1. No category

vasterbotten •
i
På tal om Arkitekturåret 2001
I Q 0 tt, 3
1 regeringens h ändlingsprogram för arkitektur, form ­
givning och design, som lades fram för några år sedan,
n u m m 0 r betonashurvi^igtdetarattden°^endi9ase^om'aits^
staten , landstingen och kom m unerna, agerar förebildligt
inom dessa om råden. För a tt ytterligare m arkera vikten av den goda livsmiljön upp­
drogs å t A rkitekturm useet i Stockholm a tt svara för A rkitekturåret 2001, och runt om i
landet h änder saker m ed anknytning till detta.
V ästerbottens läns landsting har ta g it initativet till en m ängd genom förda och
NNEHÄLL
planerade aktiviter för a tt skapa intresse och höja kunskapen kring utform ningen av
Att bygga ett län
2
e tt tem an u m m er m ed fokus på sam tiden.
Katrin Holmqvist-Sten, doktorand vid Institu tio n en för konstvetenskap, Umeå
Katrin Holmqvist-Sten
Till torgs
våra g em ensam m a rum . H em bygdsförbundet har i sin tu r valt a tt ägna Arkitekturåret
12
Anders Björkman
universitet, inleder m ed exposén "Att bygga e tt län'' Hon ger exem pel på flera av de
estetiska ström ningar inom byggnadskonsten som finns representerade i länet.
Anders Björkman, även han verksam vid konstvetenskapliga institutionen, reflek­
Huset som minne och oändlig rymd
23
Ivar Tornéus
Att bygga en skola
terar över torg och öppna platser i några av länets tätorter, så som de m öter en kring­
resande iakttagare.
29
IvarTornéussom också arbetarvid konstvetenskapliga institutionen,skriver om några
offentliga konstverk i Umeå som fascinerar honom mycket.
Kerstin Thörn
Arkitekten och idéhistorikern Kerstin Thörn har under m ånga år varit engagerad i
Finns det arkitektur i Ratan?
38
Bo Berge
Designhögskolan i Umeå
m edel när m an bygger en skola.
Bo Berge arbetar på Länsstyrelsen och hans artikel handlar om kustsam hället Ratan
46
Monica von Stedingk
Gåsörens fyrplats - nytt byggnadsm inne
Umeå W aldorfskola. H ennes artikel handlar om arkitektur som e tt pedagogiskt hjälp­
i m ellersta V ästerbotten som en gång spelade en viktig roll i norrländsk sjöfart.
Monica von Stedingk är inform atör vid Designhögskolan vid Umeå universitet och
59
hon presenterar utbildningen utifrån några aktuella elevprojekt.
Bo Sundin, som också arbetar på Länsstyrelsen, lyfter fram länets sjuttionde bygg­
Bo Sundin
nadsm inne,G åsörens fyrplats utanför Skellefteham n.
Nära notiser
63
I Nära notiser presenteras e tt aktuellt konstprojekt i Umeå m ed anknytning till
A rkitekturåret och vi får också en invitation till en ortnam nskurs vid Umeå universitet.
V ästerbottens läns hem bygdsförbund vill fram föra e tt varm t tack till V ästerbottens
läns landsting som genom a tt prenum erera till sina kliniker och m o ttagningar ger e tt
välkom m et stöd till tidskriften Västerbotten.
Bertil E k h o ltz g ra fisk a b ild ö v e r s o rte r i n g s v e r k e t
T
v id Ö n , U m e å , m in n e r o m e n tid d å U m e ä lv e n v a r
J
e n i h ö g s t a g r a d l e v a n d e k o m m u n i k a ti o n s l e d .
9
F o to 14 s e p t e m b e r 1 9 4 9 .
H
bildtexten
n n n n m
i
Att bygga ett län
KATRIN
HOLMQVIST-STEN
Då m illennieskiftet stod inför dörren härom året u p p stod inom
m ånga om råden ett b eh o v av att doku m entera d e t sen a ste
sek lets historia. Inte m inst arkitektur- och b eb yggelseh istoria
b lev förem ål för sådana övningar och översiktsverket Aff bygga
e tt la n d (1998) intar en central plats. D et är en fram ställning
som berättar om hur d e t m oderna Sverige förkroppsligades
och m an ifesterad es g en o m b yggn ad er av olika typ er och i olika
form er under d e t förra seklet.
I de flesta av fallen är det emellertid byggnads­
projekt från storstadsregionerna som exempli­
fierar utvecklingen. På samma sätt har regering­
en valt att fokusera på och öka medvetenheten
och kunskapen kring storstädernas byggda mil­
jöer i den satsning som kallas för Arkitekturåret
2001. De mindre städerna och landsbygden ver­
kar ha kom mit i skymundan.
V ästerbotten kan också erbjuda en liknande
exposé över 1900-talets arkitekturarv eller, om
m an så vill, samhällsutveckling speglad i den
byggda miljön. Spåren av seklets krafter, indu­
strialiseringen, urbaniseringen, den förbättrade
infrastrukturen och den ökade välfärden, är
lika synliga i länets byggnader som i resten av
Sverige.
2
Arkitekturhistoria handlar också om att se på
gångna tiders estetiska ström ningar och pre­
ferenser, det som m an brukar kalla för stilhis­
toria. A tt avläsa 1900-talsarkitekturens olika
stildrag och formspråk i V ästerbotten är inte
heller det omöjligt. Allt från 1920-talets klas­
sicism till det senaste decenniets mångfald av
uttryck återfinns i länet och ger sitt bidrag till
det gångna seklets västerbottniska arkitektur­
historia.
Från klassicism till funktionalism
När huvudpersonen i Thom as Manns rom an
Bergtagen anländer m ed tåg till det internatio­
nella sanatoriet i alperna, där han skulle kom ­
ma att vistas i sju år, tar han e tt djupt andetag
LASSE BR UNNSTRÖ M
B jurfors ö v re k ra ftv e rk s to d k lart 1962 e fte r ritn in g a r av a rk ite k te n o ch p ro fe sso rn
Sven Ivar Lind. Till skillnad från d e a n d ra m ö rk a o c h tu n g a a n lä g g n in g a rn a längs
U m eälven ä r B jurfors ö v re m e d sina v a rm a te g e ly to r o ch a llm ä n n a e le g a n s en
tillta la n d e b y g g n a d so m u tfo rm a ts m e d s to r n o g g ra n n h e t.
3
M A R K LU N D /V ÄST ER B O T T EN S-KU R IR EN
INGRID
S a n a to rie t i H ällnäs so m u p p fö rd e s i b ö rja n av 1 9 2 0 -ta le t
v ar en fö rh å lla n d e v is s to r a n lä g g n in g so m vid d e n tid e n
h a d e 2 0 4 v å rd p la ts e r o ch s a m m a n la g t 270 rum .
av den hälsosamma luften: ”D en var frisk ingenting annat. D en saknade doft, innehåll
och fuktighet; den gick lätt in och sade själen
ingenting.” Rom anen kom u t vid m itten av
1920-talet, ungefär sam tidigt som landsting­
ets sanatorium i Hällnäs, en dryg mil norr om
Vindeln, stod färdigt. Aven till Hällnäs anlän­
de patienterna m ed tåg, m en till den konti­
n entalt fashionabla atmosfären i Bergtagen
fanns ingen motsvarighet. D ärem ot var den
allomgärdande luften, huvudingrediensen i
sanatoriekonceptet, ingen bristvara.
D e många byggnadskropparna som ingår i
sanatoriet pekar på en tydlig funktionssepa4
rering. H är intar självfallet huvudbyggnaden
en central position, m en ru n t om den åter­
finns bland annat kapell, vattentorn och
läkarvillor. D et var den dåvarande stadsarki­
tekten i Falun, Klas Boman (1866-1940),
som ritade sanatoriet i Hällnäs, en byggnads­
typ han hade tidigare erfarenheter av. Han
klädde institutionsm iljön i en klassicistisk
dräkt, där de putsade fasadernas lågmälda
dekorationer och proportioneringar avslöjar
en del om innehållet bakom.
Huvudbyggnadens fram skjutna m ittparti
höjer sig en våning över sidoflyglarna men
erbjuder ingen entré. Ingången finner man
K analskolan i Skellefteå från 1935 ä r e tt av
in te a lltfö r m å n g a e x e m p e l p å fu n k tio n alistisk
a rk ite k tu r i V ä ste rb o tte n .
H O LM Q V IST -ST EN
Sverige vanligtvis kallad den funktionalisti­
ska, arkitekturen och formgivningen för en
bredare allm änhet. I Skellefteå finns ett bra
exem pel på hur funktionalismen kom att re­
ducera 20-talets klassicismer i den av John
Åkerlund (1864-1961) ritade Kanalskolan
från 1935. Skolan bär drag av båda dessa
strömningar.
De spröjsade fönsterna, det svagt sluttande
sadeltaket och den accentuering som getts åt
den övre våningen i skolbyggnaden genom
listen, eller gesimsen, under fönsterraden är
detaljer som tillsammans m ed den gråputsade sockeln pekar bakåt m ot 20-talet. G ym ­
KATRIN
istället på baksidan, detta för att luften i de
öppna ligghallarna, som tidigare var sam m an­
byggda m ed flyglarna inte skulle förorenas
av dam m et från trafiken. M ittpartiet, som
innehöll gem ensam hetsutrym m en, fungera­
de också som gräns m ellan könen. Kvinnor­
nas salar fanns i den ena flygeln och männens
i den andra. De stora fönsterna erbjöd ljus
och luft in i salarna alltefter tidens behandlingsföreskrifter och på köpet kunde patien­
terna titta på ett storslaget natursceneri.
E tt par år senare, 1930, gick den stora
Stockholmsutställningen av stapeln. U tställ­
ningen introducerade den modernistiska, i
5
nastikhusets utskjutande entréparti och den i
övrigt återhållsamma fasaden bekräftar detta
inflytande. M ed enkla medel förstärks fasadens
uppbyggnad, våningar betonas och entréer ar­
tikuleras genom små dekorativa tillägg.
Så finner m an också detaljer som visar i en
annan riktning. D e högresta fönsterna bakom
vilka trapphusen finns, den enkelt utform ade
balkongen sam t pelargången som binder sam­
m an skolbyggnaden m ed gym nastikhuset är
alla m otiv i funktionalismens värld. Uppglasningar av fasadpartier gav ökat ljusinsläpp
och pelargången betonade människans rörel­
se genom och kring byggnaden. Balkongen
tillsammans m ed det runda fönstret pekar
också m ot det intresse för fartygsarkitektur
som fanns inom modernism en, där fartyget
ofta användes som en m etafor för huset. Far­
tygets rationella organisation blev en förebild
för h ur verksam het på land skulle ordnas och
några av de för fartygen typiska detaljerna
inkorporerades i funktionalismens estetik.
Platsens själ
D en renodlade funktionalistiska stilen, som
vi ser drag av i Kanalskolans fasader, var fram ­
för allt en 30-talsföreteelse. U nder 1940-talet
var antalet nybyggnationer få, m en på arki­
tektkontorens ritbord föddes idéer och ge­
staltningar som i många fall kom att förverk­
ligas under det m er välm ående efterföljande
decenniet. A rkitekterna vågade m ed funktio­
nalismens sakliga förhållningssätt, där ledord
som rationalitet, effektivitet och standardise­
ring härskade, experim entera m ed nya planoch fasadlösningar. Ett sådant exem pel är det
6
märkliga H otell Borgafjäll. D et är ritat av
Ralph Erskine (f. 1914) som 1939 hade an­
länt från England m ed en arkitektutbildning i
ryggsäcken och som alltsedan dess har varit
verksam i Sverige.
H otellet som invigdes 1955 sm älter in i
fjällvärldens dramatiska landskap och det är
först vid en närm are anblick som arkitektur­
ens detaljrikedom och kom plexitet blir tyd­
lig. Erskines m etod att studera platsens m öj­
ligheter, kvalitéer och förutsättningar har
gjort honom till en särling inom svensk arki­
tektur. U nder 40- och 50-talen var hans in­
tresse för den norra regionens hårda klimat
stort, och det resulterade i en mängd projekt
där H otell Borgal)äll är ett och landets första
shoppinggalleria i Luleå ett annat.
Intresset för platsen yttrade sig dels i att
byggnadsmaterialet till stor del hämtades från
närområdet, dels i byggnadens utformning.
Som nämnts är det en byggnad som blygsamt
underordnar sig landskapet, m en den ger också
besökaren möjlighet att njuta av naturen ge­
nom storslagna vyer och sam tidigt ta skydd
från fjällets kalla vindar under de kraftigt u t­
skjutande pulpettaken, som i söderläge erbju­
der lä och solbad för den frusne. Mångfalden av
material ger hotellet en collageliknande karak­
tär. Rött tegel i de två skorstenarna, gul vägg­
panel m ed insprängda partier av m urad natur­
sten, rödmålad panel som bär upp de plåtklädda taken och vita fönsterinfattningar.
Interiören har under årens gång blivit före­
mål för om fattande renoveringar. Men än
drar en nostalgisk vind genom matsalens öpp­
na rumslösning i flera plan där m an lockas till
H otell B orgafjäll i s y d v ä s tra L a p p la n d sfjä lle n m e d sitt s ä re g n a sk id b a c k e ta k
v ä c k te u p p s e e n d e n ä r d e t b y g g d e s i s lu te t av 19 4 0 -ta le t. D et b le v o c k så d e n
e n g e lsk e a rk ite k te n R alph Erskines g e n o m b ro tts v e rk i Sverige.
F o to v in te rn 1948.
7
upptäcktsfärd genom det trappsystem som
kopplar ihop m atsalen m ed de m indre sällskapsutrymmena. Poplinoverallernas mjuka
och melodiska prassel överljuder goretexens
entoniga friktion i denna 50-talsvärld där både
öppenhet och intim itet erbjuds.
Övergiven kyrka
V inlidens kyrka v ä s te r o m Lycksele ä r ritad av s ta d s a rk ite k te n
i U m eå, Kjell W retlin g so m tid v is o c k så v a r a rv o d e ra d s ta d s ­
a rk ite k t i b la n d a n n a t Lycksele o ch D o ro te a .
Kyrkobyggandet tog fart under efterkrigstiden
och framför allt handlade det om att förse stä­
dernas nya bostadsområden och förorter m ed
passande kyrkorum. Men även ute på lands­
bygden uppfördes nya kyrkor. I Vinliden, väs­
ter om Lycksele, finner man en kyrka från
1959 ritad av arkitekt Kjell W retling (190498) från Umeå. D et är ett byggnadskomplex
bestående av tre sammanfogade byggnads­
kroppar: kyrkorummet, tornet och försam­
lingshuset. Tornet fungerar här som den sam­
manbindande länken mellan kyrkorummet,
vars funktion tydligt skyltas genom fönsternas
utformning och det branta takfallet, och för­
samlingshuset vars m er blygsamma uttryck
pekar på dess m er världsliga innehåll.
De putsade fasadernas flagnade tillstånd av­
slöjar att byggnaden numera är övergiven.
Trots detta öde framträder i Vinliden en bygg­
nad som inte bara berättar om avfolkning och
minskad kyrklighet. I jämförelse m ed Erskines
hotell ser vi här en annan sida av efterkrigsti­
dens funktionalism, en funktionalism som
präglas av en effektiv ändamålsenlighet som
inte låter sig döljas av onödig formrikedom.
Kyrkobyggnaden når ändå samma resultat som
hotellet då den försvinner in i det böljande
vinterlandskapet - platsens själ är funnen.
Urbaniseringen och de storskaliga bostadsom ­
råden och hänsynslösa stadsomvandlingar som
följde i dess spår får ofta illustrera 60-talets
bebyggelsehistoria. Men det finns självfallet
andra exem pel på arkitektur från denna tid.
Från E l 2, den så kallade Blå vägen, skymtar
m an i förbifarten ett par mil norr om Vännäs
ett kraftverk som speglar sig i Umeälvens vat­
ten. Bjurfors övre kraftverk invigdes 1962 och
var det sista i raden av kraftverk längs Umeälven ritade av stockholm sarkitekten Sven Ivar
Lind (1902-80).
Gestaltningen av en kraftverksanläggning är
en uppgift av känslig natur. Som en m ur sträcker
sig byggnaden över vattnet och blockerar hori­
sontlinjen. H ur kompensera denna förlust och
samtidigt ge tekniken det utrym m e den behö­
ver? Lind löste detta problem genom att inte låta
arkitekturen ta över landskapet och vattenmas­
sornas spektakulära framfart. Kraftverkets fasadytor i obehandlad betong, rött tegel och hori­
sontella fönsterband är strängt komponerade.
De ljusare partierna, betongen och glaset, ger
flytande gränser m ot himlen och vattnet. D et
mörkare tegelpartiet smälter ihop m ed det om­
givande landskapet. I Bjurfors övre kraftverk
möts således natur och teknik i en hänsynsfull
arkitektonisk gestaltning.
Brobyggen tenderar att bli om debatterade
projekt trots att de till sin natur överbygger
något som tidigare har varit ett hinder. I Umeå
var Kyrkbron ett sådant exempel. Diskussio­
nen kring ytterligare en stadsbro över Umeälven drog igång på allvar vid m itten av 60-talet.
D et fanns då två broar i staden - den gamla bron
AR K IV
från 1863 och Tegsbron,
E4:an, från 1949. Umeå stod
inför en befolkningsexpansion som hängde samman med
universitetets tillkomst m ed
nya bostadsom råden i dess
anslutning. Tidens bilopti­
mism pekade därm ed på en
betydande ökning av trafiken
i centrala Um eå och detta
skulle få till följd att Tegs­
bron blev överbelastad.
O ch är det inte just denna
framtidstro som Kyrkbron är
ett m onum ent över? Ritad
m ed hjälp av ”laserapparatur
och bordsdatorer” uppvisar bron en intrikat
trafiklösning där cykel- och gångbanor är place­
rade mellan körfälten och där ramper, lutning­
ar och tunnlar vid påfarten från kyrksidan kan
te sig komplicerade. Redan vid dagen för invig­
ningen, 26 september 1975, uttryckte polisen
en oro för cykelolyckor i anslutning till brofäs­
tet och hotade m ed att stänga av någon av cykeltunnlama.
Samma år var också utnäm nt till Bygg­
nadsvårdsåret och den tidigare rivningshysterin i många stadskärnor ersattes av m ottot
”varsam stadsförnyelse”. M ed Kyrkbron kom
Stadskyrkan att avskärmas från Döbelns park
och kyrkorådets oro för trafikbuller under
gudstjänsterna kom att besannas. Istället fick
Um eå ett kort avsnitt betongmiljö av storstadsklass där graffitin frodas och skivomslagsfotografering fungerar utm ärkt. Också
det en förnyelse av staden.
nokkmm*.sronsr.t n m n c
kyrkbron
[ AU SiN PRAKT?!
-jSL
D en o m d is k u te ra d e
K yrkbron ö v e r Um eä lv e n u tg ö r p lö tslig t
e tt sty ck e tvåfilig
m o to rv ä g till b iliste r­
n a s fro m m a , som på
ö m s e sid o r o m älven
ä r a n s lu te n till d e t
v a n lig a g a tu n ä te t.
9
VÄSTERBOTTENS-KURIRENS
A tt bygga över älven
H O LM Q V IST -ST EN
KATRIN
BUSSTERMINAL
T a n d lä k a rh ö g s k o la n s a lu m in iu m g lä n s a n d e f a s a d vid N orr­
la n d s u n iv e rs ite tss ju k h u s ä r e n b y g g n a d so m d ra r blick arn a
till sig, särsk ilt k vällstid.
Byggnaden som ljuskälla
I januari 1984 invigdes i anslutning till N orr­
lands universitetssjukhus ”världens m oder­
naste tandvårdshus” där utbildning, forskning
och tandvård skulle samsas om utrym m et.
D et nio våningar höga huset, ritat av arkitekt
T horsten Åsbjer, skulle också härbärgera de­
lar av sjukhusets verksamhet. Nästan trettio
år tidigare, 1956, togs det första steget m ot
ett universitet i Um eå genom att Norrlands
första högskoleutbildning, Tandläkarinstitutet, förlädes till Umeå. O ch vid m itten av 80talet hade denna verksam het förlänats den
m odernaste utform ningen. Vad innebar då
detta? För studenter och övrig personal var
det förmodligen den avancerade utrustning­
10
en m ed de senaste teknikaliteterna inom
tandvården sam t innovativa rumslösningar
och kom m unikationssam band som kom att
ses som det m odernaste. Men för övriga um ebor var det m ed all säkerhet byggnadens exte­
riör som högrest och välexponerad tronade
vid resten av sjukhuset.
Här var det inte de traditionellt vitputsade
fasaderna som m ötte betraktaren utan snara­
re en välputsad och glänsande aluminiumfasad som bländade staden. Visst fanns det lik­
heter m ed sådant som syntes på TV i 80-talets förtrollade såpavärld och tandvårdshuset
blev Dallasskrapan i folkmun.
D et är frestande att hänföra byggnaden till
en trend inom de senaste decenniernas arki­
tekturström ningar som brukar kallas hi-tech.
O fta rör det sig just om den här typen av storskaliga byggnader klädda i glänsande metall
som ger sken av en slags framtidsvision. Men
d et är inte bara fasadbeklädnaden utan också
de fram trädande tekniska lösningarna, i det
här fallet ventilationsrören som är placerade i
vertikala kanaler på utsidan av byggnaden,
som är typiska. Tekniska konstruktionslös­
ningar förvandlas till dekorativa elem ent i en
m åttfull elegans som här lyckas berika de
kringliggande byggnaderna.
Byggnader tillägnade kulturens olika verk­
sam hetsom råden har varit en av de stora arki­
tektuppgifterna under det senaste decenniet.
Nya museibyggnader, opera- och konserthus,
teatrar och bibliotek har sett dagens ljus. I
Dorotea återfinns ett exem pel i det bibliotek,
från 1999, som är centralt beläget vid Kom­
m unhuset och Centralskolan.
Arkitekten Torsten Sandgren har låtit bygg­
naden smälta in i miljön genom att ”låna”
material, panelbeklädnad i rosa nyans samt
rö tt tegel, från den bakomliggande skolbygg­
naden. Men sedan är det slut m ed likheterna.
Byggnadens form påm inner om en solfjäder,
eller kanske är det en uppställd bok vars sidor
fördelat sig jäm nt mellan pärmarna? De släta
panelpartierna får står tillbaka för de mönsterspröjsade glaspartierna och ljuset spelar
här huvudrollen. U nder som m arhalvåret flö­
dar det in i biblioteket och ger besökarna ett
behagligt läsljus. M en då vinterhalvårets
m örker tar vid fungerar istället biblioteket
som en snö- eller islykta för de förbipasseran­
de på Storgatan, ett skyltfönster åt kulturen.
A rk itekt T o rste n S a n d g re n s fö rsla g till n y tt b ib lio te k i D o ro te a 1998.
Fram tidens byggda m iljöer
Så har då steget tagits in i 2000-talet och vad
har den närm sta fram tiden att erbjuda? Botniabanans dragning längs Västerbottens kust­
land och de nya järnvägsstationer, eller resecentra som de num era kallas, är förmodligen
den största uppgiften. A tt skapa m iljöer som
är attraktiva och bekväma för resenärerna
och sam tidigt inlem ma dessa centralt i täto r­
ternas redan befintliga bebyggelse utan att de
inkräktar är en utm aning. Förslag till olika
projekt har redan presenterats i lokalpressen.
O ch för att vi andra ska kunna granska dessa
förslag och följa m ed i debatten kring dessa
samtida stationsmiljöer krävs precis det som
regeringen m ed sin arkitekturårssatsning vill:
ökad m edvetenhet och kunskap kring den
byggda miljön.
11
T f
_1L
S °O aMUMMUAr
S to ru m a n a n la d e s i s a m b a n d m e d a tt
In la n d s b a n a n d ro g s fö rb i i b ö rja n av
1 9 0 0 -ta le t och e r s a tte d å S te n se le som
b y g d e n s h u v u d o rt.
"Större öp p en plats i sam hälle avsed d för (mer tillfällig)
handel, och ibland även för m ötesverksam het". Så står
ANDERS
BJÖRKMAN
d et i u p p slagsb ok en under ord et "torg". Vidare u pptas
under u p p slagsord et uttrycket "föra n ågot till torgs"
vilket b etyd er att låta n å g o t kom m a till uttryck och bli
känt. Ingenting sä g s om hur ett torg kan vara g estaltat
i rent fysisk bem ärkelse.
A tt sådana upplysningar lämnas därhän är
knappast ägnat att förvåna eftersom ett torg,
eller i vissa sammanhang en plats, kan ta
m ycket varierande form. Från litet, intim t,
trångt och oregelbundet till stort, öppet och
omringat av lika höga hus i räta vinklar. Ibland är torgets väggar tydliga, ibland flyter
det u t i omgivande rum utan klara gränser.
Hos de gamla grekerna hette torget agora,
och var platsen för det offentliga livet. Här
idkades både handel och skipades rätt.
Romarna benäm nde torget forum. Såväl det
grekiska som det romerska begreppet lever
kvar i olika sammanhang: så betyder exem ­
pelvis agorafobi torgskräck, det vill säga en
motvilja m ot att vistas på stora öppna platser.
O ch ordet forum brukas num era i betydelsen
plats eller sammanhang där saker framläggs
och händelser utspelas. Dessutom används
ordet gärna som benäm ning på både gemensamhetsanläggningar och idrottsarenor.
M ed varierande intensitet har torgets ge­
staltning diskuterats genom seklerna. V itru­
vius, arkitekt verksam just före vår tideräk­
nings början, författade verket Tio böcker om
arkitektur där han bland m ycket annat skri­
ver om torgets m åttförhållanden. Han m enar
att torget bör ha en bredd som är 2/3 av dess
längd, vilket ger e tt m åttförhållande i närhe­
ten av det gyllene snittet. Han påpekar vida­
re att storleken bör stå i relation till stadens
invånarantal, och att den viktigaste byggna­
den skall ligga vid torgets varm aste sida.
Leon Battista Alberti, konstteoretiker och
arkitekt under 1400-talet, funderade förut­
om över torgets utbredning också över rela­
tionen mellan dess bredd och höjden hos de
byggnader som om ger det. Han fann att ett
gott förhållande mellan höjd och bredd bör lig­
ga mellan 1:3 och 1:6.
D en inflytelserike stadsbyggnadsteoretikern
Camillo Sitte förespråkade under sent 1800-tal
det m ycket slutna torgrum m et m ed inkom ­
m ande gator ordnade som i e tt turbinhjul så att
varje gata får en fasad som avslutning. Sitte plä­
derade vidare för ett relativt rent torg m ed
m onum enten placerade vid sidoma. Helst såg
han också att m an avstod från en mer om fattan­
de vegetation i gestaltandet av torgrummet. Sit­
tes inflytande sträcker sig fram em ot funktionalismens genom brott på trettiotalet då stadens
rum sbildningar tog sig helt andra uttryck m ed
öppna planer, och åtm instone initialt ett m ins­
kat intresse för torget som arkitektoniskt ele­
m ent. Till någon del återkom m er intresset i an­
läggandet av efterkrigstidens ”com m unity cen­
ters” där det goda samhällets apparat av kultur,
om vårdnad och kom m ers skulle bilda ensem ­
ble vid det bilfria torget. I den kritik m ot funktionalism en som ökar i styrka från sextiotalet
och framåt, där en strävan m ot ökad stadsmässighet betonas, får såväl Sittes stadsplaneidéer
som de gemensamma uterum m en mellan husen
ökad aktualitet.
På platsen utbreder sig gatans rörelse, kom­
mer till vila - på samma sätt som flodens i
en sjö. Den är en uppehållsort som i sin
arkitektoniska infattning få r verka retar­
derande, kvarhållande: här skall man se
sig omkring. [...] Platserna blir härmed
kulminationspunkter i stadsgestaltningen,
dennas på en gång både hjärna och hjärta.
13
Så form ulerade sig den finländske arkitek­
ten G ustav Strengell kring torgrum m et 1922.
M ed dessa rader och enstaka fragm ent från en
lång historia packar vi vår proviant för att ge
oss u t på en( vad urvalet beträffar till synes
slumpartad, spaning efter torg i Västerbotten.
"Torget" i Nordm aling
ANDERS
BJÖ RKM AN
På en karta över Nordm aling vidgar sig den
gamla genomfartsvägen i ett tregatsm öte
m ed kyrkan - vars anor sträcker sig långt bort
i m edeltiden - på ena sidan, och m ed kom ­
m unhus och bank på den andra. Platsen b e­
näm ns ”Torget” och fungerade också enligt
källorna i äldre tid som marknadsplats för att
under 1900-talet få m er av de funktioner som
kännetecknar det m oderna samhällets m itt­
punkt. Förutom bank och kom m unalhus la­
des här centralhotellet, sam t buss- och droskstation. På torget uppställdes också en m in­
nessten vid Gustav V:s besök på orten som­
m aren 1921. Stenen står num era i det park­
om råde som under fyrtiotalet iståndsattes
fram för kyrkan. För den besökare som anlän­
der i dag är det inte helt lätt att upptäcka
något torg på platsen. M est känns det som en
något ansvälld passage m ed kyrkpark på ena
sidan och parkeringar på den andra. För att i
någon m ån kom pensera förlusten av detta
torg pågår sommaren 2001 på Kyrkogatan i
Nordm aling ett projekt, som m ed hjälp av
enkelriktning och hastighetsdäm pande åtgär­
der skall ge orten ett offentligt rum där gatans
rörelse möjligen kan kom m a till ro. I rent
K yrk o g atan i
N o rd m alin g strä c k e r
sig i n o rd -sy d lig
rik tn in g g e n o m
s a m h ä lle ts c e n tru m .
14
M alå m e d sina d ry g t
2 00 0 in v å n a re ligger
vid v ä g 3 70 o c h M alån.
rumslig bem ärkelse har förmodligen detta
projekt större förutsättningar att lyckas än den
lite ogripbara gestalningen framför kyrkan.
Malå
E tt norrländskt stenkast från varandra i norra
V ästerbotten ligger Malå och Norsjö. G enom
Malå passerar väg 370 i form av Storgatan
mellan låga hus som de flesta har ett antal
decennier på nacken. På en tom t vid genom ­
farten finns kyrkan från 1850-talet och intill
denna en liten utvidgning av gatan som utgör
ortens torg. H är bildar efterkrigstidens folkhem sinstallationer fond bakom torghandel
och ungdom ars kontaktsökande i baksätet på
någon trim m ad gammal Volvo. D en första
byggnaden i denna ensemble är kom m unhu­
set som byggdes 1949 i en stil m ed drag av
den tidens försiktiga tillbakablickande. Vid
m itten av fem tiotalet utvidgades kom positio­
nen m ed apotek, försäkringskassa, post, bank
och biograf. Formspråket är här något m era
vågat, och fram tidstron lyser i kapp m ed neo­
nen i den tidstypiskt designade skylten m ed
texten ”Forum” på biografens gavel. Eller lyste
kanske, m ed andra levnadsm önster och sam­
hälleliga ordningar försvinner också service
och nöjen. Torget har den för ett glest befol­
kat N orrland karaktäristiska öppna struktu­
ren m en äger ändå en viss inram ning m ed de
ovan nämnda byggnaderna, den något förhöjda
kyrktomten, en modernare affärslokal och hu­
sen m ed sina låga fasader längs gatan.
Norsjö
G reppet är inte h elt olikt i Norsjö. H är utgör
torget en kort förlängning av Kusforsvägen
där denna avslutas i en T-korsning m ed Stor­
15
K o m m u n h u set
i N orsjö b ild a r
fo n d fö r to rg e t.
gatan. Båda dessa gator är påfallande breda
och flankerade av låg bebyggelse. Också i Nor­
sjö bildar kom m unhuset torgets fond, m en här
är det fråga om en byggnad av betydligt senare
datum än i Malå. Dessutom har torget en mera
genomarbetad gestaltning m ed sidoställd fon­
tän och en hel del grönska. Dock förtas platsens
karaktär av torg något då den till stora delar
används som bilparkering. Bilen har över hu­
vud taget utgjort ett problem i torggestaltandet
under andra halvan av 1900-talet. 1 äldre stadsstrukturer föll det sig naturligt att upplåta torg­
ytan till parkering, inte minst därför att den
traditionella torghandeln tenderade att minska
samtidigt som bilparken ökade. I modernare
sammanhang har m an försökt att hålla bilama
borta från torget, men man har samtidigt inte
velat lägga parkeringsytorna alltför långt bort,
då ett för stort avstånd tänktes kunna avskräcka
den bilburne från ett torgbesök. I Norsjö borde
16
bilama kunna få plats längs de breda gatorna
medan platsen framför kom m unhuset kunde
bli bilfri.
Storum an
I Norsjö finns genom utformningen av torg och
kom m unhus en tendens till monumentalisering. Denna tendens kommer till än starkare
uttryck i Storuman och Boliden. I landsvägsoch jämvägsknuten Storuman har torget di­
mensioner som kan tyckas höra hem m a i större
samhälleliga sammanhang. Men kanske är det
inte den av människor byggda världen som angett m åtten utan det omgivande storslagna
landskapet med fjällen och skogarna. Torget
sträcker u t i en sluttning mellan Folke Zettervalls nationalromantiskt inspirerade järnvägs­
hotell från 1924 och John Åkerlunds kom­
munhus i fördrömd klassicism som stod färdigt
1950. Här vid torget - som möjligen m er har
drag av stadspark m ed vattenkonst som nav i
den dominerande längdaxeln - möts de fysiska
spåren av en passerad jämvägsepok och efter­
krigstidens starka förvaltning.
Boliden
VÄSTERBOTTENS
MUSEUMS
AR KIV
Till de märkvärdigare inslagen i V ästerbott­
ens bebyggelsehistoria hör onekligen gruv­
sam hället Boliden. Efter att m an funnit guld
i Bolidengruvan 1924 byggdes sam hället till
stora delar upp under en kort och intensiv
period. Boliden är ett sentida exem pel på den
m onokulturella bruksarkitektur där starka
krafter sätter en tydlig prägel på gestaltandet
av ett h elt samhälle. M ed fast och rationell
hand såg m an till att undvika den ”klondykisering” som annars lätt kunde bli fallet i
snabbt expanderande nybyggarorter. Två ar­
kitekter ligger bakom den enhetliga utform ­
ningen, John Åkerlund har ritat m erparten av
byggnaderna, m edan stadsplanen u pprätta­
des av Tage W illiam-Olsson. Planen är en
förening av närm ast barock storlinjighet och
det tidiga 1900-talets glesa trädgårdsstadsideal. D en domineras av en axel som sträcker
u t från disponentbostaden uppe på berget i
öster ner till sam hället där den vidgas till ett
rektangulärt torg för att avslutas fram för den
im posanta skolbyggnaden. Från huvudaxeln
skjuter gatorna u t som ekrarna i en solfjäder.
F lygbilden ö v e r B oliden
frå n m itte n av 1 9 3 0 -ta le t
v isar h u r s a m h ä lle t ä r
u p p b y g g t kring axeln
som fö rb in d e r d is p o n e n t­
b o s ta d e n o c h skolan.
17
Torget har num era liksom i Storum an viss
karaktär av stadspark vilket understryker de
barocka dragen, det blir en slags folklig vari­
ant av den dom ptörskonst m an kan finna i
slottsanläggningar från 1600-talet. Men sam ­
tidigt får torget i Boliden, m ed den begränsa­
de bredden och en inram ning i form av rela­
tivt enhetligt gestaltade bostadshus längs
långsidorna, en starkare rum slighet än fallet
är i Storum an. Något torg av den traditionellt
om slutande typen som framför allt hör äldre
tider och större städer till är det dock inte.
rivningstomten på torgets norra sida invid en
äldre träfastighet i sinom tid skall bebyggas,
varpå inram ningen ytterligare kom m er att
förstärkas. Torget är rektangulärt till formen
m ed Åhléns varuhus i sextiotalssnitt som av­
slutning vid den östra kortsidan där den bilbefriade Storgatan passerar, och m ed en något
senare tillkom m en affärslänga i söder. H är
finns flera av de inslag som hör ett torg till:
R en arn a i to rg e ts g a tu b e lä g g n in g är
e tt av flera e x e m p e l p å te k n isk a k o n to ­
re ts a m b itio n e r a tt själva ta h a n d om
BJÖ RKMAN
ANDERS
BJÖRKMAN
En något större stad är Lycksele. H är har ock­
så efterkrigstidens affärsfastigheter som ra­
m ar in torget i en vinkel från två sidor tillåtits
öka i höjd. Möjligen är det dessutom tänkt att
ANDERS
Lycksele
d e n k o n s tn ä rlig a u tsm y c k n in g e n .
N u v a ra n d e Å hlénsv a ru h u s e t i Lycksele
b y g g d e s u rs p ru n g lig e n
fö r T e m p o e fte r ritn in g a r
av H elm er Syk 1964.
18
Bo H olm lu n d s k o n s t­
n ä rlig a u tsm y c k n in g
L yftet frå n 1995 ä r e tt
d o m in e ra n d e inslag
p å to r g e t i S k ellefteå.
kafé m ed uteservering vid sidan om varuhus­
entrén i öster, mobila handlare och snabbmatsfaciliteter. Längst ner på det lätt lutande
torget sitter m an bra till m ed en kopp och
tittar på folk som drar förbi, m edan m an fun­
derar över symboliska innebörder hos granit­
kulan som roterar i torgkonsten eller över
m indre symboliska i de stiliserade renar som
syns i torgets plattläggning.
Skellefteå
I länets andra stad, Skellefteå, har m odernise­
ringen av de centrala delarna varit om fattan­
de. Liksom i flera svenska städer har en äldre
kvartersstruktur bevarats m edan en stor del
av det äldre fastighetsbeståndet fått skatta åt
förgängelsen. G atorna bildar e tt strängt rutnätsm önster där kvarteren har en närm ast
kvadratisk form. I den ruta som inramas av
Nygatan i söder, Hörnellgatan i öster, Träd­
gårdsgatan i väster och den esplanadliknande
Kanalgatan i norr ligger stadens torg. D etta
torg ersatte under sent 1800-tal ett äldre som
var beläget närm are älven, vilket i dag gör
tjänst som stadspark fram för några fastighe­
ter m ed tydliga drag av fem tiotalets offentliga
byggande.
D et nuvarande torget up p tar ungefär hälf­
ten av kvarterskvadraten varigenom det får
en rektangulär form m ed sin längdutsträck­
ning i nord-sydlig riktning. På tre sidor inra­
m ar byggnader av fyra till sex våningars höjd.
19
C entrala Umeå
Rådhustorget i Um eå är m indre tillslutet och
arkitektoniskt m era varierat. H är finns en
samling byggnader från de senaste dryga
hundra åren. Platsen, som en gång var Rådhu­
sets baksida, utgör num era avslutning i det
parisiskt inspirerade stadsrum som sträcker
sig i form av en bred esplanad från järnvägs­
stationen i norr. R ådhuset flankeras på ömse
sidor av m ed um em ått m ätta höga hus, i h u ­
vudsak tillkomna under efterkrigstidens varuhusifieringsepok. M ellanrum m en mellan
dessa och det efter stadsbranden 1888 u p p ­
förda rådhuset i holländskt inspirerad nyre­
nässans är väl tilltagna, vilket tillsammans
m ed esplanadens bredd ger torget en öppen
karaktär. I avsikt att förstärka rum sligheten
har torget förhöjts till en terrass fram för råd­
R ä d h u s to rg e t i U m eå
p rä g la s a v e n livlig
och a lle h a n d a to rg f ö r­
säljning , särsk ilt av
s n a b b m a t. Till h ö g e r
syns d e t så k allad e
A p b e rg e t so m fyller
e n rad fu n k tio n e r
u n d e r d y g n e ts alla
tim m a r. S o m m a rtid ä r
d e t e n p o p u lä r utkiksp u n k t o ch ra s tp la ts.
20
ANDERS
BJÖ RKM AN
M ot norr bildar Kanalgatans träd rumslig av­
slutning. A rkitekturen hör m ed ett undantag
hem m a i efterkrigstiden, undantaget utgörs
av fastigheten vid torgets nordöstra hörn som
är uppförd på trettiotalet. M en av det riktigt
gamla syns inget vilket ger torget en enhetligt
m odern prägel som förmodligen kom m er att
uppskattas efter förtjänst m ed tiden. De ga­
to r som ansluter i torgets södra ände är rela­
tivt smala vilket tillsammans m ed husens till­
tagna höjd understryker karaktären av rum.
Längs torgets sidor har träd planterats m edan
m ittpartiet lämnats fritt. Torghandel och ser­
veringar hålls också m estadels i periferin. Ett
väl spretigt och till karaktären något lealöst
konstverk sam t ett antal höga m aster m ed
strålkastar- och högtalaranordningar grötar
dock till det hela en smula.
huset och i väster där också en rad träd bidrar
till att skapa inramning. D enna upphöjning
tillsammans m ed ett trappstegsförsett scen­
arrangemang i fonden m ot esplanaden - b e­
näm nt ”apberget” - hör onekligen till torgets
goda sidor. M ed dessa ges m öjlighet för um ebor och förbipasserande att både se och sy­
nas, egenskaper hos det offentliga rum m et
som inte bör underskattas. Till de m indre till­
talande sidorna på Rådhustorget hör en till
synes ostrukturerad torghandel m ed en minst
sagt om fattande andel snabbmatsvagnar. För­
modligen skulle m ycket vinnas på om denna
verksam het flyttades något u t m ot sidorna så
att m ittpartiet lämnades fritt, kanske för ett
konstverk i detta stadens m est offentliga rum.
1 förbifarten kan också ifrågasättas närvaron
av den anskrämliga byggnaden framför en­
trén till Åhléns. Här kunde i stället anordnas
en fast och till strukturen öppen anordning
för torghandel varigenom flera vinster skulle
uppnås i ett enda grepp.
1 /2
P ris e t
R å d h u s to rg e t m e d r å d h u s e t i fo n d e n o c h fö re d e tta
D o m u s v a ru h u se t till h ö g e r.
11
Mariehems centrum
Men låt oss lämna centrum och följa den ström
som förde så många till de nya förorterna under
decennierna efter andra världskriget. Som
nämnts strävade man i denna modernismens
andra fas efter att förse de nyuppförda bostads­
områdena m ed ett väl tilltaget utbud av ser­
vice. I det genom universitetets etablerande
starkt expanderande Umeå tillkom på sextiota­
let stadsdelarna Ålidhem och Mariehem. Vi
hoppar över Ålidhems rationellt rondellformade inomhustorg och ger oss i väg över ängama
m ot Mariehem. Här har torget m ed det prosai-
O m m a n lyfter blicken och in te lå te r sig d is tra h e ra s av
h a m b u rg e rb a re r, g a lle rio r o c h grä lla sk y ltfö n ste r a n a r
m a n a tt d å v a r a n d e E p a -v a ru h u se t lä n g s K u n g sg a ta n ä r
e n b y g g n a d so m h a r sina k v a lite te r. F o to h ö s te n 1964.
21
BJÖ RKM AN
ANDERS
M arieh em s c e n tru m
i U m eå e n loj
s o m m a rd a g 2001.
ska nam net Mariehems centrum, trots hem mahörigheten inom miljonprogrammet - och i
ett område m ed föga stadsmässighet - till sitt
uttryck en hel del av den tydligt gestaltade och
historiskt förankrade rumslighet som föresprå­
kades av Camillo Sitte.
Fasaderna i det vita tegel som blivit stadsde­
lens signum reser sig i varierande höjder och
omsluter det rektangulära rum m et på alla si­
dor. Smala grändliknande öppningar ansluter i
tre hörn och i m ellanrum m et mellan de två
låga livsmedelshallarnas entréer vid torgets
sydsida. En bassäng m ed konstfigur i brons bil­
dar m ittpunkt mellan låga m urar som löper på
diagonalen över torget. Här finns också soffor
att sitta på och några nyplanterade träd som en
dag kommer att fälla sina skuggor över det gatstensbelagda golvet. I bottenplanet på en av
byggnaderna löper en arkad där vår tids filoso­
22
fer liksom sina antika föregångare kan söka
skydd m ot såväl regn som en för tankeverksam­
heten alltför brännande sol.
Förutom Ica och Konsum finns vid torget
kiosk, pizzeria, videouthyrning, frisersalong
och autom atbank. Av stor betydelse är att här
också bor människor, portarna till trap p h u ­
sen vetter u t m ot torget, och från balkonger­
na har m an utsikt över det stilla livets gilla
gång. V id torgets norra sida ligger något som
på planeringsstadiet kanske var tänkt att
fungera som kafé m ed utomhusservering,
m öblerna står fram m e men av den verksam­
h et som kräver andra konsum tionsm önster
än dagens svenska syns intet. Stämningen är
som häm tad från e tt fördröm t femtiotal, som
tiden liksom kört ifrån på sin väg m ot allt väl­
digare shoppinganläggningar och rationalise­
rad storkommers.
Huset som minne och oändlig rymd
IVAR
TORNÉUS
Det finns ett märkligt hus i Um eå. Utfört i grå b eto n g , o b e b o tt och nedsänkt
i en stor grop på U m edalen. B yggnad en för tankarna till fångvårdsanstalternas
avvisand e murar eller vaktlokaler vid hårt b evak ade grän sövergångar likt den
b eton gm u r, som en g ån g d ela d e Berlin. Andra uppfattar d et som en industriell
a n läggn in g, som hör ihop m ed renhållningen av om rådet eller som en n öd ­
vändig konstruktion för om rådets tekniska infrastruktur.
M iroslaw Balkas b e to n g ­
s k u lp tu r i " g ro p e n " vid
U m e d alen b e s tå r av två
b y g g n a d e r, H u se t och
U th u set, v a rs fö re b ild är
k o n s tn ä re n s b a rn d o m s ­
h e m i p o lsk a O tw ock.
H uset är omslutet av sexton sammanfogade
och m ed torra löv tätade betongväggar, som
reser sig upp m ot takfallet. Taket viker sig utåt,
öppnar sig, välkomnar himlen och hindrar oss
från att se in. Den stumma, strama och m ono­
tona fasaden sluter sig likt en ointaglig försvars­
anläggning och hindrar allt inträde. Omöjlig att
passera - det vill säga om man nu inte är ett htet
bam . Nere i det vänstra höm et, alldeles m ot
marken, finns ett litet ”mushål”. En halvcirkelformad, endast 30x60 cm öppning, som leder
in i huset och öppnar sig för de små.
Till vänster om det stora huset finns ytterliga­
re en byggnad - ett litet uthus. Utfört på samma
sätt med släta armerade fasade betongelement
m ed takfall som öppnar sig uppåt. Detta uthus
består av två rum, åtskilda m ed en mellanvägg,
m ed halvcirkelformade hål i golvet - ett för vaij e
rum. Ett avträde som genom sin placering är
vänd m ed öppningen m ot det stora huset och
som är öppet för vuxna kroppar.
H uset och U thuset i gropen består av yt­
terligare tre delar, som är utplacerade uppe
vid gropens rand. Snett ovanför U thuset, vid
en garagelänga, finns locken till avträdet. U t­
placerade på m arken ligger två halvcirkelfor­
m ade betongbitar, som har exakt samma di­
m ensioner som avträdeshålen. G år m an u p p ­
för den norra sluttningen, h ittar m an snart
även det lilla halvcirkelformade ”m ushålet”,
övervuxet m ed friskt gräs. D etta är ”dörren”
till huset, det vill säga inträdet. Härifrån kan
m an stå och blicka ner m ot den för oss vuxna
evigt slutna barndom ens värld, som finns in­
nanför betongm urarna. D är inne finns barn­
dom ens boning eller kanske m innet av barn­
24
domen. Ett hus som utestänger + ett hus som
är möjligt att beträda, eller som m an kan läsa
i konstnärens skissmaterial ”closed house of
m y childhood + still open room of m y body”.
Verket speglar barndomshemmet
Upphovsmannen till denna arkitektoniska ge­
staltning heter Miroslaw Balka. Han är född
1958 och uppvuxen utanför W arszawa under
Sovjetregimen. Balka är i dag en internationellt
uppskattad konstnär, som visas på de främsta
museerna i världen. Barndomshemmet i Otwock - i dag hans ateljé och arbetsplats - har
ofta varit utgångspunkt för hans gestaltningar.
I Huset och Uthuset har han utgått från hem ­
mets grundplan, vars m ått gett titeln 30x60x
10,250x1958x795,30x60x10,30x60x10,250x
521x174. Konstverket består av betong, torka­
de löv och järnbeslag, väger ca 40 ton och kan
lätt demonteras till 26 byggelement.
Balka arbetar vanligtvis m ed enkla och få
m aterial som till exem pel betong och rostfär­
gat stål. M ed gjutna geometriska betongblock
får hans konstnärliga gestaltningar en minimalistisk karaktär. Men till skillnad från de
renläriga form konstnärerna har Balka alltid
ett starkt och personligt innehåll. D et centra­
la tem at är kroppen och huset, alltså bosta­
den som kropp och kroppen som bostad för
dröm m ar och minnen. Hushöjden 250 cm
förklaras av att konstnären är själv 190 cm
och takfallet 60 cm. Så har hans egen kropp
genom sina m ått förts in i verket.
Miroslaw Balkas konstnärskap handlar om
historia, kropp och minne. I hans konst m öter
vi, i likhet m ed symbolisternas konst under
H u sk ro p p e n ä r o m ö jlig a tt ta sig in i, såv id a m a n in te ä r e tt lite t lite t b a rn so m kan kravla sig in i "m u sh å le t".
25
förra sekelskiftet, de stora livsfrågorna - exis­
tentiella frågor som handlar om vår situation
och position i en tillvaro, som inbegriper både
liv och död. Balkas konsekventa intresse för
människans kropp och dess förhållande till
sin omgivning var nog en bidragande orsak till
att han slutligen utsågs till att utföra nutidens
viktigaste m innesm ärke i vårt land - m innes­
vården över Estoniakatastrofens offer. Minnesrum m et finns i Stockholm vid Galärvar­
vets kyrkogård på Djurgården. D är har Balka
utform at ett triangulärt rum m ed de om kom ­
nas nam n ingraverade på insidan av m uren
och m ed en växande alm m ed katastrofplat­
sens longitud och latitud instansade runt trä­
dets stam - 59° 2 3 ’N och 21° 4 1 ’Ö.
Ursprungligen uppfördes H uset och U th u ­
set till utställningen "Betong” på Malmö
konsthall vid årsskiftet 1996-1997. D är del­
tog förutom Miroslaw Balka även Antony
G orm ley och Anish Kapoor m ed rumsliga ge­
staltningar i betong. Balkas konstverk ingår
som en av flera installationer, även av G orm ­
ley och Kapoor, i Umedalens skulpturpark,
som ägs av Balticgruppen Fastighet. Umedalen är i dag ett bostadsområde, som inrym m er
e tt flertal företag, m en platsen i sig m ed de
rosafärgade byggnaderna från 1930-talet, bär
på m innen från den tid, då om rådet var det
stora m entalsjukhuset i Västerbotten.
Rummet ett motiv i konsten
D et är intressant att notera hur konstnärer i
dag m er och m er går från de m er traditionella
skulpturform erna till att utform a arkitekto­
niska strukturer och platsbildande gestalt­
26
ningar i stor skala. R um m et har blivit e tt stort
m otiv i den offentliga konsten, och vi kan se
hur många idéprojekt handlar om just rum s­
lighet, alltifrån positionsbestämm elser till
kollision mellan olika rum . M innesrum lyfts
in i sam tidsrum, stadsrum lyft u t i naturrum
och vice versa.
Betongen som m aterial upplever en renäs­
sans. D etta råa m aterial lovordades av 30talsfunktionalisterna, och de skapade långt in
i vår tid standardiserade, ofta hårt kritiserade
betongförorter. Betongens historia är dock
längre än så. Redan antikens rom are byggde
tekniska konstruktioner som akvedukter och
badanläggningar av betong, som tillverkades
av en blandning av vulkanisk pozzolanajord,
kalk och vatten. D en under antiken verksam­
me romerska arkitekten Vitruvius skriver:
Elden och hettan från de lågor som kom­
mer upp från bergens innandömen ge­
nom sprickorna gör jorden lätt och den
tuff som finns där är porös och fri från
fukt. N ä r därför kalken, pozzolanan
och tuffen som alla skapats efter samma
princip av eldens kraft, blandas, förenar
de sig med varandra med vattnets hjälp
och fukten får dem snabbt att hårdna
till en massa som varken vågorna eller
vattnets kraft kan lösa.
När m an under 1800-talet lyckades att fram ­
ställa betong industriellt och dessutom börja­
de armera, det vill säga gjuta in järn i betong,
uppstod m öjligheter till nya hållbara och
spännande formationer. Järnets styrka och
betongens skydd m ot rost gav upphov till
skulpturala hus och spännande brokonstruk­
tioner, m en även till Berlinm uren m ed sin
gråa färg på ena sidan och färgglada grafitti på
den andra.
Ålidhems kraftvärmeverk
E tt spännande och märkvärdigt resultat av
betongens m öjligheter finns i stadsdelen
Ålidhem i Umeå. H är har konstnären Einar
Höste i sam arbete m ed arkitekterna Lennart
G reen och Vera Spartalj form at V ärm ever­
ket på Å lidhem till en säregen skulptural ge­
staltning. I sam band m ed att universitetsförorten Å lidhem uppfördes under 1960-talet,
helt i m iljonprogram m ets anda, utform ades
en ny stadsdel m ed strikt stadsplan och flerfamiljsbostäder av tegel i en röd ton. Värm ever­
ket förlädes till utkanten och gestaltades som
en grå kubform ad betongbyggnad m ed en
fönsterfasad m ot öster och två konstnärliga
fasadutform ningar m ot väster.
Lars Englund utförde västfasadens vänstra
del och Einar Höste den högra. Båda konstnä­
rerna utvecklade här i stor skala idéer, som
tidigare funnits i deras konstnärliga verksam­
het. Englunds fasadgestaltning är ett icke fö­
reställande konstverk, utfört i emalj. Lika sto­
ra rektangulära plattor delar in väggen i nio
stående fält, i ljusa och mörka nyanser.
Em aljplattorna är lagda i färgackord som ger
illusion av utåt- respektive inåtböjda former
och fasaden associeras lätt till starka ljusfeno­
m en som norrsken till exempel.
Den svävande väggen kontrasterar starkt
och samspelar fint m ed Einar Höstes kraftful­
la vingformade fasadskulptur Utbrytande
K o n stn ären Lars E n g lu n d s m o n u m e n ta la
u tsm y c k n in g p å v ä rm e v e rk e t p å Å lidhem
i U m eå b e s tå r a v e m a lje ra d p lå t i olika
fä rg n y a n s e r so m d e la r in v ä g g y ta n i nio
s tå e n d e fält.
27
V ä rm e v e rk e t som h a r k allats "N o rd e n s s tö rs ta b e to n g k o n s tv e rk " ä r
rita t a v d e n u n g e rs k a a rk ite k te n V era S p artalj, v e rk sam vid Svenska
R ik sbyggens a rk ite k tk o n to r. D en kraftfulla b e to n g v in g e n U tbrytan de
plan ä r av k o n s tn ä re n Einar H öste 1968.
plan (1968), som bryter sig loss från den råa betongväg­
gen. D en skålformade vingen, gjuten i betong, är på väg
att lossna från väggen och läm nar bakom sig en fönster­
rad, som glipar fram i fasaden. D et utbrytande planet är
på väg u t m ot rym den fram för och form ar e tt tänkt klot
i den framförliggande sfären. Samtidigt kan m an se det
som att det av ögat skapade klotet bromsas upp av den
kubiska betongbyggnaden. Fasadens betongvinge u t­
trycker byggnadens strävan att om fam na en oändlig
rym d - ett imaginärt rum som ligger utanför byggnaden.
Historiskt sett hör Höstes gestaltning starkt ihop m ed
sam tida betongarkitektur, så som den utform ades av
bland andra schweizaren Le C orbusier och japanen
Kenso Tanga - båda arkitekter som fram står som goda
exem pel på hur konst integreras i den arkitektoniska
utform ningen av en byggnad eller ett gaturum .
Utbrytande plan är ett tidigt exem pel på totalintegre­
ring av konst och arkitektur i vårt land. Dessvärre har
om - och tillbyggnationer av Värm everket bidragit till
att konstnärens skulpturala idé inte kunnat hållas vid
liv. D et är e tt problem som inte är enkelt a tt lösa i tider
av stadsomvandling och stark föränderlighet. Brist på
förståelse eller respekt från ansvarigt håll över konstnä­
rens intentioner m ed sin utsmyckning är alltför vanlig.
D et förtjänar också att påpekas att även offentliga verk
och utsm yckningar är skyddade i upphovsrättslig m e­
ning och att konstnärer och konstvetare på e tt tidigt
stadium bör vara m ed i samhällsplaneringen.
A tt b y g g a ä r a tt
fö rv a n d la , trä d
blir till h u s o c h en
Att bygga en skola
KERSTIN
THORN
t e x t
& KJELL
v a tte n s ju k å k e r
fö rv a n d la s till e tt
ENGMAN
LUNDBERG
f o t o
v a tte n d ra g o m g iv e n
av v än lig g rö n s k a
och så e n b ro so m
fö rb in d e r.
Flera gen era tio n er bär på m innen från skolan. Dragiga skolsalar,
o sa n d e kaminer, ek an d e korridorer, nerklottrade väggar, sk olb ib liotekets
tystn ad eller sön d erslagn a toaletter. S olens siland e g en o m h öga fönster,
en gardin som fladdrar, d oft av kateder och skolkritor och en pirrande
förväntan på en sällsam och okänd kunskap.
29
A tt bygga en skola är att förmedla samhällets
syn på den miljö där barn och ungdom ar ska
växa till omdömesgilla vuxna. A rkitektur
strukturerar och synliggör vad som är tänkt
att försiggå i och m ellan husen. Denna struk­
turering kan tolkas som ovälkommen b e­
gränsning av människors verksamhet, hinder
för kreativitet och verksamhetslust. Men när
arkitekturen gör husen tydliga och begripliga
fungerar de som e tt skydd för människor, de
kan förmedla trygghet och om tanke.
A tt bygga en skola m anar också fram tan­
kar kring skolans uppgift och betydelse för
elever och lärare. H ur m an än vrider och vän­
der på saken torde skolans viktigaste uppgift
vara att skapa förutsättningar för ett ansvars­
fullt socialt umgänge, att eleverna m ed res­
pekt kan m öta kam rater och lärare. Först i e tt
engagerat och tolerant sammanhang kan kun­
skap inhäm tas och förstås, ges mening. Vis­
serligen är det den enskilda eleven som ska
lära sig att stava och räkna till tusen miljoner
m en m otivationen att göra det torde infinna
sig först när eleven kan ta ansvar för sin egen
och andras situation. O m det nu skulle vara så
att d et är den sociala situationen i skolan som
skapar förutsättningar för en lustfylld och
meningsfull kunskapsutveckling, hur kan då
skolans byggnader stödja denna?
Vilja, känsla och tanke
I Um eå W aldorfskola präglas undervisningen
av e tt samspel mellan kunskapsstoffets disponering och idéer om barns tre förmågor - vil­
ja, känsla och tanke. Olika kunskapsom råden
stödjer barnens utveckling eller om m an vill
30
se det från en annan synvinkel, vid en viss ål­
der anses barn vara särskilt disponerade och
m otiverade att ta del av till exem pel anatomi,
mineralogi eller medeltidshistoria. Kunska­
pens historiska bakgrund och den konkreta
erfarenhetsmässiga kunskapen betonas. A tt
lära sig något om syre och förbränning utan
att elda är ungefär lika befängt som att ägna
sig åt träslöjd utan att slöjda.
Just upplevelsem om entet är viktigt att ta
fasta på även i skolans byggnader. D et är inte
lokalytor som behövs i en skola utan gestalta­
de rum där m öten kan uppstå, m öten m ed sig
själv, m ed kam rater och lärare och m öten
m ed pedagogiska situationer och kunskapan­
de. Vad kännetecknar sådana rum? O m u t­
gångspunkten är att omdömesgilla vuxna
växer ur en jordm ån där barn m öts m ed res­
pekt och förtroende, bör detta få konsekven­
ser för arkitekturen. Jag tänker då att arkitek­
turens respekt kan visas genom att barnen
erbjudes det bästa vi förm år vad gäller m ate­
rial, färger och gestaltade rum . D et är helt
enkelt bara det bästa som ska erbjudas bar­
nen. Allt annat är en kränkning av deras värde
och betydelse för framtiden.
A rkitekturen skall vara e tt stöd...
D et är lätt att säga att bara det bästa är gott
nog. Iscensättandet av d etbästa m åste föregås
av en värdering av vad som bedöm s vara m est
värdefullt för en skolas arkitektur. På Waldorfskolan har enkelhet och begriplighet b e­
dömts vara viktiga aspekter på hus som ska
användas av barn. Särskilt de m indre barnen
ska erbjudas förm ånen att vistas i hus som de
helt och hållet kan förstå. På så sätt kan kanske
tryggheten i den fysiska miljön ökas. De äldre
eleverna kan m å väl av överraskningar utan att
för den skull husen blir så stora och komplice­
rade att deras fattbarhet går förlorad. Byggna­
der som bara kan upplevas som fysiska struktu­
rer och där det behövs kartor och snitslade ba­
nor för att orientera sig bedöms som mindre
lämpade för barn och ungdomar att växa och
utvecklas i. Orsaken till denna bedömning är
att arkitekturen ska vara ett stöd, ett hölje mer
än ett hinder som ska övervinnas.
En skola är en egen liten värld, inte bara ett
antal skolbyggnader. Skolgården är inte bara
yta mellan husen utan gestaltade rum , karak­
teriserade vart och ett på sitt sätt. Vilda lekar
och förtroliga samtal söker sig till skilda plat­
ser. Eftersom Um eå W aldorfskola har både
skog, öppen m ark och kultiverad trädgård
och en hängiven trädgårdsm ästare har en ri­
kedom av fina uterum tillkom m it i takt m ed
att skolans byggnader blivit flera. D e många
husen i skolbyn har relaterats till varandra så
a tt uterum m en dem emellan fått olika karak­
tär och storlek.
D et är inte bara de olika husen som ska
passa ihop utan även de många klassrummen.
På Um eå W aldorfskola finns tolv klasser och
det är en utm aning att finna meningsfulla re­
lationer mellan de olika åldrarna. D et är vik­
tigt att de små barnen får se och m öta de äldre
ungdom arna. A tt glimtar ur deras skolliv ter
sig lockande och lustframkallande. D e äldre
eleverna manas till att vara förebilder för de
yngre, att ta hänsyn till deras behov. M öten
mellan olika åldrar kan i bästa fall präglas av
S k o lträ d g å rd e n . I e n sk y d d a d d el av
sk o lo m rå d e t, Intill tre a n s h u s, få r e le v e rn a
e rfa ra h u r sm å frö n fö rv a n d la s till solro so r,
k lä ttra n d e ä rto r, m o rö tte r o c h persilja.
både respekt, förtroende och om tanke. Men
alla vet att det förekom m er spänningar och
rädslor. De små tvåorna är kanske rädda för
de stora femmorna. D et betyder inte att de
behöver hållas absolut åtskilda m en de kan­
ske inte ska mötas och nötas varje rast. Såda­
na övervägningar måste ständigt aktualiseras.
D en genomgående tanken i W aldorfskolan
är att klassrummens gestaltning varierar m el­
lan årskurserna. Barnen erbjuds varje skolår
ett eget nytt klassrum att uppleva och en ny
färgskala att vistas och verka i. Vid Um eå
W aldorfskola varieras klassrummen genom
att olika väderstreck och omgivningar ger
skiftande ljus, något som understryks genom
31
N a tu rv e ta rh u s e t to g s i b ru k v å re n 1999. D et ä r sk o lan s s tö rs ta b y g g n a d o c h d e s s u to m i tv å plan.
Från b ild sa le n p å ö v e rv å n in g e n k an h e la s k o lo m rå d e t överb lick as.
fönsters och dörrars placering. Enskildheter
som burspråk, öppen spis och väggmålning
artikulerar ytterligare klassrummens indivi­
dualitet. I alla klassrum är det högt till tak
m ed plats att sträcka ut, bokstavligt och bild­
ligt. Klassrumm et ska verkligen vara ett rum
där både golv, väggar och tak samspelar och
skapar en generös atmosfär.
...där färgsättningen är en betydelsefull del
Färgsättningen är en viktig del av arkitektu­
ren både utom hus och inom hus m ed uppgift
att bland annat understryka och förtydliga
arkitekturens och formgivningens intentio­
ner. Färgen skapar också olika stämningar,
något som tas till vara i gestaltningen av klass­
rum m en. Barnen i W aldorfskolan får uppleva
atmosfären i olikfärgade rum genom sin skol­
tid. I klass ett m öter barnen det mäktiga röda
32
och de vandrar sedan genom orange och gult
m ot det gröna, som i de högre klasserna för­
vandlas till blått. I tolfte och sista klassen sluts
cirkeln m ed det violetta som tenderar åt rött.
Färgsättningen utgår från en kom bination av
lokala och regionala hänsyn, estetiska och
symboliska och tankar kring färgens samband
m ed tem peram ent och stämningar. Färgens
betydelse för våra upplevelser kan inte nog
beaktas. Inom konsten har färgen alltid varit
inte bara form bärande utan också symbolbä­
rare. R ött och guld är gudom lighetens och
konungslighetens färger m edan det blå tillhör
människan, det mänskliga.
A tt gestalta en skolbyggnad
Några aspekter på hur en skolbyggnad gestal­
tas ska nu presenteras. N är platsen för huset
fastställes är befintlig och kom m ande grönska
U n d e rv isn in g e n i d e n a tu rv e te n s k a p lig a ä m n e n a h a r sin b a s i e n liten h örsal so m d elvis lå n a t sin fo rm frå n ru n d lo g e n .
Här fin n s m o d e rn te k n ik m e n d e t ä r d e fyra e le m e n te n , jo rd , v a tte n , luft och e ld som b id ra g it till ru m m e ts g e sta ltn in g .
liksom befintliga och kom m ande skolhus vik­
tiga att beakta. Av stor betydelse är också sät­
te t att nalkas huset och entrén. D et är en stor
skillnad på a tt nå porten via en axial uppfart
eller att gå u tm ed huset för att kom m a till
entrén. D enna skillnad kan vara bestäm m an­
de för h u r eleverna upplever det återkom ­
m ande m en ständigt lika avgörande ögon­
blicket att stiga över tröskeln in i huset. Själva
tröskelseupplevelsen är ju nästan i sig ett ex­
istentiellt drama. En väl utform ad entré m ed
vackra dörrar och välm odulerat ljus förlänar
en värdighet och ett behag åt dem som passe­
rar. I vårt klim at det är det underbart a tt stiga
u t i solen och därför är det önskvärt att klass­
rum m ens entréer vända m ot ljuset och solen.
D et ska vara inbjudande att sitta på bron och
småprata, det ska vara överhuvudtaget lock­
ande att gå u t i solen.
G enom att förlägga entrén i ljuset betonas
också skillnaden mellan ute och inne. När
eleven stiger in i skolhuset ska behovet av
koncentration understrykas. Utelivets spring
i benen ska stillna. Genom att kom m a in i ett
sparsmakat rum m ed lågt tak förmedlas en
känsla av samling till eleven. Själva kapprum ­
m et behöver i de lägre klasserna vara täm li­
gen rejält tilltaget, ja i den bästa av världar
borde det vara nästan så stort som klassrum­
m et eftersom av och påklädningen kanske är
den m est laddade sociala situationen för de
små barnen. H är knuffas och skuffas det en
hel del. Förhoppningen är att kapprum m ets
grotta ändå ska m ana till samling och stillhet.
Så ska barnen stiga i i klassrum m et där inte
bara deras kroppar ska sträcka u t utan fram ­
förallt deras skapande krafter. H är behövs
ljus och rymd. H ögt till taket både bildligt
33
Umeå Waldorfskola
Umeå
34
W aldorfskola
började
sin
hus. A rkitekterna Ted Pre u tz o c h
u t b y g g n a d av sk olan so m fram till
v e r k s a m h e t 1978. Två år s e n a re
Bosse G u sta fsson var h u v u d a n s v a ­
d e s s h a d e varit n ö d s a k a d a t t a n v ä n ­
k ö p t e skolan e n e g e n fastigh et, Sol­
riga för d e n första u t b y g g n a d s p e -
d a sig av b a rac k er för sin lokalför­
b a c k e n u t e på Backen, m e d e n h u ­
rioden. År 1986 k ö p t e skolan e n a n ­
sörjning.
v u d b y g g n a d o c h e t t g å rd s h u s . Sol­
g r ä n s a n d e större o b e b y g g d f a stig­
s a m r å d m e d arkitekt G öra n Ja n s s o n
b a c k e n s historia sträcker sig tillba­
h e t i akt o c h m e n i n g a tt b y g g a e n ny
varit a nsvarig för d e nya h u s som
ka till s e n a r e d e le n av 1800-talet.
sto r skola. Då initiera d e slöjd aren
s e d a n 1995 ha r b y g g t s in o m skol­
D en m e s t k ä n d a e p o k e n är 1920-
o c h a rkitekte n B e n g t Lidström bil­
o m r å d e t. J o h a n Sv e n ss o n är e n vik­
talet då riksdagsm annen och seder­
d a n d e t av e n särskild by g g n a d sstif-
tig s a m a r b e t s p a r t n e r n ä r d e t gäller
Artikelförfattaren
har
i
m e r a l a n d s h ö v d in g e n G u stav Ro­
t e lse m e d u p p g ift a tt a n sv a ra för
d e ta l ju t fo rm n i n g o c h h a n är också
sé n m e d familj h a d e h u s e t so m
f a s t ig h e t e n o c h för förvaltning o c h
a nsvarig för all f ä rg s ä ttn in g .
so m m arb o stad .
n y b y g g n a d av skolhus.
När U m eå Waldorfskola flytta d e
U n d e r f ö r s t å h älften av 1990-ta-
in 1980 b y g g d e s s n a r t tre nya skol-
let blev d e t m ö jligt a tt p å b ö rja e n
och rumsligt. H är ska barnen känna att de kan
växa och ta plats.
Så e tt konkret exem pel på utform ningen
av klassrum. Klass fyra och fem samsas i sam ­
ma skolhus. Klassrummen är spegelbilder av
varandra m en ändå m ed olika karaktär b e­
roende på väderstreck,
färgsättning och en va­
riation i utformningen.
De gula pardörrarna
som leder in i huset är
hårt åtgångna av da­
gens många passager,
och från den lilla blåmålade tam buren m ed
en nisch m ed figurer
som ger fornnordiska
associationer kommer
eleverna till var sitt
kapprum i m ättat rött
respektive grönt. Från
kapprummens relativa dunkel träder eleverna
in i klassrummens ljus där sydsidans fönster
vetter m ot en tät grönska av al, rönn och hägg
som silar ljuset under den ljusa perioden.
I fyran är ett viktigt tem a under året
bekantskapen m ed nordisk mytologi och
Ö vre bilden: I e n klass fyra
kan d e t ib la n d bli m y ck et
stilla, t a n k a r kan falla till ro.
H ö stm ö rk re t h a r ä n n u in te
lo c k a t fram e ld e n i sp risen
och fo rtfa ra n d e silas lju set
g e n o m g rö n s k a n in g e n o m
fö n s tre n .
Undre bilden: D en rö d a
fä rg e n i fe m m a n s k a p p ru m
g e r v ä rm e o ch fö rstä rk e r
u p p le v e lse n , so m d e t o m ­
slu ta n d e ru m m e t g e r, av
a tt v a ra p å p la ts.
35
K a p p ru m m e t - h ä r s e x a n s - h a r till u p p g ift a tt ta e m o t in te b a ra
e le v e r u ta n alla k lä d e r o c h skor. V arm a k lin k erg o lv to rk a r u p p
och g ö r sk o r o ch k lä d e r fä rd ig a a tt a n v ä n d a till n ä s ta ra st.
vikingatid. I fyrans klassrum finns därför en
öppen spis som kan skapa stämning av hur de
kunde vara förr i tiden. Spisen, som också vi­
sat sig vara ett underbart pedagogiskt hjälp­
medel, är utform ad av arkitekten och slöjda­
ren Bengt Lidström, skolans egen morfar. I
femm ans klassrum finns som variation ett ga­
velfönster genom vilket träden utanför ytter­
ligare kan begrundas och på så sätt skapa en
förtätad relation till ett av femm ans bärande
tem an, botanik.
Färgsättningen är hållen i gula färger och
gardiner och m attor tar upp samma färgskala.
36
D et finns gråmålade
platsbyggda skåp och lå­
dor i trä för eleverna och
på klassrummets bakre
vägg finns m öjlighet att
visa barnens bilder. Från
taket hänger lam por
m ed vita tygskärmar
som kom pletteras av
stämningsskapande
väggarmatur. M ateria­
len inne i klassrummen
är lätta att känna igen
alltifrån väggarnas boasering av spontad träpa­
nel, golvens linoleumm atta till takens rågfärgade träullsskivor.
I det som kallas Waldorfskolans högsta­
dium, det vill säga klasserna nio till och m ed
tolv, samsas eleverna i samma byggnad där de
egna hemklassrummen är basen för det myck­
et intensiva sociala livet i högstadiets kafé. Där
träffar eleverna inte bara varandra utan också
sina lärare som alltså inte försvinner till ett
avskilt lärarrum. Högstadiet var det första nya
hus som byggdes men står redan nu inför en
utbyggnad eftersom elevantalet i klasserna
ökar m er än vad som var föreställbart bara för
fem år sedan. Fortfarande kom m er högstadiet
att bibehålla den karaktär som alla överraska­
des av och kom att älska. Denna banala bygg­
nad visade sig innehålla en stor ljus rymd i vil­
ken elevernas alla dröm m ar och tankar kunde
virvla runt. A tt stiga in, från den lilla trånga
passagen, i uppehållsrum m ens generösa luf­
tighet var härligt. H är kunde det sociala livet
utvecklas m ed all den dynamiska kraft som de
äldre tonåringarna besitter. Här behövs inte
maningen till återhållsamhet inför arbetet i
klassrummen. Snarare manar själva klassrum­
m en på högstadiet, trots att de fortfarande er­
bjuder volym och färgmodulerat ljus, till kon­
centration och stillhet.
På högstadiet bedrivs inte all undervisning
i hem klassrum m en utan en hel del undervis­
ning äger rum i facksalar. I vart och en av
dessa m öter eleverna nya upplevelser, nya
karaktärer. I den naturvetenskapliga lilla hör­
salen är de fyra elem enten, jord, vatten eld
och luft gestaltade i e tt rum som kan ge asso­
ciationer till västerbottniska rundlogar. Jor­
den är representerad i skiffergolv m ed en li­
ten mosaik av ädla stenar från vänorten Petro­
zavodsk i ryska republiken Karelen. V attnet
finns representerat i ett tappställe m ed en
vask av Höganässtengods m ot grönglaserat
kakel, elden finns täm jd i den gamla järnspi­
sen och luften får sin särskilda kvalitet synliggjord när den upplevs genom de m unblåsta
fönsterglasen i sina varierade färgnyanser.
Antroposofi och arkitektu r
Waldorfskolan är en av antroposofins många
verksamhetsområden. I Sverige har den antroposofiska arkitekturen blivit mycket upp­
märksammad genom den nu avlidne arkitek­
ten Erik Asmussens verk vid Steinerseminariet
i Ytterjärna söder om Stockholm. Hans orga­
niska arkitektur är både helt annorlunda än
vad vi är vana att se och samtidigt på ett svårbeskrivet sätt förankrat i svensk eller nordisk
arkitektur. D en särskilda estetik som hans
byggnader är uttryck för kan beskrivas som ex­
pressionistiskt organiska, besläktade m ed verk
av den ungerske arkitekten Imre Makovecz,
den tyske arkitekten Erik Mendehlsson och
amerikanen Frank Lloyd Wright.
I Umeå är de arkitektoniska visionerna be­
tydligt m odestare. Tankar om förhållandet
mellan skolans inre liv och arkitekturens kan­
ske liknar dem som ligger tillgrund för den
antroposofiska arkitekturens verksamhet,
m en inspiration till skolans gestaltning har
häm tats främ st från den regionala vardagsarkitekturens anonym itet. U m eå W aldorfskolas arkitektur är traditionell, byggd m ed tradi­
tionens omsorg om detaljer, låt vara lätt va­
rierad och färgsatt på ett m indre konventio­
nellt sätt.
Avslutningsvis vill jag framhålla enkelhe­
ten i alla byggnader. M aterialen är välkända,
byggtekniken i de små husen begriplig, inte
m inst eftersom allt byggande sker på plats.
D e eftergifter som gjorts för m indre bra tek­
nik, som vattenspolande toaletter och vatten­
buren elvärme, försöker vi förlåta oss själva
för. Vår m ålsättning är att ge eleverna det
bästa och vackraste vi förmår. D et är inte re­
volutionerande, det är inte perfekt m en sko­
lan är älskad av många elever, föräldrar och
lärare och det är m ycket nog.
37
BO BERGE
D et p itto re s k a k u s tsa m h ä lle t R atan ä r e n s lu m ra n d e idyll m e d a n o r lå n g t
tillb a k a i tid e n , u p p s k a tta t såväl av å r e tr u n tb o e n d e so m f ritid s b o e n d e .
38
Finns det arkitektur i Ratan?
BO
BERGE
Ratan kan vid en första anblick tyckas vara en i m än gd en av traditionella
byar i V ästerb otten. En slum rande idyll som efter en storhetstid - då
Ratan var d en en d a ham nen i Norrland som h ade rätt att bedriva sjöfart
direkt till u tlan d et - återgått till att bli en vardagsm iljö för d en fåtaliga
fa stb o en d e b efolk n in gen . Byn har d essu to m blivit en uppskattad fritidsmiljö och en utmärkt hamn för fritidssjöfarten. I det till synes traditionella
döljer sig d ock en särprägel fram vuxen ur en historisk bakgrund som är
unik. Ett riksintresse väl värt att vårda.
Ratan är e tt resultat av m ötet mellan hav och
land där naturens förutsättningar för sjöfart
förenas m ed människans behov att färdas
vida över haven. Tidigt kom statliga fyrvaktare; tullare och lotsar att knytas till verksam he­
ten i stapelham nen. Byn och ham nen skyddas
av Nordklubben, Båkskäret och Sörklubben
och ham nlagunen utgör ett väl avgränsat och
slutet landskapsrum. D e många odlingsmar­
ker som finns spridda i skogsskiftena ru n t byn
och intill ham nen berättar om ett slitsamt liv
som krävde odalsmannens kunskaper vid si­
dan om statstjänstem annens nit och redlig­
het. Av fiskebodarna anas ytterligare u t­
kom stm öjligheter som kom plem ent till an­
dra sysselsättningar. Man undrar om inte
dessa betingelser sam m antaget utgör grun­
den för det som vi idag benäm ner det långsik­
tigt hållbara eller det ekologiskt uthålliga. Ur
tillväxtsynpunkt har det dock visat sig inte
hålla m åttet. N yttosjöfarten har sedan länge
upphört. D e små lägdorna som en gång var
livgivande landskapsrum i skogen växer igen,
förbuskas eller planteras m ed gran, och fisket
bedrivs enbart som fritidssysselsättning i
kam p m ed de allt vanligare sälarna.
Från landsidan finns tre vägar till Ratan.
D en äldsta vägförbindelsen, från Bygdeå, när­
m ar sig byn från norr och rundar klipporna i
topografin m ed den följsam het som tidens
teknik krävde. Landsvägen kom m er in i byn
utm ed lotsgärdan som öppnar landskapet ner
39
m ot ham nen m ed bebyggelsen huvudsakligen
på ovansidan bygatan. Den nyare vägen från
Djäkneboda är rakt stakad och på höjderna
ovanför Nötmyran anar man havet en första
gång innan det försvinner bakom skogsridån
och blir synligt först när man har passerat
Gam m bostättan och svänger in i byn mellan
Granströmska gården och det före detta caféet
intill magasinet. D en gamla stigen till Ratan
från Djäknebodahållet - som möjligen använ­
des av trupperna under 1809 års krig - närmar
sig Ratan från Långmyrsjön längs Nilssons och
Edstedts gärdor, och når byn vid raden av ladu­
gårdarna bakom bostadshusen längs bygatan.
Jordbrukets centrala roll i det gamla tjäntem annasamhället framhävs av lotsgärdans öpp­
na landskap mellan bygatan och fiskebodarna
invid den norra inseglingsrännan. Aven de små
lägdorna i skogsmarkerna runt byn påm inner
om statstjänstemannens slit för uppehället och
gör fortfarande vandringarna längs de gamla
stigarna och utmarksvägarna upplevelserika
m ed sina ljusa avgränsade landskapsrum i den
norrländskt karga skogen.
Ham nen e tt avgränsat
landskapsrum
Från havet visar Båken och fyrar­
na vägen in m ot kusten och
efter den trånga passagen
mellan Ledskär och Sörklubben eller via gattet
från norr öppnar sig den
slutna ham nlagunen i ett
stilla och avgränsat land­
skapsrum där magasinet
och bebyggelsen kring
bygatan hälsar besökan­
de välkomna till en skyd­
dad plats vid den åter­
ställda kajen m itt i byn. Platsen får en särskild
atmosfär i vetskapen om att här ute på redden
utspelades det sista krigshändelserna i svens­
ka farvatten m ed den svenska flottan som
landsatte trupper och senare samfällt besköt
den förföljande ryssen under 1809 års ”Affair
vid R atan”.
Bebyggelsen i Ratan har växt fram längs by­
gatan m ed ham nplanen som ett naturligt of­
fentligt rum i brännpunkten mellan land- och
sjötransporter. Inslagen av offentliga byggna­
der torde vara ovanlig i en by av denna storlek.
A R KIV
BO SUN DIN/VÄSTERBOTTENS
MUSEUMS
Dessvärre finns också ett sentida slentrianmäs­
sigt format tillskott i form av en stadsgata med
m odem a parhus som tillkommit utan någon
som helst omsorg eller känsla för platsens själ.
D et är märkligt att vår tids bidrag till bebyggel­
sen ska behöva uppvisa en så fadd arkitektur.
D en m est särpräglade byggnaden i Ratan
är nog Båken. D en är byggd för att synas. Väl­
dig i sin resning m ed enkla och rena linjer har
den väglett sjöfarare från seglingsfartygens
epok fram till dagens fritidsseglare. Landm är­
ket är också väl synligt från byn och tar själv­
säkert sin plats i landskapsrum m et kring
ham nen. M ed sin åttakantiga form m ed svagt
innåtlutande väggar och toppigt avslutande
tak och sin polkagrisartade färgsättning liknar
den inget annat byggnadsverk i trakten.
På Skäret finns ytterligare en byggnad för
sjöfartens väl och ve. D en lilla vita, vackert
D en g a m la m a re o g ra fe n lig g e r v id h a m n e n i R atan o c h i d e n
h a r v a tte n s tå n d e t m ä tts allt s e d a n s lu te t a v 1 8 0 0 -ta le t.
Den nya m a re o g ra fe n lig g e r so m väl ä r
på e n m e r u n d a n sk y m d p la ts.
proportionerliga fyren. Formad som en kyrka
m ed tornet - också det åttkantigt - m ot öster
har den givit hopp och väglett sjöfarare förbi
grynnorna den smala sjövägen m ot den skyd­
dade ham nens frid och harmoni.
BO BERGE
I mareografema avspeglas idealen
Ytterligare en åttkantig byggnad m ed kopp­
ling till sjöfarten finns att beskåda i ham nen.
Mareografen har sedan slutet på 1800-talet
registrerat vattenståndet i havet till båtnad
för sjöfarare som därigenom bättre kunnat
ana grynnornas läge under havsytan. Som ett
41
AR KIV
MUSEUMS
CURT DAHLGREN/VÄSTERBOTTENS
T u llg ård en i R atan
in ry m m er id a g e tt
m y ck et u p p s k a tta t o ch
v ä lb e sö k t K ulturum .
lusthus utan insyn har den stått stadigt på sin
rustika stensockel, och m ed sin lätta brygg­
konstruktion har den givit ham nom rådet en
diffus prägel av vetenskap vid sidan om de
praktiska bestyren kring lastning och lossning.
Den sparsmakade framtoningen profileras av
entrén formad som en förstukvist m ed sadeltak
under mareografens toppiga krön.
I sin sentida nam ne på Ledskär har det sir­
ligt småskaliga förbytts m ot rå betongbrutalism. Direkt på klippan har den nya mareografen en bister fyrkantighet m ed vattenutkastare på taket värdig en fotbollsstadion och
betongbleck över fönstergluggen som klarar
Stornorrforsens vattenm ängder. Väderskyd­
det kring entrédörren är som ett förvuxet
dörrfoder tagen från något atom bom bssäkert
42
skyddsrum. I sitt fullständigt hämningslösa
formspråk, skapat på något ritbord i södra
Sverige, är byggnaden i sitt totala främlings­
skap en sevärdhet.
Flera offentliga byggnader
Bland de offentliga byggnadsverken i byn har
Tullgården den värdigaste resningen. Den
symmetriska uppbyggnaden och den högres­
ta trappan stärkte uttrycket för överheten vil­
ket kanske kunde behövas m ed tanke på läget
långt från ham nen och m ed en entré oriente­
rad m ot skogen i stället för m ot de sjöfarande.
Som så mycket annat inom det offentliga
uppfördes den m ed storstilad m yndighet när
den egentligen inte längre behövdes. Ratans
ställning som enda stapelham n i N orrland var
R öseska g å rd e n
lig g e r m e d lå n g sid a n
t ä t t m o t b y g a ta n .
överspelad även om sjöfarten fortsatte som
tidigare. Dagens användning som kultur- och
n aturrum och gästgiveri är en sällsynt lyckad
förnyelse.
I bjärt kontrast till tullm yndighetens ståt­
lighet står skolbyggnaden. D et dim inutiva
lärosätet är en ombyggd bagarstuga som un­
der nitton år i det tidiga nittonhundratalet var
hem visten för byns unga fram tidshopp där
surdegen om vuxenlivets hem ligheter ivrigt
jäste. D e stora fönstren gav en luftig inram ­
ning för introduktionen till kunskapens värld.
E ntrépartiet på den ena gaveln, där barnen
S k o lh u se t ä r i själva v e rk e t en o m b y g g d b a g a r s tu g a
so m u n d e r e tt p a r d e c e n n ie r fick g ö ra tjä n s t so m skola.
43
slussades in till vuxenvärldens mystik, ger
byggnaden en egen prägel.
Granström ska gården är en näst intill herrgårdsliknande byggnad förlagd i bygatans för­
längning norrifrån. Man tror att ursprunget
uppfördes före kriget 1809 som en enkel par­
stuga. I början på det förra seklet fick huset
sin nuvarande utform ning m ed de flygelliknande utbyggnaderna m ed valmat tak i en
våning på de båda gavlarna, verandan m ot
trädgården och förstugan m ed veranda på an­
dra våningen. Utblicken från den övre veran­
dan i kvällsskymningen ger en vilsam vy över
ham nen och trafiken på bygatan i den tvära
svängen förbi det som en gång var byns café.
U nder Tekla Granström s tid huserade såväl
Konsum som posten i byggnaden.
L ängs d e h a lv t ig e n v u x n a v ä g a rn a
BO BERGE
a n a s ä n n u te g a r n a
i b y n s u tk a n t.
D en gula före detta lotsbostaden m itt
em ot ham nen har drag av stadsvilla, väl pro­
portionerad m ed balkong och burspråk m ed
välvt tak vänt som sig bör m ot ham nen. Lot­
sarnas dubbelnatur som statstjäntem än och
odalsmän går igen i ladugården m ot skogen
bakom villan och tidigare har även en dräng­
stuga legat inom fastigheten. Kontrasten m el­
lan stadsvillan och ladugården hör till det som
ger Ratan dess särprägel som det statstjänstemannasam hälle det en gång var.
Röseska gården, gul m ed bruna fönsteroch knutfoder, har en angenäm stram het i sin
gestaltning där den ligger m ed långsidan m ot
tä tt m ot bygatan - nästan som i ett påbörjat
stadskvarter. Fasaden är väl bearbetad m ed
liggande panel under fönsternivå och stående
locklistpanel m ed triangelform ade fönsteröverstycken vid de luftiga fönstren. Med sin
långsmala form, generösa fönstersättning och
sparsmakade detaljer skulle huset kunna vara
häm tat från Väst på stan i storstaden Umeå.
Små prydliga bostäder
V id sidan om dessa byggnader som stilmäs­
sigt utm ärker sig i byabebyggelsen finns gott
om små prydliga bostadshus, ofta relativt
korta och breda träbyggnader i en och en halv
våning m ed tegeltak och fasader färgade i tra­
ditionell Falu rödfärg m ed vita knutar och fo­
der. D e är nästan undantagslöst orienterade
längs bygatan m ed uthus, bagarstugor och
små ladugårdar vända m ot skogen bakom.
Lustigt nog finns endast två bostadshus och
en gammal parstuga norr i byn m ellan byvä­
gen och ham nen. Lotsgärdan har hållits in­
44
AR KIV
MUSEUMS
BO SUN Dl N/VÄSTERBOTTENS
takt m ed de gamla betesm arkerna tä tt inpå
byn vilket tillförsäkrar de flesta bostadshusen
en betagande utsikt över ham ninloppen och
Båkskäret. D en blandade bebyggelsen hålls
samman av husens placering m ed långsidan
m o t bygatan, de traditionella trästaketen, de
vackra gårdsbildningarna m ed sin lummiga
vegetation. N är m an rör sig längs bygatan
skänker lotsgärdan och utsikten över ham nin­
loppen en känsla av en befriande öppenhet
vid sidan om den relativt slutna privata sfär
som bebyggelsen m ed sin prydlighet och pie­
te t värnar om.
D et enda som m inner om den gångna stor­
hetstiden under sjöfartseran är hamnmagasi­
n et intill den förfallna granströmska kajen.
Där tidigare en febril handel m ed trävaror och
kol bedrevs finns idag kök, toaletter och
dusch m ed tvättm öjligheter för den säsongs­
bundna fritdssjöfarten. M ed en enkelhet i det
tim rade utförandet, det långa sadeltaket och
de små dörrarna m ot ena långsidan m inner
det om en tid då fram tidstron mera hängde
samman m ed den egna arbetsinsatsen än tillväxtframkallande investeringsresurser. D et
vore en nåd att stilla bedja om att även den
granströmska kajen kunde återställas till
brukbart skick.
D et som gör Ratan intressant ur arkitekto­
nisk synpunkt är samverkan mellan det natur­
liga och kultiverade landskapets rum och be­
byggelsen m ed dess utform ning och rumslig­
het. Bebyggelsen har etablerats på landska­
pets villkor och tillåtits att finna sin egen prä­
gel där blandningen mellan det offentliga och
det privata bidrar till byns särart i hög grad.
H a m n m a g a s in e t m e d
G ra n strö m sk a g å rd e n i fo n d e n .
D e stora variationerna i bebyggelsens arkitek­
tu r förenas till en helhet genom den omsorg
som präglar de enskilda byggnadernas form ­
språk och detaljer. Mångfalden i gestaltning
och bebyggelsens samspel m ed landskapet
skänker tillsammans m ed de gem ensam ma
strukutrella bebyggelsedragen en m ångfacet­
terad och väl sammanhållen livsmiljö. De ar­
kitektoniska kvaliteterna är en viktig del av
riksintressets kulturm iljövärden.
45
Kalle N o rd b o s tå r fö r e tt av fö rsla g e n i ö v n in g s p ro je k t fö r 1 -å rs s tu d e n te r
vid T ra n s p o rta tio n D esign P ro g ra m m e . D et n o rrlä n d sk a fjä lla n d s k a p e t som
tå g e t p a ss e ra r å te rs p e g la s i d e k a n tig t re n o d la d e lin je rn a vid d e n fö n s te r­
lösa sid an av k o rrid o re n .
46
Designhögskolan i Umeå
MONICA
VON
STEDINGK
U tb ild n in g e n i in d u s trid e s ig n v id D e s ig n h ö g s k o la n i U m e å s ta rta d e s
1 9 8 9 o ch d e n fö rs ta fä r d ig a k u lle n a v in d u s trid e s ig n e r u te x a m in e r a d e s
fy ra å r s e n a re . U n d e r d e n tid so m g å tt h a r b å d e u tb ild n in g o ch fo rs k n in g
v id D e s ig n h ö g s k o la n n å tt v ä rld s ry k te o ch U m e å h a r k o m m it a tt b li e tt
k ä n t b e g r e p p i d e t g lo b a la in d u s trid e s ig n s a m h ä lle t.
I vardagsammanhang och i diskussioner om
design pratar m an ofta om formgivning som
rör keramik, husgeråd och m öbler - inte
m inst betonar media ofta dessa aspekter av
design. M er sällan h ittar m an recensioner
som behandlar nya produkter som till exem ­
pel ögontrycksmätare eller skogsmaskiner.
Dock gäller för en professionell industridesig­
ner att utform a design inom en m ängd olika
produktom råden. Alltså inte att designa eller
utform a ett unikt glas, en skål eller ett
smycke, utan att bidra vid utvecklingen av
serietillverkade produkter som till exempel
term ostater, m anövreringspaneler, m otorså­
gar, ambulansbårar, brödrostar, inform a­
tionssystem, m obiltelefoner eller toalettsto­
lar. M ed en grov förenkling kan m an säga att
m edan den enskilde konstnären eller konst­
hantverkaren har ett personligt förhållnings­
sätt till m aterialet och sin produkt, så betonar
industridesignern aspekter som användbar­
het, hållbarhet, miljövänlighet, kostnader
och företagsidentitet. Likaså betonar indu­
stridesignern funktionens betydelse, liksom
sam arbetet m ed personer som representerar
andra yrkesområden. En förmåga att se bo rt­
om objektet och kunna förstå användarens
krav är därför viktiga egenskaper hos en de­
signer. M od att inte acceptera uppenbara el­
ler vedertagna lösningar är också en förutsätt­
ning för kvalificerad produktutveckling.
Dessutom krävs fantasi, kreativitet, förmåga
att kom m unicera såväl genom ord som via
skisser och inte minst, förmågan att skapa
synteser, att kunna angripa och inbegripa alla
form er av multidisciplinära problem ställ­
ningar och influenser till en fungerande hel­
het.
47
Form, fu nktion och användare
Kort om utbildningen vid Designhögskolan
D e sig n h ö g sk o la n i U m eå h a r i d a g to ta lt 88 s tu d e n te r o c h varje
å r a n ta s o m k rin g 12 nya s tu d e n te r till b a su tb ild n in g . Till d e tta
k o m m e r cirka tio sö k a n d e n , såväl sv e n sk a so m u tlä n d sk a a tt
a n ta s till d e tre re sp e k tiv e p å b y g g n a d s p ro g ra m m e n .
För a tt a n ta s till u tb ild n in g e n krävs, fö ru to m g ru n d lä g g a n d e
b e h ö rig h e t för h ö g sk o le stu d ie r, k o n stn ä rlig b e g å v n in g och
u tp rä g la d e an lag för industridesignyrket. Ca 30% av s tu d e n te rn a
k o m m e r från a n d ra lä n d e r ä n Sverige: S ydkorea, USA, A rg en tin a,
A ustralien, M alaysia, L atinam erika o c h d e flesta e u ro p e isk a
lä n d e rn a . U tb ild n in g e n o m fa tta r 200 p o ä n g u n d e r to ta lt 5 års
stu d ie r. S tu d e n te rn a kan välja a tt e fte r tr e å r sp e c ia lisera sig
in o m n å g o t av d e tr e m a g is te rp ro g ra m m e n . T ra n s p o rta tio n
D esign-, A d v a n ce d P ro d u c t D esign- o c h In tera ctio n D esign
P ro g ra m m e . D essa g e n o m fö rs p å e n g e lsk a . D e sig n h ö g sk o la n
e rb ju d e r också e t t a n ta l 5 -p o ä n g sk u rse r i d e sig n fö r s tu d e r a n d e
so m ej ä r a n ta g n a vid n å g o n a v d e s ig n u tb ild n in g a rn a .
D e sig n h ö g sk o la n i U m eå är i d a g le d a n d e in o m in d u stri­
d e s ig n o m rå d e t. I H ö g sk o le v e rk e ts u tv ä rd e rin g Designhögskolor
i Sverige (2000) p la c e ra r sig D e sig n h ö g sk o la n vid U m eå u niversi­
t e t i d e n a b so lu ta to p p e n : "D e s ig n h ö g sk o la n i U m eå ä r d e n av
la n d e ts d e s ig n h ö g s k o lo r so m ä r m e s t u tv ec k lad v a d g ä lle r s tu ­
d ie u p p lä g g n in g , m e to d ik och p e d a g o g ik ."
48
För en industridesigner är till exem pel kun­
skap om olika m aterial viktig: Vilka material
åldras vackrast? Ar plast lättare än trä? Kostar
stål m er än alum inium ? I analysskedet står
designern inför många avvägningar om vilket
alternativ som passar bäst för respektive än­
damål. Vidare gestaltar en skicklig designer
produkten där form en beskriver, uttrycker,
signalerar och identifierar produkten till en
funktionell och em otionell helhet. Praktiska,
tekniska och konstnärliga kunskaper och för­
hållningssätt är alla lika betydelsefulla: Funk­
tion utan form är lika ointressant som form
utan funktion. Bakom starka produkter finns
därför som regel ett nära sam arbete mellan
forskare, ingenjörer, konstruktörer, företags­
ledning, marknadsförare och designer. D et
multidisciplinära arbetssättet i sin tur innebär
behov av att skapa sam förstånd —vilket krä­
ver ett stort intresse för människor, psykolo­
gisk vaksamhet och inte m inst empati.
Funktionsbegreppet är centralt för pro­
duktutveckling inom industridesign. Begrep­
p et har under de senaste decennierna vidgats
till att förstås som inte bara ett tekniskt b e­
grepp, utan också som ett fysiskt, ergono­
miskt, psykologiskt, m iljöinriktat och ekolo­
giskt begrepp. M an ser här en utveckling av
H enry Dreyfus begrepp "human enginee­
ring” och av de tankar om att produkter också
m åste anpassas till människans förutsättning­
ar och behov, som lanserades i den epokgö­
rande boken Designing for people på 1950-talet. D et räckte inte längre m ed en vacker ex­
teriör eller en vackrare vardagsvara. I design-
processens inledande fas är det därför inte
ovanligt att ansträngningarna även inriktas på
att analysera de funktioner som en produkt
skall uppfylla. ”Universal design” har idag bli­
vit ett uppm ärksam m at begrepp inom indu­
stridesignom rådet och kan ses som en utveck­
ling av denna m er socialt inriktade designtra­
dition. A rbetssättet här innebär att produkter
och m iljöer anpassas till såväl unga och äldre
som till personer m ed olika funktionsnedsättningar. A nvändarsituationen är således inte
bara en utan designern bör kunna referera till
ett b rett spektrum av varierade situationer
för olika användare.
Förutom den starkt projektorienterade in­
riktningen som är karaktäristisk för pedago­
gik och arbetssätt vid Designhögskolan, ingår
teoretiska kunskapsblock och självständigt
arbete vid utbildningen. Pedagogiken om fat­
tar såväl konstnärliga äm nen som teknik,
m arknadsföring och ekonomi. A tt utbild­
ningen vilar på konstnärlig grund betyder inte
att de studerande ska bli konstnärer, utan att
e tt konstnärligt förhållningssätt och synsätt
utgör basen för utbildningen. D etta är viktigt:
D et konstnärliga förhållningssättet är av stor
betydelse, inte m inst i skapandeprocessen el­
ler vid representation av det som skapats;
skisser, bilder, fysiska och digitala modeller.
Tre exem pel från Designhögskolan
Låt oss nu ta del av tre olika typer av projekt
utförda vid Designhögskolan. Dessa har valts
u t av ett hundratal för att visa bredden på
inriktningar som kan förekom m a i projekt­
form samt för att illustrera övergripande mål
m ed utbildningen. Ett designprojekt i verk­
ligheten handlar dock om förutsättningar
som sträcker sig längre än dessa projektarbe­
ten. Produktutveckling är förbundet m ed
om fattande tids- och kostnadskrävande pro­
cesser, ibland under flera år. Till exem pel tog
det tio år att utveckla Vagn 2000 för SL
(Stockholms lokaltrafik). H är engagerades
genom åren en rad designer och andra yrkes­
kom petenser i det stora utvecklingsarbetet
m ed tunnelbanevagnen såväl exteriört som
interiört.
Tågtrafik - transportdesign
Future N ight Train för Tågkom paniet AB får
här exemplifiera hur ett tio-poängs övningsprojekt och grupparbete under det första
årets inledande term in vid en av m agisterut­
bildningarna kan se ut. D etta projekt genom ­
fördes vid m agisterprogram m et för Trans­
portation Design våren 2001. I denna första
årskull som just startat sina studier i trans­
portdesign fanns här en brokig skara av stu­
denter m ed kulturell tillhörighet i länder som
Mexico, Australien, Storbritannien, Kanada,
Sverige och Danmark, tillsammans 8 stycken
m ed en kandidatexam en i Industriell design
från sina respektive hem länder.
D enna gång var det Tågkom paniet AB som
tog initiativ till sam arbete m ed Designhög­
skolan. Tågkom paniet AB, ett norrländskt
nystartat järnvägsföretag som ansvarar för
nattågstrafiken på Ö vre N orrland sedan janu­
ari 2000, var i behov av nya och bättre lös-
49
Patrik P a lo v a a ra s skisser illu stre ra r e n f ly h ä n t te k n ik . D e sig n e rn u tv e c k lar sitt
tä n k a n d e g e n o m a tt p rö v a d e s ig n e n ur olika p e rsp ek tiv . F örsla g e n fö rä n d ra s ,
fö rk a sta s, fö rn y a s o c h fö r p å så s ä tt k o n c e p tid é e rn a fra m å t i ra sk ta k t.
50
ningar m ed avseende på interiören i sina vag­
nar. Idag hyr m an vagnar från SJ vilka man
anser vara i dåligt skick vad avser formgivning
och design - det har inte utvecklats någon så­
dan de senaste 3 0 -4 0 åren. Man har nu am bi­
tionen att vidareutveckla servicen för dagens
resenärer som blivit alltm er kräsna vad gäller
kvalitén vid resor m ed flyg, buss och privat­
bil. 1 projektets målformulering ville Tåg­
kom paniet att det skulle framgå att m an är ett
norrländskt företag, och därför fick gärna den
”nordiska” och ”norrländska” identiteten be­
tonas: En lokal estetik skulle prägla utform ­
ningen och utförandet av konceptförslagen.
Projektets mål innefattade att utveckla en
flexibel interiör för en sovkupé m ed möjlig­
h et att variera antalet passagerare. K onceptet
skulle innehålla såväl funktionella, estetiska
som tekniska lösningar. Utöver detta ville
m an också gärna se förslag på idéer om
vagnexteriörens grafiska utformning och där­
m ed på en utveckling av nuvarande företagsidentitet.
också att låta forskningsfas och designfas
överlappa varandra så att tester kunde utföras
m ed användarna. I överenskommelsen m ed
Tågkom paniet skulle varje student dels indi­
viduellt inkom m a m ed egna konceptförslag,
dels skulle i en avslutande fas ett helhetsför­
slag som kom binerade alla studenters idéer
och koncept presenteras.
Realistisk situation
En intressant aspekt av projektet Future
N ight Train är just den realistiska situation
som studenterna m ötte i projektet. Dialogen
m ed representanter från Tågkom paniet AB
sam t förutsättningarna för projektet var u p p ­
bunden av olika krav, då utgångspunkten var
befintliga tågvagnar. U ppgiften handlade om
att utform a en interiör som inte fick påverka
Umar Hanifs
u tfo rm n in g av
flexibel so v k u p é.
U ppläggning och m etod ik
U nder de tio veckor som kursen pågick, var
sex veckor reserverade för projektarbetet. I
detta ingår - förutom att utveckla sam t pre­
sentera förslag - ett forskningsarbete baserat
på olika m etodiska inslag som intervjuer, ob­
servationer, informationssökning och bench­
marking, vilket betyder att den aktuella pro­
dukten jämförs m ed liknande produkter på
marknaden. Parallellt m ed detta genomför­
des teoretiska studier i designmetodik, ergo­
nom i och presentationsm etodik. Syftet var
51
m kB å
■
Internationella magisterutbildningar
i industridesign
D e sig n h ö g sk o la n e rb ju d e r tre in te rn a tio n e llt in rik ta d e och
sp e c ia lis e ra d e m a g is te rp ro g ra m i in d u strid e sig n : T ra n s p o rta tio n
D esign P ro g ra m m e , A d v a n ce d P ro d u c t P ro g ra m m e o c h In ter­
a c tio n D esign P ro g ra m m e . De g e n o m fö rs på e n g e lsk a o c h g e r
u tb ild n in g e n i U m eå e n unik profil. Transportation Design h a n d ­
lar o m a tt utveckla och u tform a olika ty p e r av fo rdon, från p e rso n ­
bilar o c h kollektivtrafikfordon till hela tra n s p o rt- o c h fo rd o n ssy ste m . T ra n s p o rtin d u strin s p ro d u k te r ä r d e m e s t "d e sig n k rä v a n d e "
in o m in d u s trid e s ig n o m rå d e t o c h tr o ts d e t fa k tu m a tt Sverige
lig g er så lå n g t fra m m e i d e tta h ä n s e e n d e , h a r d e t in n a n D e sig n ­
h ö g sk o la n 1996 s ta rta d e u tb ild n in g e n i tra n s p o rtd e s ig n in te
fu n n its n å g o n s p å d a n u tb ild n in g i Sverige. D en är till o c h m e d
d e n e n d a i sitt slag i N orden.
Advanced Product Design o m fa tta r d e sig n av m å n g a olika
ty p e r av p ro d u k te r. U tb ild n in g e n fo k u se ra r på fö rd ju p a d fo rm ­
b e h an d lin g , a v a n c e ra d e p re se n ta tio n sm e to d e r, p ro jek tled n in g i
d e sig n m a n a g e m e n t, industriell o rg a n isatio n o c h konsultteknik.
K ontinuerligt s a m a rb e te p å g å r b lan d a n n a t m e d Ericsson, Nokia,
Electrolux o c h H usqvarna.
Interaction Design h a n d la r o m d e t kom plexa u tb y te t av infor­
m atio n m ellan m änniska och m askin. In terak tio n sd esig n inriktar
sig på a tt utveckla fö rm åg a n a tt utfo rm a såväl p ro d u k te n s fysiska
so m d e ss kognitiva g rä n ssn itt och a tt in teg rera d e m i p ro d u k te n s
to ta la utfo rm n in g . P ro g ra m m e t o m fa tta r d ärfö r ä m n e n som g ra ­
fisk d esign, HCI-teori (h u m an -c o m p u te r-in tera c tio n theory), d a ta ­
v e te n sk a p , kognitiv psykologi o c h stu d ie r rö ra n d e p ro to ty p e r för
g rä n ssn itt. M ycket talar för a tt k o m p e te n s a tt a rb e ta m ed intera k tio n e n m ellan a n v ä n d a re och p ro d u k t k o m m e r a tt bli e tt av d e
v iktigaste a rb e ts o m rå d e n a för e n in d u strid e sig n e r i fram tid en .
52
själva konstruktionen av vagnen, dvs studen­
terna måste ta hänsyn till befintliga tekniska
system som el- och ventilationssystem, och
ingenting fick påverka tågvagnarnas fönster.
O m studenterna exempelvis eftersträvade att
skapa större kupéer, sam tidigt som tågchassit
inte fick ändras, var de tvungna att noggrant
fundera över hur en reell utvidgning av vag­
nens chassi eller hur en påverkan av fönstren
skulle kunna undvikas. A spekter som ergono­
mi, m aterial och närmiljö skulle inbegripas i
designarbetet.
Utifrån detta började studenterna att ge­
nom föra observationer genom att själva följa
m ed som resenärer på nattåget mellan Umeå
och Stockholm. Samtidigt intervjuades pas­
sagerare, konduktörer sam t övrig personal,
dels för att analysera den nuvarande och b e­
fintliga produkten, dels för att studera kund­
grupperna. Pedagogiken vid Designhögsko­
lan ansluter, genomgående vid alla de fyra u t­
bildningsprogrammen, till den nordiska de­
signtraditionen att betrakta användarna som
huvudaktörer i designprocessen. D et är ett
perspektiv som i det här fallet leder till följan­
de frågor: H ur fungerar tågservicen? H ur ar­
betar personalen och vilken attityd har de i
förhållande till sina passagerare? Vilka m ed­
vetna eller om edvetna behov har privat-, res­
pektive affärsresenärer? Vilka är de fysiska
behoven? H ur ska städpersonalen effektivt
och skonsamt kunna sköta sitt arbete? Paral­
lellt bedrev studenterna studier i västerbott­
nisk kultur- och arkitekturhistoria sam t i et­
nologi där exempelvis hantverkstraditioner
var föremål för kunskapsinhäm tningen. M ed
S tu d e n te rn a s id é e r o ch k o n c e p t k o m b in e ra d e o c h s a m la d e
i e tt h e lh e tsfö rsla g . D en rö d a fä rg e n h a r h ä m ta t in sp ira tio n
frå n klassiska trä h u s i N orr- o c h V ä ste rb o tte n .
stor entusiasm satte sig studenterna in i det
”nordiska” sättet att leva.
Presentation
N är resultatet från studenternas arbete låg
färdigt presenterades förslag på helhetslös­
ningar m en även utform ningar på detaljnivå
förekom, alltifrån hela kupéer till belysningsoch informationssystem sam t enstaka bord
och sängar.
Kalle N ordbo från Danm ark presenterade
ett intressant arbete m ed hur ljussättningen
skulle kunna utform as i tågkorridorerna. Han
skapade olika koncept för belysning under
n att och dag m ed förslag på ljus- och färgsätt­
ning som representerade de fyra årstiderna.
En annan tanke var också att ge vagnskorrido-
rerna olika utform ning för att underlätta
känslan av att veta ”var m an befinner sig” i
förhållande till sin egen vagn. Inte m inst illus­
trerar dessa olika förslag att miljö och atm os­
fär kan påverkas på ett enkelt, billigt och miljövänligt sätt.
I presentationsfasen produceras digitala
m odeller och visualiseringar av designen, en
del av projektet som anses m ycket viktig. Inte
bara i undervisningssammanhang gäller det
för designern att m otivera sin design, m ateri­
alet m åste framställas så att det m otiverar och
understryker designen och designerns argu­
m entation. Redan under designprocessen har
studenten/designern skapat alternativa lös­
ningar och utvecklat valda delar genom att
arbeta m ed skisser, m odeller och digitala 3D
modeller. I det projekt som här presenteras
arbetade alla studenter fram sina förslag i Ali­
as designprogram, ett digitalt hjälpm edel för
att arbeta i tredim ensionell form m ed oerhört
realistiska effekter. En m odell som byggs upp
i e tt designprogram kan återges m ycket verk­
lighetstroget, som i en kameralins - vilket bil­
derna från detta projekt illustrerar.
Utveckling av motorsåg - produktdesign
Koncept motorsåg av Jakob Pettersson är ett
examensprojekt från våren 1999 utfört under
10 veckor på kandidatnivå m ed Husqvama AB
som samarbetspartner. I det här fallet var det
Jacob Pettersson som tog kontakt m ed företa­
get. D etta examensarbete har en stark inrikt­
ning m ot ergonomi och illustrerar hur en desig­
ner använder funktionsmodeller och tester
m ed användare. Genom ett handfast arbete
53
F u n k tio n sm o d e lle n är
så n ä ra d e n v erk lig a
p ro d u k te n som
m ö jlig t o ch ä r o fta
tillv e rk a d i e n k e lt
m a te ria l. D en h a r e tt
o v ä rd e rlig t p e d a g o ­
g isk t v ä rd e i a r b e te t
m e d te s tg r u p p och
i a r b e te t m e d a tt
p ro v a fram e n idé,
fu n k tio n e llt eller
e ste tis k t.
m ed formen och funktionen utvecklades idéer
som ledde fram till helt nya användningssätt för
motorsågen - m ed stor betydelse för säkrare
arbetsförhållanden för arbete i skogen.
Designfrågeställningarna i detta arbete
kom att röra sig kring olika m öjligheter att
KRAV PÅ HANTERING
J a k o b P e tte rs s o n s
fu n k tlo n ssk isse r som
v isar d e v ik tig a ste
k raven so m s e d a n
optim era handgrepp och arbetsställningar.
Kvistning m ed m otorsåg utgör 7 5% av arbets­
tiden vid skogsavverkning för hand. För att
kom m a åt alla kvistar m åste m otorsågen vri­
das runt stam m en fyra gånger var sextionde
centim eter. H undra vridningar krävs per
fem ton m eter stam och vid kvistning av åtta
träd krävs sammanlagt åttahundra vridningar
m ed motorsågen. För att vridningen i så liten
utsträckning som m öjligt ska påverka handle­
den blev arbetet m ed att placera och utform a
motorsågens handtag av central betydelse m ålet var att utform a ett vridbart handtag.
Studenten hade också am bitioner att förbätt­
ra nuvarande placering av gasreglaget då en
nittio graders vridning m ed m otorsågen inne­
bär att endast tum m en kom m er åt gasen.
Utformningen ska bidra till
en bra arbetsställning
fu n g e ra d e so m
- Ergonomiskt utform ade grepp
- Bra vinkel på grepp under alla
arbetsm om ent
u tg å n g s p u n k te r
för d e t fö rsa tta
d e s ig n a rb e te t.
Sågkroppen ska vara
smidig och ha
bra balans
Lätt att - vrida
- rotera
- förflytta
54
Förutsättningar och m etod ik
Studenten specificerar olika krav på säkerhet
och hantering av produkten som är viktiga
användarsynpunkter att ta hänsyn till vid ar­
bete m ed produktdesign. Likaså redovisas
relevant olycksstatistik: Kast och okontrolle­
rade rörelser m ed m otorsåg befinner sig på
toppen. En m indre marknadsundersökning
visar att Husqvarna säljer en miljon m otorså­
gar per år, varav 25 000 i Sverige. M ålgrup­
pen är privata skogsägare som avverkar skog
för hand och denna kategori blir under exa­
m ensarbetet föremål för ergonomistudier
och funktionsanalyser.
För studierna m ed testgruppen utform a­
des en så kallad funktionsm odell i fullskalemodell. D en var gjord i trä och hade samma
m ått, vikt och balans som en Husqvarnas m o­
torsåg modell 350. Som en del av testarbetet
ingick för testpersonerna att ställa in önskad
längd, vinkel och form på handtagen. Samar­
b etet resulterade bland annat i att avståndet
mellan de två olika handtagen, sam t vinkeln
och tjockleken på det bakre handtaget kunde
fastställas.
I det färdiga resultatet presenterade stu­
denten två nya utform ade handtag, varav det
ena m ed kastskydd. G reppdelarna gjordes i
m jukt polym érm aterial för ett säkrare grepp
och distansen mellan m otor och handtag iso­
lerades m ed en gum m ikom ponent för att inte
fortplanta vibrationer till hand och arm. U tö­
ver detta möjliggjordes också manövrering av
gasen m ed pekfinger, istället för m ed tu m ­
men, vid en vinkling av motorsågen. I sin nya
utform ning kan denna vridas i horisontellt
läge m ed bibehållen ergonomisk handledsvinkel. D enna funktion existerar inte idag på
m arknaden vilket gjorde att studentens arbe­
te om edelbart erhöll mönsterskydd.
K astskyd de t foljer m ed det
främ re h andtagets lage
M o dellen ä r tillv e rk a d i full skala och se r p re c is u t so m d e n
fä rd ig a p ro d u k te n m e n s a k n a r d e s s fu n k tio n
K om m unikationsterm inal för hem tjänsten interaktionsdesign
Till skillnad från projekten m ed Tågkom pa­
niet AB eller Husqvarna AB utgår m agister­
studenten Niklas Anderssons arbete Cameo
från en hypotetisk frågeställning. Projektet
innebär utform andet av en helt ny produkt,
en bärbar kom m unikationsterm inal för per­
sonal inom hem tjänsten - en liten handdator
m ed öronsnäcka - utvecklad i sam arbete m ed
Um eå kom m uns äldreomsorg och TeleLarm
Care AB, ett um ebaserat företag. A rbetet
55
O n s 1 4 /5
08:49 Info S c h e m a
ren) och de personer som tar em ot vård? H ur
upplevs användargränsnittet, nämligen den
direkta fysiska och psykiska kontakten mellan
själva produkten och människan?
H ypotetisk situation
G ru p p
A n s la g
Niklas A n d e rsso n : H a n d e n h e te n s s to rle k b le v e n o p tim e ­
ring m e lla n e n lä ttlä s t b ild sk ä rm o ch h a n te rb a rh e t.
genomfördes 1999 under 20 veckor som exa­
m ensarbete inom m agisterprogram m et för
Interaction Design. H är ligger designfokus på
användargränssnitt och lätthanterlighet, m ed
starka kopplingar mellan upplevelseaspekter
och det funktionella. Interaktionsdesign mås­
te ta hänsyn till flerdimensionella aspekter
som förståelse, användningsmönster, till­
gänglighet och attraktivitet, sam tidigt som
fram tida behov, såväl kända som icke-kända,
ska analyseras och formuleras.
Studenten beaktar bland annat följande
frågeställningar: H ur kan m an m ed hjälp av
digital teknologi och anpassad mjuk- och
hårdvara effektivisera fram tidens hem tjänst
m ed bibehållen eller ökad kvalitet? H ur ska
personalen kunna navigera i och läsa stora
inform ationsm ängder ute i fält? H ur upplevs
den bärbara apparaten av personal (använda­
56
Aspekter i Cameoprojektet illustrerar några av
de centrala målsättningar som finns vid u t­
bildningen. Exempelvis förekom m er arbeten
där studenten skapar förslag på nya produkter
som ännu är okända för marknaden. D etta gäl­
ler inte minst inom produktom rådet ”wearable
technology”, datorbaserade produkter avsedda
att bäras nära kroppen. Ofta finns inget empi­
riskt material eller erfarenheter att utgå ifrån
som skulle kunna påverka utform ningen. Istället får studenten samla in kunskaper om
användarnas förhållningssätt till produkter
inom liknande kategorier. I C am eoprojektet
undersöktes förhållningssätt till apparater
som mobiltelefon, videokamera, fjärrkontroll
och personsökare.
I utbildnings- som forskningsprojekt vid
Designhögskolan gäller också att dessa sällan
utgår från dagens tekniska förutsättningar.
Cam eoproj ektets tekniska nivå pekar 5-10 år
fram åt i tiden vilket innebär att flera av stu­
dentens lösningar idag endast finns som m o­
deller. D et kräver alltså flera år innan en rea­
listisk produktutveckling resulterar i en kom ­
mersiell produkt. Eftersom Cam eo ska an­
vändas under omsorgsförhållanden där han­
teringen av tekniken också kom m er att på­
verka de äldre, servicetagarna, eftersträvar
studenten en enkel utform ning av Cameo
som uttrycker ”trygghet” och ”hem känsla”.
D etta kan också sägas ligga i enlighet m ed
utbildningens pedagogiska syn, nämligen att
studenten ska lära sig att designa enkla och
lättförståeliga produkter. D et räcker alltså
inte m ed att skapa annorlunda eller vackra
produkter, arbetet ska resultera i antingen en
förbättring av en befintlig produkt eller i en
produkt som löser ett identifierat problem.
D et är inte bara produkten som är det viktiga
utan även människan som ska använda den.
E tt synsätt som associeras m ed den del av
svensk design som knyter an till en socialt
engagerad designtradition. 1 detta studentar­
bete som behandlar designproduktion för of­
fentlig sektor lägger studenten ner stora an­
strängningar på att försöka lösa ett problem
utifrån användarens livssituation. D et är i
första hand inte e tt ”företagsproblem ” som är
utgångspunkten. I Cam eofallet identifieras
en arbetssituation hos personal inom hem ­
tjänstsektorn som leder till upptäckten av ett
”verkligt” problem att lösa.
i
■
w m
■
1
Industridesignutbildningar i Sverige
D et finns fyra u tb ild n in g a r i in d u strid e sig n p å h ö g sk o le n iv å i
S verige. För d e b re d a u tb ild n in g a rn a vid K onstfack i S to ck h o lm
oc h HDK (H ögskolan för d e sig n - o c h k o n sth a n tv e rk ) i G ö te b o rg
g ä lle r a tt d e e r b ju d e r allt från d e s ig n - o c h k o n sth a n tv e rk su tb ild n in g a r till re n a k o n stu tb ild n in g a r so m i h ö g g ra d b y g g e r på
e n klassisk a k a d e m isk k o n stu tb ild n in g . Där u tg ö r in d u strid e sig n
Design av tjänster
Studentens m etodiska tillvägagångssätt har
präglats av täta kontakter m ed personalen vid
e tt hem tjänstdistrikt i Umeå. För att bilda sig
en uppfattning om arbetsuppgifter och ruti­
ner har han intervjuat personal, genom fört
studiebesök, utform at enkäter sam t genom ­
fört återkom m ande m öten m ed en användar­
grupp bestående av fyra personer inom per­
sonalgruppen. A tt arbeta m ed scenarioteknik
har varit av central betydelse i föresatsen att
sätta in produkten i sitt sammanhang och
göra parallella jäm förelser i händelseförlopp
så le d e s e n av flera d e sig n d iscip lin e r.
För d e sm a la re - o c h m e r sp e c ia lise ra d e - u tb ild n in g a rn a i
Lund o c h i U m eå g ä lle r a tt d e b å d a h a r e n k o p p lin g till tekniskn a tu rv e te n sk a p lig fa k u lte t s a m t h a r e n m y ck e t nära re la tio n till
närin g sliv et, in te m in st d e t re g io n a la .
D e sig n h ö g sk o la n i U m eå är u nik m e d sin fo k u se rin g på
e n b a r t in d u strid e sig n o c h m e d sin k o n se k v e n ta inrik tn in g m o t
d e s ig n m e to d ik o c h k o n c e p tu e ll d e sig n . H ögskolan ä r också
e n sa m i S verige o m a tt e rb ju d a in te rn a tio n e lla u tb ild n in g a r i
in d u strid e sig n p å m a g iste rn iv å n . V idare ä r U m eås D e sig n h ö g ­
skola e n sa m o m a tt so m k o n stn ä rlig in stitu tio n k u n n a e rb ju d a
d o k to ra n d u tb ild n in g i industriell d e sig n .
57
u tan tillgång till en Cam eo handdator eller
annan teknisk apparatur. Slutligen skulle
m an också kunna säga att Cam eoproj ektet il­
lustrerar en stark trend inom industridesign
idag. En tydlig förskjutning från ”fysisk de­
sign” till ”im m ateriell design” har redan ägt
rum. En utveckling av tekniska produkter har
inneburit att m an alltm er fokuserar på de
”tjänster” som produkten inom ett b re tt spek­
tru m av servicefunktioner utför eller skulle
kunna utföra. D etta gör a tt om rådet inom interaktionsdesign är ett av de m est utveck­
lingsbara forsknings- och utvecklingsområdena
idag därför att det inbegriper sökandet efter
h elt nya sätt att umgås m ed datorer, och helt
nya sätt att kom m unicera m ed dem.
Fram tiden
Industriell design är ett om råde under u t­
veckling. D et finns idag e tt stort teknologiskt
och produktionstekniskt kunnande på många
håll i världen vilket har kom m it att betyda en
alltm er hårdare konkurrens och en alltm er
kräsnare marknad. Vi konsum enter kom m er
m ed all sannolikhet i fram tiden att ställa ännu
högre krav på de produkter vi omger oss med.
Produktutveckling, produktlansering och
marknadsföring måste därför bygga på fakto­
rer som i bred m ening uppfattas som unika. I
d et sam m anhanget har avancerad design bli­
vit ett viktigt inslag i näringslivet. Därför är
d et också viktigt att industridesign utvecklas
som akademiskt äm ne och att ge plats för
grundforskning och tilläm pad forskning. Idag
58
finns ett globalt och spritt intresse av att u t­
veckla industridesign som en självständig
forskningsdisciplin. Akademisk forskning i
industridesign är en täm ligen ny företeelse
och det finns m ycket litet grundforskning att
falla tillbaka på. V erksam heten vid Um eå
universitet ligger långt fram m e i detta sam­
manhang. D en kraftfulla satsningen på UCIT
(Umeå C enter for Interaction Technology)
gör det m öjligt att bygga upp en spjutspets­
forskning inom informationsteknologi. Här
ingår Designhögskolan som en av fyra enheter.
Till detta kom m er att Designhögskolan har
bedrivit tilläm pad forskning sedan ett antal år
tillbaka i flera stora forskningsprojekt m ed
bland annat Volvo Lastvagnar AB, Ericsson
och ABB som forskningsfinansiärer.
Av utrymmesskäl har framställningen i
denna artikel begränsats till att om fatta u t­
bildning och arbetssätt vid Designhögskolan.
D en breda, kvalificerade och m ångfacettera­
de forskning som bedrivs vid Designhögsko­
lan får därför beskrivas i ett annat sam m an­
hang. D ärför har den spännande företeelsen
Interaction Design Lab som nyligen inrättats
vid Designhögskolan, en forskningsavdelning
för forskning i interaktionsdesign, heller inte
presenterats. O ch inte heller att vi som första
konstnärliga institution i Sverige kan erbjuda
forskarutbildning i industridesign från och
m ed hösten 2001. Ett nära sam band finns
dock: D en projektorienterade arbetsm etodik
som präglar grundutbildningen, har sin m ot­
svarighet även på forskningsplanet.
Gåsörens fyrplats - !
nytt byggnadsminne j
BOSUNDIN
i
z
z
<
I so m ra s b y g g n a d s m in n e s fö rk la r a d e
L än s s ty re ls e n fy rh u s e t, k ä lla re n och
u th u s e t på d e n lilla ö n G å s ö re n ,
ca 2 k m ö s te r o m S k e lle fte h a m n .
G å sö ren s g a m la fy rp la ts b le v d ä rm e d
d e t s ju ttio n d e la g s k y d d a d e b y g g n a d s m in n e t i V ä s te rb o tte n .
Ö n Gåsören består till största delen av berg,
klippor och klapperstensfält. På västra sidan
finns ham nen och några sjöbodar. O m man
sedan följer plankvandringen upp m ot fyrplatsen passerar m an en av de få som m arstu­
gor som finns på ön. Fyrplatsen anlades 1881.
Fyrväsendet och sjöfarten i Bottenviken ex­
panderade kraftigt vid denna tid, bland annat
till följd av träindustrins utveckling. M ed de
maskindrivna fartygen följde behovet av säk­
rare farleder i takt m ed att trafiken ökade och
seglationssäsongen förlängdes.
Perioden
1850-1920 har därför kallats de bem annade
fyrplatsernas storhetstid.
Gåsören var en liten fyrplats och fyren
hölls släckt under de perioder farlederna var
igenfrusna. Bemanningen inskränkte sig till
G å sö re n s fyr lig g e r
på en ö syd o st om
S k e lle fte h a m n i n o rra
en fyrvaktare, som vintertid bodde på fastlan­
det. Fyrvaktaren, eller rättare sagt, den sjun­
de i ordningen, fanns kvar på Gåsören fram
till 1921 då en ny betongfyr byggdes 50 m
väster om den gamla. På större fyrplatser
fanns en hel räcka tjänstem än från fyrmästare
till biträden m ed familjer som var bosatta året
runt på fyrplatsema, i en del fall växte de u t till
små samhällen m ed skola och kapell. Bebyggel­
sen på Gåsören har m ed andra ord inte varit så
omfattande som vid de större fyrplatsema,
m en 1904 blev Gåsören också lotsplats och
bebyggelsen kompletterades då m ed bland an­
nat ett lotsuppassningshus. År 1967 togs en ny
V ä s te rb o tte n . B ygg­
n a d e n u p p fö rd e s som
e n fy rv a k ta rb o s ta d
i e n v å n in g m e d
fy rto rn p å ta k e t.
I d e n b o d d e fy rv a k ta ­
re n u n d e r s o m m a r­
h a lv å re t n ä r fa rle d e n
va r fa rb a r.
59
lotsstation i bruk vid Näsudden på fastlandet
och Gåsören miste då sin bemanning.
D et kom binerade fyr- och bostadshuset är
litet och medgav bara bostadsutrym m e för en
familj. D et är byggt av trä 1882 och försågs
m ed en fotogendriven linsapparat av fjärde
ordningen i en kopparbeklädd lanternin på
taket. Då den nya fyren togs i bruk 1921
m onterades fyrapparaten tyvärr ned och sak­
nas alltså idag. Sådana här kom binerade fyroch bostadshus m ed plankväggar och locklistpanel, tillverkades i slutet av 1800-talet av
snickerifabriker för uppm ontering på fyrplat­
serna och blev ett kom plem ent till de större
fyrarna av sten, tegel eller järn där särskilda
hus för bostadsändamål uppfördes. Av signa­
turen på ritningen till fyrhuset att döma, rita­
des det 1879 av m ajoren och överfyringenjören Nils G ustaf von H eidenstam [18221887), som 1849 anställdes av Lotsverket för
att leda utbyggnaden av fyrväsendet. H eiden­
stam, som för övrigt är far till skalden Verner
von Heidenstam , är m est bekant som u p p ­
hovsm an till de stora järnfyrar i fackverkskonstruktion som finns på några ställen u t­
m ed våra kuster; en finns på Pite-Rönnskär
vid norra länsgränsen.
Gåsören försågs m ed telefonförbindelse
under 1910-talet och fick elanslutning 1932
då man också övergick från acetylen- till el­
ljus i betongfyren, som sedan helautom atise­
rades 1945.
Större delen av ön Gåsören ägs av Statens
Fastighetsverk. 1992 köpte Svenska Kryssarklubben, Skelleftekretsen (SXK), en avstyck­
ad to m t där bland annat fyrhuset, lotsuppass60
ningshuset, uthuset och stenkällaren ingick.
D et är också SXK som har aktualiserat byggnadsminnesförklaringen. Den landsom fat­
tande inventering av de svenska fyrplatsema,
som Riksantikvarieämbetet genomförde 1999,
har underlättat bedöm ningen av de kultur­
historiska värdena på Gåsören. Fyrhuset på
Gåsören hör till landets bäst bevarade kom bi­
nerade fyr- och bostadshus. I övrigt har denna
typ av fyrbebyggelse genom gått stora föränd­
ringar i sam band m ed att lanterninen plock­
ats ned. I V änern finns liknande fyrar bevara­
de, m en inga av dessa är lika oförändrade som
på Gåsören. Längs den västerbottniska kus­
ten finns i övrigt ett stort antal kulturhisto­
riskt värdefulla fyrplatser som Pite-Rönnskär,
Bjuröklubb, Rataskär, Stora Fjäderägg, Berg­
udden, Holmögadd, som är en av de få b e ­
m annade fyrplatserna i landet, sam t Sydost­
brotten. Av dessa är Bergudden och H olm ö­
gadd skyddade som statliga byggnadsminnen
sedan tidigare. En del av fyrplatserna har ock­
så fungerat som lotsplatser. Vanligen hittar
m an också fornlämningar som gistvallar, la­
byrinter och kompassrosor på dessa platser.
Fyr- och lotsplatsernas kulturvärden har under
senare år uppmärksammats mycket, bland an­
nat till följd av den allt snabbare avveckling
som Sjöfartsverket har genomfört. Flera
böcker har kom m it u t och många fyrplatser i
landet har fått ny användning, bland annat
som vandrarhem. Sjöfartsverket har publice­
rat ett handlingsprogram m ed råd och anvis­
ningar som stöd för tilläm pning av Sjöfarts­
verkets policy för arkitektur och formgiv­
ning. Även i Finland har nyligen ett större
verk om de finländska fyrplatsernas historia
och kulturvärden publicerats.
De byggnadsm innesförklarade husen
Byggnadsminnesförklaringen innebär att det
gamla fyr- och bostadshuset, uthuset och
stenkällaren skyddas genom kulturm innesla­
gen. Särskilda skyddsbestämmelser säger i
stort att husen inte får rivas eller flyttas och
att de inte får byggas om eller på annat sätt
förändras. Skyddsområdet, dvs. Kryssarklubbens tom t, får inte ytterligare bebyggas.
Vård- och underhållsåtgärder skall planeras
och utföras i samråd m ed Länsstyrelsen.
Fyr- och bostadshuset är byggt på en grund
av sten och betong. Stom m en består av plank
och är klädd m ed en vitm ålad profilerad locklistpanel, som nedåt avslutas m ed spetsar. En
uppgift från 1904 säger att huset då var gråmålat. På e tt äldre fotografi ser m an att fönst­
ren tidigare var m ålade i en m örk färg, för­
modligen grönt. De är num era vita m ed gråm ålade foder och fönsterluckor. Taket är
täckt m ed skiffer och har profilerade taksparrar. D et ursprungliga skiffertaket från G ryt­
hyttans Skifferverk som lades 1899, hade tjä­
nat u t efter nästan hundra år och omlades
1994 m ed skiffer av samma ursprung genom
bidrag från Länsstyrelsen. Skiffertak blev,
särskilt på västkustens fyrplatser, vanliga i
slutet av 1800-talet. D e hade lång livslängd
och gav inte smak åt det regnvatten som sam ­
lades upp vid fyrplatserna. Fyrtornet är byggt
i trä och är klätt m ed vitm ålad kopparplåt.
D et konform ade taket är täckt m ed koppar­
plåt och kröns av en kula på toppen. Vindflö­
U th u s e t och a v trä d e t
m e d p la ts fö r två
p e rs o n e r b y g g d e s
jeln bär texten ”Lots 1904”. D e förändringar
fyrhuset har genom gått är inte många. År
1883 ändrades torntrappan till lanterninen
och år 1886 inreddes e tt boningsrum på vin­
den. Interiören målades om 1956. D et var
förmodligen vid samma tillfälle som väggarna
och taken i en del utrym m en kläddes m ed
fernissade träfiberskivor. I stora rum m et i
bottenvåningen finns en vit rund kakelugn,
som sannolikt är ursprunglig. R um m en på
bottenvåningen och trapphuset målades om
1986. U tvändigt motsvarar den nuvarande
färgtypen och färgsättningen inte helt den u r­
sprungliga m en det kan justeras vid nästa ommålningstillfälle.
U thuset m ed vedbod och torrdass är i sin
enkelhet typiskt för fyrplatsernas bebyggelse.
D et är byggt 1881 på en regelstom m e m ed
stående rödfärgad brädpanel. D et är till allra
största delen oförändrat sedan det byggdes;
skiffertaket kom till 1899. Källaren är byggd
s a m tid ig t m e d fyr­
h u s e t 1881. D et fick
s itt sk iffe rta k 1899
till e n k o s tn a d av
443 k ro n o r.
61
1883 och uppförd av m urad natursten på ett
ovanligt sätt, till hälften under marknivå.
Källaren användes till förvaring av m at och
dryck. Fyrplatsernas källarbyggnader ligger
vanligen, till följd av m arkförhållandena, helt
ovan mark. K lapperstensfaltet har här möjlig­
gjort placering delvis under marknivån. Käl­
laren är num era försett m ed plåttak, m en har
tidigare haft bräd- eller papptak.
Fyr- och lotsplatsens övriga byggnader
D e andra byggnader som har hö rt till fyr- och
lotsplatsen, har i olika grad förändrats och
byggts om, m en utgör ändå viktiga kom po­
nenter i helhetsm iljö på Gåsören.
Lotsuppassningshuset är byggt 1831 i
Jäm tösund (Råneåfjärden), flyttat 1856 till
Flakaskär (Råneå lotsplats) och sedan till
Gåsören 1901 där det togs i bruk 1904. D et
är sedan utbyggt m ot söder 1942. H uset var
tidigare falurött m ed vita knutar och listverk,
m en är nu vitmålat. Efter lotsplatsens nedlägg­
ning 1967 övertogs huset av försvaret 1972.
H uset är invändigt ombyggt och renoverat av
SXK under senare delen av 1990-talet.
En viktig förutsättning vid anläggandet av
en fyrplats var tillgången till dricksvatten.
Brunnarna grävdes, sprängdes, stensattes och
försågs m ed vindspel. Brunnen på Gåsören
grävdes 1884, fördjupades 1914 och försågs
m ed nytt brunnskar 1930. E tt m indre genera­
torhus, som byggdes av försvaret på 1960-talet, står också kvar.
Ö n saknade egentlig ham n fram till 1930,
då nuvarande pirar och en slip byggdes.
62
1959-60 och 1985 m uddrades ham nen. En
förrådsbod för fotogen byggdes 1886 mellan
fyrhuset och källaren. D et flyttades senare till
ham nen, där det fortfarande står kvar efter en
utbyggnad 1962-63. V id ham nen står också
en m aterialbod, tidigare lotsförråd, som är
byggt före 1921.
Rivna byggnader
D et mesta finns kvar på Gåsören, m en några
byggnader har försvunnit. N ere vid ham nen
stod tidigare ett båtskjul, byggt omkring 1930
på lotsarnas bekostnad och senare rivet. Den
vedbod som stod 20 m nordväst om lotsup­
passningshuset, revs 1997 och ersattes av en
bastu. Ca 70 m väster om det gamla fyrhuset
stod tidigare en ensfyr från 1881 m ed lykta
”av sjätte ordningen” på en stolpe. Troligen
revs ensfyren 1921, då Olsgrundets fyr tän­
des. Strax söder om lotsuppassningshuset
stod ett utkikstorn av järn m ed staglinor som
tillhörde försvaret. D et revs tyvärr alltför
snabbt och så sent som förra året.
LÄS M E R A ______________________________
D an T h u n m a n : Sveriges fyrplatser. En b ebyggelseh istorisk
d o k u m e n ta tio n a v f.d. b e m a n n a n d e fyrplatser a n la g d a
un der lotsverkets tid. S jö fa rtsv e rk e t/R ik s a n tik v a rie ä m b e te t
( 2000 ).
I h e m b y g d s f ö r b u n d e ts b o k V ästerbotten g e n o m tiderna
(1994) fin n s e t t a v s n itt s o m b e sk riv e r fyr- o c h lo ts p la ts e rn a s h isto ria .
S v e n sk a K ry ssa rk lu b b e n , S k e lle fte k re ts e n h a r e n h e m s id a
m e d u p p g ifte r o c h b ild e r frå n G å sö re n (w w w .sx k .se /
kretsar/ske) o c h e n fö r te c k n in g ö v e r d e sju fy rv ak ta re so m
v a rit v e rk s a m m a p å G å sö re n .
nära
notiser
U nder d e n n a rubrik är korta n otiser från län ets
p ro je k te t s ö k a n d e k o n stn ä re rn a v a ld e s
h e m b y g d sfö r en in g a r o ch m u see r v älk om n a.
fö lja n d e sex ut: Mats Caldeborg, N ord-
P rogram , projekt o ch initiativ är sp ä n n a n d e
m aling, Göran Furstedt, U m eå, Anna
Kristensen, U m eå, Anna-LenaLundmark,
o ch v ik tig t för andra a tt ta d el av. Skicka n otiser
Skellefteå, Crister Lövgren, H o lm su n d
eller id éer för n ästa n u m m er till red aktören
o c h PeterÖhrnell, U m eå. De h a r a n stä llts
se n a st d en 15 n o v em b er 2001.
av V ä s te rb o tte n s läns la n d s tin g o c h
U m eå k o m m u n för a tt u n d e r fyra m å n a d e r a r b e ta v id are m e d sina p ro je k tid é e r.
A vsikten ä r d o c k in te a tt ta fram k o n ­
access to a space
k ret m ate ria l för e n u tsm y c k n in g eller
e t t k o n stv e rk u ta n a tt låta k o n stn ä re rn a
- ett konstprojekt m ed avstam p i Arkitekturåret
a r b e ta v isionärt, m e n m e d e tt k o n k re t
re su lta t vilket k o m m e r a tt vara b å d e av
visuell o c h litterä r karaktär. Access to a
• Hur kan m an beskriva arkitektur/m iljö­
o fta s tu p a r eller tv in g a s k o n stn ä rlig a
space är in itiera t av lä n s k o n stn ä re n o c h
e r/p la ts e r/ru m utifrån nya infallsvinklar?
p ro je k t o c h id é e r o m fo rm e ra sig så a tt
KRO V ä ste rb o tte n .
• Ä rd e t m öjligt a ttfin n a nya b e g re p p u t­
d e u rsp ru n g lig a in te n tio n e rn a g å r för­
ifrån a n d ra o m råd e n ?
lo ra d e på g ru n d av e k o n o m isk a fö ru t­
• Vad är arkitektur för k onstnärer?
s ä ttn in g a r eller olika regelverk. U p p stå r
• Vilken roll har k o n stn ä ren i u tfo rm ­
d e t e n a n n a n ty p av k o n stv e rk o m m an
n in g e n av våra offentliga rum ?
stä lle r k o n stn ä re rn a b o rto m d e ssa b e ­
• Hur påv erk ar alla regelverk o c h b e ­
g rä n sn in g a r?
g rä n sn in g a r d e n offentliga konsten?
fo rm u le ra d e s e tt p ro jek t so m h a r a m b i­
• Vilka id ée r k o m m e r fram o m m an låter
tio n e rn a a tt:
Varför heter det Hiske och Bygdeå,
och vad betyder egen tligen Lövånger?
e tt antal k o n stn ä re r a rb e ta visionärt och
• B redda b e g re p p e n om d e t offentliga
D e tta o c h en hel del a n n a t kan d u lära dig i e n
fo rsk n in g sb a se rat m ed n å g ra p latse r i re­
ru m m e t/a rk ite k tu r/ru m su p p fa ttn in g
kurs so m u n d e r v å rte rm in e n 2002 g e s vid
gio n en ?
• Få ig ån g e tt sa m ta l/d e b a tt om olika
U m eå u n iv ersite t. K ursen lä m n a r e n g r u n d ­
m iljö er/p latser i länet.
lä g g a n d e ö v e rsik t ö v e r d e n o rd isk a o r tn a m ­
• Synliggöra konstnärliga visioner och
n e n o c h i h u r m an fo rsk ar o m o rtn a m n . Vi b e ­
lä sn in g a r o c h p ro jek t. M ycket av d e t
idéer.
sö k e r också D ialekt-, o rtn a m n s - o c h folkm in-
so m sk er ä r av trad itio n e ll karaktär:
• Sprida s a m ta le t o m d e t offentliga ru m ­
n e sa rk iv e t tillsa m m a n s. K urser g e s p å kvälls­
sta d sv a n d rin g a r,
m e t u t i hela re g io n e n .
tid o c h i v e ck o slu ten .
I hela S verige g e n o m fö rs u n d e r Arki­
te k tu rå re t 2001 e n rad se m in a rie r/fö re ­
fö re lä sn in g a r
m .m .
U n d e r å re ts fö rsta m å n a d e r trä ffa d e s
D en fö rsta
U tifrån
d isk u ssio n e rn a
Helena W ikström
k o n stn ä r och p ro jek tled a re
a u g u sti i å r s ta rta d e
A nm älan till kursen (som har koden KSV27)
k o n st­
k o n s tp ro je k te t access to a space. Ett
görs senast den i 5 oktober till Umeå universitet,
a d m in is tra tö re r i lä n e t m e d m å le t a tt
a n ta l k o n stn ä re r h a r u tifrån o v a n s tå e n ­
Antagningen, 901 87 Umeå, tel: 090-786 66 66,
d ä rfö r n å g ra
k o n stn ä re r o c h
h itta fo rm e r för a tt stim u le ra e t t k reativt
d e frå g e stä lln in g a r, e g n a fu n d e rin g a r
fax: 786 57 46. Kursledare är Lars-Erik Edlund,
tä n k a n d e o c h e tt n y tt sa m ta lsm a te ria l
s a m t e n e v e n tu e ll p la ts i lä n e t fo rm u le ­
hem bygdsförbundets ordförande och profes­
o m d e t g e m e n s a m m a ru m m e t. Alltför
rat e g n a p ro jek tb esk riv n in g a r. Av d e till
sor i nordiska språk.
63
AR KIV
MUSEUMS
RATHJE/VÄSTERBOTTENS
LILLIAN
En sam lin g a rk e o lo g e r frå n L ä n ssty relsen , R ik sa n tik v a rie ä m b e te t o ch
V ä s te rb o tte n s m u s e u m b e g ru n d a r e n b e n g ö m m a vid A to k lin te n , T ärna,
e tt o m rå d e so m ä r p å g o d v äg a tt bli k la ssa t so m k u ltu rre se rv a t.
I nästa nummer...
Å rets fjärd e n u m m e r so m k o m m e r i b ö rjan av d e c e m b e r h a n d la r o m
v ä s te rb o ttn is k fö rh isto ria . De s e n a s te å re n s fo rsk n in g vid sid an av
m u s e e ts m e r aktiva roll i sa m h ä llsp la n e rin g e n , g e n o m till e x e m p e l inv e n te rin g s a r b e te t i sk o g a r o c h fjäll eller u tg rä v n in g a r i s a m b a n d m e d
p la n e ra d e eller nya v ä g - o c h jä rn v ä g sd ra g n in g a r, g ö r a tt d e t finns
m y ck e t ny o c h s p ä n n a n d e k u n sk a p a tt p re s e n te ra .
I e n rad korta artiklar so m h a n d la r o m kulturhistoriska läm n in g ar vid
A toklinten i Tärna, u tg räv n in g arn a vid P rästsjödiket i U m eå, järn åld ersb y g d e n i Skäran, N ysätra eller fö rem å le n i vårt e g e t arkeologiska m agasin
får vi stifta b e k a n tsk a p m ed vad som p å g å r inom v ä ste rb o ttn isk arkeologi.
64
S
'®
mI
IPp
D etalj a v M iroslaw B alkas
s k u lp tu r p å U m e d alen .
Västerbotten •
F o to Kjell E n g m an L u n d b e rg .
K ?
Redigeras vid V ästerbottens m useum
i sam arbete med Skellefteå museum.
A n sv a rig u tg iv a r e
Tf länsmuseichef Gull-Mari Rosén, 090-17 18 04
R e d a k tö r
Ola Kellgren,090-17 1802
G ra fisk f o rm
Kikki Lundberg, Ateljé 293, Umeå universitet
P r e n u m e r a tio n o c h d is tr ib u tio n
Receptionen, 090-1718 01 och
Lena Bertilsson, 090-17 18 05
Telefax 090-77 90 00
R e d a k tio n e n s a d r e s s
Tidskriften Västerbotten
Västerbottens m useum
Box 6083,906 03 Umeå
Telefon 090-1718 00
Telefax 090-77 90 00
E-post: [email protected]
www.vasterbottensm useum .se
R e k v is itio n e r o c h p r e n u m e r a tio n
Västerbottens läns hem bygdsförbund
Postgiro 6 26 22-6.
O ffs e ttry c k
Tryckeri City, Umeå 2001.
Tryckt på Svanen-märkt papper.
Prenumeration
Årets num mer
Årets num m er i en bok
Årets num m er och bok
Taltidning, årets num m er
200:205:300:140:-
ISSN 0346-4938
OMSLAGETS
FRAMSIDA
K raftv ärm ev erk et p å Å lidhem , U m eå
m ed k o n stn ä re n Einar H östes
Tidskriften utkomm er med fyra num m er per år.
Lösnummerpris
60:-
fa sad sk u lp tu r Utbrytande plan (1968).
Foto Kjell E n g m an L undberg.
.
BAKSIDAN
U m eå W ald o rfsk o la p å B acken.
F oto Kjell E n g m an L undberg.
. .
.
W o
Sljbt* fhr sv e r f r f i
flE H S H flW
Västerbotten •
T id s k rifte n p ro d u c e ra s a v V ä s te rb o tte n s m u s e u m
fö r V ä s te rb o tte n s läns h e m b y g d s fö rb u n d