En övergripande bild av ändringar i lagen om skydd mot olyckor
En övergripande bild av ändringar i lagen om skydd mot olyckor, plan- och bygglagen, miljöbalken och Sevesolagstiftningen. Ann-Sofie Eriksson, MSB; PeO Wikström, MSB myndighetsjurist och Peter Norlander MSB som jobbar med tillsynsfrågor. Det jag hoppas ni har fått med er efter den här genomgången är förutom en kunskap om nyheterna i lagstiftningen även en förståelse för vad de (nyheterna) innebär för er och även en förståelse för bakgrunden till reglerna. Dessutom hoppas jag att vi lyckas med att räta ut några av de frågetecken som ni kanske har. Det är ca 400 verksamheter i Sverige som omfattas av reglerna kopplat till EU:s Sevesodirektiv. På kartan ser ni en bild över hur det såg ut 2014. 1 EU-direktiv och FN konvention Den svenska lagstiftningen på Sevesoområdet bygger på Seveso-direktivet (nytt direktiv sedan 1 juni 2015) och FN:s konvention om gränsöverskridande effekter av industriolyckor (Industriolyckskonventionen). Sevesodirektivet är ett så kallat minimi direktiv och medlemsländerna kan välja att ha strängare regler. EU direktivet och FN konventionen har något olika perspektiv men båda är inriktade på att förebygga och mildra konsekvenserna av kemikalieolyckor. Reglerna är inte heller helt lika formulerade. Industriolyckskonventionen beslutade vid ett möte i december 2014 att ensa sin ämneslista med Seveso III-direktivet. Detta har för Sveriges del medfört att gränsmängderna för brom, metanol och syre har höjts from 1 juni 2015. Vilket i sin tur medför att flera verksamheter kommer att gå från Seveso högre till Seveso lägre om de har bibehållda mängder. En skillnad som alltjämt består är dock undantagen (vilka verksamheter som inte berörs), och även detta får betydelse för svensk del. Sverige har således bl.a. inte infört direktivets undantag för avfallsdeponier och mineralbrytning i gruvor och dagbrott ((e) Utvinning, nämligen provbrytning, brytning och bearbetning, av mineral i gruvor och dagbrott, inklusive med hjälp av borrhål. (h) Avfallsdeponier) i den svenska lagstiftningen. 2 Allmänhetens delaktighet i beslutsprocessen är en viktig utgångspunkt i Seveso IIIdirektivet. För att allmänheten ska kunna bli mer delaktig i beslutsprocessen behöver den få mer information. Ändringarna i miljöbalken vill uppnå detta genom att göra det tydligt i samråd och kungörelse att det rör sig om en Sevesoverksamhet. Analogt med att en säkerhetsrapport ska ges in i tillståndsprocessen för en verksamhet på den högra kravnivån ska numera även handlingsprogramet ges in vid tillståndsansökan för verksamheter på den lägre kravnivån. 3 Sevesolagstiftningen ställer inga krav på tillstånd eller omprövning av tillstånd, utan tillstånd och omprövning av tillstånd regleras utifrån miljöbalken och dess förordningar. 9 § i Sevesolagen innebär inte och har aldrig inneburit att det finns en tillståndplikt enligt Sevesolagen utan enbart att regeringen kan föreskriva om tillståndsplikt. Regeringen har genom förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH) föreskrivit om tillståndsplikt för Sevesoverksamhet på den högre kravnivån. 9 § (oförändrad) Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd anlägga eller ändra en verksamhet som omfattas av denna lag, även om tillstånd inte krävs enligt miljöbalken. Ansökan om tillstånd enligt första stycket prövas av mark- och miljödomstol. Ett mål om sådant tillstånd är ansökningsmål enligt miljöbalken. Regeringen får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter skall prövas av länsstyrelsen. Lag (2010:939). Däremot är den äldre 7 § i förordningen borttagen, vilket medför en tydlighet. ”Det är förbjudet att utan tillstånd anlägga eller ändra en verksamhet som omfattas av den högre kravnivån enligt bilagan till denna förordning. Vid tillståndsprövning tillämpas bestämmelserna i 9 kap. 6 § miljöbalken och i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.” Enligt 1 kap. 4 § punkt 2 miljöprövningsförordningen (2013:251) krävs det också tillstånd för ändring av en tillståndspliktig verksamhet om ändringen i sig eller tillsammans med tidigare ändringar innebär att en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön kan uppkomma. Om det inte krävs tillstånd ska en anmälan göras 1 kap. 11 § samma 4 förordning. 4 Vi har inte fått en helt ny lag utan nyheterna har genomförts genom en ändringslag. Detta innebär att ändringar bara har gjorts i de paragrafer där sakändringar gjorts. Vidare är lagen är rensad från detaljer om t.ex. anmälan och säkerhetsrapport och dessa regler har till stor dela samlats i förordningen. Dessutom har flera redaktionella ändringar genomförts, ändringarna kan ha sin grund i att; - Annan översättning av den svenska versionen av direktivet, trots samma engelska text som tidigare - Språkgranskningen inom regeringskansliet har sagt sitt - Att direktivets har ändrats och motsvarande ändring införts i den svenska versionen. lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna för allvarliga kemikalieolyckor samt lag om ändring (2015:233) förordningen (2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna för allvarliga kemikalieolyckor och föreskrifter (MSBFS 2015:8) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna för allvarliga kemikalieolyckor 5 CLP (EU förordning om klassificering, märkning och förpackning) är grunden för ändringen av bilagan (och anledningen till ändringen av hela Seveso-direktivet). Egenklassificering är grunden – detta innebär att en kemikalie med ett visst CAS-nummer kan ha flera olika klassificeringar i den europeiska kemikaliemyndighetens (ECHAs) databas. Harmoniserad klassificering kan finnas för vissa ämnen. Detta betyder med automatik dock inte att samtliga egenskaper hos ämnet har en harmoniserad klassificering. Detta kan få konsekvenser för verksamheter som byter leverantör av ett ämne. Omvänd ordning av del 1 och 2 jämfört med tidigare: del 1 är omfattar alltså särskilda farokategorier och del 2 omfattar namngivna farliga ämnen Som jag nämnde tidigare är det nya gränsvärden för brom, metanol och syre. Dessutom har det tillkommit 14 nya namngivna ämnen. Att flera namngivna ämnen har lagts till beror på att flera länder ville motverka att genomförandet av CLP skulle få allt för stora konsekvenser på omfattningen av direktivet. Det finns viktiga anmärkningar till kategorierna och de namngivna ämnena, och tyvärr finns det ingen markering i tabellen för de ämnen som har anmärkningar kopplat till sig. Ett exempel på en anmärkning är att uppgraderad biogas får klassificeras som den namngivna gruppen kondenserade brandfarliga gaser, som gasol och naturgas. Sverige har fått ett antal verksamheter som troligen ändrar kravnivå från högre till lägre p.g.a. ändringar av gränsvärden för brom, metanol och syre. 6 Vad gäller för dessa verksamheter? Behöver de göra något? Troligen ingen ändring av tillståndet – samma mängder vid verksamheten, samma risker osv. Det vill säga företaget behöver inte göra någonting, men det kan vara snyggt att ta en kontakt med länsstyrelsen. 6 Övergångsbestämmelserna har funnits även tidigare men har nu blivit tydligare och är tänkta att fånga upp just situationen när ett ämne får ändrad klassificering, utan att föreskrifter har ändrats. Dessa övergångsbestämmelser finns i Sevesoförordningen kopplade övergångsbestämmelser finns även i Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, FMH-bilagan 9. Om ändring i ett ämnes klassificering som avses i Del 1 medför att en verksamhet som omfattas av denna avdelning blir tillståndspliktig gäller följande. a) Om verksamheten påbörjats före ändringen får den trots tillståndskravet fortsätta att bedrivas i två år från ändringen. Därefter får den bedrivas endast om det finns tillstånd för den eller verksamhetsutövaren inom tvåårsfristen har ansökt om tillstånd och tillståndsmyndigheten inte beslutar annat. b) Det som sägs i a gäller inte om tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 6 a § miljöbalken har förelagt verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd. 7 Paragraf 2 i lagen innehåller en beskrivning av ett antal särskilda uttryck som används. Här nedan är två begrepp från 2 § och två finns inte med i paragrafen. 1) Kom ihåg är att överallt där det står ”verksamhet” så menas ”Sevesoverksamhet”. 2) Det har varit svårt att hitta ett begrepp för ”icke-sevesoverksamheter” dvs företag som inte själva omfattas av lagstiftningen. Det begrepp som man valt att använda för dessa företag är; verksamhetsplats som inte omfattas av denna lag och verksamhetsplatser som faller utanför tillämpningsområdet för lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolycko och på något ställe kan det bara stå verksamhetsplats 3) Med begreppet närliggande verksamhet menas, analogt med PBL:s ”i närheten av” (propen sid 53), en Sevesoverksamhet vars anläggningar eller anställda kan komma att skadas vid en olycka. Det går alltså inte att ange ett fixt antal meter generellt, utan vad som blir närliggande beror helt och hållet på vilka ämnen och mängder som hanteras vid verksamheten. Man får helt enkelt utgå från olika olycksscenarier. Anläggning omfattar numera tydligt även anläggning under marknivå – nytt i direktivet men vi anser att vi i Sverige tidigare haft med det. Anläggning: teknisk enhet inom en verksamhet, antingen ovanför eller under marknivå, där farliga ämnen tillverkas, används, hanteras eller förvaras. Detta inbegriper all utrustning, 8 alla konstruktioner, ledningar, maskiner, verktyg, enskilda industrijärnvägsspår, lastkajer, bryggor, pirar, magasin eller liknande anordningar, flytande eller fasta, som är nödvändiga för anläggningens drift. 8 I Sevesolagens 3 § har man gjort en omformulering vad gäller vilka verksamheter som omfattas kopplat till begreppet ”förekomst av farliga ämnen”. Den nuvarande formuleringen lyder; med förekomst av farliga ämnen avses den faktiska eller förväntade förekomsten av sådana ämnen i en verksamhet eller den förekomst av sådana ämnen som rimligtvis kan förväntas uppstå vid en okontrollerad process eller vid en okontrollerad reaktion i ett lager. Det jag särskilt vill peka på är formuleringen den faktiska eller förväntade förekomsten (i tidigare utgåva av lagen stod det den faktiska eller möjliga förekomsten) Lagens nya lydelse gör det tydligare att vi inte ska titta på vilken volym en cistern kan innehålla, vilket ordvalet möjliga förekomsten kunde föra tankarna till. Det är de mängder som verksamhetsutövaren har angivit att man har för avsikt att hantera som är de som gäller. 9 Det har skett några ändringar vad gäller lagens tillämpningsområde och undantagen. Främst är det omformuleringar gällande undantag för transport av farliga ämnen som är nya för att bättre stämma överens med direktivets formulering; 4 § (ny) Lagen tillämpas inte på 1. faror som har samband med joniserande strålning som utgår från ämnen, - mer av redaktionell karaktär 2. sådan hantering av farliga ämnen som omfattas av lagen (2006:263) om transport av farligt gods och som sker utanför verksamheten, 3. transport av farliga ämnen som sker som bulklast i fartyg när transporten sker i fartygets fasta tankar, eller farliga ämnen som används som drivmedel i fartyg, utanför de verksamheter som omfattas av denna lag, 4. transport av farliga ämnen i rörledningar utanför de verksamheter som omfattas av denna lag, eller 5. militär verksamhet. Betyder den här förändringen något i parktiken? Vad innebär ändringen att transport av farligt gods nu är undantaget bara utanför verksamheten? Fördelar: riskabel hantering i samband med lastning och lossning inne på verksamheten blir nu tydligare en Sevesofråga. Sverige har inte genomfört alla de undantag som direktivet ger möjlighet till. När det gäller direktivets undantag för ”Utvinning, nämligen provbrytning, brytning och bearbetning, av 10 mineral i gruvor och dagbrott, inklusive med hjälp av borrhål ” och ”Avfallsdeponier” beror detta på att FN:s konvention för gränsöverskridande industriolyckor inte ger den möjligheten. 10 Regleringen vad gäller anmälan finns dels i lagens 7 § och dels in förordningens 4,5 och 6:e §§, men även 2 § i MSB:s föreskrift behandlar uppgifterna i en anmälan. Men det mesta kring anmälan är numera samlat iförordningen. En ny uppgift som ska in i anmälan är pkt 8 i 4 § i förordningen ”8. en redogörelse för genomfört samråd enligt 13 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.” Mer om samråd kommer vi att får höra om efter lunch så jag tänker inte fördjupa mig i vad detta betyder nu. Lagen 7 § (ny) För verksamhet som omfattas av denna lag ska verksamhetsutövaren ge in en skriftlig anmälan till länsstyrelsen i det län där verksamheten ligger. En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte länsstyrelsen beslutar något annat. Om verksamheten omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om begränsningar av anmälningsskyldigheten. I lagen står att ”En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte länsstyrelsen beslutar något annat.” Betyder detta att anmälan ska prövas av länsstyrelsen? – tidsfristen tyder ju på detta. Anmälan är endast en information. Vad stödjer vi detta på? Om det hade varit en prövning skulle verksamhetsutövarna fått ett tillstånd. Det finns inget krav på att länsstyrelsen ska fatta ett beslut att verksamheten får påbörjas. 11 Sid 34 i propen tar upp anmälan om ändring – vid väsentliga förändringar i verksamheten som har betydelse för de uppgifter som lämnats ska tillsynsmyndigheten informeras. Det finns två typer av anmälningsplikt enligt Sevesolagstiftningen: 1) Anmälan om att en verksamhet omfattas av Sevesolagstiftningen. 2) Anmälan om ändringar i verksamheten som kan påverka faran för allvarlig kemikalieolycka. Båda typerna av anmälan ska skickas till länsstyrelsen. En anmälningspliktig verksamhet enligt Sevesolagstiftningen får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte länsstyrelsen beslutar något annat. Detta gäller även vid anmälan om ändring. Anmälan enligt Sevesolagstiftningen ska inte förväxlas med anmälan enligt miljöbalken. När ska en anmälan enligt Seveso och anmälan enligt MB göras? Anmälan görs på olika sätt beroende på om en verksamhet/ändring är tillståndspliktig enligt miljöbalken eller inte: En Sevesoverksamhet som inte är tillståndspliktig ska göra en anmälan enligt Sevesolagstiftningen. En Sevesoverksamhet som är tillståndpliktig, ska lämna de uppgifter som ska ingå i en anmälan i sitt handlingsprogram eller på annat sätt i tillståndsansökan. Alla Sevesoverksamheter ska göra en anmälan om ändring (enligt Sevesoförordningen 6§), om ändringen inte är tillståndspliktig. Sammanfattningsvis; En anmälan enligt Seveso görs för icke tillståndspliktig verksamhet och icke tillståndspliktiga ändringar. Tillståndspliktig verksamhet och tillståndspliktig ändring – här måste uppgifterna enligt anmälan in på ett eller annat sätt i tillståndsansökan. (Genom handlingsprogrammet eller på annat sätt (MSB:s föreskrifter)). En anmälan enligt miljöprövningsförordningen borde även vara en anmälan enligt Seveso – om det berör den delen av verksamheten som omfattas av Sevesolagstiftningen. 11 12 13 Handlingsprogram är den svenska benämningen på direktivets ”säkerhetspolicy”, och det engelska uttrycket MAPP, major accident prevention policy. Kravet på handlingsprogram och säkerhetsledningssystem gäller samtliga verksamheter. Innehållet i handlingsprogramet styrs av Sevesoförordningens 7 paragraf. Där står att läsa att handlingsprogrammet ska innehålla mål och allmänna handlingsprinciper, samt att handlingsprogrammet ska genomföras genom ett Säkerhetsledningssystem. I den gamla förordningen stod att handlingsprogrammet skulle innehålla uppgift en säkerhetsledningsorganisation. Detta är nu utbytt mot att handlingsprogrammet ska genomföras genom ett SLS. Målen och handlingsprinciperna bör kopplas mot de olika delarna i säkerhetsledningssystemet. Handlingsprinciperna i sin tur bör anger på vilket sätt verksamhetsutövaren avser att uppfylla målen. Rutiner och liknande kan sedan återfinnas i säkerhetsledningssystemet. Hur detaljerat handlingsprogrammet och SLS behöver vara styrs av vilken typ av verksamhet det rör sig om. I förordningen står att SLS ska vara proportionerligt mot farorna, de industriella aktiviteterna och organisationens komplexitet ska grunda sig på en bedömning av riskerna. Nytt för handlingsprogrammet är att det ska lämnas till länsstyrelsen och lämnas in med tillståndsansökan enligt Miljöbalken. 14 Observera också att uppgifterna i anmälan ska redovisas i handlingsprogrammet vid en tillståndsansökan om de inte redovisas på annat sätt. (MSB:s föreskrifter). Ett annat sätt är att ha ett dokument som heter anmälan. För verksamheter på den högre kravnivån kan säkerhetsrapporten innehålla de uppgifter som efterfrågas i en anmälan. Handlingsprogrammet ska lämnas in till länsstyrelsen. Betyder det att länsstyrelsen ska godkänna de uppdaterade handlingsprogrammen som ska skickas in? Nej, det finns inget godkännande förfarande det är en information som ska användas för tillsyn. 14 15 • MSB och länsstyrelserna ska ha tillsyn över att Sevesolagstiftningen följs. • MSB ska vara central tillsynsmyndighet och Länsstyrelserna ska ansvara för den operativa tillsynen. • I förra lagstiftningen fanns en möjlighet för lst att överlåta det operativa tillsynsansvaret till kommunerna, denna möjlighet finns INTE i den nya lagstiftningen. 16 Länsstyrelsens tillsynsuppgift fanns även i föregående lagstiftning men inte lika tydligt definierad som den nu är i 11 § Sevesoföreskriften. Definitionen fanns (nästan ordagrant) redan i Seveso II-direktivet men inte i svensk lagstiftning. Jag vill också nämna att MSB har fått föreskriftsrätt avseende tillsynsplan och program (återkommer till dessa) och om tillsynen i övrigt. Innebörden av tillsynsuppgiften Tillsyn utformad för att medge en planerad och systematisk granskning av tekniska, organisations och driftsystem som tillämpas vid verksamheten. Ställer krav på länsstyrelsen avseende planering och systematik. 1. Tillsyn för att kontrollera att tillräckliga åtgärder har vidtagits. (Direktivet nödvändiga åtgärder) 2. Överensstämmer verksamhetsutövarens systemen och dokumentation med omständigheterna/verkligheten? Inte riktigt ett kliv från systemen utan snarare en koppling mellan system och hur de fungerar i den faktiska verksamheten. Exempel: identifierat scenario, säkerhetskritisk instrumentering, säkerhetskritiska funktioner och hur dessa funktioner sköts systematiskt och praktiskt från ledningssystem till operatör. 3. Viktig!!!! Förtydligat att det är länsstyrelsens ansvar att kontrollera att allmänheten fått tillgång till den information de ska ha (Förut ej tydligt uttalat att detta var länsstyrelsen uppgift, hängde lite löst). Medans punkt 1 och 2 rör verksamhetsutövaren så är 3 främst ett kommunalt ansvar där informationen tas fram och lämnas av kommunen medan verksamhetsutövaren bekostar 17 den, Narges berättar mer om detta efter lunchen. - Både 1 och 2 går att härleda till såväl tekniska som organisatoriska och driftssystem. 1-2 verksamhetsfokus. 3 snarare mot kommunerna - Avseende Tekniska system har vi fått en del frågor om vad detta handlar om, på vilken nivå ska tillsyn utföras. Detta rör sig inte om skruv och mutter – utan snarare om att exempelvis följa upp en verksamhets arbete med identifiering av säkerhetskritisk instrumentering, vilka säkerhetskritiska funktioner har man och hur ombesörjs dessa(från ledningssystem till operatör)? Vilka åtgärder har verksamhetsutövaren vidtagit för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor, kan vara så väl organisatoriska som drift och tekniska åtgärder (rutiner för, underhåll och tester/audits/revision, identifierat säkerhetskritiska instrumentering och har infört säkerhetskritiska funktioner) (ej skruv och mutter (ej meningsbyggnad och stavfel) men djupare än översikt). Uppgifter som ska finnas finns, Dokument överensstämmer med verkligheten (systemtillsyn med stickprov, sy ihop med punkt 1) 17 Jag betonade orden Planerad och systematisk i föregående bild och ska nu återkomma till detta 21 stycken länsstyrelser i Sverige. • Länsstyrelsen ska ta fram en övergripande plan, en översikt för länet. (tillsynsplan, nytt krav) Flera län har dock redan arbetat på ett liknande vis tidigare. Planen ska uppdateras och beslutas årligen. • Planen ska omfatta samtliga Sevesoverksamheter och ska ge en regional bild av vilka typer av verksamheter som finns i länet samt (vilka risker de medför) och i vilken omgivning dom finns. Planen ska även innehålla rutiner för länsstyrelsens tillsyn. • Utifrån planen ska länsstyrelsen ta fram tillsynsprogram för var och en av länets verksamheter. Individuella program • Programmen ska innehålla uppgifter om verksamhetsutövaren, planerade och genomförda tillsynsaktiviteter och ska grundas på en Systematisk bedömning av riskerna för allvarlig kemikalieolycka. Programmet ska uppdateras/beslutas efter genomförd tillsyn eller vid behov. • Kravet på tillsynsprogram fanns redan i förra lagstiftningen men endast högre kravnivå omfattades av den systematiska bedömningen. Nu omfattas även den lägre kravnivån. • MSB får meddela föreskrifter om vad plan och program samt tillsyn i övrigt ska innehålla, och detta har vi gjort i den nya Sevesoföreskriften. Tagit fram ett metodstöd för planering som kommer att ges ut under hösten. Länsstyrelsens beslut om plan och program kan inte överklagas. Innehåll plan – bilaga 3 föreskrift Innehåll program – bilaga 4 föreskrift 18 Tillsynsbesök genomförs enligt beslutat tillsynsprogram. Intervall gäller om inte den systematiska bedömningen medger annat intervall, kortare/längre. Möjligt att genomföra tillsynsbesök utöver de besök som genomförs enligt beslutat tillsynsprogram (olycka, klagomål, tillbud etc). Tillsynsprotokoll Förnyad tillsyn behöver inte innebära ett nytt tillsynsbesök utan kan följas upp på annat vis. 19 Kravet på intern plan för räddningsinsats gäller endast för verksamheter på den högre kravnivån, men alla verksamheter har ett ansvar att för förebygga och begränsa följderna av en allvarlig kemikalieolycka. Regler om den interna planen finns dels i lagens 12 § och förordningens 10 §, dessutom finns detaljer om innehåller i MSB:s föreskrifter bilaga 1. Det jag särskilt vill lyfta upp är att planen ska tas fram i samråd med kommunen och de anställda samt att planen ska uppdateras och övas minst vart tredje år. Den uppdaterad planen ska ges in till länsstyrelsen så snart den har färdigställts. Planen övas lämpligen tillsammans med den kommunala räddningstjänsten i samband med att kommunen övar sin plan. Lag 6 § En verksamhetsutövare skall förebygga riskerna för allvarliga kemikalieolyckor. I de fall en allvarlig kemikalieolycka har inträffat är en verksamhetsutövare skyldig att begränsa följderna för människors hälsa och miljön. Lag 12 § (ny) Verksamhetsutövare vars verksamhet tillhör den högre kravnivån ska i samråd med kommunen och de anställda samt annan personal som kan påverka säkerheten upprätta en intern plan för räddningsinsatser. Planen ska ges in till länsstyrelsen i det län där verksamheten ligger. Förordning 10 § Verksamhetsutövaren ska ge in den interna planen för räddningsinsatser enligt 12 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor till länsstyrelsen genom att foga den till säkerhetsrapporten. Planen ska uppdateras och övas minst vart tredje år eller när det till följd av ändrade 20 förhållanden finns anledning till det. Planen ska alltid uppdateras innan en ändring genomförs i en verksamhet som väsentligt kan påverka faran för allvarliga kemikalieolyckor. En uppdaterad plan ska ges in till länsstyrelsen så snart den har färdigställts. Föreskriftens Bilaga 1 Intern plan för räddningsinsatser Namn eller befattning på de personer som har särskild befogenhet att starta en intern räddningsinsats, samt på de personer som har till uppgift att sköta samordningen av omedelbara räddningsinsatser. 1.Uppgift om vem eller vilka som ansvarar för kontakten med kommunen i fråga om upprättandet av kommunens plan för räddningsinsatser enligt 3 kap. 6 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor. 2.För varje situation eller slag av händelse som kan förutses och som i verksamheten kan spela en avgörande roll för uppkomsten av en allvarlig kemikalieolycka, ska det finnas en redogörelse av vilka åtgärder som ska vidtas för att begränsa följderna av denna. Denna redogörelse ska även omfatta säkerhetsutrustning och övriga tillgängliga resurser. 3.En redogörelse av varningssystem och de åtgärder som ska vidtas vid varning, samt de åtgärder i övrigt som syftar till att begränsa följderna för de personer som befinner sig inom verksamheten. 4.En redogörelse av rutiner för alarmering till kommunens organisation för räddningstjänst vid en allvarlig kemikalieolycka och den information som ska lämnas vid alarmering. 5.En redogörelse av rutiner för samverkan med kommunens organisation för räddningstjänst vid en olycka, innefattande rutiner för hur stöd ska lämnas vid insatser utanför verksamheten. 6.En redogörelse av hur personalen utbildas och övas och, i förekommande fall, hur samövning med kommunens organisation för räddningstjänst genomförs. 20 Kommunen har krav på sig att ta fram en plan för räddningsinsatser för verksamheter på den högre kravnivå. Kravet på kommunens plan för räddningsinsats finns i dels i förordningen om skydd mot olyckor, 3 kap 6 §, och dels i MSB:s Sevesoföreskrift , 6 § samt i bilaga 2 till MSB:s föreskrifter. På samma sätt som verksamhetsutövaren har krav på sig att öva sin plan var 3 år har kommunen krav på sig att öva sin plan med samma intervall. Dessutom finns det regler om att kommunen ska planera sina övningar i samarbete med verksamhetsutövaren. Det borde därför falla sig naturligt att öva samtidigt och tillsammans. Det finns också krav på att kommunen ska ge allmänheten möjlighet att lämna synpunkter på planen på lämpligt sätt och i så god tid att kommunen har möjlighet att ta hänsyn till synpunkterna. Hur lång tid detta är beror på kommunens process för beslut av planen. Numera finns också tidskrav för när kommunens plan ska vara upprättade, detta styrs av FSO 3 kap 6 §. För nya verksamheter har kommunen 2 år på sig efter det att SR är upprättad, och vid uppdatering av SR har kommunen 1 år på sig. I övrigt har MSB:s föreskrift bilaga 2 ändrats så att den bättre stämmer överens med direktivets formuleringar. 21 MSB:s föreskrift 6 § Övningar ska planeras i samarbete med verksamhetsutövaren och ska stå i proportion till verksamhetens omfattning och de risker som verksamheten har. Föreskriften Bilaga 2 Kommunens plan för räddningsinsatser 1.Information om hur kommunens räddningstjänst organiseras vid en allvarlig kemikalieolycka. 2.Redogörelse av hur kommunens räddningstjänst larmas vid en allvarlig kemikalieolycka. 3.Vilka personella och materiella resurser som behövs och hur dessa ska samordnas vid en allvarlig kemikalieolycka. 4.Hur räddningsinsatser ska genomföras, både inom och utanför verksamhetens område, vid en allvarlig kemikalieolycka. 5.Redogörelse av hur allmänheten, närliggande verksamheter, och andra verksamhetsplatser som faller utanför tillämpningsområdet för lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, ska varnas och informeras vid en allvarlig kemikalieolycka. 6.Vilka åtgärder som allmänheten, närliggande verksamheter, samt verksamhetsplatser som faller utanför tillämpningsområdet för lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, ska vidta i händelse av en sådan olycka. 7.Uppgift om hur underrättelser till berörd myndighet i annan stat ska lämnas enligt 6 kap. 10 § tredje stycket lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. 21 Sevesoverksamheter ska utgöra farliga verksamheter enligt LSO 2 kap. 4 § utan föregående prövning av länsstyrelsen (LSO 2 kap. 4 §) och särskilt beslut av länsstyrelsen. Ingen egentlig skillnad mot i dag, men länsstyrelsen slipper fatta beslut och det blir tydligt vad som gäller. Det är viktigt att det finns en koppling mellan Sevesoverksamheter och farliga verksamheter eftersom det är genom att vara farliga verksamheter som kravet på olycksrapportering finns vilket är ett krav i direktivet. 22 23 Högre kravnivå lämnat in ansökan om tillstånd men ej fått tillstånd Lämna in uppdaterade HP, SR & IP senast 1 år efter tillstånd har beviljats LK lämnat in ansökan om tillstånd men ej fått tillstånd Lämna in uppdaterad HP senast 1 år efter tillstånd har beviljats LK lämnat in anmälan men ej drifttagits driftsättning Lämna in uppdaterad HP senast 1 år efter 24 25 Övergångstider för tillstånd enligt miljöbalken finns i FMH bilagan 26 Ändring har skett i PBL 4 kap 2§ som innefattar krav på detaljplan och ändringen innebär….. att kommunen med en detaljplan ska pröva ett områdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk som placeras i närheten av en Sevesoverksamhet och vid nyetablering av en Sevesoverksamhet, om åtgärden kräver bygglov. Med dessa skrivningar anser regeringen att Sverige uppfyller Sevesolagstiftningen. Förtydligande kan göras när det gäller ”i närheten av”. Det betyder om byggnadsverket eller de som uppehåller sig där i kan komma att skadas vid en olycka som berör en Sevesoverksamhet (enligt propen sid 53). Regeringen har påpekat att det är viktigt med kompletterande vägledning. MSB, Boverket och Naturvårdsverkaet har gemensamt arbetet fram ”Vägledning om samhällsplanering och riskhantering i anslutning till storskalig kemikaliehantering”. 27
© Copyright 2024