{ltonstren "il" Lu*""aen gick i gru, I van. Det blev också en hel del krosI sade fönsterrutor, särskilt sista tiI den innan man hade flytat in i clet
I
nya, och som man tyckte, synnerli-
pampiga stationshuset, med
'llcun
torn och allt. . .I Men framför allt
''lminns
man de gamla
kamraterna
baga'lgetjojken.' Det' var en stortillexpediI tiönspersonal på Gr'äi'rgesbergs stal,tion den tiden, överinspektor. underförsta stationsskrivare
'llinspektoi'.
och en tre fyra stationssklivare och
I kontorister. "Expcditionskunnig stationskarl" var då ett okänt begrepp.
'lI Det kcm med kristid och indragnin.f
på.sta-tinn. alltifuån stinsen
,lgar en 10-l-5 år senare.
,l Alla gamla grängesbergale min'l nas nog stationsinspektor l,Tils Nil-
I son. Det var han som var stationst'l chef på den ticlen
en nobel, fin
| Fersonlishet, varmt uppskattad av
- sina vänner och sin personal, men
|
- som andra människor också behäf|
..o_
j=-_
j:----::_v.
F
-rvJci -Eru,ut|t'
rz_ rle*yrät's
ulft"lfaF
broviken ,. oeh.a*ska,ffade den nyssnännda ångbåten, Tingvallao med,vilken trafiken av fesbdeltagarna upp€höils mellan Grängesbcrgsvil<en ^och
"Flatbotten" som festplatsen också
kallades. Ibland Sjorde båten srirä
lustturer också i Norr,a Hörken. ,Vid
den tiden fanns det iregen annan
festplat* .i gruvsarrr&ället än , Skyttepaviljongen, flår det i regel var
dans. vårjp lördags- och söndagskväll. Den nya;festplatsen vid Råbroviken blev till en början oerhört
populär. Båtturerna inte inindrc.
Men såken hade också sina mörka,si*
tlor'. Festplatsens avskildhet gjorrle,
att en del festbesökale trodde sie
kunna uppträclallhur scm helst. Det
blev superi och slagsmåI, och till
sist måste länspolisen aniitas, i och
för ordhingens. uppehållande. Ett
svårt problem var också att kunna
frakta hem de många festbesökarna.
Särskiit om det konr regnskurar rrisade man på båten, för att snar:ast
komma hem iggn. Dcn bler' överbelastad till bristningsga:änsen. Iställel för 1"25 fiassagerare, rlet var
visst det anta{et båtcn fick föra,
kanske deb kundö bliva 250. När clet
vår litet vattån i sjön, sitrapade
båten på stenar.t'och gruncl, och var
det där"till dimms. sonr dct ofta kunde vara, val deb,mirnga gTng:r' :rllt
ifrån angenär'a.td med clcn ifrågavarande trafiken" .D,et kunde ha. biivit
en ,katAstrof, 'äch företagets hela
styrelse ]ramnat l:å Långholmen.
-6ra
Dessbättre gich, riöck aih
hela
:iDet här blir den sista krönikan
sc.Jn postledes befordras från den
gamla T. G. O. J.-stationen i Grän--1
gesberg-_ f känslan- a.v denna h]s!o:
I
riska tilldragelse skall jag egenliän-l
rlip;l stoppa ned brevet på postkur I
p6lr. Tänk att det är sista gåager{f
sonl -man postal ett brev
dennä
'*""'' pä
'. 'i"':1I
statiblr !
*l
På tal om "posta brev" kan näm.|
nas att vi som bo här nere kring
den gamla T. G, O. J.-stationen få
en ny brevlåda, i stäilet för den
ciagcn.
*
Till sisb en unclran från läsekretsen. Varför har Bärgslagsposten
börjat stava sitt nar,nn med e, i stiiilet för ä? Vi blevo så förbluffacle
då vi fingo vårt första nu'mmer av
han nu?
I
Det här blev en liten extra utvikning.
Tänker vi på maskinavclelningens
och banavdelningens personal irån
tiden för förra stationsflyttningen
så var Per Larsson från Gonäs bänmästare, och blahd lokförarna märktes A'lgol Eriksgon och Johan Linclglen. Den sistnämnde omkom gellom
en olyckshändelse" i Blötberget, den
senare lever än och är bosatt i Linclesberg. Andra hanmästare ha varit ö,ster, VahlstedL och F.röjd. Den
nuvarande heter S'tim bekani Eniksson.
,
När stins Nilson, pensionerades öfterträddes han av John Carlsson,
I som sedan under.en lång.följd av år
I var stationsinspektor i Gränges,berg.
f S'edan kom August Bern, som nu ar
pensionerad och bosatt i örebro. Så
t'I
c vår inspektor Forss här en relativ,t
: kort tid oeh för närvarande är det
stationsinspektor Einar Åberg. som
närmast bär ansvaret för
- stationens'
sk-ijtsel,
'j i,
I
som hittills hängt på stationshuset,
,oeh som r-iu kommer att borttagas.
Den nya lådan skall anbringas i närheten av den öppna platsen vicl jär'nvägens och dynamlr^t*11:".^^1":tider, centralt och ,bra alitså, och i o- i
medeiJrar närhet av den stora trafikpulsådern
riksvägen. Postmäs- oss. att den kommer
taren har lovat
att tömmas minst ett par gånger om
tidningen med den bekanta vinjettcn. Men förändringen av stavsättet skakaCe oss i själen. \ri som all=
tid lärt oss fö,redraga det breda åljudet. Och vad skulle redaktör J.
tr'. N6lsoii ha sagt om detta frukiiden tills lirelsen avvccklades. tansvärda ,attentat mot sin gamla
Bland andra järnvägsmän som ak- tidning? IXuvudredahtionen har orl
tivt deitog i detta arbete var sta; det!
tionskarlsförman Alfr. Andersson,
nq pensioneracl och bosatt i Grängesberg, Josef Malmström, nu.konduktör,: i-.,Ko$päfberg. Lirrus l{arlsson,
Gust. Fallgreh m. fl;, samt ei att
förglömma dcn på sin tid. niycket
namnkunnige Erhard Griph. Var är
t
I
I
I