Privata bryggor är alltid privata, Skärgården, 2015-02-26
4 26 FEBRUARI 2015 • SKÄRGÅRDEN NR 9 INSÄNDARE & DEBATT Skriv kort, max 2000 tecken. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera texterna. Insändare får undertecknas med signatur men tidningen ska alltid ha skribentens namn och telefonnummer. Inläggen skickas till: Skärgården * Virkesvägen 2B * 120 30 Stockholm eller [email protected]. Allemansrätten är enligt Sveriges grundlag begränsad till naturen och kan aldrig avse byggnader, bryggor eller andra anläggningar och anordningar, skriver miljöjuristen Gunilla Sellberg. FOTO: LASSE SÖDERMAN Privata bryggor är alltid privata Många skärgårdskommuner har fram till 2009 bedömt att det ej krävs bygglov för en brygga och att strandskyddsdispens inte behövs då det inte påverkar något av strandskyddets syften. Före 2009 har man inte vägt in allmänhetens förhållanden till hur fastighetsägaren brukar sin egna mark. Trots det visar rättspraxis att alla åtgärder som en fastighetsägare gjort efter 1975 kan bli föremål för borttagande. I Sverige är det i princip förbjudet med retroaktiv lagstiftning men uppenbarligen inte att omtolka en befintlig. STRANDSKYDDET infördes 1952, för att begränsa byggnationen av fritidshus i några hårt exploaterade skärgårdsmiljöer. 1975 kom det att omfat- ta alla stränder som inte omfattades av kommunala planer som upphävt strandskyddet. Ända fram till lagändringen 1994 så avsåg dispenskravet bara byggnader och sådana anläggningar och anordningar som var förberedelser eller tillbehör till byggnaden. I 2009 års proposition om strandskydd dyker begreppet ”privatisering” upp för första gången. Rent språkligt kan man bara privatisera sådant som inte är privat. Man kan privatisera kommunal och statlig mark och man kan kommunalisera och förstatliga privat mark. Trots det återfinner vi numer i myndigheters och domstolars utlåtande att någon har privatiserat sin egna privata mark. Rättspraxis har gått så långt att de boende inte längre får ha utemöbler, blomkrukor, badminton och krocketspel, sätta upp staket för att hindra att människor, djur och egendom skadas. Hemfridszonen som var till för att skydda de boende från allmänheten, var tidigare minst 65-70 meter när hus syntes, idag ses det som ett skydd för allmänheten mot de boende som får nöja sig med 10-15 meter. Länsstyrelsen i Stockholms län motiverar sitt beslut om att utvidga strandskyddet till 300 meter med att det behövs för att allmänheten skall känna sig ostörd av boende. Din brygga är din parkeringsplats för båten. Du betalar och ansvarar för den själv. Trots det finns det myndighetspersoner och föreningar som vill hävda att alla har rätt att vara på privata bryg- gor. Ingen skulle utan mycket dåligt samvete parkera på någons privata parkeringsplats för bil. Alla vet att det är förbjudet. Allemansrätten är enligt Sveriges grundlag begränsad till naturen. Allemansrätten kan aldrig avse byggnader, anordningar och anläggningar – en brygga är en anläggning. SYFTET MED strandskyddet är även att ”bevara goda livsvillkor för djur- och växter” dvs de redan gynnsamma förhållandena för närvarande arter. De arter som är utrotningshotade eller känsliga för den miljö de lever i har inte goda livsvillkor. Endast om det inte finns någon bättre miljö för dessa arter så inbegrips de i goda livs- villkor. Det finns endast små skillnader i arternas antal i Stockholms skärgård. Dessa arter påverkas inte av en brygga, fiskar flyttar på sig, bottenvegetationen är kvar runtomkring och sprider sig så fort arbetet är färdigt. I domar har avslag till att få bygga brygga motiverats med att bryggan skuggar abborren. Vilken skärgårdsbo har inte legat på bryggan och tittat på djurlivet under och runtomkring bryggan och sett att det är där i skuggan de trivs, stenkistor är fina barnkamrar för plankton och yngel. Ett tillfälligt bortfall kan kompenseras med en vase som fungerar som en god barnkammare. Ett annat skäl till att avslå en ansökan om brygga är att man kan ta sig dit med bil. Bryggor är en nödvändighet för skärgårdsbornas yrkes och friluftsliv. Ro, fiska, segla, paddla är skärgårdsbornas ”rörliga friluftsliv”, för det behövs det olika farkoster och behovsanpassade bryggor. Vad är skärgården utan dess ekor? Handlar det verkligen om långsiktig hållbarhet för skärgården eller handlar det om missunnsamhet att ingen skall få ha det bättre än någon annan? Skall alla förbud ta död på människors drömmar, drömmar om ett skärgårdsställe med brygga när man inte längre kan paddla? GUNILLA SELLBERG, MILJÖJURIST SELLBERGS MILJÖJURIDIK AB, WWW.MILJOJURIDIK.SE Stoppa de giftiga bottenfärgerna Regeringen har nyligen tagit emot Kemikalieinspektionens handlingsplan för en giftfri miljö. Miljöminister Åsa Romson säger att den ger resultat. Egendomligt nog finns där inte en rad om allt det gift vi har i bottenfärger för fritidsbåtarna. Snart är det vår och vi börjar tänka på båtarna och deras vård. Inom kort börjar vi köpa bottenfärg och många båtägare drar sig inte för att skaffa den, som är tillräckligt giftig för att hålla tulpanerna borta. I år kommer våra vatten att förses med en halv miljon ton av giftig bottenfärg. Är det så vi vill ha det? MINA SAMTAL med ansvari- ga myndigheter, Miljödepartementet och Kemi-kalieinspektionen, ger mig inte något hopp om att frågan ens börjat beredas. Kan det vara så illa att Åsa Romsons fadäs med inköp av ej tillåten bottenfärg till sin husbåt, har satt sina spår: ”Det chefen gör, är alltid det rätta”. GUSTAF O DOUGLAS FRISTÅENDE MILJÖDEBATTÖR En halv miljon ton giftig båtbottenfärg kommer ut i våra vatten i år. skriver Gustaf O Douglas. FOTO: LASSE SÖDERMAN
© Copyright 2024