1. No category

Biologisk mångfald i Landsbygdsprogrammet
All åtgärder i odlingslandskapet har
betydelse för den biologiska mångfalden.
Att behålla den innebär ett ständigt arbete.
Jordbruket är en förutsättning för många av
de positiva värden som förknippas med
odlingslandskapet t.ex. biologisk mångfald.
Men jordbruket påverkar ekosystemen både
positivt och negativt. Att bevara en
tillräcklig biologisk mångfald i
odlingslandskapet är en grundsten i ett
långsiktigt resursutnyttjande.
I Landsbygdsprogrammet
Ett fokus i Landsbygdsprogrammet är
biologisk mångfald. I programmet
finns flera insatser som har direkt
positiv effekt för den biologiska
mångfalden. Det finns också insatser
som indirekt har betydelse för
biologisk mångfald. I urvalsprocessen
för flera insatser värderas bland annat
positiv betydelse för biologisk
mångfald, till exempel vid anläggning
av våtmarker och investeringar för
ökad konkurrenskraft. Du kan läsa mer
om hur i handlingsplanen för
Landsbygdsprogrammet i Västra
Götalands län.
Pollinerande insekter behöver blommande växter. På
våren är sälg en värdefull matleverantör som gör att
pollinatörerna inte svälter. Men det går bra med ett
krypvide också.
Hamlade träd kan bli mycket gamla. Många olika
småkryp trivs i den grova barken och i alla håligheter
som med tiden bildas. Komplettarande ersättning
finns för hamling
Ständigt arbete
Odlingslandskapet är både många arters
livsmiljö och grunden för vår
livsmedelsförsörjning. Och de påverkar
varandra. Många gånger kan samma
jordbruksåtgärd ha olika effekt på den
biologiska mångfalden beroende på hur eller
när den genomförs. Att rensa alla gårdens
diken på en enda vinter har större negativ
effekt på livet i vattnet, än att rensa en del av
dem på sensommaren. Att stängsla så att ett
bryn med blommande buskar kommer med i
betesmarken ger större mångfald än att sätta
stängslet framför och låta brynet tas över av
skogen. Varje del av landskapet har sin egen
brukningshistoria och ser ut som det gör
beroende på tidigare generationers val av hur
de brukat landskapet. På en gård finns
groddjur i en våtmark som aldrig har
dränerats, på en annan finns en åkerren med
ängsflora kvar, ditt skvätt från
gödselspridningen aldrig nått. Att bedriva
effektivt jordbruk och att behålla den
biologiska mångfalden är ett ständigt arbete,
var dag.
Vad är biologisk mångfald?
Många arter är en stor biologisk mångfald.
Så tänker vi till vardags. Ska man vara noga
är biologisk mångfald variationen i allt
levande, från gennivå, till skillnader mellan
individer och mellan arter, till variation
mellan hela ekosystem. Arterna finns
utspridda i landskapet i stora och små
grupper. Om man ser många av en art,
brukar det betyda att den har en god miljö
och en säker framtid. Men inte alltid.
Bastardsvärmare
En grupp av bastardsvärmare i en betesmark
med gott om kärringtand och åkervädd, kan
vara nog så talrik där. Men kan vara väldigt
isolerad från andra grupper av samma art. De
kan som mest flyga upp till 10 km, men rör
sig ofta bara några hundra meter. Det ökar
risken för att den gruppen inte överlever om
något ändras i miljö där. Om platsen växer
igen eller om slåttern läggs för tidigt på
säsongen, kommer bastardsvärmaren att
försvinna på platsen.
pollinatörer ger högre chans till god
pollinering i framtiden. Man kan kalla det
riskspridning.
Variation
För att den biologiska mångfalden ska finnas
kvar på lång sikt behövs livsmiljöer som är
mer eller mindre i kontakt med varandra. Det
behövs ett nätverk som kan kallas grön
infrastruktur. När det är möjligt för växter
och djur att sprida sig mellan områden, kan
de lättare behålla livskraftiga grupper. Att
behålla och öka landskapets variation är
framgångsfaktor.
Alla konstruktioner som hör till det äldre
jordbrukssamhället är värdefulla kulturmiljöer idag
och ger variation i landskapet, som denna källare.
Byggen i sten blir boplats för många smådjur och
fåglar.
Med upphörd slåtter, igenväxning av ängar, bryn och
kantzoner minskar livsrummet för bastarsvärmare.
Fragmentering samt isolering av kvarvarande
livsmiljöer är också problem. Alla arter i södra
Sverige minskar nu. För att gynna bastardsvärmare
kan t.ex. en stor slåtteräng skördas i delar så att inte
alla nektarkällor försvinner samtidigt.
Mångfald som buffert
Att arter försvinner minskar landskapets
förmåga att leverera för oss nödvändiga
ekosystemtjänster som till exempel
pollinering. Man kan säga att en mångfald av
arter fungerar som en buffert. Det är särskilt
viktigt vid storskaliga förändringar, till
exempel av klimatet. Många olika arter
Kulturspåren
I dagens odlingslandskap finns spår av
tidigare generationers jordbrukande. Ibland
är de mycket påtagliga, som en stenmur,
ibland otydliga som ett gammalt åkerhak. De
har ett kulturhistoriskt värde och ger oss
mycket kunskap om hur man tidigare brukat
landskapet. Idag innebär de en fördel för den
biologiska mångfalden, eftersom de bidrar
till variation i landskapet. De som är skapade
för mycket länge sedan har en lång
kontinuitet i landskapet, vilket är värdefullt
för den biologiska mångfalden. Men även
sentida konstruktioner fungerar som boplats
för smådjur.
Betesdjuren är en nyckelart för den biologiska
mångfalden i odlingslandskapet. De skapar ett
ekosystem som är nödvändigt för många andra arter.
När man hittar nyckelarten så kan man börja letar
efter de andra arterna.
Slåtterängen är vårt lands allra artrikaste miljö. Idag
finns bara en promille kvar. Därför kan även insatser
för att återinföra slåtterängsbruk på extensiva vallar
vara av stor betydelse för biologisk mångfald på
landskapsnivå.
Bete och slåtter
Återkommande bete eller slåtter är
avgörande för många arter. Flera växter
samsas då om utrymmet och det gynnar i sin
tur många insekter, svampar och fåglar. Om
marken slutar betas luckras grässvålen upp
och mer osmakliga växter och lövsly tar
överhanden. Artrikedomen minskar
samtidigt som betesmarken tappar sina goda
produktionsegenskaper. Betesdjuren har
mycket stor betydelse för mångfalden.
Betesmarker ger i sig en värdefull variation i
landskapet. Dessutom finns en stor variation
inom dem, med olika vegetation i torra och
fuktiga delar och många småmiljöer mellan
blommande buskar och träd. De är också
rika på historiska spår
Extra utmaningar
Det finns många utmaningar för den som
sköter betesmark och slåtteräng. Att få fram
djuren till avlägsna skiften och skydda dem
mot rovdjur är två exempel. För att stödja
fortsatt skötsel av marken och ge djuren
extra skydd finns i vissa fall möjlighet att få
ersättning för transport till svårtillgängliga
platser och ersättning för rovdjursstängsel
inom Landsbygdsprogrammet.
Artrikast av dem alla
På slåtterängen skördas gräsväxten under
senare delen av sommaren. Förutom skörd
finns mycket annat jobb under året i en
ängen. Allra artrikast blir ängar som betas en
period efter slåttern. De få slåtterängar som
finns idag är en liten rest, bara en promille,
av de enorma arealer som för länge sedan
producerade gårdarnas vinterfoder. I
Landsbygdsprogrammet finns ersättning för
skötsel av betesmarker och slåtteräng och
extra ersättningar för kompletterande
åtgärder.
Bränning är en traditionell skötselmetod som kan öka
möjligheten för växter som mosippan att gro. Det
kan också bidra till ett försommarbete av hög
kvalitet, om betet föregående säsong varit svagt.
Komplettarande ersättning finns för bränning
Röja och restaurera
Den totala arealen betesmark och slåtteräng
minskar i Sverige, år för år. När marken
överges växter den igen och livsmiljö för
många arter försvinner. Ibland finns en del
växt- eller djurarter och inte minst
kulturmiljövärden, ännu kvar trots flera år
utan hävd. Genom att återuppta skötsel kan
de få en andra chans. Om tillräckligt av
biologiska och kulturhistoriska värden finns
kvar, finns två ersättningar inom
Landsbygdsprogrammet. En för snabba
engångsröjningar och en för fleråriga
restaureringsprojekt.
Utveckla natur- och kulturmiljön
Natur- och kulturmiljö är ett brett
begrepp. Men också något konkret
som kan användas som en resurs inom
till exempel besöksnäringar och grön
omsorg. Närhet till natur- och
kulturmiljöer förknippas ofta med
livskvalitet. Det lokala engagemanget
är i sin tur en framgångsfaktor för att
förvalta och utveckla landskapet. I
projekt i Landsbygdsprogrammet för
att utveckla natur- och kulturmiljöer
värderas t.ex. bidrag till biologisk
mångfald, men också kulturmiljöer och
samverkan.
Att skapa vatten
Genom intensiva utdikningar av
våtmarksområden sedan slutet av 1800-talet
har stora arealer våtmarksmiljöer förlorats.
Hela 70% av alla historiska våtmarker har
försvunnit i vårt län, i odlingslandskapet
mera. Ofta med statligt bidrag i syfte att
skapa mer odlingsmark. Våta marker är
biologiskt rika och ännu fler arter finns i våta
marker som sköts med bete eller slåtter. I
Landsbygdsprogrammet värderar
Länsstyrelsen biologisk mångfald vid
anläggning av nya våtmarker och åtgärder
för förbättrad vattenkvalitet. Det finns också
ersättningar för skötsel av våtmarker. Skötsel
av anlagd våtmark går också att kombinera
med miljöersättning för skötsel av betesmark
och slåtteräng.
Investeringar
Under flera år har lönsamheten i
animalieproduktionen minskat och
antalet betesdjur likaså. Det i sin tur
försämrar möjligheterna att hålla
värdefulla naturliga betesmarker och
strandängar öppna.
Animalieproduktion med betande djur
är högt prioriterat
Landsbygdsprogrammet, bland annat
vid investeringar för ökad
konkurrenskraft i jordbruket. Biologisk
mångfald gynnas av investeringar i
företag som sköter betesmarker.
Ekologisk produktion
Ekologisk odling kan gynna den biologiska
mångfalden, framförallt i slättbygd med
mycket växtodling. Ett exempel är en
inventering av fjärilar på konventionella och
ekologiska gårdar i Skåne, som fann
betydligt fler arter och individer av fjärilar i
fält och fältkanter på ekologiska gårdar. Det
finns också studier som visar att det i ett
småskaligt landskap inte skiljer mellan de
olika produktionsformerna. Där är hög andel
fältkant i förhållande till fältens storlek den
avgörande faktorn för mångfalden. Eller om
man vill ett odlingslandskap med hög
variation. I Landsbygdsprogrammet finns
ersättning för Ekologisk produktion och för
omställning till Ekologisk produktion.
I en studie på flera gårdar i Skåne fann man att
antalet fjärilsarter i fält- och fältkanter är 60% högre
på ekologiska gårdar, i slättbygd, än på
konventionella.
Text och foto Karin Persson