1. No category

SNORRE STURLESONS
YNGLINGA-SAGA
Ö F V E R S A T T OCH FÖ R K L A R A D .
Akademis!; A fh a n d lin g
son»
med vidtberömda Philosophiska Fakultetens tillstånd
och under inseende af
CARL SÄVE
m ag.
DOPKNS
I
FORNNORD.
SPRÅKET
för Philosophiska Graden
till allmän
granskning framställes
af
EDVARD MAURITZ WALDENSTRÖM
N O R R L A N D IN G .
ä m indre G ustavianska L ä ro s a le n d. 3 0 Maj 1 854 .
p. v. t. e. in.
4.
UPPSALA,
A. L E F F L E R .
1854.
SATSEIl
FRAMSTÄLLDA AF RESPONDENTEN.
4.
S k an d in av ien , som under sagotiden stundom tyckes hafva
utgjort ett slags politiskt helt, skulle åter genom K alm areMen denna var i sjelfva v er­
Unionen till ett såd ant förenas.
ket endast en ståndsunion och ej en folkunion, åtm instone ej
Liksom aristokratiska ståndsinteressen
hvad Sverige beträffar.
sammanhöll den sa m m a, så v ar det ock demokratiska
ståndsinteressen, som slutligen sprängde den.
en tid
2.
Sveriges sn art derefter uppkomna sträfvande efter t r a n s marinska besittningar och Europeiskt inflytande var i sjelfva
verket en onaturlighet, så länge detta sträfvande och inflytande
icke gru ndade sig på ett förutgånget Skandinaviskt.
3.
fel tyckes först hafva vaknat under
Carl d. 10:des och Carl d. I L t e s tid och sedermera blifvit
men till fullt m edvetande har dock
efterhand allt klarare;
icke detta sträfvande kommit förr än i våra dagar, hvilket
Insigten om
detta
a tt man först nu känt behofvet af att för
detta begrepp skapa ett eget n am n : S k a n d i n a v i s m e n .
visar
sig
deraf,
i.
O ak tad t Skandinaviens 3:ne folk alltid hafva inom sig
haft nog af gemensamm a interessen för att känna behofvet af
ett inre, politiskt sa m b a n d , tyck es behofvet deraf dock i våra
dagar snarare af y ttre förhållanden hafva blifvit väckt.
if »
á s k ö l d u n g 1 sprang
i eldstads-skeppet2 ;
när t o m t e n s b å t 3,
d< n timraer faste,
af f l o t t n a r 4 f u l l ,
om f v l k n r n 0 brann.
h lið a r - þ a n g s .
ii hilm i rann ,
p a s tim b r-fa str
tóptar nekkvi,
fiol nu fu llr,
oj Jylki brann.
36
K ap.
Konung In g v a r s dö«l
Y n g v a r8 h e t konung Ö stens s o n , som derpå v ar konung
öfver Sveavälde.
Han var en stor härm an och var ofta ute
å h ärsk epp , i t y a tt Svearike h ade då länge varit m ycket
här-sk ad ad t7
både
af
Daner
och
Ö s te r v ä g s -m ä n .8
Yngvar
t å n g , Isl. pang, n., ä r således ro ts k ild t från s t n e d - l å n g , Isl. töng, f.); —
d e n n a skald e o m s k rif n ing p å s kogen å te rfin n a v i , eget n o g , i V e s t- och
Ö s t g ö t a - l a g a r n a , d e r d e t säges om e n , s o m g ö r l a n d g å n g och anfall i sitt
e g e t la n d , a tt h a n : b ä r sköld öfver pang ok pang-brakku ( d e t t a i Ö st g.
Lag.). D et k u n d e d o c k sält as i fr åga, o m icke h ä r m e d e gentl. m e na s sjelfva s t r a n d e n , t å n g - b r i n k e n , d e r fö r r ä d a r e n först s ä tt e r foten i la nd, såsom
S t j e r n h j e l m , in. fl. vilja. Jf. S c h e y t f r , Gloss. till V. G ö t . L a g e n .
1)
Isl. hilmir, J e n b e s k y d d a n d e elle r h je l m a d e , d. ä. k o n u n g e n , här:
s k ö ld u n g e n ( Ö s t e n ) .
2) Isl. i brand-nói, d. sg., i b r a n d s k e p p e t ,
b r ä n d e r och eld i s i g , d. ä. h u s e t , a f nór, g.
n a m n e n i Sn. E d d a , b e ty d e r s ena re b lo tt l ä s k h o ,
ka r, jf. L a t. navis , ni. m . ; se N ó a -tu n , s. 9 n o t.
eller d e t ske pp , som h a r
nås, m ., e tt a f sk ep ps­
- t r o g , nói, m., e tt litet
J.
3 ) Isl. tóptar nekkvi, to m te n s b å t , eller de n b å t , som s tå r på to m te n ,
d. ä. h u s e t ; tópt, f . , t o m t , — nekkvi el. nökkvi, m . , b å t , s k e p p , ( S n .
E d d a ) , A .- Sa x. naca, T . nachen.
4) Isl . jflotnar, m. p l . , s j ö k r i g a r e , flottn ar, hvi lk e t o rd k u n d e u p p t a ­
gas i Sv , då d c r f ö r ej finnes n å g o t ; ty o r d e t m a t r o s e r ä r för litet o m f a t­
ta n d e . Det ä r b ild a d t a f floti, m . , flotta.
5)
F y l k a r ’n , d. ä. k o n u n g Ö st en .
6) Isl. 1 ugnar r (d . ä. Y n g v -a rr), m ., - a r r ä r d e t F . - T y s k . -heri,
tio lig e n h e rr e (s e Domarr, no t. 1 s. 18), således b e ty d e r d e t : Y n g v e h e r r s k a f g n ; k a n s k e de lta h a r gifvit a n le d n in g til l, a t t h a n flerestädes k a l­
las Y n g v a r H a r r e (i c k e H a r r a ) , således h e r r e 2 g å n g o r.
7)
H ä rs k ad a d t,
utplundradt
af
härar,
u t s a t t för härs köf lin g,
Isl-
her-skått (i S to c k h o lm s -u p p l. s t å r trvc kfe le t har-skått), a f her-skår, -skd>
-sk a tt, adj., s k ö f l a d , u t s a t t för sköfling ( s e H a r . H å rf. S a g a , 28 k a p . ) , jf.
skæ (I. sk a f), n., skad e.
8) Ö s t e r v ä g s - m ä n ,
disk s t a m .
vid Ö st er sjön b o e n d e folk a f F in s k och V ä n ­
4G
och tog d e rp å a tt härja i
ute och for till Estland 1
här
En som m ar hade han
Östervåg.
Då kommo Ester
Sten.*
och härjade å e tt ställe, som het
ned med en stor här, och höllo de drab bn in g; då v ar la n d s konung
gjorde
frid
m ed
Danerne
Föll
hären så d ry g , a tt S v earne icke kunde göra motstånd.
Han ä r hö­
då Yngvar konung, men hans manskap flydde.
gad vid sjelfve sjöen: det ä r å A dal-sysla.3 Foro S vearne
Så säger Thjodolf:
hem efter denna oseger.
D e t kom u p p 4
a tt S y s l a s k a r la r 5
Pat stfikk u p p ,
at
Y ngvart
1) Isl. Eist-lund, in n e b y g g a r n e Eistr, p l . ; n a m n e t anses v a n lig e n
k o m m a a f eystri, ö s t r e , de östligt b o e nde, m e n ro te n éist s t r ä f v a r d e r e m o t.
P å Sv. Uppl. B u n s t e n a r fö r e k o m m e r flere g å n g o r n a m n e n A istr oc h A istulfr, h viiket k u n d e ty d a på m ä n a f Estisk b ö r d ; t ro l ig a r e ä r likväl, a t t
d e tta u r s p r u n g lig e n b e ty d t b e d r a d , a f Got. aistan, a k t a , v ä rd e ra . S n a r a r e
t ö r då s o c k e n n a rn n e t A i s t a , finare E i s t a ( i c k e : « E k s t a d « ) , p å G o t l a n d
m i n n a om fo lk n a m n e t E s te r .
2) Isl. Steinn, o r t n a m n m e d d e tta ord u t m ä r k a i fo r n tid e n va nli gtv is
b e fä sta de s tä l le n , b o r g a r , jf. C a r l s - s t e n , F r e d r i k s - s t e n i N o rg e .
3) Isl . A ðal-sýsia, eg. h u f v u d l a n d s k a p e t på E s tla n d s k u s t m i d l e m o t
D a g ö och Ö se l, hvilka ö a r ka ll a des E y-sýsla , och h ä r a f ä r n a m n e t Ösel
tr o lig en b i ld a d t; en i n n e b y g g a r e på d e n n a ö h e t e r på G otl . A m i , pl.
Åislar. Jf. V ä r m la n d s in d e ln in g i S y s s e l , tr o l ig e n e fte r N o r s k t m ö n s te r.
4) Isl. pat stolek u pp, de t k o m u p p , e tt r y k te u p p k o m h a s t i g t , a f
stökkva, Gotl. stinka, vn ., fa ra a f s n a b b t , G o t stinkvan, va., s tö ta .
5) Isl. Sýslu-kind, f., Syslas folk (k a rl a r) . D en u r s p r u n g l i g a b e ty d e l­
sen på d e t F o r n n o r d . kind, pl. kindar 1. -ir, ä r u l a n tvif vel : f o l k s t ä m ­
m a , m in d r e afdeln in g a f e t t he lt folk, þióð, oc h lik som de tt a sista i Svitbjo d ö fv e rg å tt fr ån folket till l a n d e t , så hafv a vi oc k en m ä n g d h ä r a d
oc h s o c k n a r (men städse m in d r e la n d a fd e ln in g ar ) i Sverig e, särd eles i G ö t a r ik e , so m b ä r a d e tt a n a m n , t. ex. i Ö s t e r g ö t l a n d : K in d a , B a n k c - , B jö r k e - ,
H a m m a r - , H a n e - ock S k ä r - k i n d s h ä r a d , oc h i V e s t e r g ö l l a n d : K in d s , K i n A tt
n a , F r ö - och K å - k i n d s h ä r a d , på G o tla n d finnes V e s t - k i n d a so ck e n .
kind verk lig en allra först b e ty d t en m in d r e f o l k s t ä m m a , d e rf ör finnes e tt
lika forn t sorn a fg ö ra n d e bevis uti det G ot. kindins, m . , h ä ra d sh ö f d in g e ,
s tå t h å lla re , r/yepojv, hviiket ä r b il d a d t a f e tt m e d s ä k e r h e t a n t a g l i g t G o t.
*kinps !. kinds, f., på s a m m a s ä tt so m piudans, k o n u n g , a f piuda, ett
( s t o r t ) folk, och Isl. pióðann a f piåå. D e tt a Got. 'kinps, g. kinpais, ä r
u t a n tvifvel s a m m a o rd som L a t. gens (gents), g. gentis, jf. G o t . kalds,
Isl. kaldr, k a l l , L a t . gelidus. S e d e r m e r a a n t o g kind i Isl. den t r ä n g r e b e ­
tyd elsen a f s lä g t , ä t t , och derf ör e b ö r m a n in g a lu n d a ö fve rs ä tt a helgar
kindir (i V ö lu s p å ) m ed heliga v ä s e n , u l a n m e d he liga s lä g t e r , jf. riröa
kindar i OI. Tr ygg v. S a g a . 21 k a p . ; ja , i T y s k . kind, b a r n , h a r b e ty d e ls e n
H ärm ed
blifvit ä n n u t r ä n g r e , ä fv e nso m i Isl. kind ( pl. kindr), får, larn.
Sýslu-kind
nf-söat hefði ,■
Y n gvar k u n g
ö d e l a g t 1 liade;
a tt E s ti s k här
den ljus-h y a de
liilrner drap
vid h afv e ts lijerta'2.
O ch Ö s t e r - h a f 3
för jol'vnr’n S ve n sk e
G> m ers q vad
till g a m m a n q v ä d e r 4.
ak liós-htimum
vid lagar-hiarla
herr Eistneskr
a t hilmi vå.
Ok anst-m arr
iöfri Scenskum
G ým is lióð
at gam ni kveðr.
3 7 K ap .
Om
konung
Ilrö t-A iiu iiri.
A n u n d 5 h e t Y ngvars son, som näst efter tog konungdom
I h a n s dagar var god frid i Svithjod, och vardt
i Svithjod.
va re likväl icke f ö r n e k a d t , a t t o r d e t j u icke i fö r - g e r m a n is k tid k a n hafva
liaft en ka nske l ik a o m f a t t a n d e betyde lse s o m d e t La t. gens, oc h derf öre
ä r de t också lä tt a t t fö r s tå , a t t d e t från s a m m a r o t u ta n tvifvel h ä r s t a m ­
m a n d e E. kind ( A - S a x . cynde), adj., b e t y d e r v ä n lig , h ö fli g , ty på s a m m a
s ä tt fö rh ålle r d e t sig m e d Isl. þýðr, adj. v ä n lig , u m g ä n g s a r n , a f piód,
folk. J a , m a n fin n e r Svia kind, i ve rsen ut i 18 k a p, ( o m D o m a l d e ; se
ofv a n s. 18 not. 3 ) b e g a g n a d t o m Svea fo lk ; m e n d e tt a b ö r k a n s k e öfversä tt as m e d S ve a rs s l ä g t , oc h ä r i alla fall e tt s k a ld e u ttr y c k . — P å å tski l­
liga a f de h ä r a n f ö r d a icke ov ig ti ga s p r å k f ö r h å lla n d e n b a r förf. blif vit g jo rd u p p m ä r k s a m a f H :r A d j u n k t A. U p p s t r ö m , liksom h a n dess­
u t o m h a r h o n o m a t t t a c k a för m å n g a a n d r a lika g ru n d li g a som v ä n s k a p s fullt m e d d e l a d e u p p l y s n i n g a r .
1) T e x t e n h a r söat, således a f súa, sóaða, sóat, s å , fö r s tr ö , fö rgör a,
f ö r s t ö r a , h vil ke t k a n s k e k u n d e ä n d ra s till såit, a f d e t trol. ä ld re söa, seri,
8úit, som h a r s a m m a be ty de ls e , jf. H á v a - m á l , 109. D e ss u to m finnes ä n n u
e n tredje och j n g s l a fo rm sá, sáða, sát, så.
2) Isl. vid lagar hiarta, vid hafvets h j e r t a , d. ä. invid ( b o r g e n ) S te n ,
e m e d a n h j e r t a t ka lla s hug-steinn, h u g s t e n , þróttar steinn, m o d e ts s t e n , m.
m., och s te n b e n ä m n e s seevar bein, hafvets ben.
3) Isl. A ust-m arr, Ö s t e r s j ö n , a f marr, g, marar, m. , haf, G o t . marei,
T . tneer. R y s k . more, L a t. mare, h ä r a f Sv. m a r - h a l m , E l y m u s a r e n a r iu s ,
och m a r - v a t t e n ; m e n Isl, marr, g. m a rs , m., h ä s t , F . H . T y s k . m arah,
m ä r r , d e r a f m a r s k a l k , eg. h ä s td r ä n g .
4) I s l . Gýmis lióð — — kveðr, Ö st e r h a f v e t q v ä d e r G ym e rs s å n g , d. ii.
Ö st er sj ö n b r u s a r o m k r i n g d e n vid s t r a n d e n h ö g a d e Y n g v a r ; Gýtnir, h a fs j ä t t c ; lióð, n . , s å n g , T. lied, s åle des: ha fs bru s.
5) Isl. Önundr, Sv . R u n . A nuntr, m., A n u n d ; a f alldeles o k ä n d b e ­
t y d e l s e , så vida d e t ej skulle höra till G o t . anan, ipf. on. a n d a s (?)
Anund konung for med sin
gods.
Han gick d e r u pp med
fader.
sin
hämna
tt
a
här till Estland
fick m y c k e t härfång,
och
landet
om
vida
sin här och härjade
hans d ag ar var god
I
sam t for om hösten åter till Svithjod.
konungar den
bland
var
Konung Anund
äring i Svithjod.
m ycket
han
rik på löst
Svithjod är ett stort skogland, och öde­
allra vänsällaste.
m a rk er ligga der s å ; att många dagsleder äro öfver dem.
Konung Anund lade stor ifver och kostnad på , a tt rödja m a r­
lägga v ä g a r öf­
ker och bebygga röd jningarna'. Ilan lät ock
då vida om i m a rk ern a skog­
ver ödem arkerna, och funnos
lösa la n d , och der byggdes
sätt vidsträckt land b e b y g d t,
folk till landets byggande.
öfver allt Svithjod, både öfver
stigar:
för
ty
satte sine g årdar
landet på vetslor
då stora härad.
Vardt på detta
i ty att <3et v a r nog a f landsKonung Anund lät. b ry ta vägar
skogsmarker, m y r a r 2 och fjäll­
K onung Anund
han B röt-A n un d kallad.
i h v a rt storhärad i Svithjod och for om allt
fästn in g ar.
var
38
K ap.
Om liigiald lllråde.
B röt-A nund
Yngvar konung
två söner,
het
Då var
Ingiald3 het.
Han hade med sin h u stru
den ene Alf och den andre Agnar; de voro
egde
en
son,
som
i F jä d r u n d a la n d 4.
1) Isl. ruð, äfven rióór, n., r ö d j n i n g , u p p r ö d d plats i s k o g , a f ryåia,
rudda, rö d ja . — D e t ä r d e t t a o r d , s o m , u n d e r f o r m e r n a r u d , r y d och
r ö d , så ofta ses i s o c k e n -, m e n i s y n n e r h e t i g å r d s n a m n öfver s t ö r r e d e ­
len a f Sverige, m e n likväl ta lr ik a s t i G ö ta rike. D en n a m n ä n d e ls e å te r, so m
ser u t som - r e d , ä r dock icke alltid ett fö rder rv adt - r ö d , u ta n oft a n o g
b a r a e tt e d (Isl. eið, n., ed, l a n d t u n g a ) , och d e t f ö r e g å e n d e r ä r en l e m ning a f d e t fö restå ende ord e ts fo rna g e n itivä n d e l se , t. ex. E l g a r - e d , lika­
som E l g a r - å s , a f F o r n - S v . clgr, g. elgar.
2) Isl. myrr; pl. myrar, m j r , m y r a r (i c k e : m y r a , m y r o r , s o m ä r e tt
dju r. )
3) Isl. Ingialdr, Sv. K u n . Inkialtr, m . , a f Ingi och den lill b e ty d e l­
sen o b e k a n t a änd eise n -aldr. Ingi ä r tro l. d e l s a m m a som Yngve, och
de n äldst a f o r m e n h ä r a f h a r väl v a rit Ingvi I. Inguvi.
4)
F j ä d r u n d a l a n d ; se n o t. 2 sid. 32.
nära jämnåldringa r med Ingiald.
I
A nunds häradskonung ar vida omkring
för Tiundaland Svipdag Blinde.
Der är
alla Svears ting.
Höllos der då stora
den
tiden s5to B r ö ti Sviihjod, och rådde
Uppsala och der äro
blot och sökte månge
konungar dit: det var vid midvintern.
O ch en vinter, när
d et kommet var till m idvin tern , hade man kommit mangrannt
till Uppsala; der var konung Y ngvar och hans söner.
Alf,
konung Yngvars s o n r och Ingiald, konung Anunds s o n , voro
då sex vintrar gamle.
De började en sv enn elek, och skulle
hv ar råda för sin s k a r a ; men när de lekte sa m m a n , var
Ingiald ostarkare än A lf, och tycktes detta
honom så illa,
att han g ret m y c k e t deröfver.
Då kom dit Götvid, foster­
broder h an s, och ledde honom bort till hans fosterfader Svip­
dag Blinde, och sade honom , att det hade åtbu rit så sto rilla, att Ingiald i leken var ostarkare och oraskare än Alf,
konung Yngvars son.
Då sv a ra r S vipdag, att det var stor
skara.
Andre dagen efter lät Svipdag taga hjertat ur en varg
och steka å te n , sam t gaf d et sedan åt Ingiald, konungens
att ä ta ; och dädan af v ard t han den allra grym m aste
bland män och a f d et värsta skaplynne.
N är Ingiald var
v u x e n , friade Anund efter hustru honom tillhanda, nämnligen
till Göthild, konung Algöts d otter; han v ar son till Götrek
den m ild e , son till Göt ( G a u t ) e f t e r hvilken Götland (Gautson,
1)
Isl. Gautr, in., ä r e tt a f O dens n a m n , enl. S n. E d d a , och del be­
t y d e r tr oligtvis den s o m g ö t (is!., G o ll . gaut, ipf.) eller h a r g u til eller
s k a p a t , sål<odefr eg. s k a p a r e , G o t a r , G u t a - L a g . G u t a r , G o l. Gulans
(Isl. gotnar, m ä n ) b e ty d e r d e r e m o t de g u t n c (Isl. gotinn, p a r t. ) , s ka pade,
d. ä. m e n n i s k o r . — Alla de n a m n , soin h ä r ofv an ha lv a stafvelsen gaut,
g ö t , ä ro a n t i n g e n från G aut-, G ö t - l a n d , eller o c k lig ge r uti de tta ord
likasorn ett s l ä g t n a m n , Tran O d e n u tg å n g e t» Gaut-vidr, m., G a u t s (rä eller
i n a n , Gaut-rercr 1. -rifcr, m., G a u t s f u r s te , k o n u n g , A l-gautr (skrifves här
öms evis Al-gauti) L Adal-gm itr ( d e r a f ha fv a vi A l g o t ) , m . , de n ädle G a ut,
och G a u t-h ild r , f. , G a u t s a sy n ja , v a l k y r i a ; d e t n u v a r a n d e G u s t a f ä r eg.
Gaut-stafr, Gauts (Ode ns) s t a f , d. ä. svä rd , oc h de rf öre skrefs d e t for­
do m G ö ts ta f eller G östaf. S o m e tt bevis för a t t en s å d a n s a m m a n s ä t t n i n g s del a f e tt n a m n , s att först eller sist, h a r u t g j o r t e tt slags s lä g t n a m n kan
a n f ö r a s K u n sten e n ^ N:o 8 3 9 i Liljegr., d e r en Kairbiurn egde sön erne
B ia rn , Vibiarn, Katilbiarn och R afni, oc h N:o 3 0 2 , d e r d e t om ta la la s
t re b r ö d e r Ikulbiarn (Isl. Iökulbiörn), Vibiarn oc h Hukbiarn, s a m t N:o
1 5 9 2 — 9 3 , d e r Ropvisl v a r gift m ed R opalf, hade son en Rop/os oc h b rö de m e Ropantr, Ropkutr, Ropar.
Konung Algöt tyck te sig v e t a , a t t hans
l a n d ) 1 är uppkalladt.
g ift, om hon vore konung Anunds
väl
all
vara
monde
do tter
Möen
hade sin läders skaplynne.
han
vida
så
son gifven,
henne,
ed
m
bröllopp
Ingiald
gjorde
och
,
d
jo
ith
v
S
v a r d t sänd till
n är
tiden var inne till sådant.
39
K ap.
Anunds död,
Konung Annnd for en höst mellan sine g å rd a r med sin
h ir d , och for den väg som kallad är H i m i n - h e d 2; d er äro
Det
höga fjäll å ömse sidor.
några trånga fjälldalar med
fjällen.
å
sig
lagt
snö
hade
nyss
men
,
n
g
re
v a r då m ycket
ler; konung
Då lopp ofvan e tt stort skred med s t e n g r y t 3 och
Anund v ar der midt före och
gen sin bane och m yc ket
hans manskap, och
folk med honom.
fick konun­
Så säger
Thjodolf:
U n d e r H im in - fj ä llen
A n u n d vardt
h ä ft a d * a f J o n ak rs
söners h a r m 5 ;
Vard Önundr
Iönakrs bura
barm i heptr
u n d Himm-pöllum ;
1) Isl. Gautland, G ö t l a n d , ä r s tu n d o m hela G ö ta ri ke (m e d u n d a n t a g
a f de g a m l a D a n s k a l a n d e n ) , s t u n d o m b a r a Ö s t e r - och V e s t e r - G ö t l a n d ,
m e n ofta e n d a s t d e t s e n a r e , särd eles i N o r r m ä n s och I s lä n d in g a r s m u n .
2) Is l. Himin-heiör f., och (i ve rs en ) Himin-fiöll, n . p l . , H i m m e l - h e d ,
-fjäll. Stället, d e r A n u n d fö r lo ra d e lif vet, lä r eft e r d e n n a b e s k r ifn in g k n a p ­
p a s t k u n n a å t e rfin n a s , e n ä r n å g r a b e r g , so m k u n n a k a ll a s fjä ll , väj ej
t ö r a finnas in o m de de la r a f S v e a l a n d , o m h^vilka h ä r k a n v a ra fr åg a .
E n folks äge n ( m e n so m k a n s k e först u t g å t t från n å g o n lä rds s t u d e r k a m ­
m a r e ) ang if ve r e lje st, a t t k u n g e n skall ligga i de n s. k. A n u n d s h ö g vid
B a d o l u n d s - , n u B a lu n d s-å s , n ä r a V e s te r å s ; m e n d e n n a as ä r allt lö r fitet
h ö g , a t t h a n k u n n a t ka llas fjäll. O c h d e ss u to m finnes d e r icke tv å å sa r
m e d n å g o n dal e m e ll an.
3) Is l. griöt, n . , g r y t , s t e n , g r å s t e n , s te n h o p .
n a m n e n i Sv erig e p å G r y t .
4)
D craf de m ån g a o rt­
Isl. rard heptr, v a r d t h ä f t a d , s t a d n a d i sin färd, d. ä. d ö d a d .
ä) Isl. lvna/cr, en k o n u n g , m e d hvil ke n G u d r u n v a r gilt: de ra s
s ö n e r Sörle och H a m d e r skulle h ä m n a sy st ern S v a n h ild s d r å p på J ö r m u n -
ok of veg
E istra dolgi
heipt hrisungs
a t liendi kom ;
ok sá frðm uðr
/ oklar beinum
Högva hratrs
of-horfinn vur.
ocli Este rs f i e n d e 1
frjlloson eu s 2
hat å vägen
1ill handa k o m ;
och H ö g n e s rörs
raske frä m ja re3
med jordens b e n 4
öfverhöljdes.
40 Kap.
Im ieb räiiiiiiigeii i U ppsala.
Derpå tog Ingiald,
konung
Anunds
son,
konungdomen
r i k , m en v o rd o s te n a d e ih j ä l , dä in ga v a p en b e to på de ra s b r y n jo r . S å ­
ledes ä r lónakrs bura harmr, J o n a k r s sö ne rs h a r m , so rg = s t e n , ih jä lstenin g. Sc G u ð r ú n a r - h v ö t och H a m d i s - m å l i S æ m . E d d a .
1) Isl. E istra dolgr, E s te rs f ie n d e ,
n a t sin faders drå p.
d. ä. A n u n d ,
som på d e m h ä m ­
2) Isl. hrisungr, m., frilloson (e m e d a n en slik til lk o m i he m lig h e t u t ­
o m h u s , i s m å s k o g e n b la n d b u s k a r oc h r i s , Isl. hris, n . , Dal. rais, s m å ­
s k o g , s k o g ) ; hrisungs heipt kom E istra dolgi at hendi, frillosonens h a t
k o m A n u n d till h a n d a , r å k a d e A n u n d , d. ä . A n u n d öfverfölls och d ra p s .
D e t t a ställe ä r ett a f de d u n k l a s t e i hela S a g a n , oc h alle äld re to lk a r e
h a fv a ta g it o r d e t hrisungr för hela fjä l l s k r e d e t , m e d s t e n , ris och allt,
e h u r u ord e ts ändelse k n a p p a s t til lå te r e n dylik ö fv c rs ä tt n in g , u t o m de t,
a t t heipt, h ä ft ig t, i n g r o d t hat, icke g e rn a k a n ti llä gga s e t t fjällskred. M e n
M unch
h a r (i A n n a l e r for N o r d . O l d k y n d . 1850, ss. 3 0 4 — G) gifvit en
m y c k e t a n ta g lig a r e förk la rin g, s o m h ä r blifvit följd, i d e t h a n fäst u p p m ä r k ­
s a m h e te n p å , a t t A r e fr ode o m t a l a r en i v å r Y n g lin g a - s a g a ic ke n ä m n d
b r o d e r till A n u n d , vid n a m n S i g u r d ; d e n n e v a r m å h ä n d a en frilloson
(hrisungr), s o m lofde i fie ndskap m e d A n u n d , och som försåtlig en öfv e rföll h o n o m i den t r å n g a h o lv ä g e n oc h d ö d a d e h o n o m g e n o m s te n a rs n e d v ä lta n d e .
3) Is l. Hugna hrœrs fröm uðr. Högni, en a f G j u k u n g a r n e , b r o d e r
till G u n n a r och G u d r u n , v a r fa der till str id s v alk y ria n H i l d (efte r hvilken
str id kallas Hilds le k, m . m.), och d c rf öre b e t e c k n a r ha ns n a m n en k ä m p e
i a llm ä n h e t . H ö g n e s ( g r a f -)rö r s f r ä m j a r e k u n d e de n kallas, so m g e n o m
sin m o rd i sk a f r a m g å n g i s tr id e n b e frä m ja r m å n g e k ä m p a r s fall och d y ­
m e de ls t u p p k o m s t e n a f ta lr ik a g r a f r ö r , d. ä. B r ö t - A n u n d . E t t a n n a t fö r­
sök till f ö r k la r in g ä r a tt ge n o m en v å ld s a m fö r ä n d r in g läsa regr, (g räs -)r ör,
i st. f. hruer; Högna regr , H ögne s rö r, st af, ä r s vä rde t, och dess fr ä m j a r e ä r
Anund.
4) Isl. fo ld , f., be ty de r b å d e la n d oc h v a tte n ( I j ä r d ) , oc h de rf öre ä r
fo ld a r bein, jo rd e n s eller hafvets* b e n , d . ä. s t e n , h u r u d e l än ta ge s.
B erg oc h s te n a r skapa de s a f Y m e rs be n e nli gt E d d a .
o ív e r
Svearne.
konungar
U pp sala-konungarne
i Svithjod,
d ädan ifrån a tt O den
sedan månge
voro
de
högste
h äradskonungar
var höfdinge i Svithjod.
bland
u p p s tå tt,
De voro e n -
våldshöfdingar öfver allt S v eav älde , som i Uppsala s å t o , till
dess a tt Agne dog; men då kom riket först i brödraskifte,
som förr är
dom
i
skrifvet.
ätterna,
allt
Men sedan spriddes rike och konung­
efter
som
de
grenad es:
somlige
ko­
n un ga r upprödde stora m arkland och byggde d er, s a m t ökade
dym edelst sitt välde.
Men när Ingiald konung tog riket och
konun gd om en , funnos månge häradskonungar, som förr ä r skrif­
vet.
Konung Ingiald lät tillaga ett stort gästabud i Uppsala
och ärnade
att ärfva
konung
A nu nd , fader sin.
Han lät in­
reda en s a l , i ingen mon mindre eller oståtligare än Uppsa l e n 1
var, hvilken han
sju högsäten.
kallade sju konungars sal; der i voro gjorda
Ingiald konung
sände
män
öfver allt Svithjod
och böd till sig konungar och jarlar och andre märkelige män.
Till detta arföl kom Algöt ko n u n g , Ingialds s v ä r 2, och Yngv­
ar, konung
A g n a r,
af
sam t
F jädrun daland ,
Sp o rsn jall3,
l i Isl. Uppsalr, U p p så te n ,
k o n u n g a s a l ; n ä r d e t ta las om
lir , pl.
och
två
Närikes
hans
söner, Alf och
konung,
och
Sig­
d. ä. den höge s aten elle r sjelfve Svea
s ta d e n U p p s a la , he te r d e t alllid Uppsa-
2\ Isl. mágr, g. mågs (m å ej förbla nda s med mögr, g. magar, son),
m . , m a n i s v å g e r l a g , b å d e s v ä r fa d e r , m å g och svåg er. S v ä r , m . , svär­
fa de r, oc h s v ä r a , f., s v ä r m o d e r ,
finnas i v å r B ib e l, Isl.
svar
(?), m . , oc
svara 1. svara, f., G o t . svaihra, socer, svaihro, so cr us.
3 ) Isl. Sporsntallr, m . , eg. den i s p o r r a n d e snälle elle r en s n a b b oc h
s k a r p för följa re.
4) Is l. N a - r ik i, n., S ö d e r m . L a g . N a rik ia , Ncrrkia, N ä r i k e ( ic k e :
N e r i k e ) ; de tt a ord k a n m ö jl ig e n b e ty d a g r a n n - r i k e [ n ä ( r ) - r i k e ] , a f nå,
n arri, nast, ( ic k e n a rst), adv., n ä r a . — S e d a n S v e a r n e b o s a tt sig i n o r r
o m M ä la r e n i U p p l a n d , —
k u n d e m a n föreställa sig b e b y g g a n d e t
ha fva s k e t t , —
b e fo lk a de de k a n s k e ge nast eller s n a r t d e r e f te r la n ­
d e t i vester, oc h fo lk et d e r ka lla des V e s t - m ä n och de ra s la nd V e s t m a n n a - l a n d , s a m t la n d e t i s ö der o m M ä la re n och folke t d e r n ä m n d e s
S ö d e r - m ä n och de ra s land S ö d e r m a n n a - l a n d .
N ä sta la nd, som de
i n to g o och b e fo lk a d e låg å t sydvest, m e n då v ä d e r s tr e c k s n a m n e l d e r icke
så b e q v ä m t k u n d e b r u k a s , fick d e t b ä ra d e t e n k la n a m n e t grannriket,
N ä -rik e .
M ä r k e li g l nog h e te r icke folke t n o r r om U p p la n d N o r d m ä n
oc h la n d e t N o r d m a n n a - l a n d (eller ä ro desse F o r n - S v e a m e s s a k n a d e
N o r d - m ä n de n u v a r a n d e ä n n u längre" å t vester o c h n o r d v e s t ut fl ytt ade
N o r d m ä n n e n ? ! ) , u la n G ä s l r i k - l a n d ;
men detta kan m åhända kom m a
h v at'
konung af A ttundaland; men G r a n m a r 2, konung af S ö v a r icke kommen.
Der skipades då för sex
konungar i den nye salen, och var då ett högsäte tomt af
d e m , som konung Ingiald tillreda låtit.
För allt det manskap,
som dit var k o m m et, var det jämnväl skipadt i den n y esale n .
Men konung Ingiald hade skipat sin hird och allt sitt m an ­
d e rm a n n a la n d 3,
ska p i Uppsalen.
Det
var sedvänja i den tid e n , när arf­
konungar eller jarlar, att han, som arföl
gjorde och till arfs skulle ledas, skulle sitta å fotpallen fr a m före högsätet allt der till, att in var buren den bägare, som
öl skulle göras efter
kallad var B ra g e b ä g a re n 4.
Då skulle han stånda upp emot
B ra g e b ä g a re n , aflägga sträng t löfte och dricka ut bägaren se­
dan.
Derefter skulle hans ledas till det högsäte, som hans
fader e g t : var han då kommen till allt arf efter honom.
Nu v ar här så g jordt, a tt när Bragebägaren kom in, stod
Ingiald konung u p p , tog emot ett stort dju rshorn, oeh aflade
han då strängt löfte, att han skulle öka sitt rike med hälften
i hvarje väderstreck eller annars dö, och drack han sedan
ut hornet.
Och när männen voro druck ne o m q v ä l l e n , mälde
d c r a f , a l t m a n tr ä ff a d e pä e tt ih ä rd ig t och lå n g v a rig t m o ts tå n d af de från
M ä l a r s t r a n d e n u n d a n d r i f n e och n u tä tt s a m m a n s l u t n e tn in h y g g a rn o (F in n a r
elle r L a p p a r). I)et v a r sålede s e tt h ög st o g ä stv ä n li g t land och kallades
de rfö r e G e s t - r e k a i - l a n d , d . ä. g ä s t - v r ä k a r e s , g ä s t - d r i f v a r e s l a n d , a f Isl.
’gest-reki, gä st-borttd rrfvare (a f reka, drifva, v r ä k a ) , och h ä r a f h a r sed an
blifv it G ä s t - r i k - l a n r t , hvi lk et således b e ty d e r ju s t m o ts a ts e n a f ett gästrikt,
gä stf ritt la nd. K a n s k e ä r doc k fo r m en rik ju s t de n ä l d s t a , e m eda n rika,
vrika (G ot. vrikan) ä r ä ld re än reka, vreka, v rä k a . — A lít dett a är å t­
m i n s t o n e icke o m ö jlig t .
1) Isl. SigAvatr, R u n . Sikuatr, in ., den s e g e r s n a b b e , seg e r- ra sk e , a f
sigr och hvatr, a d j. , r a s k , s n a b b , s karp, m o d i g , D a l. h u a t, Ö . Göt. hvat,
diigtig 2 ) Isl. Gran-tnarr, m . , k a n s k e : d e n skäg gig e , eller, de n genom sitt
s k ä g g v örd igc h ö f d i n g e n , a f grön (g . granar ) , f., l ä p p s k ä g g , och tnarr,
h ö f d i n g c , ka nske u r s p r u n g lig e n h ä st ( ? ) , jf . Valdi-marr, de n väldige höf ­
d in g e n .
3) Is l. Sudrmanna-land, S ö d e r n d . L a g . Sudermanna lund, S ö d e r m a n ­
l a n d ; se not. 4, s. 52.
4) Isl. Braga-full, n . , ' B r a g e - b ä g a r e , löftets b ä g a r e , troligen a f s k a ld ­
s k a p e n s g u d Bragi oc h n å g o t n u o k ä n d t s a m m a n h a n g mella n denne g u d
oc h dess a högtidlig a löftens a f lä g g a n d e , hvilket m å h ä n d a urs p ru n g li g e n
s k e d d e p å vers eller m e d en s å n g (bragr).
k on u n g Ingiald till Hy]vid och F olk v id ',
d e skulle väpna sig och
aftonen.
eld.
De gmgo
sitt m an ska p,
u t och
till
Svipdags söner,
a tt
som ä m n a d t var om
den nye
salen
och båro dit
G enast tog salen att loga, och brunno der inne sex ko­
n u n g a r och allt deras folk; men d e , som d å letade sig ut,
vordo genast dräpne.
Efter detta lade konung Ingiald under
sig
alla
de r i k e n ,
som
desse
konungar
hade eg t, och tog
s k a t te r af dem.
41
K ap.
Iljörvnrds gifterm ål.
Konung G ra n m ar sporde
dessa tidender
och
alla
dessa
s v e k , och tyck te han sig då v e ta , att slikt öde monde j å m n väl
honom
äm nad t
vara,
om
han icke
brukade
varsamhet.
D enne som m ar kom m er med sitt m anskap konung H jö rv a rd 2,
som Y lfv ing 3 var kallad, till S vithjod, och lade in i d e n fjärd,
som Mörkö-tjärd (M y rkv a-fjärd)* heter.
Men när G ranm ar
ko nung spörjer d e t t a , sände han män till h o n o m , och bjuder
honom till gästabud och allt hans folk. Honom täcktes d etta;
i ty a t t han hade icke härjat i konung G ranm ars rike.
Och
n ä r han kom till g ästab u d e t, var der stor fägnad.
n ä r m an
skulle tömma
b ä g a rn e ,
O m qvällen,
så var det sedvänja hos de
1) Isl. Folkviör och Hylviör; ridr, m., t r ä , be ty d e r i n a m n alltid m a n ,
s t r i d s m a n (s t r l d s t r ä ) , lik so m h v a rj e m a s k u l in t t r ä n a m n i s k a ld s k a p k a n s ät­
t a s för m a n , t. ex. ask, alm , tall, hägg, och fe m in in a trä för q v i n n o r , t. ex.
e k , lin d, g ra n, m. fl. Såle de s Folkviör, R u n . Fulkvipr, folke ts s trid s m a n ,
f ö r s v a r a r e ; Hylviör k a n möjligen b e t y d a : de n h ö ljd e , o k ä n d e k ä m p e n , a f
hul, n., d u n k e l h e t , hylia, hölja, dölja.
2) Isl. Hiörvarör, m . , Sv. R u n . H irvarþr (äldsta form en) och Hiorv u rp r, s v ä r d - v å r d a r e , s o m b e s k y d d a r med s v ä r d , a f hiörr, R u n . Air, G ot.
hairus, m . , s v ä r d , oc h Isl. vörör, m . , v å r d a r e , v a kta re .
3) Isl. Ylfingr, m . , eg. en a f k o m lin g a f Ulfr {stor k ä m p e ) , s ed a n en
m a n a f k o n u n g a ä t t , se Sn. E d d . , s. 192.
4) Isl. M yrkoa-ýörðr , m . , eg. de n m ö r k e f jä r d e n , u t a n tvifvel de n
n u v a r a n d e M ö r k ö - f j ä r d c n i S ö d e r - T ö r n , som s tr ä c k e r sig å t in lo p p e t till
S ö d e r tä lg e invid M ö r k ö n (på 130 0-t ale t: M yr k c a . paro eci a M yrkio in p r e pos. T o r e n s i) .
konungar,
som hemm a
i landen s å to ,
eller
i de
g ästab u d ,
hvilka de läto g ö ra, a tt m an om qvällarna skulle dricka t v e männing, karl och
qvinna for sig ,
alla de tillhopa i e tt lag,
så långt det räck te; men
som flere voro.
Men det
var v i -
k in g a -la g , att alle drucko sam m an i s v i t , jämnväl när d e v o r o
i gästabud.
Konung Hjörvards högsäte var redt gent emot
konung Granmars h ög säte, och såto alle hans män å denne
pall.
Då mälde G ran m a r konung till sin dotter H ildigu nn 1,
a tt bära vikingarne ö l ;
hon var den
fridaste
bland
qvinnor.
Hon tog då och fyllde en silfverkalk, gick inför Hjörvard ko­
nung och mälde:
minne! — - drack
Häll e d e r, Ylfvingar alle; till Hrolf Krakes
u t till halfs och räckte konung Hjörvard.
Nu tog han kalken och hennes hand med och m ä ld e , att hon
skulle gånga att sitta hos honom.
Hon säger det
v ik in g a -se d , a tt tvem änning dricka med qvinnor.
icke vara
Hjörvard
s v a r a r , a tt det vore mera v ä n , a tt han monde göra det skifte
a tt nu häller aflåta
m ed henne.
de båda
efter,
Då
sam man,
när
från
vikinga-lagen och dricka tvemänning
satte sig Hildigunn hos honom, och drucko
sa m t talade
konungarne
månget
G ranm ar
om qvällen.
och Hjörvard
Dagen
råkades,
hof
Hjörvard upp b ö n o rd 2 och bad om Hildigunn.
G ranm ar bar
detta mål inför sin hustru H ild 3 och a nd re r ik e s m ä n , sägande,
att d em monde varda m ycken try g g h et af konung Hjörvard.
Och
nu vardt bifallssorl, och tycktes detta allom rådligt; och lv k tade det s å ,
att Hildigunn
v ardt
och gjorde han bröllopp med henne.
fäst till
Hjörvard
konung,
Skulle då konung Hjör­
vard dväljas hos konung G ra n m a r , f ö r t y han hade ingen son
till riket och a tt sk ydda detta med sig.
1) Isl. Hildigimnr I. Ilildipudr, f . ; o r d e t sk ull e n ä r m a s t
kunna ålergifvas m e d s tr id s v a l k y r ia , då gunnr 1.gudr be ty d e r s t r i d , oc h fiildr, både
strid o c h en str id e ns va lkyria.
2) Isl. þá h ó f Hiörvarðr upp bónorð sitt ok bad Hildigudar (gen. s g . ) ,
eg. d å bö rja d e H jö rv a rd sitt frieri oc h b e g ä r d e H i l d i g u n n ; bón-orð, n . ,
a f bón, pl. bœnir, f., bö n.
3) Isl. Hildr, g. Hildar, f., Hild
( i c k e : H i l d a , ej hä ll e r
sin a fs ky värda gen. « H ild ur s«)> se n o te n 1 h ä r ofvan.
H ild u r m ed
42
K ap.
Ingiald* oeli Irä n d ern c1 (iraniiuirs ocli lljö r v a r d s
drabbning i Svithjod.
Sam m e höst sam nade konung Ingiald manskap och ä rnar
sig emot fränderne: han hade här ute från alla de ri k e n , hvilka
han
tillförne hade
lagt u nder
d e tt a , samna de folk i sitt
sig
rike,
Och när fränderne spörja
och komma
dem till hjelp
Högne konung och H ild e r2, hans so n , hvilke rådde för Ö s t e r G ö tla n d : Högne var fader till Hild, som konung G ra n m a r hade
till äkta.
Ingiakl
konung
gick å land upp
med all
sin här
och hade m y c k e t mera folk: f ly te r' då drabbningen s a m m a n ,
och va rdt den hårdaste.
Men när man
någon liten
tid hade
slagits, så fly de höfdingar, som rådde för Fjädrundaland och
för V e s te r -G ö t a rn e , och d e af Närike och A ttu nd aland , sa m t
all den h ä r , som från dessa land hade komm it, och foro till
sina skepp.
Efter detta vardt konung Ingiald nödeliga stadd
och fick många s å r , och kom sig dervid ä flygt till sina skepp.
Men d er föll Svipdag Blinde, hans fo stre4, och dennes både
sö n e r , G ö tv id 3 och
Hylvid.
Sedan detta tim at,
for
konung
Ingiald åter till Uppsala och rosade icke sin färd, s a m t tyckte
sig finna d e t , a tt den här monde honom otrogen v a ra , hvilken
han hade ur det sitt rike, som han fick med härnad.
E fter
detta var stor ofrid mellan Ingiald konung och G ran m ar konung.
N är nu långa tider sålunda hade framfarit, åstadkommo bägges
v än n e r,
a tt de förliktes.
^1) F ränderne,
i te xte n
Konungarne
s tå r
Ingiald
och G r a n m a r ,
mågar, b e svå gra de m ä n ; se no t. 2,
2) Isl. Hildir, i n . , k ä m p e , s t r i d s m a n ,
n i n g , s ä tt e r strid i g å n g .
eg. d e n , som e g g a r till d r a b b ­
3) Isl. siyr på saman orrusta , d r a b b n i n g e n fl y ter , s ju n k e r f s i g e r ) då
s a m m a n , de s trid a n d e flyta fr ån bå da sidor s a m m a n so m h a fs v å g o r i en
t u m l a n d e b la n d in g .
4 ) Isl. fó s tr i, m . , b e ty d e r b å d e
fo s tr a , f . , fo s te r m o d e r , fo ste rd o tt e r.
fo ste rfa der
och
fo s te rs o n ,
likaso m
5 ) Isl. Gautvidr, m , , eg. G a u ts eller O dens t r ä ( m a n ) , d. ä. en k ä m ­
p e , eller och ä r det b a ra e tt ä t t n a m n .
sam t dennes mag konung H jö rvard, satte stam m a sins emellan,
råkades och gjorde sins emellan frid.
Denne frid skulle, dem
emellan stånda medan de tre konungarne lefde; och vardt
detta
bundet med eder och tr y g d a - lö f te n '.
Våren efter for
konung G ran m ar till Uppsala a tt blota, såsom sedvänja var
mot s o m m a r e n , pä det a tt frid skulle vara.
Då föll spånen
(spådom en)? för honom s å , a tt han icke
for han derpå hem till sitt rike.
43
monde
länge lefva:
K ap .
KonuHgarne G ran m ars orh lljttrvards död.
O m hösten efter foro konung G ra nm ar och konung H jörv a rd , hans m a g , att taga vetsla vid sina gårdar å en ö , som
Sile S e l a - ö n ) 3 heter. O ch när de voro vid vetslan, kommer
konung Ingiald
dit en natt m ed sin h ä r ,
tog hus å d e m 4 och
1) T r y g d a - l ö f t e n , tr y g g h e t s l ö f t e n , te x te n h a r trygðum , da t. pl.
2 ) Isl . f e l l hönum pá spann. D e t t a ä r e tt g a n s k a m ä r k e lig t stäl le,
e m e d a n , om de n första lä sa rten ä r r i g t i g , m a n m o s te öfv ers ätt a det s å :
då föll s p å n e n för h o n o m ( nl. s å ) , a t t h a n icke m o n d e lä nge lefva. M a n
s kulle såiede s h ä r ha fva e tt bevis f ö r , a l t de n s p å n - k a s t n i n g för a t t u tr ö n a
ett k o m m a n d e ö d e , so m ä n n n ä r eller å t m i n s t o n e för ej lä ng e seda n varit
i b r u k på flere s tällen i S v e r i g e , leder si tt u r s p r u n g fr ån de n äldst a h e ­
d e n d o m e n i v å r t l a n d : m a n u tty d d e n ä n tn li g e n g u d a s v a r e t eft er spånens
o li ka fallande. I en a n n a n h a n d s k r . s t å r sponn (I. spónn), h vilket ä r
s a m m a ord s o m spann , pl. sptrnir, m. — E n tr e d je h a n d sk r . h a r späin,
def. a f spä, pl. spår, f. , s p å d o m ; m e n s a n n o li k t ä r de n första lä sarten
de n u r s p ru n g lig a re .
3 ) Isl. Sili I. Sili, h ä r m e d m e n a s troligtvis S e l a - ö n i M äla re n vid
S ö d e r m a n l a n d s s i d a n ; S e l a k u n d e v a ra gen. pl. a f e tt fo r n t sil = Norrl.
sel ( h v a r a f alla d e N orr l. n a m n e n R a m - s e le ( H rafn-sil) S o r - s e l e , S e l- å n g e r , (f ord. Sil-angur), Dal. sil och sildr, n . , lu g n v a tte n i en elf (af s i I a , fram ­
s i p p r a ) , h v a r a f S i l j a n , Dal. Silin, m. def. (acc. Silån, dat. Silåm ), — H ögst
o s ä k e rt t ö r d e t d o c k v a r a , om de tta Sili, S e l a - ö , m e n a s m ed o rd e n på
R u n s t e n e n vid V a l b o i G ä s tr ik la n d (Liljegr. 1050): Ibinrn - - var haupink
Helsana uk vant Selalant ala. Ovisshete n h ä r o m ä r så m y c k e t s t ö r r e , so m
in skrift en i n n e h å lle r språkfel och k a n s k e icke ä r r ä t t lä s t ; j a , hon är ej
ens r ä t t a f t r y c k t hos L iljegren eft e r R au til . S a n n o l i k a r e tyckes d e t i alla
fall v a r a , a t t h ä r ä r fråga o m S e l a - ö n (eller k a n s k e n å g o n o r t i F i n n l a n d ? ! ) ,
än o m d e t D a n s k a Seland.
4 ) T o g h u s å d e m , anföll d e m i h u s e t ; se n o t. 4 , s. 44.
5h
Efter detta lade
brände dem inne med allt deras manskap.
han u nd er sig allt det rike, som konungarne hade egt och
Konung Högne och H ilder, hans
satte höfdingar deröfver.
so n , redo ofta upp i S veavälde , och dråpo dem af konung
Jngialds m ä n , som han hade satt öfver det rike, hvilket ko­
Stod så i långan tid
nung G ra n m a r , d eras frände, hade egt.
oenighet mellan konung Ingiald och konung Högne;
och kunde konung Högne dock behålla sitt rike allt till död­
dagar för konung Ingiald. — Ingiald konung egde tu barn
med sin h u s tru , och het det äldre A s a 1, men det andra Olof
T rä tä lg a 2. Göthild, konung Ingialds hustru, sänder svennen till
en stor
sin fostre B o v e 1 i V este r-G ö tlan d , och vardt han d er uppfödd
med Boves son S a x e 4, som kallades F l e t t e r ä. Det är mäns
sägen, att konung Ingild drap 12 konungar, och att han svek
dem alle i g r i d 0: ty var han Ingiald den Illråde7 kallad. Han
Sin dotter Asa
var konung öfver mesta delen af Svithjod.
gifte han med
G u d r ö d 8, konung i S k å n e a, och hon var sin
1) Isl. A sa , de n a f A s a - ä t t k o m n a ,
fem. till A s s
(Å s, A s), m.
2 ) Isl. Tré-telgia, f., eg. t r ä - y x a , t i m m e r - y x a ( ic k e : t r ä - l ä l g a r e , t i m ­
m e r m a n ) ; telgia, f . , t i m m e r - y x a , t ä l g - y x a , a f talga I. telgia, v . a . , t ä l g a ,
s lä t h u g g a . I G o tl.L a g . b e ty d e r tielgia, e n m i n d r e , li ka som a f t ä l g d , s k a d e ,
k r o s s n i n g , sår.
3 ) Isl. B ó vi, m . , ä r trol. en äld re fo rm a f n a m n e t B ú i, Sv. B o , en
s om b y g g e r eller b o r , a f búa, tro l. ä ldre huva, kansk e bugva, jf. byggva,
bgggia, A .- S a x , buan, bmoian, bugian.
Saxi, m . , den m e d svär d v ä p n a d e , a f sax, n . , e tt k o r t sv ärd.
4 ) Isl.
H ä r a f k o m m e r tr o l. fo l k n a m n e t S a x a r , Isl. S axar, hv ilk et d e rf öre p å Sv.
a ld ri g bo rd e skrifvas «Sachs er«.
5 ) Isl. Flettir, m . , b e ty d e r tr olig en sköflare (e ll er d e n , so m flä te r s itt
h å r ? ) , a f Isl. J lttta , flä ta , s ö n d e r k ly fv a , b l o t t a , sk öfl a, T. Jlechten, L a t.
plectere, plicare.
6) Isl. grid, n. p l . , s ä k e r h e t , f r e d , s ti ll e stå n d , le jd , V e s t- G ö t . L a g .
grip, m e n grup i de öfriga L a n d s k . L a g . , mö jlige n a f Isl. greiða, r e d a ,
l ä t t a , b j e l p a , b e ta la ; — eller skulle grup v a ra en äldre form än g rip ?
7) Isl. Ill-ráði, m . , och Å sa s ti lln a m n lllråda, f . , de n o n d t (illt) r å ­
d a n d e , a f illr, a d j . , o n d , e l a k , A .- S a x . yfel, E. evil och ill, T. libel.
8 ) Isl.
Guð-röðr, se Guð-rauór, ut i n o t. till 53 k a p .
Skávey (I. Skåni), d. ä. Skdn-ey, S k å n ö , S k å n e . E f t e r , som
9 ) Isl.
j a g t r o r , G rimms och M unchs snillrika f ö r k l a r i n g , ä r d e tt a ju s t s a m m a o rd
fader lik i skaplynne.
Åsa vållade, att Gudröd drap sin bro­
der H alfdan, som var fader till I v a r 1 den Vidfarnne.
Åsa
rådde ock för konung G ud rö d s, sin bondes, b an e, och flydde
sedan till sin fader: hon
var kallad Åsa den lllråda.
s om Plin ii m . fl:s S c a n d i n - a v i a ; de n förste dele n, hvilkens betydelse ä n n u är
o k ä n d , h a r u n d e r g å t t e n n ä r a lik a d a n h o p d r a g n i n g från Skandin 1. Skandan
till Skdn, som G o t. standan till Isi. stå, s t å . och de n sista delen avia, är
e tt med s ä k e r h e t a n t a g l i g t Got. avi, F . H . Ty sk. o m m — Isl. e y , ö, i full
lik he t med G o t. mavi, havi — Isl. m ey, m ö , hey, h ö ; s lu t—« ’ct ä r a n tin g e n
en le m nin g a f o r d e t s äldst a ä n d e l s e , elle r oc k ä r det a f R o m a r n e ti lla g d t;
S k a n d in a v ia ä r s å le d e s : S k a n d i n ’s ö , ell e r r e n t a f S k å n ö , h v ilk e t, såsom
d e n syd lig aste d e l e n , s å lu n d a gifvit sitt n a m n å t he la N o rd e n .
I)
Isl. Iv a r'r m., I v a r , b e ty d e r trol. u r s p r u n g l i g e n : b o g s k y tt , h e rrs k a re n
a f b oge n. Isl. ý r (gen. y s , acc. ý) b o g e , m e n y ä r en jä m n fö rels e vis yng re
v o k a l , som u p p k o m m i t a n tin g e n a f e tt g e n o m e tt efte rf ölja nde i v e rk a d t
oxnljud p å u (t. ex. sunr, pl. synir) elle r och ä r de t en h o p s m ä l tn in g a f
v och i ( l . ex. G otl . svill, Sv. sy ll , b o t t e n - , tr ö s k e l - s t o c k , T . schwelle,
och tro l. Isl. sylyr, för svilgr), eller t v ä r t o m a f i och u (t. ex. kriúpa,
k ry p a ) elle r i och v (t . ex. A .- S a x . svwian, Sv. s y, och s ä k e r t Isl. T y r ,
g u d , k r i g s g u d , a f tivr, jf. tivar, pl. g u d a r , A .- S a x . tiw , k r i g s g u d ) ; d e t ä r
d e t t a sista slags f ö r v a n d li n g som tr olig en fö r eg å tt m e d Isl. ý (o m n o m i n a t i ve ns r b o rtk a s ta s ).
M en de tta ý h a r icke u r s p ru n g lig e n b e ty d t b o g c , u ta n
d e t t r ä , a f hv il ket b o g a r hä lst g jo r d e s , n ä m n lig e n i d e g r a n , T a x u s b a c c a t a ,
som he te r på A .- S a x . no, gen. iwes, m . (trol. ä r eow s a m m a t r ä , e h u ru
d e t a f R o s w o k t h k a lla s : th e wild ash) E. yew , T . eibe, P l a t t . - T . ibe, ive,
F r . i f, a f d e tta iw elle r r ä t t a r e af e tt ä ldre ivr I. ivr blef och k u n d e icke
blifva a n n a t ä n Isl. ý r . A t t det från a t t be ty d a e tt tr ä öfv e rg å tt till den
d e r a f g jo rd e b o g e n , s tå r i full ö fve re ns stä m m e ls e m ed a t t Isl. almr bety der
a lm och boge (m a n hade i N o r d e n ej så g o d t o m i d e g r a n , som om a lm !) ,
askr, ask och s p j u t , lind, lind och s k ö ld , eik, ek och s k e p p ; ty m ä rk li g t
ä r , a t t m a n än i d a g i E n g l a n d a n s e r the yew , i d e g r a n , v a ra d e t seg sp änsti ga st e t r ä till b o g a r ; och a t t o rd e t i bö rja n äfven i N o rd . b e ty d t det
t r ä . h v a r a f b o g e n g j o r d e s , bevisas o e m ots ägli ge n a f e tt ställe i Sæ m . E dda
( G u ð r . kvið. II . 18 ), d e r d e t läses: Hon fr e tti at pvi, hverr fa r a vildi - örum at skióta cý" ý -boga, h o n fr åg a d e d e r o m , hve m som ville fara och pilar
s k j u t a från Y - b < o g e = i d e g r a n s - b o g e ; ty ej k a n d e t v a ra b o g - b o g e ! I l a r
m a n n u först i N o r d e n in fö r t ord et ivr, ý r m e d d e n d u b b la be tydelsen a f ide­
g r a n och b o g e , så ä r det g a n s k a ty d l i g t , a tt m a n lätt k u n d e g lö m m a den
första bety d e l s e n , e fte r som id e gra n k n a p p t elle r hög st föga vä xe r i Svea­
lan d och i N o r g e (alldeles som m a n , a f s a m m a or sa k , glö m de a t t iöfurr eg.
' ä r VildsVin).
M e n , s ä g e r m a n , då b o rd e d e t ock blifvit T a r r , icke
Iv a rr! — u t o m d e t a t t d e t blifvit en svå r h ia tu s i ett slikt o r d , så k u n n a
ä ldre o r d f o r m e r ofta bibehålla sig i n a m n , h v a r p å vi hafv a d a g li g a e xem ­
pel. Till d e n n a s ta m h ö r k a n sk e äfven O din s n a m n ývingr, och g a n s k a
b e t e c k n a n d e är, a t t k a m p g u d e n Ull b o r i ý-dalir, i d e g r a n s - d a l a r n e , d e r ha n
icke led h ris t på b o g e - ä m n e n ! A n d e is e n ar r ä r d en fö rut o m t a l a d e , so m be­
ty d e r h e r r s k a r e , h e rre . Iv-arr bord e h e ta t på G o t. Eiva-hari I. Eiba-
hurs (?).
4 4 K ap.
Ingiald Hlrados död.
Iv ar den Vidfamne kom till Skåne efter sin faderbroder
en stor här sam man
genast
drog
fall, och
Asa den Illråda var redan faren
skyndsam t upp i Svithjod.
Gudröds
Ingiald konung var stadd å Räning
sin faders möte.
(R ä n n in g e )1 i vetsla, när han spo rd e, att konung Ivars här var
Ingiald ty ck te sig ingen styrka hafva att
der nära kommen.
d rabba sam man med Iv a r , syntes honom ock det öde s y n b a r t,
om han toge till flygten, att hans fiendemän monde drifva
till
Togo då han och Asa det rå d , som fräj—
till från alla håll.
dadt är vordet, a tt de gjorde allt folket stu p d ru ck et, och se­
dan läto de lägga eld i hallen: brann så hallen u p p , och allt
fo lk , som der inne
säger Thjodolf:
var med
Och rö ken s re s a r e 2
å R äning tr å d d e3
I n g i a l d , so m l ä n g re
li f s - v å n 4 h a d e ,
när stu g u -t j u fv e n 5
steg igenom
g u d a - k u n g med
g l ö d a n d e f o t l e s t 6.
konung
Ingiald
och
Asa.
Så
Ok Ingiald
i fiör-vdn irad
reyks rösudr
á Rœningi ;
p a s hús-þiófr
hyriar leistum
god-konung
i gögnum steig.
1) h l . R(mingi,, da t. s g . , anses k u n n a v a ra de u r g a m la r u i n e r n a pä
F o g d ö e n i M ä l a r e n , s o m kallas R ä n n i n g e b o r g , invid R ä n n i n g e by . O r ­
d e t tyckes va ra slä g t m e d r å n , Isl. rå n , h v a r a f ra n a , r å n a .
2 ) Isl. rösuór, m . , en som g ö r a t t n å g o t r a s a r , vildt f r a m b r y t e r , a f
rasa 1. hrasa, r a s a , s tö rta fram u t a n f ö r n u f t , sålede s reyks rösuör, d e n
s o m lå te r rö k e n r a s a , hvirfla u p p , resa s ig , d. ä. elden.
3) Isl. trað, ipf. ( a f treða~), t r å d d e , n e d t r a m p a d e , döda de.
4) Isl. i fiör-vdn, t., u n d e r l i f s - v å n , d. ä. u n d e r d e t a t t I n g ia ld ä n n u
h a d e h o p p o m att lefva lä n g r e ; m e n a n t a g e r m a n i s t ä l l e t lä sa rten i fiörvan, n . , i el. ä n d a till lifsb ri st, d. ä. elden n e d g jo rd e In g ia ld ä n d a till
lifvets m is ln in g . D e t förra sy nes v a ra b ä t t r e , då det k ra fti g ar e f r a m h å lle r
d e t o v ä n ta d e i öfverfallet.
5) Isl. hús-fhófr, m . , h u s - , s t u g u - t j u f v e n , d e n so m g ör ä n d a p å h u s ,
d. ä. elde n.
6) Isl. steig hgriar leistum i gögntun goð-konung, (elde n) steg m ed
elds s u lo r eller g lö d a n d e fotlest ig e n o m g u d - k u n g e n el. de n från g u d a s lä g t