Åtgärdsförslag vid risk för undernäring

Skånes universitetssjukvård
En del av Region Skåne
Dokumentnamn:
Åtgärdsförslag vid risk för
undernäring - kunskapsunderlag
Utfärdat av:
Jeanette Sjölander och
Elisabet Bergh Börgdal
Leg dietist och vårdutvecklare
Gäller för:
Sjukhusvård ☒
Dokument nr:
Primärvård ☐
Fastställd av:
Marie Ekberg, chefläkare
Else-Maj Rosenlöf, chefsjuksköterska
Sida nr:
Gäller fr o m:
2013-12-01
Gäller t o m:
2015-12-01
Extern ref:
Utgåva nr:
3
Åtgärdsförslag vid risk för undernäring
- kunskapsunderlag
INNEHÅLL
INNEHÅLL .................................................................................................................................... 2
INLEDNING .................................................................................................................................. 3
FYSIOLOGI/PATOFYSIOLOGI ............................................................................................ 3
ÅTGÄRDER FÖR VUXEN PATIENT MED RISK FÖR UNDERNÄRING .................................. 3
GENERELLA ÅTGÄRDER ................................................................................................... 4
BAKOMLIGGANDE PROBLEM MED FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER .......................................... 6
MATLEDA ELLER NEDSATT APTIT.................................................................................. 6
DÅLIGT MUNSTATUS ......................................................................................................... 8
LUKT – OCH SMAKFÖRÄNDRING .................................................................................. 11
FYSISKA OCH FUNKTIONELLA PROBLEM ................................................................... 11
ILLAMÅENDE OCH KRÄKNINGAR ................................................................................. 13
FÖRSTOPPNING ................................................................................................................. 14
DIARRÉ ............................................................................................................................... 15
PSYKOSOCIALA FAKTORER ........................................................................................... 15
UTSKRIVNING ........................................................................................................................... 16
OLIKA KOSTER.......................................................................................................................... 17
Allmän kost (A-kost) ............................................................................................................. 17
Energität kost (E-kost)........................................................................................................... 17
Konsistensanpassade koster ................................................................................................... 17
Önskekost ............................................................................................................................. 18
REFERENSER ............................................................................................................................. 19
Åtgärdsförslag vid risk för undernäring ......................................................................................... 20
2
INLEDNING
Under de senaste 2-3 decennierna har betydelsen av ett gott näringstillstånd mer och mer
uppmärksammats. Sjukdom och behandling kan medföra ett ökat behov av energi och
näringsämnen, ökad nedbrytning av muskelmassa och svårigheter att äta tillräckligt. Många av
sjukvårdens patienter är undernärda eller befinner sig i riskzonen för undernäring. Svenska studier
visar att 28 % är undernärda och bland kroniskt sjuka äldre är det ännu vanligare (Socialstyrelsen,
2011).
Studier visar att en välnärd patient drabbas av färre komplikationer och har en kortare vårdtid än en
undernärd (Stratton et al, 2003). Undernäring har dessutom påvisats vara en oberoende riskfaktor
vad gäller dödlighet, längre vårdtid och ökade kostnader (Correia et al, 2003). Ju tidigare
riskpatienten identifieras desto bättre är möjligheten att förbättra situationen eftersom det oftast är
lättare att motverka viktnedgång än att bygga upp förlorad kroppsmassa. Det är därför viktigt med
rutiner för att identifiera patienter med risk för undernäring och därefter upprätta en vårdplan så
tidigt som möjligt under vårdtiden samt överrapportera vidare till nästa vårdinstans (Council of
Europe, 2002 och 2003).
FYSIOLOGI/PATOFYSIOLOGI
Sjukdomsrelaterad undernäring kan orsakas av flera faktorer (Green 1999):
• Reducerat matintag
Matleda/nedsatt aptit, nedsatt ork, lukt- och smakförändringar, tugg- och
sväljningssvårigheter, dåligt munstatus, gastrointestinala obehag, missade måltider pga.
undersökning eller operation, fasta, oförmåga att äta självständigt.
• Malabsorption
Försämrad digestion, försämrad absorption, gastrointestinala förluster.
• Förändrad metabolism
Inflammatoriskt svar på sjukdom, metabol förändring pga. försämrad organfunktion.
Infektioner, inflammatoriska sjukdomar, cancer, kroniska sjukdomar som kronisk obstruktiv
lungsjukdom (KOL), hjärtsvikt och njurinsufficiens samt trauma och operationer är exempel på
sjukdomar eller behandlingar som aktiverar en inflammatorisk reaktion. Denna bidrar till
aptitlöshet, ökad energiomsättning samt ökad muskelnedbrytning, fettnedbrytning och
insulinresistens (Socialstyrelsen, 2011).
Oftast förekommer flera av ovanstående faktorer vilka tillsammans bidrar till nedbrytning av
muskulatur och fettväv. Matintaget kan utöver ovanstående faktorer reduceras pga. psykosociala
förutsättningar eller ekonomisk situation. Detta innebär att flera aspekter måste beaktas i arbetet
med att förebygga och behandla undernäring (Socialstyrelsen, 2011)
ÅTGÄRDER FÖR VUXEN PATIENT MED RISK FÖR
UNDERNÄRING
Det är viktigt att definiera målsättning med nutritionsbehandling samt regelbundet ta ställning till
om insatta åtgärder är tillräckliga eller behöver förändras. Utifrån patientens situation och anamnes
måste man fatta beslut och handla utifrån vad som är bäst för patienten. I görligaste mån bör beslut
fattas i samråd med patienten och enligt dennes och ev. anhörigas önskemål (Allison S et al, 2008).
Vid risk för undernäring ska en vårdplan upprättas. Här dokumenteras och utvärderas insatta
åtgärder.
3
GENERELLA ÅTGÄRDER
De generella åtgärderna bör genomföras på samtliga patienter med risk för undernäring.
Viktuppföljning
Vikten kontrolleras vid inskrivning, en gång/vecka samt vid utskrivning om inte grundsjukdom eller
behandling kräver något annat. Väg om möjligt patienten på morgonen före frukost med tunna
kläder och utan skor. Var observant på att vikten kan vara missvisande hög om patienten samlat på
sig vätska på grund av exempelvis hjärtsvikt.
Beräkna energi- och vätskebehov
Vid risk för undernäring är det av vikt att säkerställa att det beräknade energi- och näringsbehovet
täcks. Energibehovet beräknas i början av vårdtiden, dokumenteras i vårdplanen och upprepas om
vikt eller aktivitetsnivå förändras. Beräkningen är vägledande för att individanpassad
portionsstorlek ska kunna beställas, för ordination av enteral och parenteral nutrition samt för att
kunna utvärdera mat- och vätskeregistrering.
I den kliniska vardagen beräknas energibehovet oftast genom att aktuell kroppsvikt multipliceras
med 30 kcal.
Vid rehabilitering eller under återuppbyggnadsfas är energibehovet oftast högre. Detta gäller även
för patienter med vissa sjukdomar som t.ex. KOL, demens och Parkinson.
Hos överviktig patient (BMI över 25 om < 70 år eller BMI över 29 om ≥ 70 år) blir energibehovet
för högt om det beräknas på faktisk vikt. För patienter med övervikt eller vid behov av en noggrann
individuell bedömning kan ”Kalkylator för beräkning av energi- och proteinbehov samt BMI” i
Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del) användas.
Amputerad patients energibehov beräknas på faktisk vikt medan BMI bedöms med hjälp av ”BMIkalkylator för amputerade” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del).
Kontakta gärna dietist för hjälp med beräkning av energibehov hos svårbedömda patienter eller vid
osäkerhet.
Vätskebehovet är ca 30 ml per kilo kroppsvikt och dygn. Vid feber ökar behovet med ca
10 % per grads temperaturstegring och dygn. Vätskeförlust på grund av t.ex. diarré, fistlar, dränage
och kräkningar ökar vätskebehovet och kan rubba elektrolytbalansen. Dessa förluster ska därför
kompenseras enligt läkarordination. Vätskerestriktion kan vara aktuell för patienter med hjärtsvikt,
njurinsufficiens eller levercirros. Vätskebehovet ordineras i dessa fall av behandlande läkare.
Individanpassning (energinivå, valmöjlighet)
De flesta av sjukhusets koster finns i tre energinivåer; 1600, 2100 och 2800 kcal per dygn.
Energinivån bör anpassas till varje patients beräknade energibehov. För stor portion kan förvärra
matledan och för liten energi kan öka risken för viktnedgång. Det är emellertid viktigt att vara
lyhörd för patientens önskemål. Vissa önskar större portion än vad som rekommenderas utifrån
energibehov och ska naturligtvis få det. Andra patienter upplever den individanpassade
portionsstorleken som för stor och då kan den energitäta kosten (E-kost) vara ett alternativ. Det är
viktigt att avdelningar med karottsystem känner till och följer kökets portioneringsanvisningar.
Genom att göra patienten delaktig i val av mat kan matintaget förbättras. Patienten bör få möjlighet
att välja mellan matsedelns olika alternativrätter.
4
Av den beställda energinivån (1600, 2100, 2800 kcal) levereras 45 % till lunch och kvällsmat.
Utöver detta ska avdelningen servera resterande 55 % som dryck, frukost, 3 mellanmål och bröd till
kvällsmaten.
Mat- och vätskeregistrering
Mat- och vätskeregistrering ger en uppskattning av patientens energiintag. Det är viktigt att
patienten är införstådd med syftet med registreringen och att all berörd personal tar ansvar för att
registreringen fylls i på ett så korrekt och tydligt sätt som möjligt. Observera att denna typ av matoch vätskeregistrering inte kan ge exakta uppgifter, men uppgifterna är oftast tillräckliga för att ge
vägledning för fortsatta åtgärder. Använd blanketterna ”Mat- och vätskelista” och ”Guide för
beräkning av energiintag” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del, Mat- och vätskeregistrering).
Allt patienten äter och dricker registreras under minst två dygn. Varje dygns intag summeras och
dokumenteras i Melior. Jämför energiintag med beräknat energibehov. Otillräckligt energiintag
måste alltid föranleda diskussion om kompletterande åtgärder.
Om energiintaget är:
• ≥75 % av beräknat behov ska påbörjade åtgärder kvarstå. Åtgärderna kompletteras om så
behövs. Uppmuntra patienten. Konsultera dietist vid behov.
• 50-75 % av beräknat behov kan enteral eller parenteral nutrition behövas. Informera
ansvarig läkare, diskutera i det tvärprofessionella teamet och med patienten. Konsultera
dietist.
• ≤ 50 % av beräknat behov ska enteral eller parenteral stödnutrition övervägas i samråd
med ansvarig läkare. Konsultera dietist.
Mat- och vätskeregistrering utförs tills energiintaget är minst 75 % av beräknat behov. Därefter
registreras intaget vid negativ viktutveckling eller misstanke om otillräckligt energiintag.
Munstatusbedömning
Problem i munhålan eller dålig tandstatus försämrar patientens förmåga att äta och dricka.
Inspektion av mun och tänder ska utföras på alla patienter med risk för undernäring för att utesluta
att detta är en bidragande orsak. Läs mer i Vårdhandboken samt i kapitlet ”Dåligt munstatus” på sid
8. Vid behov av en mer utförlig bedömning och diagnostisering av problem i munhålan kan
munbedömningsinstrumentet ROAG (Revised Oral Assessment Guide) användas (P. Andersson et
al 2004).
Informera patient och/eller anhörig
Sjuksköterska ska i dialog med patient och/eller anhörig ge stöd, information och vägledning för att
möjliggöra optimal delaktighet i vård och behandling. Genom att ge information om risken med
otillräckligt energi- och näringsintag, samt förslag på lämpliga åtgärder kan förståelsen och därmed
patientens delaktighet öka. Patienten bör också uppmuntras till att informera vårdpersonalen om
matintaget försvåras under vårdtiden på grund av t.ex. nedsatt aptit, smärta, illamående,
diarré/förstoppning, obehag i munnen eller svårigheter att tugga maten. Använd informationsbladet
”Den viktiga maten” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del, Information till patient med risk för
undernäring). Broschyren finns även översatt till arabiska, bosniska, engelska, persiska och polska.
Identifiera bakomliggande problem
För att kunna sätta in lämpliga åtgärder måste bakomliggande problem identifieras. Matleda och
nedsatt aptit, dålig munstatus, fysiska och funktionella hinder, illamående, obstipation och diarré är
exempel på problem som försvårar ett tillräckligt energi- och näringsintag. Smärtproblematik,
5
psykosociala faktorer samt sjukdom och planerad eller redan genomförd behandling måste också
vägas in i bilden.
Informera hela vårdteamet
Det är viktigt att all personal är medvetna om att patienten är eller riskerar att drabbas av
undernäring. För att rätt åtgärder ska kunna sättas in, följas och utvärderas är det ytterst viktigt att
lyfta denna problematik till diskussion under ronden.
BAKOMLIGGANDE PROBLEM MED FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER
MATLEDA ELLER NEDSATT APTIT
I samband med det normala åldrandet försämras smak- och luktsinnet, vilket kan medföra att aptiten
minskar. Sjukdom, stress och skador påverkar aptiten negativt. Nedstämdhet, oro och depression,
smärta och fysisk inaktivitet kan bidra ytterligare till problemet. Nedsatt aptit och matleda kan
dessutom vara en konsekvens av medicinsk, onkologisk eller kirurgisk behandling. Försämrat
nutritionsstatus i sig kan ge minskad aptit. (Faxén et al 2010)
Energität kost (E-kost)
För många patienter med nedsatt aptit eller matleda är ”Energität kost” förstahandsvalet. Läs mer
under ”Olika koster” på sid 17.
Energi-/proteintät frukost
Då aptiten är nedsatt bör även energi- och proteintäta frukostar serveras. Helfeta mejeriprodukter,
grädde i filen och matfett i gröten ökar energimängden. Smörgås med dubbelt pålägg samt ägg
och/eller några sillbitar ökar både energi- och proteinmängden.
För inspiration och råd om berikning, läs mer under Energitäta frukostförslag i Nutritionspärmen
(Kap 22-Lokal del, Frukost och mellanmål).
Tre energi-/proteintäta mellanmål per dag
Måltidsordningen ska vara anpassad för att underlätta ett tillräckligt energi- och näringsintag trots
nedsatt aptit. Den totala energimängden bör fördelas på 3 huvudmål och 3 mellanmål. Måltiderna
ska fördelas över en så stor del av dagen som möjligt.
Energirik dryck
Ett enkelt sätt att tillföra extra energi är att erbjuda patienten annan dryck än vatten, te och kaffe,
såväl till måltiden som mellan måltiderna. Energität dryck som mjölk, saft, juice, lättöl eller
nyponsoppa, bör alltid erbjudas.
Max 11 timmars nattfasta
Nattfastan bör inte överstiga 11 timmar. Tänk på att servera kvällsfikan så sent som möjligt och
frukosten tidigt på morgonen. Vid behov kan även ett litet nattmål serveras för ytterligare
näringstillförsel. Detta kan också bidra till en god nattsömn.
Alternativrätter/önskekost
Alla patienter kan välja mellan matsedelns olika alternativrätter.
Om alternativrätterna inte tillgodoser patientens önskemål kan önskekost beställas från en separat
meny. Övriga önskemål kan ofta tillgodoses, men kräver längre framförhållning. Kontakta
kostleverantören.
6
Det bör också finnas frysta maträtter på avdelningen att erbjuda de patienter som av olika
anledningar inte kan eller vill äta på ordinarie måltidstider.
Naturlig berikning
Livsmedelsutbudet på en vårdavdelning ska vara anpassat till patienternas behov. Det innebär att
det ska finnas helfeta mejerivaror, grädde, gräddglass, majonnäs, matolja, dressingar mm. för att
energiberika maten till dem som behöver. Grädde/glass till desserten, grädde istället för mjölk i
kaffet, matfett i gröten, gräddfil i fil eller yoghurt, dubbla pålägg på smörgåsen och ägg till frukost
är exempel på naturlig berikning.
Näringsdrycker och medicinsk berikning
Om energibehovet inte täcks trots ovanstående åtgärder bör näringsdrycker och/eller
berikningsprodukter användas. Det finns ett stort antal produkter med varierande näringsinnehåll,
konsistens och smak. Produkterna är mer eller mindre lämpliga vid olika sjukdomstillstånd varför
både sort och mängd ska ordineras/rekommenderas utifrån varje patients behov. Använd guiden
”Vilket kosttillägg passar bäst till din patient?” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del,
Näringsdrycker).
För att få en god följsamhet till ordination/rekommendation:
• Informera patienten om syftet med näringsdrycken. Fokusera på det höga innehållet av
energi och näring
• Servera näringsdryckerna mellan huvudmålen, gärna som komplement till mellanmålen
• Servera gärna näringsdryck i mindre volym flera gånger per dag. Om näringsdrycken
serveras i ett mindre glas blir det ofta lättare att dricka
• Flertalet patienter tycker näringsdryckerna smakar bäst kylda. Saftlika sorter kan med fördel
serveras med en isbit i glaset. Samtliga näringsdrycker kan frysas, men bör tinas en stund
före servering. Vissa näringsdrycker smakar bra om de värms, t.ex. choklad, cappuccino och
karamell. De kan med fördel serveras med en klick grädde eller glass
Använd gärna ”Praktiska tips vid servering av näringsdrycker” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal
del, Näringsdrycker).
Anpassad måltidsmiljö
Vårdpersonalen har en nyckelroll i omvårdnaden genom att uppmärksamma patientens behov och
önskemål, samt se till att måltidsmiljön är god. Måltidsmiljön är viktig för matlusten. Uppmuntra
gärna patienten att äta i matsalen men var lyhörd för egna önskemål, vissa mår bäst i avskildhet.
Oavsett var patienten äter, är det viktigt att skapa trivsel och servera maten på ett trevligt och
aptitligt sätt. En lugn måltidsmiljö, utan höga ljud och otrevliga dofter, underlättar matsituationen.
En färgglad servett, en hjälpande hand och en miljö där personalen försöker sprida en positiv
stämning kring måltiden betyder mycket för lusten att äta.
Skriftlig information
I broschyren ”Den viktiga maten - gott som gör gott. För återhämtning och styrka när aptiten är
liten” finns information om vilka problem och risker som följer ofrivillig viktminskning och
otillräckligt näringsintag. Här finns också information och tips om när och vad man bör äta för att
lättare säkerställa energi- och näringsbehovet. Om patienten själv inte orkar eller kan ta till sig
informationen bör broschyren ges till någon anhörig.
Broschyren bör finnas på din avdelning, annars så hittar den i nutritionspärmen (Kap 22, lokal del,
Information till patient med nedsatt aptit).
7
Smärtlindring inför måltid
En patient med smärta har ofta nedsatt aptit. Optimal smärtlindring är därför viktig och ska ges i
god tid före måltid för att ge maximal effekt.
Läkemedelsgenomgång
Många läkemedel har biverkningar som kan påverka aptiten negativt, genom t.ex. ökat illamående,
minskad salivproduktion, förändrad smak- och luktupplevelse etc. Läkare ska kontaktas vid
ihållande problem.
Enteral/parenteral nutrition
Om patientens energiintag är < 50 % av det beräknade behovet kan sannolikt inte närings- och
energibehovet täckas med enbart näringsdryck och berikningsprodukter. Då bör enteral eller
parenteral nutrition övervägas i samråd med ansvarig läkare. Konsultera gärna dietist.
Dietist
Om patienten inte äter upp sin mat eller fortsätter gå ner i vikt trots insatta åtgärder, är det viktigt att
ta reda på varför. Eventuellt behöver andra åtgärder sättas in och/eller kosten anpassas ytterligare.
Konsultera dietist för individanpassad nutritionsbehandling.
DÅLIGT MUNSTATUS
Munnen är viktig, inte bara för att kunna bearbeta maten, utan också för upplevelsen av smak,
konsistens och det allmänna välbefinnandet. Muntorrhet, svampinfektioner och förändringar i
munnens slemhinna är vanligt förekommande hos äldre och sjuka patienter och kan vara starkt
bidragande orsaker till ett lågt energiintag. Försämrat nutritionsstatus kan i sin tur bidra till dåligt
munstatus (Socialstyrelsen, 2011, P. Andersson et al 2004).
Inspektion av mun och tänder ska göras på alla patienter med risk för undernäring. Om patienten
tillhör någon av nedanstående grupper är denna åtgärd extra viktig:
• Strokepatienter – har ofta sväljsvårigheter
• Parkinsonpatienter – är ofta torra i munnen och i behov av hjälp med munhygien
• Dementa och deprimerade patienter
• Patienter med läkemedel som kan ge muntorrhet
• Immunsupprimerade patienter
Signaler som kan tyda på att patienten har dåligt munstatus
Äldre patienter kan ibland ha svårt att beskriva besvär från mun och tänder. Andra gånger kanske
patienten tvekar inför att ”besvära” personalen med sina problem. Om något av följande beteende
observeras i samband med måltid, bör problem i munnen övervägas som orsak (Wårdh, 2007):
• Patienten matvägrar eller undviker starkt kryddad eller syrlig mat:
Titta efter eventuell svamp- eller annan infektion på slemhinna/tunga
• Tuggsvårigheter och/eller undviker varm och/eller kall mat:
Problemet kan bero på smärta, dåligt tandstatus eller illasittande protes
• Sväljningssvårigheter:
Muntorrhet kan bidra till problemet
• Patienten vill äta i enskildhet
Vid behov av en mer utförlig bedömning och diagnostisering av problem i munhålan kan
munbedömningsinstrumentet ROAG (Revised Oral Assessment Guide) användas (P. Andersson et
al 2004).
8
Muntorrhet
Olika sjukdomar inklusive undernutritionstillstånd kan ge nedsatt salivsekretion. Med muntorrhet
följer ofta en accelererad kariesutveckling.
Anpassad kost
Mjuk, mosad och passerad mat kan vara lättare att äta. Även olika typer av soppor kan underlätta
måltiden. Läs mer under ”Olika koster” på sid 17.
Extra sås
Att servera patienten extra sås underlättar också intaget. Alternativt kan extra matfett tillsättas.
Syrlig dryck/syrliga tillbehör
Syrliga drycker och tillbehör, är salivstimulerande och underlättar därför för patienter med
muntorrhet. Servera till exempel juice, citronskiva, lingonsylt, inlagd gurka eller rödbetor till maten.
Salivstimulering/saliversättning
För patienter med muntorrhet kan behandling med salivstimulerande- och/eller
saliversättningsmedel förebygga besvären. Dessa medel finns som sugtabletter, spray, gel och
tuggummi. Ett annat alternativ är vanliga sockerfria tabletter/tuggummi. Man kan också smörja
munnen med en mindre mängd matolja eller låta patienten suga på en isbit.
Fluorbehandling
I saliven finns skydd mot karies och tandlossning. I samband med muntorrhet minskar
salivproduktionen och därmed det naturliga skyddet. Därför är det viktigt att tillföra extra fluor i
form av sköljning, tuggummi eller tablett.
Munvård
Vid muntorrhet är det viktigt med adekvat munvård. Munvård är en basal omvårdnadsåtgärd som
bör utföras av erfaren personal. Inrättande av munvårdsombud (usk/ssk) på varje avdelning
rekommenderas. Alla patienter bör erbjudas hjälp med tandborstning två gånger per dag, viktigast
är det på kvällen. En patient som inte själv är i stånd att sköta sin munvård ska erbjudas hjälp. Med
hjälp av en munsvabb rengörs munhålan och slemhinnan fuktas. Denna behandling bör upprepas
flera gånger per dag för att undvika att bakterier och beläggningar bildar så kallade krustor.
Läkemedelsgenomgång
Många läkemedel har muntorrhet som oönskad biverkning. Förteckning över dessa läkemedel finns
på sjukvårdsrådgivningen www.1177.se, sök på ”Läkemedel och muntorrhet”.
Tandhygienist
En uttorkad munslemhinna är mycket känslig och kräver särskild behandling. Om problemen
kvarstår trots munvård och annan behandling, bör remiss skickas till tandhygienist på sjukhuset
eller i öppenvården.
Svampinfektioner
Vid muntorrhet ökar risken för svampinfektioner i munhåla och svalg. Detta gäller även personer
som har sänkt immunförsvar eller är i allmänt dålig kondition. Svampinfektioner yttrar sig oftast
som vitaktiga beläggningar eller starkt rodnad slemhinna och är som regel förenade med symtom i
form av sveda och förändrad smak.
9
Kall mat/anpassad kost
För att underlätta matintaget bör matens konsistens och temperatur anpassas efter patientens
önskemål. Många patienter tycker det är lättare att äta kalla maträtter framför varma.
Mineralvatten
Svampen trivs inte i lågt pH, varför regelbunden konsumtion, munsköljning och gurgling med
mineralvatten kan motverka svampinfektioner.
Munvård
Se texten under muntorrhet på sid 9.
Antimycotika
Patientens läkare skall uppmärksammas på eventuell svampinfektion. Det kan vara nödvändigt att
lokalbehandla infektionen med mixtur Mycostatin® eller med systemiskt verkande läkemedel som
Diflucan®.
Tandhygienist
Om problemen kvarstår trots munvård och annan behandling, bör remiss skickas till tandhygienist
på sjukhuset eller i öppenvården.
Blåsor och sår i munnen
Vissa behandlingar och läkemedel som tex cytostatika kan öka risken för sår och blåsor. Dessa
orsakas av virus, svamp- eller bakterieinfektioner. De är oftast ofarliga och läker av sig själva, men
kan orsaka smärta och sveda. Detta leder ofta till minskat matintag.
Kall mat/anpassad kost
Se texten under svampinfektion på sid 10.
Munvård
Se texten under muntorrhet på sid 9.
Lokalbedövningsmedel
För vissa patienter kan behandling med lokalbedövningsmedel som t.ex. Xylocain viskös® vara en
nödvändig åtgärd för att lindra smärta eller förbättra tugg- och sväljfunktion. Det finns även flera
sorters gel, som lägger sig som en skyddande hinna över blåsor och sår.
Bakteriedödande medel
Vid bakteriell överväxt kan patienten bli hjälpt av att skölja munnen med bakteriedödande lösning,
som t.ex. Hexident®.
Tandhygienist
Om problemen kvarstår trots munvård och annan behandling, bör remiss skickas till tandhygienist
på sjukhuset eller i öppenvården.
Dålig tandstatus/protes
Bra tänder eller fungerande protes är förutsättningen för att man skall kunna tugga ordentligt, därför
är det viktigt att upptäcka eventuella problem. Det är inte ovanligt att äldres tänder eller protes är
skadade, att tänder saknas eller att protesen inte längre passar.
10
Konsistensanpassad kost
Det är av stor vikt att anpassa kosten till patientens mun- och tandstatus. Många patienter med
tuggsvårigheter kan lättare tillgodose sitt energi- och näringsbehov med hjälp av naturligt mjuk mat
som delas. Vissa patienter kan behöva en specialbeställd kost i form av ”grov patékost” eller
”timbalkost”. Läs mer under ”Olika koster” på sid 17.
Munvård
Se texten under muntorrhet på sid 9.
Tandläkare
Vid dålig tandstatus/protes bör remiss till tandläkare övervägas.
LUKT – OCH SMAKFÖRÄNDRING
Med stigande ålder försämras lukt- och smaksinnet. Det är framförallt luktsinnet som påverkas, men
då lukten är viktig för smakupplevelsen, kan maten upplevas som smaklös och på så sätt påverka
aptiten negativt. Oftast försvagas smakerna av salt och bittert medan smakerna av sött och surt
bevaras. Utöver det normala åldrandet kan vissa sjukdomar som t.ex. demens, Parkinson och
Alzheimers påverkar smaken negativt (Winkler 1999). Även behandlingar och läkemedel som t.ex.
cytostatika påverkar lukt- och smaksinnet (Bernhardson 2009).
Kall mat/Individanpassad kost
Vid lukt- och smakförändringar är det viktigt att patienten erbjuds valmöjligheter bland sjukhusets
alternativ- och önskekost. Se ”Olika koster på sid 17”. Vid doftkänslighet är det oftast lättare att äta
kall mat än varm.
Kryddor/ tillbehör
På grund av minskad lukt och smak behöver äldre ofta högre koncentrationer av kryddor i maten.
Ha därför alltid flera olika kryddor framme i matsalen. Servera gärna ketchup, senap, lingon och
andra smakrika tillbehör till maten.
Anpassad måltidsmiljö
Se texten under matleda eller nedsatt aptit sidan 6.
FYSISKA OCH FUNKTIONELLA PROBLEM
Neurologiska sjukdomar, skador med motorisk funktionsnedsättning, skador eller sjukdomar i
huvud-halsregionen samt tandproblem kan medföra olika typer av ätsvårigheter. Dessa kan antingen
vara relaterade till sväljningen eller måltidssituationen (Socialstyrelsen 2011).
Sväljningssvårigheter (dysfagi)
Upprepade pneumonier, hosta eller harklingar i samband med måltid, rosslig eller gurglig röst eller
att måltiden tar längre tid än normalt (mer än 30 min) är några exempel på symptom vid
sväljningssvårigheter. Problemen kan variera från lindriga besvär till oförmåga att äta fast föda eller
dricka tunnflytande drycker. Sväljförmågan kan förändras över tid och ordinationer kan därför
behöva omprövas.
Konsistensanpassad kost och dryck
Genom att konsistensanpassa mat och servera trögflytande dryck minskas risken för felsväljning.
Behov av mat och dryck med förändrad konsistens kan vara övergående eller permanent. Det är
viktigt att även frukost och mellanmål anpassas till den enskilde patientens förutsättningar och
11
behov. Läs mer om olika typer av konsistensanpassad mat och dryck under ”Olika koster”, på sid
17.
Lugn måltidsmiljö
Patienter med sväljningssvårigheter måste ges möjlighet att kunna koncentrera sig på sväljningen
och det är därför viktigt att patienten inte distraheras under måltiden. En lugn och avskild
måltidsmiljö underlättar. För vissa patienter innebär detta att det kan vara olämpligt att äta
tillsammans med andra människor. Patienter kan också uppleva det olustigt att äta med andra om
mat rinner ut ur munnen eller på grund av behovet att hosta och gurgla under måltiden.
Måltidsobservation
Ätsvårigheter måste identifieras för att adekvata åtgärder ska kunna sättas in. Med hjälp av en
standardiserad måltidsobservation kan ätproblem belysas. Observationsformuläret MEOF II
(Minimal Eating Observation Form - version II) är ett standardiserat formulär för att bedöma
svårigheter vad gäller matintag, sväljförmåga samt ork att genomföra en måltid (Westergren et al
2009).
Logoped/Sväljningundersökning
Vid upprepade felsväljningar bör patienten genomgå en utredning. Denna utförs vanligen av
logoped som efter klinisk bedömning och/eller terapeutisk sväljningsröntgen rekommenderar
lämplig konsistens på mat och dryck. Dessutom ges råd om lämplig sväljningsterapi vilket kan
innefatta lämplig huvudposition eller olika sväljningstekniker för att underlätta sväljningen och
minska risken för felsväljning.
Dietist
När lämplig konsistens är ordinerad kan det vara önskvärt att patienten får träffa en dietist som kan
ge råd om kosten under och efter vårdtiden.
Motoriska svårigheter
Många patienter har sjukdomar eller skador som kan medföra svårigheter i måltidssituationen. Det
är viktigt att vara observant på detta. Det räcker ofta med enkla vårdinsatser för att förbättra
patientens situation.
Konsistensanpassad kost
Se texten under sväljningssvårigheter på sid 11.
Måltidsobservation
Se texten under sväljningssvårigheter på sid 11.
Anpassad sittställning
Det är viktigt med en bra och bekväm sittställning för att underlätta måltiden. Dessutom är
sittställningen viktig för att minska risken för felsväljning. Patienten bör inte halvsitta i sängen
under måltiden utan ska helst komma upp till fåtölj eller stol. För patient med nedsatt balans, kan ett
sitthjälpmedel med arm och fotstöd vara till stor hjälp.
Äthjälpmedel
Det finns olika typer av äthjälpmedel för att underlätta ätandet, så som specialbestick, pipmugg,
antihalkunderlägg etc. Patient som har svårt att se vad som finns på tallriken kan bli hjälpt av en
kontrastfärg på porslinet och av att maträttens olika delar ligger åtskilda på tallriken. För att undvika
för stora tuggor kan det vara lättare att äta med en mindre sked. Kontakta arbetsterapeuten för råd.
12
Matningshjälp/måltidsstöd
Det är viktigt att patienten tränar för att bibehålla normala funktioner, t.ex. att äta själv. Många
gånger räcker det att föra patientens hand till munnen, istället för att mata. Patienten kan ibland
behöva uppmanas att svälja för att aktivera sväljningen. Det är viktigt att den som blir matad inte
känner sig stressad. Mata i lagom takt så att patienten hinner tugga, annars är risken stor för
felsväljning. Sitt ner i jämnhöjd med den som matas. Sök ögonkontakt för att se reaktioner på maten
och för att kunna läsa av när det är tid för nästa tugga. Att matas är mycket utlämnande för patienten
och kräver tillit och ömsesidig respekt. Det är viktigt att ha en positiv attityd till maten som serveras
och uppmuntra den som ska äta till ett så bra intag som möjligt.
Arbetsterapeut/sjukgymnast
Konsultera arbetsterapeut eller sjukgymnast vid osäkerhet eller frågor angående äthjälpmedel och
råd om ätstödjande åtgärder. De kan även vara behjälpliga när det gäller träning av bålstabilitet och
för att finna en bra sittställning eller sittplats.
ILLAMÅENDE OCH KRÄKNINGAR
Besvär med illamående och kräkning påverkar matintaget och kan i kombination med
vätskeförluster ge allvarliga konsekvenser med ofrivillig viktnedgång, dehydrering samt
elektrolytrubbning. Detta kan i sin tur orsaka ytterligare besvär med illamående och kräkningar.
Illamående och kräkning kan förekomma vid flera sjukdomstillstånd så som infektioner,
förstoppning, ileus/subileus, ventrikelretention, gastroenterit och cancersjukdom men också vid
smärta och psykisk stress. Dessutom kan behandlingar och vissa läkemedel ge problem med
illamående. Behandlas inte symtomen kan det leda till såväl fysisk som psykisk utmattning (Björgo,
2003).
Klara drycker
Vid illamående rekommenderas patienten att dricka klar dryck som mineralvatten, äppeljuice,
citronsaft och iste. Patienten ska rekommenderas dricka ofta men i små mängder för att undvika
ytterligare illamående. För att inte fylla magsäcken med vätska är det bättre att dricka mellan
måltiderna än till maten.
Kall mat och anpassad kost
Kall mat brukar vara att föredra framför varm eftersom matos kan påverka illamåendet negativt.
Dessutom är kokt framför stekt mat oftast att föredra. Man bör också undvika fet, söt och starkt
kryddad mat. Salt mat så som buljong, salta kex, sill och kaviar kan däremot dämpa illamåendet.
Små, täta måltider
Vid illamående bör man servera små täta måltider. Rekommendera patienten att äta långsamt och
tugga maten väl. Ibland hjälper det att vila efter måltiderna.
Individanpassade måltidstider/måltidsmiljö
Miljön kring matplatsen är viktig för att stimulera patienten till att äta. Servera maten på ett trevligt
sätt i en trivsam och lugn miljö. Se till att matplatsen är städad innan måltiden. Att vädra rummet
innan maten serveras kan vara värdefullt. En patient som mår illa kanske gärna vill dra sig undan
och trivs bäst att äta på salen. Patientens egna önskemål måste respekteras.
Uteslut smärta/förstoppning
Om illamåendet är orsakat av smärta eller förstoppning bör detta behandlas. Kontakta läkare vid
ihållande problem.
13
Antiemetika
Då illamående och kräkning uppkommer i samband med sjukdom eller orsakas av behandling kan
symtomlindrande åtgärder behövas. I en del fall hjälper det att ge medel som hämmar illamåendet.
Peroral antiemetika är förstahandsåtgärden. Vid illamående i samband med måltid är det viktigt att
antiemetika ges ca 30 min före måltid. Vid svåra problem kan det vara bättre att administrera
antiemetika intravenöst eller rektalt.
Läkemedelsgenomgång
Många läkemedel och läkemedelskombinationer kan utlösa illamående. Det är viktigt att
uppmärksamma att det finns stora individuella skillnader. Kontakta läkare för
läkemedelsgenomgång.
Syrgas
En låg dos syrgas kan ha god inverkan på olika typer av illamående och ges i samråd med ansvarig
läkare.
Akupunktur/Akupressur
Akupunktur och akupressur kan vara effektivt vid illamående och kräkning och bör ses som ett
komplement till övrig antiemetisk behandling. Kontakta sjukgymnast.
FÖRSTOPPNING
Förstoppning (obstipation) kan ge uppblåst buk, knipsmärtor, illamående, kräkning och nedsatt
matlust. Den kan vara akut eller kronisk och uppstå till exempel vid förändrade vanor, oregelbundna
måltider, ändrade kostvanor, stress, undertryckande av trängningar, störd dygnsrytm, smärtor samt
minskad fysisk aktivitet och muskelstyrka (Faxén et al 2010). En annan vanlig orsak till
förstoppning på sjukhus är opioidbehandling.
Fiberrik-/lösande kost
Vid förstoppning hjälper det ofta att öka intaget av kostfiber. Dessa medför ökad volym och vikt på
avföringen samt förkortar passagetiden genom tarmen. Det är viktigt att öka tillförseln av kostfiber
gradvis för att undvika kraftig gasbildning. Servera gärna katrinplommondryck, linfrö på gröt eller
fil och grovt bröd till en förstoppad patient. För patienten med behov av näringsdryck, väljs med
fördel en fiberrik sort. Observera att fiberrik kost oftast är olämplig vid opioidorsakad förstoppning.
Vätska
Det är extra viktigt med riklig dryck i samband med ökat fiberintag, annars uppnås motsatt effekt då
fiber suger upp vätska. Även ett lågt intag av dryck kan medföra ökad risk för förstoppning.
Mobilisering
Fysisk aktivitet stimulerar tarmperistaltiken. Motivera därför patienten att röra på sig så mycket som
möjligt.
Laxantia
Vid långvarig eller svår förstoppning kan laxantiabehandling ibland vara nödvändigt.
Opioidinducerad förstoppning kräver i stort sätt alltid daglig behandling med motorikstimulerande
läkemedel.
Läkemedelsgenomgång
Det är viktigt att uppmärksamma att vissa läkemedel så som opioider och vätskedrivande preparat
kan ge obstipation.
14
DIARRÉ
Diarré kan medföra minskat upptag av näring, vätska och elektrolyter. Det kan leda till uttorkning,
minskad blodvolym, lågt blodtryck och avtagande diures. Om inte förlusterna ersätts kan det i
förlängningen utvecklas till ett livshotande tillstånd (Faxén et al 2010).
Kostanpassning
Det finns flera livsmedel som kan orsaka diarré om de intas i större mängder. Om diarrén är
ihållande är det viktigt att utesluta allergi livsmedelsintolerans. Olika typer av ”stoppkoster”
används, men det finns inte så mycket vetenskapliga belägg för att detta har någon effekt.
Motorikhämmande läkemedel
Bakomliggande orsaker till långvarig diarré måste utredas. För att lindra besvären kan man
behandla med motorikhämmande läkemedel som lugnar ner tarmen och minskar dess rörelser.
Läkemedelsgenomgång
Diarré är en vanlig biverkning av olika läkemedel. Antibiotika och olika läkemedelskombinationer
kan orsaka diarré. Kontakta läkare för läkemedelsgenomgång.
PSYKOSOCIALA FAKTORER
Det finns andra faktorer än sjukdom och behandling som kan bidra till risk för undernäring. Mat
och dryck tillfredsställer fysiska och sociala behov och styrs i stor utsträckning av det kulturella
arvet. Allt fler patienter har matvanor från andra kulturer. För att motverka dålig matlust av denna
anledning är det viktigt att uppmärksamma behov och önskemål.
Många äldre lever ensamma vilket kan innebära att man saknar stöd och praktisk hjälp. Planering av
måltider, inköp och matlagning blir lidande vilket kan medföra ett ensidigt och försämrat
livsmedelsval med oregelbundna och för få måltider (Socialstyrelsen, 2011).
Hjälpinsatser i hemmet (vårdplanering)
Under vårdtiden får vi kännedom om patientens problem och behov i hemmet. Det kan vara
nödvändigt med en samordnad vårdplanering på avdelningen innan utskrivning, där patientens
individuella behov fastställs. Under mötet är det viktigt att belysa nutritionens betydelse, kanske
behöver patienten hjälp med inköp, matlagning, matassistans etc.
Samtalsstöd
Nedsatt sinnesstämning, minskat socialt nätverk, missbruk och oro kan påverka aptiten negativt.
Vid behov kan kurator eller psykiatriker konsulteras.
15
UTSKRIVNING
För att säkerställa en optimal nutritionsbehandling genom hela vårdkedjan är överrapportering
mellan vårdinstanserna mycket viktig. Under vårdplaneringsprocessen bör undernäringsproblematiken lyftas fram och i samband med utskrivning ska nedanstående åtgärder utföras och
information överföras.
Utskrivning till eget boende med insatser från hemsjukvård alternativt till särskilt
boende/korttidsboende:
Åtgärder
• Faxa omvårdnadsepikris och bifoga vårdplan undernäring.
Överrapporteringen ska innehålla följande information:
Att risk för undernäring finns
Vikt vid utskrivning och viktutveckling under vårdtiden
BMI vid utskrivning
Beskrivning av bakomliggande orsaker och eventuella ätproblem
Insatta åtgärder
Utvärdering av insatta åtgärder
• Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt)
• Kontakta dietist vid behov av kostråd
• Informera öppenvården om risk för undernäring via medicinsk epikris
• Skicka remiss till distriktsläkare angående uppföljning av nutritionsstatus om patientansvaret
övergår till primärvården
Utskrivning till eget boende utan insatser från hemsjukvård:
Åtgärder
• Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt)
• Kontakta dietist för kostråd samt vid behov av näringsdryck i hemmet
• Informera öppenvården om risk för undernäring via medicinsk epikris
• Skicka remiss till distriktsläkare angående uppföljning av nutritionsstatus om patientansvaret
övergår till primärvården
16
OLIKA KOSTER
Nedanstående koster kan vara aktuella vid nämnda problemområden. För patienter med
intoleranser, mag-tarmsjukdom, njursjukdom eller andra sjukdomar kan andra specialkoster krävas.
Detaljerad information om olika kosttyper finns i Region Skånes Nutritionspärm; Intranätets
startsida – Vård – Vårdhandboken – Nutritionspärm, alternativt www.skane.se/nutritionsparm.
Allmän kost (A-kost)
A-kost är förstahandsvalet för flertalet sjukhusvårdade patienter. Kosten är sammansatt så att
energi- och näringsinnehållet kan tillgodoses med en något mindre mängd mat än i SNR-kosten
(kost för friska). Utnyttja möjligheten att låta patienten välja mellan alternativrätterna.
Energität kost (E-kost)
E-kosten beställs till patienter som på grund av nedsatt aptit eller matleda inte kan äta upp
individanpassad portionsstorlek av A-kosten. E-kosten är energi- och näringsberikad vilket innebär
att portionsstorleken minskats ytterligare jämfört med A-kosten, medan energi- och proteinmängden
är oförändrad. E-kosten baseras på alternativ 1 i matsedeln.
Konsistensanpassade koster
Konsistensanpassade koster kan användas vid olika typer av ätproblem relaterade till sväljning,
bearbetning i munnen och den motoriska förmågan att föra mat från tallrik till mun. Var observant
på nedanstående:
• patienten sväljer fel och hostar
• mat och dryck rinner ut ur munnen
• mat samlas i kinderna
• bitar av mat plockas eller spottas ut
• mat hålls länge i munnen innan sväljning
• skadad eller känslig munhåla
• måltiden tröttar ut patienten
• patienten har motoriska problem
Det är viktigt att även frukost och mellanmål anpassas till den enskilde patientens förutsättningar
och behov, se ”Energitäta frukostförslag” och ”Energirik konsistensanpassad mellanmålsmeny” i
Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del, Frukost och mellanmål).
Vid behov av konsistensanpassad kost är det ofta nödvändigt med individuellt utformade råd.
Kontakta logoped och dietist.
Grov patékost
Grov paté ordineras vanligen vid tuggsvårigheter eller måttliga sväljningssvårigheter men kan också
fungera utmärkt för patienter som pga. nedsatt fysisk ork har svårt att hantera och tugga mat med
vanlig konsistens. Denna kost har en grovkornig konsistens, ska vara mjuk och gå sönder när man
trycker den mot gommen. Till grov paté serveras potatismos eller potatisgratäng samt grov
grönsakstimbal eller grov grönsakspuré. Rikligt med sås gör maten lättare att svälja. Oftast kan
dryck med normal konsistens serveras men detta bedöms individuellt.
Timbalkost
Timbalkosten är avsedd för personer med uttalade tugg- och sväljningssvårigheter. Denna kost
består av fint passerade puréer och har en omelettliknande, slät konsistens. Huvudkomponent och
grönsaker serveras som timbal med potatismos som tillbehör. Rikligt med tjockflytande sås serveras
17
till för att maten lättare ska glida genom svalget. Trögflytande dryck krävs oftast men detta bedöms
individuellt.
Flytande kost
Flytande kost är avsedd för patienter som genomgått kirurgi som en övergång till normalkost samt
till patienter med uttalade tuggsvårigheter. Vid risk för felsväljning måste oftast soppan göras
trögflytande. Både varma och kalla soppor kan förtjockas till önskad konsistens på avdelningen med
hjälp av förtjockningsmedel.
Vid dålig aptit kan flytande kost fungera bättre än hel mat eftersom den upplevs lättare att äta.
Flytande kost vid ett av dagens huvudmål ökar variationen.
Den flytande kosten får inte bestå av näringsfattiga pulversoppor mer än vid enstaka tillfällen.
Frukosten bör berikas och energi- och näringsrika drycker, mellanmål och kosttillägg är nödvändiga
för att patientens energi- och näringsbehov ska tillgodoses. Tillbehör som både förhöjer smaken och
ger extra energi bör ingå t. ex ”klick” av crème fraiche till den varma soppan och vispgrädde till
efterrättssoppan. Flytande kost ska endast användas vid strikta indikationer och under en begränsad
tid.
Gelékost
Gelékosten är kall och kan därmed ha en lindrande effekt vid svullnad eller sårighet i mun och
svalg. I enstaka fall används den även till patienter med uttalade sväljningssvårigheter. Kosten
innehåller gelatin som smälter när det kommer i kontakt med värme och det är därför viktigt att de
kalla komponenterna serveras åtskilda från de varma.
Dryckens konsistens kan anpassas med hjälp av förtjockningspulver och serveras förtjockad, i kräm
eller gelékonsistens. Sväljfunktionen avgör vilken konsistens som är lämplig.
Önskekost
Patienter med önskemål som inte kan tillgodoses med maträtter från den vanliga matsedeln kan
erbjudas önskekost. I första hand bör önskekostmenyn utnyttjas, men oftast kan övriga önskemål
tillgodoses. Dessa kan emellertid kräva längre framförhållning. Kontakta kostleverantören.
18
REFERENSER
Anderson, P., Hallberg, IR., Lorefält, B., Unosson, M., Renvert, S. (2004). Oral health problems in
elderly rehabilitation patients. Int J Dent Hygiene, 2, 70–77
Allison, S.P. (2008). Basics in clinical nutrition: Ethical and legal aspects. European e-Journal of
Clinical Nutrition and Metabolism, 3, e298-e302, doi:10.1016/j.eclnm.2008.07.004
Bernhardson, B-M., Tishelman, C., Rutqvist, L-E. (2009).Taste and smell changes in patients
receiving cancer chemotherapy: distress, Impact on daily life, and salf-care strategies. Cancer
Nursing, 32(1), 45-54
Björgo, S. (2003). Illamående och behandling av illamående. A M.Reitan, T Kr. Schölberg (Red.),
Onkologisk omvårdnad: Patient-problem-åtgärd (ss. 130-136). Stockholm: Liber.
Correia, I., Waitzberg, D., (2003). The impact of malnutrition on morbidity, mortality, length of
hospital stay and costs evaluated through a multivariate model analysis. Clinical Nutrition, 22(3),
235-239
COUNCIL OF EUROPE. (2002).Food and Nutritional care in hospitals: How to prevent
undernutrition. Strasbourg: Council of Europe Publishing
COUNCIL OF EUROPE.(2003). Resolution ResAP(2003)3 on food and nutritional care in
hospitals. Hämtad 12 mars, 2012, https://wcd.coe.int/wcd/ViewDoc.jsp?id=85747
Faxén G., Karlström B., Rothenberg E. (2010) Geriatrisk Nutrition. Lund: Studentlitteratur.
Green CJ. (1999). Existence, causes and consequences of disease-related undernutrition in the
hospital and the community, and clinical and financial benefits of nutritional intervention. Clinical
Nutrition, 18 (suppl. 2), 3-28
Region Skåne (2008). Nutritionspärmen Hämtad 12 mars, 2012, från Region Skåne:
www.skane.se/Nutritionsparm
Sjukvårdsrådgivningen (2011). Läkemedel och muntorrhet Hämtad 12 mars, 2012, från
sjukvårdsrådgivningen: www.1177.se
Socialstyrelsen. (2011) Näring för god vård och omsorg: en vägledning för att förebygga och
behandla undernäring. Stockholm
Stratton, R. J., Green, C. J., & Elia, M. (2003). Disease-related malnutrition: An evidence-based
approach to treatment. Eastbourne: CABI Publishing
Westergren, A. Lindholm, C. Mattsson, A. Ulander, K. (2009). Minimal Eating Observation Form:
Reliability and Validity. The Journal of Nutrition Health and Aging 13(1):6-12.
MEOF II Hämtad 3 september 2012, från Högskolan Kristianstad: www.hkr.se/meof
Winkler, S. et.al. (1999). Depressed taste and smell in geriatric patients. Journal of the American
Dental Association,13,1759-1765
Wårdh, I. (2007). Mål i mun – en artikel om äldre och mat (nr. 20). Stockholm: Socialstyrelsen.
19
131024, utgåva nr 3
ÅTGÄRDSFÖRSLAG VID RISK FÖR UNDERNÄRING
GENERELLA ÅTGÄRDER:
Viktuppföljning 1 g/v
Beräkna energi- och vätskebehov
Individanpassning (energinivå, valmöjlighet)
Mat- och vätskeregistrering
Munstatusbedömning
Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt)
Identifiera bakomliggande problem
Informera hela vårdteamet
BAKOMLIGGANDE PROBLEM – FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER:
MAT OCH NÄRING
OMVÅRDNADSÅTGÄRDER
MEDICINSKA ÅTGÄRDER
KONSULTATION
Energität kost (E kost)
Energi/proteintät frukost
3 energi/proteintäta mellanmål
Energirik dryck
Max 11 timmars nattfasta
Alternativrätter/Önskekost
Naturlig berikning
Näringsdrycker/Medicinsk berikning
Anpassad måltidsmiljö
Skriftlig info ”Den viktiga maten”
Smärtlindring inför måltid
Läkemedelsgenomgång
Enteral/parenteral nutrition
Dietist
Anpassad kost
Extra sås
Syrlig dryck/syrliga tillbehör
Salivstimulering/saliversättning
Fluorbehandling
Munvård
Läkemedelsgenomgång
Tandhygienist
Svampinfektion
Kall mat/anpassad kost
Mineralvatten
Munvård
Antimycotika
Blåsor och sår i munnen
Kall mat/anpassad kost
Munvård
Lokalbedövningsmedel
Bakteriedödande medel
Dåligt tandstatus/protes
Konsistensanpassad kost
Munvård
MATLEDA ELLER NEDSATT APTIT:
DÅLIGT MUNSTATUS
Muntorrhet
Tandläkare
MAT OCH NÄRING
OMVÅRDNADSÅTGÄRDER
Kall mat/anpassad kost
Kryddor/tillbehör
Anpassad måltidsmiljö
FYSISKA OCH FUNKTIONELLA PROBLEM
Sväljningssvårigheter:
Konsistensanpassad kost och dryck
Lugn måltidsmiljö
Måltidsobservation
Logoped/sväljningsundersökning
Dietist
Motoriska svårigheter:
Konsistensanpassad kost
Måltidsobservation
Anpassad sittställning
Äthjälpmedel
Matningshjälp/måltidsstöd
Arbetsterapeut/ Sjukgymnast
ILLAMÅENDE ELLER KRÄKNINGAR:
Klara drycker
Kall mat och anpassad kost
Små, täta måltider
Individanpassade måltidstider/-miljö
Uteslut smärta/förstoppning
Antiemetika
Läkemedelsgenomgång
Syrgas
FÖRSTOPPNING:
Fiberrik/lösande kost
Vätska
Mobilisering
Laxantia
Läkemedelsgenomgång
DIARRÉ:
Kostanpassning
LUKT- OCH SMAKFÖRÄNDRING:
PSYKOSOCIALA FAKTORER:
MEDICINSKA ÅTGÄRDER
KONSULTATION
Akupunktur/-pressur (sjukgymnast)
Motorikhämmande läkemedel
Läkemedelsgenomgång
Hjälpinsatser i hemmet (vårdplanering)
Samtalsstöd (kurator/psykkonsult)
UTSKRIVNING
MED insatser från hemsjukvård alt. utskrivning till särskilt boende/korttidsboende:
UTAN insatser från hemsjukvård
Åtgärder:
Faxa omvårdnadsepikris och bifoga vårdplan undernäring. Överrapporteringen ska innehålla:
Att risk för undernäring finns
Vikt vid utskrivning och viktutveckling under vårdtiden
BMI vid utskrivning
Beskrivning av bakomliggande orsaker/ätproblem
Insatta åtgärder
Utvärdering av insatta åtgärder I
Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt)
Kontakta dietist vid behov av kostråd
Informera öppenvården via medicinsk epikris
Skicka vid behov remiss till distriktsläkare angående uppföljning om patientansvaret övergår
till primärvården
Åtgärder:
Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt)
Kontakta dietist för kostråd samt vid behov av näringsdryck i hemmet
Informera öppenvården via medicinsk epikris
Skicka vid behov remiss till distriktsläkare angående uppföljning om patientansvaret övergår
till primärvården
Åtgärdsförslag och tillhörande kunskapsunderlag är framtagna i samarbete mellan Skånes Universitetssjukhus och Malmö Stad i ett nutritionsprojekt finansierat av stimulansmedel från Socialstyrelsen 2011. Finns i Nutritionspärmens lokala del.