Spatial Justice
om rätt, rättvisa, rättsskap(and)et och rumslighet
Vad är space?
rum geografi plats rymd utrymme socialt rum atmosfär adress topografi domicil här politiskt rum kropp där levda rum rymden kropp mellanrum offentliga rum/privata rum spatialitet rörelse ställe att ta plats att göra plats rymma relation materialitet rörelse platsspecificitet efemär Proximité (Lévinas 1998) Kropp
Space
Doreen Massey i For Space, (2005: 9) :
1) ’space’ formas genom relationalitet: interaktion i det globala såväl som i det intima. Objekts/subjets‐distinktionen destabiliseras.
2) ’space’ är en sfär av möjlighet för samexistens, pluralitet, distinkt olika samtidiga spår, och heterogenitet. Multiplicitet och space är ömsesidigt konstitutiva: space uppstår genom multiplicitet. Multiplicitet uppstår genom space.
3) ’space’ är alltid under konstruktion (samtidigt subjekt: ’space’, verb: ’spacing’, och adjektiv: ’spatial’), i och genom materiella praktiker. Space är infinit: är omöjligt att (av)sluta. Space är alltså inte något som är (som en konstant) eller som finns utan det som vi gör och igenom vilket vi blir gjorda Spatial justice är
• En teori om relationen mellan rätt och rättvisa
• En teori specifikt om den spatiala dimensionen av rätt och rättvisa
• En etisk, praktisk normativ teori som uppmanar oss att inta en viss hållning till och i världen Hur då?
• Utgångspunkt i ’space’ (Massey 2005) som relationalitet, samexistens, multitud, heterogenitet, ständigt pågående som en evighetsrörelse utan teleologi och progression.
• Spatial justice är en förkroppsligad etik där materiellt platstagande och fysiskt och metafysiskt återdragande definierar hur vi befinner oss i relation till varandra, hur vi därmed skapar rätt och rättvisa rent konkret.
• Spatial justice utgår från en distinktion mellan rätt och rättvisa. Derrida (1990: 947): ’law (droit) is not justice’. Philippopoulus‐Mihalopoulos: Philippopoulus‐Mihalopoulos (2010a:212):
Spatial justice is an exigent ethical exercise that demands a radical gesture of withdrawal: to withdraw before the claim of the other is what spatial justice demands. Likewise, this is the only way in which the law can produce justice: by withdrawing before the demands of justice. This geography of withdrawal is not metaphorical: it is only by understanding a unique corporeal emplacement that spatial justice can be adequately sketched.
Philippopoulus‐Mihalopoulos (2010a:212):
Spatial justice is an exigent ethical exercise that demands a radical gesture of withdrawal: to withdraw before the claim of the other is what spatial justice demands. Likewise, this is the only way in which the law can produce justice: by withdrawing before the demands of justice. This geography of withdrawal is not metaphorical: it is only by understanding a unique corporeal emplacement that spatial justice can be adequately sketched.
Vad är rättens funktion?
• Rätten omvandlar våra spatiala begär – att vara precis här, att ta just denna platsen – till rättsliga anspråk, rättsliga argument, och rättsliga avgörande om vems begär som får ta plats. • Teleologisk tolkning av lagen ger rättsutövaren möjlighet att ge företräde för ett visst anspråk före ett annat. • Exempel: Äganderätt till fast egendom ger rättighetsinne‐
havaren företräde till, bättre rätt än andra, till fasaden på fastigheten. Undantag: Plan och bygglagen
Vad är då rättvisa?
• rättvisa kan inte vara det samma som rätten (Derrida), och dess funktion kan inte subsumeras av eller genom rätten
• Spatial justice kräver att ett begär (o)lika uttalat eller uttryckt som mitt rättsliga anspråk, men som inte är baserat på en rättslig (re)distribution av plats – och därmed makt – ses, uppfattas, och erkänns. ‐ tillbakadragande
‐ oscillation
‐ efemärialitet
‐ multitud
‐ antiteleologi
Referenser
Arendt, Hannah: Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil. Penguin Classics, London 2006. Arvidsson Matilda ‘Embodying Law in the Garden’ (2013) 39 The Australian Feminist Law Journal 21‐45.
Arvidsson Matilda & Bengtsen Peter ‘Spatial Justice and Street Art’ (2014) 5 Nordic Journal of Law and Social Research 117‐130. Derrida Jacques ‘Force of Law: “The Mystical Foundations of Authority”’ (1990) 11 Cardozo Law Review 920–1045.
Levinas, Emmanuel: Collected Philosophical Papers. Duquesne University Press 1998. Massey Doreen For Space Sage London 2005.
Philippopoulos‐Mihalopoulos Andreas Law and the City Routledge‐Cavendish London 2007.
Philippopoulos‐Mihalopoulos Andreas ‘Law’s Spatial Turn: Geography, Justice and a Certain Fear of Space’ (2010a) 7 Law, Culture and the Humanities 187.
Philippopoulos‐Mihalopoulos Andreas ‘Spatial Justice: Law and the Geography of Withdrawal’ (2010b) 6 International Journal of Law in Context 201.
Philippopoulos‐Mihalopoulos Andreas ‘Atmospheres of law: Senses, afects, lawscapes’ (2012) xxx Emotion, Space and Society 1.
Philippopoulos‐Mihalopoulos Andreas ‘Mapping the Lawscape: Spatial Law and the Body’ in Bankowski Zenon, Del Mar Maksymilian
& Maharg Paul (eds) he Arts and the Legal Academy: Beyond Text in Legal Education Ashgate Farnham 2013.
Philippopoulos‐Mihalopoulos Andreas Spatial justice: body, lawscape, atmosphere. Routledge 2014.