1. No category

 1 Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande
Kandidatuppsats 15 hp | Medie- och kommunikationsvetenskap C |
Vårterminen 2015
(Frivilligt: Programmet för xxx)
Pars sätt att interagera på
sociala medier
– En studie utförd ur ett performativt
genusperspektiv
Av: Linnéa Zanders
Handledare: Michael Forsman
2 Abstract Titel: ”Pars sätt att interagera på sociala medier – En studie utförd ur ett performativt genusperspektiv” Författare: Linnéa Zanders Syfte: Att undersöka hur par interagerar och presenterar sin relation/partner på sociala medier utifrån ett performativt genusperspektiv. Fokus kommer att ligga på de praktiker och normer som mer direkt kan kopplas till parens relation. Frågeställningar: 1. Hur kan respondenternas praktiker och normer för interaktion analyseras ur ett performativt genusperspektiv, och mer specifikt utifrån teorin om genuskontrakt? 2. Vilka föreställningar finns om netiketter gällande hur ”han” respektive ”hon” ska agera utifrån sin plats i kärleksrelationen? 3. På vilket sätt används sociala medier för att presentera kärleksrelationer och hur skiljer sig män och kvinnors praktiker i detta avseende? Metod: Kvalitativa individuella intervjuer om fyra par, totalt åtta intervjuer. Material: Åtta intervjuer med fyra kvinnor och fyra män. Kriterierna för urvalet var; heterosexuella par som lever i en minst 3 år gammal monogam kärleksrelation, samt som är aktiva på sociala medier dagligen. Teorier: Denna studie har utgått från en performativ genusteori. Antal sidor: 56 sidor (inkl. försättsblad och appendix) Kurs: Medie-­‐ och kommunikationsvetenskap C Termin: Vårterminen 2015 Handledare: Michael Forsman Huvudresultat: Denna studie visar hur kärlekspar skiljer sig i interaktion och presentation av relationen/partnern på sociala medier. Skillnaderna tycks bero på att männen och kvinnorna interagerar utifrån föreställningar om maskulinitet och femininitet. Studien visar att kvinnorna är mer aktiva än männen på sociala medier, samt att de uttrycker ett större behov av att presentera relationen online. De tolkas därför i enlighet med den rådande genusordningen som relations-­‐
orienterade i sin interaktion. Männen framstår som oberoende och autonoma i deras användande av sociala medier och tycks inte visa något intresse för att presentera relationen. Därmed ses deras interaktion som autonomi-­‐orienterad. Studien belyser således de positioner könen har i 3 genusordningen och hur de ur ett perfomativt genusperspektiv gör kön och relation genom sitt sätt att interagera. Nyckelord: Kön, genus, femininitet, maskulinitet, föreställning, performativitet, genuskontrakt, genussystem, netikett, oskrivna regler 4 Innehållsförteckning ABSTRACT 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 4 1. INLEDNING 6 1.1 EN SOCIALKONSTRUKTIONISTISK SYN PÅ KÖN 6 2. TIDIGARE FORSKNING 8 2.1 NETIKETT 2.2 FORSKNING OM KÖNSSKILLNADER PÅ SOCIALA MEDIER 2.3 IDENTITETSKAPANDE ONLINE 2.4 GENUSKODER 8 10 11 13 3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 14 3.1 BEGREPPSDEFINITIONER 3.2 KORT OM GENOMFÖRANDE 3.3 AVGRÄNSNING 15 16 16 4. TEORI 17 4.1 GENUS SOM BEGREPP 4.2 FÖRESTÄLLNINGAR OM MASKULINITET OCH FEMININITET 4.3 GENUSSYSTEMET & GENUSKONTRAKT 4.4 KROPPAR OCH EMOTIONER 4.5 ATT GÖRA KÖN OCH PERFORMATIVITET 17 17 20 22 23 5. MATERIAL OCH METOD 25 5.1 KVALITATIV METOD OCH INDIVIDUELLA INTERVJUER 5.2 VAL AV INTERVJUPERSONER 5.3 GENOMFÖRANDE 5.4 TOLKNINGSRAM OCH ANALYSVÄG 5.4.1 HERMENEUTIK 5.4.2 ANALYS AV EMPIRISKT MATERIAL 5.4.3 ANALYSTEMAN 5.5 ETISKA ÖVERVÄGANDEN 5.6 TILLFÖRLITLIGHET OCH GILTIGHET 25 26 27 28 28 29 29 29 30 6. RESULTAT OCH ANALYS 31 6.1 PROBLEMATISERING AV TEORI INFÖR ANALYS 6.2 PRAKTIKER 6.2.1 RESULTAT OCH ANALYS 6.3 NETIKETTER/GRÄNSER 6.3.1. RESULTAT OCH ANALYS 6.4 SPECIFIKA HÄNDELSER 6.4.1 RESULTAT OCH ANALYS 31 32 32 40 40 45 45 7. SLUTSATS 46 7.1 REFLEKTIONER KRING METOD OCH GENOMFÖRANDE 48 5 8. FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING 49 9. KÄLLFÖRTECKNING 50 10. APPENDIX 53 10.1 INTERVJUFÖRFRÅGAN 10.2 INTERVJUGUIDE 53 54 6 1. Inledning
Digitaliseringen och framväxten av sociala medier har utvecklat sättet vi interagerar på. Idag utgör sociala medier en naturlig plattform för interaktion. Här kan vi dela med oss av-­‐ samt ta del av information från andra, samtidigt som vi aktivt själva väljer vilka vi vill interagera med. I likhet med livet offline antas det finnas oskrivna regler som reglerar hur vi interagerar på sociala medier. Dessa regler gäller de flesta människor, och inte minst kärlekspar. I och med att sociala medier har invaderat vår vardag frågar sig både män och kvinnor i en relation hur de ska förhålla sig till dessa oskrivna regler online. Hur presenterar män och kvinnor i kärlekspar sin partner och relation på sociala medier och vad är det egentligen som styr hur dessa par interagerar? Denna uppsats syftar främst till att undersöka hur par interagerar och presenterar sin relation/partner på sociala medier. Fokus kommer att läggas på huruvida föreställningar om maskulinitet och femininitet ligger till grund för parens sätt att interagera på sociala medier, och på vilket sätt de gör kön ur ett performativt genusperspektiv. 1.1 En socialkonstruktionistisk syn på kön Skillnaden på hur kvinnor och män interagerar både online och offline förklaras av vissa utifrån en biologistiskt inriktad förklaringsmodell, som exempelvis omfattar beteendevetenskap och sociologi. Detta tankesätt grundar sig på tankar om att kvinnor och män är olika på grund av olika uppsättningar av x-­‐ och y-­‐kromosomer och att människans könsidentitet är biologistiskt fixerad. Mänskligheten delas upp i två kategorier; män och kvinnor. Detta synsätt grundar sig till stor del på fortplantningsteorin, det vill säga att män och kvinnor är maskulina eller feminina för att locka till sig fortplantningspartners. Ett sådant synsätt menar Elwin-­‐Nowak & Thomsson (2012) är problematiskt, eftersom även biologin är kodad och en produkt av sociala och kulturella tolkningar. Dessutom menar de att det biologisktiska tankesättet faller kort på grund av att de flesta människor känner ett behov av att tillskriva sig feminina eller maskulina egenskaper, men långt ifrån alla vill fortplanta sig. 7 Denna uppsats utgår från socialkonstruktionistisk genusteori men det är ändå viktigt att även belysa vad den biologistiska forskningen säger om hur de olika könen interagerar och uttrycker sig på sociala medier. På så sätt ges en bättre bild av hur forskning kring könens olikheter länge har sett ut, samtidigt som denna uppsats visar på ett alternativt sätt att förklara män och kvinnors olika beteenden och sätt att interagera. I denna uppsats utgår teorin från att män och kvinnor dagligen gör kön. ”Kvinnor är kvinnliga och män är manliga sägs det, men vem kan tala om vad ett kvinnligt beteende är och vad ett manligt är, utan att ställa dem i kontrast till varandra? Vad är kvinnlighet och manlighet?” – (Elvin-­‐Nowak & Thomsson, s.31, 2012) Eftersom människans behov att tillskriva sig själv feminina eller maskulina egenskaper är djupt rotat och förenat med vikten av att ha en social identitet och att tillhöra ett sammanhang, är genusteori en fruktbar förklaringsväg. Att människor föds med en kropp som med vissa yttre attribut medför att omgivningen tolkar att det är en pojke eller flicka, är just tolkningar menar Elwin-­‐Nowak & Thomsson (2014). Performativa yttranden som att säga att något är ”kvinnligt” eller ”manligt” är att implementera tankar och idéer om hur en kvinna eller man enligt normen bör vara. En människas könsidentitet är enligt genusteorin inte något fixerat, utan snarare en identitet som anammas eller konstrueras (ibid.). I och med att vi går mot ett i flera avseenden allt mer jämlikt samhälle, känns det förlegat att luta sig mot biologistiska och essentiella teorier om könens olikheter. Denna uppsats kommer därför att anta ett socialkonstruktionistiskt angreppssätt, där kön förstås från början och i grunden som konstruerade. Den genusordning som idag utgör samhällsstrukturen reglerar det sätt på vilket både män och kvinnor handlar och interagerar offline så väl som online. Forskningen som bedrivs i denna uppsats är intressant för medieforskare eller genusforskare som ämnar forska kring sociala mediers anknytning till genuskonstruktion. Vidare kan denna forskning även förefalla intressant för forskare som vill utveckla och förstå vikten av interaktionsfunktioner och netikett som reglerar mänsklig interaktion online. 8 2. Tidigare forskning För att förankra denna uppsats vetenskapligt kommer socialkonstruktionistisk genusteori som fokuserar på sociala och kulturella konstruktioner och föreställningar kring biologiskt kön att ligga som grund för denna uppsats. Som nämnts kommer även viss biologistiskt inriktad forskning kring könens olikheter kort att presenteras, som exempelvis beteendevetenskaplig forskning. Det finns mycket tidigare forskning kring sociala medier och relationer (Fox & Warber, 2014; Utz & Beukeboom, 2011), men desto mindre kring de oskrivna reglerna par förhåller sig till och hur detta kan kopplas till genusteori. Då sociala medier utgör en plattform för interaktion och möten mellan människor, är det av intresse att studera tidigare forskning som behandlar netikett samt genusskillnader i internetanvändande. Vidare kommer tidigare forskning som behandlar identitetsskapande online samt genuskoder för självpresentation att presenteras. 2.1 Netikett I och med att sociala medier utgör en plattform för par att interagera på, utvecklas ett system för oskrivna regler online. För att förstå hur kärlekspar gör kön genom att framföra egenskaper och positioner inom detta ”regelverk” och genussystem, är tidigare forskning som behandlar oskrivna regler online i samband med kön och användning av sociala medier relevant. Dessa oskrivna regler kallas för netiquette, vilket är en sammanslagning av orden network och etiquette. I denna uppsats används benämningen netikett. Nedan presenteras sociologistisk forskning om oskrivna regler online. Ännu finns det lite forskning som behandlar oskrivna regler för par online och Helsper & Whitty (2014) menar därför att deras forskning är ny och banbrytande, eftersom den visar på de könsskillnader som finns i uppfattningen kring dessa oskrivna regler online. De menar att det finns fördomar om att partners tenderar att ha liknande värderingar och handlingsmönster och att det därför är troligt att partners i en kärleksrelation har samma ideér kring vad som är accepterat och oaccepterat online-­‐beteende. Trots denna hypotes, visar Helsper & Whittys kvantitativa studie hur uppfattningen kring accepterat och oaccepterat online-­‐beteende skiljer sig mellan kvinnor och män, samt att föreställningar om femininitet och maskulinitet kan ligga till 9 grund för dessa uppfattningar (ibid.). De menar i enlighet med Zhang m.fl. (2013) att kvinnor och män använder Internet på olika sätt och i olika avseenden. I deras studie visade det sig att män tenderar att använda Internet främst för att söka information medan kvinnor främst använder Internet för sociala medier-­‐bruk. Dessutom visade det sig att männen generellt sett var mer trygga i sin internetanvändning (Helsper & Whitty, 2014). Detta stämmer väl överens med Olle Findahls (2014) statistik över svenskarnas internetanvändande. Statistiken visar att kvinnor oavsett ålder är mer aktiva än män när det kommer till att kommunicera över internet samt att besöka sociala medier. Följande statistik behandlar män och kvinnorna i åldrarna 16-­‐25år. Findahl menar att skillnaderna visar sig extra tydligt vad gäller besök på exempelvis Instagram där 73% av kvinnorna respektive 48% av männen någon gång besöker nätverket. Även Facebook utgör en markant skillnad med 53% av kvinnorna som någon gång besöker nätverket, jämfört med 41% av männen. Sammantaget angav 96% av de tillfrågade männen och kvinnorna att de någon gång besöker sociala medier (ibid.). Som Helsper & Whitty (2014) nämnde, var kvinnorna inte lika trygga i sitt internetanvändande som männen. Detta menar dem kan knytas an till föreställningar om vad kvinnor och män är ”menade” att vara bra på och vad de ”borde” ägna sig åt, snarare än låg självkänsla som Clayton m.fl. (2013) hävdar i sin studie. Vidare visar Helsper & Whittys forskning på att de flesta aktiviteter som är associerade med olämpliga internetaktiviteter, kopplas mer frekvent till män än till kvinnor. Detta motsvarar män och kvinnors offline-­‐beteende, där det har visat sig att män tar större risker än kvinnor och är mindre oroade för de sociala konsekvenserna av sitt beteende. Kvinnor har istället visat sig besitta högre nivåer av oro och omsorg än män, och detta gäller för i stort sätt alla situationer inom relationen. Att män och kvinnor påverkas av föreställningar om könen menar Helsper & Whitty kan visa sig både online och offline. Vidare belyser deras studie att män och kvinnor i en relation inte alltid samtycker med sin partners interaktion och beteende på Internet. Kvinnorna visade sig vara mer missnöjda över sin partners beteende än vad männen var. Detta kan enligt författarna bero på de föreställningar som 10 finns kring femininitet och maskulinitet. En föreställning menar de är att kvinnan är mer omsorgsfull än mannen, och därmed oroar sig mer. Ytterligare än föreställning som kan ligga till grund för denna typ av resultat är mannens oberoende av kvinnan för att bli erkänd av andra män som en man (ibid). En annan aspekt de överväger är huruvida män inte blir lika upprörda över oacceptabelt internetbeteende då de tror att sannolikheten att deras kvinnor skulle göra något olämpligt är relativt låg. Även detta tar avstamp i föreställningar om vad kvinnor respektive män bör ägna sig åt. De menar att det är viktigt att ha i åtanke att trots att män i denna studie visade mindre oro för sin partners internetanvändande, behöver det nödvändigtvis inte betyda att så är fallet. Föreställningar kring maskulinitet kan påverka hur män svarar och ställer sig till frågor kring kvinnor och sin partner, eftersom de kan känna behovet av att leva upp till den ’ideala mansrollen’ (ibid.). Detta kopplar an till Raewyn Connells (1995) tankar om hegemonisk maskulinitet som kommer att behandlas senare i teoridelen. I enlighet med Helsper & Whitty (2014) menar Boyd (2007) att människor inte enbart utgår från sig själva när de interagerar online, utan de förhåller sig mycket till hur andra beter sig. Detta är relevant för denna uppsats då det knyter an till föreställningar om vad som är socialt accepterat att göra som man respektive kvinna. 2.2 Forskning om könsskillnader på sociala medier Trots att denna uppsats utgår från den socialkonstruktionistiska genusteorins förklaringsmodell, är det av intresse att även undersöka vad den mer biologistiskt inriktade förklaringsmodellen säger om ämnet. Nedan presenteras beteendevetenskaplig forskning om könsskillnader på sociala medier. Zhang m.fl. (2013) har studerat kvinnor och mäns sätt att uttrycka sig på sociala medier. De menar att kvinnor tenderar att uttrycka sig mer emotionellt och subjektivt än män. Vidare pekar deras studie på att kvinnor och män använder sociala medier på olika sätt. Kvinnor tenderar att använda sociala medier främst som ett kommunikationsverktyg, medan män använder det för att följa exempelvis nyheter. Zhang m.fl. fann att kvinnor uttrycker mer intensiva positiva känslor, som exempelvis lycka och kärlek än vad män gör. 11 Clayton m.fl. (2013) skriver om hur en frekvent användning av sociala medier hos par ofta resulterar negativa känslor som exempelvis svartsjuka. Sociala medier tillhandahåller mycket känslig information som kan påverka par negativt menar dem. Här är det enkelt att se vem som flörtar med vem, vem som gillar vilka bilder och vilka vänner ens partner interagerar med. Clayton m.fl. menar därför att sociala mediers interaktionsfunktioner lämnar utrymme för missförstånd och kan framkalla svartsjuka hos par. Detta menar de är en produkt av låg självkänsla, medan den genusteoretiska forskningen istället menar att det beror på den rådande genusordningen i samhället (Clayton m.fl. 2013). 2.3 Identitetskapande online Danah Boyd (2007) menar att sociala medier uppmanar användare att dela med sig av sitt privatliv per automatik. Sherry Turkle (2010) menar att allt mer av dagens kommunikation och interaktion sker online. Den identitet individer skapar online menar Turkle (2010) är betydligt mer ”privat” än vad den är offline. Hon skriver att det faktum att så många människor väljer att exponera stora delar av sitt privatliv online beror på att de ser det som en bekräftelse på sitt privatliv, snarare än en kränkning. Boyd (2007) menar vidare att människor utformar sin identitet online i förhållande till andras identiteter. Hon skriver att användare av sociala medier ofta studerar hur andra beter sig online för att ta reda på vad som är socialt accepterat beteende och inte. I enlighet med Michael Forsman (2014) menar hon att individer är medvetna om sitt sätt att uttrycka sig och bete sig i förhållande till andra online. Boyd och Forsman menar att det finns outtalade men mycket verksamma sociala regler online och offline som människan redan som barn tar till sig, och ser som socialt gångbara strategier för att utveckla sitt identitetsskapande. I vardaglig interaktion är en människas kropp en stor del av framställningen av jaget och identiteten menar Boyd (2007). Hon skriver vidare att människan använder sin kropp för att framhäva vem han eller hon är för andra människor. Detta görs genom kroppsspråk, kläder, språk och ansiktsuttryck. Vad en människa väljer att visa upp för andra menar hon är en reflektion av vad denna person vill berätta om sig själv. Samtidigt skriver hon att när en människa försöker förmedla en sak, är det inte alltid säkert att mottagaren uppfattar informationen som förväntat. 12 Genom att individen lär sig hur andra reagerar på hans eller hennes beteende, menar Boyd (2007) att denne kan förstå hur bra han eller hon är på att förmedla sitt budskap. På så vis kan individen lära sig att reglera sitt eget beteende för att få förväntad respons. Denna process av självpresentation, uppfattning och reglering menar Boyd är vad Erving Goffman (1956) kallar impression management. Denna intryckshantering ingår i att människor försöker definiera en situation genom sitt beteende. Boyd förklarar att intryckshanteringen består av tre sammanlänkade delar av jaget. Nämligen; det jag uppfattar som mitt riktiga jag, hur jag tror att andra uppfattar mig samt hur jag önskar att jag var (i mina eller i andras ögon). Boyd (2007) tar även upp begreppet Networked publics (nätverksoffentligheter). Detta är ett relevant begrepp för denna uppsats då det syftar till dels sociala medier som en offentlighet, och dels de publiker/offentligheter en individ möter och beblandar sig med på sociala medier, vilket i sin tur kan komma att påverka individens sociala engagemang online. Dessa publiker är på sociala medier; vänner i nätverket samt andra människor som kan se ens aktivitet. Boyd menar att ett socialt nätverk tillåter folk att samlas. Samtidigt som det fungerar som en plattform för interaktion, är sociala nätverk även offentligheter i sig. De olika nätverksoffentligheterna som samlas på sociala medier och de offentligheterna som sociala nätverk stödjer, är djupt införstådda i den digitala interaktionen. Vidare menar Boyd (2011) att nätverksoffentligheter delar många av de funktioner som andra offentligheter har. De tillåter människor att samlas för sociala, kulturella och samhälleliga syften, och de hjälper människor att få kontakt med andra utanför sin nära familje-­‐ eller vänskapskrets. När människor engagerar sig i-­‐ och befinner sig runt nätverksoffentligheter måste de läsa av vilket beteende som är socialt accepterat och förväntat. På så vis menar Boyd (2011) att individer som befinner sig på sociala nätverkssidor behöver lära känna sina nätverksoffentligheter för att veta vad som väntas av dem. Dessa förväntningar går även att återfinna i koder för accepterat beteende och självpresentation på sociala medier, vilket Forsman (2014) redogör för nedan. 13 2.4 Genuskoder Michael Forsman (2014) skriver i enlighet med Anja Hirdman (2008) att det finns genuskoder som reglerar pojkar och flickors sätt att presentera sig själva på sociala medier. Trots att Forsman (2014) och Hirdman (2008) har studerat unga killar och tjejers självpresentation, är denna forskning relevant då den maktstruktur och genusordning som reglerar interaktion och självpresentation för män och kvinnor är närvarande hela livet. I Forsmans (2014) studie Duckface/Stoneface redogör han för hur killar och tjejer redan i tidig ålder har en tydlig bild av hur de bör presentera sig själva med bilder på sociala medier. Forsman (2014) menar att det skapas så kallade genuskoder som reglerar hur killar respektive tjejer bör se ut på de bilder de publicerar. Han hänvisar bland annat till Anja Hirdman (2008) och hennes studie av det sociala nätverket Snyggast.se där unga tjejer och killar la upp bilder på sig själva, och en form av bedömningskultur skapades. Forsman (2014) menar i enlighet med Hirdman (2008) att tjejer och killar presenterar sig själva på mycket olika sätt. Medan killarna helst ska ha ett så kallat ”stoneface” där de inte visar känslor utan ser oberörda ut, ska tjejerna gärna hålla kameran på ett sånt sätt att de tittar upp mot linsen och gör ett ”duckface”, det vill säga plutar med läpparna. Forsmans studie visar hur unga killar tidigt lär sig att vara oberoende av kameran samtidigt som tjejerna lär sig att vara medveten om kameran. Han menar att killarna lär sig vikten av att vara inaktiv på sociala medier, medan det för tjejerna är tvärtom. Tjejerna lär sig att ha mer kontakt med det sociala mediumet och användarna där, och blir således relations-­‐orienterad. Killarnas oberoende av mediumet och dess funktion gör dem istället autonomi-­‐orienterade. Hirdman (2008) uttrycker det som att tjejerna visar en ”önskan om att bli uppskattad” medan killarnas bilder präglas av ”självupptagen fundersamhet”. Hirdman (2008) menar vidare att tjejernas bilder i mycket större grad än killarnas anspelade på sex. Bildtexterna skiljde sig också åt, här menar hon att tjejernas texter var mer subjektiva och riktade sig direkt till betraktaren. Killarnas bildtexter var istället korta och sakliga. Forsman (2014) kom fram till liknande resultat i sin studie och menar att killarnas sätt att framställa sitt jag enligt honom går i linje med vad Connell (1995) kallar den hegemoniska maskuliniteten som kommer att behandlas senare i teoridelen. De bildnormer som kom upp i bildsamtalen menar Forsman (2014) tydligt bekräftar rådande genusordning. Han skriver i 14 enlighet med Hirdman (2008) att genus är en grundlogik för visuell framställning och att de visuella koderna sedan länge tycks vara uppbyggda kring genusordningens två grundprinciper, nämligen; isärhållandet av könen och den manliga överordningen. 3. Syfte och frågeställningar Denna uppsats syftar främst till att studera hur kärlekspar interagerar och presenterar sin relation/partner på sociala medier. Vidare kommer det att undersökas på vilket sätt genuskonstruktioner och föreställningar om femininitet och maskulinitet ligger till grund för parens interaktion. Detta görs genom att ur ett performativt genusperspektiv undersöka hur paren förhåller sig till sin användning av sociala medier, samt de netiketter (oskrivna regler) som skapas inom ramen för kärleksrelationen. Fokus ligger på de praktiker och normer som mer direkt kan knytas till deras kärleksrelation samt till genusteori. 1. Hur kan respondenternas praktiker och normer för interaktion analyseras ur ett performativt genusperspektiv, och mer specifikt utifrån teorin om genuskontrakt? 2. Vilka föreställningar finns om netiketter gällande hur ”han” respektive ”hon” ska agera utifrån sin plats i kärleksrelationen? 3. På vilket sätt används sociala medier för att presentera kärleksrelationer och hur skiljer sig män och kvinnors praktiker i detta avseende? 15 3.1 Begreppsdefinitioner Genus: Denna uppsats antar ett genusteoretiskt-­‐ samt performativt perspektiv på kön, vilket innebär att kön ses som sociala och kulturella konstruktioner kring egenskaper och betydelser som medföljer begreppen man och kvinna. Med stöd i Ylva Elvin-­‐Nowak & Heléne Thomssons bok Att göra kön. Vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män (2012) behandlas kön i föreliggande uppsats inte som något en är, utan som något en gör. Genusordning: Genusordning är benämningen på den sociala struktur som rör kön och som skapar en slags reglering av män och kvinnor både i samhället samt på individnivå. Genusordning används ofta synonymt med; könsmaktsordning eller genussystem och betecknar hela köns-­‐ eller genusaspekten i ett visst samhälle där manligt är överordnat kvinnligt både vad gäller fördelning av resurser samt i ett maktperspektiv (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2014). ”Paren”: Med “Paren” menas i denna uppsats ett monogamt, heterosexuellt par som har haft en kärleksrelation i minst tre år, och använder sociala medier, bland annat för att presentera och dela information om sin relation och sin partner. Ordet “Par” kommer i denna uppsats att användas synonymt med “kärlekspar”. Presentation: Presentationsbegreppet kommer i denna uppsats att infatta hur respondenterna presenterar sin relation/partner på sociala medier. Begreppet omfattar den text och de bilder som respondenten publicerar på paret tillsammans eller på hans/hennes partner. Bilder som endast porträtterar publicerande respondent har inte analyserats. Interaktion: Interaktion i denna uppsats innefattar all form av kommunikation och samröre med partnern och andra människor på sociala medier. Performativitet: Performativa yttranden är sådana som inte bara beskriver, utan även gör. Performativitetsbegreppet syftar till att utan handlingar som skapar skillnader mellan könen, skulle inte något urskiljande kunna göras. Butler (1999) menar att könet är performativt, det vill säga att från det ögonblick som ett barn har blivit identifierat som pojke eller flicka, så lär det sig att agera och handla utifrån sitt kön. Performativitet menar hon kan både vara medvetet och omedvetet (Butler, 1999). 16 Netikett: Netikett är benämningen på de oskrivna regler som reglerar beteende och interaktion på Internet. Netikett är en sammanslagning av orden network och etikett (Helsper & Whitty, 2014). Autonomi-­‐orientering och relations-­‐orientering: I denna uppsats kommer kopplingen mellan teori och analys att tydliggöras med två orienteringar; autonomi och relation. Autonomi-­‐
orienteringen är i denna uppsats den orientering som sammanfattar de stereotypa föreställningarna kring maskulina egenskaper och roller i förhållande till positioner. Dessa är exempelvis; resultatinriktad, oberoende, autonom m.fl. Relations-­‐orienteringen är den orientering som sammanfattar de stereotypa föreställningarna kring feminina egenskaper och roller i förhållande till positioner. Dessa är bland annat: relationsinriktad, omhändertagande, försiktig och beroende m.fl. Dessa orienteringar utgör en del av teorin och kommer att fungera som analytiska verktyg för att tydliggöra mönster i genusordningen. 3.2 Kort om genomförande Denna studie genomförs med individuella intervjuer om åtta personer. Fyra män och fyra kvinnor som sammantaget representerar de fyra par vars utsagor representerar resultatet. 3.3 Avgränsning Denna studie syftar inte till ett kartlägga eller analysera intervjupersonerna/paren på ett psykologiskt eller personligt plan. I stället används deras utsagor från intervjuerna för att göra analyser som syftar till att lyfta fram olika positioner, relationer och hierarkier som ingår i och är ett uttryck för vårt rådande genussystem. 17 4. Teori 4.1 Genus som begrepp Begreppet; ”genus” belyser själva relationen mellan könen, det vill säga normer, uppfattningar och idéer om att kön skapas relationellt. Genus är en identitet som konstrueras eller anammas. Samhället uppmanar människor att utöva manlighet eller kvinnlighet och det går inte att välja att inte ha något kön alls. Distinktionen av kön respektive genus ses i senare genusforskning som en reglerande social apparat som positionerar kön som något som är naturgivet, men så använder inte alla genusforskare begreppen. Många genusforskare menar att begreppet genus i sig kan påverkas, samverka eller rent av formas av andra lika starka kulturella krafter som exempelvis etnicitet eller klass. Genus som en konstruktion kan studeras på flera olika nivåer. Exempel på dessa nivåer är människors relationer (familj och parrelationer), på en individuell nivå som könsidentitet, på en institutionell nivå (företag, politiska partier, medier och klasser) samt på en strukturell nivå (ekonomi, arbetsmarknad och vetenskap). Begreppet; ”kön” används parallellt i samma betydelse (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2014). 4.2 Föreställningar om maskulinitet och femininitet För att synliggöra den struktur som ligger till grund för hur män och kvinnor interagerar är det relevant att ta upp föreställningar kring hur män och kvinnor bör bete sig för att dels möta samhällets förväntningar men även för att bli erkända som män och kvinnor. Fagerström & Nilsson (2008) menar i sin bok om genus och massmedier att femininitet och maskulinitet inte går att tala om i singular, utan endast i plural då de finns flera femininiteter och maskuliniteter. Raewyn Connell (2009) menar att dessa maskulina och feminina kategorier är uppbyggda utifrån dikotomier, det vill säga motsatspar. Dikotomierna baseras på förväntade egenskaper och positioner i samhället. I dagens samhälle lever dessa dikotomier kvar och oftast är det kvinnan som drar det kortaste strået eftersom dikotomierna utformas med hänsyn till den patriarkala strukturen. 18 Hon understryker att det inte går att utgå från att femininitet och maskulinitet enbart är skapat genom kulturella och sociala värderingar i samhället. Hon menar att även individen själv besitter makt över sitt handlande och sätt att uttrycka sig, och bestämmer således om de vill förhålla sig till det som anses vara maskulint eller feminint. Hon påpekar också att när en individ väl väljer att bryta mönstret och avvika från det som uppfattas som ”naturligt” ses det som ”onormalt” (ibid.). ”Kvinnor antas vara omvårdande, lättpåverkade, pratsamma, känslosamma, intuitiva och sexuellt lojala; män antas vara aggressiva, envisa, tystlåtna, rationella, analytiska och promiskuösa” -­‐ (Connell, s.86, 2009) Anja Hirdman (2008) och Connell (1995) menar att det finns många föreställningar om hur en ”riktig” man eller kvinna bör vara. I och med att män och kvinnor lever upp till samhällets normer och förväntningar menar dem att de blir bekräftade och erkända som män och kvinnor, och därmed också som individer med identiteter. Hirdman menar att utvecklingen av en maskulin identitet inte enbart handlar om att anta egenskaper och roller i förhållande till positioner, utan även om att frånsäga sig behov av samhörighet, närhet och intimitet. Vägen till att bli maskulin, argumenterar hon, kräver ett avståndstagande från det som vid olika tider definieras som typiskt ”feminint”. Hirdman belyser föreställningen om att mannen inte bör låta känslor styra honom eftersom det är viktigt att han kan fatta rationella beslut. Denna myt och föreställning om maskulinitet menar hon ytterligare spär på bilden av mannen som för upptagen för att kunna förverkliga sig själv i en relation med en kvinna. Frånsägandet av femininitet menar hon i enlighet med Forsman (2014) startar mycket tidigt i en mans liv. Det är en del i den sociala föreställningen om maskuliniteten. Femininitet ses som ett hot för den ”maskulina” mannen, eftersom ”feminina” attribut riskerar att göra honom mindre ”maskulin”. Frånsägandet av femininitet kopplar an till principen om isärhållande av könen som Yvonne Hirdman (1998) behandlar, vilket kommer att belysas senare i teoridelen. Hirdman (2008) skriver vidare om hur en mans produktion av sin identitet i samband med sitt kön är en seriös sysselsättning. Den lilla pojken ska tidigt lära sig att inte leka med ”flickiga” leksaker, och han behöver inte bara bevisa detta för kvinnorna i hans liv, utan i ännu större utsträckning för männen och de jämnåriga pojkarna. 19 Raewyn Connell menar att det inom de olika maskuliniteterna finns en hegemonisk maskulinitet (Connell, 1995). Hon är av den uppfattningen att maskuliniteter är praktiker. Den hegemoniska maskuliniteten är en slags idealbild av mannen som omgärdas av vissa värderingar. Egenskaper och beteenden som den hegemoniska maskuliniteten innehar uppfattas som eftersträvansvärda och positiva. Connell hävdar att den hegemoniska maskuliniteten förändras över tid, och det är således olika maskuliniteter som premieras under olika tidpunkter, men också inom exempelvis olika kulturer. Eftersom den hegemoniska maskuliniteten bidrar till att maskuliniteterna är överordnad femininiteterna, drar alla typer av maskulinitet nytta från den. Hon understryker att eftersom den hegemoniska maskuliniteten är en slags idealbild av mannen, är det väldigt få män som faktiskt ”lever upp” till den (Connell, 1995). Det finns som sagt många föreställningar kring hur män och kvinnor bör vara och bete sig. Granér (1994) har kartlagt de stereotypa egenskaperna som genussystemet och samhället har tillskrivit femininitet och maskulinitet. De stereotypa ”maskulina” egenskaperna menar han är: autonom, gränssättande, resultatinriktad, logisk, oberoende, behärskad och djärv. För kvinnor är de vanligaste stereotypa egenskaperna istället: relationsinriktad, orolig, osäker, beroende, omhändertagande, känslosam och försiktig. Dessa stereotypa egenskaper och föreställningar om hur kvinnor och män ”är” och bör vara, går hand i hand med de orienteringar som (Stangor, 2000) använder för att göra förståelse av stereotypa föreställningar om femininitet och maskulinitet. Dessa orienteringar menar han är communality och agency. Communality inriktar sig på gemenskap och är en central orientering för den kvinnliga könsstereotypen. Denna orientering är emotionell och interpersonell och sammanfattar de föreställningar som finns kring hur kvinnor bör vara. Agency är den orientering som inriktar sig på prestation och kopplas främst till den stereotypa maskuliniteten. Denna orientering är istället en bestämd och instrumentell orientering som sammanfattar de stereotypt maskulina egenskaperna (ibid.). Med utgångspunkt i orienteringarna communality och agency som beskrevs i ovanstående avsnitt, kommer denna uppsats att förhålla sig till orienteringarna: autonomi och relation. Autonomi-­‐
orienteringen sammanfattar de stereotypa föreställningarna om maskulinitet och relations-­‐
orienteringarna de stereotypa föreställningarna om femininitet. Främst utgörs autonomi-­‐
20 orienteringen av föreställningar om att mannen är autonom och oberoende. Relations-­‐
orienteringen utgörs främst av föreställningar om att kvinnan är omhändertagande och beroende. Män och kvinnor antas kunna ha olika orienteringar vid olika situationer, samt beroende på kontext. 4.3 Genussystemet & Genuskontrakt För att förstå män och kvinnors positioner i den patriarkala strukturen som avgör vad det innebär att vara man eller kvinna, är det viktigt att belysa isärhållandet av könen samt hierarkin där det maskulina är normen. Yvonne Hirdman (1988) belyser hur vi med benämningen genus sätter namn på den kunskap vi har om maskulint och feminint, samt hur dessa kategorier görs. Hon menar att på så vis kan man förstå genus; män och kvinnor, som föränderliga tankefigurer. I och med att den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor utnyttjas skapas föreställningar och sociala praktiker, vilket innebär att även biologin kan ändras. Genussystemet är en ordningsstruktur av kön, och denna ordning är förutsättningen för andra sociala ordningar. Genussystemet utgörs av två grundvalar; dikotomin, det vill säga isärhållandet av könen: maskulint och feminint bör inte blandas, samt hierarkin, där det maskulina utgör normen (ibid.). Isärhållningen tar sig främst uttryck i arbetsfördelningen mellan könen, men även i föreställningar om det maskulina och det feminina. Uppdelningen av könen fungerar förstärkande, legitimerande och dialektiskt. Hon förklarar det som: ”Sort 1 gör sak 1 på plats 1; sort 2 gör sak 2 på plats 2; därför att sort 1 gör sak 1 blir sort 1 sort 1. Är man på plats 2 gör man sak 2 och är en sort 2” (ibid.). Denna uppdelning, eller isärhållande princip blir enligt Hirdman meningsskapande eftersom gemene man orienterar sig i världen efter platser, sysslor och sorter. Vidare påpekar hon att den även innebär ett maktskapande eftersom sort 1:s handling legitimeras genom differentiering och frånsägande av en sort 2. ”Sorten” menar hon är genusformuleringen. Hon menar att poängen är att vi säger ”jag” och ”du” och att vi därmed bestämmer oss i världen genom att bestämma “den andra” (ibid.). 21 Författaren menar att både kvinnor och män är införstådda i denna könsmaktsordning. Varje samhälle och varje tid har något slags kontrakt mellan könen. Kontraktet är en slags osynlig överenskommelse mellan den enskilda mannen och kvinnan, mellan män och kvinnor på det sociala planet och mellan ”mannen” och ”kvinnan”. På alla tre nivåer går det att finna ett slags genuskontrakt. Hon menar att på den första nivån, återfinns föreställningar om hur relationen mellan ”man” och ”kvinna” bör vara, det vill säga idealtypsrelationen. På den andra nivån, kategorin som behandlar kontraktet mellan män och kvinnor på det sociala planet, finns det konkreta kontrakt för hur exempelvis social interaktion bör ske. På den tredje nivån som är socialiseringens eller individnivån, återfinns ibland så konkreta kontrakt att de kan liknas vid äktenskapskontrakt (ibid.). Dessa genuskontrakt menar Hirdman är mycket konkreta föreställningar om hur män och kvinnor ska vara mot varandra, samt inom de homogena grupperna. Genuskontraktet reglerar interaktion och praktik för alla olika situationer, i privatlivet och i arbetslivet, men även i språket. Begreppet genuskontrakt menar hon således blir en slags operationalisering av genusystembegreppet. Kontrakten kan dechiffreras från olika tider, olika samhällen och för olika klasser. Dessa kontrakt är i sig de ömsesidiga föreställningarna. Genussystemet är den process som via genuskontrakten skapar nya isärhållande principer och ny hierarkisering (ibid.). Genuskontrakt är ett begrepp som används för att förstå vikten av att tänka relationellt, och sätta mellanrummet mellan maskulinitet och femininitet i centrum för förståelsen. Yvonne Hirdman (1998) menar precis som Nixon (2012) att om man försätter maskulinitet och femininitet i relation till varandra får man djupare förståelse för hur de osynliga kontrakten reglerar förhållandena mellan könen. Det innebär också en möjlighet till djupare förståelse för den patriarkala strukturen. Det är även viktigt att påpeka att genuskontrakten innehåller frön till konflikt. Den potentiella konflikten finns i kontraktets gråzoner som behandlar hur långt ”han” eller ”hon” kan stretcha kontraktets gränser. Hirdman kallar detta genuskoreografi, eftersom det kan liknas vid ett drama eller en dans mellan könen som ständigt pågår. Hon ställer sig frågan: ”Hur långt kan kontraktets gränser gå?” (ibid.) Hirdmans (1998) tankar kring genuskontrakt och dess funktion liknar mycket det Wasshede, Wettergren & Jonsson (2015) benämner som könade manus. För att förstå hur föreställningar om beteende hör ihop med föreställningar om vilka känslor kvinnor och män bör känna i vissna givna 22 situationer, är (Wasshede et al. 2015) forskning kring en heterosexuell emotionsregim relevant för uppbyggnaden av teorin. 4.4 Kroppar och emotioner Wasshede m.fl. (2015) skriver om hur individers emotioner förankrar den heterosexuella maktordningen i deras kroppar. Detta är intressant för denna uppsats då parens känslor kan förstås i relation till föreställningar om femininitet och maskulinitet, vilka i sin tur kan påverka interaktion och handlingsmönster (Hirdman, 1998; Butler, 1995). Wasshede m.fl. kallar denna förankring för en ”heterosexuell emotionsregim”. Med emotionsregim menar de som följer: ”… Ett system av (tysta) regler om vilka känslor som är lämpliga samt hur, var och av vilka de bör uttryckas”. Genom dessa emotioner får strukturella och abstrakta maktordningar en inverkan på enskilda individers liv. Vissa emotioner, som exempelvis skam och stolthet, fungerar som ett slags ”styrmedel” för anpassning till våda känsloregler och andra oskrivna regler. Wasshede m.fl refererar till ”skamsociologen” Thomas Scheff som menar att skam är den mest sociala av alla emotioner, då den reglerar socialt och konformt beteende och på så vis får individer att anpassa sig utefter hur andra beter sig. Han menar att skam är den känsla som infinner sig då en individ ser negativt på sitt jag med andras ögon, detta menar han kan uppstå då individen exempelvis brutit mot någon norm eller oskriven regel. Utöver skam reglerar den heterosexuella emotionsregimen även konformitet genom känslor som välbefinnande, tillhörighet, bekvämlighet och bekräftelse (ibid.). Detta är intressant i förhållande till denna uppsats eftersom skam fungerar som en kontrollmekanism även i relation till genussystemet. Den heterosexuella emotionsregimen följer ett så kallat ”könat manus” för kvinnliga och manliga sätt att uppleva samt uttrycka känslor. Att män inte bör gråta eller att kvinnor ”är” mer emotionella än män, är exempel på könade manus. När en individ bryter mot manuset känner denne skam. Små flickor tillskrivs tidigt i sina liv emotioner som ”hör till” deras kön, som exempelvis; oro/rädsla och ledsenhet. Små pojkar likaså, och deras emotioner kan exempelvis röra aggression. Dessa emotioner förstärks genom subtila processer i interaktionen mellan individer. 23 Ytterligare en aspekt på emotioner i samband med kön är den som behandlar den ojämnt fördelade uppgiften att hantera andras emotioner. Flera studier har visat på hur kvinnors emotionella manus omfattar just att balansera ut och hantera mäns känslor (Wasshede m.fl. 2015). Föreställningar kring hur män och kvinnor bör bete sig och känna sig går hand i hand med hur de agerar utifrån sitt kön. Detta är något som Elvin-­‐Nowak & Thomsson (2012), Candice West & Don Zimmerman (1987) samt Judith Butler (1999) har tagit fasta på. Genom att förstå på vilket sätt kvinnor och män aktivt gör kön synliggörs de positioner och egenskaper som män och kvinnor tillskriver sig själva då de interagerar med andra människor. Nedan presenteras teorin kring hur män och kvinnor aktivt gör kön samt reproducerar och förändrar befintliga föreställningar om femininitet och maskulinitet. 4.5 Att göra kön och performativitet Elvin-­‐Nowak & Thomsson (2012) menar att kön inte enbart är det biologiska könet, utan något som människan aktivt gör. De menar i enlighet med Hirdman (1998) att kön är något människor gör genom att de ingår i olika slags förhandlingar. I alla typer av möten och relationer med andra människor, på arbetsplatsen och i privatlivet så görs aktivt kön, medvetet eller omedvetet. Människan representerar kön och konstruerar således även stereotyper och normer i all form av media menar Fagerström & Nilson (2008). De skriver om hur reklambranschens bild av ”idealkvinnan” och ”idealmannen” helt går i ton med den rådande genusordningen. Reklamens och mediernas bilder över lag utgör ofta referensramar för människor när det kommer till exempelvis kroppar. På grund av det har medierna ett mycket stort inflytande på människan och dennes uppfattning om dels kroppar men även kön. Inte minst återfinns mycket av denna reklam online, och även på sociala medier (ibid.). Forsman (2014) menar att utöver kroppar och beteenden, är även människans sätt att använda medierna könat. Det en individ gör online är inte enbart en mediering. Det är en förlängning av hans eller hennes identitet offline. Forsman (2014) menar att människans sätt att använda medier, och inte minst sociala medier, även är ett sätt att göra kön. Allt detta menar han sker inom ramen för den grundläggande genusordningen och därmed genom dess två grundprinciper; isärhållande och hierarkisering. 24 Sociologerna Candice West & Don Zimmerman (1987) har vidareutvecklat dessa tankar för att klargöra att kön är något som görs -­‐ både reproduceras och förändras -­‐ i möten mellan människor. De betonar således interaktionen mellan människor. Detta perspektiv öppnar för möjligheten att se maskulinitet och femininitet som öppna och förhandlingsbara begrepp, eller som föränderliga tankefigurer som Hirdman (1998) skriver. Det innebär dock inte att människor är fria att göra kön som de vill, eller att de kan avstå från att göra kön. Istället menar West & Zimmerman (1987) att människor gör kön utifrån befintliga föreställningar om maskulinitet och femininitet, eftersom de vill och behöver framstå som begripliga i andra människors ögon, och eftersom de hålls ansvariga för sina handlingar utifrån könsnormer (West & Zimmerman, 1987). Thomsson (2012) menar vidare att män och kvinnor har relativt klara föreställningar om hur de bör handla för att leva upp till samhällets förväntningar. Kategorierna femininitet och maskulinitet är konstruerade abstraktioner eftersom inget är varken feminint eller maskulint från början. Dessa abstraktioner menar Thomsson (2012) fungerar som mallar för hur könen ska, och inte minst kan eller tillåts vara inför varandra. Här menar hon att genuskonstruktion således även blir en fråga om normer, konventioner och regler. Att göra kön, är direkt kopplat till värderingar och vad som anses falla inom ramarna för det kön individen ”tillhör”. Thomsson (2012) menar i enlighet med Sean Nixon (2012) att det är först när människor möts och när de försätter sig själv i relation till andra, som könstillhörighet blir viktigt. Vidare beskriver Nixon (2012) att maskulinitet såväl som femininitet inte bör försättas enbart i relation till varandra. Femininitet bör även försättas i relation till andra femininiteter och likaså bör maskuliniteterna förstås i relation till varandra. Den patriarkala strukturen som ligger till grund för relationen mellan kvinnor och män, är inte den enda maktstrukturen av betydelse. Han menar att man även bör ha i åtanke den dominans och underminering som sker inom olika femininiteter respektive maskuliniteter. På så vis kan det förstås hur män och kvinnor gör förståelse av ”sitt” kön, samtidigt som de försätter sig själv inom ramarna för det regelverk som styr deras könstillhörighet och könsidentitet (Nixon, 2012). Detta knyter an till Judith Butlers (1999) tankar om performativitet, och hur män och kvinnor dagligen agerar sitt kön. 25 Judith Butler (1999) skriver om hur det inom genus-­‐ och feministisk forskning finns en heterosexistisk fördom kring könen, nämligen att alla människor från födseln har ett fixerat biologiskt kön som utgör grunden för vårt identitetsskapande. Denna föreställning grundar sig på att det biologiska kommer ”först” och det socialt konstruerade ”senare”. Hon menar att könet är performativt, det vill säga att från det ögonblick som ett barn har blivit identifierat som pojke eller flicka, så lär det sig att agera och handla utifrån sitt kön. Den könstillhörighet som män och kvinnor blir tillskrivna, påverkar sättet de beter sig och interagerar med andra. Vidare argumenterar hon för att samhällets regler, som definierar vad det innebär att tillhöra den kvinnliga eller manliga kategorin, styr vårt sätt att forma vår identitet och vi imiterar således detta handlingsmönster. Ytterligare en faktor som är avgörande för dels människans uppfattning av kön, men även genuskonstruktionen, är språket. Språket menar hon är grunden för de feminina och maskulina föreställningarna. Hon menar att performativa yttranden som exempelvis: ”Det är typiskt kvinnor” eller ”det är typiskt män”, automatiskt konstruerar en föreställning om hur kvinnor och män bör vara (Butler, 1999). 5. Material och metod Eftersom syftet med denna studie var att studera pars interaktion samt presentation av relationen och partnern på sociala medier, lämpade det sig bra att studien genomfördes med en kvalitativ ansats. I följande avsnitt kommer jag att presentera val av metod och intervjupersoner, presentation av respondenterna, genomförande samt hur analysen av det empiriska materialet har gått till. 5.1 Kvalitativ metod och individuella intervjuer Utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar har jag valt att använda mig av en kvalitativ metod i form av individuella intervjuer. Intervjuerna var av semi-­‐strukturerad natur. Kvale och Brinkmann (2009) menar att den kvalitativa intervjuns förståelseform grundar sig på ett antal aspekter. Det första begreppet är ämnet för kvalitativa intervjuer -­‐ den intervjuades livsvärld, eller vissa delar av den. Nästa begrepp de belyser är mening. Här menar de att den som intervjuar syftar till att tolka meningen i denna livsvärld. 26 Den kvalitativa intervjun präglas enligt Kvale & Brinkmann (2009) av att intervjuaren söker kvalitativ kunskap, man är därför vanligtvis inte intresserad av att kvantifiera sin erhållna kunskap. Den som intervjuar bör försöka få så ingående och nyanserade svar som möjligt, samt sikta på att få exempel om specifika händelser och situationer från respondentens livsvärld. De menar vidare att intervjun bör vara fokuserad vid bestämda teman. Med det sagt är det dock viktigt att intervjuaren behåller en nyfikenhet och en öppenhet inför oväntad information istället för att bära med sig färdiga uppfattningar och tolkningsscheman. Vidare menar de att det är mycket viktigt att den som intervjuar visar respekt för respondenten och är kunnig inom sitt ämne. De betonar att den kunskap intervjuaren erhåller, får han eller hon genom samspelet med respondenten. En kvalitativ intervju ska slutligen vara en positiv upplevelse och tillföra respondenten ny kunskap och nya insikter (ibid.) Anledningen till att jag valde denna metod var för att jag ville få så djupa och utförliga svar som möjligt på mina frågor. Kvalitativa intervjuer kändes därför som ett bra val eftersom de utmärks av ett utrymme för uppföljning samt en möjlighet att ställa följdfrågor (Ekström & Larsson, 2010). Det är värt att poängtera att kvalitativa intervjuer alltid färgas av forskarens förförståelse (ibid.). Dock anser jag att min förförståelse i detta fall inte påverkade resultatet nämnvärt. Jag är medveten om att jag i och med valet av en kvalitativ metod inte kan uttala mig generellt om vad kvinnor och män tycker i dessa frågor. Min uppfattning är dock att generalisering inte är eftersträvansvärt i denna studie, eftersom jag snarare är ute efter att kunna kartlägga och beskriva respondenternas uppfattningar på ett område som det ännu inte är särskilt forskat inom. 5.2 Val av intervjupersoner För att finna intervjupersoner tillämpades en snöbollssmetod. Snöbollsmetoden innebär att redan valda personer bidrar med andra personer som sedan inkluderas i intervjuerna (Ekström & Larsson, 2010). Intervjupersonerna kontaktades via mail med en förfrågan om att delta i intervjun (Appendix, 1), och dessa personer har i sin tur bidragit med sin partner. Kriterierna för intervjupersonerna var att de ingår i en monogam heterosexuell kärleksrelation och att relationen har varat i minst tre år. 27 Anledningen till att jag valde endast heterosexuella par är då uppsatsen syftar till att kunna dekonstruera heteronormativiteten för att få en bild av hur normen ser ut för föreställningar om femininitet och maskulinitet i heterosexuella par. Ytterligare ett kriterium var att de dagligen använder sig av sociala medier. Fyra par med sammanlagt fyra kvinnor och fyra män valdes ut för intervjuerna. Respondenternas åldrar varierar från 24 år till 35 år. De är alla bosatta i Stockholm och jobbar eller studerar heltid. Paren utgörs av; A-­‐hon & A-­‐han, B-­‐hon & B-­‐han, C-­‐hon & C-­‐han samt D-­‐hon och D-­‐han. Det är viktigt att poängtera att dessa förkortningar inte syftar till att benämna en person utan en position. Nedan följer specifikationer för de intervjuade: 5.3 Genomförande Sammanlagt genomfördes åtta individuella intervjuer. Alla intervjuer hölls med hjälp av en intervjuguide (Appendix, 2) individuellt och i en offentlig miljö på ett café. Anledningen till att jag valde att hålla intervjuerna på ett café var på grund av ämnets känslighet. Det var viktigt för mig att respondenten kände sig bekväm i situationen och att stämningen inte blev allt för allvarsam. Därför lämpade sig ett café för den här typen av intervju. Samtliga intervjuer spelades in och varaktigheten varierande mellan 25-­‐51 min. Intervjuguiden utgick från tre olika teman nämligen; praktiker, netiketter/gränser och specifika händelser. Under temat ”praktiker” ställdes frågor som rörde respondentens användning av sociala medier men även frågor som rörde dennes uppfattning av partnerns användning. 28 Under temat ”netiketter/gränser” ställdes frågor som rörde respondentens uppfattningar kring oskrivna regler på sociala medier, samt ytterligare frågor som behandlade vart respondenten drar gränser för sin partner vad gäller oacceptabelt beteende på sociala medier. Under detta tema uppkom även flest följdfrågor eller spontana frågor som kom att behandla föreställningar kring femininitet och maskulinitet samt mer specifika frågor kring respondentens parrelation och partner. Under det sista temat ”specifika händelser” ställdes frågor som uppmanade respondenten att återge specifika händelser samt ge sin åsikt kring ett scenario kopplat till sociala medier. Intervjufrågorna ställdes på ett sådant vis att respondenten förstod inom vilka ramar han eller hon skulle hålla sig, men lämnade ändå utrymme för vidareutveckling och eftertanke. Målet var att få respondenterna så bekväma som möjligt i intervjusituationen och att de därmed skulle vilja berätta och dela med sig av sina åsikter kring ämnet. Jag anser att intervjuerna gick över förväntan då jag i vissa intervjuer erhöll mycket utförliga svar, samt målande exempel. Respondenterna verkade känna sig bekväma i mitt sällskap och alla verkade vara genuint intresserade i ämnet. Trots att frågorna berörde respondenternas privatliv uppfattade jag det inte som att jag fick återhållsamma svar, utan snarare uttömmande och relevanta reflektioner kring deras parliv. 5.4 Tolkningsram och analysväg 5.4.1 Hermeneutik Jag har i min uppsats utgått från den hermeneutiska vetenskapstraditionen som fokuserar på tolkning av material (Ekström & Larsson, 2010). Hermeneutik går ut på att förstå och inte bara begripa ett material intellektuellt (ibid.). Anledningen till att jag väljer att lyfta fram hermeneutiken är för att jag vill tydliggöra på vilket sätt jag förhåller mig till mitt empiriska material i analysförfarandet. 29 5.4.2 Analys av empiriskt material Efter att jag hade genomfört intervjuerna lyssnade jag igenom samtliga noggrant och transkriberade även ordagrant för att inte missa någon relevant information. Vad gäller citat som används i uppsatsen, har jag valt att redigera dessa något för att de skulle bli mer läsvänliga. Jag har exempelvis tagit bort vissa utfyllnadsord, ”hummanden” och upprepningar som inte fyllde någon egentlig betydelse för citatet ifråga. Jag valde att göra så dels för att få ut den egentliga betydelsen av utsagorna men även av respekt för respondenterna för att deras utsagor skulle vara lättlästa. 5.4.3 Analysteman Jag valde att utöver teori och tidigare forskning även använda mig av två olika analysteman i form av orienteringar då jag analyserade det empiriska materialet. Orienteringarna döptes till ”autonomi-­‐orientering” samt ”relations-­‐orientering”. Idén till dessa orienteringar föddes ur liknande orienteringar som tidigare har använts för analys inom genusvetenskapen. (Stangor, 2000) har exempelvis använt orienteringarna; ”Communality” för kvinnor och ”Agency” för män. Autonomi-­‐ och relations-­‐orienteringarna presenterar de stereotypa föreställningarna om maskulina samt feminina egenskaper och roller i förhållande till positioner. Dessa två orienteringar innefattar alla de föreställningar och stereotypa myter om könen som presenteras i teoridelen. 5.5 Etiska överväganden Jag har i mina intervjuer utgått från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer för humanistisk-­‐ och samhällsvetenskaplig forskning. De forskningsetiska principernas syfte är att utforma normer för hur forskaren ska förhålla sig till undersökningsdeltagare, så att det vid en eventuell konflikt kan ske en god avvägning mellan forskningskravet och individsskyddskravet. De fyra viktigaste kraven innefattar konfidentialitet-­‐, samtyckes-­‐, informations-­‐ och nyttjandekrav (Gustafsson m.fl. 2011). Eftersom vissa av respondenterna blev förtroliga med mig och delade med sig av mycket privat information, har detta inte valts att analyseras. Jag anser även att dessa specifika uttalanden inte 30 hade tillfört syftet ytterligare värde. Med hänsyn till deras privatliv har jag även valt att inte skriva ut deras namn eller tala med någon av respondenternas partner om vad den andra har sagt och vice versa. Vidare är ett av de tillfrågade paren vänner till mig privat, de tre övriga har jag ingen relation till. 5.6 Tillförlitlighet och giltighet Jag har valt att använda mig av Ekström & Larssons (2010) två begrepp tillförlitlighet och giltighet. Vanligtvis använder sig forskare istället av begreppen reliabilitet och validitet. Reliabilitet innebär att mätningarna är korrekt gjorda. Detta syftar främst till kvantitativa studier och menas att om en annan forskare gör om samma undersökning med samma metod så kommer de att komma fram till samma resultat (Thurén, 2008). Eftersom detta inte är applicerbart på en kvalitativ studie, kan begreppet tillförlitlighet användas med fördel. Ekström & Larsson (2010) menar att tillförlitlighet uppnår forskaren då han eller hon gör relevanta tolkningar och uppvisar transparens i analysen. Vidare används ofta begreppet validitet för undersöka att forskaren verkligen undersökte det han eller hon utgav sig för att undersöka (Thurén, 2008). I denna uppsats kommer jag istället använda mig av begreppet giltighet. Ekström & Larsson (2010) menar att giltighet innebär att forskaren har tillräckligt goda argument för att kunna hävda att något är sant. De menar att argumenten kan ses som giltiga om forskaren lyckas knyta an till ämnet i teorin (ibid.). För att leva upp till kraven av tillförlitlighet och giltighet är det alltså viktigt att forskaren återkopplar till teori och tidigare forskning för att stärka sina argument samtidigt som han eller hon behöver avgöra vilka tolkningar som är relevanta och tillför studien värde. Avslutningsvis är det viktigt att forskaren gör transparenta tolkningar, det vill säga inte väger in sina egna åsikter i tolkningarna utan endast utgår från material i förhållande till teori. 31 6. Resultat och analys I följande avsnitt kommer resultat samt analys av det empiriska materialet att redovisas. Resultat och analys kommer att diskuteras i förhållande till tidigare forskning samt knytas an till uppsatsens olika teorier. Utöver detta kommer autonomi-­‐orienteringen och relations-­‐
orienteringen användas för att tydliggöra kopplingen mellan teori och analys. Detta avsnitt kommer att delas upp efter samma teman som går att utläsa ur frågeställningarna och som också intervjun strukturerades upp efter, nämligen; praktiker, netiketter/gränser samt specifika händelser. Vidare kommer den perfomativa genusteorin i anknytning till den insamlade empirin att problematiseras i avsnittet; problematisering av teori. Som tidigare nämnts i metodavsnittet kommer de olika paren att benämnas A-­‐hon och A-­‐han, B-­‐hon och B-­‐han, C-­‐hon och C-­‐han samt D-­‐
hon och D-­‐han. 6.1 Problematisering av teori inför analys För att ha en kritisk hålling till det empiriska materialet är det av intresse att problematisera teorin om genuskonstruktion och dess eventuella påverkan på studiens resultat. Genusforskare menar att kön görs i relation till många andra aspekter, exempelvis etnicitet och klass (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2014). Denna studie utgår endast från ett performativt genusperspektiv och inte ett intersektionellt perspektiv. Därför är det viktigt att påpeka att studiens resultat eventuellt kan ha påverkats av övriga faktorer som exempelvis respondenternas bakgrund och socialisation. 32 6.2 Praktiker Följande avsnitt kommer att redogöra för hur dessa par använder sig av-­‐ och interagerar på sociala medier samt hur de presenterar sin partner och relation ur ett performativt perspektiv. 6.2.1 Resultat och analys Resultaten från intervjuerna visar att användningen av sociala medier skiljer sig åt markant mellan kvinnor och män, vilket är i linje med Findahls (2014) forskning som visar att kvinnor är mer aktiva än män på sociala medier. De kvinnliga respondenterna är tydliga med att de är mycket aktiva på sociala medier och då främst på Instagram och Facebook. De manliga respondenterna berättar att de också främst besöker Instagram och Facebook, men poängterar att de är ”passivt aktiva”, vilket i deras mening betyder att de besöker sociala medier men att de mycket sällan interagerar med andra användare. Kvinnorna menar att de använder Instagram främst till att lägga upp bilder, interagera med vänner genom att like:a och kommentera bilder, samt följa ett stort av konton. De berättar att de ofta kommenterar och like:ar bilder. De manliga respondenterna använder Instagram främst för att hålla koll på vad vänner gör, men berättar att de mycket sällan like:ar eller kommenterar bilder. Att kommentera en bild menar männen är något de i regel gör då något speciellt har hänt eller då en vän har åstadkommit något stort, kanske fått ett nytt jobb eller dylikt. Att like:a en bild menar de görs mer av slentrian, men som sagt inte ofta. Kvinnorna använder inte Facebook lika flitigt som Instagram ur interaktionssyfte, men det besöks ändå flera gånger om dagen precis som Instagram. Kvinnorna menar att de främst använder Facebook för att hålla koll på vad som händer runt om i världen, samt i deras vänskapskrets. Männen berättar att de använder Facebook mest för att skriva ”grattis på födelsedagen” till vänner samt för att ”hålla sig relevant”. Även här poängterar de sin inaktivitet och menar att de snarare följer med i vad som händer i deras omgivning. Flera av kvinnorna menar att de är beroende av sociala medier och att det har blivit en vardaglig rutin att ”kolla” och lägga upp bilder på Instagram och Facebook. B-­‐hon berättar om sitt beroende av sociala medier: 33 ”Jag använder sociala medier alldeles för ofta… det är det första jag gör när jag vaknar, och det sista jag gör innan jag går och lägger mig. I princip så fort jag har en ledig stund så åker mobilen fram och så kollar jag Instagram och Facebook. Jag har definitivt utvecklat ett slags beroende till sociala medier.” -­‐ B-­‐hon1 Detta skiljer sig mycket från männens utsagor eftersom de flera gånger understryker att de är inaktiva, och menar att de inte interagerar på sociala medier om det inte har hänt något speciellt som är värt att dela med andra. Männen menar att de värderar det som är relevant. ”Relevant”, ”Vettigt” och ”Viktigt” är återkommande ord vid intervjuerna med männen. Följande citat belyser hur männen tänker kring sin interaktion på sociala medier: ”Facebook använder jag mest för att skriva grattis på födelsedagen till vänner, men jag har inte själv skrivit något vettigt på flera år […]” -­‐ B-­‐han2 ”Jag like:ar mer än jag kommenterar… kommenterar jag så ska jag ha något skitsmart att skriva.” -­‐ B-­‐han3 ”Jag är inte alls beroende av sociala medier, jag är snarare väldigt inaktiv. Sen tycker jag att det blivit jobbigt med all reklam och att alla ska posta saker som är irrelevanta. ” -­‐ A-­‐han4 Ovanstående citat är intressanta eftersom de kan tolkas i förhållande till föreställningar om könen som Granér (1994) skriver om. En vanlig föreställning om maskulinitet menar han är att mannen bör vara autonom och oberoende. Anja Hirdman (2008) menar i enlighet med detta att det maskulina identitetsskapandet en seriös sysselsättning. Det kan här tolkas som att männen genom sin medvetna interaktion på sociala medier aktivt gör maskulinitet. B-­‐hon:s utsaga bekräftar också de rådande föreställningarna om kvinnans position som beroende (ibid.). Kvinnans beroendeställning och position i genusordningen blir även tydlig då främst de kvinnliga respondenterna berättar om hur de anpassar sig och visar hänsyn till sin partner. Intervjuresultaten visar på hur kvinnorna i större utsträckning än männen har sin partner i 1 B-­‐hon, intervjuperson, intervju den 11 maj 2015 2 B-­‐han, intervjuperson, intervju den 13 maj 2015 3 Ibid. 4 A-­‐han, intervjuperson, intervju 12 maj 2015 34 åtanke då de interagerar på sociala medier. C-­‐hon berättar om hur hon anpassar sitt sätt att interagera på sociala medier för att visa hänsyn till C-­‐han: ”Jag anpassar inte mig utefter honom, men samtidigt har jag ju han i åtanke då jag är på sociala medier, jag menar hur man uppför sig och så. För när man är tillsammans med någon så är man ju inte bara en längre utan då är man en i ett par, så det jag gör reflekteras ju tillbaka på honom. Så undermedvetet kanske man tänker så att jag lägger inte ut en lättklädd bild, för då kanske folk tänker att vad har C-­‐han för flickvän egentligen?!” -­‐ C-­‐hon5 Att C-­‐hon oroar sig över att hennes handlingar kan komma att reflekteras tillbaka på C-­‐han snarare än henne själv, kan ses vara i linje med den rådande genusordningen där det maskulina är överordnat det feminina. Yvonne Hirdman (1998) skriver att genussystemet bygger på dels isärhållandet av könen samt hierarkin, som är det maskulinas överordnad. Vidare kan C-­‐hon:s utsaga tolkas som en del i vad Boyd (2007) kallar intryckshantering. Boyd menar att intryckshantering är en process där människan försöker definiera en situation genom sitt sätt att bete sig. Hon skriver vidare att denna process innefattar tre sammanlänkade delar av en människas jag, nämligen: det jag uppfattar som mitt riktiga jag, hur jag tror att andra uppfattar mig samt hur jag önskar att jag var (i mina eller i andras ögon). Intryckshantering I relation till de föreställningar som Connell (2009) presenterar om ”idealkvinnan”, kan ses som intressant i förhållande till C-­‐hon:s utsaga. Att framstå som en bra flickvän i sina egna-­‐ och andras ögon kan dels tolkas som ett sätt att göra femininitet, men även ett sätt att göra relation. Intervjuresultaten som behandlar presentation på sociala medier visar på att männen inte lägger upp bilder på sig och sin partner tillsammans i samma utsträckning som kvinnorna, och det är mycket sällan de lägger upp bilder endast på sin partner. De menar att de inte lägger någon större vikt vid att presentera relationen eller sin partner eftersom de tycker att mycket av det som läggs upp på sociala medier hör till privatlivet eller är ointressant för andra att ta del av. Kvinnorna berättar att de tycker att det är viktigt att båda presenterar relationen lika mycket på sociala 5 C-­‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015 35 medier, eftersom det är ett sätt att ”erkänna” sin partner. De berättar att de presenterar parets relation på sociala medier genom att lägga upp bilder på sig själva och sin partner tillsammans, men även bilder på enbart partnern. Vidare berättar kvinnorna att i och med att de tar hänsyn till sin partner när de interagerar på sociala medier påverkar det vad de väljer att presentera, kommentera och like:a. De påpekar också att de är medvetna om att deras partner inte presenterar relationen på sociala medier lika frekvent som de själva gör. Vissa av de kvinnliga respondenterna menar att de får tjata på att deras partner ska lägga upp en bild. Nedan följer en del av respondenternas tankar kring att presentera sin partner och relation på sociala medier: ”Jag tycker att det är viktigt att om man är på bild med sin partner så taggar man honom eller henne i den bilden. Det handlar om att visa allmänheten om att vi är ihop. Det förväntar jag mig av honom också, om inte bilden är superful [Skratt]. Samtidigt vet jag ju att A-­‐han inte är den typen av person, så jag skulle inte bli sur om han inte gjorde det… men det handlar mer om att introducera den personen man är tillsammans med. Hade det varit i verkligheten så hade det ju varit konstigt om jag kom till en fest och inte introducerade A-­‐han för mina vänner” -­‐ A-­‐hon6 ”Mycket grejer folk lägger upp på sociala medier tycker jag inte är intressant. Jag ser det som lite onödigt att lägga upp saker hela tiden, det får liksom inget värde. Jag är inte en sån som sitter och väntar på likes och som bryr mig om jag inte får 40 likes på en bild. Jag får inte ut lika mycket av det som jag ser att D-­‐hon får till exempel.” -­‐ C-­‐han7 ”D-­‐hon kan tjata om att jag ska lägga upp bilder, även på henne, på Instagram. Jag tror det är så för många av mina killkompisar som har relationer också, att de faktiskt blir ombedda att lägga upp bilder och vara aktiva på Instagram. För oss killar emellan blir det generellt sett väldigt lite respons på om man lägger upp att man typ har köpt blommor till sin flickvän. Vi pratar om helt andra grejer när vi är på sociala medier, det är mer konkreta grejer, nödvändiga saker. Vi är mer effektiva 6 A-­‐hon, intervjuperson, interju 12 maj 2015 7 C-­‐han, intervjuperson, intervju 11 maj 2015 36 och kommunikationen tror jag är mer rak.” – D-­‐han8 ”Jag drivs otroligt mycket mer av bekräftelsen jag får när B-­‐han lägger upp en bild på mig än när jag själv lägger upp en selfie. Jag tycker typ att det känns konstigt att lägga upp en selfie när jag har pojkvän… det blir mer okej när han lägger upp en bild på mig, för då legitimeras det liksom.” -­‐ B-­‐hon9 Dessa citat är intressanta att analysera i förhållande till de två orienteringarna autonomi och relation som presenterades i metodkapitlet. Att A-­‐hon antar positionen som en omhändertagande och ansvarsfull flickvän bekräftar föreställningarna om hur kvinnor och män bör vara, som Granér (1994) och Connell (2009) presenterar. Connell skriver att föreställningarna om könen utgår från dikotomier, det vill säga motsatspar. Kvinnor antas exempelvis vara omvårdande och känslosamma medan män antas vara oberoende och rationella (ibid.). Dessa dikotomier kan tolkas som återkommande i det empiriska materialet. D-­‐han och C-­‐han visar inget direkt intresse för att presentera relationen och kan därför ses som autonomi-­‐orienterade. A-­‐hon antar en slags ansvarsposition för hur relationen rpresenteras och uppfattas på sociala medier, och det kan därmed tolkas som att hon är relations-­‐orienterad. Att de kvinnliga respondenterna tycks vara de som tar sig an uppgiften att presentera relationen är intressant i förhållande till det Yvonne Hirdman (1998) kallar genuskontrakt. Hon menar att ett genuskontrakt är en osynlig förhandling mellan könen. Eftersom män och kvinnor dagligen interagerar utefter dessa genuskontrakt (ibid.), kan mäns oberoende position när det kommer till att presentera relationen ses som framförhandlat tillsammans med kvinnan. Det kan även tolkas som att de genuskontrakt som ligger till grund för hur relationen presenteras på sociala medier sätter ramarna för hur relationen görs av paret. 8 D-­‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015 9 B-­‐hon, intervjuperson, intervju 11 maj 2015 37 Elwin-­‐Novak & Thomson (2012) menar att kön är något människan gör genom att ingå i olika slags förhandlingar. Det kan förstås i relation till det Yvonne Hirdman (1998) skriver om genuskontrakt eftersom både genuskontrakt och könskonstruktion är en fråga om normer, konventioner och regler (ibid.). Det sätt på vilket paren konstruerar kön och sina relationer, kan ses som kopplat till vad som faller inom ramarna för genuskontraktet. B-­‐hon:s utsaga visar också på en relations-­‐orientering, där det kan tolkas som att hennes sätt att göra relation går hand i hand med hur hon gör femininet och maskulinitet. Här uttrycker hon att om B-­‐han publicerar en bild på henne så legitimeras bekräftelsen, vilket kan förstås i linje med den rådande genusordningen. Vidare är D-­‐han:s citat intressant att analysera utifrån Yvonne Hirdmans (1998) tankar om den isärhållande principen. Hon menar att det är genom att hålla isär könen som människan bestämmer vad som är feminint och vad som är maskulint. D-­‐hans utsaga kan tolkas spegla detta isärhållande. Här kan det ses som att D-­‐han gör maskulinitet, eller mer besämt autonomi, genom att särskilja sig från hur D-­‐hon beter sig. Det därför tolkas som att D-­‐han säkerställer sin maskulinitet genom att frånsäga sig femininitet. Detta kan ses som ett rimligt antagande då Anja Hirdman (2008) menar att mannens identitetskapande till stor del består av att frånsäga sig femininitet. Vidare visar intervjuresultaten att respondenterna anser att det finns ett typiskt ”kvinnligt” och ”manligt” beteende eller sätt att vara på sociala medier. Kvinnorna menar att deras partners följer flera ”roliga” konton som fokuserar på satir och komik. Det är i deras mening ett ”manligt” beteende. Männen menar istället att kvinnorna ofta fotar “onödiga” saker och att de publicerar mycket selfies. B-­‐han och D-­‐han redogör för vad som är ”typiskt kvinnligt” på sociala medier: ”Hela den här footie-­‐grejen, att fota sina fötter och lägga upp, eller det här med att fota en smoothie och hashtagga #Fresh, det är inget jag skulle ha gjort. Det är typiskt kvinnligt” -­‐ B-­‐han10 10 B-­‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015 38 ”Kvinnor fotar saker, bara för att visa upp liksom. Doftljus, mat och sånt. Det tycker jag är typiskt kvinnor… för vi män gör aldrig så, iallafall inte i det gäng jag hänger”. -­‐ D-­‐han11 Återigen belyser detta hur B-­‐han och D-­‐han håller isär vad som är ”feminint” från vad som är ”maskulint”. Yvonne Hirdman (1998) menar att könens isärhållande blir meningsskapande. D-­‐
han:s citat är ett exempel på vad Butler (1999) skulle kalla ett performativt yttrande. Det vill säga att han med språket inte bara beskriver, utan dessutom gör. Vidare är alla respondenter överens om att likes och kommentarer används och uppfattas olika av män och kvinnor. Männen tror att deras partner dels använder både likes och kommentarer mer frikostigt än vad de själva gör, samtidigt som de tror att deras partner lägger mer eftertanke bakom sin interaktion. Kvinnorna bekräftar att de ”läser in” mycket mer likes och kommentarer än vad deras partner gör. Respondenterna berättar: ”Om jag like:ade en bild på en halvnaken man som inte bodde i Sverige så skulle nog inte C-­‐han bry sig, eller rättare sagt det hade inte varit ett hot mot hans manlighet om man säger så… men jag tror att man som kvinna tar det mer personligt.” -­‐ C-­‐
hon12 ”Jag tror säkerligen att kvinnor tolkar in mer i likes och kommentarer än vad män gör… ” B-­‐hon13 ”Jag tror att kvinnor analyserar likes och kommentarer mer än vad vi män gör” -­‐ B-­‐
han14 ”Kvinnor verkar använda likes mer frikostigt… alltså när D-­‐hon lägger upp en selfie och alla hennes vänner kommenterar och berömmer hennes utseende, då kan jag känna att jag tycker att det är lite konstigt. Vi män gör inte så, vi retas istället om vi får chansen. Även om man är 25 år.” -­‐ D-­‐han15 11 D-­‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015 12 C-­‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015 13 B-­‐hon, intervjuperson, intervju 11 maj 2015 14 B-­‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015 15 D-­‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015 39 ”Jag tror inte att vi män tänker oss för riktigt… jag tror att om en man like:ar en bild på en Victoria’s Secret-­‐modell så skulle ingen annan man bry sig eller reagera. Men kvinnor analyserar det, de typ reagerar starkare. Jag tror de överanalyserar att om de själva skulle like:a en bild på en manlig modell så skulle det kunna missuppfattas av deras partner […] ” -­‐ D-­‐han16 Det kan tolkas som att dessa citat visar på hur djupt rotade föreställningar kring könen är. Kvinnorna och männen är överens om att kvinnor ”tolkar” eller ”läser in” mer i vad deras partner gör på sociala medier. Männen vill å andra sidan understryka att de dels inte är som kvinnorna, samt att de är oberoende. Här visar sig isärhållandet av könen åter igen. Det är intressant att männen ofta väljer att referera till sin identitet i förhållande till andra män. Som både B-­‐han och D-­‐han gör när de säger ”vi män”. Det kan ses som att männen utgår från en slags homosocialitet där de stärker sin egen ställning och sina argument genom andra män. Det stämmer också väl in på det Thomsson (2012) skriver; att det är först när människor försätter sig i relation till andra som könstillhörighet blir viktigt. Vidare menar Nixon (2012) att både feminitet och maskulinitet bör försättas i relation till andra femininiteter och maskuliniteter. På så vis menar han att det går att förstå hur män och kvinnor gör förståelse av kön samtidigt som de tillskriver sig själva en könstillhörighet och könsidentitet. Intervjuresultaten kan tolkas som att männen visar ett behov av en kollektiv identitet. På så vis kan de manliga respondenterna till viss del också ses som relations-­‐orienterade då de försätter sig själva i relation till andra män. Skillnaden här tycks vara att kvinnan försätter sig i relation till mannen, medan mannen försätter sig i relation till andra män. Detta kan knytas an till det Connell (1995) kallar den hegemoniska maskuliniteten. Hon menar att det finns en strävan hos män att uppnå en slags ”idealbild” av den maskulina mannen. Upprätthållandet av den hegemoniska maskuliniteten gynnar alla maskuliniteter menar hon. Det kan därför tolkas som att de manliga respondenterna tar ”stöd” i andra män för att styrka sina argument. På så vis legitimeras deras argument av den överordnade gruppen; männen, och de får därmed en slags giltighet (ibid.). 16 Ibid. 40 6.3 Netiketter/gränser Följande avsnitt kommer att redogöra för hur paren förhåller sig till netiketter, det vill säga oskrivna regler online. Samt hur de reagerar då deras partner går över ”gränsen” för vad som ses som accepterad interaktion inom relationens ramar. 6.3.1. Resultat och analys Intervjuresultaten visar att kvinnorna och männen är överens om att det finns netiketter på sociala medier som reglerar hur par bör interagera. Att veta vad som är okej och inte att göra på sociala medier tycks dock inte var helt enkelt för respondenterna att svara på. Resultaten visar att parens uppfattning om vad som är ”giltiga” netiketter är högst individuellt. Netiketterna menar paren är mer ”lösa” än de oskrivna regler som finns för par offline. Samtidigt nämner framför allt kvinnorna att det är lättare att ”bryta” netiketter och att det kan bidra till oro och svartsjuka inom parrelationen. Männen poängterar att det är svårt att veta vad ens partner gör online eftersom det går att välja vad som ska vara dold kommunikation, och vad som ska vara synligt för alla. Både kvinnorna och männen är överens om att det inte är okej att följa, like:a och kommentera ex-­‐
partners bilder. Bortsett från föredetta partners, menar männen att de inte skulle bry sig om deras partner like:ade bilder på andra män medan kvinnorna menar att de skulle bli upprörda om deras partner like:ade bilder på andra kvinnor. Intervjuresultaten visar att de netiketter som par förhåller sig till på sociala medier dels utvecklas olika snabbt samt kan ha olika stora ”ramar”. Respondenterna berättar: ”[…] Jag tror att dessa netiketter kommer efter att man har varit tillsammans ett tag, de utvecklas ju också ständigt i och med att relationen utvecklas. För när man är singel behöver man inte bry sig om någon annan men när man är i en relation måste man ju visa hänsyn till sin partner, så det är lite annorlunda… Sen tror jag att kvinnor generellt sett ältar de här netiketterna mer än vad män gör… de överanalyserar och så […].” -­‐ C-­‐hon17 17 C-­‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015 41 ”Jag tror att netiketterna liknar varandra från par till par men de går olika långt tror jag… Sen är inte netiketterna något man öppet talar om, utan det är mer underförstått” -­‐ D-­‐hon18 ”De här oskrivna reglerna blir nog skräddarsydda utifrån ens individuella och gemensamma historia tror jag […].” -­‐ D-­‐han19 Det här kan förstås i relation till det Hirdman (1998) benämner som genuskoreografi. Hon menar att de genuskontrakt män och kvinnor förhandlar fram kan innehålla ”frön till konflikt”. Konflikten menar hon kan uppstå i kontraktets gråzoner som behandlar hur långt könen kan stretcha kontraktets gränser. Hon kallar det genuskoreografi eftersom det påminner om ett slags drama som ständigt pågår mellan könen. Hirdman ställde sig frågan: ”hur långt kan kontraktets gränser gå?”. Intervjuresultaten visar att när det kommer till kärlekspar och kontraktet som reglerar deras interaktion på sociala medier, kan det förstås som föränderliga beroende på kontext och situation. En av de kvinnliga respondenterna gav exempel på hur netiketterna kan se olika ut: ”[…] Jag tror att gränsen dras på olika ställen beroende på situation. Om man tänker på situationen jag är i nu, att jag är gravid… så hade jag inte tyckt att det vore så kul om C-­‐han like:ade en massa bilder på smala, vältränade tjejer samtidigt som jag ligger hemma med världens största mage. Nu hade det nog varit ännu värre än om jag inte var gravid […].” -­‐ C-­‐hon20 Det går alltså inte att fastställa vart kontraktets eller netiketternas gränser går eftersom det i respondenternas fall dels tycks vara olika, samtidigt som de är föränderliga beroende på vilket situation paret befinner sig i. Vidare är respondenterna överens om att netiketter för par kan skilja sig beroende på om det är en man eller kvinna som ”bedöms”. B-­‐han förklarar: 18 D-­‐hon, intervjuperson, intervju 13 maj 2015 19 D-­‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015 20 C-­‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015 42 ”Jag tror att rent allmänt om en man like:ar en bild på en lättklädd kvinna så blir det inte en lika stor grej jämfört med om en kvinna like:ar en lättklädd kille. Dels är det vanligare att män like:ar avklädda tjejer, och dels är den kvinnliga kroppen mer sexualiserad -­‐ B-­‐han21 Respondenterna är överens om att män ”kommer undan” med att göra mer ”olämpliga” saker på sociala medier än vad kvinnor gör. B-­‐han uttrycker det som: ”[…] Kvinnor får stå till svars för mer än vad män får […]”22. Det går även att tolka det som att kvinnorna legitimerar det manligas överordnad utifrån föreställningar om vad som är ”typiskt” maskulint. Det finns flera exempel som belyser det faktum att kvinnorna först uttrycker sitt missnöje över något mannen gör, för att sedan legitimera hans beteende. Ett exempel på detta är föreställningen om kvinnan som relations-­‐inriktad och mannen som prestations-­‐inriktad. C-­‐hon berättar vart gränsen går hos henne för vad som är acceptabelt och oacceptabelt för C-­‐han att göra på sociala medier: ”Säg att C-­‐han skulle like:a en bild på en avklädd kvinna. Det hade jag inte gillat… men jag skulle inte bry mig om han like:ade en bild på en avklädd tjej som gör 1000 armhävningar på rad, det hade inte gjort nåt. För då är det ju snarare prestationen han like:ar.” -­‐ C-­‐hon23 Detta kan ses som ett exempel på hur genussystemet samverkar med föreställningar om könen. Yvonne Hirdman (1998) förklarar att i och med kategoriseringen av maskulint och feminint skapar människan ”sorter”. Hon skriver: ”Sort 1 gör sak 1 på plats 1; sort 2 gör sak 2 på plats 2; därför att sort 1 gör sak 1 blir sort 1 sort 1, är man på plats 2 gör man sak 2 och är därmed också en sort 2. Ovanstående citat från C-­‐hon belyser hur denna uppdelning av vad som är feminint och vad som är maskulint (ex. prestation) blir meningsskapande. I och med att människor tidigt får lära sig vad som passar för respektive kön, lär de sig också att interagera utefter dessa sorter (ibid.). 21 B-­‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015 22 Ibid. 23 C-­‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015 43 Precis som Yvonne Hirdman (1998) menar att sort 1:s särskiljande från sort 2 verkar legitimerande, legitimeras i detta exempel prestation just pågrund av att det särskiljs från det som saknar prestation. Eftersom prestation är något som stereotypt förknippas med maskulinitet, kan C-­‐hon:s legitimering av C-­‐hans ”like” tolkas som reproducerande för dikotomin och föreställningen om mannen som prestations-­‐inriktad. Eftersom genussystemet som tidigare nämnt är uppbyggt av dikotomier, kan det därmed också ses som att det som saknar prestation är det som är feminint. Samtidigt kan detta också tolkas som att C-­‐hon förhåller sig till den hegemoniska maskuliniteten då hon legitimerar en egenskap som premieras av andra maskuliniteter. Hirdman (1998) menar att både kvinnor och män är införstådda i den rådande genusordningen. Att kvinnan förhåller sig till mannen och att det är hennes uppgift att förstå mannen, speglar den position hon har i genusordningen menar hon (ibid.). Det är intressant att som Nixon (2012) skriver försätta femininitet och maskulinitet i relation till varandra för att få en bild av hur de gör kön genom sitt sätt att interagera. I följande citat berättar A-­‐hon och A-­‐han hur de skulle reagera om deras partner bröt mot någon av parets netiketter: ”Jag skulle säga att jag inte uppskattar det han gjorde, men jag skulle inte bli arg eller säga att han måste ta bort en like från en bild eller ta bort en kommentar… för det är ju hans sätt att kommunicera med vad än för publik han har och jag respekterar det. Jag skulle definitivt säga ifrån om jag blir ledsen men sen är det upp till honom vad han vill göra med den informationen.” -­‐ A-­‐hon24 ”Jag skulle väl fråga henne vad hon menar med den där like:en eller kommentaren sen hade hon svarat, och så hade jag nog utgått från vad hon svarade. Det är klart att man blir lite småsvartsjuk men det blir ju aldrig sådär djupgående. Jag hade nog haft en rätt lugn inställning till det.” -­‐ A-­‐han25 Om A-­‐hon:s utsaga jämförs med A-­‐han:s utsaga, kan det tolkas som att A-­‐hon här gör sitt kön i förhållande till mannen och det maskulina samtidigt som hon genom att anpassa sig efter A-­‐hans interaktion, legitimerar det manligas överordnad. A-­‐hon:s utsaga legitimerar A-­‐hans interaktion på sociala medier eftersom hon menar att han har en publik att rikta sig till. Det kan tolkas som att 24 A-­‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015 25 A-­‐han, intervjuperson, intervju 12 maj 2015 44 dessa publiker kan legitimera olämplig interaktion. I förhållande till det Boyd (2007) skriver om nätverksoffentligheter, kan detta förstås ur ett performativt perspektiv. Hon menar att när människor befinner sig runt nätverksoffentligheter måste de läsa av vilket beteende som är önskvärt och accepterat. Hon skriver att användare av sociala medier och Internet över lag anpassar sin interaktion mycket utefter hur andra beter sig online, och således konstruerar de sin internet-­‐identitet. Samtidigt som män och kvinnor konstruerar sin ”onlineprofil” i förhållande till nätverksoffentligheter, konstruerar de även sin relation och sitt kön (ibid.). Under samtliga intervjuer kommer emotionen; svartsjuka på tal, och i relation till sociala medier och könskonstruktion är det intressant att belysa. När de manliga respondenterna talar om svartsjuka på sociala medier påpekar dem att det är ”pinsamt” och ”ett svaghetstecken” som de inte gärna visar öppet för sin partner. Kvinnorna är å andra sidan medvetna om sin svartsjuka och skäms inte för att berätta att de är det. Följande citat visar på varför de manliga respondenterna inte vill visa sin svartsjuka för sin partner: ”[…] För mig är det viktigt att hon inte känner att hon behöver oroa sig för att jag ska bli arg eller ledsen, för jag kan hantera min svartsjuka […].” -­‐ A-­‐han26 ”[…] Svartsjuka är ett svaghetstecken… iallafall för mig… man är töntig om man är svartsjuk” -­‐ B-­‐han27 Dels kan det tolkas som att dessa citat speglar de stereotypa föreställningarna om kvinnan som orolig och mannen som stark (Granér, 1994), men desto mer intressant är detta i förhållande till vad Wasshede m.fl. (2015) kallar ”den heterosexuella emotionsregimen”. De menar att denna emotionsregim är ett system av tysta regler om vilka känslor som passar för vilket kön, på vilken plats samt vid vilken tidpunkt. De menar att exempelvis känslan ”skam” är en sådan känsla som fungerar som ett slags styrmedel för anpassning till dessa känsloregler och andra oskrivna regler, exempelvis netiketter. Dessa emotioner/känslor förankrar den heterosexuella maktordningen i könens kroppar. De skriver vidare om hur denna emotionsregim följer ett slags ”könat manus” som styr vilka känslor som passar för vilket kön, samt på vilket sätt det är socialt accepterat att 26 A-­‐han, intervjuperson, intervju 12 maj 2015 27 B-­‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015 45 uppleva och uttrycka dessa känslor (ibid.). Att de manliga respondenterna uttrycker att det är ”pinsamt” eller ”tecken på svaghet” kan tolkas som ett exempel på ett sådant könat manus. Wasshede m.fl. menar vidare att då en individ bryter mot det könade manuset känner denne skam, vilket speglas i de manliga respondenternas utsagor. Precis som Yvonne Hirdman (1998) menar att det manligas överordnad bidrar till att kvinnan förhåller sitt jag till det som ses som maskulint, så menar Wasshede m.fl. att kvinnans könade manus innefattar att balansera ut mannens känslor. 6.4 Specifika händelser 6.4.1 Resultat och analys B-­‐han berättar att sedan han blev tillsammans med B-­‐hon har han anpassat sitt användande av sociala medier på ett sådant vis att han använder det mer frekvent samt att han försöker ”hålla ikapp” med B-­‐hon som like:ar och kommenterar ofta. Det kan därför ses som att B-­‐han:s ”onlineprofil” och relation till sina nätverksoffentligheter är direkt kopplat till B-­‐hon:s användande av sociala medier. Samtidigt visar intervjuresultatet på hur genuskontraktet, som Yvonne Hirdman (1998) skriver om, kan problematiseras av de olika föreställningarna om könen. B-­‐hon beskriver en specifik händelse: ”B-­‐han kommenterade på en av mina tjejkompisars bilder och skev att det var så kul när vi alla sågs sist och jag kan komma på mig själv med att tänka att varför är han så trevlig mot henne för…? Samtidigt som jag vet att han bara försöker vara artig, men jag kan inte hjälpa att jag blir svartsjuk. Den här tjejkompisen är typ övertrevlig och det känns som att han är mottaglig för det då, att han faller för att hon är så lättillgänglig och trevlig typ. Det känns som att killar har svårare att inte följa sina sexuella impulser eller nåt […]” -­‐ B-­‐
hon28 28 B-­‐hon, intervjuperson, intervju 11 maj 2015 46 Som tidigare nämnts gör B-­‐han ett försök att möta B-­‐hon inom genuskontraktets ”gränser” men på grund av föreställningar om könen, blir det som Yvonne Hirdman beskriver en genuskoreografi som problematiserar hur paret ska göra förståelse av kontraktets gränser. Här kan det även ses som att könens emotionsregimer ytterligare spär på myter och föreställningar om vad som är feminint respektive maskulint. Wasshede m.fl. (2015) menar att en emotionsregim är ett system av tysta regler om vilka känslor som är lämpliga hur, var och för vem de bör uttryckas. Det kan tolkas som att B-­‐hons känslor i relation till föreställningar om mannen som impulsiv och kvinnan som sexuellt lojal till mannen försvårar parets möjligheter att göra sin relation och sitt kön inom ramarna för kontraktet. 7. Slutsats Denna uppsats har sökt svara på vilket sätt sociala medier används för att presentera kärleksrelationer, och hur män och kvinnors praktiker i detta avseende skiljer sig. Vidare har även föreställningar kring oskrivna regler, så kallade netiketter, undersökts i förhållande till hur ”han” respektive ”hon” ska agera utifrån sin plats i kärleksrelationen. Slutligen har kärleksparens praktiker och normer för interaktion analyserats utifrån ett performativt perspektiv. Resultaten visar att paren gör relation i förhållande till sitt kön, men även i förhållande till sin homogena grupp. Detta är i linje med det Raewyn Connell (1995) skriver om den hegemoniska maskuliniteten. Det uppfattas i denna studie som att männens tillhörighet till den “maskulina” gruppen legitimerar deras interaktion online. De manliga respondenterna tycks vara relations-­‐
orienterade i den bemärkelse att de uttrycker ett behov av en kollektiv identitet. Utöver det tolkas de manliga respondenternas utsagor i linje med autonomi-­‐orienteringen. De kvinnliga respondenternas utsagor tolkades inte som avvikande från relations-­‐orienteringen. När det kommer till att presentera kärleksrelationen på sociala medier, tycks det vara kvinnorna som antagit den positionen. De manliga respondenterna frånsäger sig snarare denna uppgift, och i och med detta bekräftas Yvonne Hirdmans (1998) tankar kring att genussystemet är uppbyggd av dels isärhållandet av könen samt hierarki (det maskulinas överordning). De föreställningar som Anja Hirdman (2008) och Raewyn Connell (2009) presenterar tycks vara återkommande genom hela det empiriska materialet. Både respondenternas sätt att resonera 47 kring sin egen användning av sociala medier, samt sin partners användning tycks reproducera de stereotypa föreställningarna om könen. Det har även tolkats som att de kvinnliga respondenterna legitimerar det maskulinas överordning genom att projicera sin parters eventuellt ”olämpliga” beteende på sig själva, alternativt rättfärdiga det med föreställningar om maskulinitet. Vidare tyder analysen på att Yvonne Hirdmans (1998) tankar kring genuskontrakt uppfyller samma funktion som de netiketter paren förhåller sig till på sociala medier. Paren menar att de oskrivna reglerna (netiketterna) inte är något de talar om öppet, utan något underförstått. De beskriver vidare att de är i ständig förändring och att de utvecklas i takt med förhållandet. Hirdman menar på liknande vis att genuskontraktet är en tyst överenskommelse och att män och kvinnor bör förstås som föränderliga tankefigurer (ibid.). Utifrån intervjuresultaten kan parens yttranden förstås som performativa och som Butler (1999) skriver så använder paren ofta språket som ett sätt att särskilja sig från “den andra”. Det tolkas som att männen definierar sitt jag från kvinnan, genom att särskilja sig från femininitet medan kvinnorna snarare tycks försätta sig i relation till männen för att påvisa skillnaderna. Det är också av intresse att fundera kring varför kvinnorna och männen tycks tänka olika om varför de presenterar, eller inte presenerar, sin partner och relation på sociala medier. Helsper & Whittys (2010) studie slår hål på myten om att par i en kärleksreation tenderer att ha lika värderingar och uppfattningar om vad som är accepterat/oaccepterat internetbeteende. Denna studie styrker detta då det här tolkas som att kvinnorna uttrycker ett större behov än männen då det kommer till att presentera relationen online. Männen tycks behålla sin autonoma position genom att avstå från att presentera relationen. Vidare är samtliga respondenter överens om att sociala mediers interaktionsfunktioner som exempelvis; likes och kommentarer, används och upplevs olika av män och kvinnor. Clayton m.fl. (2013) menar i sin studie att svartsjuka hos internetanvändande par härstammar från låg självkänsla. Denna studie visar istället att osäkerhet hos framför allt de kvinnliga respondenterna tycks komma från föreställningar om maskulinitet. En sådan föreställning är den om mannen som offer för sin lust. Det kan därför tolkas som att könens emotionsregimer och könade manus bidrar till det Yvonne Hirdman (1998) kallar genuskoreografi. Det kan ses som att genuskoreografin försvårar parens sätt att göra förståelse av sitt kön samtidigt som det blir mer komplicerat för dem att göra relation online och offline. 48 Sammanfattningsvis visar alltså denna studie på att sociala mediers olika funktioner för interaktion både aktivit och passivt används för att presentera kärleksrelationer online. De kvinnliga respondenterna tycks vara mer aktiva då det kommer till att presentera relationen och partnern på sociala medier. De manliga responenterna tycks snarare ta avstånd från att presentera relationen online då de uppger att de är mer passiva i sitt användande. Trots att männen visade sig vara mer passiva, kan det ändå ses som ett sätt att göra relation genom att anta en autonom position. Deras sätt att interagera på sociala medier kan därför tolkas autonomi-­‐orienterat i förhållande till kvinnan, men relations-­‐orienterat i förhållande till andra män. Utifrån sin “plats” i kärleksrelationen tycks kvinnornas interaktion bekräfta de rådande föreställningarna kring vad som är feminint, och deras utsagor tolkas som relations-­‐orienterade. Ur ett performativt genusperspektiv tolkas därmed respondenternas utsagor som att de omedvetet gör kön och relation utifrån den rådande genusordningen och föreställningar om femininitet och maskulinitet. 7.1 Reflektioner kring metod och genomförande Jag är nöjd med hur studien genomfördes och anser att de resultat jag fick från det empiriska matieralet utgjorde en god grund för analysen. I samtliga frågeställningar samt intervjuteman upplever jag att en mättnad har nåtts och att svaren kan ses som uttömmande och giltiga. De resultat och antaganden som kan göras utifrån det empiriska materialet bekräftar att de kvinnliga respondenterna respektive de manliga respondenterna, tänker relativt olika i de frågor som diskuterades. I och med de olika åsikter och frågor som togs upp, kan studien ses som mångfacetterad. Vidare anser jag att de reflektioner och tolkningar som har gjorts i denna studie är transparenta samt icke generaliserande. Det jag anser kan ha förbättrats vid denna studie, är intervjufrågorna. Samma frågor ställdes till alla respondenter, men trots detta ställdes mycket varierade följdfrågor vilket kan ha påverkat slutresultatet. De olika följdfrågorna är ett resultat av hur mycket eller lite respondenten utvecklade ämnet i fråga, och huruvida de tog upp ytterligare information som inte berörde intervjufrågorna. Trots detta anser jag att individuella intervjuer var rätt val av metod för denna studie och intervjuns semi-­‐strukturerade form lämpade sig väl för studiens syfte. 49 Eftersom detta är en kvalitativ studie är de resultat jag har kommit fram till som sagt inte generaliserbara, men jag anser ändå att de bidrar till medieforkskningen med en intressant inblick i hur par använder-­‐ och förhåller sig till sociala medier ur ett interaktions-­‐ och presentationssyfte. 8. Förslag på fortsatt forskning Denna studie har studerat hur kärlekspar gör kön på sociala medier genom sättet de interagerar och presenterar sin partner/relation. Resultatet visar främst hur könens presentation av relationen skiljer sig åt, och att det tycks grunda sig i föreställningar om hur könen bör vara. Att båda könen tycks vara omedveta om sättet de gör kön i förhållande till dessa föreställningar reproducerar den rådande genusordningen där det maskulina är överordnat det feminina. Här anser jag att det vore intressant att undersöka vidare varför just kvinnan antar positionen som “representant” för relationen online. Vad kan göras för att förändra hur kvinnor tänker kring sin “plats” i relationen online? Vilka åtgärder kan föreslås för att dekonstruera heteronormativiteten i relation till dessa föreställningar kring könen? Detta är bara en av många möjligheter till forsatt forskning inom ämnet. Eftersom Internet och inte minst sociala medier tar allt större plats i pars liv, tror jag att det är viktigt att bedriva forskning som synliggör de normer och föreställningar som reglerar interaktion och presentation online. 50 9. Källförteckning Boyd, D. (2007). Why Youth (Heart) Social Network Sites: The Role of Networked Publics in Teenage Social Life. MacArthur Foundation Series on Digital Learning – Youth, Identity, and Digital Media Volume (ed. David Buckingham). Cambridge, MA: MIT Press. Boyd, D. (2011). Social Networked Sites as Networked Publics. I A networked Self. Papacharissi, Z (red.). New York: Routledge. Kvale, S. and Brinkmann, S. (2009). Interviews. Los Angeles: Sage Publications. Butler, J. (1999). Gender trouble. New York: Routledge. Clayton, R., Nagurney, A. och Smith, J. (2013). Cheating, Breakup, and Divorce: Is Facebook Use to Blame?. Cyberpsychology, Behavior, and Social Networking, 16(10), pp.717-­‐720. Connell, R. (1995). Masculinities. Berkeley: University of California Press. Connell, R. W. (2009). Om Genus. Göteborg: Daidalos. Ekström, M. och Larsson, L. (2000). Metoder i kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur. Elvin-­‐Nowak, Y. och Thomsson, H. (2003). Att göra kön. Stockholm: Bonniers. Fagerström, L. och Nilson, M. (2008). Genus, medier och masskultur. Malmö: Gleerup. Findahl, Olle. (2014). Svenskarna och Internet -­‐ Kommunikation och sociala nätverk. http://www.soi2014.se/kommunikation-­‐och-­‐sociala-­‐natverk/. Stockholm: Stiftelsen för Internetinfrastruktur Forsman, M. (2014). Duckface/Stoneface. Sociala medier, onlinespel och bildkommunikation bland killar och tjejer i årskurs 4 och 7. [PDF]. Stockholm: Statens medieråd 51 Fox, J. & Warber, K. (2014). Social Networking Sites in Romantic Relationships: Attachment, Uncertainty, and Partner Surveillance on Facebook. Cyberpsychology, Behavior, and Social Networking, 17(1), pp.3-­‐7. Goffman, E. (1959). The presentation of self in everyday life. Garden City, N.Y.: Doubleday. Granér, R. (1994). Personalgruppens psykologi. Lund: Studentlitteratur. Helsper, E. och Whitty, M. (2010). Netiquette within married couples: Agreement about acceptable online behavior and surveillance between partners. Computers in Human Behavior, 26(5), pp.916-­‐
926. Hirdman, Y. (1988). Genussystemet. Uppsala: Maktutredningen. Hirdman, A. (2008). Den ensamma fallosen. Stockholm: Atlas. Nationella sekretariatet för genusforskning. (2014). Genusforskningens terminologi. Genus. http://genus.se/meromgenus/ordlista#genus. Hämtad: 2015-­‐05-­‐20. Nixon, S. (2012). Exhibiting Masculinity. In Cultural Representations and Signifying Practices. Hall, S (red). London: SAGE Publications in association with Open University. Stangor, C. (2000). Stereotypes and prejudice. Philadelphia: Psychology Press. Thurén, T. (2008). Vetenskapsteori för nybörjare. Malmö: Liber. Turkle, S. (2010). Alone together: why we expect more from technology and less from each other. New York: Basic Books. Gustafsson, B., Hermerén, G. och Petterson, B. (2011). God forskningssed. [PDF]. ISBN 978-­‐91-­‐
7307-­‐189-­‐5. Stockholm: Vetenskapsrådet. Utz, S. & Beukeboom, C. (2011). The Role of Social Network Sites in Romantic Relationships: Effects on Jealousy and Relationship Happiness. Journal of Computer-­‐Mediated Communication, 16(4), pp.511-­‐527. 52 Wasshede, C., Wettergren, Å. och Jonsson, A. (2015). Feministiskt tänkande och sociologi. Lund: Studentlitteratur. West, C. och Zimmerman, D. (1987). Doing Gender. Gender & Society, 1(2). Pp.125-­‐151. 53 10. Appendix 10.1 Intervjuförfrågan Hej, Jag håller just nu på att skriva en C-­‐uppsats om etablerade pars sätt att interagera på sociala medier utifrån föreställningar om femininitet och maskulinitet och undrar om du skulle vara intresserad av att delta? Intervjun kommer att hållas på ett café och beräknas ta max. 1 timme. Eftersom jag kommer att intervjua par så får du gärna höra med din partner om han/hon skulle kunna tänka sig att delta också. Intervjuerna kommer dock hållas individuellt. Är du och din partner intresserade får ni gärna höra av er till mig via e-­‐mail eller ringa på nummer: 070-­‐xxx xxxx Jag bjuder på kaffe! Med vänlig hälsning, Linnéa Zanders 54 10.2 Intervjuguide Den här intervjun handlar som jag har berättat för dig i mailet, om hur par interagerar på sociala medier utifrån föreställningar om femininitet och maskulinitet. Frågorna jag kommer ställa dig rör dels: 1. Ditt användande av sociala medier / Uppfattningar om din partners användande av sociala medier. 2. Frågor rörande er relation och oskrivna regler. 3. Frågor kring specifika händelser och scenarion. För att specificera: När jag säger interagerar eller “gör” (på sociala medier) så syftar jag på de olika funktionerna som att: likea, kommentera bilder, skicka vänförfrågningar etc. Det här intervjumaterialet kommer enbart fungera som forskningsmaterial så det är jag som skriver ut det och det är ingen annan som kommer se det. Ditt namn kommer att bytas ut och jag kommer inte berätta något du har sagt för din partner, det är därför jag har valt att hålla personliga intervjuer. Har du några frågor till mig innan vi börjar? Då börjar intervjun i och med att jag slår på den här inspelningen Praktiker 1. Du kan väl börja med att berätta om hur du använder dig av sociala medier? 2. På vilket sätt skiljer sig ditt användande av sociala medier idag från då du var singel? 3. Är det någon skillnad på hur du använder sociala medier och hur din partner använder sociala medier? 4. Finns det något din partner gör på sociala medier som är typiskt killar/tjejer? (Då syftar jag alla form av interaktion på sociala medier) 5. Skulle du säga att du anpassar ditt sätt att bete dig på sociala medier utifrån hur din partner 55 beter sig? / Anpassar du ditt beteende efter andra? / På vilket sätt? 6. Har det hänt att din partner missuppfattar saker du gör på sociala medier? / Har du något exempel på detta? 7. Brukar du skriva om, lägga upp bilder på dig och din partner? / endast på din partner? -­‐ / Ge exempel? 8. Tror du att likes, kommentarer och andra funktioner på sociala medier används och uppfattas olika av män och kvinnor? / Om ja, vad tror du att detta beror på? 9. Tycker du att likes, kommentarer och vänförfrågningar väger olika ”tugnt” ur svartsjukesynpunkt? Netiketter/gränser 10. Vad för typ av oskrivna regler/netiketter anser du att par måste förhålla sig till när de interagerar utanför relationen på sociala medier? 11. Tror du att oskrivna regler för par online skiljer sig från de vi har i ”verkliga livet”? / På vilket sätt? 12. Skulle du säga att du och din partner har tydliga gränser för vad som är okej att göra på sociala medier eller är detta något oskrivet? 13. Hur skulle du reagera om din partner ”bröt” mot någon av dessa oskrivna regler? 14. Finns det något som är ”mer” okej för killar att göra på sociala medier, än vad det är för tjejer? / varför tror du det? 15. Vart anser du att gränsen går för hur ”intim” din partner kan vara med andra på sociala medier? / Tror du att män och kvinnor tänker olika kring detta? 16. Finns det någonting du inte skulle göra på sociala medier av hänsyn till din partner? 56 Specifika händelser 17. Kan du beskriva en situation då du har blivit arg/ledsen på din partner för något han/hon gjort på sociala medier? / Vad gjorde du då? -­‐ (Om det skulle hända vad skulle du göra då?) 18. Min syster berättade för mig att hon alltid tänker efter en gång extra innan hon gillar en bild eller kommenterar på sociala medier, eftersom hon inte vill att hennes man ska uppfatta det på fel sätt. Min systers man säger å andra sidan att han inte tänker efter utan trycker på ”gillaknappen” i förbifarten om han ser något han gillar, hur tänker du? 19. Tror du att sociala medier kommer att påverka hur vi har relationer i framtiden? (avslutande fråga)