Aerob fysisk aktivitet sänker blodtrycket vid hypertoni

■■ fyss översikt
Citera som: Läkartidningen. 2015;112:DRAI
Aerob fysisk aktivitet sänker
blodtrycket vid hypertoni
MATS BÖRJESSON, professor,
överläkare, Gymnastik- och
idrottshögskolan; Karolinska
universitetssjukhuset, Stockholm
[email protected]
ARON ONERUP, leg läkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset/
Östra
STEFAN LUNDQVIST, leg sjukgymnast, FaR-teamet, Göteborg
centrum och väster – primärvård
BJÖRN DAHLÖF, docent, överläkare, Sahlgrenska akademin;
de tre sistnämnda Göteborg
Hypertoni definieras som systoliskt blodtryck ≥140 mm Hg
och/eller diastoliskt blodtryck ≥90 mm Hg, uppmätt i sittande vid upprepade mätningar och under standardiserade förhållanden [1]. Minst 25 procent av den svenska befolkningen
(siffran ökar med åldern) beräknas ha hypertoni eller behandlas med blodtryckssänkande läkemedel [2, 3]. Hypertoni
är den mest prevalenta modifierbara riskfaktorn för kardiovaskulär sjuklighet och dödlighet globalt och orsakar >9 miljoner dödsfall årligen.
95 procent av all hypertoni kallas essentiell och är sannolikt en produkt av en rad komplext sammanhängande faktorer: genetiska och psykosociala faktorer samt levnadsvanefaktorer där fysisk inaktivitet, kost och stress inkluderas [4,
5]. Fysisk inaktivitet bedöms stå för 5–13 procent av risken för
att utveckla hypertoni [6].
Fysisk aktivitet vid behandling av hypertoni
I dag beräknas endast 10–15 procent av alla personer med hypertoni ha ett välkontrollerat blodtryck, vilket ger stort utrymme för förbättrad behandling [4, 7, 8]. I 2013 års europeiska riktlinjer för behandling av hypertoni rekommenderas flera månaders levnadsvaneförändringar hos personer med
grad 1-hypertoni (hypertoni med låg–måttlig kardiovaskulär
risk) utan tecken på sekundär organskada eller andra riskfaktorer innan man överväger farmakologisk behandling [1]. Vid
ett blodtryck på 160–179/100–109 mm Hg och då ytterligare
1–2 riskfaktorer föreligger rekommenderas levnadsvaneförändringar inklusive ökad fysisk aktivitet i några veckor innan
farmakologisk behandling adderas [1].
För personer med ännu högre blodtrycksnivåer rekommenderas en kombination av livsstilsåtgärder och farmakologisk
behandling på lång sikt [1].
Effekter av fysisk aktivitet
Det är väldokumenterat att god kondition är associerad med
lägre grad av dödlighet hos personer med hypertoni [9]. Till
exempel visar en välgjord metaanalys av sex högkvalitativa
observationsstudier med >90 000 individer 20–60 procent
lägre dödlighet vid högre fysisk aktivitetsnivå [10]. I studierna
Foto: Fotolia
Regelbunden fysisk aktivitet bör definitivt ingå i behandlingsrekommendationerna vid hypertoni. Särskilt aerob träning har visats sänka blodtrycket. Varje
patients riskprofil måste dock bedömas
så att man hittar rätt träningsintensitet.
»I dag beräknas endast 10–15 procent
av alla personer med hypertoni ha ett
välkontrollerat blodtryck, vilket ger stort
utrymme för förbättrad behandling …«
INTERHEART [11] och INTERSTROKE [12] var regelbunden
fysisk aktivitet associerad med signifikant lägre risk för både
hjärtinfarkt (14 procent) och stroke (31 procent) [11, 12].
Akuta effekter. Under de följande timmarna efter ett enstaka tillfälle av aerob fysisk aktivitet sjunker blodtrycket ca
10–20 mm Hg jämfört med personens normala blodtryck i
vila (s k post-exercise hypotension). Den erhållna blodtryckssänkningen kan vara i upp till 1 dygn, beroende på faktorer som durationen av den fysiska aktiviteten, dess intensitet och om aktiviteten varit uppdelad eller ihållande [13, 14].
Vid muskelstärkande dynamisk fysisk aktivitet på framför
allt hög intensitetsnivå ökar det systoliska och dia­stoliska
blodtrycket mer under själva träningen jämfört med aerob
träning, främst beroende på ökad perifer resi­stens [15].
Långtidseffekter. Det finns ett stort antal studier avseende
effekten på blodtrycket av långvarigt ökad fysisk aktivitet,
men då ska noteras att tidigare meta­analyser har inkluderat
även personer med normotoni och prehypertoni [9, 16]. Många
av studierna har dessutom relativt låg vetenskaplig kvalitet,
där begränsande faktorer är att studierna omfattat få patienter och/eller haft kort interventionstid. Dessa begränsningar,
tillsammans med att det inte går att blinda studierna, gör att
evidensgraden (enligt GRADE-systemet) inte når högsta nivå.
I vår aktuella litteraturgenomgång, omfattande 20 randomi■■ sammanfattat
Personer med hypertoni bör
rekommenderas aerob fysisk aktivitet för att sänka blodtrycket.
Som tillägg kan rekommenderas
muskelstärkande isometrisk
fysisk aktivitet för ytterligare
sänkning av blodtrycket.
Regelbunden fysisk aktivitet
bör rekommenderas personer
med hypertoni, som en av flera
behandlingsåtgärder.
1
■■ fyss översikt
serade kliniska prövningar på 837 patienter [17-36], inkluderade vi endast studier med minst 4 veckors interventionstid
och endast av personer med etablerad hypertoni. Sammantaget visar dessa studier på ett måttligt starkt vetenskapligt underlag (evidensstyrka +++) för att fysisk aktivitet sänker både
systoliskt och diastoliskt blodtryck.
»Det finns måttligt starkt vetenskapligt
stöd (evidensstyrka +++) för att promenader kan sänka systoliskt blodtryck …«
Effekter av olika typer av fysisk aktivitet. Det finns starkast vetenskapligt stöd (evidensstyrka +++) för att aerob fysisk aktivitet sänker blodtrycket hos individer med hypertoni,
i genomsnitt med 12/5 mm Hg.
För isometrisk (statisk) träning föreligger ett begränsat vetenskapligt stöd (evidensstyrka ++) för blodtryckssänkning
[37-41]. Vid de vanligaste typerna av isometrisk träning läggs
motståndet på hand-/underarms- respektive benmuskulatur. Träningen har i studierna vanligen utförts 3 gånger/
vecka och består av 4 × 2 minuters kontraktion med 1–3 minuters vila däremellan, på 20–50 procent av maximal statisk
styrka [40, 41]. Denna typ av träning kan med andra ord inte
klassas som vare sig konditions- eller styrketräning. Den senast publicerade metaanalysen av isometrisk träning visar en
genomsnittlig blodtryckssänkande effekt på 7/4 mm Hg [40].
För muskelstärkande dynamisk fysisk aktivitet föreligger
ett otillräckligt vetenskapligt underlag (evidensstyrka +) vad
gäller sänkning av systoliskt blodtryck [18]. Effekter på muskelstyrka, midjemått och kroppsfett har visats, medan effekten på blodtrycket är liten hos personer med hypertoni i högkvalitativa studier [18, 42, 43].
näst vanligaste förekommande träningsformen i studier av
personer med hypertoni. Doseringen varierar, t ex 3 × 60
minuter/vecka i 10–12 veckor på måttlig intensitetsnivå
[32, 51], 3–4 × 45 minuter/vecka i 6 månader på måttlig/
hög intensitetsnivå [21] eller 3 × 45–60 minuter i 8 veckor
med successivt ökad intensitetsnivå, i huvudsak måttlig
[29, 30].
• Vattenträning. Det finns begränsat vetenskapligt stöd (evidensstyrka ++), på basis av två randomiserade studier, för
att vattenträning kan sänka det systoliska blodtrycket hos
patienter med hypertoni [52, 53]. Vattenträning är speciellt
lämplig för personer som har svårt att träna på land, t ex patienter med artros eller andra sjukdomar i rörelse- och
stödjeorganen. I de refererade artiklarna har träningsintensiteten varit måttlig, motsvarande 40–60 procent VO2 max eller 11–13 enligt Borg RPE-skalan (ratings of per­ceived
exertion) [25, 52-54].
• Yoga, tai chi och qigong. Evidensen för effekt på blodtrycket
av dessa träningsformer är i dag svag, och fler metodologiskt kvalitativa studier behövs [55-58].
Effekter av olika doser av fysisk aktivitet:
• Intensitet. Det finns starkast vetenskapligt stöd (evidensstyrka +++) för att aerob fysisk aktivitet på måttlig, måttlig/
hög (i kombination) eller hög intensitetsnivå kan sänka
blodtrycket signifikant hos personer med hypertoni. Den
genomsnittliga blodtryckssänkningen vid aerob fysisk aktivitet på måttlig–hög intensitetsnivå med minst 4 veckors
duration var 12,0/4,7 mm Hg i de 20 inkluderade randomiserade kontrollerade prövningarna [17-36]. Aerob fysisk aktivitet på mycket hög intensitetsnivå är otillräckligt studerad och har därmed endast begränsat vetenskapligt stöd
(evidensstyrka ++).
• Duration per träningstillfälle. Starkast vetenskapligt stöd
finns för 40–60 minuter/tillfälle (evidensstyrka +++).
• Frekvens. Starkast stöd finns för en frekvens av minst 3
gånger/vecka (evidensstyrka +++).
• Träningstid (veckor). Starkast vetenskapligt stöd för blodtryckssänkande effekt finns för aerob aktivitet för träningsperioder som varar 8–37 veckor (evidensstyrka +++).
Specifika former av blodtryckssänkande fysisk aktivitet:
• Promenad. Det finns måttligt starkt vetenskapligt stöd (evidensstyrka +++) för att promenader kan sänka systoliskt
blodtryck [44-49]. Gångträning/promenader är den vanligast förekommande interventionen. En genomsnittlig blodtryckssänkning på 11/5 mm Hg sågs hos personer med grad
1-hypertoni som promenerade på låg–måttlig intensitetsnivå
4 × 50–60 minuter/vecka i 12 veckor [31]. Promenader/joggning på hög intensitetsnivå 3 × 50 minuter/vecka i 10 veckor
visade en genomsnittlig sänkning på 13/6 mm Hg [50].
• Ergometercykelträning. Det finns måttligt starkt vetenskapligt stöd (evidensstyrka +++) för sänkt systoliskt blodtryck [21, 29, 30, 32] via ergometercykelträning, som är den
»Den blodtryckssänkning som sker vid
fysisk aktivitet är troligen en effekt av
en eller flera potentiella mekanismer …«
2
Verkningsmekanismer. Den blodtryckssänkning som sker
vid fysisk aktivitet är troligen en effekt av en eller flera potentiella mekanismer, t ex sänkt sympatikusaktivitet, ökad
mängd vasodilaterande substanser, sänkt insulinresistens
[14], ändrad njurfunktion och effekter på andra riskfaktorer,
t ex övervikt [59]. Fysisk aktivitet tros vara viktig framför allt
tidigt i hypertoniförloppet [59] genom att blodtrycksökningen i detta skede huvudsakligen medieras via ökad hjärtminutvolym och då mer manifesta kärlförändringar med ökad perifer resistens ännu inte hunnit utvecklas.
Fysisk aktivitet och antihypertensiva läkemedel
Behandling med betablockerare kan ge en sänkning av maxpulsen med ca 30 slag/minut [60]. Betablockerare sänker
blodtrycket i vila men också den aktivitetsorsakade ökningen
av det systoliska blodtrycket. Om man jämför med andra hypertoniläkemedel ökar inte frekvens–tryckprodukten (»rate–
pressure«-produkten, dvs hjärtfrekvens multiplicerad med
systoliskt blodtryck) lika mycket vid en viss fysisk intensitetsnivå under betablockadbehandling [61]. Detta kan dock leda
till minskad maximal prestationsförmåga [60], men ger positiv effekt hos de individer som har abnormt kraftig blodtrycksstegring under fysiskt arbete. Vid konditionsträning på
måttlig intensitetsnivå spelar den sänkta maximala prestationsförmågan sannolikt liten roll. En person som har större
krav på prestation, t ex en mer aktiv motionslöpare, kan dock
ha svårt att fördra behandling med betablockerare.
Potentiellt negativa effekter av diuretikabehandling hos fysiskt aktiva personer med hypertoni är ökad risk för dehydrering och hypokalemi [60] samt en möjlig negativ effekt på den
maximala prestationsförmågan. ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare tycks inte påverka prestationsförmågan men kan öka risken för kraftig blodtryckssänkning efter aktivitet, vilket är ett problem hos dehydrerade personer,
accentuerat i varmare klimat. Angiotensinreceptorblockerare har även visats reducera blodtrycksreaktionen i samband
med fysisk aktivitet [62]. För kalciumantagonister finns risk
för excessivt sänkt blodtryck direkt efter träning på grund av
accentuerad kärlvidgning (vasodilatation).
På basis av ovanstående rekommenderas kärldilaterare,
■■ fyss översikt
■■ fakta. Rekommenderad fysisk aktivitet vid hypertoni
Personer med hypertoni bör rekommenderas aerob fysisk aktivitet för att sänka blodtrycket
(måttligt starkt vetenskapligt
underlag; evidensstyrka +++).
Personer med hypertoni kan
som tillägg rekommenderas
isometrisk träning för att sänka
blodtrycket (begränsat vetenskapligt underlag; evidensstyrka ++).
ofta ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare, som
förstahandsmedel för behandling av hypertoni hos aktivt tränande individer.
Kontraindikationer och risker
Patienter med minst grad 3-hypertoni (>180/110 mm Hg) eller okontrollerat blodtryck ska utredas medicinskt, och farmakologisk behandling bör påbörjas före start av träning (relativ kontraindikation) [59, 63]. Vid systoliskt blodtryck >200
mm Hg och/eller diastoliskt >115 mm Hg är fysisk träning
kontraindicerad till dess att blodtrycket har stabiliserats under dessa nivåer [60].
American College of Sports Medicine rekommenderar försiktighet med styrketräning och konditionsträning på mycket
hög intensitetsnivå (90–100 procent av VO2 -max) hos personer med hypertoni och etablerad vänsterkammarhypertrofi
[59]. Vid tecken på sekundär organskada, t ex i njurar, ögon eller hjärta, kan elitinriktad idrott vara kontraindicerad.
Behov av medicinsk kontroll
Alla individer med hypertoni ska initialt utredas avseende
symtom och tecken på andra riskfaktorer för hjärt–kärlsjukdom (total risk), och bedömning av individens konditionsnivå
bör ingå i en sådan klassisk riskfaktorprofilbedömning, något
som i dag oftast inte utförs som rutinåtgärd.
Hänsyn till individens riskprofil måste tas vid val av intensitet vid (aerob) fysisk aktivitet. Patienter med hypertoni bör
innan mer intensiv träning påbörjas genomgå utvärdering
enligt europeiska kardiologföreningens rekommendationer
[64]. För personer med hypertoni med hög total riskprofil
(även utan symtom) som avser att träna på hög intensitetsnivå (>60 procent av VO2 -max) är det berättigat att göra ett arbetsprov med EKG [63]. Hos patienter med hypertoni med
samtidig sjukdom som ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt
och stroke bör den fysiska aktiviteten, efter läkarbedömning,
startas i samarbete med fysioterapeut och inkludera konditionstest samt individuellt doserad fysisk träning och utvärdering av kliniska symtom, där det långsiktiga målet är fortsatt egenträning [63].
n Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
3
■■ fyss översikt
REF E RE NSE R
1. Mancia G, Fagard R, Narkiewicz K,
et al. 2013 ESH/ESC Guidelines for
the management of arterial hypertension: the Task Force for the management of arterial hypertension
of the European Society of Hypertension (ESH) and of the European
Society of Cardiology (ESC). J Hypertens. 2013;31:1281-357.
2. Hajjar I, Kotchen T. Trends in prevalence, awareness, treatment and
control of hypertension in the United States, 1998-2000. JAMA.
2003;290:199-206.
3. Kearney PM, Whelton M, Reynolds
K, et al. Global burden of hypertension: analysis of worldwide data.
Lancet. 2005;365:217-23.
4. Mancia G, De Backer G, Domini­czak
A, et al; Management of Arterial
Hypertension of the European
­Society of Hypertension; European
Society of Cardiology. 2007 Guidelines for the Management of Arterial Hypertension: The Task Force for the Management of Arterial
Hypertension of the European Society of Hypertension (ESH) and of
the European Society of Cardiology
(ESC). J Hypertens. 2007;25:110587.
5. Dahlöf B. Hypertonihandboken.
Sollentuna: Merck Sharp & Dohme
(Sweden) AB; 2000.
6. Geleijnse JM, Kok FJ, Grobbee DE.
Impact of dietary and lifestyle
factors on the prevalence of hypertension in Western populations.
Eur J Public Health. 2004;14:2359.
7. Börjesson M, Dahlöf B. Fysisk aktivitet har en nyckelroll i hypertonibehandlingen. Läkartidningen.
2005;102:123-9.
8. Wolf-Meier K, Cooper RS, Kramer
H, et al. Hypertension treatment
and control in five European
countries, Canada, and the United
States. Hypertension. 2004;43:107.
9. Semlitsch T, Jeitler K, Hemkens
LG, et al. Increasing physical activity for the treatment of hypertension: a systematic review and meta-analysis. Sports Med.
2013;43:1009-23.
10. Rossi A, Dikareva A, Bacon SL, et
al. The impact of physical activity
on mortality in patients with high
blood pressure: a systematic review. J Hypertens. 2012;30:127788.
11. Yusuf S, Hawken S, Ounpuu S, et al.
Effect of potentially modifiable
risk factors associated with myocardial infarction in 52 countries
(the INTERHEART study): case-­
control study. Lancet.
2004;364:937-52.
12. O’Donnell MJ, Xavier D, Liu L, et
al. Risk factors for ischaemic and
intracerebral haemorrhagic stroke
in 22 countries (the INTERSTROKE study): a case-control study.
Lancet. 2010;376:112-23.
13. Park S, Rink LD, Wallace JP. Accumulation of physical activity
leads to greater blood pressure
reduction than a single continuous
session, in prehypertension. J Hypertens. 2006;24:1761-70.
14. Elley R, Bagrie E, Arroll B. Do
snacks of exercise lower blood
pressure? A randomised crossover
trial. N Z Med J. 2006;119:1-9.
15. Tipton CM. Exercise and hypertension. I: Shephard RJ, Miller
4
HSJ, editors. Exercise and the
heart in health and disease. New
York: Marcel Dekker, Inc; 1999. p.
463-88.
16. Cornelissen VA, Smart NA. Exercise training for blood pressure: a
systematic review and meta-analysis. J Am Heart Assoc.
2013;2:e004473.
17. Blumenthal JA, Siegel WC, Appelbaum M. Failure of exercise to reduce blood pressure in patients
with mild hypertension. Results of
a randomized controlled trial.
JAMA. 1991;266:2098-104.
18. Cononie CC, Graves JE, Pollock
ML, et al. Effect of exercise training on blood pressure in 70- to
79-yr-old men and women. Med Sci
Sports Exerc. 1991;23:505-11.
19. De Plaen JF, Detry JM. Hemodynamic effects of physical training
in established arterial hypertension. Acta Cardiol. 1980;35:179-88.
20.Duncan JJ, Farr JE, Upton J, et al.
The effects of aerobic exercise on
plasma catecholamines and blood
pressure in patients with mild hypertension. JAMA. 1985;254:260913.
21. Georgiades A, Sherwood A, Gul­
lette EC, et al. Effects of exercise
and weight loss on mental
stress-induced cardiovascular responses in individuals with high
blood pressure. Hypertension.
2000;36:171-6.
22.Hagberg JM, Montain SJ, Martin
WH 3rd, et al. Effect of exercise
training in 60- to 69-year-old persons with essential hypertension.
Am J Cardiol. 1989;64:348-53.
23.Kokkinos PF, Narayan P, Colleran
JA, et al. Effects of regular exercise
on blood pressure and left ventricular hypertrophy in African-­
American men with severe hypertension. N Engl J Med.
1995;333:1462-7.
24.Martin JE, Dubbert PM, Cushman
WC. Controlled trial of aerobic
exercise in hypertension. Circulation. 1990;81:1560-7.
25. Tanaka H, Bassett DR Jr, Howley
ET, et al. Swimming training
lowers the resting blood pressure
in individuals with hypertension. J
Hypertens. 1997;15:651-7.
26.Tsai JC, Chang WY, Kao CC, et al.
Beneficial effect on blood pressure
and lipid profile by programmed
exercise training in Taiwanese
patients with mild hypertension.
Clin Exp Hypertens. 2002;24:31524.
27. Tsai JC, Liu JC, Kao CC, et al. Beneficial effects on blood pressure
and lipid profile of programmed
exercise training in subjects with
white coat hypertension. Am J Hypertens. 2002;15:571-6.
28.Tsai JC, Yang HY, Wang WH, et al.
The beneficial effect of regular
endurance exercise training on
blood pressure and quality of life
in patients with hypertension. Clin
Exp Hypertens. 2004;26:255-65.
29. Lamina S. Effects of continuous
and interval training programs in
the management of hypertension:
a randomized controlled trial. J
Clin Hypertens (Greenwich).
2010;12:841-9.
30.Sikiru L, Okoye GC. Effect of interval training programme on pulse
pressure in the management of
hypertension: a randomized controlled trial. Afr Health Sci.
2013;13:571-8.
31. Hua LP, Brown CA, Hains SJ, et al.
Effects of low-intensity exercise
conditioning on blood pressure,
heart rate, and autonomic modulation of heart rate in men and women with hypertension. Biol Res
Nurs. 2009;11:129-43.
32.Tanabe Y, Urata H, Kiyonaga A, et
al. Changes in serum concentrations of taurine and other amino
acids in clinical antihypertensive
exercise therapy. Clin Exp Hypertens A. 1989;11:149-65.
33.Hamdorf PA, Penhall RK. Walking
with its training effects on the fitness and activity patterns of 79-91
year old females. Aust N Z J Med.
1999;29:22-8.
34.Tsuda K, Yoshikawa A, Kimura K,
et al. Effects of mild aerobic physical exercise on membrane fluidity
of erythrocytes in essential hypertension. Clin Exp Pharmacol Physiol. 2003;30:382-6.
35. Sakai T, Ideishi M, Miura S, et al.
Mild exercise activates renal dopamine system in mild hypertensives. J Hum Hypertens.
1998;12:355-62.
36.Staffileno BA, Braun LT, Rosenson
RS. The accumulative effects of
physical activity in hypertensive
post-menopausal women. J Cardiovasc Risk. 2001;8:283-90.
37. Badrov MB, Horton S, Millar PJ, et
al. Cardiovascular stress reactivity
tasks successfully predict the hypotensive response of isometric
handgrip training in hypertensives. Psychophysiology.
2013;50:407-14.
38.Millar PJ, Levy AS, McGowan CL,
et al. Isometric handgrip training
lowers blood pressure and increases heart rate complexity in medicated hypertensive patients. Scand
J Med Sci Sports. 2013;23:620-6.
39. Taylor AC, McCartney N, Kamath
MV, et al. Isometric training
lowers resting blood pressure and
modulates autonomic control. Med
Sci Sports Exerc. 2003;35:251-6.
40.Carlson DJ, Dieberg G, Hess NC, et
al. Isometric exercise training for
blood pressure management: a systematic review and meta-analysis.
Mayo Clin Proc. 2014;89:327-34.
41. Lawrence MM, Cooley ID, Huet
YM, et al. Factors influencing isometric exercise training-induced
reductions in resting blood pressure. Scand J Med Sci Sports.
2014;25(2):131-42.
42.Elliott KJ, Sale C, Cable NT. Effects of resistance training and
detraining on muscle strength and
blood lipid profiles in postmenopausal women. Br J Sports Med.
2002;36:340-4.
43.Stensvold D, Tjonna AE, Skaug EA,
et al. Strength training versus aerobic interval training to modify
risk factors of metabolic syndrome. J Appl Physiol (1985).
2010;108:804-10.
44.Arroll B, Beaglehole R. Salt restriction and physical activity in treated hypertensives. N Z Med J.
1995;108:266-8.
45.Lee LL, Arthur A, Avis M. Evaluating a community-based walking
intervention for hypertensive older people in Taiwan: a randomized controlled trial. Prev Med.
2007;44:160-6.
46.Moreau KL, Degarmo R, Langley J,
et al. Increasing daily walking
lowers blood pressure in postmenopausal women. Med Sci Sports
Exerc. 2001;33:1825-31.
47. Sohn AJ, Hasnain M, Sinacore JM.
Impact of exercise (walking) on
blood pressure levels in African
American adults with newly diagnosed hypertension. Ethn Dis.
2007;17:503-7.
48.Dimeo F, Pagonas N, Seibert F, et
al. Aerobic exercise reduces blood
pressure in resistant hypertension. Hypertension. 2012;60:653-8.
49. Higashi Y, Sasaki S, Kurisu S, et al.
Regular aerobic exercise augments
endothelium-dependent vascular
relaxation in normotensive as well
as hypertensive subjects: role of
endothelium-derived nitric oxide.
Circulation. 1999;100:1194-202.
50.Tsai JC, Yang HY, Wang WH, et al.
The beneficial effect of regular
enduirance exercise training on
blood pressure and quality of life
in patients with hypertension. Clin
Exp Hypertens. 2004;26:255-65.
51. Finucane FM, Sharp SJ, Purslow
LR, et al. The effects of aerobic exercise on metabolic risk, insulin
sensitivity and intrahepatic lipid
in healthy older people from the
Hertfordshire Cohort Study: a randomised controlled trial. Diabetologia. 2010;53:624-31.
52.Arca EA, Martinelli B, Martin LC,
et al. Aquatic exercise is as effective as dry land training to blood
pressure reduction in postmenopausal hypertensive women. Physiother Res Int. 2014;19(2):93-8.
53. Guimaraes GV, de Barros Cruz LG,
Fernandes-Silva MM, et al. Heated
water-based exercise training reduces 24-hour ambulatory blood
pressure levels in resistant hypertensive patients: a randomized
controlled trial (HEx trial). Int J
Cardiol. 2014;172:434-41.
54.Nualnim N, Parkhurst K, Dhindsa
M, et al. Effects of swimming training on blood pressure and vascular function in adults >50 years of
age. Am J Cardiol. 2012;109:100510.
55. Guo X, Zhou B, Nishimura T, et al.
Clinical effect of qigong practice
on essential hypertension: a meta-analysis of randomized controlled trials. J Altern Complement
Med. 2008;14:27-37.
56.Hagins M, States R, Selfe T, et al.
Effectiveness of yoga for hypertension: systematic review and meta-analysis. Evid Based Complement Alternat Med.
2013;2013:649836.
57. Wang J, Feng B, Yang X, et al. Tai
chi for essential hypertension.
Evid Based Complement Alternat
Med. 2013;2013:215254.
58. Yeh GY, Wang C, Wayne PM, et al.
Tai chi exercise for patients with
cardiovascular conditions and risk
factors: a systematic review. J Cardiopulm Rehabil Prev.
2009;29:152-60.
59. American College of Sports Medicine. Position Stand. Physical activity, physical fitness, and hypertension. Med Sci Sports Exerc.
1993;25:i-x.
60.Gordon NF. Hypertension. I: Durstine JL, editor. ACSM’s exercise
management for persons with
chronic diseases and disabilities.
Champaign, IL: Human Kinetics;
1997.
61. Kokkinos P, Chrysohoou C, Pana-
■■ fyss översikt
giotakos D, et al. Beta-blockade
mitigates exercise blood pressure
in hypertensive male patients. J
Am Coll Cardiol. 2006;47:794-8.
62.Nashar K, Nguyen JP, Jesri A, et
al. Angiotensin receptor blockade
improves arterial distensibility
and reduces exercise-induced
pressor responses in obese hypertensive patients with the metabolic syndrome. Am J Hypertens.
2004;17:477-82.
63.Pescatello LS, Franklin BA, Fagard R, et al. American College of
Sports Medicine. Position Stand.
Exercise and Hypertension. Med
Sci Sports Exerc. 2004;36:533-53.
64.Börjesson M, Urhausen A, Kouidi
E, et al. Cardiovascular evaluation
of middle-aged/senior individuals
engaged in leisure-time sport activities: position stand from the
sections of exercise physiology
and sports cardiology of the European Association of Cardiovascular Prevention and Rehabilitation.
Eur J Cardiovasc Prev Rehabil.
2011;18:446-58.
■■ summary
Hypertension is one of the most important modifiable risk factors
for cardiovascular morbidity and mortality. Physical inactivity plays
a role in the development of (essential) hypertension. Increased
physical activity may decrease the blood pressure in hypertensive
individuals with 12/5 mm Hg (evidence grade +++ according to
GRADE). A moderate/vigorous-intensity aerobic physical activity,
at least 3 x 40-60 minutes/week, for 8 weeks, has the strongest
evidence (evidence grade +++). Isometric (static) training may also
decrease the blood pressure significantly (evidence grade ++).
5