1. No category

Om
It L E 14 § O T .
A kadem isk
A fliaiidling,
h v ilk e n ,
m e d v idte rfa rna M e d ic in sk a F a k u lt e t e n s
i lipsala s a m t y c k e
och
under
in see n d e
«if
DOCTOR
I S R A E L
H W
A S S E R
P ro fe ss o r i T lico relisk a ocfi P ra c tis k a M e d ic in e n ,
io r M ed icin sk a G radens erh å lla n d e
k t o m m e r alt till offen tlig g r a n s k n i n g framstä llas ocli försvaras
af
Författaren
A L F R E D H IL A R IO N W IS T R A N D
af Ö stgölha L a iu ls k a p ,
pä M ed icin sk a A u d ito riu m d e n 2 9 Maj 1 8 4 4
j>. v. t. f. m.
F ö r r a D elen .
I Ti» s a 1 a
88 11.
G. Torssett.
tm m m
O
b ii
B
l e k i i o t.
I D e n , redan af ålder kända, sjukdom , som , till följe af
e ttt enskildt phenomc n, den bleka hudfärge n, hos oss van­
liggen kallas B l e k s o t , hvitsot eller grönsjuk a, har i olika
tnider och länder blifvit benämnd /Awçtô/ia (Hippocr ates),
1111i c i s , C a c h e x ia v ir g in u m , F e b r is a lb a e t v i r g i ­
ni um o b s t r u c t io n e s , F o e d i c o lo r e s , M orb u s v ir g i i n e u s , I c t e r u s a lb u s , o. m. d., men i sednaste tider
haafva de Hoste författare förenat sig om namnet C h lo r o s is
(aiif xltoQÔç b lek , gulgröiO , hvilket på de olika språken uttryyckes med B l e i c h s u c h t (T.), C h lo r o s e , P â le s c o u l e e u r s (F .), C lo r o s i , P a lli d o c o l o r e (I.), O p ila c io n ,
C c o lo r e s p a l l i d o s (Sp.), G r e e n s ic k n e s s (K.), M a a g d e e - z i c k t e , W r y s t e r - z i c k t e , B l e e k z u c h t (II.), B l e e g s y y g e , B l e e g s a t (I).).
A tt lemna on kort och beslämd definition på denna,
pââ olikartad e symptom er så ovanligt rika sjukdom , voie
näästan om öjligt och torde denna brist bäst ersättas genom
e ttt vidivftiga re uppräknande af alla sjukdomens
SYM PTOM EK, hvilka vi, för en läitare öfversigt ,
vililja ordna efter de olika systemerna.
:
1.
H u d e n förlorar snart sin färg, serdeles i ansiggtel (utom i den af somlige författa e antagna formen
C h h lo r o s is c a l id a ) och blir blek, stundom något skif—
' tannde i gult eller grönaktig t; de öfriga kroppsdelarne
anntaga en va\färg ; — conjunctiva bulbi blir gulblå,
öggat förlorar sin glans och får ett talgigt utseende samt
är - ofta omgifvet af en blåaktig ring; — läppar och
En egen
ögonränder blifva bleka eller till och med hvita.
cellu lo­
i
det
at'
s. k. t u r g o r l y m p h a t i c u s , beroende
ett nä­
uti
san qvarvarande fettet, hvilket dock der är
den
skiljer
stan upplöst tillstånd, åtföljer bleksoten och
från andra sjukdomar, som äro förenade med afmagring;
denna turgor skiljer sig dock genom en större elasticitet från vanligt oedem . Under sjukdomens högre ut­
veckling tillkomma äfven verkliga oedemalösa ansvällnin­
gar, i synnerhet i ögonlocken och lotterna, samt slu tli­
gen äfven uppåt benen och i andra kroppsdelar. — O c demet i ögonlocken är vanligen störst om morgnarne och
aftager i början, frampå dagen, men ger patienten ett
1 benen och fotterna förhåller
s. k. glåmigt utseende.
det sig i början tvärtom , så att oedem et der tilltager om
>l*en
aftnarne, och merändels är mindre 0111 morgnarne.
om sjukdomen vidare lår fortgå, qvarblifver oedem et s e ­
dermera under hela dvgnct. — Orsaken till blekheten ain­
ses vara blodets brist på färgämne, och till oedemet b h o dets tunnhet och ökade vattenhalt, hvarigcnom det Uitlaire
exsuderar.
Patienten känner vamlliM u s k e l s y s t e m ET.
2.
gen en egen svaghet, i synnerhet vid gående i trappcor,
och denna öfvergår slutligen till en allmän trötthet, s ä r ­
deles om morgnarne, och olust att vara i rörelse; d cetta försvinner eller aftager väl i början af sjukdom ien
frainpå dagen, men om den får fortgå, ökas äfven defctta
Söker imaan
symptom och lörtfar genom hela dagen.
förmå patienten att gå, klagar hon öl ver ”ondt i bemeen”
o. s. v ., samt önskar helst sitta stilla, hvilket snart (öf­
vergår till ett behof att ligga. — Äfven dessa symptoimner
bero af blodets förändrade beståndsdelar och den till fföölje
deraf lidande reproductioncn.
3. CIRCULATIOIVSORG AIVERNA. Hjertat wisisar
benägenhet för nervösa palpitationer, hvilka vanligen intiriiäda
I början uipppsamtidigt med den ofvannämnda svagheten.
komma dessa blott vid kroppsrörelser, men snart < of­
tare, äfven vid det ringaste b u ller, och lemna stumddom
paatienten ingen ro hvarken natt eller dag.
Får detta
foortfara, tillkommer allmänt febertillstånd och snart älven
bochof att ständigt ligga till sängs. Fulsen, som i början
ärr temligen lull, blir liten, svag och klen, och i följd
hääraf känner patienten en isande kyla i händer och fotter,
ännda upp i låren, hvilken dock skiljes från den kvla i
erxtrem iteterna, som åtföljer organiska hjertsjukdomar deriggenom , att denna sednare är åtföljd af en rödblå färg,
deen förra åter af en blek vaxfärg. — Dessa svmptomer
häärllvta omedelbart från blodets förändring och hjertats
svvaghet.
Här må äfven anmärkas de abnorma ljud, som hos
arrtererna kunna genom auscultation iakttagas i denna sjuk—
ddom, och på hvilka man först i sednare tider fästat uppmnärksamhet. — Sätter man med tillbörlig varsamhet, utan
at tt trycka för hårdt dermed, (emedan äfven derigenom
kuan framkallas ett biljud) stcthoskopet på en arter under
fririska tillståndet, så höres vanligen blott e t t , kort och
boestämdt ljud, såsom af en impuls, vid arterens diastole,
saaintidigt med hjertats systole; detta höres bäst vid Carotisis’s utgång från Aorta eller vid arteria subclavia. Alla abnoorma ljud bero antingen af Chlorosis, quantitativ blodbnrist (Anæ m i), organiska förändringar uti eller mekaniska
trryckningar på artererna, anevrismatiska svulster, en ser(hleles lillig hjertverksamhct, eller ock slutligen af fel i de
vaalvler, som tillsluta hjertats mynningar. Vid valvelfeleu
foortplantas d e, af dem beroende biljud från hjertat till arteererna, men dessa, äfvensom de ljud hvilka åtfölja ossifi—
caationer i arterernas egna väggar, skilja sig från alla de
anndra abnorma ljuden genom alt vara s k a r p a , s t r ä l v a ,
fi ila n d e eller s k a fvando. Do ljud åter, som vanligast
tilillhöra Chlorosis, äro af tre slag:
a)
B r u i t d e s o u f f l e t o r d in a ir e e t i n t e r m i t t e e n t * ) , eller e t t b lå s a n d e , in t e r m it t e r a n d e ljud,
huvarvid arterljudet ej är ko t och bestämdt, utan å t*) B o u il l a u d ,
p .i. 74.
T r a ite
c lin iq u e
des
m a la d ie s d u
coeur.
B iu x , 1 8 3 G .
följ dt af likasom elt lent flåsande, som är mer eller
mindre starkt, högre eller lägre, samtidigt med lijerUts
systole och arlerens utvidgning genom blodströmme n. Delta
ljud är dock i Chlorosis mindre vigtigt, såsom äfven före­
kommande vid anevrismatis ka svulster, i synnerhet \ari\
anevrismatic us, organiska eller mekaniska förträngningar
af arterens lu m en , samt v id nervösa hjertklappnin gar i
allmänhet.
B r u i t d e s o u f f l e t c o n t in u o u à d o u b l e c o u ­
b)
r a n t , B r u i t o u R o n f l e m e n t d e d ia b l e (B o u illa u d ),
eller s t r ö m m a n d e b ilj u d pâ tv ä t o n e r , som är ätföljdt
af ett eget hvinande: den ena tonen hörs vanligen starkare
än den andra. D et skil jes väl från föregående ljud äfven
derigenom , att det höres mera fortfarande, ehuru det dock
har en egen charakteristisk föränderligh et; det erhåller en
märkbar förökning i styrka vid hjertats systole, aftager
derefter åter något i intensitet till nästa systole o. s. v.
D et är ibland djupare, ibland högre, liknar än turtu rdufvornas kuttrande, än vindens pipande då den tränger
D et förekommer mestt i
sig igenom en trång öppning.
carotis och arteria subclavia, sällan i arteria cruralis, cxdi
är då alltid svagare; det höres oftare på venstra än på
högra sidan, och om det finnes på Låda sidor, är «det
dock alltid starkare på den venstra; stundom försviinner
det och återkommer utan att man dertill kan upptiucka
någon orsak; vid tryckning med stelhosk >pet blir det än
starkare, än svagare; stundom hörs det tydligare då
patienten är lu gn , stundom tvärtom; — patientens laige
tycks äfven hafva m ycket inflytande pä detsamma; Inäst
höres det vanligen då man genom hufvudets ställm ing
om
SKODA *) uppgif\er att
något spänner arteren.
fiö
eh
b
blott
man
halsen,
af
sidan
ena
på
ljudet ej höres
atssatt
m
åt
sträckt
starkt
hufvud
ver hålla patientens
sida, lör att genast åter framkalla det. D etta ljud tillllhör
mera uteslutande Chlorosis, ehuru det äfven förekomrme r
vid anæmi efter blodllöden, åderlåtninga r, ja stundom effter
*) ALhancII. f.ber 1‘erouss. u n d A usoull.
W ie n 1842. p. 200.
sträng diætkur; det bör åtminstone , då det tinnes,
nmscs för en god ledning vid tvetydig diagnos. *)
S if f le m e n t m o d u lé ou C h an t d e s a r t è r e s
c)
(IL æ x k e c ) eller A r t e r e r n a s s å n g , hvilken af L æmnec
trräffande liknades vid ljudet af en mungiga, — af B o u ill m i d vid surrandet af cn mängd insecter; detta är e tt,
seerdeles bland de högre classerna, och uti sjukdomen s mera
utlbildade grader ganska vanligt symptom, och består uti
eim blandning af pipande, hvisslande och jamande ljud,
offla på Here toner; man har älven gjort försök att sätta
döessa pä noter, och B o u illau d **) nämner, efter LÆNNEC,
trrenne olika modificationer häraf. Ljudets styrka och toneens höjd vexla här regelmässigt eller hvarje hjertat' systtole. — D etta kan anses endast som en högre grad af
hm
B ^ouillau d s B r u i t d e d ia b le .
Förklaring en öfver huru dessa ljud uppkomma har
föörsökts på Here sätt, och hafva de ansetts bero dels
a ff b l o d e t s t u n n h e t , dels och ännu mera, af d ess
m n in s k a d e q u a n t i t e t , hvarigenom det ej uppfyller artereerna; dels af b r is t a n d e c o n t r a c t io n s f ö r m å g a hos
arrteren; — så uppstår t. e \. efter en större blodförlust
biiiljud i artererna för en eller två dagar, tills de hunnit
ätter conlrahera sig; — dels af den ö k a d e h a s t i g h e tc e n a f c i r c u l a t i o n e n vid palpitation erna, — ehuru dock
sttundom biljuden kunna för vinna just under dessa palpitaalioner; — och slutligen af en m in s k a d n e r v k r a ft
(ernervalio n) hos de nerver, som förestå circulation en. Sannoolikast synes dock vara alt antaga en samverkan af alla
döessa orsaker till framkallande af ofvannämnde biljud.
Ilvad åter auscultatio n af sjelfva hjertat under denna
:jijukdom angår, höres der stundom intet abnormt, stundom ,
ebliuru hjertat kan vara fullkomligt friskt ***), ett lent blåsIjijud, som dock har en lika Charakteristik föränderlig het,
soom alla biljud, hvilka tillhöra denna sjukdom; det höres
*) B o v i l l a I'D, C lin iq u e M édicale de 1’IInpilal »le ch arité. B ru i. 1838- p*
**) T ra ité clinique des m alad, du coeur, p. 82.
P i e p h y s ic a l. E x p lo r â t, d . B rusthöhle. L ein?.. 1 8 4 J ***) L e ic h s e x r is g .
38.
.'> 8 5 .
I
således äu starkare, än svagare, — ja saknas stundom
för längre eller kortare tid. — Detta ljud torde vanligast
bero endast af palpitationes nervosae och blodets derigenom
ökade hastiga circulation.
II vad slutligen blodets chemiska förändring i denna sjukdom angär skola vi längre
fram derom yttra nägra ord.
4.
N e r v s y s t e m e t . H it kunna räknas mattheten
och palpitationes nervosae under sjukdomens tidigare period;
sednare tillkomma dock äfvcn a dra, frän hjernan och
ryggmärgen utgående lidanden, såsom stark hufvudvark,
hvilken stundom kommer ”som ett skott” och åter lika
hastigt försvinner; dessa anfall åtföljas vanligen af ökad
hjertklappning och kräkningar, samt återkomma med kor­
tare eller längre m ellantider af ii da till en eller ilexe
veckor. Äfven framträda, såsom alltid betänkliga symp­
tomer, dåningar, stundom med convulsioner, livilka niågon gång kunna fortfara Here timmar, och oftast äro f»örenade med stegring af syn- och hörsel-förm ågan, hvairföre patienterna vanligen hålla ögonen slutna, för att skydula
dem mot d et, för dem plågsamma, ljuset.
Stundom å te r ­
komma dessa anfall hvarje förmiddag. Många patienter
hafva ock benägenhet för ett idio-m agnetiskt tillstånd mted
sömn och phantasier, —
s o m n a m b u lis m ; också äiro
chloroticæ vanligen mer än andra benägna och rccejptiva för animal magnetism.
5.
D i g e s t i o n s o r g a n e r i> a s lidande är vamligen att anse såsom utgångspunkten för sjukdom en, ooch
föregår ofta dess u tbrott, ehuru man vanligen fäster fför
ringa uppmärksamhet dervid.
D et börjar med minsktad
matlust och trög eller förändrad digestion; patienten ätcer,
ofta med god sm ak, men utan all hunger, och har olita
<>-— 8 ja 1 2 dagars förstoppning, som slutar med <en
öppning, hvilken då utgöres af hårda klumpar af foocces; först sedan sålunda fortfarit en längre eller kortaare
tid börjar vanligen blekheten, maltheten och de cardiaalgiska svmptomerna, — med uppdrifven buk, stundom ömhhet
i epigastrium , kräkningar o. s. v., — att tydligare franmträda, hvilka symptomer då ofta förleda patienten alt endaast
fro sig lida af magsyra. Tungans beskaffenhet är v exIande: stundom , i synnerhet bakat, är den mer eller min­
dre belagd, någon gäng doek alldeles ren*). Ibland åt­
följer stark törst; äfvensä p ic a och m a la c i a . Här torde
ock böra nämnas de, på blodets sjukliga beskaffenhet b e­
roende, någon gång förekommande blodkräkningar ne. Vid
dessa symptomer från digestionsorgan erna måste en serdeles
uppmärksamhe t fästas, emedan de i främsta rummet måste
m otarbetas; ty förr än de äro afhjelpta är patienten ej
susceptibel för de m edel, som specifikt motverka sjukdomen.
G. R E S P I R A T 1 0 N S O R G A i \ e r IV A lida af en förförsvårad respiration, med tyngd öf\er bröstet, beklämning
och andtäppa, isynnerhet vid gående uppför trappor, samt
svårighet att göra djupa inspirationer, emedan dessa van­
ligen afbrvtas af en häftig hackhosta, hvilken, serdeles då
alpitationes nervosæ äro häftiga, ofta åtföljes af b lod sp ottning, ja stundom af ett starkare blodflöde ur lungorna.
D etta föranleder ofla dessa patienter att tro sig hafva
lu ngsot; men om man låter förleda sig att förbise hufvudsjukdomen och rigta behandlingen uteslutande mot
bröstlidandet, förvärras vanligen det onda. — Dessa phemomener bero dels direct af blodets förändrade qualitet,
hvarigenom det blir en otillräcklig stimulus för lungan,
d els indirect af de, genom denna gemensamma orsak fram­
kallade palpitationerna.
U R O - G E N I T A L S Y S T E M E T och de derifrån
intgående symptomer har man förr lagt för mycken vigt
Urinen är vanligen sparsam, blek, vattenaktig, med
vid.
minskad halt af salter; mera sällan tjock och bildande
e n sleinmig bottensats; någon gång är den äfven ägghviMenses ho§ dem , som ännu aldrig haft dem ,
teh altig.
7.
mntingen utcblifva, eller framträda endast såsom levcorrhoc;
Ihos dem åler, der före sjukdomens utbrott m enstruatiomen varit ordentlig, händer väl någon gång att den kan
(ostördt fortfara på sina vanliga tider under hela sjukdö*) F o x , Beob.
U 84 1. p. GO.
öbor d. Blrictisuchl. Ans d.
Fngl.
t
.
Gross. Leipzig
mons förlopp, mon vanligare är dock a!t don småningom
börjar vara blandad m ed on ökad (j\antitet sorurn så att
t. ox. lläckon på linnet i centruin väl är röd, men i om­
kretsen g u l), hvarefter don småningo m mor och mer a ltager, så till quantitot som qualitet; mellantid erna blitva
längre (från (> till 8 veckor) och stundom upphör uttöm ningei alldeles, ollor ersattes af o i blott slem flytning,
liv ilkon då antingen kan visa sig ondast på menstrua lionstiderna, eller ook kan fortfara ständigt. Älven har man
iagttagit , att llickor ofta börja onanisora vid bleksoten s
lorsla framträd ande, men upphöra vanligen dermed sedan
sjukdom en fullkomligt utveckla t sig. — Då gossar få denn.a
sjukdom under sin evolution speriod, qvarstadn a deras g e n i­
talia på en låg utvecklin gsgrad så länge sjukdom en räcker*.
Om vi då söka sammanfatta de inäst framståendie
och vigtigast e momonte rna i denna sjukdom , så utgörais
de främst af digestion ons rubbning ; vidare af matthote n ,
blekhete n och glåm igheten, hjertklap pningen, de sjuklig;a
ljuden i arterern a, andtäppa n, inenstrua tionens rubbning ;,
o. s. v.
C O M PLICAT IO NERXA med denna sjukdom är de»t
svårt att bestämd t uppgifva och redigt framstäl la, emedain
många sjukliga företeels er, hvilka stå i närmare eller fjar­
mare causal-sa minanha ng m ed chlorosis , och hvilka v.i
såsom sådane omnämn t i Symptom atologien , af mångt»
utmärkte författar e äro sammanb landade med d e, Sjukdo­
men constitue !ande symptom crna.
D et är ock derlorce
som vi, utan att ingå i någon närmare granskning aßf
dessa, nu åtnöja oss med att blott anföra några af dde
författar e, som , enligt vår åsigt, på bekostna d af svm nto—
matologiens fullständ ighet, åt comjdica tionen.a inrymt o ttt
allt för stort fält. Sä t. ex. uppräknar M a r s h a l l I I a l l * J )
såsom complica tioner: hufvudv ärk, hosta, dyspnoea , palpi-.—
tationes cordis, smärtor i bröst och underlif, obstruct ion 4,
eller stundom diarrhoe , menorrh agie eller levcorrh oer.
*) G ru n d ztig c d e r T h e o rie u n d P rax is d. in u e m Krankt).
p- 3 4 7 -
Lcipz. 1 8 4 3 3
pimrpura oc!i beiiäg(»uiiet für haemorrhagier af Hora sla g ,
In y ste r i, o e d e m , anasarca ocli orvthema nodosum . — C oi»l^ ain d *): anæ m io, h ysteri, körtelansvällningar, clironiska
huudsjukdom ar, hæm atem esis och m elæ na, hydrops sam t
sM utligen mania ocli delirium . — A s h w e l l * * ) : am enorrh o o e , lidanden i m age och tarm ar, haemorrhagier, hjernans,
luungornas och vasculärsystem ets störda functioner, samt
luungornas organiska lidande, t u b e r c u l o s i s p u l m o n u m .
De
hydropiska
samlingarne höra
dock egentligen till
chhlorosis’s följdsjukdomar.
E ljest förekommer äfven denna
sjijukdom dä och dû complicerad m ed llerehanda andra
bf»åde acuta och clironiska, dogenerativa lidanden, såsom
fefebrar, bröstinllam m ationer, m o r b u s B r i g h t i , vi t i a o r g q a n i c a c o r d i s , o. 11.
PATIIOLOCISKT ANATOM ISKA I NDEIÎSOKM .Naf dem , som dött i denna sjukdom visar fa, såsoom denna sjukdom egentligen tillhörande, rent materiella
föurändringar; det vigtigaste, som dervid är att anmärkaa är den egenartade förändring blodet visar, ocli om hvilk oen vi i Främsta rummet vilja yttra några ord. Blodet
huos sädane, som halva Chlorosis, eller dött uti denna
sjijukdom, visar en betydligt minskad (från omkring 1 5 till
onm kring 6 proc.) halt af blodkulor, men deremot ökad
(frfrån omkring 7 4 till omkring 8 3 proc,) vattenhalt. Denna
b h lod els förändring tyckes dock ej sträcka sig derhän, att
nåiågon serdeles märkbar disproportion uppstår med afseend e e |å dess öfriga normala beståndsdelar; åtminstone kan
maian ej anse förhållandet med afseende der; å constateradt.
JiClOUiLLAib ***) anför en af 31. F o e d is c h anställd analys
på å blod af chlorotiska patienter, hvilken vid jemförelse med
nnmnlysen pfi friska fruntimmers blod visade följande rosultatat; — 1 0 0 vigtsdelar blod visade sig innehålla:
O jiE N
D os de friska:
1 2 ,4 0 0 till 1 4 ,4 0 0
8 ,6 0 1 „
8 ,9 2 0
Cruor
Serum
*) 1-
p
144.
Ilo s de Chloroti ka:
8 ,5 0 0 till 9 ,1 4 1
9 ,2 2 1 „ 9 ,3 6 1
**) t T id sk r. f. Luk. octi Pbarm . I>. 7. p. 202.
***) C linique M edicate p. 5s4 .
Fibrine
2 ,5 1 1 till
2 ,5 0 1
0 ,0 5 1 till 0 ,0 1 0
.lern
0 ,8 0 1 „
0 ,9 0 1
0 ,5 0 1 „
0 ,5 3 0
Vatten
7 5 ,0 8 7 „ 7 3 , 2 7 3
8 3 ,0 7 5 „ 8 2 ,0 2 8
A isdral *) meddelar ock en öfversigt af de anahster
han i 1 5 fall af Chlorosis anställt; hos 9 af dessa umdersökte han h lodet, som genom åderlåtning aftappats iinnan patienterna börjat undergå någon medicinsk behand­
ling, och visade detta följande resultat:
På 1 0 0 delar blod varierade mängden af
Globuli
mellan 5 , 8 7 “ ) — 5 ,4 0
7 ,7 5
Fasta beståndsdelar hos
Serum
mellan 7 ,5 4
—
9 ,4 0
Fibrin
„
0 ,2 0
—
0 ,5 0 *“ )i
V atten
„
8 1 ,0 1
—
8 0 ,8 8
Äfven äro blodkulorna under denna sjukdom mindire
till storleken än norm alt, och någre af dem förlora ssin
vanliga form och synas under mikroskopet liksom krossande
och kringströdde såsom lösa stycken.
Vidare finner man vanligen en allmän blodtomhhet
samt slapphet och blekhet i alla delar.
Cellulofan biboehåller vanligen sitt fett ehuru i ett tunnt och halfflytanudc
tillstånd, Ii vilket just orsakar den ofvan nämnda turggor
lymphaticus.
Äfven finner man någon gång Hjertat föörtunnadt, ja stundom hypertrophieradt. — Hvad de öfrgiga
anatomiska förändringar angå, dem man hos några finnner
uppgifna såsom framkallade af Chlorosis, t. ex. nppsväällning och förhårdning af lymphatiska körtlar, m m. skuulle
vi heldre vilja anse dem såsom följder af Chlorosis’s coom plicationer och eftersjukdomar.
H it höra då främst h h ydropiska samlingar i hudens cellulosa, plevra, pericardiunm,
peritonæum, ja i lungsubstansen och inom hjernan; a vi­
dare organiska hjertfel, tuberkler o. d. hvilka således icke bö»öra
anses såsom af Chlorosis beroende materiella förändringigar.
*) ANIUUt e t G a v a r r e t .
R ec h e rc h e s su r les m odif. de p ro p o r t, e e tc .
du Sang.
P a ris 1 8 4 2 . p. 3 1 1 .
**) Ja en gant; fan n han g lo lu ili en d ast u tg ö ra 2 ,7 9 , dä d e re m o t v vat­
te n h a lte n v ar 8 8 ,6 0 1. c. p . 3 l 2 .
***) I tvä fa ll, d e t e n a ro m p lic e ra d t m ed In h e re , pu lm . d e t a n tn d ra
m ed R h eu m . a rlic . acu t. v ar fib rin h a lten anda till 0 ,5 3 och 0 74.
SJUKDOMSBILD. Vid en sådan mångfald såväl af
emskildta symptomer, som af olika grupperingar af dessa
htos olika patienter, som denna sjukdom erbjuder, är det
ejj möjligt att uppgifva någon sjukdomsbild, som kan in tiräffä på alla dessa nyanser; — här vilja vi sålede blott
frramställa ett försök till en skildring af sjukdomens vanlijga förlopp: — En flicka med lymphatiskt eller lvmphatiiskt nervöst temperament, förut fullkomligt frisk, börjar
simaningom förlora sin matlust och lida af förstoppning,
rmed öppning endast hvar 2 — 5 — (j dag, och denna
dia vanligen hård. Detta lidande fortfar ofta ganska länge
inman några andra sjukliga phen:>mcner framträda, och kan
sttundom vara så lindrigt, att patienten sjelf förbiser det;
smart börjar hon dock blifva hlek och, såsom man kallar
d ie t, glåm ig, serdeles om morgnarne; men i början för—
s\vinner detta symptom längre fram på dagen: dcrtill
kcomma söm naktighet, tiögliet och slöhet, samt olust och
maotvilja för arbete, med begär att ligga länge; äfven börjaar hos fotterna stundom märkas svullnad om aftnarne,
ooch glåmigheten i ansigtet öfvergär till oedematös pussighaet; matthet och knäsvaghet samt andtäppa tillstöta; —
ätfvenså hjertklappning och en känsla af hetta och dästhet
elfter ma;en.
Om menses förut varit ordentliga, hörja de
vranligen förr eller sednare att quantitativt och qualitativt
föörändras, eller, om de ej förut inträdt, utehlifva de eller
uUgöras endast af en serös flytning.
Nu hörja äfven
dde ofvan heskrifna hiljuden i artererna att höras vid ausccultation.
Kommer nu sjukdomen under tjenlig behandliting, så aftaga småningom alla dessa svmptomer, — men
onm den ohämmadt lemnas att fortgå, tilltager mattheten
säå att patienten ständigt måste sitta stilla, ja snart orkar
tmon ej ens d et, utan måste hålla sig vid sängen; vattenswullnaderna ökas och fortfara genom hela dagen; feber
mned frossbrytningar tillkommer, serdeles på eftermiddaggarne; huden antager ett vaxlikt utseende, menses upphhöra alldeles, eller be>tå endast af ett tunnt slem; nervösa
syymptomer inträda, med convulsivisk skratt och gråt, ja
vverkliga convulsioner. Mellankommcr ännu intet försök till
hjolp, — cliurii det nu vanligen kommer i sednaste ag,
— fortgår exsudationen jem te de öfriga symptomerna, och
patienten dör antingen genom liectik eller oedem i lun­
gorna, hjertsäcken, e. d.
Bestämda STA J)IER kan man väl svårligen hos denna
D ock indelar T r o u s s e a u *) densamma
sjukdom iakttaga.
i trenne sådana: d e t f ö r s t a innefattar prodromerna, dem
lian anser kunna fortfara Ilere veckor, till och med :nanader; d e t a n d r a eller den utbildade sjukdomen, b ars
hufvudcharakter uttrvcker sig genom symptomer af hydrohæmi, kan räcka fyra till åtta månader, eller ett år, —
(iils slutligen d e t t r e d j e , c a c h e x i a c h l o r o t i c a , in ra­
der med verklig hcctik, nervsymptomer o. s. v. samt Stulligen död.
D et torde vara häst
FORM ER o c h IN D E L N IN G .
a tt, allt efter de mäst framstående symptomgrupperna, a n ­
taga Ivra form er, i synnerhet som behandlingen dercft»er
bör modifieras. Således
Då svmptomerna från D i g e s t i o n s - O r g a n e r m a
1.
öfverväga; detta är den vanligaste formen och u tgör, som vi
ofvanlore anfört, oftast början till sjukdomen. Denna fornns
hufvudsymptomer blifva då minskad m atlust, benägenlnet
till förstoppning, med hårda excrementer; någon gåing
bänder att patienten tvcker sig vara hungrig, men förhorar vid första försöket alt äta all smak derför; ja nuan
har ofta anmärkt p ic a och m a la c ia (såsom att de äita
krita, kol o. d.). Härjemte mer eller mindre c a r d i a lg ; i,
hvilken stundom iir serdeles häftig, med stark öm hict
under bröstet, äckel, kräkningar o. s. v., — stundomi
Ibland följer härmed en nästan osläckllig
är alldeles borta.
Patienterna klaga ock någon gång att de få 1i kk —
törst.
Med denna forrm
so m e t t s k o t t ” genom venstra sidan.
följer äfvcn vanligen hufvudvärk, tidtals ihållande. — D e öofriga svmptomerna stå, uti denna form, mera i bakgrundeen.
Då symptomerna från C i r c u l a t i o n s - O r g a a 2.
n e r n a öfverväga; — denna form är don mäst plågsamnma
*) T ra ité de T h e ra p e u t, et de M at. M ed. 2 : p. 353.
oicli utmärker sig genom håll i bröstet, stundom med
Inosta, stark hjertklappnin g, dvspncea, blodspottning o. s. \.
A nfallen komma i början med längre mellantider, men
smart tätare, hvarjemte tillkomma rysningar utefter ryggr.aden; hjertklappnin gen anfaller i synnerhet om aftnarne
elfter njuten m at, och åtföljes af köld i extremitetern a;
dlock såsom ofvan är nämndt, utan att dessa blifva blå. De
poatienter, hos hvilka denna form är serdcles framstående,
b)ibehålla stundom länge en bedräglig rodnad på kinderna,
Im ilken just beror af hjertklappnin gen; men vanligen frainslkvm ta sjiår till den vanliga chlorotiska hudfärgen omkring
oocii bakom denna rodnad. Detta har gifvit anledning att
föörfattare *) kallat denna form c h lo r o s is f o r t io r u m v.
c*,ali da v. f lo r i d a , och ofta händer att den förblandas
m ied organiska hjertsjukdom ar.
Då symptomerna från G e n i t a l - S y s t e m e t öfver5.
Denna forms tidiga och synnerliga framträdande har
vräga.
tr,roligen gifvit anledning till den fordna åsigten, att hela
sj;jukdomen utgeck från störd verksamhet inom detta sysfctem. Dessa symptomer äro dock, som vi redan förut
Uti denna
aanmärkt, att anse af ett underordnadt värde.
under
stundom
febrm börjar inenstruation en att föregås och
häftigare
hhela sitt förlopp åtföljas af en lindrigare eller
mnenstrualko lik, hvarjemte menses småningom mer och mer
aaftaga samt slutligen ersättas af blott levcorrhce.
4. DA symptomerna från N e r v - S y s t e m e t öfverväDenna form är vanligen blott secundär och tillhör
gga.
spjukdomens högsta utveckling. Patienten visar benägenhet
lclor dåning, får convulsioner vid den minsta ansträngning ,
pplågas dels af sömnsjuka, dels af insomnolens, blir melancbholisk, o. s. v. Donna form trotsar ofta all behandling.
D e tre första af dessa former bero af gangliisysten m et, den sista af nervsystemets centrum. Man bör dock
ihhågkomma att ingen af dessa former någonsin förekommner is o l e r a d utan den ena eller andra af dem är blott
ööfvervägand e och mer framstående.
*) W
endt,
i R usis Magaz. f. J . gesam m t. Medic.
R. 45. Ii
3. 1835-
Eljest indelas Chlorosis af författarne uti i d io pa­
t h ic a v. v e r a , och s y m p t o m a t i c a vel s p u r ia * ) ; —
c o n s t i t u t i o n a l och a c c i d e i i t a l i s , a c u t a och c h r o ­
n ic a ; — a t o n i ca vel f r ig i d a (som anses motsvara denn
första och de två sista af de här ofvannämnde formernaa)
och c a l id a v. f lo r id a v. f o r t io r u m (som anses m>Usvara den andra här upptagna formen); — vidare af M a i ­
s o n G o o d i e n t o n i c a och a t o n ic a ; — af C o p l a n d * * * )
uti i n c i p i e n s
och c o n f ir m a t a ; —
af M a r s h a l l l
H all***)
uti i n c i p i e n s , c o n f ir m a t a och in v e t e r a a t a , o. s. v.
U TG Å N G EN af denna sjukdom sker till
a) h e ls a hvilkct lyckligtvis vanligast inträffar, ocbh
delta antingen af sig sjelf eller i följd af konstens biträ-a—
de. Tillfrisknandet sker då småningom; först aftager m ått­
ligh eten, huden får en bättre färg, menses börja framnträda, eller, om de före sjukdomens utbrott funnits, å å terkoinma och återgå småningom till sitt normala förhåbllande; cardialgien och arterljuden aftaga småningom oclch
upphöra, o. s. v.
b) a n d r a s j u k d o m a r , bland hvilka de vanligastde
äro: hvdropiska samlingar, organiska hjertlidanden, —
i
svnnerhet dilatation, hvilken då framkallas genom blodfönrändringen ( h y d r o lia e mi e n ), den klena nutritionen oclch
nervösa hjertklappningen; — hysteri, — hvilken ofta qvartrstadnar äfven sedan chlorosis är botad; — spinalirritationm,
—
med densamma åtföljande krypningar, lam het, o. s. v v .
c) d ö d , hvilket dock mera sällan inträffar, och dda
antingen genom krafternas ytterliga aftagande, och inträ ä dande hektik, eller genom envisa blödningar ur lungor ir,
mage eller näsa, eller genom apoplexi, vid ett starkarare
congestionstillstånd till hufvudet, orsakadt af den ihållandtde
hjertklappningen; vanligare inträder dock denna utgånmg
till följe af sjukdomens complicationer, såsom febrar, inin* ) S c h m i d t , E n c y c l o p é d ie d. ges. m edic.
L c ip z .
1841.
B. 1. p . 5 3 4 3 4 .
**) E ney clo p . W ö rte rb . e t c . ü b e r s , v . K A U SC H . B erlin 1 8 3 5 . B. 1 . p . 1 4 1 : 4 3 .
***)
G m n d z f lg e
d. T h e o r. e tc .
p. 33G .
(lammationer, m o r b u s H r i g h t i o. d., eller dess ioljdsjuk—
domar, serdeles oedema pulmonum, hydrops pericardii,
liydrothorax, hydrops ventriculorum cerebri (se sjukdom shist. N:o 6 ), o. d.
N OSOGENIE. Denna sjukdoms Y ä s e n d e har varit
och är ännu en omtvistad och ej fullständigt utredd fråga.
Erån fordom ansågs den såsom en cachexi, beroende af
en felaktig blandning af vätskorna.
F r a n k , C u l l e n , o . 11. ansågo den utgå från en
primitiv rubbning inom ge ner at ions orga ne rn a,
således från en störd verksamhet i uterus, eller såsom
Detta kan dock
A t o n i e eller A s t h e n i e i detta organ.
de llesta af de
hos
som
godkännas,
mindre
mycket
så
sjukdomen ut­
innan
framträdt
menses
hvilka
patienter, hos
innan menses
utbildas
fullständigt
bryter, denna vanligen
sjukdomens
hela
under
u pp höra, ja mången bibehåller
massan
hela
ej
ioulopp sin reglering; — dessutom kan
air de öfriga symptomerna nöjaktigt förklaras från en såd;an atonie i uterus, ehuru man sökt hjelpa sig ifrån detta
gtenom att antaga en f o r t p l a n t n i n g till de andra orgianerna, hvilket dock är så mycket mera falskt, som inom
(here organiska systemer snarare visar sig e tt, atonien
raikt m otsatt, ö f v e r d r i f v e t v e r k s a m h e t s t i l l s t å n d .
E r e t h i s m i Eterus har ock lika orätt ansetts som
pirimitiv; — äfvcnså f ö r s t o p p n i n g a f g a l l k ä r l e n s c a p illärändar och deraf b e r o e n d e s t örd v e r ks a m-
h e t h o s l e f v e r n *).
H a m il t o n ansåg t o r p i d i t e t i t j o c k t a r m e n eller
ejnkel förstoppning vara d et primitiva i denna sjukdom.
A n d r a l anser f ö r ä n d r i n g e n a f b l o d e t vara pri—
mi i ti v, m en då hlodet s jd ft är p r o d u c t af en organisk
xerk sa m h et torde det vara större skäl att söka sjukdom ens
imre väsende i en r u b b n i n g a f s j e l f v a d e n n a v e r k s - a m h e t ; — ty blodet kan prim itivt endast genom u p p tiagande af gifter eller miasm er blifva sju k t, men s e c u n ­
di är t genom flerehanda rubbningar inom gangliisystem et
*) F o x , 1. c. p. 2.
o d i, till följd deraf, uti assiinilutioiieii och reductionem
Bland dem , som höra till det sednare af dessa häda slag af
sjukdomar hos blodet, — eller d e s . k. B l o d d y s k r a s i e r n a ,
— torde denna sjukdom med största skäl vindicera sin plats.
— J Ö R G *) säger dess ” Väsende” vara en rubbning af assim ilationsproces sen, och redan F r . H o f f m a n **) yttrar att
denna sjukdoms ”i n d o l e s ” är en " a t o n i a t u b i a l i ­
m e n t a r i i ”, hvilket kan anses pä var tids spräk mo'svara
”en f ö r ä n d r a d v e r k s a m h e t i n o m ga ugl i i s y s t e m e t ”,
dock ej inskränkt endast till de ganglier, som anses före­
slä digestionen, utan tillhör denna primitiva förändring
h e l a N e r v u s s y m p a t h i c u s m a g n u s . Sjukdomen bör­
jar således vanligen med symptomerna af störd assimila­
tion och verksamhet hos lungorna sam t, — t li följd häraf, — symptomer af blodets förändring. — Genom denna
blodförändrin g och N e r v i s y m p a t h i c i många föreningjar
kunna nöjaktigast förklaras den mängd af symptomer frän
alla de olika system erna, som tillhör denna sjukdom. —
Några hafva velat vrka att sjukdomen primärt kan u tgå
från n e r v u s v a g u s , och anföra till stöd derfor att em,
med den i denna sjukdom förekommand e, analog sjukliig
förändring af blodet kan frambringas genom enkel afskiäring af nervus vagus.
Detta är dock föga sannolikt, se n deles emedan sjukdomen vanligen först uppträder mted
symptomer af störd digestion.
Hvarföre åter denna sjukdom vanligast förekommier
vid pubertetsevolu tionen (mellan 13:de — ^0:de året) o u h
isynnerhet hos fru ntim m er,— ehuru den, såsom vi o f vaan
anfört, eidigt S a u v a g e s , C o p l a n d , F o x o . 11. äfven ;är
observerad hos ynglingar under denna period, — är naaturligt, dä man betänker att denna stora akt framkalUar
hela organismens inre kraft; och då denna akt hos q v im nan utgör den första utvecklingen af hennes slägtlifsfuuictioner, och dessa hos henne ingripa långt djupare i hebla
organism en, än hos mannen, — och hennes nervsystem i
*) H an d b u ch d. K rankh. d. M en sc h lic h en W eib es. L eipzig 1809. p . 1G68D iss. de g e n u in o C h lorosis in d o le. G eneve 1733-