Åtgärdsförslag vid risk för undernäring
Skånes universitetssjukvård En del av Region Skåne Dokumentnamn: Åtgärdsförslag vid risk för undernäring - kunskapsunderlag Utfärdat av: Jeanette Sjölander och Elisabet Bergh Börgdal Leg dietist och vårdutvecklare Gäller för: Sjukhusvård ☒ Dokument nr: Primärvård ☐ Fastställd av: Marie Ekberg, chefläkare Else-Maj Rosenlöf, chefsjuksköterska Sida nr: Gäller fr o m: 2013-12-01 Gäller t o m: 2015-12-01 Extern ref: Utgåva nr: 3 Åtgärdsförslag vid risk för undernäring - kunskapsunderlag INNEHÅLL INNEHÅLL .................................................................................................................................... 2 INLEDNING .................................................................................................................................. 3 FYSIOLOGI/PATOFYSIOLOGI ............................................................................................ 3 ÅTGÄRDER FÖR VUXEN PATIENT MED RISK FÖR UNDERNÄRING .................................. 3 GENERELLA ÅTGÄRDER ................................................................................................... 4 BAKOMLIGGANDE PROBLEM MED FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER .......................................... 6 MATLEDA ELLER NEDSATT APTIT.................................................................................. 6 DÅLIGT MUNSTATUS ......................................................................................................... 8 LUKT – OCH SMAKFÖRÄNDRING .................................................................................. 11 FYSISKA OCH FUNKTIONELLA PROBLEM ................................................................... 11 ILLAMÅENDE OCH KRÄKNINGAR ................................................................................. 13 FÖRSTOPPNING ................................................................................................................. 14 DIARRÉ ............................................................................................................................... 15 PSYKOSOCIALA FAKTORER ........................................................................................... 15 UTSKRIVNING ........................................................................................................................... 16 OLIKA KOSTER.......................................................................................................................... 17 Allmän kost (A-kost) ............................................................................................................. 17 Energität kost (E-kost)........................................................................................................... 17 Konsistensanpassade koster ................................................................................................... 17 Önskekost ............................................................................................................................. 18 REFERENSER ............................................................................................................................. 19 Åtgärdsförslag vid risk för undernäring ......................................................................................... 20 2 INLEDNING Under de senaste 2-3 decennierna har betydelsen av ett gott näringstillstånd mer och mer uppmärksammats. Sjukdom och behandling kan medföra ett ökat behov av energi och näringsämnen, ökad nedbrytning av muskelmassa och svårigheter att äta tillräckligt. Många av sjukvårdens patienter är undernärda eller befinner sig i riskzonen för undernäring. Svenska studier visar att 28 % är undernärda och bland kroniskt sjuka äldre är det ännu vanligare (Socialstyrelsen, 2011). Studier visar att en välnärd patient drabbas av färre komplikationer och har en kortare vårdtid än en undernärd (Stratton et al, 2003). Undernäring har dessutom påvisats vara en oberoende riskfaktor vad gäller dödlighet, längre vårdtid och ökade kostnader (Correia et al, 2003). Ju tidigare riskpatienten identifieras desto bättre är möjligheten att förbättra situationen eftersom det oftast är lättare att motverka viktnedgång än att bygga upp förlorad kroppsmassa. Det är därför viktigt med rutiner för att identifiera patienter med risk för undernäring och därefter upprätta en vårdplan så tidigt som möjligt under vårdtiden samt överrapportera vidare till nästa vårdinstans (Council of Europe, 2002 och 2003). FYSIOLOGI/PATOFYSIOLOGI Sjukdomsrelaterad undernäring kan orsakas av flera faktorer (Green 1999): • Reducerat matintag Matleda/nedsatt aptit, nedsatt ork, lukt- och smakförändringar, tugg- och sväljningssvårigheter, dåligt munstatus, gastrointestinala obehag, missade måltider pga. undersökning eller operation, fasta, oförmåga att äta självständigt. • Malabsorption Försämrad digestion, försämrad absorption, gastrointestinala förluster. • Förändrad metabolism Inflammatoriskt svar på sjukdom, metabol förändring pga. försämrad organfunktion. Infektioner, inflammatoriska sjukdomar, cancer, kroniska sjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), hjärtsvikt och njurinsufficiens samt trauma och operationer är exempel på sjukdomar eller behandlingar som aktiverar en inflammatorisk reaktion. Denna bidrar till aptitlöshet, ökad energiomsättning samt ökad muskelnedbrytning, fettnedbrytning och insulinresistens (Socialstyrelsen, 2011). Oftast förekommer flera av ovanstående faktorer vilka tillsammans bidrar till nedbrytning av muskulatur och fettväv. Matintaget kan utöver ovanstående faktorer reduceras pga. psykosociala förutsättningar eller ekonomisk situation. Detta innebär att flera aspekter måste beaktas i arbetet med att förebygga och behandla undernäring (Socialstyrelsen, 2011) ÅTGÄRDER FÖR VUXEN PATIENT MED RISK FÖR UNDERNÄRING Det är viktigt att definiera målsättning med nutritionsbehandling samt regelbundet ta ställning till om insatta åtgärder är tillräckliga eller behöver förändras. Utifrån patientens situation och anamnes måste man fatta beslut och handla utifrån vad som är bäst för patienten. I görligaste mån bör beslut fattas i samråd med patienten och enligt dennes och ev. anhörigas önskemål (Allison S et al, 2008). Vid risk för undernäring ska en vårdplan upprättas. Här dokumenteras och utvärderas insatta åtgärder. 3 GENERELLA ÅTGÄRDER De generella åtgärderna bör genomföras på samtliga patienter med risk för undernäring. Viktuppföljning Vikten kontrolleras vid inskrivning, en gång/vecka samt vid utskrivning om inte grundsjukdom eller behandling kräver något annat. Väg om möjligt patienten på morgonen före frukost med tunna kläder och utan skor. Var observant på att vikten kan vara missvisande hög om patienten samlat på sig vätska på grund av exempelvis hjärtsvikt. Beräkna energi- och vätskebehov Vid risk för undernäring är det av vikt att säkerställa att det beräknade energi- och näringsbehovet täcks. Energibehovet beräknas i början av vårdtiden, dokumenteras i vårdplanen och upprepas om vikt eller aktivitetsnivå förändras. Beräkningen är vägledande för att individanpassad portionsstorlek ska kunna beställas, för ordination av enteral och parenteral nutrition samt för att kunna utvärdera mat- och vätskeregistrering. I den kliniska vardagen beräknas energibehovet oftast genom att aktuell kroppsvikt multipliceras med 30 kcal. Vid rehabilitering eller under återuppbyggnadsfas är energibehovet oftast högre. Detta gäller även för patienter med vissa sjukdomar som t.ex. KOL, demens och Parkinson. Hos överviktig patient (BMI över 25 om < 70 år eller BMI över 29 om ≥ 70 år) blir energibehovet för högt om det beräknas på faktisk vikt. För patienter med övervikt eller vid behov av en noggrann individuell bedömning kan ”Kalkylator för beräkning av energi- och proteinbehov samt BMI” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del) användas. Amputerad patients energibehov beräknas på faktisk vikt medan BMI bedöms med hjälp av ”BMIkalkylator för amputerade” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del). Kontakta gärna dietist för hjälp med beräkning av energibehov hos svårbedömda patienter eller vid osäkerhet. Vätskebehovet är ca 30 ml per kilo kroppsvikt och dygn. Vid feber ökar behovet med ca 10 % per grads temperaturstegring och dygn. Vätskeförlust på grund av t.ex. diarré, fistlar, dränage och kräkningar ökar vätskebehovet och kan rubba elektrolytbalansen. Dessa förluster ska därför kompenseras enligt läkarordination. Vätskerestriktion kan vara aktuell för patienter med hjärtsvikt, njurinsufficiens eller levercirros. Vätskebehovet ordineras i dessa fall av behandlande läkare. Individanpassning (energinivå, valmöjlighet) De flesta av sjukhusets koster finns i tre energinivåer; 1600, 2100 och 2800 kcal per dygn. Energinivån bör anpassas till varje patients beräknade energibehov. För stor portion kan förvärra matledan och för liten energi kan öka risken för viktnedgång. Det är emellertid viktigt att vara lyhörd för patientens önskemål. Vissa önskar större portion än vad som rekommenderas utifrån energibehov och ska naturligtvis få det. Andra patienter upplever den individanpassade portionsstorleken som för stor och då kan den energitäta kosten (E-kost) vara ett alternativ. Det är viktigt att avdelningar med karottsystem känner till och följer kökets portioneringsanvisningar. Genom att göra patienten delaktig i val av mat kan matintaget förbättras. Patienten bör få möjlighet att välja mellan matsedelns olika alternativrätter. 4 Av den beställda energinivån (1600, 2100, 2800 kcal) levereras 45 % till lunch och kvällsmat. Utöver detta ska avdelningen servera resterande 55 % som dryck, frukost, 3 mellanmål och bröd till kvällsmaten. Mat- och vätskeregistrering Mat- och vätskeregistrering ger en uppskattning av patientens energiintag. Det är viktigt att patienten är införstådd med syftet med registreringen och att all berörd personal tar ansvar för att registreringen fylls i på ett så korrekt och tydligt sätt som möjligt. Observera att denna typ av matoch vätskeregistrering inte kan ge exakta uppgifter, men uppgifterna är oftast tillräckliga för att ge vägledning för fortsatta åtgärder. Använd blanketterna ”Mat- och vätskelista” och ”Guide för beräkning av energiintag” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del, Mat- och vätskeregistrering). Allt patienten äter och dricker registreras under minst två dygn. Varje dygns intag summeras och dokumenteras i Melior. Jämför energiintag med beräknat energibehov. Otillräckligt energiintag måste alltid föranleda diskussion om kompletterande åtgärder. Om energiintaget är: • ≥75 % av beräknat behov ska påbörjade åtgärder kvarstå. Åtgärderna kompletteras om så behövs. Uppmuntra patienten. Konsultera dietist vid behov. • 50-75 % av beräknat behov kan enteral eller parenteral nutrition behövas. Informera ansvarig läkare, diskutera i det tvärprofessionella teamet och med patienten. Konsultera dietist. • ≤ 50 % av beräknat behov ska enteral eller parenteral stödnutrition övervägas i samråd med ansvarig läkare. Konsultera dietist. Mat- och vätskeregistrering utförs tills energiintaget är minst 75 % av beräknat behov. Därefter registreras intaget vid negativ viktutveckling eller misstanke om otillräckligt energiintag. Munstatusbedömning Problem i munhålan eller dålig tandstatus försämrar patientens förmåga att äta och dricka. Inspektion av mun och tänder ska utföras på alla patienter med risk för undernäring för att utesluta att detta är en bidragande orsak. Läs mer i Vårdhandboken samt i kapitlet ”Dåligt munstatus” på sid 8. Vid behov av en mer utförlig bedömning och diagnostisering av problem i munhålan kan munbedömningsinstrumentet ROAG (Revised Oral Assessment Guide) användas (P. Andersson et al 2004). Informera patient och/eller anhörig Sjuksköterska ska i dialog med patient och/eller anhörig ge stöd, information och vägledning för att möjliggöra optimal delaktighet i vård och behandling. Genom att ge information om risken med otillräckligt energi- och näringsintag, samt förslag på lämpliga åtgärder kan förståelsen och därmed patientens delaktighet öka. Patienten bör också uppmuntras till att informera vårdpersonalen om matintaget försvåras under vårdtiden på grund av t.ex. nedsatt aptit, smärta, illamående, diarré/förstoppning, obehag i munnen eller svårigheter att tugga maten. Använd informationsbladet ”Den viktiga maten” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del, Information till patient med risk för undernäring). Broschyren finns även översatt till arabiska, bosniska, engelska, persiska och polska. Identifiera bakomliggande problem För att kunna sätta in lämpliga åtgärder måste bakomliggande problem identifieras. Matleda och nedsatt aptit, dålig munstatus, fysiska och funktionella hinder, illamående, obstipation och diarré är exempel på problem som försvårar ett tillräckligt energi- och näringsintag. Smärtproblematik, 5 psykosociala faktorer samt sjukdom och planerad eller redan genomförd behandling måste också vägas in i bilden. Informera hela vårdteamet Det är viktigt att all personal är medvetna om att patienten är eller riskerar att drabbas av undernäring. För att rätt åtgärder ska kunna sättas in, följas och utvärderas är det ytterst viktigt att lyfta denna problematik till diskussion under ronden. BAKOMLIGGANDE PROBLEM MED FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER MATLEDA ELLER NEDSATT APTIT I samband med det normala åldrandet försämras smak- och luktsinnet, vilket kan medföra att aptiten minskar. Sjukdom, stress och skador påverkar aptiten negativt. Nedstämdhet, oro och depression, smärta och fysisk inaktivitet kan bidra ytterligare till problemet. Nedsatt aptit och matleda kan dessutom vara en konsekvens av medicinsk, onkologisk eller kirurgisk behandling. Försämrat nutritionsstatus i sig kan ge minskad aptit. (Faxén et al 2010) Energität kost (E-kost) För många patienter med nedsatt aptit eller matleda är ”Energität kost” förstahandsvalet. Läs mer under ”Olika koster” på sid 17. Energi-/proteintät frukost Då aptiten är nedsatt bör även energi- och proteintäta frukostar serveras. Helfeta mejeriprodukter, grädde i filen och matfett i gröten ökar energimängden. Smörgås med dubbelt pålägg samt ägg och/eller några sillbitar ökar både energi- och proteinmängden. För inspiration och råd om berikning, läs mer under Energitäta frukostförslag i Nutritionspärmen (Kap 22-Lokal del, Frukost och mellanmål). Tre energi-/proteintäta mellanmål per dag Måltidsordningen ska vara anpassad för att underlätta ett tillräckligt energi- och näringsintag trots nedsatt aptit. Den totala energimängden bör fördelas på 3 huvudmål och 3 mellanmål. Måltiderna ska fördelas över en så stor del av dagen som möjligt. Energirik dryck Ett enkelt sätt att tillföra extra energi är att erbjuda patienten annan dryck än vatten, te och kaffe, såväl till måltiden som mellan måltiderna. Energität dryck som mjölk, saft, juice, lättöl eller nyponsoppa, bör alltid erbjudas. Max 11 timmars nattfasta Nattfastan bör inte överstiga 11 timmar. Tänk på att servera kvällsfikan så sent som möjligt och frukosten tidigt på morgonen. Vid behov kan även ett litet nattmål serveras för ytterligare näringstillförsel. Detta kan också bidra till en god nattsömn. Alternativrätter/önskekost Alla patienter kan välja mellan matsedelns olika alternativrätter. Om alternativrätterna inte tillgodoser patientens önskemål kan önskekost beställas från en separat meny. Övriga önskemål kan ofta tillgodoses, men kräver längre framförhållning. Kontakta kostleverantören. 6 Det bör också finnas frysta maträtter på avdelningen att erbjuda de patienter som av olika anledningar inte kan eller vill äta på ordinarie måltidstider. Naturlig berikning Livsmedelsutbudet på en vårdavdelning ska vara anpassat till patienternas behov. Det innebär att det ska finnas helfeta mejerivaror, grädde, gräddglass, majonnäs, matolja, dressingar mm. för att energiberika maten till dem som behöver. Grädde/glass till desserten, grädde istället för mjölk i kaffet, matfett i gröten, gräddfil i fil eller yoghurt, dubbla pålägg på smörgåsen och ägg till frukost är exempel på naturlig berikning. Näringsdrycker och medicinsk berikning Om energibehovet inte täcks trots ovanstående åtgärder bör näringsdrycker och/eller berikningsprodukter användas. Det finns ett stort antal produkter med varierande näringsinnehåll, konsistens och smak. Produkterna är mer eller mindre lämpliga vid olika sjukdomstillstånd varför både sort och mängd ska ordineras/rekommenderas utifrån varje patients behov. Använd guiden ”Vilket kosttillägg passar bäst till din patient?” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del, Näringsdrycker). För att få en god följsamhet till ordination/rekommendation: • Informera patienten om syftet med näringsdrycken. Fokusera på det höga innehållet av energi och näring • Servera näringsdryckerna mellan huvudmålen, gärna som komplement till mellanmålen • Servera gärna näringsdryck i mindre volym flera gånger per dag. Om näringsdrycken serveras i ett mindre glas blir det ofta lättare att dricka • Flertalet patienter tycker näringsdryckerna smakar bäst kylda. Saftlika sorter kan med fördel serveras med en isbit i glaset. Samtliga näringsdrycker kan frysas, men bör tinas en stund före servering. Vissa näringsdrycker smakar bra om de värms, t.ex. choklad, cappuccino och karamell. De kan med fördel serveras med en klick grädde eller glass Använd gärna ”Praktiska tips vid servering av näringsdrycker” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del, Näringsdrycker). Anpassad måltidsmiljö Vårdpersonalen har en nyckelroll i omvårdnaden genom att uppmärksamma patientens behov och önskemål, samt se till att måltidsmiljön är god. Måltidsmiljön är viktig för matlusten. Uppmuntra gärna patienten att äta i matsalen men var lyhörd för egna önskemål, vissa mår bäst i avskildhet. Oavsett var patienten äter, är det viktigt att skapa trivsel och servera maten på ett trevligt och aptitligt sätt. En lugn måltidsmiljö, utan höga ljud och otrevliga dofter, underlättar matsituationen. En färgglad servett, en hjälpande hand och en miljö där personalen försöker sprida en positiv stämning kring måltiden betyder mycket för lusten att äta. Skriftlig information I broschyren ”Den viktiga maten - gott som gör gott. För återhämtning och styrka när aptiten är liten” finns information om vilka problem och risker som följer ofrivillig viktminskning och otillräckligt näringsintag. Här finns också information och tips om när och vad man bör äta för att lättare säkerställa energi- och näringsbehovet. Om patienten själv inte orkar eller kan ta till sig informationen bör broschyren ges till någon anhörig. Broschyren bör finnas på din avdelning, annars så hittar den i nutritionspärmen (Kap 22, lokal del, Information till patient med nedsatt aptit). 7 Smärtlindring inför måltid En patient med smärta har ofta nedsatt aptit. Optimal smärtlindring är därför viktig och ska ges i god tid före måltid för att ge maximal effekt. Läkemedelsgenomgång Många läkemedel har biverkningar som kan påverka aptiten negativt, genom t.ex. ökat illamående, minskad salivproduktion, förändrad smak- och luktupplevelse etc. Läkare ska kontaktas vid ihållande problem. Enteral/parenteral nutrition Om patientens energiintag är < 50 % av det beräknade behovet kan sannolikt inte närings- och energibehovet täckas med enbart näringsdryck och berikningsprodukter. Då bör enteral eller parenteral nutrition övervägas i samråd med ansvarig läkare. Konsultera gärna dietist. Dietist Om patienten inte äter upp sin mat eller fortsätter gå ner i vikt trots insatta åtgärder, är det viktigt att ta reda på varför. Eventuellt behöver andra åtgärder sättas in och/eller kosten anpassas ytterligare. Konsultera dietist för individanpassad nutritionsbehandling. DÅLIGT MUNSTATUS Munnen är viktig, inte bara för att kunna bearbeta maten, utan också för upplevelsen av smak, konsistens och det allmänna välbefinnandet. Muntorrhet, svampinfektioner och förändringar i munnens slemhinna är vanligt förekommande hos äldre och sjuka patienter och kan vara starkt bidragande orsaker till ett lågt energiintag. Försämrat nutritionsstatus kan i sin tur bidra till dåligt munstatus (Socialstyrelsen, 2011, P. Andersson et al 2004). Inspektion av mun och tänder ska göras på alla patienter med risk för undernäring. Om patienten tillhör någon av nedanstående grupper är denna åtgärd extra viktig: • Strokepatienter – har ofta sväljsvårigheter • Parkinsonpatienter – är ofta torra i munnen och i behov av hjälp med munhygien • Dementa och deprimerade patienter • Patienter med läkemedel som kan ge muntorrhet • Immunsupprimerade patienter Signaler som kan tyda på att patienten har dåligt munstatus Äldre patienter kan ibland ha svårt att beskriva besvär från mun och tänder. Andra gånger kanske patienten tvekar inför att ”besvära” personalen med sina problem. Om något av följande beteende observeras i samband med måltid, bör problem i munnen övervägas som orsak (Wårdh, 2007): • Patienten matvägrar eller undviker starkt kryddad eller syrlig mat: Titta efter eventuell svamp- eller annan infektion på slemhinna/tunga • Tuggsvårigheter och/eller undviker varm och/eller kall mat: Problemet kan bero på smärta, dåligt tandstatus eller illasittande protes • Sväljningssvårigheter: Muntorrhet kan bidra till problemet • Patienten vill äta i enskildhet Vid behov av en mer utförlig bedömning och diagnostisering av problem i munhålan kan munbedömningsinstrumentet ROAG (Revised Oral Assessment Guide) användas (P. Andersson et al 2004). 8 Muntorrhet Olika sjukdomar inklusive undernutritionstillstånd kan ge nedsatt salivsekretion. Med muntorrhet följer ofta en accelererad kariesutveckling. Anpassad kost Mjuk, mosad och passerad mat kan vara lättare att äta. Även olika typer av soppor kan underlätta måltiden. Läs mer under ”Olika koster” på sid 17. Extra sås Att servera patienten extra sås underlättar också intaget. Alternativt kan extra matfett tillsättas. Syrlig dryck/syrliga tillbehör Syrliga drycker och tillbehör, är salivstimulerande och underlättar därför för patienter med muntorrhet. Servera till exempel juice, citronskiva, lingonsylt, inlagd gurka eller rödbetor till maten. Salivstimulering/saliversättning För patienter med muntorrhet kan behandling med salivstimulerande- och/eller saliversättningsmedel förebygga besvären. Dessa medel finns som sugtabletter, spray, gel och tuggummi. Ett annat alternativ är vanliga sockerfria tabletter/tuggummi. Man kan också smörja munnen med en mindre mängd matolja eller låta patienten suga på en isbit. Fluorbehandling I saliven finns skydd mot karies och tandlossning. I samband med muntorrhet minskar salivproduktionen och därmed det naturliga skyddet. Därför är det viktigt att tillföra extra fluor i form av sköljning, tuggummi eller tablett. Munvård Vid muntorrhet är det viktigt med adekvat munvård. Munvård är en basal omvårdnadsåtgärd som bör utföras av erfaren personal. Inrättande av munvårdsombud (usk/ssk) på varje avdelning rekommenderas. Alla patienter bör erbjudas hjälp med tandborstning två gånger per dag, viktigast är det på kvällen. En patient som inte själv är i stånd att sköta sin munvård ska erbjudas hjälp. Med hjälp av en munsvabb rengörs munhålan och slemhinnan fuktas. Denna behandling bör upprepas flera gånger per dag för att undvika att bakterier och beläggningar bildar så kallade krustor. Läkemedelsgenomgång Många läkemedel har muntorrhet som oönskad biverkning. Förteckning över dessa läkemedel finns på sjukvårdsrådgivningen www.1177.se, sök på ”Läkemedel och muntorrhet”. Tandhygienist En uttorkad munslemhinna är mycket känslig och kräver särskild behandling. Om problemen kvarstår trots munvård och annan behandling, bör remiss skickas till tandhygienist på sjukhuset eller i öppenvården. Svampinfektioner Vid muntorrhet ökar risken för svampinfektioner i munhåla och svalg. Detta gäller även personer som har sänkt immunförsvar eller är i allmänt dålig kondition. Svampinfektioner yttrar sig oftast som vitaktiga beläggningar eller starkt rodnad slemhinna och är som regel förenade med symtom i form av sveda och förändrad smak. 9 Kall mat/anpassad kost För att underlätta matintaget bör matens konsistens och temperatur anpassas efter patientens önskemål. Många patienter tycker det är lättare att äta kalla maträtter framför varma. Mineralvatten Svampen trivs inte i lågt pH, varför regelbunden konsumtion, munsköljning och gurgling med mineralvatten kan motverka svampinfektioner. Munvård Se texten under muntorrhet på sid 9. Antimycotika Patientens läkare skall uppmärksammas på eventuell svampinfektion. Det kan vara nödvändigt att lokalbehandla infektionen med mixtur Mycostatin® eller med systemiskt verkande läkemedel som Diflucan®. Tandhygienist Om problemen kvarstår trots munvård och annan behandling, bör remiss skickas till tandhygienist på sjukhuset eller i öppenvården. Blåsor och sår i munnen Vissa behandlingar och läkemedel som tex cytostatika kan öka risken för sår och blåsor. Dessa orsakas av virus, svamp- eller bakterieinfektioner. De är oftast ofarliga och läker av sig själva, men kan orsaka smärta och sveda. Detta leder ofta till minskat matintag. Kall mat/anpassad kost Se texten under svampinfektion på sid 10. Munvård Se texten under muntorrhet på sid 9. Lokalbedövningsmedel För vissa patienter kan behandling med lokalbedövningsmedel som t.ex. Xylocain viskös® vara en nödvändig åtgärd för att lindra smärta eller förbättra tugg- och sväljfunktion. Det finns även flera sorters gel, som lägger sig som en skyddande hinna över blåsor och sår. Bakteriedödande medel Vid bakteriell överväxt kan patienten bli hjälpt av att skölja munnen med bakteriedödande lösning, som t.ex. Hexident®. Tandhygienist Om problemen kvarstår trots munvård och annan behandling, bör remiss skickas till tandhygienist på sjukhuset eller i öppenvården. Dålig tandstatus/protes Bra tänder eller fungerande protes är förutsättningen för att man skall kunna tugga ordentligt, därför är det viktigt att upptäcka eventuella problem. Det är inte ovanligt att äldres tänder eller protes är skadade, att tänder saknas eller att protesen inte längre passar. 10 Konsistensanpassad kost Det är av stor vikt att anpassa kosten till patientens mun- och tandstatus. Många patienter med tuggsvårigheter kan lättare tillgodose sitt energi- och näringsbehov med hjälp av naturligt mjuk mat som delas. Vissa patienter kan behöva en specialbeställd kost i form av ”grov patékost” eller ”timbalkost”. Läs mer under ”Olika koster” på sid 17. Munvård Se texten under muntorrhet på sid 9. Tandläkare Vid dålig tandstatus/protes bör remiss till tandläkare övervägas. LUKT – OCH SMAKFÖRÄNDRING Med stigande ålder försämras lukt- och smaksinnet. Det är framförallt luktsinnet som påverkas, men då lukten är viktig för smakupplevelsen, kan maten upplevas som smaklös och på så sätt påverka aptiten negativt. Oftast försvagas smakerna av salt och bittert medan smakerna av sött och surt bevaras. Utöver det normala åldrandet kan vissa sjukdomar som t.ex. demens, Parkinson och Alzheimers påverkar smaken negativt (Winkler 1999). Även behandlingar och läkemedel som t.ex. cytostatika påverkar lukt- och smaksinnet (Bernhardson 2009). Kall mat/Individanpassad kost Vid lukt- och smakförändringar är det viktigt att patienten erbjuds valmöjligheter bland sjukhusets alternativ- och önskekost. Se ”Olika koster på sid 17”. Vid doftkänslighet är det oftast lättare att äta kall mat än varm. Kryddor/ tillbehör På grund av minskad lukt och smak behöver äldre ofta högre koncentrationer av kryddor i maten. Ha därför alltid flera olika kryddor framme i matsalen. Servera gärna ketchup, senap, lingon och andra smakrika tillbehör till maten. Anpassad måltidsmiljö Se texten under matleda eller nedsatt aptit sidan 6. FYSISKA OCH FUNKTIONELLA PROBLEM Neurologiska sjukdomar, skador med motorisk funktionsnedsättning, skador eller sjukdomar i huvud-halsregionen samt tandproblem kan medföra olika typer av ätsvårigheter. Dessa kan antingen vara relaterade till sväljningen eller måltidssituationen (Socialstyrelsen 2011). Sväljningssvårigheter (dysfagi) Upprepade pneumonier, hosta eller harklingar i samband med måltid, rosslig eller gurglig röst eller att måltiden tar längre tid än normalt (mer än 30 min) är några exempel på symptom vid sväljningssvårigheter. Problemen kan variera från lindriga besvär till oförmåga att äta fast föda eller dricka tunnflytande drycker. Sväljförmågan kan förändras över tid och ordinationer kan därför behöva omprövas. Konsistensanpassad kost och dryck Genom att konsistensanpassa mat och servera trögflytande dryck minskas risken för felsväljning. Behov av mat och dryck med förändrad konsistens kan vara övergående eller permanent. Det är viktigt att även frukost och mellanmål anpassas till den enskilde patientens förutsättningar och 11 behov. Läs mer om olika typer av konsistensanpassad mat och dryck under ”Olika koster”, på sid 17. Lugn måltidsmiljö Patienter med sväljningssvårigheter måste ges möjlighet att kunna koncentrera sig på sväljningen och det är därför viktigt att patienten inte distraheras under måltiden. En lugn och avskild måltidsmiljö underlättar. För vissa patienter innebär detta att det kan vara olämpligt att äta tillsammans med andra människor. Patienter kan också uppleva det olustigt att äta med andra om mat rinner ut ur munnen eller på grund av behovet att hosta och gurgla under måltiden. Måltidsobservation Ätsvårigheter måste identifieras för att adekvata åtgärder ska kunna sättas in. Med hjälp av en standardiserad måltidsobservation kan ätproblem belysas. Observationsformuläret MEOF II (Minimal Eating Observation Form - version II) är ett standardiserat formulär för att bedöma svårigheter vad gäller matintag, sväljförmåga samt ork att genomföra en måltid (Westergren et al 2009). Logoped/Sväljningundersökning Vid upprepade felsväljningar bör patienten genomgå en utredning. Denna utförs vanligen av logoped som efter klinisk bedömning och/eller terapeutisk sväljningsröntgen rekommenderar lämplig konsistens på mat och dryck. Dessutom ges råd om lämplig sväljningsterapi vilket kan innefatta lämplig huvudposition eller olika sväljningstekniker för att underlätta sväljningen och minska risken för felsväljning. Dietist När lämplig konsistens är ordinerad kan det vara önskvärt att patienten får träffa en dietist som kan ge råd om kosten under och efter vårdtiden. Motoriska svårigheter Många patienter har sjukdomar eller skador som kan medföra svårigheter i måltidssituationen. Det är viktigt att vara observant på detta. Det räcker ofta med enkla vårdinsatser för att förbättra patientens situation. Konsistensanpassad kost Se texten under sväljningssvårigheter på sid 11. Måltidsobservation Se texten under sväljningssvårigheter på sid 11. Anpassad sittställning Det är viktigt med en bra och bekväm sittställning för att underlätta måltiden. Dessutom är sittställningen viktig för att minska risken för felsväljning. Patienten bör inte halvsitta i sängen under måltiden utan ska helst komma upp till fåtölj eller stol. För patient med nedsatt balans, kan ett sitthjälpmedel med arm och fotstöd vara till stor hjälp. Äthjälpmedel Det finns olika typer av äthjälpmedel för att underlätta ätandet, så som specialbestick, pipmugg, antihalkunderlägg etc. Patient som har svårt att se vad som finns på tallriken kan bli hjälpt av en kontrastfärg på porslinet och av att maträttens olika delar ligger åtskilda på tallriken. För att undvika för stora tuggor kan det vara lättare att äta med en mindre sked. Kontakta arbetsterapeuten för råd. 12 Matningshjälp/måltidsstöd Det är viktigt att patienten tränar för att bibehålla normala funktioner, t.ex. att äta själv. Många gånger räcker det att föra patientens hand till munnen, istället för att mata. Patienten kan ibland behöva uppmanas att svälja för att aktivera sväljningen. Det är viktigt att den som blir matad inte känner sig stressad. Mata i lagom takt så att patienten hinner tugga, annars är risken stor för felsväljning. Sitt ner i jämnhöjd med den som matas. Sök ögonkontakt för att se reaktioner på maten och för att kunna läsa av när det är tid för nästa tugga. Att matas är mycket utlämnande för patienten och kräver tillit och ömsesidig respekt. Det är viktigt att ha en positiv attityd till maten som serveras och uppmuntra den som ska äta till ett så bra intag som möjligt. Arbetsterapeut/sjukgymnast Konsultera arbetsterapeut eller sjukgymnast vid osäkerhet eller frågor angående äthjälpmedel och råd om ätstödjande åtgärder. De kan även vara behjälpliga när det gäller träning av bålstabilitet och för att finna en bra sittställning eller sittplats. ILLAMÅENDE OCH KRÄKNINGAR Besvär med illamående och kräkning påverkar matintaget och kan i kombination med vätskeförluster ge allvarliga konsekvenser med ofrivillig viktnedgång, dehydrering samt elektrolytrubbning. Detta kan i sin tur orsaka ytterligare besvär med illamående och kräkningar. Illamående och kräkning kan förekomma vid flera sjukdomstillstånd så som infektioner, förstoppning, ileus/subileus, ventrikelretention, gastroenterit och cancersjukdom men också vid smärta och psykisk stress. Dessutom kan behandlingar och vissa läkemedel ge problem med illamående. Behandlas inte symtomen kan det leda till såväl fysisk som psykisk utmattning (Björgo, 2003). Klara drycker Vid illamående rekommenderas patienten att dricka klar dryck som mineralvatten, äppeljuice, citronsaft och iste. Patienten ska rekommenderas dricka ofta men i små mängder för att undvika ytterligare illamående. För att inte fylla magsäcken med vätska är det bättre att dricka mellan måltiderna än till maten. Kall mat och anpassad kost Kall mat brukar vara att föredra framför varm eftersom matos kan påverka illamåendet negativt. Dessutom är kokt framför stekt mat oftast att föredra. Man bör också undvika fet, söt och starkt kryddad mat. Salt mat så som buljong, salta kex, sill och kaviar kan däremot dämpa illamåendet. Små, täta måltider Vid illamående bör man servera små täta måltider. Rekommendera patienten att äta långsamt och tugga maten väl. Ibland hjälper det att vila efter måltiderna. Individanpassade måltidstider/måltidsmiljö Miljön kring matplatsen är viktig för att stimulera patienten till att äta. Servera maten på ett trevligt sätt i en trivsam och lugn miljö. Se till att matplatsen är städad innan måltiden. Att vädra rummet innan maten serveras kan vara värdefullt. En patient som mår illa kanske gärna vill dra sig undan och trivs bäst att äta på salen. Patientens egna önskemål måste respekteras. Uteslut smärta/förstoppning Om illamåendet är orsakat av smärta eller förstoppning bör detta behandlas. Kontakta läkare vid ihållande problem. 13 Antiemetika Då illamående och kräkning uppkommer i samband med sjukdom eller orsakas av behandling kan symtomlindrande åtgärder behövas. I en del fall hjälper det att ge medel som hämmar illamåendet. Peroral antiemetika är förstahandsåtgärden. Vid illamående i samband med måltid är det viktigt att antiemetika ges ca 30 min före måltid. Vid svåra problem kan det vara bättre att administrera antiemetika intravenöst eller rektalt. Läkemedelsgenomgång Många läkemedel och läkemedelskombinationer kan utlösa illamående. Det är viktigt att uppmärksamma att det finns stora individuella skillnader. Kontakta läkare för läkemedelsgenomgång. Syrgas En låg dos syrgas kan ha god inverkan på olika typer av illamående och ges i samråd med ansvarig läkare. Akupunktur/Akupressur Akupunktur och akupressur kan vara effektivt vid illamående och kräkning och bör ses som ett komplement till övrig antiemetisk behandling. Kontakta sjukgymnast. FÖRSTOPPNING Förstoppning (obstipation) kan ge uppblåst buk, knipsmärtor, illamående, kräkning och nedsatt matlust. Den kan vara akut eller kronisk och uppstå till exempel vid förändrade vanor, oregelbundna måltider, ändrade kostvanor, stress, undertryckande av trängningar, störd dygnsrytm, smärtor samt minskad fysisk aktivitet och muskelstyrka (Faxén et al 2010). En annan vanlig orsak till förstoppning på sjukhus är opioidbehandling. Fiberrik-/lösande kost Vid förstoppning hjälper det ofta att öka intaget av kostfiber. Dessa medför ökad volym och vikt på avföringen samt förkortar passagetiden genom tarmen. Det är viktigt att öka tillförseln av kostfiber gradvis för att undvika kraftig gasbildning. Servera gärna katrinplommondryck, linfrö på gröt eller fil och grovt bröd till en förstoppad patient. För patienten med behov av näringsdryck, väljs med fördel en fiberrik sort. Observera att fiberrik kost oftast är olämplig vid opioidorsakad förstoppning. Vätska Det är extra viktigt med riklig dryck i samband med ökat fiberintag, annars uppnås motsatt effekt då fiber suger upp vätska. Även ett lågt intag av dryck kan medföra ökad risk för förstoppning. Mobilisering Fysisk aktivitet stimulerar tarmperistaltiken. Motivera därför patienten att röra på sig så mycket som möjligt. Laxantia Vid långvarig eller svår förstoppning kan laxantiabehandling ibland vara nödvändigt. Opioidinducerad förstoppning kräver i stort sätt alltid daglig behandling med motorikstimulerande läkemedel. Läkemedelsgenomgång Det är viktigt att uppmärksamma att vissa läkemedel så som opioider och vätskedrivande preparat kan ge obstipation. 14 DIARRÉ Diarré kan medföra minskat upptag av näring, vätska och elektrolyter. Det kan leda till uttorkning, minskad blodvolym, lågt blodtryck och avtagande diures. Om inte förlusterna ersätts kan det i förlängningen utvecklas till ett livshotande tillstånd (Faxén et al 2010). Kostanpassning Det finns flera livsmedel som kan orsaka diarré om de intas i större mängder. Om diarrén är ihållande är det viktigt att utesluta allergi livsmedelsintolerans. Olika typer av ”stoppkoster” används, men det finns inte så mycket vetenskapliga belägg för att detta har någon effekt. Motorikhämmande läkemedel Bakomliggande orsaker till långvarig diarré måste utredas. För att lindra besvären kan man behandla med motorikhämmande läkemedel som lugnar ner tarmen och minskar dess rörelser. Läkemedelsgenomgång Diarré är en vanlig biverkning av olika läkemedel. Antibiotika och olika läkemedelskombinationer kan orsaka diarré. Kontakta läkare för läkemedelsgenomgång. PSYKOSOCIALA FAKTORER Det finns andra faktorer än sjukdom och behandling som kan bidra till risk för undernäring. Mat och dryck tillfredsställer fysiska och sociala behov och styrs i stor utsträckning av det kulturella arvet. Allt fler patienter har matvanor från andra kulturer. För att motverka dålig matlust av denna anledning är det viktigt att uppmärksamma behov och önskemål. Många äldre lever ensamma vilket kan innebära att man saknar stöd och praktisk hjälp. Planering av måltider, inköp och matlagning blir lidande vilket kan medföra ett ensidigt och försämrat livsmedelsval med oregelbundna och för få måltider (Socialstyrelsen, 2011). Hjälpinsatser i hemmet (vårdplanering) Under vårdtiden får vi kännedom om patientens problem och behov i hemmet. Det kan vara nödvändigt med en samordnad vårdplanering på avdelningen innan utskrivning, där patientens individuella behov fastställs. Under mötet är det viktigt att belysa nutritionens betydelse, kanske behöver patienten hjälp med inköp, matlagning, matassistans etc. Samtalsstöd Nedsatt sinnesstämning, minskat socialt nätverk, missbruk och oro kan påverka aptiten negativt. Vid behov kan kurator eller psykiatriker konsulteras. 15 UTSKRIVNING För att säkerställa en optimal nutritionsbehandling genom hela vårdkedjan är överrapportering mellan vårdinstanserna mycket viktig. Under vårdplaneringsprocessen bör undernäringsproblematiken lyftas fram och i samband med utskrivning ska nedanstående åtgärder utföras och information överföras. Utskrivning till eget boende med insatser från hemsjukvård alternativt till särskilt boende/korttidsboende: Åtgärder • Faxa omvårdnadsepikris och bifoga vårdplan undernäring. Överrapporteringen ska innehålla följande information: Att risk för undernäring finns Vikt vid utskrivning och viktutveckling under vårdtiden BMI vid utskrivning Beskrivning av bakomliggande orsaker och eventuella ätproblem Insatta åtgärder Utvärdering av insatta åtgärder • Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt) • Kontakta dietist vid behov av kostråd • Informera öppenvården om risk för undernäring via medicinsk epikris • Skicka remiss till distriktsläkare angående uppföljning av nutritionsstatus om patientansvaret övergår till primärvården Utskrivning till eget boende utan insatser från hemsjukvård: Åtgärder • Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt) • Kontakta dietist för kostråd samt vid behov av näringsdryck i hemmet • Informera öppenvården om risk för undernäring via medicinsk epikris • Skicka remiss till distriktsläkare angående uppföljning av nutritionsstatus om patientansvaret övergår till primärvården 16 OLIKA KOSTER Nedanstående koster kan vara aktuella vid nämnda problemområden. För patienter med intoleranser, mag-tarmsjukdom, njursjukdom eller andra sjukdomar kan andra specialkoster krävas. Detaljerad information om olika kosttyper finns i Region Skånes Nutritionspärm; Intranätets startsida – Vård – Vårdhandboken – Nutritionspärm, alternativt www.skane.se/nutritionsparm. Allmän kost (A-kost) A-kost är förstahandsvalet för flertalet sjukhusvårdade patienter. Kosten är sammansatt så att energi- och näringsinnehållet kan tillgodoses med en något mindre mängd mat än i SNR-kosten (kost för friska). Utnyttja möjligheten att låta patienten välja mellan alternativrätterna. Energität kost (E-kost) E-kosten beställs till patienter som på grund av nedsatt aptit eller matleda inte kan äta upp individanpassad portionsstorlek av A-kosten. E-kosten är energi- och näringsberikad vilket innebär att portionsstorleken minskats ytterligare jämfört med A-kosten, medan energi- och proteinmängden är oförändrad. E-kosten baseras på alternativ 1 i matsedeln. Konsistensanpassade koster Konsistensanpassade koster kan användas vid olika typer av ätproblem relaterade till sväljning, bearbetning i munnen och den motoriska förmågan att föra mat från tallrik till mun. Var observant på nedanstående: • patienten sväljer fel och hostar • mat och dryck rinner ut ur munnen • mat samlas i kinderna • bitar av mat plockas eller spottas ut • mat hålls länge i munnen innan sväljning • skadad eller känslig munhåla • måltiden tröttar ut patienten • patienten har motoriska problem Det är viktigt att även frukost och mellanmål anpassas till den enskilde patientens förutsättningar och behov, se ”Energitäta frukostförslag” och ”Energirik konsistensanpassad mellanmålsmeny” i Nutritionspärmen (Kap 22, lokal del, Frukost och mellanmål). Vid behov av konsistensanpassad kost är det ofta nödvändigt med individuellt utformade råd. Kontakta logoped och dietist. Grov patékost Grov paté ordineras vanligen vid tuggsvårigheter eller måttliga sväljningssvårigheter men kan också fungera utmärkt för patienter som pga. nedsatt fysisk ork har svårt att hantera och tugga mat med vanlig konsistens. Denna kost har en grovkornig konsistens, ska vara mjuk och gå sönder när man trycker den mot gommen. Till grov paté serveras potatismos eller potatisgratäng samt grov grönsakstimbal eller grov grönsakspuré. Rikligt med sås gör maten lättare att svälja. Oftast kan dryck med normal konsistens serveras men detta bedöms individuellt. Timbalkost Timbalkosten är avsedd för personer med uttalade tugg- och sväljningssvårigheter. Denna kost består av fint passerade puréer och har en omelettliknande, slät konsistens. Huvudkomponent och grönsaker serveras som timbal med potatismos som tillbehör. Rikligt med tjockflytande sås serveras 17 till för att maten lättare ska glida genom svalget. Trögflytande dryck krävs oftast men detta bedöms individuellt. Flytande kost Flytande kost är avsedd för patienter som genomgått kirurgi som en övergång till normalkost samt till patienter med uttalade tuggsvårigheter. Vid risk för felsväljning måste oftast soppan göras trögflytande. Både varma och kalla soppor kan förtjockas till önskad konsistens på avdelningen med hjälp av förtjockningsmedel. Vid dålig aptit kan flytande kost fungera bättre än hel mat eftersom den upplevs lättare att äta. Flytande kost vid ett av dagens huvudmål ökar variationen. Den flytande kosten får inte bestå av näringsfattiga pulversoppor mer än vid enstaka tillfällen. Frukosten bör berikas och energi- och näringsrika drycker, mellanmål och kosttillägg är nödvändiga för att patientens energi- och näringsbehov ska tillgodoses. Tillbehör som både förhöjer smaken och ger extra energi bör ingå t. ex ”klick” av crème fraiche till den varma soppan och vispgrädde till efterrättssoppan. Flytande kost ska endast användas vid strikta indikationer och under en begränsad tid. Gelékost Gelékosten är kall och kan därmed ha en lindrande effekt vid svullnad eller sårighet i mun och svalg. I enstaka fall används den även till patienter med uttalade sväljningssvårigheter. Kosten innehåller gelatin som smälter när det kommer i kontakt med värme och det är därför viktigt att de kalla komponenterna serveras åtskilda från de varma. Dryckens konsistens kan anpassas med hjälp av förtjockningspulver och serveras förtjockad, i kräm eller gelékonsistens. Sväljfunktionen avgör vilken konsistens som är lämplig. Önskekost Patienter med önskemål som inte kan tillgodoses med maträtter från den vanliga matsedeln kan erbjudas önskekost. I första hand bör önskekostmenyn utnyttjas, men oftast kan övriga önskemål tillgodoses. Dessa kan emellertid kräva längre framförhållning. Kontakta kostleverantören. 18 REFERENSER Anderson, P., Hallberg, IR., Lorefält, B., Unosson, M., Renvert, S. (2004). Oral health problems in elderly rehabilitation patients. Int J Dent Hygiene, 2, 70–77 Allison, S.P. (2008). Basics in clinical nutrition: Ethical and legal aspects. European e-Journal of Clinical Nutrition and Metabolism, 3, e298-e302, doi:10.1016/j.eclnm.2008.07.004 Bernhardson, B-M., Tishelman, C., Rutqvist, L-E. (2009).Taste and smell changes in patients receiving cancer chemotherapy: distress, Impact on daily life, and salf-care strategies. Cancer Nursing, 32(1), 45-54 Björgo, S. (2003). Illamående och behandling av illamående. A M.Reitan, T Kr. Schölberg (Red.), Onkologisk omvårdnad: Patient-problem-åtgärd (ss. 130-136). Stockholm: Liber. Correia, I., Waitzberg, D., (2003). The impact of malnutrition on morbidity, mortality, length of hospital stay and costs evaluated through a multivariate model analysis. Clinical Nutrition, 22(3), 235-239 COUNCIL OF EUROPE. (2002).Food and Nutritional care in hospitals: How to prevent undernutrition. Strasbourg: Council of Europe Publishing COUNCIL OF EUROPE.(2003). Resolution ResAP(2003)3 on food and nutritional care in hospitals. Hämtad 12 mars, 2012, https://wcd.coe.int/wcd/ViewDoc.jsp?id=85747 Faxén G., Karlström B., Rothenberg E. (2010) Geriatrisk Nutrition. Lund: Studentlitteratur. Green CJ. (1999). Existence, causes and consequences of disease-related undernutrition in the hospital and the community, and clinical and financial benefits of nutritional intervention. Clinical Nutrition, 18 (suppl. 2), 3-28 Region Skåne (2008). Nutritionspärmen Hämtad 12 mars, 2012, från Region Skåne: www.skane.se/Nutritionsparm Sjukvårdsrådgivningen (2011). Läkemedel och muntorrhet Hämtad 12 mars, 2012, från sjukvårdsrådgivningen: www.1177.se Socialstyrelsen. (2011) Näring för god vård och omsorg: en vägledning för att förebygga och behandla undernäring. Stockholm Stratton, R. J., Green, C. J., & Elia, M. (2003). Disease-related malnutrition: An evidence-based approach to treatment. Eastbourne: CABI Publishing Westergren, A. Lindholm, C. Mattsson, A. Ulander, K. (2009). Minimal Eating Observation Form: Reliability and Validity. The Journal of Nutrition Health and Aging 13(1):6-12. MEOF II Hämtad 3 september 2012, från Högskolan Kristianstad: www.hkr.se/meof Winkler, S. et.al. (1999). Depressed taste and smell in geriatric patients. Journal of the American Dental Association,13,1759-1765 Wårdh, I. (2007). Mål i mun – en artikel om äldre och mat (nr. 20). Stockholm: Socialstyrelsen. 19 131024, utgåva nr 3 ÅTGÄRDSFÖRSLAG VID RISK FÖR UNDERNÄRING GENERELLA ÅTGÄRDER: Viktuppföljning 1 g/v Beräkna energi- och vätskebehov Individanpassning (energinivå, valmöjlighet) Mat- och vätskeregistrering Munstatusbedömning Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt) Identifiera bakomliggande problem Informera hela vårdteamet BAKOMLIGGANDE PROBLEM – FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER: MAT OCH NÄRING OMVÅRDNADSÅTGÄRDER MEDICINSKA ÅTGÄRDER KONSULTATION Energität kost (E kost) Energi/proteintät frukost 3 energi/proteintäta mellanmål Energirik dryck Max 11 timmars nattfasta Alternativrätter/Önskekost Naturlig berikning Näringsdrycker/Medicinsk berikning Anpassad måltidsmiljö Skriftlig info ”Den viktiga maten” Smärtlindring inför måltid Läkemedelsgenomgång Enteral/parenteral nutrition Dietist Anpassad kost Extra sås Syrlig dryck/syrliga tillbehör Salivstimulering/saliversättning Fluorbehandling Munvård Läkemedelsgenomgång Tandhygienist Svampinfektion Kall mat/anpassad kost Mineralvatten Munvård Antimycotika Blåsor och sår i munnen Kall mat/anpassad kost Munvård Lokalbedövningsmedel Bakteriedödande medel Dåligt tandstatus/protes Konsistensanpassad kost Munvård MATLEDA ELLER NEDSATT APTIT: DÅLIGT MUNSTATUS Muntorrhet Tandläkare MAT OCH NÄRING OMVÅRDNADSÅTGÄRDER Kall mat/anpassad kost Kryddor/tillbehör Anpassad måltidsmiljö FYSISKA OCH FUNKTIONELLA PROBLEM Sväljningssvårigheter: Konsistensanpassad kost och dryck Lugn måltidsmiljö Måltidsobservation Logoped/sväljningsundersökning Dietist Motoriska svårigheter: Konsistensanpassad kost Måltidsobservation Anpassad sittställning Äthjälpmedel Matningshjälp/måltidsstöd Arbetsterapeut/ Sjukgymnast ILLAMÅENDE ELLER KRÄKNINGAR: Klara drycker Kall mat och anpassad kost Små, täta måltider Individanpassade måltidstider/-miljö Uteslut smärta/förstoppning Antiemetika Läkemedelsgenomgång Syrgas FÖRSTOPPNING: Fiberrik/lösande kost Vätska Mobilisering Laxantia Läkemedelsgenomgång DIARRÉ: Kostanpassning LUKT- OCH SMAKFÖRÄNDRING: PSYKOSOCIALA FAKTORER: MEDICINSKA ÅTGÄRDER KONSULTATION Akupunktur/-pressur (sjukgymnast) Motorikhämmande läkemedel Läkemedelsgenomgång Hjälpinsatser i hemmet (vårdplanering) Samtalsstöd (kurator/psykkonsult) UTSKRIVNING MED insatser från hemsjukvård alt. utskrivning till särskilt boende/korttidsboende: UTAN insatser från hemsjukvård Åtgärder: Faxa omvårdnadsepikris och bifoga vårdplan undernäring. Överrapporteringen ska innehålla: Att risk för undernäring finns Vikt vid utskrivning och viktutveckling under vårdtiden BMI vid utskrivning Beskrivning av bakomliggande orsaker/ätproblem Insatta åtgärder Utvärdering av insatta åtgärder I Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt) Kontakta dietist vid behov av kostråd Informera öppenvården via medicinsk epikris Skicka vid behov remiss till distriktsläkare angående uppföljning om patientansvaret övergår till primärvården Åtgärder: Informera patient och/eller anhörig (skriftligt och/eller muntligt) Kontakta dietist för kostråd samt vid behov av näringsdryck i hemmet Informera öppenvården via medicinsk epikris Skicka vid behov remiss till distriktsläkare angående uppföljning om patientansvaret övergår till primärvården Åtgärdsförslag och tillhörande kunskapsunderlag är framtagna i samarbete mellan Skånes Universitetssjukhus och Malmö Stad i ett nutritionsprojekt finansierat av stimulansmedel från Socialstyrelsen 2011. Finns i Nutritionspärmens lokala del.
© Copyright 2024