Uvbergsmördaren
--- vadhände honom?
_
Uvberget
i
Grangär-
Annars sansade människbi
begärde att hon skulle få
skjutas på fläcken, om han
de, .en pastoral idyll
som klippi ur en turist-
infångades. Myndigheterna
v4rnade, Ingen hade rätt för-
broschyr då höstsolen
glittrar i Bysjön men en
gång
sen
- för länge
skådeplatsen
för en "rysare" som inte gick av
för hackor det s k
passa ens en farlig ogärningptill en annan värld, mdn
man
i , nödsituationer fick man
förstås skjuta. Därför gick
folk länge med bössan under
- Det var
Uvbergsmordet.
ett drama laddat
armen,
Vad hände den ödesdigra
dagen? Frågetecknen hopade
sig, men någon lösning på gåtan fick man egentligen ald-
av
svartsjuka och andra
passioner, ond död och
hokus pokus för att inte
tala om att mördaren
spårlöst försvann . men
ändå fortsatte att sprida
skräck i bygden.
I
rig.
Så här var det, i
nötskal.
Vid Uvbergets fot låg t.re
stugor, lite isloerade men inte
mer än många andra i Västerbergslagens glesbygder. I den
ena bodde Sara-Lisa, 49 år,
dag hoar inte uven längre
vid
Uvberget, där folk är
fridsamma och beskedliga,
men den dag, den 6 juni
1913, då skomakaren Erik
Albert Granlund tog sin till-
och änka efter Daniel
skapen tillhopa fjorton barn,
därav nio med Sara-Lisa. I de
övriga 'husen bodde Gran-
bedda, änkan Sara Lisa Jans-
'lund, 48 år, och Lars Erik
Andersson, "Uvbergs Lars
bådande skrin uppifrån
berget. Detta hör till de segli-
Erik",
senare känd för sin
furm för antikviteter och en
av traktens fturistattraktio-
vade myterna från ett tidsske-
de då makterna antogs driva
sitt spel precis som om inte
var
tillräckligt
otäck utan fantasifulla på-
Pers-
son. Denne hade varit gift tidigare och hade i båda äkten-
son, av daga hördes olycks-
verkligheten
ett
ner,
I
I
Bärsärkagång
Trion
var samlad kring
I
Insatt'i sitt folkloristiska ' "kaffekask".
Granlund hade
hitt.
sammanhang
var
Uvbergs-
mordet en av det tidiga 1900-
talets mera uppmärksamma-
de kriminalskrönor.
Doku-
menten bär vittnesbörd. Vad
som tilidrog sig en
sommardag
i
för-
skogsbygderna
blev lusläst på kökssofforna
med en aptit som varken Ma-
ria I-ang med sina bergslagsmord eller andra deckarförfattare kan väcka i dag.
..
En satyr
Andå var historien rätt
trist, intrigen okomplicerad,
men någor höll intr'esset,på
helsBånn-.-*16ö.rd aren. .".En
satyr', en djävul i människo-
hamn" som han beskrevs
i
eftermälet med grovt tillyxad
psykologi.
, varit i Stensbo och försett sig
'i med två liter brännvin. Sedan
t han förgäves uppvaktat SaraI
Lisa fattade han humör
I
förSvann men återkom strax
och
,försedd med yxa och gevär.
Först.slog han ut ett fönster
och bankade sedan.
sönder
dörr'ön.
"Uvbergs Lars Erik" ryck-'
te ttill sitt och Sara-Lisas försvar till sig ett muskedunder,
med bajonett och mötte inkräktaren i trappuppgången,
Då Granlund börjadå skjuta
vilt tog
tngen telnit<
Ingen vågade sig rram trrl
mordplatsen utar siumpen Vad Waldemar Jansson
vill'e att några polismän först berärtade på sin tid för unga
fann den döda. En av dem, kolleger är en tidsbild: Ingen
Waldemar Janson, son tiil
av pblismännen hade någon
.- poliskommissarieniGränges- krir*inalteknisk erfarenhet,
hellet{ inga tekniska hjälpmeberg och vid sin bortgång del. Någ-on fotografeiing av
landsfiskal i St Kopparbergs brottsplätsen fcirekom inte.
distrikt, berättade många Inga mätningar gjordes av
glnger om händelsen som ett
fotavtryck ellir föi att säkra
bidrag till den svenska brotts- andra ipår. Det hela fic\ inkrönikan.
skränka sig till en yttre'beDet smail. .
.
"tlå13åå,?ä3iiftande
roentygen
höll. Anfådd berättade han
om att "det small stup i ett"
borta vid Uvberget.
" Murelius tog för givet att
det bara var något au-de vanliga bråken och lät saken bero. Först dagen efter gav han
Håk Karl Fredrik, kom
de över sjön allt vad
order om utrvckning'
n?rylqd. 9.g! rltom länsman följde
en fjärdingsriran och Waldemar Jansson med.på förrärtnlngen'
Waldemar Jansson:
"Uvbergs Lars Erik",kom
- springande
emot oss vid
Botåker och berättade med
andan i halsen,vad som hänt.
Granlund var kvar vid Uvberget, trodde han. Av SaraLisa däremot hade han inte
sett skymten då han inte vågade sig fram, men han befarade det värsta.
Poliserna fann Sara-Lisa
livlös i ett buskage dit Granlund dragit henne i håret över
vägen. Bredvid henne låg ett
par nerblodade skor
Granlunds. Därom rådde -inga tvivel.
hastekrpage'kom och
Fredlös
"t,3åi,ll"li!i"?f.?"å:'r;l:
skallgångskedjan var som
storsi. Räpfi;;;; inei.t äääligen om äft tran vaiit synllg
Uiä i ÄUUoi16gr; ffirsi^att:
lösberg. Någon,hade sett ho-
nom
stact
ä ,.!örsten
i
en
skogstjärn. I tiäningarnas repo.t-aeä. som det inie var någon fäson på, beskrevs han
io- en oövervinnlig bergsklättrare och en
stytt
söm
aldrig missade sina måI. Det
var inte att undra på att nästan h'ela landet dräbbades av
skrämselhicka.
Även länsmän i Grangärde
fick frossa. Genom lansstyrelsen uppvaktade han,social-
ministern med krav på mili-
tär, något hundratal. Men
Aef tom bara fem poliser.
Mecl ortspolisen var dät dock
ett dussin man som länge på
heltid var ute efter Granlund.
.Trollskål
de båda grannarna sin
föll
spaningarna efter mördaren
insattes för första gången i
landsorten en polishund, den
beryktade Leo, dessutom någol så ovanigt som en detektivkonstapel' Det var Catino,
lika legendarisk som hunden'
Ett
tillflykt över taket på förstugkvisten ut på gården.
Sara-Lisa
re_
Han var över och hälsade surser blev Uvbergsmordet
på hos 'kronolänsman Mure- ändå något av en milstolpe i
lius i Grangärde då en ortsbo, svensk kriminalhistoria. I
En fjärrskådare erbjöd
si-
na tjänster och;en lappgubbe
huvudstupa,
hade rest ner med sin troll-
träffad av två skott i ryggen.
skål, men inte ens med denna
.
radarutrustning kunde mördaren lokaliseras, var han nu
befänn sig. Rapporter började också strömma in om lik
snm mrn troddp krrnrlc iden-
'