1. No category

o
il e
3
1)1
G rekiska
K o ni a n e r n a«
A f hand li ng,
hvilken
inedl Vidtberömda Philos. Faculteteas tillstånd
tUll o f f e n t l i g g r a n s k n i n g
fram ställes
FKIKIIKIH AUG . D 1 I1 L C R E 1
P h il. Mag.
oeh
»SK åR
s v r \ o \ n s
Verml.
på
Gustavianska Lårosalen d. 6 Juni 1840 .
p . V. t . f . 111.
3 Delen.
fy
-»>♦>♦>-*>
<*<« ---------
UPSALA
WA H L S T R Ö M
&
L Å S T R OM
1 8 4 0.
5
H uldaste Föräldrai
af deras tacksamme
o S K AK.
35
brotlisliga försvunnen. Melitle dereinot inåslc ned­
stiga i Styx’ källa: forblefve vattnet lugnt, så vore
hon «oskyldig5 stege det upp till halsen, der hon
bar ten tafla med påskrift af sin aflagda äktenskaps­
ed, sså vore hon brottslig. — Båda bestå profven,
och 'Thersandros måste genom flygten rädda sig från
att bdifva stenad för sina orättvisa anklagelser. Sostratcos, Klilophon och Leukippe afsegla nu till T y ­
rus, dit äfven Kallislhcnes och Kalligone under ti­
den inträffat, och llippias och Soslratos fira på
samima dag med fröjd och gamman sina barns formälniing. —
Vi träffa i denna roman ideer, fullkomligt piolsatta dem , som i den föregående voro lierrskande.
A ehillleus Tatios’ lystna oek utsväfvande fantasi öfversp)ringer ärbarhetens gränsor på ett sätt, som lå­
ter 03SS häpna öfver den afgrund af förderf, hvari
sedettillståndet sjunkit vid denna tid, då ett sådant
arbette kunde icke allenast läsas med n öje, utan oek
af författare lagas till förebild. Är det sannt, alt
A ehillleus Tatios öfvergått till christna religionen,
så miåste han hafva skrifvit sitt verk medan han än­
nu war hedning5 ty af de upphöjdare ideer öfver
kärleiken, som christendomen m edförde, finnes hos
honom knappt ett enda spår, utan d e, hvilka han
utlakar, äro af samma art, som vi finna i sitt oäd­
laste skick uttryckta hos Philoslratos, Aristainetos
och Lukianos (t. ex. i 'Eqcotsg). — Då Heliodoros
ständligt har att göra med det höga, alfvarliga, heroiskta, och derigenom närmar sig hjeltedikten eller
trage*dien, så qvardröjer deremot Äehilleus Tatios
inomi det alldagliga lifvets sfer, och står derigenom
komeedien närmare. Hans båda älskandes karakterer
äro overksamma och drömmande, oeh fullkomligt
54
skapade, att vara passiva föremål för ödets yttre
inverkningar.
Detta öfverensstämmer helt och hål­
let med de älskandes karakterer i de gamles kome­
dier, der hufvudpersonema sällan eller aldrig hand­
la för sig , utan ledas i sin intrig af listiga slafvar
och förslagna mödrar. — Föröfrigt är arbetets plan
ytterst felaktig, full af orimliga äfventyr, osannolik­
heter och öfverflödiga bihändelser, som utan nöd­
vändighet uppehålla handlingen.
Tatios låter intet
tilltälle gå sig förbi, att anbringa prunkande besk rit­
ningar, blomsterrika berättelser, svulstiga och sophistisha ta l, och sentenser, som doek äro temligen
alldagliga. Men med allt detta, kan man ej frånkänna honom mycket snille i uppfinningen af mån­
gen situation, och en detalj, som ofta är högst in­
tagande. Framställningen, t. ex., af kärlekens för­
sta uppvaknande hos Klitophon oeh Eeukippe, samt
huru den småningom fortskrider, är tecknad med
sanning oeh behag. Isynnerhet hörer hit den täeka
oeh så ofta imiterade °9) uppfinningen, huru K lito­
phon erhåller första kyssen af sin älskade. Vi vil­
ja meddela hans egen berättelse derom 60).
”En dag vid middagstiden satt Leukippc och
spelade på sin cittra. K li o (L:s slafvinna) satt vid
hennes sid a, och äfven jag var närvarande. P löts­
ligt kom ett bi flygande oeh stack Klio på handen,
hvarvid hon ropade högt af smärta. Leukippe lade
då ifrån sig cittran, skyndade till flickan oeh bad
henne vara vid godt m od, ty hon hade af en Egyp­
tisk trolhjvinna lärt, att med några få ord bortbesvärja smärtan af bins oeh getingars sting.
Derpå
läste hon tyst någonting öfver såret, oeh Klio kän­
59) B la n d and ra i T o r q u . T a sso s A m in ta (a t to I , sc. 2 ) o ch r T f/r fé \s A s tr é e .
6») L ib . 2 . c. 7 .
58
de swedan genast lindrad. I samma stund koin ett
annatt bi surrande omkring mitt liufvud. Det är ett
godt tillfä lle, tänkte ja g , och satte hastigt handen
för nminnen med uttryck af högsta smärta, som om
jag Inlifvit stungen. Genast skyndade Leukippe till
m ig, drog bort handen och frågade, hvar jag blifvit såårad. ” ”Aeli! på läppen” ”, svarade ja g ; ” ”men
hvarfföre besvärjer du e j, huldaste Leukippe?” ” Då
närm.ade hon sin munn till min och mumlade några
otydlliga ord. Under tiden kyssle jag henne omärk­
ligt uitan något ljud, och då flickans läppar vid bcsvärj.andet än öppnades, än slötos, hände det sig,
alt lnesvärjelsen förvandlades i kyssar. Slufligen omfammade jag henne och vågade en ordentlig kyss. —
” ”Hwad gör du?” ” — sade I1011 och drog sig till­
baka — ” ”besvärjer du också?” ” — ” ”Nej, jag
blott kysser besvärjelsen” ”, sade jag, ” ”för det att
den lliar befriat 111ig från min smärta” ”. Dä I1011
härviid sm ålog, blef jag modigare och utropade:
” ”A icli, älskade Leukippe! Jag känner nu änuu
smärttsammare sting: gadden har nedträngt ända till
mitt hjerta och fordrar din besvärjelse. Du måtte
visst liafva ett bi i din munn, ty den är full med
houuing och dina kyssar såra på samma gång. Jagber o lig , besvärj derföre på nytt. igen, men upphör
icke så snart dermed, att ej såret må förvärras” ”.
— UJnder det jag så talade, omslöt jag hennes lif
med stark arm och kysste henne mera djerft. Hon
låtsaide väl sträfva em ot, men lät dock så vara”. —
Så låga och orena de begrepp 0111 dygd och
anstaindighet i allmänhet äro, hvilka man anträffar
hos Achilleus T atios, så kan viil dock ej misskän­
n as, att han med sin bok haft en moralisk syftning.
Klilotphon och Leukippe hade för ett felstegs skull
nödgpits flygta från sina föräldrar, och nu måste de
i låmga år uihärda otaliga lidanden, för att slutligen
3G
befinnas värdiga att återkomma till de sina, vinna
deras förlåtelse, oeli i hvarandras famn ostördt nju­
ta belöningen för en trogen kärlek. Så dömmer re­
dan ett gammalt epigramm öfver Tatios’ roman,
hvilket några tillskrif va P li o t i o s , andra kejsar L e o
VT P h i l o s o p h u s :
”Min vän, 0111 du en älskare af kyskhet ä r,
Sä kasta icke b lo tt en blick, med llygtigt rön,
Pä denna talla, utan se dess slut och lär,
A tt öm och trogen kärlek skördar Hymens lön” 61).
4.
Af L o n g o s 62) hafva vi ett verk, P a s t o r
li er om D a p h n is o e h C h 1o e (noi^isvixoov rcov xavcc
/iacfviv xal xlorjv fiifilia d') j hvilket är den forsla
Herderoman, vi känna, och livilken, 0111 den ej just
varit förebilden för alla de dikter af denna a r t63) ,
61) E ljuq 6rj xcd a v aa x fQ o vtlv Qf k f t i , ifik o s ,
Mr) Tt]i> nccQhoyov Ttjg ygauptjs a /.b n n
av,
Tt)i/ to v X oyov ds 71Q0 S r rjv a v vty o /u rjv / u å å t ,
N v /u ifo a r o h l yuQ tov$ n o f to v v r a s t/urfQÖvws.
I lc i s k e , A n t h o lo g . p a g . IS1G.
62) JYär han le f v a t , är h e lt och h å lle t o b e k a n t. M an fin n er h on om
in g e n s tä d e s näm n d h os de g a m le . S e F u b r . V . (i. 8 . — D e n fu ll­
s tä n d ig a g r e k . te x te n a f L o n g o s h a r fö r s t i v år t id b lifv it p å fu n n en .
” S ie w is s e n ” — sä g er G ö th e t i l l E c k e r m u n n (G e s p r ä c h e m it G ö th e
in d en lc tz te n J a h r e n se in e s L e b c n s. Z \v . T h . S . 3 0 d . L /.g . 1 8 o 7 )
— ” C o u r ie r h a t in d er B ih lio t h e k zu F lo r e n z e in e n eu e H a n d s c h r ift
g e lu n d e n , m it der lla u p t s t e llc d e s G e d ic h t s ( D a p h n is och C h lo e ) ,
w e lc h e d ie h is h e r ig e n A u s g a b c n n ic h t h a tte n .
N u n m u ss ic h b c k e u n e n , d a s s ic h in u n er d a s G c d ic h t in s e in e r m a n g e lh a fte n G e s t a lt g e le se n u n d b e w u n d e r t lia b e , o h n e zu fiih lc u u iu l z u b c m e r k e n , d ass
d er e ig e n tlic h e G ip fe l fc h lt e . E s m a g a b e r d ie s e s fiir d ie V o r tr e f llic h k e it d es G e d ic h ts z e u g e n , iiid cm d a s G c g e n w ä r t ig e un s so h e fr ie d i g t e , d a ss m an an ein A b v v e se n d es g a r n ic h t d a c h te ” . — D e n enda
u p p la g a , vi h a lt t il lf ä lle a tt b e g a g n a ( M its c h c r lic h , S c r ip t. E r o t . G r.
V o l. I I I . R ip . 1 7 0 4 ) , är ä ld r e , än d en nä m n d a u p p tä c k te n , h v a r fö re vi ic k e k u n n a t få n å g o n k ä n n e d o m om d e tta ” d ik te n s h u fv u d s tä llc ” . I )e t sy n e s vara a tt in s ä tta e f t e r G k a p . i 1 b o k e n , d e r M its c h e r lic h a n m ä rk er : ” M u lta h ic e x c id e r u n t, vel p o tiu s o m issa su n t ah
in s u ls is m o n a c h is , q u i c a s t ita ti tim e r e n t.
I n h is m em o r a r i d eb u ere
a m o r is m u tu i in i t ia , la v a tio D a p h n id is , n a r r a tio de o s c u lo 1‘o r le p a ­
ulo l a s c i v io r , a lia ” . — J1V. E b e r t, D . L e x . IVr. I U 2 5 G .
(;:V) E la n d d e s sa in ta g e r väl utan fr å g a ) f o n tc m a i/o r's e th e r isk a h e r dcro m a n D ia n a d et fö r s ta rum m et.
37
som sedermera öfvergvämmat literaturen, dock gifwit
ideem till desamma. Den rörer sig licit ocli liålllet
inom ett stilla , enformigt herdelif, och är derföre
föga rik på händelser. Hufvuddragen äro i korthet
följamde 64).
L a m o n , en herde, trälfar, under det han vak­
tar s>in hjord, en g e t, som omsorgsfullt närer vid
sina spenar en liten gosse med ädelt utseende och
inliimlad i rika kläder. Han förer barnet hem till
sin hiydda och uppfostrar det under namnet D a p h ­
n is. Tvenne år efter denna händelse trälfar D r y a s ,
en ainnan herde i grannskapet, på samma sålt ett
får, som med sin mjölk föder en späd flicka, lika­
ledes* af fina drag och ombonad med guldstickade
klädier, hvilken han upptager ocli fostrar under
nammet C h lo e .
D e begge fosterbarnen uppväxa
hlamd herdarne, idka vid mognare år deras yrke,
och då d e, under vaktandet af sina hjordar i sam­
ma ttrakt, dagligen råkas, fatta de snart kärlek for
hvarrandra. Det är målningen af denna kärlek, med
all sdn naivetet, sina qval och fröjder, sina suckar,
taran- och kyssar, sina missförstånd ocli försoningar,
som utgör hufvudinnehållet af alla fyra böckerna.
Dlottt sällan förekommer någon större händelse, som
hotair de älskandes lycka. Upplösningen är, att La­
nionis herre en dag ankommer från staden, for att
O 111 a n le d n in g e n till sin d ik t b e r ä tta r L o n g o s , att lian en g a n g
på L te s b o s lie li se en sk ö n m å ln in g , fö r e s tä lla n d e alla lia n d a lillig a
lie r d e s s c e n e r , o cli d e r a f fa t ta d e b e g ä r , a tt lib so n i sä tta denna ta lla i
o rd .
K a t ava^riTrjace/ufVog — slu ta r l i a n — k^rjyrjT))v Trl]S n x o v o g , t s t t u q a g p a p k o v g i^ tn o v r ja å f^ tjv , { tv å & y jju /u iv “E q m t v , x a i N rv{J.r/ a ig , x a i U a v i'
>xrrj/ua d t T tq n v o v n a c i v å v b - o w n o ig , o x a i v o tio v tv r a ia c rtn a
xat
X vn o ir'ffiivo v n a q a fivO -r/G tT a v t o v iq a c fk tv T U (<vatui>t]6U: ]lOV OVX l(W8 fkfl’T(( n « a < h v o t i . n u v r io g y a q ovd'flg f q w r a h f v y t v , fj ( f t v ^ n u i , u i / n i i a v
y ( d k o i g j i , x a i o tf& a X /x o i f iX tn w c iv .
H /u iv d t o .9to g n a q ja o y o i awff qo'xoi>(7u t ac t l o v aXXiov y q å t / n v . — P å sam m a s ä tt säger siig A cb . T . b a l­
va bääm tat a n le d n in g e n t i l l sin d il:t frå n en
la n d e ' E u r o p a s b o r tr ö fv a n d e a f J u p ite r .
ta lla
i tS id o n ,
fiiresd ä l-
58
tillse sina egodelar, och igenkänner Daphnis lor sin
son al* de kläder, i hvilka han blifvit utsatt5 han
återvänder då med honom till staden, och medtager
på hans bön älven C hloe, jemte den dyrbara kläd­
nad , hvari hon blifvit upptagen 5 denna bäres vid
ett stort gäslabud omkring till alla gästerna och igenkännes slutligen af en gammal m an, som således
i Chloe får omfamna sin dotter. De begge älskan­
d e, ledsna vid stadslifvet, återvända nu till landet,
och der liras under bar himmel i herdars och hjor­
dars närvaro deras förmälning. —
Den id é, som synes liafva ledt Longos i sin
plan, är denna, hos lthetorerna och isynnerhet hos
Arislainetos så vanliga, alt tillståndet af längtande,
icke fullt tillfredsställda begär befordrar passionens
varaktighet och styrka, och att detta mellantillstånd
al andlig och sinnlig njutning öfverhufvud är det
skönaste i kärleken. Derföre ställer han tvenne oerfarna hjertan vid randen af en afgrund, hvilken
de sjelfva icke s e , i hvilken de bemöda sig att ned­
störta, men för hvilken de endast genom sin oer­
farenhet äro tryggade. Så mycket en sådan plan,
efter våra nuvarande begrepp, sårar anständigheten,
m edlör den dock på en gång den dubbla fördelen,
först, att gifva tillfälle till en mängd naiva fram­
ställningar, sedan att intressera läsaren för aflägsnandet al det kritiska ögonblick, som skall göra ett
slut på de älskandes lyckliga tillstånd och pä skil­
dringen al deras oskyldiga fröjder. Det är också i
framställningen af dessa oskyldiga njutningar, som
Longos är utmärkt lycklig. Ingen före honom har
så omständligt och tillika sä intagande beskrifvit
dessa ensliga sammankomster, dessa jollrande smek­
ningar, dessa förtroliga hviskningar, korteligen, alla
dessa små ömma uppträden, som kunna förefalla
mellan älskande.
5 hela verket herrskar en själs-
39
^ppiglhet, so in ovilkorligt häoförer läsaren , och häri
»år sädedcs Longos ett steg längre, än T atios, hvars
»kildriingar hufvudsakligen inskränka sig till det sinniga.
Föröfrigt utmärker sig arbetets plan för me*a hålllning, de inflätade episoderna stå mera i sainnanhaing med det hela, än hos 1 a tio s65) 5 men förf.
ir docck ej fri från många af de fe l, som vi hos
lenne
anmärkte, nemligen en hop äfventyrligheler
ich oirimligheter, äfvensom att karaktererna äro ulan
dl sjedfVerksamhet. Hufvudpersonerna hos Longos
dsa s»ig endast såsom lekbollar för yttre omständig­
heter: alltid måste i vigtiga fall någon Deus ex ma­
china uppträda, för alt handla i deras ställe. Så
händeir sig en gång, att röfvare inbryta i lierdarnes
Ved lig»-a trakt och bortföra Daphnis fången. Herdar
»kyndja till hans hjelp, men kunna intet uträtta. Då
fattar Chloe en herdepipa och blåser deri med all
makt, hvarvid Daphnis’ oxar och kor i raseri störta
dg i Ihafvet, simma fatt den båt, livarpå han bortföres,
omstörta den oeli föra sin väktare oskadd i
land.
En annan gång, då ett lika öde träffar Chloe,
jcli hivarvid D aphnis, utan att företaga något till
liennefs räddning, endast uttömmer sig i klagotoner,
ills Inan deraf uttröttad slutligen faller i sömn, upp­
träda Pan och Nympherna med sådana tecken och
Linder , att rölvarne, gripne af en panisk förskräc­
kelse,, hastigt försätta Chloe i frihet och hals öfver
hufvmd begifva sig på llygten 66).
Uppenbarelser i
drömmiar äro ock ett vanligt sätt, hvarigenom per­
(jiö th c s r ik lig a b erö m ö fv c r P o n g o s ’ clibt m å b ä r a n fö r a s : ’Ifras
ist ein M e is te r s t iic b , »las ic b o ft g e le se n u n d bew und'ert b a b e , vvorin
V e r s ta m d , K u n st und G e sc b m a c k aut' ih r c m b ö c h ste n G ip fe l e r s c h e in c n , u m d 'w ogegen d er g u te V ir t f il fr e y lic b ein w e n ig z u r iic k tr itt. Ifras
la n d sc b sa ftlic b e L o ca l is t g a n z im P o u s s in is c b e n S t y l , um l e r s c b e in t
liin te r tder P e r so n en m it s e h r w e n ig e n Z iig e n v o lle n d o t” . JE ekerm ann,
p. a. st..
e<5) K ib. I. 1 4 , i ii.
<2. 1 4 — 2 1 .
40
sönerna manas till handling. Är således Longos i
dessa afseenden foga mindre att tadla än T atios, så
står han dock vida öfver honom i stilen. Denna
utmärker sig i hög grad för renhet, klarhet och le- |
kande behag fi7).
5.
C h a r i t o n från A p hrodisias68) , en sta
K arien, liar lemnat oss en historia 0111 C l i a i r e a s ’
och K a l l i r r h o e s kärlekshändelser i 8 böcker (räv
jreql A a iq é a y x a l KaXXiq
q orjv
sqootixoov
åirjyrjfAccTOov Åo~
yoi ij).
Födda i Syrakusa af ansedda föräldrar, träffas
de begge personerna en gång i Aphrodites tem pel,
iilska hvarandra och blifva förmälda. Chaireas’ medälskare, afundsjuka öfver hans lycka, besticka en af
Kallirrhoes slalvinnor, att sliippa in sin älskare i
huset under sådana omständigheter, som kunna väc­
ka misstankan, att han ginge till hennes lierrskarinna. Chaireas blifver vid samma tid underrättad
om sin makas föregifna otrohet: ser en man smyga
sig in i sitt hus: störtar efter honom , och miss­
handlar, då älskaren undkommer hans förföljelse,
67) ” L o n g i o r a tio p u r a , c a n d id a , s v a v is , m in u tis a r tic u lis m e m b r is q u e c o n c is a , e t tam en n u m e r o s a , s in e u llis s a le b r is , m e ile d u lc io r
p r o llu it , ta n q u a m am n is a r g e n te u s v ir e n tib u s u trin q u e s ilv is in u m b r a ­
t u s , et it a flo r e n s , it a p ic t a , it a e x p o lit a e s t , u t in ea v e rb o ru m
o m n e s , o m n es se n te n tia r u m illig e n t u r le p o r e s .
T r a n s la t io n e s c e te r a q u e d ic e n d i lu m in a ita a p te d is p o n it , u t p ic to r e s c o lo r u m v a r ie ta te m .
E le g a n te s f a b e ll a s , v iv id a s d e s c r ip t io n e s , q u a e r es ip s a s o c u lis s u b iic ia n t , p e r ite i n t e x i t , e t s im ilitu d in e s a c im a g in e s e r u s tic a p a s t o r a liq u e v ita p e tit a s f e lic ite r a d b ib e t. X e n o p h o n tis s im p lic it a te m , T h e o ­
c r it i v e n e r e s , M o sc h i e t I tio n is flo s c u lo s c o n s e c ta tu s e t s a e p iss im e c o n ­
s e c u tu s e s t ” . V illo is o n , P r a e f. a d L o n g i P a s to r a l. P a r . 1 7 7 8 . p a g .
X X X V I.
68) M an k an ej b estä m m a t id e n , n ä r C h a r ito n le f v a t ; m en tr o r s ig
a f h a n s s t il k u n n a d ö m m a , a tt han t il lh ö r t en sen a re å ld e r , å'n H e li­
o d o r o s , T a t io s o ch L o n g o s . E f t e r a l l t u tse e n d e v ar han ej C h r is te n .
— E n g o d u p p la g a ä r : C h a r ito n is A p h r o d is ie n s is d e C h a e r ea e t C a llir r h o e a m a to ria r u m n a r r a tio n u m libl». V I I I . G r . Ä L a t. D 'O r v ill c
p u b l. a n im a d v e r s io n e s q u e a d j e c it , I tc is k c la t. v e r tit. L ip s . 1 7 8 5 . (lin ­
n es på U p s . B ib i.)
I
41
den IIrogi)a qvinnan till sådan grad, all Ijon nedfal­
ler s«om död. Kallirrlioe blifver nu begrafven; men
bon kommer till lit* igen, och röfvare, som plundra
grafw en, tora henne fången med sig till M iletos,
der <de sälja henne åt en rik Jonier, D i o n y s i o s ,
som förälskar sig i henne. Hon nämner sin faders
namni och sitt slånd; men om Chaircas och sitt giftcrmåål med honom nämner hon icke ett ord. I bör­
jan anfslår hon Dionysios’ anbud; men då hon kän­
ner ssig hafvande af Chaireas och ieke vill, att hen­
nes Ibarn skall lodas som sla f, ger hon vika och
skänlker honom sin hand. Efter någon tid framfö­
der lhon ett barn, som Dionysios godtroget erkän­
ner fför sitt. Emellertid erfar Chaireas, att Kallirrhoe blifvit bortförd ur grafven och såld i Miletos.
Han skyndar dit och får veta hennes förmälning.
Diom ysios’ fo lk , som af lians uppförande fattar misslankair, att han vill företaga något mot Kallirrlioe,
kallair Perser till h jelp , livilka fängsla lionom tillika
med hans vän P o l y c h a r m o s och sälja dem åt
ståth.ällaren M i t h r i d a t e s i Karien, der de måste
förräitla det lägsta slafarbete. Undertiden har Dionysiois råkat i största oro, emedan Kallirrlioe en
gang i sömnen nämnt Chaireas’ namn och måst till­
stå, att det var namnet på en hennes förra man,
om lhvilkens vistelse i Miletos man också nu får underräittelse. Men de försäkringar, som hans folk
gifveir honom , att Chaireas vore död och att hans
skepjp förolyckats, lugna honom åter.
Han undcrrattair Kallirrlioe 0111 dödsfallet.
Denna utbryter i
den häftigaste klagan oeli vill i början dö.
Men
hon låter dock sedermera biifva dervid, att anställa
en liikbegängelse till sin Chaireas’ ära och alt upp­
resa ål honom en minnesvård. Vid denna likbcgängelsee är äfven Chaireas’ herre, Mithridates, tillstä-
6
4*2
lies, ocli förälskar sig |)å det häftigaste i Kallirrhoe.
Genom en tillfällighet får han veta, alt den tillbed­
da qvinnans första man befinner sig hland hans slafvar. I den förhoppning, att komma henne närmare,
om han blott kunnat rycka henne undan den rike
och mäktige D ionysios, befordrar Mithridates Chaireas’ afsigter.
Hem ligen afskickar han en person
ined ett bref till Kallirrhoe från hennes förra make,
livari denne hönfaller, att hon måtte åter vända sin
kärlek till honom. Men detta bref faller i hiinderna
på D ionysios, som hos A r t a x e r x e s , Persernas ko­
nung, anklagar M ithridates, såsom den der velat;
förföra hans maka. Konungen fordrar begge jemte
Kallirrhoe för sin domstol. På rättegångsdagen lå­
ter Mithridates Chaireas uppträda, och denne er­
kännes genast af Kallirrhoe för hennes första man.
Härigenom blifver saken ytterst invecklad. Chaireas
har de första anspråken på Kallirrhoe, men han
har bringat henne om lifvet, hon har uppstått från
de döda, Dionysios har räddat henne ur slafveri,
och hon har lodt honom en son.
För att hopa
svårigheterna, måste ännu härtill Artaxerxes för­
älska sig i den sköna Syrakusanskan.
Han upp­
skjuter dom en, och hans drottning S t a t i r a upp­
tager Kallirrhoe i sin svit. Ståndaktigt afslår hon
de anbud, dem konungen genom sin gunstling A r ­
t a x a t e s låter göra henne. Löften och hotelser ut­
rätta ingenting: hon blifver med orubblig trohet
fast vid sin Chaireas. Emellertid uppreser sig Egypten$ Konungen drager med gemal och skatter i
fält mot rebellerna, och Kallirrhoe måste bland den
öfriga sviten vara honom följaktig. Dionysios går
likaledes med i fält: han är Konungens undersåte,
och hoppas få hemföra Kallirrhoe såsom pris för
de tjenster, dem han skall bevisa honom.
Chai­
reas, som ej är konungens undersåte, blifver quar.
45
Diom ysios later nu utsprida, att Artaxerxes nedan
skänlkl honom K allirrlioe, tor att dcrigenom heta ga
Cliaiireas allt hopp 0111 hennes besittning oeh dvmedeelst fä honom att afstå från vidare anspråk.
Cliaiireas vill dö 5 men Polycharmos intalar honom ,
att ftörut taga hämnd på konungen. Begge öfvergå
till ffienden. Chaireas utmärker sig genom intagan­
det laf T yrus, får befälet öfver flottan, eröfrar ön
Ara d los, dit Artaxerxes låtit föra sina quinnor och
skattter, och finner äfven här sin Kallirrlioe samt
drotltning Stalira.
Undertiden har konungen varit
lyeklligare till lands oeh slagit rebellerna med Dionysicos’ lijelp, hvartöre denne får löfte om att återfå
Kalliirrlioe. Men Chaireas återvänder med sin maka
till JiSyrakusa, sedan han förut sändt Artaxerxes sin
drotltning tillbaka. Kallirrlioe anser dock billighet
oeh erkänsla fordra, att hon lemnar Dionysios nå­
gra underrättelser från sin egen hand. Hon gör
d et, utan att låta Chaireas, hvars svartsjuka hon
kännier, veta nugot derom.
Brctvefs innehall be­
ty gair tacksamhet och tillgifvenliet för den gemensamima sonens skull. Hon anbefaller denne åt hans
omsiorg oeh nppfoslran, oeh beder, att han ej matte
gifvaa lionom någon styfmoder.
II011 önskar, att
Diom ysios vid sonens mogna år måtte förmäla ho1101111 med dottern af sitt första äktenskap, oeh sända
lioncom till Syrakusa, att han finge lära känna sin
mortfader. — ”L e f väl”, slutar lion, ”och förgät
icke din Kallirrlioe.” Dionysios tror sig af detta
breff finna, att Kallirrlioe ogerna lemnat honom,
och tröstar sig med sonen, med minnet af den
lyekja, han njutit, och med öfverherrskapet öfver
loniien, hvilket konungen förlänat honom. —
Ämnet till denna roman är förträffligt oeh visst
sä (dramatiskt, som m öjligt5 men del har råkat i
oskiiekliga händer, oeh tanken motsvaras icke fd be­
44
handlingen. Ilufvndfelet ligger dcri, all Kallirrhoc
utan all nödvändighet förtiger sill giftermål med
Chaireas, och att lieht invecklingen heror på denna
högst osannolika omständighet.
Utomdess blifver
intresset alltlor mycket dehult mellan Chaireas och
D ionysios5 denne visar sig som en så värdig inan,
som en så öm m ake, att man unnar honom Kallirrhoe nästan lika gerna som Chaireas.
Kanske
skulle man dock öfverse med alla dessa fe l, om ej
berättelsen vore så ytterst långtrådig och tröttande:
de eviga lalen, som förf. lägger i munnen på sina
lijcltarj de täta återupprepningarna a f händelser,
hvilka vi redan känna, trötta läsaren på ett sätt,
som är odrägligt.
En omisskännelig likhet finna vi mellan Chari­
tons ideer och dem , vi anträffade lios J a m b i c h o s .
Det synes, som Chariton vid sin komposition hatt
Rhodanes’ och Sinonis’ kärlekshistoria för ögonen.
Ilos båda är intrigen densamma: det är makar, som
blifva skilda, och hvilkas trohet oeh ståndaktighet
segra öfver alla hinder för deras återförening ; hos
båda spelar svartsjukan en vigtig roll 5 hos båda är
hon orättvis, men ieke utan anledning oeh ursäkt5
hos båda blifva hustrurna förmälda med en annan,
men genom den första mannens tapperhet återvunna 5
hos båda hafva ändtligcn de sköna att lida a f mäk­
tiga Konungars förföljelser. Men ännu vigligare är
likheten i karakterernas anläggning och i det infly­
tande, som de älskandes handlingssätt utöfvar på
deras öden. De äro verksamma, hurtiga, oeh störta
sig derigenom i svårigheter, hvilka, oberoende af
slum pen, inverka på deras ställning till hvarandra,
men hvilka de oek genom egen kraft öfvervinna.
Då hos Aeli. Tatios oeh Longos älskarinnan utmär­
ker sig for större troh et, än älskaren, så visar sig
deremol hos Chariton och Jam bliehos mannen Irog-
Aö
nare »och mäktig af slörre uppoffringar, än lnistrun.
Dcnnai Lan äkta en annan, Sinonis al svartsjukaj
Kallir*rhoe a f moderlig ömliet. Rhodancs vill gerna
d ö , dlå han erfar sin makas otrohet: det gör honom
ond t, att lian undsluppit korsfästningen. Chaireas
utropjar midt under sina farhågor, att Kallirrlioe
torde tillfalla Dionysios: ”V älan, dyra maka, —
ännu nämner jag dig med detta ljutva nam n, 0111
du otek älskar en annan — le f lycklig! Jag vill ej
störa dig i njutningen af ett ö d e, som du anser
gynnsiamt.
Tag den till m ake, som mest behagar
dig!
Låt mig d ö , och skänk blott min aska en
tår!” 69).
töfverhufvud har Chariton rätt väl skildrat en
med passion älskande ynglings karakter.
M äktig,
att viid svartsjukans första uppbrusning rasa till och
med mot det älskade lörem ålet, är han tillika i
stånd , alt genom långvariga botöfningar godtgöra
sill f e l och att till oeli med uppoffra sig sjelf för
sin miakas lycka. Dionysios derem ot, med sina mognare år, har väl mera omsorgsfull uppmärksamhet
för Kiallirrhoe; men genom hans handlingssätt fram­
lyser en lin egoism , som kan uppoffra allt för den
älskaules sällh et, blott ieke besittningen a f hennes
persom , skulle han oek mot hennes vilja tillegna sig
den. — I sedligt afseende står Cliariton vida öfver
Tatiois och Longos 5 han låter inga oanständigheter
komimu sig till last 7").
Doek må man tillstå, att
del lnedrägeri, som Kallirrlioe begår mot sina begge imakar, ingalunda står tillsammans med sed­
lighellen. — I sin slil har Chariton föga eller intet
69)
iL ib . o . 1 0 .
” I 11 eo c er te la u d a n d u s e s t , q u o d n ec v e r b u in , u ec s e n te n tia
u lla im eo in v e n ia tu r , ;ul qu am v e l s e v e r is s im u s le c to r fr o n te m c o rr u ­
g e t , b on gtin i p o s t se eo in g e n e r e r e lin q u e n s A c h ille m e t X c n n filio n t e m : sied q u oru m ta m en s a e c u lo , u ti p r io r i, s ic e tia m l i c e n t io r i, to r te
p ravit.'as is ta im p u ta n d a v e n it.” U 'O r v i l l e , p v a e f. a d E d it . C h a r ito n is .
70)
4 (j
af det konstlade och blomsterrika hos Rhetorerna
och Sophisterna. Han närmar sig- de äldre Ilistorieskrifvarne, med hyilka han måste hafva varit för­
trogen 7‘).
6.
En stor likhet med denne nyssnämnde
fattare, till och med i de särskilda öden, hvilka
lian låter sina hjeltar vederfaras, har X e n o p h o n
f r å n E p l i e s u s 7*). Ilans roman bär titeln: E p h e s i a k a , eller 0111 A n t h i a s och II a b r o ko m e s ’
kärlek, i ii böcker ( iw r xatci ^AvS-iav xcti 'APqox6(jO]V
’E c fs ö ia x o Ö v
X oyoi
e ).
I l a b r o k o m e s , son af en ansedd borgare i
E phesus, var den skönaste och i alla idrotter förfarnaste yngling. Förgudad af alla, begynte han
blifva öfvermodig och ansåg intet vara skönt och
herrligt, utom sin egen person.
Kärlekens makt
hade han ännu ej h yllat, utan talade tvertom alltid
med förakt 0111 densamma.
Eros besluter dcrföre
71)
” C h a r i t o n , h is to r ic i m o r e , m o d o p r o b ilita te n a r r a to r u m le c t o ­
rem d e tin e r e m a g is , qu am d e le c ta r e ct m o v e r e , s a te g is s e v id e tu r : n i­
h il ah eo lic t u m , q u o d a d m ir a c u lu m a c c e d a t ; q u o in g e n e r e H e lio ­
d o r u s ip s e c t s i c h ill es T u tiu s s ib i in d u ls e r u n t a liq u a n d o : e p is o d ia
n u lla in s e r u it , e t c ir ca a lia o r n a m e n ta , q u a e tam en f a b u la , a d a n i­
m o s d e lin ie n d o s u n ice c o m p o s ita , 11011 ta m a d m it t e r e , qu am e tia m p o ­
s tu la r e v id e t u r , n im is q u o q u e p a r c u s ac s o b r iu s . E t v e re d ic e r e lic e t ,
C h a r ito n e m p o tiu s in s ig n ib u s v it i is c a r e r e , qu am m a g n is v ir tu t ib u s
e s s e c o m m e n d a b ile m ” . 1) ' O r v i l l e , p . a. st.
7*) O m t id e n , när b an l c f v a t , h a lv a lä r d e m än m y c k e t t v is t a t . F a ­
b r ic iu s s ä tte r h o n o m fö r e H e lio d o r o s , D ' O r v i l l e (_]*. o. a. s t .) e fte r
b å d e l l e l i o d . , A c h . T a t io s o ch L o n g o s ; l io d o n i ( P r a e f . ad L o n g u m )
n e d tly tta r h o n o m ända t i l l s lu te t a f o å r h . ; L o c c lla ( P r a e f. a d X e n o p li. E p h e s . V in d o b . 1 7 0 6 ) v ill b e v is a , a tt han le f v a t i s lu t e t a l *2
e lle r b ö rja n a f o årh .
O ch få r m an t r o , a tt X e n o p h o n s h r if v it sin
k ä r le s h is t o r ia så so m n å g o t , so m s k u lle h a fv a tim a t i h a n s t i d , sä
to r d e den n a sistn ä m n d a m e n in g vara d en r ä tta .
D e r ta la s n e m l. om
E p h e s u s så so m en h ö g s t b lo m str a n d e s t a d , 0111 D ia n a s g u d s tj e n s t så ­
som ä n n u vara n d e i s it t f lo r , o ch m an v e t , a t t h e n n es te m p e l red an
år !i6 5 i u n d e r k e jsa r G a llie n u s b le f sk ö fla d t o ch u p p b r ä n d t a l I le r u le r o ch G ö t h e r , och sed er m e r a s je lfv a s ta d e n E p h e s u s fö r s tö r d . —
V i h a fv a s t ä llt ho n o m h re d v i l C h a r ito n i a n s. t il l den sto ra in r e lik ­
h eten m e lla n d e s sa förff.
47
alt liäimnas. Viti cn offerfest Iill Dianas ära ser Habnokomets för första gången Antliia, en underskön flicka,
dotterr af en annan borgare i Ephesus, — och det
är föirbi med lians stolta kärlehsförakt. ”Så snarl”
— säiger förf. — ”Anthias och Habrokomes’ blic­
kar hiär mötte hvarandra, bctogos deras hjertan ge­
nast saf kärlek. Habrokomes ville se bort; men han
kii ndu; ick e, ty Guden, som regerade hans öga, fjät­
trade det oupplösligt vid den sköna flickan. Anlhia
gick »det på samma sätt. Genom hennes stora öpp­
na öigon stal sig Habrokomes’ skönhet oförmärkt
djupt i hennes hjerta. Snart uraktlät hon hvad en
flicka anslår.
Alltid hade hon något att tala, på
det IHabrokomcs midtemot skulle höra det, och afslöjadle sina behag så mycket hon kunde, att Ilabrokoimcs måtte bemärka dem. Denne, hvilken in­
tet um dgick, bl cf, då han helt och hållet öfverlemnade sig åt den förtrollande anblicken, med lifoch
själ ]kärleksgud ens slaf.
Efter fullbordadt offer,
skildes begge derifrån, missnöjda öfver den snara
skiljsmiessan. Båda vände sig som oftast om, stan­
nade,, för att ännu en gång betrakta hvarandra, och
f un n o » alltid ny förevändning, att en längre stund
qvardlröja.” — Så häftig inverkan har kärleken på
de umga sinnena, att begge insjukna och äro nära
dödem. De bekymrade loräldrarne sända då till den
Kolojphoniske A pollos orakel, att begära råd, och
få etlt dunkelt svar om långa irrfärder, förföljelser
och lidanden, samt cn slutlig återkomst med frid
till fiäderneliuset. De besluta då att fira sina barns
förmiälning, livarefter de tillrusta ett skepp och sän­
da (hem ut på en lustfärd kring länderna, troende
sig ssålunda kunna på ett lindrigt sätt bringa ödets
<lom i verkställighet. Några dagar segla de lyckligt
men plötsligt blifva de öfverfallna af sjöröfvare, som
bemäiktiga sig Habrokomes och Anlhia samt alla e-
48
god elam e, sälta eld på fartyget och uppbränna det
med hela dess besättning, liva ref ter de af segla till
T yru s, der de öfverlemna fångarne åt sin herre,
A b s y r t o s . Dennes dotter M a n l o förälskar sig i
Habrokomesj men då hon ej kan vinna hans gen­
kärlek, upptändes hon af hämndbegär och anklagar
honom för sin fäder, såsom den der velat förföra
henne. Absyrtos låter dä obarmhertigt martera och
kasta honom i fängelse. M anto, som slraxt derpå
förmäles med en annan, af seglar med denne sin
man till Syrien och medför bland sina slafvinnor
äfven A nthia, hvilken hon här, för att ytterligare
hämnas på Ilabrokom es, öfverlemnar som brud åt
en a f sin mans getherdar.
Hörd af hennes böner,
låter dock denne henne lefva i sin hydda, utan alt
be gära henne till hustru. Men en dag kommer Mantos man ut på landet, för att tillse sina hjordar,
och förälskar sig i Anthia.
M anto, som får veta
det, ger herden befallning om hennes dödande. Men
till sin räddning blifvcr hon af denne såld åt Ciliciske köpman, som bortföra henne på sina skepp.
Snart råkar lion dock i händerna på röfvare, hvilka
äro nära att offra henne, då P e r i la o s , en förnäm
man i Cilieien, kommer till hennes räddning. Denne
begär henne sedan till äkta, och hon kan ej undgå
detta giftermål på annat sätt, än genom att taga
förgift. Ilon blifver nu med ståtlig likbegängelse begrafvenj men röfvare plundra grafven och bortföra
henne — lefvande. Genom en läkares bedrägeri hade
hon nemligen fått en sömndryck i stället för gift. —
En annan gång undgår hon en älskares efterhängsen­
het genom alt stöta dol ken i hans bröst. För detta
mord blifver hon kastad i en grop hland rasande
hundarj men de röra henne icke. Efter otaliga li­
danden, iin gripen af röfvare, än såld åt kopplare, hvarunder lion dock mäktat afvärja alla anfall