_l
Batarnar'lherntrUgbs=forbunb
blef fii
Ur
Grangärdemördarems kiönika-
Granland skidrad al an som
kiimer honbn
(F
tu
Str,rclw, Dasblal.et.)
tUfbergsnnörrlarens styffar F
Xren miåå spädaste barnaår har jaS
kifurt mannen sorn Du på sistone fått
detta öknamn till railen af många ardra.
Karl 'Irurivig Granlunil, frnnen meil ilen
bastanta kre,ppen, de håiiga kindema,
det stubbiga skägget öfver en skar-p ooh
brecl haka, hvilkea vid kitisha tiilfållen
stänögt vickade opp oeh ned, med cle
sneda axlar:na och de vilda bruna ögonen, meil förbrytarhufvudet ach dea
obetydliga pannan
en Bill Sikes ur
Diekens hasligasie bok.
Jag minng 6ru'
han brukade bära sill i ett snöre från
handelsboclen, och hur han åkte kåilhbacke öfver stupand.e issvall utför Skotb-
lösbergsbackarna, sittande grensle öfver
en rågmjölssäck på 100 kilo, hu" hen
efte.r den på sin tid så bekanta morilhistorien vid Mörttjårn dref omlriag på
do höstliga vägarca, svettig och flåsancle oeh fnysande, ned den stäadigt laddade ilubbelbössan öfver axeln. Ilau
hade inte hähtats 11å ännu, misstånktes
b&ra, rren öfverraskailes sofvande mel-.
lan ett par tufvor utanför sin stuga,
omringailes, väcktes, fnös af ilska, häk-,
tailes, förhördes, nekade, fick ser måaacler fcir otillbörligt uppförancle inför
rätten, blef fri oöh kom hem igen. Ett
fönster var utslaget i bans stuga då,
och jag ninns bu!' han skar glasrutor
uppo hos Karl Eriksson, ha,ndlancien i
hyn. Ilan hacle lagt på hull, var onåttlfut fet och wettades och griaad.e i den
bla,bka solen, rätt frnrtle och glad.
Ilans slåkt hörde till finnmarkens
fiirsta bebyggare. Faclern, Lasse Granlund, var en skicklig böss- oeh låssmed
och lika skicklig inbrottstjuf. IIan ha.de
tjänat som gardist någou tiil, men öfvergaf yrket för mera åfventyrliga värf.
Så vidt naa vet gjorde han sig ej skyldgi till så grofva brott som msrd. TiUsarumans med si.tr brodcr gjorde han in-
brott och stoppade vid ett kitiskt tillfälle dyrkarna i brodems ficka så att
d.enne gick fasi, och "gartlistent' klarade sig.
Ea4 var ilrinkare och slagskämpe
ocb kom hem, fint och
nobeit klädri, vördig och tyst - ils
svarLsjuka* på nytt slåppte clj:ifvule.tr
kareusf
oeh
vildsint mot hustrur, mea dog äU sist
i den aflägsna stugå', invid hvars iide
tont ea vålög tall med en hattliknaaile
krona ännu står kvar.
Den syns vida omkring och beter
nypas igen honomSonen lärcle sig hjålpligt läsa oeh
skrifva, o€h en gång knåpade han till
oeh neil itrop ett bref tiU ?i:rkan refter
eft,er hvacl clet,
- oeh såg nä= |
tros af houom. Jag stod
hat stoppacle sitt kärlel<sbref i breflå-'
daq.' EtakaA niäöEliibbskäsget vickade
solen som sken så glactt på hans svarfigur. "Gu'' natt ':nä däg,
honom-
Torsbergs-Äugusta yar processlysten.
Eon tiggde ilop meilel så att hon kuatle prooessa med alla möjliga och gqqiij-
liga nänni*kor. När garöst-Kalle såg
hur lätt hon ska^fratle pengar, fann ban
det onödigt arbeta. Åugrlsta yrealgadest
och tlet blef stora uppträden med syor-
ta., flottiga
gut välsipe dåt't, sa.de han till krrvertet när det föli ned genom springan.
Med en humorös fnysning gick hea si:r
vi{. Men aili rietia är I sentlre
i
.,domar ooh slagsmål
den
lilla
stugan
vid Burängsberg. Kalle flck ibland }igga
,,ute
fiir att inte bli
uE ir pAv6gu
skogen på
pru nättema
4abwLl.E
imiqs[anallt4. Ffm
som velat vgra
trtktail af alla.
Kom så Ufbergsrtramat. När jag e.rr
historia.
}Ian gifte sig först a4sal Tin4g Ånna,
Stina- Denna tju,ngirut' had,e förot låät lysa fijr sig be gånger med ett annat mera ofarligt fin:rmarksoriginal,
Rofalls-Kalle. IIon åsfadkom skill.qDxässa med iieane, och så fick "garilistKallett sin f,örsta hustru och fiek på
gång tråi.frad.e Granluntl al. ä.
köpet styfbanref
Ufbergs-,
- sedoroaera
mörrlaren. Granlund
il. y. dref nu om- j
kring i de stcra skogarna, tjufsköt åiJgar,
stal och hade trefligt. Tillsammans med
Lena uppfostracle hon Ålbert, stSrfsonere,
till. hvad han blef : tjud mördare oeh
vä:re saker, nåLända. Erbrottet yiil
Vånnebo brukskontor aflöpie så, att
"garöstent'- som föröfvat det tillsammans nrecl styfsonen på så sått, att han
lät denne utföra arbetet meil att utbära
ooh eönderslå kontorspulpeten
fiek
- uppbesök af clen onde på nättema. Elan
sökte då trollkvinnan Kajs-Siina vid Ny,
hammalr som ålacle honom att bekiinaa.
EIan angaf ilå sffsoneu, som fick utstå
strafiet, och d.jäfvulen upphörde mecl sina besök i stugan viil det ensliga Långåsfallet. Siyfsoners kärleksäfvenf,yr
biirjad.e. Ufbergsmörrlalen fånns då äanu ej, bara en C1-ster, inåfvänd. oeh
rnbblaih spelman. Jag spelade ofta
fiol tillsammars meil honom. Han spe- i
lade kånsligt och såkert, -ea all hans
musik var så oerhörd.t svåraoitig som
haa sjålf. IIan var för blyg och oriifaötig för att tala med.kvinnor. Niir ile
skrattaclo ut honom började ha.n hota,
grep till gevärct och sköt, kom på r'ii.rrgelse, lii.rde sig bättre sitt yrke,-skoma-,
i
i
Fi
Me,n irlan dess biirjaile slffailen
äfventyr, förålskaale sig i elr gift
kvinna, oeh roorclhistorien vid lförttjärn
lutspelados. Ean fiak aldrig kvinnan,
hvars man han troligtvis sköt bakifrån.
IIan ffck en alna,n, Torsbergs-Augusta,
en kringdrifvande ttlös" kvinna meil hvilken han ska,ffade barn. Hvail lagen ej
förmått, straffa mördaren, det förmådde
Torsbergs-Augusta, som öppet kallade
honom mördare, skällde ut honom natt
oeh dag och ibland iifven klådde upp
trya
nypa henue. I[on kiinilc på säitet att -
i
I
lös.
"garöstfallent'"
E[an efterlämnacle ånka
den nu- Elon bevarande gard.ist-Kalles mor9
rätiade att han "gick igen" ooh brukatle
dcn man som mörclats
I
4zg8 S$.S.Ss,7 [6
i
€lonlis,
i
I
n?i,rheten sf hvilken plats han clå bodde,
kunde han ej aog uttnycka sin ledsnad
öfverr styfsonens gäEing. Den gaml6
bofven var ma,g. er, blek oeh urskrapad,
De grofva hii.nderna yom som håneler på
metr muil@ atöiL ögonea sågp Eildt
nens hoplaipning ygr
- som förr.
lila, rå
Kroppen hacle kvinnan gjort kål på
rlen röfvarsjälen fanias ilär, bakorn tlet
blåa, orörliga ansiktet. Jag stod
och
såg och såg i detta ansikte, så olikt mot,
refr, men
ue[l änd.å
&II(ru, sarlllna
samma IorolJr[&rlnas-K
förbrytarmask I
I för,r,
,r jag untlrat öfver som ba.nq tta han giok'
I
-lrnnna"r.
med slagruta ocn tetäe
fag
täDlte att ban var gammal och slut.
Men det var han inte. Ett skott till
lossa, i:lan lel svaria keds
,:k"qlT
jan af hiindelser fått sin sists l4nk IhI
öile tomten: diir h+*s fars stuga ståS
tu full af hallonris och brännåisslor. perf
viilöga ttgaröst-tallent' räeker sin tEta,
svårt& lrona mot skXrn åinnu, mörk, son
en förbannelse. Ooh a,l1a hus, alla no;
kel, alla kojor i den vilila skogen, däs
någon af de tre bott, se ut som tyeta"
multnancle, bagiska öäen. $om förbc+
nelser.
Och ändå minng ja.g hur eoa oå *sA-
och vätligi clen gamle mördaren ver mot
oss bala, där
vi
sutto på trappan
fr
byskolhuset gcå voro räclda. EIaq spile
"Allting ligger i
Kanske?, ::
en gång:
blodet !"
Dan
Amd,erssoru