Generationsskiften i tider av smittor: - Juridiska fakulteten

 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Rida Ashir Uppgift 6 Generationsskiften i tider av smittor:
Om tolkningen av rekvisitet ”samma eller likartad
verksamhet” i 57 kap. 4§ 1st 1 IL JUDN09 Allmän företagsbeskattning Uppsats på juristprogrammet Examinator: Mats Tjernberg Termin: HT15 Antal ord: 6741 Innehållsförteckning
1. Inledning ..........................................................................................................1
1.1 Bakgrund .........................................................................................................1
1.2 Syfte ................................................................................................................1
1.3 Metod ..............................................................................................................2
1.4 Material ...........................................................................................................2
1.5 Disposition och avgränsningar ........................................................................2
2. Fåmansföretagsreglerna .................................................................................3
2.1 Allmänt ............................................................................................................3
2.2 Fåmansföretag .................................................................................................3
2.2.1 Delägare ................................................................................................4
2.2.2 Närstående ..............................................................................................4
2.2.3 Kvalificerade andelar .............................................................................5
2.3 Neutralitetsprincipen .......................................................................................6
3. Ägarskifte i fåmansföretag .............................................................................8
3.1 Allmänt om ägarskifte .....................................................................................8
3.2 Ägarskifte genom extern försäljning ...............................................................8
3.3 Ägarskifte genom generationsskifte ................................................................9
4. Samma eller likartad verksamhet ................................................................10
4.1 Allmänt ..........................................................................................................10
4.2 Praxis före trädadomarna ..............................................................................11
4.2.1 RÅ 1997 ref. 48 I-II..............................................................................11
4.2.2 RÅ 1999 ref. 28 och RÅ 2007 not. 66 .................................................11
4.3 Trädadomarna RÅ 2010 ref. 11 I-V ..............................................................12
4.3.1 Kapitaldomarna RÅ 2010 ref. 11 I och V ............................................12
4.3.2 RÅ 2010 ref. 11 II och IV ....................................................................14
4.3.3 RÅ 2010 ref. 11 III ...............................................................................16
4.4 Praxis efter trädadomarna ..............................................................................16
5. Slutsatser och analys .....................................................................................18
Käll- och litteraturförteckning .........................................................................21
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Taxeringsstatistik från 2008 visar att det i Sverige då fanns ca 200 000 aktiva, privata
aktiebolag som är fåmansföretag. Dessa företag hade 275 000 delägare och sysselsatte
ca 700 000 personer.1 Därmed är dessa företags fortlevnad och fortsatta tillväxt en
uppenbart angelägen fråga. I budgetpropositionerna från 2013 och 2014
uppmärksammande regeringen att beskattningen vid överlåtelser av andelar i
fåmansföretag i samband med ett generationsskifte (exempelvis inom familjen) bör
ses över.2
De generationsskiften som regeringen syftar på i budgetpropositionerna är sådana
som sker genom interna aktieöverlåtelser3 och som med tillämpning av karensregeln i
57 kap. 4§ 1st 1 IL tidigare innebar att aktieägaren kunde lägga ett företag som fick
innehålla ett upparbetat kapital i träda medan verksamheten flyttades till ett nytt
företag som leds av den yngre övertagande generationen.4 Tanken bakom sådana
generationsskiften är att den äldre generationen exempelvis ska trygga sin försörjning
genom att behålla delar av det upparbetade kapitalet eller för att kompensera de
syskon som inte ska driva verksamheten vidare.5 Efter karensperiodens utgång är
fåmansföretagsreglerna inte tillämpliga, vilket innebär att beskattning endast sker i
inkomstslaget kapital. En förutsättning för tillämpning av karensregeln är att varken
aktieägaren eller någon närstående till denne är aktiv i fåmansföretaget eller i ett annat
fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet. Senare års rättspraxis
rörande tolkningen av sistnämnda rekvisit har ifrågasatt gångbarheten av sådana
generationsskiften. Den är också anledningen till att regeringen i nämnda
budgetpropositioner uppmärksammat frågan och senare även tillsatt en utredning som
bland annat har till uppgift att utreda huruvida rättsutvecklingen medför att det sker en
olikbehandling av generationsskiften som sker internt respektive externt.6 Därmed
finns också anledning att undra huruvida neutralitet i beskattningen i detta avseende
upprätthålls.
1.2 Syfte
Syftet med förevarande uppsats är att undersöka och analysera huruvida senare års
rättsutveckling har medfört att generationsskiften som sker genom interna
aktieöverlåtelser och som innebär att företag med upparbetat kapital läggs i träda
1
SvSkT 2010:6-­‐7, s.602 f. Prop. 2012/13:1 s.276 & Prop. 2013/14:1 s.255 3
Härmed avses överlåtelse av andelar i ett fåmansföretag till ett annat av överlåtaren kontrollerat fåmansföretag, se Prop. 2007/08:19 s.18. 4
I och med avskaffandet av gåvo-­‐ och arvsskatten kan generationsskiften som sker genom gåva eller arv av aktier ske utan skattekonsekvenser. Kontinuitet i beskattningen gäller. 5
SvSkT 2013:4 s.335 6
Dir. 2014:42, Dir. 2015:2 2
1 missgynnas i skattemässigt hänseende i jämförelse med när företag överlåts externt
till en utomstående köpare. I syftet ingår även att undersöka huruvida
rättsutvecklingen ligger i linje med neutralitetsprincipen.
1.3 Metod
I förevarande uppsats kommer den rättsdogmatiska metoden att tillämpas. Med tanke
på att uppsatsens syfte förutsätter en utredning och analys av gällande rättsläge
kommer material till uppsatsen att inhämtas från de traditionella juridiska
kunskapskällorna i enlighet med rättskälleläran. Därmed ska lagstiftning, förarbeten,
praxis och doktrin på området undersökas och användas i enlighet med gällande
normer om vilka källor som är acceptabla och vilka slutsatser som kan dras av dessa.7
1.4 Material
Materialet som ligger till grund för förevarande uppsats utgörs av dels primärkällor,
dels litteratur. Till primärkällorna hör lagstiftning, förarbeten och praxis. Avgränsning
avseende praxis sker till avgöranden från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD).
Litteraturen består främst av monografier och artiklar i rättsvetenskapliga tidskriftet.
1.5 Disposition och avgränsningar
Uppsatsen är uppdelad på fem kapitel. I kapitel 2 behandlas fåmansföretagsreglerna
med särskilt fokus på de områden som har relevans för uppsatsens syfte. Därmed sker
inte en genomgång av regelkomplexet i stort. Fastän fåmansföretagsreglerna utöver
aktiebolag omfattar ekonomiska föreningar och fåmanshandelsbolag behandlas endast
aktiebolag i förevarande uppsats. 8 I samma kapitel beskrivs den skatterättsliga
neutralitetsprincipen. I kapitel 3 behandlas ägarskifte i fåmansföretag, både när det
sker externt och internt (generationsskifte). I kapitel 4 behandlas rekvisitet i 57 kap. 4
§ 1st 1 IL samma eller likartad verksamhet. Det sker med betoning på hur rekvisitet
har tolkats i relevant praxis i syfte att utröna gällande rätt. I avslutande kapitel 5 dras
slutsatser och rättsläget analyseras mot bakgrund av uppsatsens syfte.
7
8
Peczenik 1995, s.9 Se 56 kap. 2 och 4§§ IL 2 2. Fåmansföretagsreglerna
2.1 Allmänt
I och med införandet av ett dualt inkomstskattesystem9 beskattas förvärvsinkomster
progressivt upp till 57 % medan kapitalinkomster beskattas proportionellt upp till
högst 30 %. 10 Skillnaden i beskattning beroende på inkomstslag gör sig starkt
gällande vid beskattningen av fåmansföretag som drivs i aktiebolagsform. Redan
innan införandet av det duala inkomstskattesystemet identifierade lagstiftaren
problemet, i form av skatteundandragande, som kan uppstå om förvärvsinkomster
genom bolagisering medför otillbörliga fördelar för den enskilde delägaren i
fåmansföretag.11 Därför ansågs det angeläget, i samband med skattereformen, med
särskilda regler som upprätthåller en progressiv beskattning av förvärvsinkomster
även när dessa uppstår inom bolagssektorn. 12 En delägare som arbetar i ett
fåmansföretag ska i enlighet med lagstiftningens syfte ha en identisk skattebelastning
som en löntagare utan ägarintresse.13
2.2 fåmansföretag
Fåmansföretag definieras på fler än ett håll i inkomstskattelagen. Den grundläggande
definitionen enligt huvudregeln återfinns i 56 kap. 2§ 1 IL enligt vilken med
fåmansföretag avses aktiebolag (och ekonomiska föreningar) där fyra eller färre
delägare äger andelar som motsvarar mer än halva rösterna för samtliga andelar i
företaget.14 Mot bakgrund av 2 kap. 2§ IL omfattar definitionen även utländska
motsvarigheter. Lagstiftarens avsikt är uppenbarligen att identifiera företag där ett
fåtal delägare har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Av 56 kap. 5§ IL
framgår att vid bedömningen av huruvida ett företag är ett fåmansföretag enligt 56
kap. 2§ 1 IL ska en person och dennes närståendekrets (se 2.3) anses som en enda
delägare.
Utöver definitionen enligt huvudregeln återfinns i 57 kap. 3§ 2st IL ett utvidgat
fåmansföretagsbegrepp som gäller inom ramen för de särskilda reglerna för utdelning
och kapitalvinst i fåmansföretag. Enligt nämnda lagrum gäller att om flera delägare
själva eller genom närstående är eller de senaste fem beskattningsåren har varit
verksamma i betydande omfattning i företaget eller i ett av företaget direkt eller
indirekt ägt fåmansföretag ska de anses som en enda delägare. Således innebär denna
definition att ett företag, trots att det inte kvalificerar sig enligt definitionerna i 56
9
Prop. 1989/90:110, SFS 1990:651 Onoterade aktier träffas av en effektiv skattesats på 25 %, se 42 kap. 15a§ IL. Kapitalinkomster i fåmansföretag kan delvis träffas av en effektiv skattesats på 20 %, se 57 kap. 20§ IL. 11
SOU 1975:54 s.44 ff. 12
Prop. 1990/91:54 s.218 13
Prop. 1990/91:54 s.219 14
I p.2 i lagrummet återfinns en annan definition för de fall näringsverksamheten är uppdelad. I 56 kap. 4§ IL utvidgas definitionen till att omfatta fåmanshandelsbolag, bakgrunden till det är RÅ 2001 ref 5 I, se prop. 2001/02:46 s.21,38,40 f. 10
3 kap. 2§ IL ändå omfattas av reglerna avseende utdelning och kapitalvinst i
fåmansföretag. I enlighet härmed har Regeringsrätten (numera Högsta
Förvaltningsdomstolen, HFD) i RÅ 1993 ref. 99 bedömt ett aktiebolag med 150
verksamma delägare som ett fåmansföretag. Förtjänsten med den utvidgade
definitionen inom ramen för utdelning och kapitalvinst är, utifrån lagstiftarens
synvinkel, att exempelvis konsultföretag med flertalet delägare och i vilka delägarnas
arbetsinsatser är avgörande för vinstgenereringen således omfattas av regelverket.15
Mot bakgrund av RÅ 2001 ref. 5 I där aktieägarna var verksamma i ett dotterbolag
och inte i moderbolaget stod det klart att reglerna kunde kringgås. Därför har
lagstiftaren korrigerat lagtexten så att verksamhet i indirekt ägt fåmansföretag också
omfattas.
2.2.1 Delägare
Med delägare avses enligt 56 kap. 6§ 1st IL en fysisk person som direkt eller indirekt
äger eller innehar andelar i företaget. Definitionen som således förutsätter att
delägarskapet innehas av en fysisk person gäller enligt förarbetena generellt inom
regelverket för fåmansföretag.16 Av 56 kap. 7§ framgår att dödsbon inte omfattas av
det som sägs om en fysisk person. Av RÅ 1979 Aa 240 framgår att det för bedömning
av fysisk persons delägarskap saknar betydelse att denne är bosatt i Sverige eller
utomlands eller att denne är svensk eller utländsk medborgare.
2.2.2 Närståendekretsen
I 2 kap. 22§ IL definieras ett generellt närståendebegrepp för inkomstskattelagens
vidkommande. Av RÅ 1990 ref. 22 och RÅ 1992 ref. 56 kan slutsatsen dras att
regleringen är uttömmande.17 Av nämnda lagrum framgår att som närstående anses
make, förälder, mor- och farförälder, avkomling och avkomlings make, syskon,
syskons make och avkomling samt dödsbo som den skatteskyldige eller någon av de
nämnda personerna är delägare i. Av 2 kap. 21§ IL framgår att styvbarn och
fosterbarn räknas som barn och enligt 2 kap. 22§ 2st IL räknas de också som
avkomling. Av 2 kap. 20§ IL framgår att med makar ska jämställas sambor som har
varit gifta eller som har eller har haft gemensamma barn. I övrigt innehåller
inkomstskattelagen inte en definition av de begrepp som förekommer i 2 kap. 22§ IL.
Att lagstiftaren valt att begagna det vidare begreppet avkomling istället för barn tyder
dock på att det är avsett att omfatta alla som härleder sitt släktskap uppåt till en
person, dvs. barn, barnbarn, barnbarns barn och så vidare.
Utöver att avgränsa närståendekretsen innehåller inkomstskattelagen således ingen
begreppsapparat som definierar vad som avses med de upptagna begreppen. Enligt
Lindencrona får det anses som en allmän princip i svensk skattelagstiftning att ord
15
Tivéus 2014, s.28, Rydin, Båvall 2012, s.63 Prop. 1999/2000:2 del 2 s.621 17
Se dock RÅ 1987 ref. 125 där Regeringsrätten antydde att närståendekretsen kan utvidgas om en tillämpning skulle lede till ett uppenbart orimligt resultat. 16
4 och andra begrepp som inte har en klar innebörd i skattelagstiftningen och som har en
klar civilrättslig innebörd också ska ha denna innebörd i skatterätten.18 Ett exempel
härom är adoptivbarn som inte omnämns särskilt i exempelvis 2 kap. 21§ IL eftersom
dessa i civilrätten jämställs med biologiska barn.
Syftet med att inkludera närstående i definitionen av fåmansföretag och att inkludera
dessa i uppfyllandet av centrala rekvisit såsom kvalificerade andelar (se nedan 2.2.3),
är att förhindra att regelverket kringgås genom att familjemedlemmar används som
bulvaner.19
2.2.3 Kvalificerade andelar
Att ett företag i enlighet med de tidigare diskuterade definitionerna är ett
fåmansföretag är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att de särskilda
fåmansföretagsreglerna om utdelning och kapitalvinst ska tillämpas. Härutöver
fordras att den enskilde delägaren innehar s.k kvalificerade andelar. Enligt 57 kap. 2§
IL ska utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar enligt en ordning som
anvisas i kapitlet tas upp dels i inkomstslaget tjänst, dels i inkomstslaget kapital.
Härmed är kvalifikationen av central betydelse för regelsystemets tillämpning.
Det finns två sätt varpå en andel kan anses kvalificerad. I 57 kap. 4§ 1st 1 IL anvisas
att en andel i ett fåmansföretag är kvalificerad under förutsättning att ”andelsägaren
eller någon närstående under beskattningsåret eller något av de fem föregående
beskattningsåren varit verksam i betydande omfattning i företaget eller i ett annat
fåmansföretag eller i ett annat fåmanshandelsbolag som bedriver samma eller likartad
verksamhet (min kurs.).
Rekvisitet verksam i betydande omfattning kan uppfattas väldigt relativt och har
därför gett upphov till en riklig praxis kring dess tolkning. För uppsatsens
vidkommande räcker det med att konstatera att endast sådan aktivitet från delägarens
eller närståendes sida beaktas som har haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen
i företaget. Detta innebär i sin tur att det inte heller föreligger ett krav på heltidsarbete
eller lägsta gräns för arbetade timmar utan den nedlagda arbetsinsatsen måste sättas i
relation till företagets omfattning, verksamhet och andra omständigheter av
betydelse.20
Den i lagtexten angivna femårsperioden, karenstiden, var fram till taxeringsåret 1997
en tioårsperiod.21 Syftet med karenstiden är att hindra kringgåenden av regelsystemet
genom att upparbetat kapital sparas i företaget tills arbetsinsatser av betydande
omfattning upphört för att därigenom beskattas utanför fåmansföretagsreglerna.22 I
18
Lindencrona 1974, s.38 19
SOU 2002:52 del 1 s.323 Prop. 1989/90:110 s. 468, 703 21
Prop. 1996/97:45 s.44 22
Prop. 1989/90:110 s.468, SOU 2002:52 del 1 s.289, Rydin, Båvall 2012, s.72 20
5 och med karenstiden kan så ske endast efter utgången av densamma. Regleringen
innebär också att fåmansföretagsreglerna kan komma att bli tillämpliga på företag
som inte utgör ett fåmansföretag, nämligen i den situationen att företaget någon gång
under den senaste femårsperioden har varit ett fåmansföretag i vilket delägare eller
närstående har varit verksamma i betydande omfattning men som inte längre är ett
fåmansföretag på grund av att exempelvis utomståenderegeln enligt 57 kap. 5§ IL nu
äger tillämpning.23
Rekvisitet samma eller likartad verksamhet behandlas utförligt i kapitel 4.
Det andra sättet varpå en andel kan bli kvalificerad framgår av 57 kap. 4§ 1st 2 IL
enligt vilken en andel är kvalificerad om ”företaget, direkt eller indirekt, under
beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren har ägt andelar i
ett annat fåmansföretag eller i ett fåmanshandelsbolag och andelsägaren eller någon
närstående under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren
varit verksam i betydande omfattning i detta fåmansföretag eller
fåmanshandelsbolag”. Här bör beaktas att rekvisitet samma eller likartad verksamhet
saknas. Detta har i RÅ 2005 ref. 3 tolkats som att fastän det inte är en avsedd skillnad
i förhållande till punkt 1 i lagrummet, ordalydelsen ändock är klar och får därmed
anses reglera i vilka fall andelar ska anses vara kvalificerade på ett uttömmande sätt. I
rättsfallet ansåg Regeringsrätten att andelar i ett moderbolag inte var att anse som
kvalificerade när andelsägaren inte hade varit verksam i betydande omfattning vare
sig i moderbolaget eller i dess dotterbolag, men däremot i ett annat fåmansföretag
som bedrev samma eller likartad verksamhet som i dotterbolaget.24
2.3 Neutralitetsprincipen
Neutralitetsprincipen som rättsprincip är inte reglerad i lag utan är inducerad. Det
senare innebär att principen indirekt kommer till uttryck i det skatterättsliga
regelverket. Neutralitetsprincipen är dessutom specifik för skatterätten och inte
allmän inom rättssystemet.25 Neutralitetsprincipens genomslag i skatterätten förväntas
medföra att den enskilde skattebetalarens val mellan flera handlingsalternativ inte
primärt styrs av skattereglernas utformning.26 Om de olika handlingsalternativen är
ekonomiskt likvärdiga före skatt är målsättningen att de även efter skatt uppfattas som
likvärdiga. Neutralitetsprincipens berättigande ligger främst i nationalekonomiska
teorier enligt vilka resursallokering effektivast sker genom att marknadsmässiga och
inte skattemässiga faktorer tillåts vara styrande. Därmed är det främst en ekonomisk
princip.27
Rydin, Båvall 2012, s.72, HFD 2012 not. 62 Se Tivéus 2014, s.51 f., SN 2009 s.443 25
Påhlsson 2007, s.34 26
Prop. 1989/90:110 s.302, 316 27
Påhlsson 2007, s.32 f. 23
24
6 Å andra sidan är inte heller målsättningen med skattereglernas utformning att
fullständig neutralitet ska råda. En sådan ordning skulle ofta leda till komplicerade
och svårtillämpliga regler. Dessutom skulle en sådan ordning förutsätta att all
skatteplanering upphör, vilket är en orimlig förhoppning.28
Syftet med fåmansföretagsreglerna är att delägare i fåmansföretag inte ska få
oavsedda skattefördelar. Därmed är syftet inte att delägare i fåmansföretag ska
beskattas hårdare, utan att neutralisera beskattningen mellan verksamma delägare i
fåmansföretag, övriga aktiebolag och inte minst löntagare utan ägarintresse.29
28
Påhlsson 2003, s.62 Prop. 1975/76:79 s. 38 29
7 3. Ägarskifte i fåmansföretag
3.1 Allmänt om ägarskifte
När en företagare vill överlåta ägandet (och kanske driften) av sitt fåmansföretag kan
tre generella alternativ utstakas. Aktierna kan säljas till utomstående (extern
avyttring), överlåtas till den yngre generationen, exempelvis avkomlingar
(generationsskifte) eller att aktierna överlåts till avkomlingarna som arv efter
företagarens frånfälle.30 Vilket alternativ som väljs beror självklart till stor del på hur
exempelvis företagaren alternativt den yngre generationen ser på att driva
verksamheten vidare. Å andra sidan måste också skattesystemets utformning och dess
styrande effekt på människors handlande vägas in, vilket torde ge en delförklaring till
vilket alternativ som väljs. 31 Mot bakgrund av uppsatsens syfte, att undersöka
huruvida generationsskiften försvåras av rättsutvecklingen kring rekvisitet ”samma
eller likartad verksamhet” är utgångspunkten här att belysa generationsskiften som är
närmast jämförbara med externa försäljningar, vilket är generationsskifte genom
interna aktieöverlåtelser, må så vara att det sker till underpris. Anledningen härtill är
att den äldre generationen, likt i situationen vid extern försäljning, vill tillgodogöra
sig en kompensation för sig själv eller för avkomlingar som inte fortsätter
verksamheten.32
3.2 Ägarskifte genom extern försäljning
Utgångspunkten är följande fiktiva scenario. A äger till 100 % det rörelsedrivande
fåmansföretaget XAB. As andelar i XAB är kvalificerade enligt 57 kap. 4§ 1st 1 IL
eftersom hen är verksam i betydande omfattning i företaget. Nu överväger A att
överlåta företaget till en extern köpare.
A kan självklart sälja aktierna i XAB direkt till den externa köparen mot ett
marknadsmässigt vederlag. Detta skulle dock medföra ett skatteutfall som mot
bakgrund av andra alternativ inte är det mest optimala, eftersom en direkt försäljning
skulle innebära att de särskilda utdelnings- och kapitalvinstreglerna för fåmansföretag
i 57 kapitlet IL skulle få full genomslagskraft. Vad A istället kan göra är att hen
startar ett nytt helägt aktiebolag, NYAB, till vilken hen överlåter aktierna i XAB mot
revers. Således uppkommer ett koncernförhållande i vilken NYAB är moderbolag och
XAB är dotterbolag. Därefter överlåter NYAB aktierna i XAB mot marknadsmässigt
vederlag till den externa köparen. Med tanke på att NYABs andelar i XAB är
näringsbetingade i enlighet med 24 kap. 13-14§§ IL är kapitalvinsten med anledning
av avyttringen skattefri enligt 25a kap. 5§ IL. Därefter kan A låta NYAB med de
ansamlade vinstmedlen vila under den femåriga karenstiden för att därefter
tillgodogöra sig en utdelning av vinstmedlen till en effektiv beskattning av 25 % i
30
SN 2004 s.304 Rydin, Båvall 2012, s.362 32
SN 2004 s.306 f. 31
8 enlighet med 65 kap. 7§ och 42 kap. 15a§ IL. Under karensperiodens gång kan A ta ut
en årsvis utdelning uppgående till gränsbeloppet till en beskattning av 20 % i enlighet
med 57 kap. 10 och 20§§ IL. Det bör påpekas att det ovannämnda förutsätter att A
eller närstående inte är verksamma i NYAB eller i ett annat företag som bedriver
samma eller likartad verksamhet i en omfattning som kvalificerar andelarna enligt 57
kap. 4§. Å andra sidan torde inte andelarna i kapitalförvaltande företag i vilken
aktieägarens arbetsinsats blott är förvaltning av aktieposten anses vara kvalificerade.33
3.3 Ägarskifte genom generationsskifte
I förevarande fall är förutsättningarna identiska med scenariot ovan men med
skillnaden att NYABs aktier i XAB inte överlåts till en extern köpare utan till As
barns nystartade YAB. As barn avser att fortsätta driva rörelsen i XAB. A kommer
härefter inte att vara verksam i betydande omfattning i NYAB vilket är identiskt med
situationen vid den externa försäljningen ovan. Dock innebär rättsutvecklingen att
karensperioden om 5 år inte kommer att börja löpa så länge As barn fortsätter att driva
rörelsen i XAB. Detta beror på den tolkning av rekvisitet samma eller likartad
verksamhet som har vunnit gehör i praxis.
33
Se RÅ 2004 ref. 61 9 4. Samma eller likartad verksamhet
4.1 Allmänt
Tidigare i uppsatsen har konstaterats att karensregeln i 57 kap. 4§ 1st 1 IL tillgodoser
ett behov av att upparbetat kapital i ett fåmansföretag inte ska kunna lämna
tillämpningsområdet för fåmansreglerna och plötsligt kunna beskattas enligt vanliga
regler. Lagstiftaren har således gjort en bedömning att en karensperiod om 5 år efter
den tidpunkten ett företag slutar omfattas av de särskilda utdelnings- och
kapitalvinstreglerna ska gälla, inom vilken företaget fortsätter att lyda under samma
regler.
Sedd mot bakgrund av rekvisitet att inte endast verksamhet i det enskilda
fåmansföretaget utan även ”i ett annat fåmansföretag eller i ett fåmanshandelsbolag
som bedriver samma eller likartad verksamhet” beaktas framgår det att lagstiftaren
har velat förhindra kringgåenden av fåmansföretagsreglerna som innebär att
verksamheten flyttas mellan olika företag samtidigt som upparbetat kapital sparas i ett
vilande företag under karenstidens gång. I sådana fall ska i enlighet med nämnda
rekvisit karenstiden inte börja löpa förens verksamhet i det senare företaget som
bedriver samma eller likartad verksamhet också har upphört. 34 Aktierna i det
överlåtande företaget ska alltså fortsätta vara kvalificerade så länge verksamheten
fortsätter i det förvärvande företaget av andelsägaren i det överlåtande företaget eller
dennes närstående. 35 I lagmotiven anges att bestämmelsen således ska undanröja
oklarheter i ett inledningsskede när verksamhet påbörjas i ett nytt företag. Den
verksamhet som tidigare har bedrivits i det överlåtande företaget ska medföra att
aktierna i det förvärvande nya företaget ska anses kvalificerade utan att det behöver
visas att en aktiv verksamhet de facto har kommit igång.36
Innan regelns ordalydelse ändrades år 1995 till dagens innehöll regeln en skrivning
om att bestämmelsen skulle gälla under förutsättning att den andra verksamheten
påbörjades innan karenstidens utgång. I senare förarbetsuttalanden togs slopandet av
den formuleringen till intäkt att det numera bör vara möjligt att låta ett trädabolag
innehållandes kapital vila under en femårig karenstid medan rörelsen drivs vidare i ett
nytt fåmansföretag.37 Egentligen torde ändringen ha avsett att bedömningen avseende
vilket företag som ska anses bedriva samma eller likartad verksamhet skulle flyttas
från att tidigare ha varit det förvärvande företaget till att istället avse det överlåtande
företaget.38
34
Prop. 1989/90:110 s.468, 703 f. SOU 2002:52 del 1 s.290 36
Prop. 1995/96:109 s.88 37
SOU 2002:52 del 1 s.291, 324-­‐325. 38
SN 2009 s.439 35
10 Frågan som inställer sig är därmed vad som avses med samma eller likartad
verksamhet, eller enklare uttryckt, vad som avses med verksamhet. I förarbeten
konstateras att rekvisitet är så allmänt formulerat att det inte går att precisera
bestämmelsens räckvidd. Däremot ansågs att genom praxis har rekvisitets närmre
innebörd preciserats så långt det är möjligt.39 Nedan ska relevant praxis utredas. Mot
bakgrund av hur rekvisitet har tolkats kan praxis indelas i perioden före och efter de
s.k trädadomarna (RÅ 2010 ref. 11 I-V).
4.2 Praxis före trädadomarna
4.2.1 RÅ 1997 ref. 48 I-II
I RÅ 1997 ref. 48 I-II skulle i det ena fallet (I) XAB:s aktiepost i TAB överlåtas till
NYAB. I det andra fallet (II) skulle DAB:s fastighet överlåtas till NYAB.
Utgångspunkten i båda förhandsbeskeden var att aktieägarna eller närstående hade
varit verksamma i betydande omfattning i de överlåtande företagen men att de inte
skulle vara det i respektive NYAB. Därmed krävdes det, för att aktierna i NYAB
skulle anses vara kvalificerade, att överlåtande företag och NYAB bedriver ”samma
eller likartad verksamhet”. I det avseendet uttalade domstolen att det nya företagets
verksamhet härefter kommer att avse innehav och förvaltning av en betydande
aktiepost respektive fastighet vars innehav tidigare var betingad av överlåtande
företagens verksamhet. Eftersom anknytningen mellan aktieinnehavet respektive
fastigheten och de överlåtande företagens rörelse består även efter aktieöverlåtelsen
måste överlåtande företagen och NYAB anses bedriva samma eller likartad
verksamhet.
Av Regeringsrättens domslut i de två redogjorda fallen kan slutsatsen dras att
domstolen ger ordet verksamhet en vidsträckt tolkning genom att låta det omfatta
tillgångar vars innehav har varit betingad av verksamheten i det överlåtande företaget.
De två fallen visar också på att ägarnas aktivitet i det överlåtande företaget ”smittar
framåt” på ägarnas aktier i det övertagande företaget.
4.2.2 RÅ 1999 ref. 48 och RÅ 2007 not. 66
I RÅ 1999 ref. 28 var sökandena i samma proportion delägare i XAB och YAB. XAB
bedrev verksamhet inom området för finansiell rådgivning åt företag och YAB
förvaltade en nationell fond. Sökandena, tillika delägarna, hade förutom en inte varit
delaktiga i båda företagen. Tillämpning av utomståenderegeln i 57 kap. 5§ IL kunde
därför medföra att ingendera av företagen träffades av fåmansföretagsreglerna,
eftersom gränsen anses gå vid 30 %.40 Innan den frågan avgjordes fordrades därför att
avgöra huruvida de två företagen bedrev samma eller likartad verksamhet. I
besvarandet av sistnämnda fråga anförde Regeringsrätten med hänvisning till
lagmotiven och RÅ 1997 ref. 48 att rekvisitet ”i huvudsak” kan ha betydelse när
39
SOU 2002:52 del 1 s.313 Prop. 1989/90:110 s.468, 704 40
11 verksamhet påbörjas i ett nytt företag, vilket tyder på att den är avsedd att sa sikte på
fall där hela eller delar av verksamheten i ett fåmansföretag överförs till ett annat
fåmansföretag vars verksamhet ligger inom ramen för den tidigare bedrivna
verksamheten eller att samband föreligger mellan företagen. Därför kunde XAB och
YAB inte anses bedriva samma eller likartad verksamhet. Skatterättsnämnden ansåg
tvärtom att det bedrevs samma eller likartad verksamhet med grund i ägaridentitet och
på de sätt inkomsterna genererats i företagen. Regeringsrätten tog däremot fasta på
bestämmelsens syfte att förhindra verksamhetsöverföringar som sker för att undvika
fåmansföretagsreglerna. Däremot torde Regeringsrättens reservation att detta gäller ”i
huvudsak” innebära att överföring av verksamhet inte är en förutsättning för att kunna
konstatera att två fåmansföretag bedriver samma eller likartad verksamhet.
I det fastställda förhandsavgörandet RÅ 2007 not. 66 bekräftades synsättet som
kommer till uttryck i RÅ 1999 ref. 28. I fallet ägde sökanden genom ett holdingbolag
100 % av aktierna i YAB som var franchisetagare. Andelarna häri var kvalificerade.
YAB ägde i sin tur andelar i ZAB som var franchisegivare. Frågan var om
fåmansföretagen kunde anses bedriva samma eller likartad verksamhet.
Skatterättsnämnden drog slutsatsen att eftersom någon verksamhet i den mening som
avses i RÅ 1999 ref. 28 inte hade överförts mellan företagen, blott
franchisingaspekten inte kunde föranleda att företagen anses bedriva samma eller
likartad verksamhet. En intressant aspekt är att båda Skatterättsnämnden och
Regeringsrätten betonar att bedömningen utgår från att transaktioner mellan företagen
i egenskap av franchisegivare och franchisetagare sker på marknadsmässiga villkor.
Om man utgår från att transaktioner inte hade skett på marknadsmässiga villkor,
exempelvis till underpris, så sker det en värdeöverföring i form av kapital. Huruvida
en sådan värdeöverföring av kapital skulle ha kunnat inbegripas i ”överlåtelse av hela
eller delar av verksamhet” låter domstolen vara osagt, se dock nedan 4.3.1.
4.3 Trädadomarna
De s.k trädadomarna är fem, av Regeringsrätten fastställda, förhandsavgöranden.
Benämningen beror på att alla fem fall innehöll ett steg som innebar att kapital
sparades eller skulle sparas i vilande bolag, trädabolag, under den avsedda
karenstiden. Nedan behandlas trädadomarna efter tematiskt samband.
4.3.1 Kapitaldomarna RÅ 2010 ref. 11 I och V
I fall I ägde A samtliga aktier i moderbolaget (MB) som i sin tur ägde samtliga aktier i
dotterbolaget (DB). MB var ett renodlat holdingbolag med enda uppgift att äga
aktierna i det rörelsedrivande DB. DB i sin tur bedrev konsultverksamhet och
kapitalförvaltning av de genererade vinstmedlen. Utgångspunkten var att As aktier i
MB var kvalificerade eftersom denne var verksam i betydande omfattning i DB. A
avsåg att avskilja medel från DB och föra över dessa genom utdelning antingen till
MB eller till ett nytt aktiebolag, NYAB. Frågan var huruvida ett sådant förfarande
kunde medföra att MB alternativt NYAB därefter kunde ligga i träda under
12 karensperioden för att A därefter skulle kunna tillgodogöra sig kapitalet utanför
fåmansföretagsreglerna eller om aktierna skulle anses vara kvalificerade.
Skatterättsnämnden redogjorde som utgångspunkt för rättsläget mot bakgrund av RÅ
1999 ref. 28, att rekvisitet samma eller likartad verksamhet i huvudsak avser fall där
hela eller delar av verksamheten överförs till ett annat fåmansföretag och där
verksamheten i det senare företaget ligger inom ramen för den tidigare bedrivna
verksamheten eller då likartat samband föreligger mellan bolagen. Därtill uttalade
Skatterättsnämnden, för första gången, att beroende på vilka aktier som är under
bedömning kan jämförelsen utgå från verksamheten i det överlåtande eller det
förvärvande företaget, inte minst eftersom lagtexten inte innehåller en begränsning i
det avseendet. Att en jämförelse kan avse båda fallen, ansåg Skatterättsnämnden, är
också i linje med lagstiftningens syfte att det inte ska vara möjligt att kringgå
fåmansföretagsreglerna genom att flytta verksamhet mellan företag samtidigt som den
samlade verksamheten fortsätter. Detta med hänvisning till både RÅ 1997 ref 48 I-II
och förarbetsuttalanden. Därmed skulle aktierna i DB alternativt NYAB komma att
bli kvalificerade.
I fall V ägde A det nybildade XAB. Han var också hälftenägare i YAB som var ett
moderbolag i en koncern som bedrev fastighetsförvaltning. A avsåg att bilda
ytterligare ett bolag, NYAB, som skulle komma att bedriva fastighetsförvaltning.
YAB avsåg nu att avyttra aktierna i sitt dotterbolag ZAB, varav hälften skulle
överlåtas till As XAB till underpris, som därefter skulle överlåta aktierna externt till
marknadspris. Efter den externa överlåtelsen skulle XAB komma att innehålla likvida
medel som skulle lånas ut till koncernbolaget YAB och NYAB för användning i
bolagens fastighetsförvaltning. Fråga var om aktierna i XAB skulle komma att bli
kvalificerade eftersom XAB och YAB skulle komma att anses bedriva samma eller
likartad verksamhet. Med utgångspunkt i samma skäl för avgörandet av fall I ansåg
Skatterättsnämnden att i och med att ZAB avyttras externt genom XAB kommer
vinstmedlen att tillfalla XAB istället för att vara kvar i YAB. Därmed har YABs
verksamhet delats upp på två bolag och XAB kommer härefter att bedriva
utlåningsverksamhet till YAB.
I de två redovisade fallen introduceras ett nytt koncept, nämligen att redan överföring
av kapital från ett fåmansföretag till ett annat fåmansföretag där delägaren eller
närstående är aktiv likställs med överföring av verksamhet, och därmed kommer
karensperioden i det överlåtande företaget inte att börja löpa. Med andra ord en
kapitalsmitta. En intressant tanke är hur koncernbidrag från dotterbolag till
moderbolag ska bedömas i och med kapitaldomarna. Med tanke på att koncernbidrag
civilrättsligt är att betrakta som vinstutdelning kan således koncernbidrag komma att
likställas med att verksamheten har delats upp.41
41
SvSkT 2011:1 s.60 13 4.3.2 RÅ 2010 ref. 11 II och IV
I fall II, som delvis fastställdes av Regeringsrätten, ägde A och B hälften var i XAB
som bedrev detaljhandel avseende möbler genom ett helägt dotterbolag. Som led i ett
generationsskifte bildades YAB och ZAB. Därefter överlät dotterbolaget
verksamheten avseende inomhusmöbler till YAB och verksamheten avseende
utomhusmöbler till ZAB. Därefter fusionerades dotterbolaget upp i moderbolaget
XAB. Senare överlät A och B aktierna i YAB och ZAB till barnen. Verksamheterna i
YAB och ZAB fortsatte i en fastighet ägd av XAB. A och Bs begäran om
förhandsavgörande avsåg frågan huruvida deras aktier i XAB är kvalificerade. A och
B övervägde också ett annat tillvägagångssätt om det skulle anses att aktierna i XAB
är kvalificerade. I så fall undrade sökandena huruvida nybildande av ett nytt
aktiebolag, NYAB, och överlåtelse av aktierna i XAB till NYAB för
omkostnadsbeloppet skulle medföra att andelarna i NYAB blir kvalificerade, och om
inte, huruvida skatteflyktslagen skulle äga tillämpning. I likhet med de föregående
fallen hänvisade Skatterättsnämnden som utgångspunkt till RÅ 1999 ref. 28 ifråga om
verksamhetsöverföring och upprepade sitt resonemang om att beroende på vilka aktier
som ska bedömas jämförelsen kan utgå från verksamheten i det överlåtande eller i det
förvärvande företaget. Härmed förklarade Skatterättsnämnden att verksamheten som
tidigare bedrevs i X AB (och dessförinnan i dess dotterbolag) numera är uppdelad på
tre bolag varav närstående till A och B är verksamma i betydande omfattning i två av
bolagen. Därmed ansågs andelarna i X AB vara kvalificerade.
Som svar på frågan huruvida en överlåtelse av aktierna i XAB till NYAB medför att
andelarna i NYAB också blir kvalificerade blev svaret nekande. I detta avseende
hänvisade Skatterättsnämnden till RÅ 2005 ref. 3 (se ovan 2.2.3) och lydelsen av 57
kap. 4§ 1st 2 IL. Fastän andelarna i XAB är smittade av verksamheten i YAB och
ZAB följer av lagtexten i p.2 att andelarna i NYAB blir smittade endast genom
aktivitet i dotterbolaget, vilken inte förekom i XAB. Medan domstolen i RÅ 2005 ref.
3 uttalade att skillnaden mellan p.1 och p.2 i 4§ inte har varit avsedd (men att
lagtexten ändå är otvetydig) uttalade Skatterättsnämnden i förevarande fall att
frånvaron av anknytning till företag som bedriver samma eller likartad verksamhet
måste ses som en avsiktligt vald reglering. Därmed ansåg Skatterättsnämnden att
skatteflyktslagen inte kunde bli tillämplig. Regeringsrätten undanröjde svaret på
frågan huruvida skatteflyktslagen är tillämplig med motiveringen att det saknas
tillräckligt underlag för besvarande av frågan. I RÅ 2009 ref. 31 ansågs dubbla interna
aktieöverlåtelser, som medförde att aktierna i ett nytt holdingbolag inte blev
kvalificerade, träffas av skatteflyktslagen, vilket bör tala för att förfarandet i
förevarande fall också skulle kunna fällas. I litteraturen har framförts åsikten att
skatteflyktslagens tillämpning inte beror på själva den interna aktieöverlåtelen till ett
holdingbolag utan snarare på vilka ytterligare åtgärder ägaren därefter vidtar. Om
ägaren exempelvis omedelbart efter överlåtelsen försöker tillgodogöra sig kapitalet
utanför fåmansföretagsreglerna, såsom i 2009 års fall, ska bedömas på annat sätt än
14 om ägaren väntar ut en period som motsvarar karensperioden, alltså fem
beskattningsår.42
I fallet IV, som fastställdes av Regeringsrätten, ägde A och hans syster hälften var av
aktierna i YAB som i sin tur ägde dotterbolaget ZAB. Syskonen ägde även aktierna i
XAB. Syskonens aktier innehades tidigare av den numera avlidne fadern.
Verksamheten i de olika företagen bestod generellt av handel med och uthyrning av
lyftkranar. Verksamheten, som helt och hållet hade bedrivits i XAB, överfördes till
YAB år 1986 och därefter till dess dotterbolag ZAB år 1993. Kvar i XAB fanns den
fastighet som verksamheten bedrevs på och som alltjämt hyrdes ut till ZAB. Fadern
hade fram till sin död varit verksam i betydande omfattning i ZAB och A är detsamma
sedan år 2007. Fråga var huruvida As aktier i XAB är att anse som kvalificerade. Med
utgångspunkt i samma skäl för avgörande som tidigare redovisats konkluderade
Skatterättsnämnden att företagsgruppens verksamhet, som fram till år 1986 hade
bedrivits i XAB, numera är uppdelad på två bolag. Därmed skulle XAB och ZAB
anses bedriva samma eller likartad verksamhet. Att avskiljandet av rörelsen i ZAB
från XAB skedde redan 1986 föranledde ingen annan bedömning.
De två behandlade fallen, II och IV, påminner om de ovan behandlade rättsfallen RÅ
1997 ref. 48 I-II. Där ansågs ägarens aktivitet i det överlåtande företaget ”smitta
framåt” på ägarens aktier i det förvärvande företaget, i samband med att fastighet
respektive aktiepost avskildes till nya bolag. I de nu behandlade fallen skedde samma
sak, en uppdelning av tillgångsmassan i ytterligare ett bolag, men i motsatt riktning.
Att det av Skatterättsnämnden alltjämt ansågs utgöra samma eller likartad verksamhet
visar på att aktivitet i rörelsedrivande företaget även kan smitta bakåt. Mot bakgrund
av 1997 års rättsfall och lagstiftningens syfte43 kan utgången ses som logisk, eftersom
det härmed ska sakna betydelse om det är rörelsen eller fastighetsförvaltningen som
överlåts.44
En intressant frågeställning, mot bakgrund av de nu behandlande fallen, är vilken
retroaktiv verkan dessa har. Ett exempel är ett generationsskifte på 1990-talet där ett
fåmansföretag med både en rörelse och ett fastighetsbestånd delades upp i två bolag,
varav fastighetsbeståndet tillföll denne ene av barnen som därefter förhöll sig passiv
och där rörelsen fortsatt bedrivs vidare i ett nytt fåmansföretag. Frågan är om
andelarna i företaget med fastighetsbeståndet, i vilket ägaren inte kan anses vara
verksam i betydande omfattning, idag ändå skulle anses vara kvalificerade eftersom
verksamheten anses ha delats upp på två företag varav den ena fortfarande aktivt
bedrivs av en närstående.45
42
SvSkT 2011:1 s.65 Prop. 1989/90:110 s. 703 f. Att karenstiden inte ska börja löpa förrän all verksamhet, även i det senare bolaget, har upphört. 44
SvSkT 2014:6-­‐7 s.486 45 SvSkT 2013:4 s.338 43
15 4.3.3 RÅ 2010 ref. 11 III
I fall III ägde A samtliga aktier i X AB som fram till år 2005 bedrev
konsultverksamhet. Sedan dess har bolaget endast förvaltat kvarvarande kapital. År
2007 återupptog A en i huvudsak identisk konsultverksamhet som enskild
näringsverksamhet. Fråga gällde huruvida As aktier i X AB fortsättningsvis skulle
anses vara kvalificerade om han skulle börja driva konsultverksamheten i ett nytt
aktiebolag, Y AB. Skatterättsnämnden ansåg att konsultverksamheten i X AB får
anses överförd till Y AB när verksamheten startar där. Trots att inga tillgångar förs
över mellan bolagen måste As kunskaper och affärskontakter som utnyttjats i X AB
anses överförda till Y AB när verksamheten startar. Därmed ska X AB och Y AB
anses bedriva samma eller likartad verksamhet.
4.4 Praxis efter trädadomarna
I det fastställda förhandsavgörandet HFD 2011 ref. 75 som gällde ett förestående
generationsskifte uttalade Skatterättsnämnden, med hänvisning till RÅ 2010 ref. 11 I,
att det inte spelar roll om kapitalet direkt övertas av det nya företaget genom
exempelvis utdelning eller genom att en kapitalvinst (köpeskilling) skapades. I båda
fallen anses företagen, det slutligen kapitalförvaltande och det rörelsedrivande,
bedriva samma eller likartad verksamhet. Detta bekräftades senare även i HFD 2011
not. 88, HFD 2012 not. 62 och HFD 2012 not. 63.
I HFD 2012 ref. 67 I ansågs begreppet ”samma eller likartad verksamhet” inbegripa
även de fall då företagen mellan vilka jämförelsen görs bedriver verksamhet som de
facto är av olika slag, så länge kapital slussats mellan företagen. Således bekräftades
kapitalsmittan, dvs. att redan överföring av kapital innebär att verksamhet överförts. I
HFD 2012 ref. 67 II slogs fast att för att två fåmansföretag ska anses bedriva samma
eller likartad verksamhet fordras ett ägarsamband. Att andelsägaren i förevarande fall,
efter en extern avyttring av dotterbolaget, alltjämt fortsatte som VD i det överlåtna
dotterbolaget kunde därmed inte hindra att hans aktier i moderbolaget efter
karenstidens utgång blev avkvalificerade.46 Skatterättsnämnden tillade dock att avtalet
om att säljaren skulle kvarstå som VD inte innehöll någon förpliktelse för köparen att
exempelvis utge tilläggsköpeskilling, vilket tyder på att förekomsten av det skulle
kunna föranleda en annan bedömning.
I HFD 2013 ref. 35 bekräftades vad som framkom i RÅ 2010 ref. 11 III, nämligen att
verksamhetsöverföring inte förutsätter att tillgångar eller kapital överförs utan att det
räcker med know-how och humankapital.
I HFD 2015 ref. 17 I-II tycks den väg ut ur fåmansföretagsreglerna som domstolen
öppnar för i RÅ 2010 ref. 11 II, och som tidigare hade stängts med tillämpning av
lagen mot skatteflykt i RÅ 2009 ref. 31, återigen stängas. Således ansågs i
46
Att ägarsamband fordras bekräftades i förbigående även i RÅ 2012 not. 63. 16 förevarande fall att lagen mot skatteflykt är tillämplig när andelsägaren försöker
avkvalificera andelarna i trädabolaget genom att överlåta andelarna till ett nytt
holdingbolag, trots att utformningen av p.2 jämförd med p.1 i 57 kap. 4§ 1st IL
öppnar för sådana förfaranden.
17 5. Slutsatser och analys
Syftet med uppsatsen har varit att undersöka huruvida rättsutvecklingen kring
rekvisitet ”samma eller likartad verksamhet” försvårar genomförandet av
generationsskiften i fåmansföretag jämfört med ägarskiften som sker externt.
Slutsatsen är att det förhåller sig på detta vis och att det beror på vad som läggs in i
ordet ”verksamhet”.
I RÅ 1999 ref. 28, som kom att utgöra utgångspunkt för den fortsatta tolkningen av
rekvisitet i praxis, konstaterades att rekvisitet förutsätter i huvudsak att överlåtelse
sker av hela eller delar av verksamheten från ett fåmansföretag till ett annat
fåmansföretag vars verksamhet ligger inom ramen för den tidigare bedrivna
verksamheten eller där samband föreligger mellan företagen. Att ”i huvudsak”
användes tycks vara en ventil för att rekvisitet också ska kunna aktualiseras även när
sådan verksamhetsöverföring inte sker. I RÅ 2007 not. 66 bekräftades detta rättsläge.
1999 års rättsfall klargör dock inte vad som innefattas i ”verksamhet”.
I RÅ 1997 ref. 48 I-II gav domstolen ordet verksamhet en vidsträckt tolkning genom
att låta det innefatta tillgångar vars innehav har varit betingad av verksamheten i det
överlåtande företaget. Av fallen kan man också utläsa att en ”framåtsmitta”
konstateras såtillvida att de kvalificerade andelarna i det överlåtande företaget smittar
andelarna i det förvärvande företaget. I de två trädadomarna RÅ 2010 ref. 11 II och
IV skedde samma sak som i 1997 års fall, en uppdelning av tillgångsmassan i
ytterligare ett bolag, men i motsatt riktning. Här konstaterades en ”bakåtsmitta”.
Sedda mot bakgrund av 1997 års fall tycks utgången vara logisk, oavsett om rörelsen
bedrivs vidare i det gamla eller nya företaget ska det smitta andelarna i det företag i
vilka tillgångar tillhörande verksamheten förpackats. Däremot medför ”bakåtsmitta”
att generationsskiften som sker genom att exempelvis det ena barnet får en fastighet
som tillhörde rörelsen medan det andra barnet får driva rörelsen i ett nytt bolag, att
den till det ena barnet tillfallna fastigheten kommer att tillhöra ett företag i vilka
andelarna kommer att vara kvalificerade så länge rörelsen drivs av syskonet i det nya
företaget. Av RÅ 2010 ref. 11 IV framgår det att hur långt tillbaka i tiden
uppdelningen skedde inte spelar roll, vilket medför att generationsskiften av det nu
diskuterade slaget som exempelvis skedde på 90-talet omfattas. Hade däremot
rörelsen överlåtits externt hade andelarna i fastighetsföretaget blivit avkvalificerade
efter karenstiden. Bortsett från hur de påverkar generationsskiften är dock domsluten i
de två berörda trädadomarna inte kontroversiella mot bakgrund av hur den
ursprungliga lagtexten såg ut. Lagstiftaren tycks redan då ha avsett att en
”framåtsmitta” ska gälla. Därför överskattades lagändringen i förarbetena där det
uttalas att det i och med ändringen av ordalydelsen ska gå att dela upp verksamheten
och driva rörelsen i ett nytt företag medan trädabolaget endast berörs av den femåriga
karenstiden.
18 Genom kapitaldomarna RÅ 2010 ref. 11 I och V introduceras en ”kapitalsmitta”
genom att kapital, antingen överförd från rörelsebolaget till ett nytt trädabolag eller
det motsatta, likställs med verksamhet. Rättsläget efter dessa rättsfall ändrar på ett
väldigt ingripande sätt möjligheterna till att kunna genomföra ett generationsskifte i
vilket kapital ska avskiljas för att antingen kompensera den äldre generationen eller
avkomlingar som inte ska driva verksamheten vidare. Även mot bakgrund av hur
lagtexten ser ut tycks det vara märkligt att kapital som härrör från en verksamhet
likställs med verksamhet som består i att en rörelse bedrivs. Språkligt är det alltså
ologiskt, fastän det mot bakgrund av lagstiftningens syfte går att finna ett
berättigande. Av praxis efter trädadomarna framgår att det inte heller spelar roll hur
kapitalet tillfaller trädabolaget, därmed omfattas utdelningar och kapitalvinster
(köpeskilling). I enlighet härmed och då koncernbidrag civilrättsligt är en
vinstdisposition kan även koncernbidrag komma att likställas med
verksamhetsöverföring.
Genom RÅ 2010 ref. 11 III och HFD 2013 ref. 35 har det också bekräftats att blott
humankapital och know-how utgör verksamhet som kan överföras.
I HFD 2015 ref. 17 I-II har domstolen slutligen, med tillämpning av skatteflyktslagen,
stängt igen den dörr som tidigare öppnats delvis (i RÅ 2010 ref. 11 II) och som
innebar att andelsägaren genom dubbla aktieöverlåtelser kunde hamna utanför
fåmansföretagsreglerna. Därmed har skett en återgång till rättsläget i RÅ 2009 ref. 31.
Således är inte heller dubbla interna aktieöverlåtelser en framkomlig väg för
generationsskiften. Detta oavsett hur och när den andra interna aktieöverlåtelsen sker,
eftersom det inte förekommer något i den behandlande praxisen som tillmäter
efterföljande handlingen någon betydelse.
Mot bakgrund av det anförda står det klart rättsläget av idag gör att generationsskiften
blir väsentligt mindre attraktiva jämfört med överlåtelser externt. Det finns dock
möjliga utvägar, såsom att rörelsen drivs vidare i form av enskild näringsverksamhet
tills andelarna i trädabolaget, innehållande det kapital man önskar avskilja,
avkvalificeras efter karenstidens utgång. En annan utväg är att helt enkelt låta
trädabolagets karenstid gå ut innan rörelsen fortsätter drivas i ett annat företag.
Möjligheten finns också att det förvärvande företaget varken ägs av andelsägaren i det
överlåtande företaget eller dennes närstående, detta mot bakgrund av HFD 2012 ref.
67 II. Det är lätt att inse att lösningarna inte är optimala utifrån såväl praktiska som
företagsekonomiska perspektiv.
Ett annat problem med dagens rättsläge är att det till stor del bygger på lagstiftningens
syfte och vad som framkommer i förarbeten. Därmed har det uppstått en dramatisk
skillnad mellan vad som gäller och vad som framgår av lagtexten. Det är en minst
sagt olycklig utveckling på ett område där medborgarnas tillgång till klar och enkel
lagtext spelar en grundläggande legitimerande roll.
19 Skillnaden i skattehänseende mellan ägarskiften internt och externt belyser också
problematiken kring neutralitet, eller snarare, icke-neutralitet. Med utgångspunkten att
neutralitet råder när flera handlingsalternativ är ekonomiskt likvärdiga före som efter
skatt tycks dagens rättsläge medföra att generationsskiften som ämnas genomföras
genom att den äldre generationen ska kompenseras inte blir likvärdiga med
ägarskiften externt som ju också innebär att den äldre generationen kompenseras. I det
senare fallet kommer karenstiden att börja löpa, till skillnad från första fallet. Det sker
dock ingen olikbehandling under karenstidens gång, eftersom i båda fallen
andelsägaren årsvis kan tillgodogöra sig medel upp till gränsbeloppet till 20 %
kapitalbeskattning. Olikbehandlingen kan också medföra förmånligare beskattning
vid generationsskifte jämfört med externa överlåtelser, eftersom det i första fallet
andelarna fortsätter att vara kvalificerade, vilket innebär att nya årliga gränsbelopp
skapas.
20 Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
Kommittédirektiv 2014:42 Översyn av beskattningen vid ägarskiften i fåmansföretag
Kommittédirektiv 2015:2 Tilläggsdirektiv till Utredningen om översyn av
beskattningen vid ägarskiften i fåmansföretag
SOU 1975:54 Fåmansbolag
SOU 2002:52 del 1 Beskattning av småföretag
Proposition 1975/76:79 om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag m.m.
Proposition 1989/90:110 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
Proposition 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och
företagsbeskattningen, m.m.
Proposition 1995/96:109 Skattelättnad för riskkapital, m.m.
Proposition 1996/97:45 Lättnad i ägarbeskattningen i små och medelstora företag
Proposition 1999/2000:2 del 2 Inkomstskattelagen
Proposition 2001/02:46 Ändringar i de särskilda skattereglerna för vissa andelsägare
i fåmansföretag, m.m.
Proposition 2007/08:19 Sänkt kapitalvinstbeskattning för fåmansföretagare åren
2007-2009
Proposition 2012/13:1 Budgetproposition 2013
Proposition 2013/14:1 Budgetproposition 2014
Rättsfall
RÅ 1979 Aa 240
RÅ 1987 ref. 125
RÅ 1990 ref. 22
RÅ 1992 ref. 56
RÅ 1993 ref. 99
RÅ 1997 ref. 48 I-II
RÅ 1999 ref. 28
RÅ 2001 ref. 5 I
RÅ 2004 ref. 61
RÅ 2005 ref. 3
RÅ 2007 not. 66
RÅ 2009 ref. 31
RÅ 2010 ref. 11 I-V
21 HFD 2011 ref. 75
HFD 2011 not. 88
HFD 2012 not. 62
HFD 2012 not 63
HFD 2012 ref 67 I-II
HFD 2013 ref. 35
HFD 2015 ref. 17 I-II
Litteratur
Asklöf, Stefan & Zinders, Roger i Svensk Skattetidning 2011:1 s.56 – Trädadomarna
– Konsekvenser och fallgropar
Attorps, Karin & Svanfeldt, Annika i Svensk Skattetidning 2013:4 s.335 –
Omstruktureringar och fåmansföretag
Ericson, Peter & Fall, Johan i Svensk Skattetidning 2010:6-7 s.596 – 3:12-företagare
– hur många är de och hur mycket skatt betalar de?
Lindencrona, Gustaf, Föräldrar och barn ur inkomst- och förmögenhetsskatterättslig
synvinkel, Norstedt, Stockholm, 1974
Peczenik, Aleksander, Juridikens teori och metod: en introduktion till allmän
rättslära, 1. uppl., Fritze, Stockholm, 1995
Påhlsson, Robert, Inledning till skatterätten, 3., [uppdaterade och utök.] uppl., Iustus,
Uppsala, 2003
Påhlsson, Robert, Likhet inför skattelag: likhetsprincipen och konstruktionen av
jämförbarhet i skatterätten, Iustus, Uppsala, 2007
Rydin, Urban & Båvall, Bertil, Beskattning av ägare till fåmansföretag, 3.,
[uppdaterade] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2012
Rydin, Urban & Nilsson, Peter i Svensk Skattetidning 2014:6-7 s.480 – ”Samma och
likartad verksamhet” – en uppdatering
Sund, Lars-Göran i Skattenytt 2004 s.304 – Beskattning av generationsskiften av
familjeägda aktiebolag – Ett par rättspolitiska inlägg
Silfverberg, Christer i Skattenytt 2009 s.437 – Samma eller likartad verksamhet
Tivéus, Ulf, Tretolv: skatt på kvalificerade andelar, 1. uppl., Norstedts Juridik,
Stockholm, 2014
22