Team 182

Projektrapport
Bättre vård mindre tvång – del 2
Team 182
Syfte med deltagandet
i Genombrott
Teammedlemmar
Förbättra den psykiatriska
Sjuksköterska, Fredrik Dahlström, [email protected]
heldygnsvården med fokus på Skötare, Peter Mikaj, [email protected]
tvångsvård och
Skötare, Linnea Zetterberg, [email protected]
tvångsåtgärder
Projektets övergripande mål
1.
2.
3.
4.
Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder
Att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder
Att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder
Att utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska
andelen inläggningar på tvångsvård.
Sammanfattning
Under de senaste månaderna har ett förbättringsarbete ägt rum på en avdelning på
Karsuddens Regionsjukhus. Arbetet har syftat till att förbättra patienternas upplevelser av
fyra delar av vården; delaktighet, personalens bemötande, miljö och kontakt med närstående.
Förbättringarna har utgjorts av så kallade PDSA.er. Dessa har syftat till en enkel metod där
det första stadiet handlat om att planera förändringar. Därefter har dessa testats och
utvärderats. Till sist har en avvägning gjorts huruvida förändringen ska bestå på avdelningen
eller om de ska utföras på något annat sätt. Exempel på förändringar som infördes var
närståendesamtal, filmkvällar, pizzakvällar, bingokvällar, förbättrade ADL-rutiner, bättre
miljö under måltidssituationerna, inköp av saker som patienterna kunde aktivera sig med på
avdelningen etc. Varje vecka har patienterna på avdelningen fått svara på en enkät som
berört de fyra delar som teamet velat förbättra. Resultaten var till en början halvdana, men
förbättrades med tiden. Patienternas upplevelse av delaktighet hade ett resultat 40 % första
veckan och var uppe i 77 % under sista veckan. Upplevelse av bemötande gick från 70 % till
88 %, välbefinnandet ökade från 30 % till 55 % och upplevelse av kontakt med närstående
gick från 60 % till 88 %. Sjukhuset är i skrivandets stund under ombyggnad och konstellation
av personal och patienter kommer att förändras. Därför kommer stor energi läggas på att de
förändringar som gjorts kommer bestå även fram till dess, samt även utveckling av nya.
Bakgrund
Innan Epsilon startade sågs många delar av vården som innefattade brister och hade klara
förbättringsmöjligheter, en av dessa var patienternas delaktighet. Patienterna uttryckte ofta att
deras röster aldrig hördes och att de sällan fick igenom något önskemål de hade. Ett behov av
ökad kunskap sågs bland både patienter och personal vad gäller de juridiska aspekter som
tvångsvården innefattar (ex. permissioner, friförmåner mm.). Patienterna blev ofta frustrerade
på personalen då alla gjorde olika och tolkade regler/rutiner på olika sätt. Detta tror vi
genererade i att patienterna upplevde att de fick ett dåligt bemötande.
Avdelningen och vårdmiljön i sig upplevdes som steril och tråkig med ytterst få aktiviteter
som patienterna kunde uppehålla sig med. Det yttrade sig bl.a. i att patienterna aldrig var
utanför sina rum förutom då det var måltider. Det fanns även en erfarenhet av att patienter
som tidigare blivit utslussade till öppenvård hade bättre prognos att klara sig utanför med
närstående involverad. En framtida problematik sågs också. Den 1/10-2014 kom det en ny lag
som innebar kraftiga begränsningar av privat elektronisk kommunikation på avdelningen.
Detta befarade personal skulle leda till stor frustration bland patienterna samt att de därmed
skulle bli rastlösa av sin vistelse på sjukhuset.
Team 182.s uppdrag blev därmed att förbättra patienternas delaktighet i vården, att de skulle
uppleva ett bättre bemötande, en tillfredställande upplevelse av vårdmiljön samt ett
tillfredsställande kontakt med närstående.
Sjukhusets upptagningsområden är Södermanland, Stockholm och Gotland. Det finns totalt
120 vårdplatser med 12 platser per hemavdelning samt 8 platser på en intagningsavdelning.
Majoriteten av patienterna har LRV med SUP, i fåtal fall utan SUP. På avdelningarna jobbar
främst sjuksköterskor och skötare med patienterna. Varje avdelning har även tillgång till
läkare, arbetsterapeut, psykolog samt kuratorer.
Mål
1. Patienterna ska uppleva delaktighet i vården.
Slutmål: 80 % av patienterna ska skatta sin delaktighet som minst 7 i en skala av 10
innan 22 september.
2. Patienterna ska uppleva ett respektfullt bemötande av personal.
Slutmål: 80 % av patienterna ska skatta graden av personalens respektfulla bemötande
som minst 7 i en skala av 10 innan 22 september.
3. Patienterna ska uppleva ett gott välbefinnande i vården.
Slutmål: 40 % av patienterna ska skatta graden av välbefinnande som minst 7 i en
skala av 10 innan 22 september.
4. Patienten ska uppleva en god relation med närstående.
Slutmål: 60 % av patienterna ska skatta graden av god relation med närstående som
minst 7 i en skala av 10 innan 22 september.
Förändringar som testats
I skrivandets stund har 37 unika PDSA framställts. Nedanstående förändringar är de främsta
som införts på avdelningen. Den siffra som står efter förändringarna motsvarar det mål som
teamet har satt upp (se mål).

ADL (1)
För att göra personalen engagerade så tog vi upp diskussion om ADL på ett
personalmöte. Där informerades det allmänt om vad ADL innebär samt
kontaktpersonernas ansvar i detta. Vår arbetsterapeut, även tidigare teammedlem,
skickade också ut ett upplysande och informativt mail till avdelningens personal. Då
personal var engagerade arbetade vår arbetsterapeut fram en broschyr som med enkla
bilder och enkel text visade hur man kan gå tillväga i ADL-skötsel. Detta i ett sätt att
påminna om vardagliga ADL sysslor.

Undervisningsmaterial om LRV (1)
En av teamets coacher har under projektet arbetat fram en broschyr innehållandes
information om LRV och övrig information om vistelsen på sjukhuset. Därefter fick
två patienter granska igenom informationen och komma med förslag på förändringar.

Förbättrat KP-samtal (2)
Avdelningen tillämpar kontaktmannaskap, vilket innebär att två personal har mer
ansvar för en patient. Detta yttrar sig bl.a. i förberedelser till ronder, motivera
patienten till aktivitet samt ha samtal en gång per vecka. Givetvis har resterande
personal också ansvar för dessa aktiviteter, men det är i första hand kontaktpersonen
som ska se till att planeringen fullföljs. För att göra samtalen bättre tillfrågades
samtliga patienter av sina respektive kontaktpersoner om vad som är viktigt för just
dem att ta upp. Därefter upprättades en mall med stödpunkter som var tänkt att
användas till den personal som kände sig osäker inför att hålla ett KP-samtal. Syftet
var även att van personal inte skulle glömma bort vad KP-skapet innebär.

Stängt personalrum (2)
För att personalen skulle finnas mer tillgängliga för patienterna på avdelningen
bestämdes det i ett personalmöte att personalrummet skulle hållas stängt två timmar
om dagen. Under den tiden skulle personalen vistas ute på avdelningen och därmed
vara mer tillgänglig för patienterna. I ett personalmöte bestämdes det vilka två timmar
detta skulle ske. En personal skrev sedan en lapp och satt upp i personalrummet. Till
en början mötte förändringen motstånd hos personal, detta gav dock med sig med
tiden. Nuförtiden upplever patienterna att personalen är ute mer hos dem och att
personalen ser dem mer än tidigare.

Miljöförbättring (3)
Till en början diskuterade personal och patienter under ett möte hur man skulle gå
tillväga för att förbättra miljön på avdelningen. En inköpslista skrevs på mötet och
cheferna gav sitt godkännande på rekvisition för detta. Inköpet utgjordes av blommor,
dukar och gardiner. Dessutom gick en personal till aktivitetsenheten och lyckades
erhålla en panoramabild föreställande en lugn miljö. Samtliga saker placerades ut i
matsalen.

Dukning och metallbestick (3)
Innan projektet använde patienterna plastbestick under samtliga måltider, vilket
patienterna inte alltid var så nöjda med. Då projektet startade blev det en hög
efterfrågan om metallbestick från patienterna. Ett personalmöte ägde rum för att
säkerställa att samtliga parter var med på förändringen. En lapp skapades fram som
innefattade inräkning av bestick. Patienterna hade även önskemål om att det skulle
vara dukat inför varje måltid. Därför togs ett foto på hur de skulle se ut vid en dukning
så att personalen visste hur man skulle gå tillväga.

Mellanmål (3)
Patienterna hade önskemål om eftermiddagsfika, så det togs upp på ett personalmöte
där samtliga parter var överens om att prova detta. En i personalen skrev en lapp med
instruktion om vad mellanmålet skulle innehålla. Lappen sattes upp i köket och sedan
dess serveras smörgås med pålägg, grönsaker, frukt, saft och kaffe dagligen kl. 14:30
varje dag.

Helgaktiviteter (3)
Patienterna uttryckte att det ofta var ganska tråkigt på avdelningen om helgerna.
Därför startades det test om olika aktiviteter. Till att börja med infördes helgbakning
och helgpicknick. Aktiviteterna skrevs ner i arbetslistan för varje söndag och sedan
dess har de aktiviteterna fortgått med gott resultat. Picknicken har inte alltid ägt rum
p.g.a. dåliga väderförhållanden. Även filmkvällar har anordnats varannan helg. Då tar
en utsedd personal med sig filmer till avdelningen som patienterna fått välja mellan.
Sedan har filmen betittats runt kl. 14. Deltagarantalet har med tiden växt. Även
bingokvällar har införts där utsedd personal tar ansvar för att hämta bingospelet samt
vinster på aktivitetsenheten. Bingokvällarna har också utlöpt väl då deltagarantalet har
växt med tiden.

Allehanda inköp (3)
Under projektets gång har patienterna haft många önskemål om inköp till avdelningen.
Samtliga av dessa saker har en personal tillfrågat chefer om rekvisition på och därefter
inhandlat. Saker som inköpts är bl.a. våg, mikrovågsugn, sällskapsspel, TV-spel,
smörgåsgrill och DVD-spelare.

Närståendesamtal (4)
För att patienterna skulle känna en mer tillfredsställande kontakt med närstående
infördes vissa åtgärder. Till en början tillfrågades en patient om denne hade någon
närstående som han ville personal skulle kontakta. Då patienten uttryckte en sådan
önskan kontaktades denna närstående. De saker som togs upp hade patienten kommit
överens med personal innan. Då samtalet utlöpte väl spred teamet vidare information
om närståendesamtal till resterande personal. Samtliga patienter tillfrågades då om
närståendesamtal av sina kontaktpersoner. Närståendesamtalen ägde till en början rum
en gång i veckan och därefter efter närståendes önskemål. Förändringen ledde inte till
att fler närstående besökte patienterna, men det ledde till att många av patienterna
upplevde att de fick bättre kontakt med sina närstående och närstående kände sig mer
delaktiga i deras vårdprocess.
Resultat
Vecka
Antal svar
Antal vårdplatser
Andel svar (%)
Vecka
Antal svar
Antal vårdplatser
Andel svar (%)
Vecka
Antal svar
Antal vårdplatser
Andel svar (%)
19
10
10
100 %
26
6
10
60 %
33 (e)
8
12
67 %
20
6
10
60 %
27
0
11
0%
34 (e)
9
12
75 %
21
0
10
0%
28
6
11
55 %
35
0
12
0%
22
5
10
50 %
29
5
11
45 %
36 (e)
9
12
75 %
23
7
10
70 %
30
2
11
18 %
37 (e)
8
12
67 %
24
0
10
0%
31
0
11
0%
38 (e)
9
12
75 %
25
9
10
90 %
32 (e)
11
12
92 %
Tabell 1. Redogörelse för respektive vecka där det ingår hur många patienter som svarat, hur många vårdplatser avdelningen hade samt
andelen svar som kom in på enkäterna.
Ovanstående tabell visar hur många patienter som svarade på enkäten respektive vecka
(se ”antal svar”), hur många patienter som befann sig på avdelningen vid respektive
mättillfälle (se ”antal vårdplatser”) samt hur stor andel av patienterna som svarade respektive
vecka (se ”andel svar”). Tabellen visar att samtliga patienter svarade på enkäten under första
mättillfället, vecka 19, och att mätning helt uteblev under v. 21, 24, 27, 31 samt 35. I övrigt
har andelen som svarat på enkäten varierat mellan 45 % och 90 %. Veckor betecknade med
”(e)” innebär att mätningen genomförts genom pappersskrivna enkäter. De veckor som inte är
betecknade med ”(e)” har mätningen utförts digitalt via en iPAD.
Diagram 1. Hur patienterna upplever sin delaktighet
Hur upplever du din delaktighet?
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
v19 v20 v21 v22 v23 v24 v25 v26 v27 v28 v29 v30 v31 v32 v33 v34 v35 v36 v37 v38
Patienterna har fått svara på frågan ”Hur upplever du din delaktighet?”. Patienterna har fått
skatta detta på en skala mellan 1-10. De antal % som svarat 7 eller högre på frågan illustreras i
ovanstående diagram. Exempel: Vecka 19 besvarade 10 deltagare på enkäten (se tabell 1) och
enligt diagrammet har 40 % av dessa svarat 7 eller högre på den ställda frågan (se diagram 1,
v19). Teamets mål är att 80 % ska skatta 7 eller högre på upplevelse av delaktighet. Detta
innebär att målet uppfyllts under vecka 23, 29 och 30. Observera att ingen mätning gjordes v.
21, 24, 27, 31 och 35, därav resultatet 0 %.
Diagram 2. Hur patienterna upplever personalens bemötande
Hur upplever du personalens bemötande?
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
v19 v20 v21 v22 v23 v24 v25 v26 v27 v28 v29 v30 v31 v32 v33 v34 v35 v36 v37 v38
Patienterna har fått svara på frågan ”Hur upplever du personalens bemötande?”. Patienterna
har fått skatta detta på en skala mellan 1-10. De antal % som svarat 7 eller högre på frågan
illustreras i ovanstående diagram. Exempel: Vecka 19 besvarade 10 deltagare på enkäten (se
tabell 1) och enligt diagrammet har 70 % av dessa svarat 7 eller högre på den ställda frågan
(se diagram 2, v19). Teamets mål är att 80 % ska skatta 7 eller högre på upplevelse av
personalens bemötande. Detta innebär att målet uppfyllts under vecka 23, 28, 29, 34, 37 och
38. Observera att ingen mätning gjordes v. 21, 24, 27, 31 och 35, därav resultatet 0 %.
Diagram 3. Hur patienterna upplever sin vårdmiljö
Hur upplever du vårdmiljön?
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
v19 v20 v21 v22 v23 v24 v25 v26 v27 v28 v29 v30 v31 v32 v33 v34 v35 v36 v37 v38
Patienterna har fått svara på frågan ”Hur upplever du vårdmiljön?”. Patienterna har fått skatta
detta på en skala mellan 1-10. De antal % som svarat 7 eller högre på frågan illustreras i
ovanstående diagram. Exempel: Vecka 19 besvarade 10 deltagare på enkäten (se tabell 1) och
enligt diagrammet har 30 % av dessa svarat 7 eller högre på den ställda frågan (se diagram 3,
v19). Teamets mål är att 40 % ska skatta 7 eller högre på upplevelse av vårdmiljön. Detta
innebär att målet uppfyllts under vecka 22, 25, 26, 28, 29, 30, 32, 33, 34, 36 och 37.
Observera att ingen mätning gjordes v. 21, 24, 27, 31 och 35, därav resultatet 0 %.
Diagram 4. I vilken grad patienterna upplever tillfredsställande kontakt med närstående
Upplever du en tillfredsställande kontakt med
närstående?
100%
80%
60%
40%
20%
0%
v19 v20 v21 v22 v23 v24 v25 v26 v27 v28 v29 v30 v31 v32 v33 v34 v35 v36 v37 v38
Patienterna har fått svara på frågan ”Upplever du en tillfredsställande kontakt med
närstående?”. Patienterna har fått skatta detta på en skala mellan 1-10. De antal % som svarat
7 eller högre på frågan illustreras i ovanstående diagram. Exempel: Vecka 19 besvarade 10
deltagare på enkäten (se tabell 1) och enligt diagrammet har 60 % av dessa svarat 7 eller
högre på den ställda frågan (se diagram 1, v19). Teamets mål är att 60 % ska skatta 7 eller
högre på upplevelse av vårdmiljön. Detta innebär att målet uppfyllts under vecka 19, 20, 22,
26, 28, 29, 30, 32, 33, 34, 36, 37 och 38. Observera att ingen mätning gjordes v. 21, 24, 27, 31
och 35, därav resultatet 0 %.
Redovisning av tvångsåtgärder
Då en tvångsåtgärd blir aktuell förflyttas den aktuella patienten först till sjukhusets
intagningsavdelning. Därför har inga tvångsåtgärder skett varken innan eller under projektets
gång på hemavdelningen. Någon förflyttning har inte heller skett från vår avdelning till
sjukhusets intagningsavdelning, därför är antalet tvångåtgärder = 0 båda innan och under
projektets gång.
Diskussion
1. Delaktighet
Av resultatet att döma ser vi en klar förbättring de sista veckorna jämfört med de
första. Detta ser vi dock inte bara genom mätningarna, utan också rent konkret på
avdelningen då vi har öppna forum och samtal med patienter. Innan projektet startades
hade vi söndagsmöten med patienterna. Då upplevde vi att mötena var väldigt tysta
och deltagarantalet var mycket lågt. Genom projektets gång har vi dock sett en klar
förbättring på detta. Patienterna vågar tala mer öppet om vad de tycker och vad de vill
att vi ska göra och förbättra. Vår teori är att resultaten på mätningarna har ökat i takt
med att patienterna känner att de har mer att påverka. Detta är också något de uttryckt
för oss. Om man ser till resultatet uppfylldes vårt mål på delaktighet endast tre av de
20 mätningar som utfördes. En av de veckorna (se diagram 1, v. 30) var det dessutom
endast två som svarade på enkäten, vilket givetvis inte kan ses som statistiskt
säkerställt. Dock är vi ändå nöjda med tanke på att vi de flesta veckor höll samma nivå
och att det låg nära det mål vi hade satt upp.
Ett av de förbättringsarbeten vi satsade mest på rörande delaktighet var ADL-skötseln.
Det var också en av de mest utmanande då det krävde ett etiskt tänkande utöver det
vanliga, för att inte kränka någon patient. Vi anade redan innan att det fanns en risk för
att patienterna skulle ta illa vid sig när vi tog upp känsliga ämnen som hygienskötsel.
Därför började vi mjukt och berättade lite allmänt om skötsel och vikten av att hålla
sitt rum i skapligt skick. Därefter såg vi en tendens att patienterna själva kom och
fråga hur de skulle gå tillväga/vad eller hur de skulle göra. Både patienter och personal
har efter förändringarna uppmärksammat att ADL är en viktig del för omvårdnaden i
sig. Även informationsbroschyren om LRV fick ett mycket gott betyg av patienterna
på avdelningen.
2. Bemötande
Vi ser även i bemötandet att resultaten med tiden har hållit en hög nivå med vissa
tendenser till ökningar. När projektet började upplyste vi om våra mål och i och med
det började personalen diskutera fortlöpande om hur vi bemöter patienterna och
varför. Det, tror vi, genererade i att personalen arbetade i en större medvetenhet i sitt
bemötande. När vi dessutom visade upp resultat på våra mätningar tror vi personalen
blev ytterligare sporrade och att man såg effekten av att miljön mellan patienter och
personal blev mjukare. Sedan tror vi också att i takt med att förändringarna gjorts,
oavsett vilket mål det syftat till, har resultat på bemötande ökat samtidigt.
Patienterna uttryckte innan projektet att personal inte var tillräckligt tillgängliga ute på
avdelningen. Under projektets gång har dock den synen ändrats totalt. Eftersom vi
utförde tester som syftade till att personal skulle vara ute mer på avdelningen
genererade det till att vi automatiskt blev mer tillgängliga. Patienterna uppskattade
detta mycket. I takt med att sällskapsspel och dylikt köpts in till avdelningen har vi
också märkt att mer tid spenderas tillsammans med patienten i en positiv anda.
Patienterna upplevde också att KP-samtalen blev mer innehållsrika och att personalen
verkade mer motiverade till att lyssna under samtalen.
3. Välbefinnande
Sedan vecka 25 (se diagram 3) har resultatet överstigit det mål vi satt på hur
patienterna upplever sitt välbefinnande. Frågan som vi ställde var hur patienterna
upplevde miljön, vilket vi är medvetna om kan ses som missvisande. Vi ansåg dock att
de båda begreppen hade en samhörighet med varandra och att en fråga om patientens
välbefinnande hade framstått som alldeles för abstrakt för patienten. De flesta
förändringar som gjordes berörde detta mål.
Det var en medveten handling av oss då vi såg mest potential till att förbättra just de
resultaten. Vi insåg redan innan projektet att detta mål skulle bli svårt att leva upp till,
därför sattes målet så pass lågt. Sjukhuset är trots allt byggt på 60-talet, med en
struktur som var modern då. Dock ser vi positivt på framtiden då ett totalt nybygge är
på gång med inflyttning i början av 2015.
Något vi märkte var att patienterna ganska snabbt tröttnade på de saker av
nöjeskaraktär som införts på avdelningen. Sedan lagen om förbud av elektronisk
kommunikation införlivades har vi dock sett en markant förändring på användet av de
saker vi köpt in.
4. Närstående
Resultatet i mål 4 (se diagram 4) har visat sig ligga på en högre nivå än vad vi trodde
innan projektet, därför valde vi att höja vårt mål under projektets gång. Av resultatet
att döma ser det ut som att patienterna redan från början upplevde en tillfredsställande
kontakt med närstående. Dock har vi, precis som i de andra målen, sett en förbättring
även här. Vi tror att den förbättringen avspeglade de personer som tackade ja till
närståendesamtal.
Ett problem vi upptäckte var att vissa inte hade någon närstående alls och att vissa
absolut inte ville ha någon kontakt och rent utav kände sig kränkta över att ens bli
tillfrågade. Av de som inte hade någon närstående valde vi då istället att fokusera mer
på de andra målen. Den som kände sig kränkt försökte vi i högsta möjliga mån
förklara att allt var på frivillig basis och inget tvång.
Trots de negativa aspekterna såg vi ändå att resultatet i överlag blev mycket positivt.
Patienterna har själva uppgett att de känner sig mer sedda och tillfreds. Även anhöriga
har uttryckt att de uppskattar närståendesamtalen och att de numera känner sig mer
delaktiga i patientens vård.
Allmänt
I början av projektet var engagemanget från patienter och framförallt personal
undermålig. Många av de förändringar som testades togs emot med stor skepsis och
det var svårt att motivera personal till att genomföra dem. Med tiden upptäckte vi dock
att engagemanget mognade fram och gradvis accepterades projektet. Detta såg vi
också på patienternas deltagande i exempelvis filmkvällar, bingokvällar,
informationsmöten etc.
Vi är väl medvetna om att vistelsen på en rättpsykiatrisk avdelning måste kännas
kränkande och dyster. Därför förstår vi att vissa patienter svarade lågt på enkäterna. Vi
försökte dock göra det bästa av situationen och tänker fortsätta med det. En annan
reflektion kring mätningarna är huruvida patienterna svarade som de själva ville eller
som vi ville de skulle svara. En viss påverkan tror vi har skett under tiden vi mätte
resultat via vår iPAD. Under de tillfällena stod mätansvarig bredvid patienten när
denne svarade. Dock tror vi att resultatet gjorde sig mer rättvisa när de fick svara på
pappersenkäter då de troligtvis kände en större anonymitet då. Ett tecken på detta är
att svarsfrekvensen ökade de sista veckorna då vi använde oss av just pappersenkäter.
Samtidigt uttryckte patienterna också att de var trötta på att svara på enkäter redan de
första veckorna. Därför hade vi stora utmaningar med att motivera dem att svara på
dessa.
Det viktigaste i nuläget är att bibehålla den standard och struktur vi uppnått och att
involvera patienterna att fortsätta vårt jobb med förbättringsarbetet. Vi får helt enkelt
inte låta det rinna ut i sanden. I nuläget står vi i en fas där vi är på gång att sprida vårt
arbetssätt till andra avdelningar som under projektets gång har efterfrågat vad vi
jobbat med. Speciellt viktigt är detta då avdelningarna inom snar framtid kommer slås
ihop och flytta in i nya byggnaden. Vi är nöjda med det vi åstadkommit i projektet och
vi känner att vi fått goda hjälpmedel och ett nytt sätt att testa idéer.
Så här involverade vi patienter och deras närstående
Det första som gjordes för att involvera patienterna var att anordna ett informationsmöte om
projektet. Där kom teamet med förslag på allehanda förbättringar samt öppnade upp för
patienternas förslag. I samband med detta sattes en förslagslåda upp där patienterna kunde
lägga sina förslag anonymt. Dessa förslag togs sedan upp på ett s.k. trivselfika. Trivselfikat 1
gång/vecka kom att fungera som ett diskussionsforum. Där uppdaterades patienterna om det
senaste som hänt i projektet. Där fanns det även chans för patienterna att komma med
ytterligare förbättringsidéer. Andra saker som utfördes var en anslagstavla där information
samt förändringar om projektet ständigt uppdaterades. Om patienterna ville framföra ett
önskemål själv och inte i grupp fanns gavs det chans på de kontinuerliga KP-samtalen. De
närstående som medverkade i våra närståendesamtal informerades också kontinuerligt om
projektet via telefon.
Sammanfattning av projekttiden så här långt
Sammanfattningsvis är vi mycket nöjda med de förändringar som gjorts på avdelningen
och de resultat vi fått. Efter den första mätningen trodde vi att det skulle bli svårt att
upprätthålla och förbättra resultaten, vi var också rädda för att projektet skulle rinna ut i
sanden då det mötte hårt motstånd. Det visade sig dock att det mesta går att få igenom med
envishet, mod och målmedevetenhet. Vi har alla lärt oss av det arbetssätt/metod som
projektet gått ut på och kommer alla att tänka utifrån den i vår framtida profession som
sjuksköterska och skötare. Som vi skrivit tidigare väntar en utmaning då vår avdelning
kommer blandas ihop med andra på vår enhet. Då gäller det att vi i högsta möjliga mån
står fast vid vad vi har åstadkommit.