samband med de organisatoriska förändringarna som
genomförs i Örebro läns landsting från och med nästa
år är jämlik vård och patientens fokus två mycket viktiga
begrepp.
– Vi inom ögonsjukvården har ett slimmat system
eftersom vi arbetat enligt leanprinciper sedan 1980-talet.
Därför är vi vana vid tankesättet att vara effektiva med
våra resurser, säger Eva Karlsson. Vi har till exempel
separerat operationerna i höger- respektive vänsterögon
för att slippa ställa om utrustningen mellan patienterna
och därmed vinna tid.
Med kataraktoperationerna i Lindesberg har verksamheterna tillsammans skapat nya sätt att förbättra flödet
inom ögonkirurgin. Detta kapar ledtider och köer för
patienterna.
– Att använda operationssalar i Lindesberg för
ögonkirurgi är ett exempel på länssamverkan som
skapar jämlik vård och sätter patientens behov i
fokus, säger Eva Karlsson.
11
USÖ-medarbetare minns
– och siar om framtiden
Vi står inför en spännande utveckling av sjukvården i länet genom den nya hälso- och sjukvårdsorganisationen. Samtidigt kan vi konstatera att det hänt en hel del även tidigare, inte
minst tack vare den tekniska utvecklingen. Vi har bett några av USÖ:s erfarna medarbetare
att leta minnen från förr – och fundera på framtidens vård.
Per-Ola Sundin
Maria Hallén
Bibbi Whittle
Karin Frantzén
Mats Eriksson
Agneta Strömberg
Överläkare på Medicinska kliniken
Sjuksköterska och vårdutvecklare
Patientforum och fd IVA-sjuksköterska
Undersköterska på avdelning 29, Kirurgiska kliniken
Docent, sjuksköterska, numera handläggare
Sekreterare på Kvinnokliniken
Har arbetat på USÖ/RSÖ sedan 1996
Har arbetat på USÖ/RSÖ sedan 1978
Har arbetat på USÖ i omgångar sedan 1980
Har arbetat på USÖ/RSÖ sedan 1981
inom forskningen på Ledningskansliet
Har arbetet på USÖ/RSÖ sedan 1985.
Har arbetat på USÖ sedan 1981
Vad har förändrats sedan du började
på USÖ/RSÖ
– Den nya utbildningsmiljön med alla studenter
är en stor förändring. Utbildning och lärande
har blivit en del av vardagen. Det är positivt och
roligt och bidrar till en stimulerande miljö. Det
ger arbetet ytterligare en dimension att vara
med och lära ut. Man blir medveten om vad
man som läkare gör. Det är dessutom väldigt
tacksamt att lära ut och man får mycket tillbaka. Jag tycker det är en glädje att kunna bidra
och få se hur studenter och AT-läkare utvecklas
och växa.
Vad ser du framför dig om tio år?
– För våra äldre, multisjuka patienter ser jag
framför mig att vi har minst två fullstora avdelningar på sjukhuset som är drivande i länet
för ett omhändertagande på den äldres egna
villkor i ett naturligt och det är ett självklart samarbete med kommunen, primärvården och den
palliativa vården. Vi tar alla patienter som inte
behöver akutmottagningens resurser direkt till
vårdplatsen och alla patienter som vårdats här
följs upp av en läkare med kunskap och intresse
för de äldre multisjukas problematik. Min förhoppning är att detta kan vävas in i den nya
organisation som byggs nu i landstinget.
12
Vad har förändrats sedan du började
på USÖ/RSÖ?
– När jag jobbade på avdelning 14, som var
en Ortopedavdelning i slutet av 70-talet, satt
personal och patienter ofta i rökrummet tillsammans. Många av våra patienter var också
sängliggande och kunde få ligga i sträckbehandling i flera månader vid vissa frakturer. När
de inte fick plats i rökrummet drog vi ut hela
sängen i trapphuset, så fick de röka där.
– Idag sätter vi på nikotinplåster och säljer
självklart inte tobak på sjukhuset. Men förr
var rökning inget konstigt. Ingen funderade på
annat än den eventuella brandrisken. Det löste
vi genom att de fick på sig ett asbestförkläde för
att det inte skulle börja brinna om någon tappade
glöd i sängen.
Vad tror du kommer hända om tio år?
– Jag tror att patienterna som besöker sjukhuset
kommer att få checka in på en pekdator,
ungefär som man kan göra på flygplatser idag.
Jag tror också att patienterna kommer att bli
mer delaktiga i sin vård, bland annat genom att
de får tillgång till sin journal. Sedan funderar
jag på om våra resurser kommer räcka till alla
äldre som blir fler och kommer att behöva vård
i framtiden.
Vad har förändrats sedan du började
på USÖ/RSÖ
– Skärpta hygienregler. Jag hade varit borta
drygt tio år från USÖ och när jag kom tillbaka
2005 märkte jag att hygienreglerna följdes
mycket noggrannare än tidigare. Jag såg inte
längre några långa, ouppsatta hår, ingen
använde längre ringar, smycken eller parfym.
Rökrummen var borta. Det var andra klädkoder.
Inga privatklädda läkare kom in på kvällen för
att se till sina patienter. Det märktes en tydlig
skillnad.
– En annan sak är att vi har blivit ett mer
hälsoinriktat sjukhus. Vi arbetar mer med
prevention när de gäller övervikt, diabetes,
hjärt-kärlsjukdomar. Vi pratar med patienter
inför operationer om komplikationer som kan
uppstå vid rökning. Vi har en överviktsenhet
som utbildar personal inom både vården och
skolan.
Vad ser du framför dig om tio år?
- Jag har stora förhoppningar på den nya hälsooch sjukvårdsorganisationen. Jag hoppas på
en bättre tillgänglighet i vården och ett bättre
samarbete mellan vårdgivare i länet. Vi märker
ju här på Patientforum vad som fungerar och
inte fungerar och vilka patienter som kommer
i kläm.
Vad har förändrats sedan du började
på USÖ/RSÖ
– Arbetssättet har förändrats. Vi har mer
avancerad specialistsjukvård. Förr hade vi
patienter som stod och gick på egna ben. Så är
det inte idag. Vi har mindre och färre avdelningar,
en mindre personalstyrka, fast färre och betydligt tyngre och mer vårdkrävande patienter.
De lättare arbetsuppgifterna i undersköterskejobbet har försvunnit.
– Samtidigt blir tekniken allt mer avancerad,
vi har robotkirurgi som kommer åt på svåråtkomliga ställen. Vi opererar svåra cancersjukdomar, brustna tarmar och åkommor som
patienter inte hade haft en chans att överleva
för tio år sedan. Vi opererar allt äldre patienter.
Det är inte ovanligt med 90-åriga patienter. Men
då har också komplikationerna ökat ju äldre
patienterna blir.
Vad ser du framför dig om tio år?
– Ja, det har varit en fantastisk, helt otrolig
utveckling under min tid och jag tror den
fortsätter. Jag tror att robotkirurgin blir ännu
mer avancerad och utvecklad och med den
laparoskopiska tekniken kommer vi att kunna
göra ännu mer.
– Men jag tror att undersköterskans breda
kompetens ska kunna tas tillvara och att vi kan
utveckla vår yrkesroll mer genom fortbildning
och kurser inom områden som exempelvis
nutrition, sårvård, trycksår.
Vad har förändrats sedan du började
på USÖ/RSÖ?
– Det har hänt oerhört mycket inom forskningen. Vi har minst dubblerat forskningskapaciteten med fler handledare, docenter och
professorer. Vi har en ökad volym och omfattning med både kvalitet och bredd. Förr var det
nästan bara läkare som forskade och vi hade
ett par disputationer om året. Numera är det
allt fler sjuksköterskor och sjukgymnaster som
disputerar och vi producerar mellan 15 och 20
avhandlingar årligen. Kliniker satsar metodiskt, ordnar forskardagar och olika aktiviteter
för att få medarbetare intresserade. Man
tar forskningsfrågorna på allvar. De lyfts på
både läkar- och sjuksköterskeutbildning och i
ST-utbildningen ingår numera ett obligatoriskt
vetenskapligt arbete.
Vad ser du framför dig om tio år?
– Några kliniker, till exempel urologen, mikrobiologen, anestesin och barnkliniken har alltid
haft mycket produktion och har alltid disputationer på gång. Men om tio år tror jag att alla
kliniker har lyft sig och kommit i kapp. Jag tror
vi kommer ha kliniska professorer inom alla
specialiteter. Jag tror vi kommer att ha både
en stor bredd och en spets. Jag tror också att
vi har samarbeten utanför USÖ i olika
nätverk och med universitet både nationellt och
internationellt.
Vad har förändrats sedan du började
på USÖ/RSÖ?
– IT-utvecklingen, framförallt. Jag har varit
med från allra första början och arbetade som
kanslist på personalavdelningen på våning 10.
Vi satt i ett stort kontorslandskap som delades
av med stora skärmar. Först fick vi elektroniska
skrivmaskiner som hade en liten display och
då gällde det att skriva rätt. Sedan kom ordbehandlingsmaskinerna. Vi fick koda för hand om
vi skulle ha nytt stycke eller fet stil. Det har gett
mig en förståelse för vad som händer med tekniken i bakgrunden.
– Det är också ett annat tempo idag och det
händer mer. Förr skrev man sina diktat och
hade inte så mycket mer. Man stod mer och
stampade. Idag arbetar vi med Lean och vi har
ett annat medvetande om att vi behöver förändringar.
Vad ser du framför dig om tio år?
– Jag hoppas att vi kan få program som talar
samma språk, att alla våra patientadministrativa system ska vara integrerade med varandra
både inom ÖLL och mellan landstingen. Jag
tror vi kommer ha gemensamma system på
sjukhusen och primärvården och att patienterna kommer att kunna läsa sina journaler på
nätet.
13
Trivs i Örebro
Ordförandeskapet varar i två år. En lagom lång tid, tycker
Kerstin Nilsson:
– Ja, längre än så blir det svårt att behålla glöden
och engagemanget, och det är i grunden ett ideellt uppdrag. Jag har min grundtjänst på universitetet och på
Kvinnokliniken där jag har 20 procent klinisk verksamhet. Det som blir svårt att hinna med är egen forskning,
men jag räknar med att kunna fortsätta mina handledningsuppdrag.
Uppdraget som ordförande är krävande: från och med
årsskiftet räknar hon med att arbeta en dag per vecka i
Stockholm, men har inga planer på att lämna Örebro.
– Jag trivs här i Örebro, det är en bra miljö att arbeta
i. Det är en tillräcklig bredd på verksamheten men inte
så stort att man tappar dialogen över specialistgränserna.
Läkarna och deras rockar är frusna i tiden. De står i en halvcirkel med fingret på patientens puls i Christian Erikssons två reliefer i granit på fasaden till Svenska Läkaresällskapets hus i Stockholm. Huset med den rävröda fasaden, byggt i jugendstil under åren
1905-1906, vilar invid Klara kyrka.
– Visst är jag hedrad och stimulerad av det nya uppdraget. Det är en milstolpe i mitt
yrkesliv, säger Kerstin Nilsson. Jag ser framemot att arbeta med oerhört kompetenta
personer med olika specialiteter som alla vill bidra med sin kunskap.
Hon har under sitt verksamma liv intresserat sig alltmer för de övergripande frågorna
inom sjukvården. Nyfikenheten driver henne att se bortom specialistkunskaperna:
– Min grund är som kliniskt verksam läkare och det är ett fantastiskt yrke. Jag är nyfiken på vad som finns mer, just det övergripande perspektivet intresserar mig mycket. Så
har det varit sedan tiden jag började forska i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.
Det är roligt att prova på olika roller, säger hon.
Kerstin Nilsson har ordet
Efter årsskiftet får Svenska Läkaresällskapet en ny ordförande: Kerstin Nilsson, överläkare
vid Kvinnokliniken, docent i gynekologi och obstetrik och lektor vid Örebro universitet.
– Som ny ordförande har man en viss tid på sig att ta ut en färdriktning. En utmaning som
ordförande blir att engagera yngre kollegor i sällskapet, säger hon.
14
”Större avtryck i samhällsdebatten”
En punkt på protokollet som Kerstin Nilsson har som ny
ordförande är att locka yngre kollegor att engagera sig i
Svenska Läkaresällskapet:
– Det är en förening med hög medelålder och
medlemsantalet dalar. Vi har många studenter bland våra
medlemmar idag men tappar inom de yrkesverksamma
läkarna. Visserligen är det lätt att förstå varför de lägger
sitt engagemang utanför en ideell organisation, men ju
fler vi blir, desto större avtryck i samhällsdebatten kan
vi göra utifrån vår profession. Genom att representera en
grupp kan vi få mer tyngd i argumentationen om hälsooch sjukvård.
Vägar till framtiden
En fråga som Kerstin Nilsson engagerat sig i är den patientnära kliniska forskningen, att
forskning bedrivs i miljöer nära den dagliga sjukvården:
– Att arbeta med vardagsfrågeställningar bidrar till att utveckla sjukvården, säger
Kerstin Nilsson. Det är viktigt, inte minst för att stärka vår roll som universitetssjukhus
och ett spår vi ska följa, säger hon.
– Bra forskning och bra utbildning är vägar till framtiden. Forskning skapar bättre
behandlingsmetoder till bättre resultat.
Även Svenska Läkaresällskapet arbetar aktivt med forskning och fortbildningsfrågor.
Övriga kärnområden är frågor som rör utbildning, kvalitet och etik.
Den jämlika vården
Rätten till jämlik vård är något som engagerar Svenska Läkaresällskapet:
– Resultaten av forskning och den utveckling av vården som sker måste komma alla
till del. Vi ser att det idag finns skillnader knutna till socioekonomi som vi måste försöka motverka. Inom Svenska Läkaresällskapet handlar det om att vi ska fördjupa oss
ytterligare och se vad vi kan göra som profession, identifiera frågor och försöka bidra
till lösningar.
Den jämlika vården, och de problem som måste lösas där, är inte bara knutna till
Sverige, menar Kerstin Nilsson:
– Jämlik vård bör också diskuteras utifrån regionala, nationella och globala aspekter.
15
RETURADRESS: UNIVERSITETSSJUKHUSET ÖREBRO, SJUKHUSSTABEN KOMMUNIKATION, 701 85 ÖREBRO
Tomten – en mix
av syd och nord
En välväxt – för att inte säga trind – rödkindad mansfigur med stort skägg. Boende
någonstans i nordliga breddgrader som
norra Finland, Nordpolen, ibland Grönland.
Så ser populärversionen av jultomten ut i
dag.
Intressant då att känna till det troliga
ursprunget och inspirationen till julens
självklara huvudperson. Det var en pinnsmal,
liten man på bara 150 cm: Sankt Nikolaus –
verksam i södra Europa, långt från minusgrader och snö och långt ifrån någon tungviktare. Det upptäckte arkeologer när de
tog upp och mätte hans reliker i helgedomen i Bari, Italien.
Sankt Nikolaus var ärkebiskop under
300-talet i staden Myra, belägen i nutidens
Turkiet. Han var en i historieböcker omtalat
generös och vänlig man, som bland annat
ska ha smugit ned mynt i fattiga människors
skor nattetid. Utan att avslöja sig.
I vissa länder finns än idag traditionen
att ställa ut skor utanför dörren, för att ge
plats för en liten gåva i dem. Den 6 december är exempelvis tyska barn extra morgonpigga för att se om St. Nikolaus lagt något
i deras skor. Historien om Sankt Nikolaus
spred sig med den katolska kyrkan och via
holländarnas Sinterklaas fördes traditionen
och namnet vidare till bland annat USA där
jultomten kallas Santa Claus.
Bilden av denna helgonförklarade kyrkans man utvecklades under 1800-talets
senare del till vår jultomtefigur. Illustratören Jenny Nyström är den som genom sina
vykort skapat bilden av dagens jultomte i
Sverige, låt vara att den alltmer utvecklats
till den bild Coca Cola framställde i 1930-talets julkampanjer. Man ser dock tydliga
drag av vår folktro; pyttesmå äldre män,
gårdstomtar, med vitt skägg och luva som
sades hjälpa bönderna att sköta djur och
gårdar.
Den svenska varianten av julgåva – att
dela ut julklapp – ”tog” jultomten över från
gamla tiders knackande (”klappning”) på
husets dörr eller fönster. En enkel sak, väl
inslaget som paket, kastades snabbt och
anonymt in i huset som present. Idag är vi
lite mer tydliga med vem julpaketet kommer ifrån …
Källor: varldenshistoria.se, historiesajten.se m fl.
Oss emellan på USÖ ges ut av Sjukhusstaben kommunikation och produceras i samarbete med NPP Reklambyrå.
Ansvarig utgivare: Ulrika Julin Redaktör: Ulrika Julin Text: Petra Ekenstam, Ulrika Julin och NPP Reklambyrå
Foto: Magnus Westerborn