Privata bryggor är alltid privata, Skärgården, 2015-02-26

4
26 FEBRUARI 2015 • SKÄRGÅRDEN NR 9
INSÄNDARE & DEBATT
Skriv kort, max 2000 tecken. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera texterna. Insändare får undertecknas med signatur men tidningen ska alltid ha skribentens namn och telefonnummer.
Inläggen skickas till: Skärgården * Virkesvägen 2B * 120 30 Stockholm eller [email protected].
Allemansrätten är enligt Sveriges grundlag begränsad till naturen och kan aldrig avse byggnader, bryggor eller andra anläggningar och anordningar, skriver miljöjuristen Gunilla Sellberg.
FOTO: LASSE SÖDERMAN
Privata bryggor är alltid privata
Många skärgårdskommuner
har fram till 2009 bedömt att
det ej krävs bygglov för en
brygga och att strandskyddsdispens inte behövs då det
inte påverkar något av strandskyddets syften. Före 2009
har man inte vägt in allmänhetens förhållanden till hur
fastighetsägaren brukar sin
egna mark. Trots det visar rättspraxis att alla åtgärder som
en fastighetsägare gjort efter
1975 kan bli föremål för borttagande. I Sverige är det i princip förbjudet med retroaktiv
lagstiftning men uppenbarligen inte att omtolka en befintlig.
STRANDSKYDDET infördes 1952,
för att begränsa byggnationen av fritidshus i några hårt
exploaterade skärgårdsmiljöer. 1975 kom det att omfat-
ta alla stränder som inte omfattades av kommunala planer
som upphävt strandskyddet.
Ända fram till lagändringen
1994 så avsåg dispenskravet
bara byggnader och sådana
anläggningar och anordningar som var förberedelser eller
tillbehör till byggnaden. I 2009
års proposition om strandskydd dyker begreppet ”privatisering” upp för första gången. Rent språkligt kan man
bara privatisera sådant som
inte är privat. Man kan privatisera kommunal och statlig
mark och man kan kommunalisera och förstatliga privat
mark. Trots det återfinner vi
numer i myndigheters och
domstolars utlåtande att någon
har privatiserat sin egna privata mark. Rättspraxis har
gått så långt att de boende
inte längre får ha utemöbler,
blomkrukor, badminton och
krocketspel, sätta upp staket
för att hindra att människor,
djur och egendom skadas.
Hemfridszonen som var till
för att skydda de boende från
allmänheten, var tidigare minst
65-70 meter när hus syntes,
idag ses det som ett skydd
för allmänheten mot de boende som får nöja sig med
10-15 meter. Länsstyrelsen i
Stockholms län motiverar sitt
beslut om att utvidga strandskyddet till 300 meter med att
det behövs för att allmänheten
skall känna sig ostörd av boende.
Din brygga är din parkeringsplats för båten. Du betalar och ansvarar för den själv.
Trots det finns det myndighetspersoner och föreningar
som vill hävda att alla har
rätt att vara på privata bryg-
gor. Ingen skulle utan mycket dåligt samvete parkera på
någons privata parkeringsplats för bil. Alla vet att det är
förbjudet.
Allemansrätten är enligt
Sveriges grundlag begränsad
till naturen. Allemansrätten
kan aldrig avse byggnader,
anordningar och anläggningar – en brygga är en anläggning.
SYFTET MED strandskyddet
är även att ”bevara goda livsvillkor för djur- och växter”
dvs de redan gynnsamma
förhållandena för närvarande arter. De arter som är
utrotningshotade eller känsliga för den miljö de lever i
har inte goda livsvillkor. Endast om det inte finns någon
bättre miljö för dessa arter så
inbegrips de i goda livs-
villkor. Det finns endast små
skillnader i arternas antal i
Stockholms skärgård. Dessa
arter påverkas inte av en
brygga, fiskar flyttar på sig,
bottenvegetationen är kvar
runtomkring och sprider sig
så fort arbetet är färdigt. I domar
har avslag till att få bygga
brygga motiverats med att
bryggan skuggar abborren.
Vilken skärgårdsbo har inte
legat på bryggan och tittat på
djurlivet under och runtomkring bryggan och sett att
det är där i skuggan de trivs,
stenkistor är fina barnkamrar
för plankton och yngel. Ett
tillfälligt bortfall kan kompenseras med en vase som
fungerar som en god barnkammare.
Ett annat skäl till att avslå
en ansökan om brygga är att
man kan ta sig dit med bil.
Bryggor är en nödvändighet
för skärgårdsbornas yrkes
och friluftsliv. Ro, fiska, segla,
paddla är skärgårdsbornas
”rörliga friluftsliv”, för det
behövs det olika farkoster och
behovsanpassade bryggor.
Vad är skärgården utan dess
ekor?
Handlar det verkligen om
långsiktig hållbarhet för skärgården eller handlar det om
missunnsamhet att ingen skall
få ha det bättre än någon annan?
Skall alla förbud ta död på
människors drömmar, drömmar om ett skärgårdsställe
med brygga när man inte
längre kan paddla?
GUNILLA SELLBERG,
MILJÖJURIST
SELLBERGS MILJÖJURIDIK AB,
WWW.MILJOJURIDIK.SE
Stoppa de giftiga bottenfärgerna
Regeringen har nyligen tagit
emot Kemikalieinspektionens
handlingsplan för en giftfri
miljö. Miljöminister Åsa Romson säger att den ger resultat.
Egendomligt nog finns där
inte en rad om allt det gift vi
har i bottenfärger för fritidsbåtarna.
Snart är det vår och vi
börjar tänka på båtarna och
deras vård. Inom kort börjar
vi köpa bottenfärg och
många båtägare drar sig inte
för att skaffa den, som är tillräckligt giftig för att hålla
tulpanerna borta. I år kommer
våra vatten att förses med en
halv miljon ton av giftig bottenfärg. Är det så vi vill ha det?
MINA SAMTAL med ansvari-
ga myndigheter, Miljödepartementet och Kemi-kalieinspektionen, ger mig inte
något hopp om att frågan
ens börjat beredas.
Kan det vara så illa att
Åsa Romsons fadäs med inköp av ej tillåten bottenfärg
till sin husbåt, har satt sina
spår: ”Det chefen gör, är alltid det rätta”.
GUSTAF O DOUGLAS
FRISTÅENDE MILJÖDEBATTÖR
En halv miljon ton giftig båtbottenfärg kommer ut i våra vatten i år.
skriver Gustaf O Douglas.
FOTO: LASSE SÖDERMAN