1. No category

2015-07-20
Bern
Per Sjönell
Landpromemoria Schweiz
Officiellt namn: Schweiziska edsförbundet
Huvudstad: Bern
Språk1: Tyska (modersmål för 65,3 %), franska (22,4 %), italienska
(8,4 %) och rätoromanska (0,5 %). Övriga(20,4%).
Yta: 41 285 km².
Folkmängd: 8,1 miljoner, varav 23,8 % utländska medborgare (årsslut
2013)
Nationaldag: 1 augusti
Födelsetal: I genomsnitt föds 1,5 barn/kvinna
Religion: 38,2 % tillhör den romersk-katolska kyrkan, 26,9 % den
protestantiska kyrkan, 12,2 % andra religioner samt 21,4 % är
konfessionslösa.
Statsskick: Konfederation med 26 kantoner
Förbundspresident: Roterar på årsbasis mellan regeringsmedlemmarna.
Simonetta Sommaruga (SP) är president 2015. Nuvarande
vicepresidenten Johann Schneider-Ammann (FDP) blir om traditionen
följs president 2016.
Parlament: Tvåkammarsystem med en stor kammare (Nationalrat) om
200 ledamöter som representerar folket och en liten kammare
(Ständerat) om 46 ledamöter som representerar kantonerna.
Regering: Sju ledamöter som väljs av parlamentets generalförsamling
(båda kamrar).
Senaste/nästa allmänna val: 23 oktober 2011/18 oktober 2015.
Valuta: Schweizerfranc, CHF (1 CHF = ca 9 SEK, juli 2015).
BNP/capita (löpande priser, PPP): 388 343 SEK(2013) [Sverige: 315
128 SEK].
BNP-tillväxt: 2,0 (2014, uppskattad)
Inflation: ca 0 % (2014).
Viktigaste handelspartners: Tyskland, Italien, Frankrike,
Nederländerna, USA samt Storbritannien.
Arbetslöshet: 3,1 % (juni, 2015)
Bistånd/BNI: 0,45 %
Export/import: 201 mdr CHF/178 mdr CHF (2013).
Export från Sverige till Schweiz: 11,8 mdr SEK (2014)
1
Summan överstiger 100 % då vissa invånare har fler än ett talat huvudspråk.
2(9)
Import till Sverige från Schweiz: 7,8 mdr SEK (2014)
Exportvaror: kemikalier, mediciner, precisionsinstrument, maskiner,
elektronik, ur och bijouterier.
Importvaror: kemikalier, maskiner, elektronik, metaller och bilar.
I förtydligande syfte anges ibland i löptexten även namn och förkortningar
på tyska; vi har av utrymmesskäl undvikit vidare namngivning på något
av de andra officiella språken.
*****
Kort historik
Schweiz har anor från medeltiden. Redan 1291 slöt sig kantonerna Uri,
Schwyz och Unterwalden samman i ett edsförbund. Det dröjde dock till
1815 innan Schweiz i och med Wienkongressen erkändes som
självständig stat. Schweiz av idag bildades 1848 efter det att man antog
den förbundsförfattning som kom att gälla till 1999. Författningen är en
avvägning mellan centraliserad och decentraliserad makt i enlighet med
subsidiaritetsprincipen.
Schweiz är sedan 1815 officiellt neutralt. Neutraliteten har haft stor vikt
och förklarar varför Schweiz blev FN-medlem så sent som 2002 samt att
Schweiz valt att inte bli medlem i EU/EES. Under de båda världskrigen
utövade Schweiz en strikt neutralitetspolitik vilken innebar att landet
kunde bistå med humanitär hjälp men i övrigt inte beblandade sig. Inom
Schweiz fanns dock motsättningar främst mellan den fransktalande
delen som sympatiserade mer med Frankrike och den tysktalande delen
som sympatiserade mer med Tyskland.
Schweiz är på många sätt ett konservativt land med stark patriotism
även om det finns en del områden där man har mycket mer liberala
policies än Sverige (t.ex. vad gäller droger, dödshjälp och prostitution).
Schweiz införde kvinnlig rösträtt på nationell nivå så sent som 1971. På
kantonal nivå dröjde det ända fram till 1990 innan Appenzell
Innerrhoden efter ett beslut av den schweiziska författningsdomstolen
tvingades att som sista kanton införa kvinnlig kantonal rösträtt.
3(9)
Statsskick
Konfederationen Schweiz har ett utpräglat decentraliserat styrelseskick
där den politiska makten är tydligt uppdelad mellan parlamenten på
nationell nivå, de 26 kantonerna och den kommunala nivån. De 26
kantonerna delas in i 20 (hel)kantoner och sex s.k. halvkantoner.
Parlamentet har 246 ledamöter. 46 av dem tillhör den lilla kammaren
(Ständerat) som representerar kantonerna medan den stora kammaren
(Nationalrat) om 200 ledamöter representerar det schweiziska folket.
Parlamentet är av ett så kallat milissystem där många ledamöter
huvudsakligen har ett civilt yrke vid sidan av att vara parlamentsledamot. Ledamöterna sammanträder fyra gånger per år i
treveckorsperioder. Parlamentets huvudsakliga funktion är att anta ny
lagstiftning samt att granska regeringen.
Den exekutiva makten ligger hos förbundsrådet (Bundesrat) som är en
slags permanent samlingsregering med sju medlemmar. Dessa väljs in
indirekt, en och en, av parlamentets båda kamrar.
Det schweiziska styrelseskicket med starkt decentraliserad makt gör att
de 26 kantonerna besitter större befogenheter att fatta beslut över
exempelvis barnomsorg än vad kommunerna gör i Sverige. På lokal nivå
ansvarar varje kommun (Gemeinde) själv för sitt eget skolsystem,
sociala tjänster, lokal planering samt skattefrågor.
Schweiz är känt för sin direkta demokrati i vilken myndiga medborgare
vid fyra tillfällen per år ges möjlighet att i bindande folkomröstningar ta
ställning i olika frågor på federal nivå. Folkomröstningarna delas in i tre
huvudkategorier:

Folkinitiativ, vilket ger medborgarna rätten att föreslå en ändring
av eller tillägg till konstitutionen. För att initiera folkomröstningen krävs att 100 000 behöriga namnunderskrifter samlas
in inom 18 månader. Omröstningen kräver dubbel majoritet för
att förslaget ska antas; såväl en majoritet av befolkningen som en
majoritet av kantonerna måste alltså rösta för för att det ska gå
igenom.

Fakultativt referendum, vilket ger de röstberättigade en
möjlighet att folkomrösta om en av parlamentet antagen rättsakt
under förutsättning att 50 000 behöriga namnunderskrifter
samlas in inom 100 dagar.
4(9)

Obligatoriskt referendum, vilket inträffar vid föreslagna
ändringar i konstitutionen eller inför en schweizisk anslutning
till en viss typ av internationella organisationer (såsom t.ex. FN).
Dubbel majoritet krävs för ett antagande, precis som för ett
folkinitiatitv.
Schweizisk inrikespolitik
Parlamentsval i Schweiz äger rum vart fjärde år, senast i oktober 2011.
Valet till den stora kammaren sker genom proportionella val med
kantonerna som valkretsar vilket gör att fördelningen av mandaten i
huvudsak följer det procentuella stödet. Det finns ingen spärr till
parlamentet och för närvarande representeras elva partier i den stora
kammaren (Nationalrat). Mandatfördelningen i Nationalrat är uppdelad
efter kantonens storlek och Zürich har t.ex. 34 mandat. Valet till den
lilla kammaren (Ständerat) sker huvudsakligen genom majoritetsval i
enmansvalkretsar där den som fått flest röster får en plats för kantonen.
Varje kanton har två mandat och de sex halvkantonerna har var sitt
mandat i den lilla kammaren.
Fördelningen från valet 2011 ser ut på följande sätt:
SVP
SP
FDP
CVP
GPS
GLP
BDP
Övriga
Nationalrat
54
46
30
28
15
12
9
6
Ständerat
5
11
11
13
2
2
1
1
Ministrarna i regeringen (Bundesrat) väljs utan författningsrättsligt stöd
på ett sådant sätt att en konkordansregering bildas. ”Konkordans”
innebär att alla större partier, från höger till vänster, är representerade
med en till två ministrar. Traditionellt har fördelningen av
ministerposterna skett mellan de fyra största partierna genom en
s.k. ”magisk formel” och ministrar som kandiderat för ytterligare en
ämbetsperiod har blivit återvalda. I och med att kandidatens
personlighet fått allt större betydelse på senare tid har alltför
kontroversiella kandidater inte fått tillräckligt stöd för att bli
5(9)
valda/omvalda. Sedan ett antal år tillbaka har regeringen bestått av fem
partier.
I sin tjänsteutövning verkar ministrarna i huvudsak inte som partipolitiker, utan som ämbetsmän, inte helt olikt EU-kommissionärerna.
Ordförandeskapet i regeringskollektivet roterar årligen, vilket innebär
att också uppdraget att vara landets president tilldelas efter
anciennitetsordning. Under 2015 är justititminister Simonetta
Sommaruga (SP) president. Johann Schneider-Ammann (FDP) är
vicepresident och om traditionen följs kommer han i december 2015 att
bli vald till president för 2016. Regeringen 2015 ser ut som följer:







Kommunikations-, miljö- och energiminister: Doris Leuthard
(CVP)
Utrikesminister: Didier Burkhalter (FDP)
Inrikesminister: Alain Berset (SP)
Justitie- och migrationsminister: Simonetta Sommaruga (SP),
tillika president
Ekonomi- och handelsminister: Johann Schneider-Ammann
(FDP)
Försvarsminister: Ueli Maurer (SVP)
Finansminister: Eveline Widmer-Schlumpf (BDP)
Sedan valet 2003 har det schweiziska folkpartiet (SVP) varit största parti
i Nationalrat med ett väljarstöd på mellan 25 och 30 procent. Partiet
beskrivs ofta som högerpopulistiskt, med en aggressiv och högljudd
retorik gentemot EU, Nato, invandring och sådant som uppfattas som
icke-schweiziskt. Partiet låg år 2009 bakom initiativet att förbjuda
byggandet av fler minareter och inför valet 2011 bakom initiativet om
automatisk utvisning av kriminella utlänningar. SVP låg även bakom
initiativet ”nej till massinvandring” i februari 2014 där väljarkåren
beslutade att införa kvoter för invandring samt nationell preferens på
landets arbetsmarknad.
Liberalerna (FDP) har varit representerade i regeringen oavbrutet sedan
Nationalrats grundande 1848. Kristdemokraterna (CVP) har haft minst
en ministerpost oavbrutet sedan slutet av 1800-talet. Även om båda
partierna har sina storhetstider bakom sig tillhör de fortfarande de
större partierna. Sedan 1990-talet har de däremot blivit passerade i
popularitet inte bara av SVP utan också av de mer EU-vänliga
socialdemokraterna (SP). Också det konservativa partiet (BDP) som är
utbrytarparti ur SVP finns representerade i regeringen med en minister.
6(9)
Schweiz internationellt
Länge ansågs det i Schweiz omöjligt att kombinera en strikt neutralitet
med medlemskap i mellanstatliga organisationer med alltför stort
inflytande på respektive medlemsland. En succesivt förändrat
ställningstagande gjorde att man ändå kom att folkomrösta om en EESanslutning år 1992. Resultatet blev att en knapp majoritet av
valmanskåren (50,3 procent) röstade nej till ett schweiziskt inträde.
Efter detta valde Schweiz istället att ingå bilaterala avtal med EU för att
närma sig EU och dess inre marknad. Idag finns över 100 sådana avtal,
huvudsakligen avslutsförhandlade 1999 och 2004. Relationen mellan EU
och Schweiz är viktig och intensiv; ca 75 procent av Schweiz import
kommer från EU och ca 56 procent av landets export går till EU.
Dessutom dagspendlar ett stort antal människor in från Italien,
Frankrike, Tyskland och Österrike för att arbeta i Schweiz. Totalt sett
arbetar eller bor 1,3 miljoner EU-medborgare i Schweiz.
För närvarande går det bilaterala samarbetet på lågvarv eftersom EU
kräver en lösning på de s.k. institutionella frågorna, vilka tar sikte på
vissa problemområden såsom formerna för schweiziskt övertagande av
vidareutvecklad EU-rätt (EU-acquis) och avsaknaden av en oberoende
rättslig instans i händelse av tvist. Bakgrunden till dessa krav är en
avsaknad av ett välfungerande institutionellt ramverk samt att Schweiz
har introducerat en rad åtgärder som bland annat minskar möjligheten
för tjänsteföretag från EU att verka i landet. Dessutom begränsas den
fria rörligheten för kroatiska medborgare. De förhandlingar som inletts
ger dock föga hopp om snar enighet i alla frågor. Schweiz motvilja mot
bl.a. en överstatlig rättsinstans är tätt kopplad till den vikt schweizarna
fäster vid landets oberoende och neutralitet.
Konsekvenserna av den folkomröstning som hölls den 9 februari 2014
på temat att ”stoppa massinvandringen” är svåra att uppskatta eftersom
de beror på hur grundlagsändringen implementeras. Ett lagförslag om
att revidera utlänningslagen har gått på remiss och regeringen har
antagit ett mandat för att förhandla om den fria rörligheten för personer
med EU. I teorin kan det s.k. massinvandringsinitiativet leda till att hela
det första bilaterala avtalspaketet mellan Schweiz och EU sägs upp.
Detta på grund av en ”giljotinklausul” som innebär att om Schweiz
bryter mot ett av avtalen, i det här fallet inskränker den fria rörligheten
för EU-medborgare, så faller också de andra avtalen. Bland dessa finns
avtal beträffande inre marknaden, forskning, offentlig upphandling,
m.fl. De första två områden där konkreta effekter syns är Erasmus+
och Horisont 2020 där Schweiz numera klassas mer som ett tredje land.
7(9)
Schweiz var med i grundandet av European Free Trade Association
(EFTA). 1963 blev landet medlem i Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD). Landet är även sedan 1992 medlem
i Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). Det dröjde
dock ända fram till 2002 innan Schweiz blev FN-medlem. Genève har
länge spelat en stor roll för internationella organisationer. Inte minst för
att flera av dem har sina kontor i staden, däribland Röda korset, WHO,
UNHCR och WTO.
Schweiz valde 1996 trots sin strikta neutralitet att börja samarbeta med
NATO inom ramen för partnerskap och fred (PfP). Schweiz bidrar bl.a.
till utbildning i säkerhetspolitik och i kampen mot spridning av lätta
vapen samt i fredsbevarande operationer och minröjning. Schweiz deltar
bl.a. i Kosovo (KFOR) och, tillsammans med Sverige, i övervakningen
av stilleståndslinjen mellan Nord- och Sydkorea.
Schweizisk ekonomi
Schweiz är världens 20:e största ekonomi och landet har en av världens
högsta BNP/capita. Schweiz tillväxt har de senaste fem åren varit högre
än genomsnittet i EU och landet har stått emot den internationella
finanskrisen väl. Arbetslösheten är fortsatt låg och Schweiz får ofta
topplaceringar i internationella mätningar om konkurrenskraft. Viss
protektionism och brist på konkurrens har lett till att den inhemska
prisnivån är den högsta i Europa. Zürich och Genève har i
internationella rankingar hamnat väldigt högt i kategorin ”livskvalitet”.
Schweizerfrancen (CHF), som har ett solitt rykte om att vara en trygg
valuta i orostider har drabbats av en kraftig appreciering, vilket påverkat
landets exportindustri och turismnäring negativt. Den schweiziska
centralbanken fattade därför i september 2011 beslut om att låsa CHF
till en lägsta kurs om 1,20 euro, en policy som övergavs i januari 2015
med motiveringen att åtgärden varit tillfällig, att kostnaderna för
stödköp var väldigt höga samt att ECB förväntades införa s.k.
kvantitativa lättnader kort därefter. Stödköpen har fått Schweiz reserver
i utländsk valuta att uppgå till ca 80 procent av BNP.
I övrigt har den ekonomiska relationen under senare tid påverkats av
kontroverser på framförallt skatteområdet, vilket är tätt relaterat till den
starka finanssektorn i Schweiz som står för 11 procent av landets
ekonomi och ca 200 000 arbetstillfällen. Många EU-länder förhandlade
till sig ett bättre samarbete inom utbyte av information i skatteärenden
8(9)
efter att Schweiz 2009 satts upp på OECDs s.k. gråa lista över ickesamarbetsvilliga skatteparadis. EU önskar också se ett automatiskt
utbyte av information i skattefrågor, vilket numera förhandlas inom
ramen för OECD. Ett avtal undertecknades i maj 2015 och syftar till att
data ska insamlas 2017 och utbytas per 2018 om ratificeringsprocesserna
avlöper enligt plan. Enligt EU utgör de schweiziska kantonernas
skatterabatter till bl.a. utländska holdingbolag olagligt statsstöd och
utgör därmed ett brott mot frihandelsavtalet från 1972.
Schweiz har sedan länge haft en stark verkstadsindustri. Den
schweiziska klockindustrin och instrumenttillverkningen står för ca 50
procent av världsproduktionen. Läkemedelsindustrin står för en
betydande del av ekonomin. Schweiz är också en stor marknadsplats för
råvaror som olja, socker och kaffe.
Efter katastrofen i Fukushima 2011 svängde folkopinionen i Schweiz i
sin inställning till kärnkraften som står för ca 40 procent av energiförsörjningen. Den schweiziska regeringen fattade därefter, som första
europeiska land, beslut om att Schweiz skulle avveckla sin kärnkraft
(avvecklingen i Tyskland ska dock enligt planerna gå snabbare).
Diskussioner och förhandlingar pågår om hur kärnkraften ska kunna
ersättas i och med att de fem kärnkraftverken avvecklas efter 50 års
användning med sista nedstängning 2034.
Relationerna mellan Sverige och Schweiz
Handel
Sverige exporterar framförallt personbilar, telekomutrustning, papper,
stål och järn till Schweiz, till ett totalt värde om ca 11,8 mdr SEK
(2014). Importen från Schweiz till Sverige gäller framförallt maskiner,
läkemedel, optiska instrument och obehandlade metaller och uppgår till
ca 7,8 mdr SEK (2014). Nivån på direktinvesteringar har också varit
hög; 2012 uppgick de schweiziska direktinvesteringstillgångarna i
Sverige till ca 56 mdr SEK och motsvarande siffror för svenska
direktinvesteringstillgångar i Schweiz var ca 46 mdr SEK.
Bland de ca 100 svenska dotterbolagen är de allra flesta försäljningskontor och de tillverkande företagen är relativt få. Viktiga exempel på
svensk-schweiziskt samarbete är ABB som har huvudkontor i Zürich
och Tetrapak i Lausanne. IKEA öppnade sitt första utomnordiska
varuhus i Schweiz och har totalt nio varuhus i landet, varav fyra har
öppnat de senaste åtta åren. H&M har drygt 70 butiker i landet. Volvo
har en relativt betydande försäljning med marknadsandelar som ligger
9(9)
klart över europeiskt snitt. Även den svenska musikindustrins (STIM)
upphovsrättsliga exportintäkter från Schweiz är relativt höga (3,8
MSEK 2013). Business Sweden har ett lokalt kontor i Zürich där också
den svensk-schweiziska handelskammaren (SSCC) har sitt huvudsäte.
Politik
De senaste åren har ett regelbundet officiellt besöksutbyte på regeringsoch parlamentsnivå skett mellan länderna. Dels har utbytet skett inom
ramen för rent bilaterala kontakter, främst manifesterat i statsministerns officiella besök i Bern i december 2010, justitieminister
Simonetta Sommarugas besök i Stockholm 2013 och senast
försvarsminister Peter Hultqvists besök i Bern, våren 2015. Dels har
utbytet skett via multilaterala fora, såsom t.ex. besöket i Schweiz av en
svensk parlamentarisk delegation i samband med ett större möte för
Inter-Parliamentary Union (IPU) år 2011. Informella träffar äger ofta
rum inom ramen för World Economic Forum i Davos, där flera svenska
regeringsmedlemmar har deltagit men även på marginalen av FNkonferenser i Genève.
Kultur och turism
Schweizare står för en stor andel av den totala utländska turismen
(åttonde plats i antal turistnätter 2014) till Sverige. Kunskapen om och
intresset för svensk kultur är tämligen utbrett, framförallt inom pop rockmusik och skönlitteratur. Författare som Jonas Jonasson, Stieg
Larsson och Henning Mankell har alla legat högt på bestsellerlistorna i
Schweiz.
Ambassad och konsulat
Den svenska bilaterala representationen i Schweiz består av Sveriges
ambassad i Bern. Magnus Hartog-Holm är ambassadör sedan år 2014.
Ambassaden stöds av fem underlydande honorärkonsulat i Schweiz
(Basel, Genève, Lausanne, Lugano och Zürich) samt ett i Liechtenstein.
Sverige har även en ständig representation vid de internationella
organisationerna i Genève.