Rättningsprinciper omtentamen HT14
LAGC01 Associations- och konkurrensrätt, 10 hp RÄTTNINGSPRINCIPER OMTENTAMEN HT 2014 FRÅGA 1 Närodlat i Skåne AB (Bolaget) är ett privat aktiebolag som producerar och säljer ekologiska grönsaker. Bolaget ägs med lika delar av vännerna A, B, C och D, som också tillsammans utgör Bolagets styrelse. Till saken hör också att B är styrelseordförande och C är VD. Samtliga är dessutom särskilda firmatecknare. Bolaget har ett registrerat aktiekapital om 100 000 och har enligt den senast fastställda balansräkningen tillgångar om 8 miljoner och skulder om 7,5 miljon. Årsomsättningen har under de senaste åren legat omkring 2 miljoner. Odlingsverksamheten bedrivs dels på Bolagets mark, dels på arrenderad mark som tillhör en av aktieägarna, nämligen den förmögne A. Vännerna har emellertid under senare tid diskuterat ett förvärv av den arrenderade marken. Vid ett styrelsemöte ställer sig A, B och C bakom ett förslag om att Bolaget ska köpa marken för 9 miljoner och att finansiera köpet genom långfristig kredit från säljaren (dvs. A). A, B och C undertecknar därefter ett köpekontrakt med detta innehåll för Bolagets räkning samtidigt som A även undertecknar för egen räkning. D, som anser att marken högst är värd 7,5 miljon, blir mycket upprörd och vänder sig till dig med följande frågor: (a) Kan D se till att ”ogiltigförklara” köpet? o Spelar det någon roll om marken har ett lägre värde än köpeskillingen? (b) Kan D se till att Bolaget får skadestånd av A, B eller C? o Spelar det någon roll om marken har ett lägre värde än köpeskillingen? (c) Kan D själv se till att få skadestånd av A, B eller C? o Spelar det någon roll om marken har ett lägre värde än köpeskillingen? (d) Vad händer om även D godkänner köpet? o Spelar det någon roll om marken har ett lägre värde än köpeskillingen? RÄTTNINGSPRINCIPER FRÅGA 1 (10 p) (a) (4 p) För att ”ogiltigförklara” köpet krävs först och främst att det är ogiltigt. Teoretiskt kan så vara fallet på endera av två grunder: antingen enligt 8:42 ABL eller enligt de principer som 17:6 ABL bygger på (enligt dessa är rättshandlingar som medför värdeöverföringar under vissa villkor ogiltiga). Uppenbart är att köpet bygger på ett beslut som kan ifrågasättas. Om D inte var med på styrelsemötet följer att styrelsen över huvud taget inte var beslutför (8:21 jämfört med 8:23 p. 1 – A räknas bort som jävig). Om D däremot var med förelåg beslutförhet, bl.a. förutsatt att alla (inklusive D) fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra frågan (se 8:21 andra stycket). Låt oss anta att styrelsen var beslutför. A var förstås alltjämt jävig enligt 8:23 p. 1. Men förutsatt att B och C inte var jäviga förelåg isåfall ett styrelsebeslut som inte tillkommit genom jäv (se 8:22 – B var ordförande och hade utslagsröst). Det går även att argumentera för att köpet strider mot generalklausulen (GK) i 8:41första stycket ABL (otillbörlig fördel för A och nackdel för Bolaget samt D) samt – möjligen – för att köpet uppenbart strider mot vinstmaximeringsprincipen. Dessa ställningstaganden blir framförallt beroende av utfallet av en jämförelse mellan (a) markens värde för Bolaget och (b) köpeskillingens storlek. Under antagande av (a) att beslutförhet inte förelåg eller att beslutet stred mot GK samt (b) att köpet inte är en värdeöverföring aktualiseras 8:42 andra stycket första meningen. A var naturligtvis i ond tro; dvs. köpet är ogiltigt. Men D kan inte väcka talan för bolagets räkning under yrkande av att få ogiltigheten enligt 8:42 fastställd. Möjligen innebar köpet en förtäckt värdeöverföring enligt 17:1 p. 4 ABL. Det är dock inte säkert att köpet till någon del saknade affärsmässig karaktär. T.ex. kan marken ha haft ett högre värde än marknadsvärdet för Bolaget (man skulle här jämföra med kostnaden för att arrendera marken). Var det helt affärsmässigt motiverat var det ingen värdeöverföring. I annat fall var det en sådan. Under antagande av att det var en värdeöverföring om 1,5 miljon stred köpet mot 17:3 första stycket ABL. Bolaget hade endast ett fritt eget kapital om 400 000 (8 miljoner – [7,5 miljon + 100 000]). Eftersom köpet även är olovligt på aktieägarskyddsgrund (det följer redan av 17:2) är det då i sin helhet ogiltigt enligt 17:6 första stycket sista meningen. Ond tro hos A förelåg naturligtvis. Men D kan inte väcka talan enligt 17:6 heller. Alltså: D kan inte se till att köpet ”ogiltigförklaras”, oavsett om köpet antas strida mot förbudet mot olovliga värdeöverföringar eller inte. (b) (2 p) D har 25 % av aktierna. Det innebär att D i eget namn kan väcka talan om skadestånd (mot A-C) för bolagets räkning enligt 29:9 ABL jämfört med 29:1 första stycket första meningen ABL. De ovan diskuterade normöverträdelserna innebär en presumtion för culpa. Men D måste då först se till att rösta mot ansvarsfrihet enligt 29:7. D kan däremot inte se till att en skadeståndstalan väcks i bolagets namn. Det innebär dessvärre att D själv står rättegångskostnadsrisken. Visst spelar markens värde roll. Om marken var värd minst 9 miljoner för Bolaget finns ingen skada. (c) (2 p) D kan väcka talan om skadestånd för extern indirekt skada enligt 29:1 första stycket andra meningen ABL. En förutsättning är dock att marken inte var värd minst 9 miljoner för Bolaget (i annat fall har D inte lidit skada). Har då D utsikter till framgång? Enligt en åsikt krävs överträdelser av likhetsprincipen eller någon av generalklausulerna. Det kan alltså sättas ifråga om det ”duger” med t.ex. en överträdelse av jävsreglerna. Som ovan framhållits går det dock att i vart fall argumentera för en överträdelse av generalklausulen. (d) (2 p) Nej, knappast. Man kan fundera över om D – under antagande av att köpet strider mot täckningsprincipen enligt 17:3 första stycket – skulle kunna bli bristtäckningsansvarig enligt 17:7. Men så är nog inte fallet eftersom ett krav enligt 17:7 är att man medverkat till beslutet eller verkställandet av värdeöverföringen. En annan sak är att D:s godkännande inte gör värdeöverföringen rättsenlig om den strider mot 17:3 (samtycke biter inte på borgenärsskyddsregler). Om däremot köpet inte strider mot några borgenärsskyddsregler innebär D:s samtycke att beslutet blir rättsenligt (samtyckesprincipen), oavsett om det strider mot några aktieägarskyddsregler eller inte. Det innebär att vare sig Bolaget eller D har rätt till skadestånd. FRÅGA 2 (a) Aktiebolaget X ägs med lika delar av fem personer, A-E. Ägarna har träffat ett avtal, i enlighet med vilket de åtagit sig att verka för vissa typer av beslut. Bolagsstämman i X fattar ett beslut som ägarna åtagit sig att verka för, men en av ägarna – A – röstar mot det aktuella beslutet. Anta att beslutet är oförenligt med generalklausulen i 7 kap. 47 § och att A klandrar beslutet. o Vad ska domstolen göra? (b) Hur ser borgenärsskyddet inom handelsbolaget ut? (c) Bil och Motor (Bolaget) är ett kommanditbolag med tre delägare, A och B som är kommanditdelägare och C som är komplementär. B köper för Bolagets räkning ett antal skrotbilar av aktiebolaget Skrot & Korn. o Är köpet bindande för Bolaget? i. Spelar det någon roll om B var registrerad som kommanditdelägare? ii. Spelar det någon roll om A eller C sagt åt B att köpa skrotbilarna? (d) Bedöm om följande bestämmelser är tillåtna i bolagsordningen för ett aktiebolag: Ingen får äga mer än 30 % av aktierna i Bolaget. Överstiger någon ägares innehav 30 % är aktieägaren skyldig att erbjuda övriga aktieägare att köpa överskjutande aktier. Erbjudandet ska fördelas så att … Den som förvärvar aktier i Bolaget är skyldig att erbjuda förutvarande aktieägare att lösa in de förvärvade aktierna. Erbjudandet ska fördelas så att … Om det egna kapitalet understiger det bundna egna kapitalet ska Bolaget träda i likvidation. RÄTTNINGSPRINCIPER FRÅGA 2 (10 p) (a) (3 p) Enligt den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen påverkar aktieägaravtal inte rättsenligheten hos bolagsbeslut. Om A klandrar beslutet ska det alltså upphävas. En annan sak är att A redan genom att ha röstat mot beslutet har gjort sig skyldig till avtalsbrott. Enligt den avtalsrättsliga separationsprincipen är avtal om att verka för överträdelser av aktieägarskyddsregler obligationsrättsligt giltiga. (b) (2 p) Borgenärsskyddet följer huvudsakligen av det primära, obegränsade och solidariska ansvaret för bolagets förpliktelser (se 2:20 BL). Vidare kan nämnas att nytillträdande bolagsmän svarar för tidigare uppkomna förpliktelser (2:22 BL) samt att god tro i stor utsträckning skyddar mot ogiltighet (2:18 BL). (c) (3 p) I egenskap av kommanditdelägare är B inte behörig att företräda Bolaget (3:7 första stycket BL). En undantagsregel finns dock i 3:7 andra stycket. Om B var registrerad är köpet inte bindande för Bolaget (Skrot & Korn presumeras i så fall enligt 19 § HRL ha haft kunskap om att B var kommanditdelägare, varför undantagsregeln inte är tillämplig). Jag förutsätter här att C inte sagt åt B att köpa bilarna (se nedan). Om däremot B inte var registrerad är Bolaget förmodligen bundet enligt undantagsregeln. Detta eftersom det enligt oskriven rätt finns en negativ publicitetsverkan: Skrot & Korn presumeras då ha saknat kunskap om att B var kommanditdelägare. Huruvida A sagt åt B att köpa bilarna spelar ingen roll eftersom även A var kommanditdelägare och därmed saknade behörighet att för Bolagets räkning ställa ut en fullmakt för B (se 3:7 första stycket BL). Om däremot C sagt åt B har B haft en uppdragsfullmakt från Bolaget (se 3:1 jämfört med 2:17 BL – komplementärer har representationskompetens). Iså fall är köpet bindande på avtalsrättslig grund. (d) (2 p) Första punkten: Bestämmelsen är otillåten. De enda avvikelser som får göras i bolagsordningen från principen om akties fria överlåtbarhet och förvärvbarhet är de som framgår av 4:8, 4:18 och 4:27 ABL (se 4:7 ABL). Och denna bestämmelse exemplifierar inget av dessa undantag. Andra punkten: Bestämmelsen är tillåten. Det är fråga om ett hembudsförbehåll och sådana är helt ok enligt 4:27 ABL. Tredje punkten: Bestämmelsen är tillåten. Se 25:12 ABL. FRÅGA 3 I Sverige är GB-glass (GB) den största tillverkaren av glass, särskilt när det gäller individuellt förpackad lösglass som säljs för att konsumeras omedelbart av konsumenterna. GB har länge varit marknadsledande i Sverige. Marknadsandelen på den svenska marknaden uppgår för GBs del till 70 %. Resterande andel delas mellan flera mindre tillverkare. Sedan ett antal år tillbaka tillhandahåller GB sina detaljhandlare frysdiskar "utan kostnad" eller mot en obetydlig hyra. GB har förbehållit sig äganderätten till frysdiskarna, och tillhandahållandet sker under förutsättning att de används enbart för förvaring av glass tillverkad av GB. (Nedan kallad exklusivitetsklausulen.) Enligt standardavtalet avseende frysdiskar kan det sägas upp av endera parten efter en uppsägningstid av två månader. GB underhåller frysdiskarna på egen bekostnad, utom vid oaktsamhet från detaljhandlarens sida. GB ingår ett individuellt avtal med respektive återförsäljare och har varit lyckosam med att kontraktera återförsäljare. Mer än 40 % av samtliga återförsäljare har endast en frysdisk, en frysdisk som tillhandahålls av GB. (Det stora flertalet av återförsäljarna har helt enkelt inte heller plats för mer än en frysdisk.) SIA Glass (SIA), trädde in på marknaden omkring 2013 och var ganska lyckosam i sin etablering, detta beroende på nya glasstyper och en het sommar. Många av detaljisterna med en GB-frys började lagra och sälja även SIA-glass. GB gjorde då en framställan till återförsäljarna om att de skulle hålla sig inom ramen för exklusivitetsklausulen. Återförsäljarna lydde GB och som en följd härav stoppades SIA:s framsteg. SIA vände sig då till nationell domstol och yrkade på att GBs avtal skulle förklaras vara ogiltiga eftersom de stod i strid med artiklarna 101-102 FEUF (Det målet är ännu inte avgjort). Därefter tog SIA kontakt med kommissionen och lade fram ett formellt klagomål. GB i sin tur tog också kontakt med kommissionen, detta för att få allmän vägledning kring om man uppfyllde kraven på undantag enligt artikel 101 (3) FEUF. Kommissionen kom till den slutsatsen att avtalen med exklusivitetsklausulen stod i strid med såväl artikel 101 som artikel 102. Vidare ansåg kommissionen inte att kraven på undantag enligt artikel 101 (3) FEUF var uppfyllda då varken produktion eller distribution förbättrades genom avtalen. GB valde då att överklaga kommissionens beslut till tribunalen. GB presenterade följande argument: Detta är inte en fråga för kommissionen eftersom handeln mellan medlemsstaterna inte påverkats. Därför är detta enbart en fråga för nationell svensk konkurrenslag och för den svenska konkurrensmyndigheten: Konkurrensverket. Om kommissionen skulle komma fram till att det föreligger en potentiell påverkan på samhandeln så är den i alla fall inte märkbar. Vidare anför GB att då återförsäljarna har rätt att säga upp kontraktet (med endast två månaders uppsägningstid) alternativt har rätt att installera andra glasstillverkares frysdiskar i sina butiker så kan inte detta medföra att det ska ses som en ensamrätt för återförsäljarna. Att återförsäljarna väldigt sällan byter ut frysdiskarna visar bara att de är nöjda med arrangemanget. Klausulen påbjuder inte heller återförsäljarna att endast sälja GB-glass. GB menar även att exklusivitetsklausulen är nödvändig för att uppnå full effekt av systemet och att den inte begränsar konkurrensen på ett orättfärdigt sätt. Klausulen ska ses som accessorisk och därmed nödvändig. Det här sättet att tillhandahålla frysdiskar på är för övrigt ett vanligt förekommande sätt i övriga Europa. Varje avtal måste bedömas individuellt och inte som ett nätverk. Och även om antalet återförsäljare tillsammans uppgår till ca 40 % innebär det ändå att en majoritet, 60 % inte är bunden. GB menar att kommissionen gjorde fel då man inför underlaget till sitt beslut endast analyserade det första villkoret i artikel 101 (3) FEUF och avtalet tillfredställer faktiskt de övriga tre villkoren! GB menar även att kommissionen har gjort ett direkt fel då man i sitt beslut refererar till såväl artikel 101 som artikel 102. Detta är inte möjligt då artiklarna är ömsesidigt uteslutande menar GB. Vad gäller artikel 102 uppfattar GB att kommissionen har dömt bolaget för att vara dominant och därför straffat GB för att man varit framgångsrika. Artikel 102 förbjuder inte storlek utan enbart uppförande. Det framstår då som märkligt att klassificera ett vanligt förekommande system/en allmänt förekommande affärssed som missbruk (frysboxarna). Flera av återförsäljarna skulle för övrigt inte tillhandahålla glass överhuvudtaget om inte GB tillhandahöll frysboxarna. GB argumenterar vidare för att användandet av konkurrensreglerna på detta sätt som gjorts i kommissionens beslut utgör ett omotiverat och oproportionerligt inskränkande av GBs äganderätt i strid mot FEUF. Genom att kommissionen beslutat att även låta andra glasstillverkare få tillgång till GBs frysdiskar, frysdiskar som GB betalar för (och underhåller!) påverkas GBs äganderätt, för att inte tala om GBs ekonomi! Slutligen anser GB att kommissionen brutit mot en fundamental princip, nämligen principen om lis pendens: och detta genom att fatta ett beslut i ett ärende som samtidigt är föremål för behandling av nationell domstol men där nationell domstol ännu inte avgjort frågan. a) Du ska göra en utredning som granskar GBs yrkanden inför den fortsatta målförberedelsen i tribualen. b) Du ska skriva en dom med kort motivering som förslag till tribunalens domare. RÄTTNINGSPRINCIPER FRÅGA 3 (10 p) (a) (7 p) Först: Exklusivitetsklausulen är formellt sett inte exklusiv då den inte hindrar handlaren att sälja annan glass än GB-glass, bara att lagra annan glass än GB-glass i frysboxen. Att det enbart skulle handla om den svenska marknaden och svenska produkter utesluter inte påverkan på samhandeln. Potentiell konkurrens utifrån kan försvåras av hur den svenska marknaden är organiserad. EUrätten har ett absolut företräde framför nationell rätt. Art 101 och 102 FEUF utesluter inte tillämpningen av nationell konkurrenslagstiftning. Kommissionen har inte skyldighet att påvisa märkbar påverkan på handeln mellan medlemsstater. Faktisk eller potentiell – direkt eller indirekt: det spelar ingen roll. 2 månaders uppsägning alt rätt att installera fler frysdiskar: I praktiken säger ingen upp avtalen. Varje avtal måste ses i den rättsliga och ekonomiska kontext till vilken det hör. Möjligheten att säga upp avtalet måste vägas mot vad som faktiskt görs. De flesta handlare har inte utrymme för mer än en frysdisk. Frysdiskarna tillhandahålls dessutom av GB utan kostnad för detaljisten. Varför dra på sig kostnader som kanske inte kommer att motsvaras av intäkter? Klausulen kan inte ses som accessorisk- som en nödvändig följd av avtalet som går ut på att sälja GB-glass. En handlare har små ytor, GB:s glass är populär, varumärket välkänt. Kan man avstå från att ha GB-glass om man nu ska sälja glass? Att det är vanligt förekommande med liknande klausuler innebär inte att den är tillåten i alla sammanhang för alla företag. Varje avtal för sig? Kumulativ effekt! Avtalsnätet – de faktiska totala effekterna. Att 60 % inte är bundna innebär att 40 % är det. Artikel 101.3: kommissionen gjorde rätt. Om ett villkor ej är uppfyllt gavs ej undantag. Artiklarna 101 och 102 är inte ömsesidigt uteslutande. Om du är i tvivel om vilken – argumentera för båda! Här artikel 101.1 (avtalsklausulen) samt artikel 102 (missbruk i form av tillhandahållande av frysdiskarna + underhåll utan kostnad)! Det är inte dominansen som bestraffas utan missbruket (i form av tillhandahållande av frysdiskarna + underhåll utan kostnad)! Uppförandet i sig av ett företag som har en dominerande ställning, dvs kan uppträda oberoende på marknaden, ställs det stora krav på. Detta för att konkurrensen inte ska snedvridas, vilken den gjort i detta fall. Utan kostnad – varför då köpa själv? Marknadsandel: 70 %. Denna har GB inte bestridit. Äganderätten: detta är en av EUs allmänna principer. Den är dock ej absolut utan måste bedömas utifrån sin funktion i samhället. Det kan mycket väl finnas begränsningar om dessa svarar mot mål av allmänintresse som gemenskapen eftersträvar. Detta om begränsningarna inte är orimliga eller oacceptabla alternativt oproportionerliga. Tillämpningen av artikel 101 och artikel 102 är därför en aspekt av unionens allmänintresse. GB berövas inte äganderätten utan beslutet begränsar enbart ett särskilt sätt att exploatera äganderätten kommersiellt. Frysboxarna kan hyras ut på ett affärsmässigt sätt! Kommissionen hindras inte av att ett mål pågår vid nationell domstol. Kommissionen har rätt att fatta beslut. Det är också ett sätt att säkerställa att konkurrensreglerna tillämpas på ett likartat sätt i hela unionen. (7p) (b) (3 p) Frågan är baserad på domen i målet Masterfoods. Masterfoods Ltd mot HB Ice Cream Ltd et vice versa (dom 200012-14, mål C-344/98; plenum) Målet gällde frågor om konkurrensbegränsande avtal och om nationella domstolars åligganden i fall då parallella förfaranden pågår inför gemenskapsdomstolarna. I korthet kan vi konstatera att Masterfoods agerat felaktigt. Fokusera på två saker: har GB missbrukat sin dominerande ställning och vilken inverkan kan en nationell domstol ha. (3p) FRÅGA 4 Det kommunala bolaget Renova, verksamt inom avfall och miljöhantering, genomförde under hösten 2014 en upphandling av ramavtal för ställningar och ställningsmontage. Upphandlingen gjordes i enlighet med LOU. Kontraktet tilldelades sedermera Midroc Ställningar. Xervon Sweden ansökte om överprövning av upphandlingen och yrkade i första hand att upphandlingen skulle rättas på så sätt att Midrocs anbud skulle diskvalificeras från utvärderingen och i andra hand att upphandlingen skulle göras om. Bolaget angav härvid bland annat att Midroc inte uppfyllde samtliga obligatoriska krav. Ett av dessa obligatoriska krav löd som följer: ”samtliga punkter i krav-specifikationen skall belysas/redovisas/kommenteras”. Detta krav ansåg Bolaget att Midroc inte uppfyllde. Vidare ansåg Bolaget att förfrågningsunderlaget var för otydligt för att man skulle ha kunnat beräkna den totala byggtiden för respektive ställning. Bolaget hade därför ställt vissa förtydligande frågor till Renova, frågor som inte besvarades. I förfrågningsunderlaget angavs inte huruvida anbudsgivarna hade möjlighet att besöka platsen för ställningarnas uppförande för att genomföra en inspektion. Trots detta hade en annan anbudsgivare besökt platsen och genomfört en dylik inspektion. Detta fick Bolaget varken information om eller gavs möjlighet att göra. På grund av bristerna i upphandlingen hade Bolaget inte kunnat lämna ett konkurrenskraftigt anbud. Då Bolaget kom på andra plats efter utvärderingen av de inkomna anbuden, efter Midroc, ansåg Bolaget att man lidit eller riskerat att lida skada på grund av Renovas agerande. Renova invände att kravet om att samtliga punkter i kravspecifikationen skulle belysas/redovisas/kommenteras inte kunde anses relevant då någon separat kravspecifikation inte hade bilagts förfrågningsunderlaget. Man medgav att formuleringen borde ha tagits bort men då ingen av anbudsgivarna uppfyllde kravet ansåg man att anbudsgivarna hade bedömts i enlighet med likabehandlingsprincipen. Midrocs anbud lämnades utan reservationer och de blev därför bundna vid de angivna obligatoriska kraven. Någon skada för Bolaget kan enligt Renova ej heller anses ha uppkommit. Renova angav också att ritningarna var fullt tillräckliga för att en fackman skulle förstå vad upphandlingen avsåg samt var ställningarna skulle uppföras. Renova angav vidare att Bolaget hade samma möjlighet som övriga anbudsgivare att vara på plats och undersöka förutsättningarna för anbudet. Den anbudsgivare som genomförde en inspektion hade själv efterfrågat detta och det hade även Bolaget kunnat göra. Renova ifrågasatte också varför Bolaget valt att inte följa upp sina frågor utan lämnat anbud utan efterfrågad återkoppling. a) Du ska utreda huruvida Xervon Sweden har möjlighet att vinna framgång med sin begäran om överprövning. b) Vilka principer kan ha överträtts genom Renovas agerande? RÄTTNINGSPRINCIPER FRÅGA 4 (10 p) (a) (6 p) Vi kan konstatera att en upphandlande enhet har stor frihet vad gäller att formulera kraven i förfrågningsunderlaget. Underlaget ska dock vara så pass klart och tydligt att en leverantör ska kunna avgöra vad den upphandlande enheten tillmäter betydelse vid upphandlingen. Kraven ska av den upphandlande enheten och anbudsgivare tolkas på samma sätt. Detta följer av kraven på likabehandling, förutsebarhet och transparens. Vi kan inledningsvis pröva frågan om huruvida förfrågningsunderlaget hade varit tillräckligt tydligt upprättat. Två anbudsgivare efterfrågade mer information än vad som framgick av förfrågningsunderlaget. Renova medgav också att viss information saknades. Så det var inte varit möjligt att få fram svaren på Bolagets ställda frågor enbart genom att studera förfrågningsunderlaget. Den efterfrågade informationen är också av den karaktären att informationen kunde ha påverkat en leverantörs anbud. Omständigheten att Renova då inte besvarade Bolagets frågor utgör en betydelsefull brist i upphandlingen. Att Bolaget haft möjlighet att göra en förnyad förfrågan eller följa upp sina tidigare ställda frågor ändrade inte denna bedömning. om vi går vidare till frågan om att Bolaget inte fått möjlighet att vidta inspektion på plats, trots att annan anbudsgivare genomfört en dylik inspektion. Vi kan konstatera att den upphandlande enheten bär ansvaret för att tillse att inte någon leverantör får mer relevant information om upphandlingen än övriga leverantörer. Det har därför varit Renovas ansvar att informera Bolaget om möjligheten till inspektion på platsen. Även på denna grund kan vi hävda att Renova hade brustit i de krav som kan ställas på en upphandlande enhet. Genom att inte besvara Bolagets frågor eller informera om möjligheten till platsbesök konstaterar vi att Renova hade åsidosatt likabehandlingsprincipen. Då det inte ansågs osannolikt att Bolaget kunde ha lämnat ett mer konkurrenskraftigt anbud utan bristerna i upphandlingen går det att visa att Bolaget hade lidit skada. Då bristerna var hänförliga till det konkurrensuppsökande skedet bör vi komma fram till att upphandlingen ska göras om. (6p) (b) (4 p) Likabehandlingsprincipen kan beskrivas som en princip innebärandes att samtliga leverantörer ska behandlas lika och utan ovidkommande hänsyn. Det kan därför tyckas som en utvidgning av principen, att den upphandlande myndigheten inte bara ska behandla alla lika utan också tillse att samtliga leverantörer får samma relevanta information. Skillnaden kan te sig lexikalisk men Bolaget invände inte mot att man hade fått genomföra en platsinspektion om man hade frågat Renova om detta. 1. Höga krav ställs avseende tydligheten i ett förfrågningsunderlag. Att leverantörer efterfrågar mer information kan utgöra ett tecken på att förfrågningsunderlaget ej är tydligt nog. 2. Att en upphandlande enhet har missat att besvara frågor utgör inte en acceptabel ursäkt. Något krav på att leverantören ska följa upp sina obesvarade frågor ställs inte upp. Ansvaret åvilar den upphandlande enheten. 3. Likabehandlingsprincipen innefattar ett krav på den upphandlande enheten att tillse att samtliga leverantörer erhåller samma relevanta information. Något krav ställs ej på leverantören att eftersöka dylik information utan ansvaret åvilar även här den upphandlande enheten. (4p)
© Copyright 2024