1. No category

Läran
om
F
G
B
Akademisk
E
B
.
Afhandling,
med vidterfarna Medicinska F a ku lteten s
i Upsala tillstån d,
under inseende af
D ocx.
ISRAËL 11 WASSER
P rofessor i T keoreliska och Praktiska M ed icin en ,
för M edicinska Gradens erhållande
utgifven af
FREDRIK AUGUST EKSTRÖM
af Östgötha N ation .
pft Medicinska Auditorium d. 28 April i 8 4 i.
p. v. t. e. ra.
A n d ra a f d e l n i n g e n
2 D elen.
U P S A L A ,
Leffler
och S e b e U ,
I t
1S41.
MONSIEUR LE
m m w & W L 'm
CHAMBELLAN
DE
SA
MAJOR-GÉNÉRAL,
S TRE
COMTE
*« w
MAJESTÉ
ENVOYÉ
l ’e
®
MPÉUEUR
ï » « â
D ’A U T R I C H E ,
E X TR A O RD IN A IR E
&
MINI­
PL E N I P O T E N T I A I R E A LA COUR DE SA M A J E ­
STÉ LE RO I D E
SUÈDE &
NORVÈGE , GRAND
CROIX DE L ’ORDRE DE D A N N É B R O G , C H E­
VALIER DE L ’ORDRE IM PÉ R I A L E DE S:T
WLADIMIR
DE LA
GRAND
4:È M E
CL A S S E ,
CRO IX DE L ’ORDRE
ROYAL DE L ’E P É E
iv re un d é v o u e m e n t et un e rce onn ois s ane e p a r f a i t e
p a r s on très h u m b le s e r v i t e u r
F.
A.
EI Î S T R O M .
11ÖGÄDLE
H e r r
L .
F .
B
A
F
U
«
A
B
U
"jT
uieil utmaii.t uktuing och väiiskapjxp
af
AUG.
füSTRÖM.
den
sammanhänger med
och hufvudsakligen
grundar
sig
uti ett stürdt förhållande hos de chylopoëtiska inelfvornas
secretioner,
är en gastrisk feber, varierande efter den art
af gastricism, som genom de förlärda ämnena bli'fvit för­
anledd.
Men den fö rra
åter,
uti hvilken ej någon sådan
verklig gastricism up p k o m m it, är endast att betrakta, såsom
enkel inflammatorisk feber, och om namnet s a b u r r a l f e b e r
skall bibehållas, bör det användas endast för denna.
är,
såsom b ekan t,
mycket olika.
Den
ganska vanlig, men den är till graden
Den lindriga form en, under hvars begrepp
alla de febrila irritationslillstånd, som följa på utsväfningar
i m at
och d ryck,
samt på förtäring af ovanlig eller
så-
kallad
rörig och mägtig m a t, kunna sammanfattas, är u t­
märkt af hufvudvärk, h e tta , torr tunga, stark törst, qväljningar, uppstötningar, colikspanningar, s ta r k , partiell svettning o. s. v. samt u pp hör
diarrhe.
vanligen
genom kräkning eller
De sjuk a , som deraf besväras, känna väl livar-
ifrån sjukdomen kommer och
veta
vanligen äfven genom
erfarenheten huru den plägar upphöra, och ehuru plågorna
äro svåra nog, gifva de sig således likväl tålamod och be­
gära sällan derföre läkarebiträde.
Men ibland äro sym pto-
merna häftigare, huden mycket het och brännande, ånge­
sten
stor,
oron
qväljande, hettan
mycket s ta r k ,
pulsen
oj emn, spänd, k ram p a k tig , stundom in te rm itte n t, hufvudvärken ej allenast håiftig, utan förenad med delirium m. m.
Denna svårare forrd af saburralfebern öfvergår väl s tu n d o m ,
2.
i synnerhet när a n d ra omständigheter, säsom förkylningar»
sinnesrörelser m. m. m edverkat till
dess
upp k o m st
eller
otjenliga åtgärder vidtagits till dess b o ta n d e , till gastrisktnervös feber.
Men vanligast räcker den, oaktadt d e n ho­
tande skepnaden af dess symplomer,
dock ej länge utan
upphör i likhet m ed de lindrigare form erna, genom kråkning, diarrhé och ymnig svett snart, ofta redan
dygnet.
på
andra
Då sjukdomen härrör m er ifrån öfverlastande med
starka drycker, än ifrån öfverflöd i m at, och dryckerna be­
stått i bränvin, toddy eller punsch, samt den sjuke ofta för­
u t på samma sätt förgått sig i sin lefnadsoidning, kan saburralfebern öfvergå till hvad man kallar det directa eller
stheniska delirium tremens.
5. S å r o c h a n d r a m e c h a n i s k a l æ s i o n e r al l i n ­
drigare beskaffenhet.
Den lindrigare sårfebern är ic­
ke annat än en f e b r . i n l l a i n m a t o r i a m i t i o r , som u p p ­
kommer på första eller andra dygnet efter det lidna våldet.
Men då skadan är svårare, stiger febern till en högre be­
tydelse och blir
antingen en verklig
synocha eller co m -
plicerar den sig med inflammationer uti inre organer, eller
förenar den sig med nervösa lidanden.
2.
Febris
Häftigare Inflammatorisk Feber.
Inflammatoria
Gravior.
Synocha.
Den häftigare inflammatoriska febern förekommer un­
der tvenne hufvudsakliga form er, med eller ulan lopisk in-
Den förra är den vanligaste, emedan stegrin­
flammaticn.
gen af det inflammatoriska m o m e n te t till den g r a d , alt det
inflammatoriska feberns begrepp, i
svårare
motsvarar den
allmänhet icke kan aga ru m utan att
framkalla topisk in­
Det är endast i de enskilda fall, da den sju­
flammation.
kes constitution för öfrigt är fullkomligt sund, som u n d a n ­
tag ifrån denna allmänna regel förekomma.
synocha ä r i följd
Den verkliga
deraf en sällsynt sjukdom.
Den afart
af densam m a, som beror derpå, alt en straxt i dess början
använd ändamålsenlig
och kraftig
antiphlogistisk behand­
ling förekommer den topiska inflammationen är lyckligtvis
mera
vanlig,
»nen da kan icke heller dess form fullstän­
digt träda fram.
ling,
som
Ty
den stränga antiphlogistiska b ehand­
mägtar förekomma den topiska inflammationen,
kan åstadkomma detta endast derigenom , att den förmår
nedstämma det inflammatoriska momentet, på livars stegring
och öfvervigt den inflammatoriska feberns form beror.
Alt
sammanblanda och under ett gemensamt begrepp sam m an­
föra det första stadiet uti de p rim ärt eller secundärt degeneraliva febrarne och den enkla synoclian,
origtigt och
förvillande.
anser jag vara
De likna hvarandra visserligen i
många afseenden i början, men
då
jemförelser skola
an­
ställas emellan olika sju k d o m sfo rm e r, böra dessa uppfattas
fullständigt och ej endast partiellt; således ej blott i deras
början ulan i hela deras process ifrån början till slut.
Eu
degeneratir feber, sasom t. e. skarlakansfebern, är i början
stundom
snarlik en börjande synocha, och man liar i an­
ledning deraf betraktat dem såsom i begynnelsen
likartade
och således den förra såsom en till skarlakansfeber öfvergående synocha.
Men detta ar alldeles falskt.
febern är i sin b ö r j a n , äfvensåväl som i sin
sitt s lu t, alldeles skiljd
ifrån synocha,
Skarlakansfortgång och
eh uru den ibland
liknar denna i en del af den y ttre skepnaden.
Synocha börjas vanligen utan prodrom er eller ock med
sådana, soin äro af ringa betydenhet och hafva k o rt dura­
tion.
Frossan är lindrigare eller starkare, men nästan all­
tid kort.
Ibland händer det dock att rysningarne fortfara
längre och omvexla med den stigande hettan till dess den­
na sedermera blir ihållande.
Vanligen inträder
dock h e t­
tans stadium hastigt och med starkt utbildade symplomer.
Hettan
är
hela kroppen.
stark och allmänt utbred d öfver
Den sjukes känsla
deraf motsvarar Lä­
karens iakttagelse på ytan och äfven hos den utandade luf­
ten.
Den åtföljes af freqvent stark, full och hård puls och
dessa pulsens egenskaper stå till densamma i direkt förhål­
lande.
Äfven så förhåller det sig med törsten och
heten i huden.
Till
sin
to r r ­
beskallenhet är hettan a r d e n s ,
men den är ej obehaglig för den
vidrörandes
känsla och
tyckes till och med för denna förminska sig, då den förre
något längre håller handen qvar.
Den tillväxt under vid­
röringen och det efteråt qvardröjande obehagliga intrycket,
Il vilka tillhöra
till,
saknas
calor
alldeles.
men
kroppen,
mordax och approxim ationerna
är
Hel tan
slack pä alla ställen af
mest stegrad i pannan.
vanligen
der-
Pulsen
är väl, såsom redan är sagdt, f r e q v e n t , f u l l , h ä r d och
s t a r k , men den är tillika j e m n — och så väl hastigheten
som freqvensen stiga ej till den höjd, hv i l k m utmärker och
Freqvensen uppgår säl­
al följer högre grader af erethism.
lan till mer än
io o slag i minuten.
Huden
äro hämmade.
är stark
S e - och e x c r e t i o -
och ålföljd af begär efter kall dryck.
nerna
Törsten
torr,
är
nppdrifven
och
starkt färgad, i synnerhet i nnsigtet, som har stark rodnad.
Kär
/nan
tyckes
fuktig.
den
länge
håller
handen
på något ställe af huden,
sednare blifva mjuk och stundom äfven något
'l ungan är r 5d och t unnt öfverdragen med ett hvitt
slem, i högre grader derjemte torr, i synnerhet vid roten.
Stolgången är förstoj pad eller ock sparsam, då de afgående excrem enterna äro hårda.
Urinen är röd , ibland mörk­
men
i högre grader eldröd eller, såsom det kallas,
flammande
samt dessutom sparsam, ehuru maningarne att
röd,
kasta den ofla påkomma.
bränning.
Slnndom ålföljes dess afgång af
Då den afgår ar den klar,
efter grumlig;
dock är
det endast
men blir snart derund er remissionerna,
som den bildai- sky och sätter verkligt sediment.
ta ppadc blodet sätter speckhinna
Det af-
och äfven det, som ge­
nom hemorrliagier uttöm m es, visar en ökad plaslicitet.
Des­
sa phænom ener af blodets förändrade beskaflenhet, tilltaga
i samuia m å n , som feberns öfriga sym p lo m er
sliga i häf­
tighet.
Den sjuke är
m alt, men icke svag.
Vanligen ä r han
derjemte mycket orolig, talar fort och häftigt, klagar öfver
ångest hetta och hufvudvärk, ä r retlig till lynnet, besväras
mycket af ljus och buller," samt sakn ar
sömn.
vanligen
alldeles
Någon gång, i synnerhet hos yngre personer, särde­
les b a r n , sällar sig d e l i r i u m till erethisinens öfriga sym pto­
m er, och detla är vanligen af den a r t , som ofvanföre blifvit kalladt i r r i t a t u m .
Det beror på erethism i hjernan ocli
denna sammanhänger med och, såsom det synes, h ä rrö r ifrån den starka blodcongeslionen till h u f v u d e t, i följd hv araf det åtföljes af mycket stark
rodnad
i ansigtet, rö d a ,
uppdrifna och glänsande ögon, med sammandragna pupiller,
stark pulsation i halsådrorna,
del,
flammor
för
bullande hufv u d v ärk , svin­
ögonen, klingande
för
Öronen o. s. v.
Om ej critiska hsemorrhagier eller sträng antipblogistisk be­
handling
förmå upphäfva delta tillstånd, öfvergår det lätt
till inflammation i hjernan.
Men äfven till andra organer
äga starka blodcongestioner rum.
1 lungorna åstadkomma
de en hastig och k ort andedrägt; dock kan den sjuke, då
han derlill upp m a nas,
draga
andan djupt och fullständigt
utan att känna någon smärta d e r a f, eller att det framkallar
hosta.
1 hje rtat uppkomma palpilalioner och beklämnings-
känsla;
i lefvern och
mjälten, ömbet ocli
En allmän ö m he t i hela kroppen är ett van­
præcordierna.
så stark,
ligt sym ptom , och denna är stundom
i början
uppdrifning af
anledning att
har
befara
en
att
man
rheumatismus
acutus.
Den inflammatoriska febern h a r
avotidian
remittent
typ, och då remissbnerna under m orgontim m arna in tr ä d a ,
mildras alla symptomerna, och då remissionen är betydli­
gare, blir h u den nigot fuktig, tungan blöt och urinen ym­
nigare samt bildar sky och sediment.
Dock fortfar febern
i stigande, i följd hvaraf exacerbationerna tilltaga och remissionerna
minskcs, ända till 4 :de dygnet, då
den van­
ligtvis u p p n å r sin culmination och har skepnaden af t y p u s
continens.
gar
vanligen
På 4 de dygnet eller början af det 5 :te plä­
en betydligare remission inträ da, förberedd
eller åtföljd af förberedande cris, genom blodflöden, såsom
näsblod, liasmorrhoidalflytning, m e n stru atio n , genom allmän
däfvenhet hos huden och ymnigare afgång af urin med sky
och sediment.
Under denna remission
plägar
den sjuke
äfven falU i en vederqvickande sömn af några tim mar, men
det oaktadt fortfar febern ännu , e huru i mildrad form och
upphör förtt, antinjgen * slutet af 5 :te eller ock på det 7:de
dygnet med afgöraude cris, som inlräflar u n d e r sömn ge­
nom svetlning ocli ymnigare afgång af ljus och k la r urin.
Detta förlopp, hvilket kan antagas,
dock icke alltid hos synoclian iakttaget.
såsom regel
bblir
Afvikelserna deivri-
från äro bufvudsakligen följande.
a.
F ö r l ä n g d d u r a t i o n ö f v e r d e t 7 : d e t i l l o c c li
in e d ä n d a t i l l d e t i 4 : d e e l l e r i 7 : d e d y g n e t .
na afvikelse, eller fall af verklig synociia,
länge ulan alt livarken
nervöst
ombyta
Deien-
som räckt
t sa
ch aracter, öfvergä till ee l t
stadium eller eoinplicera sig med topiska inllauin-
m alioner, måste
vara
ytterst sällsynta.
säger sig hafva iakltagit,
halva
De, hvilka maian
sannolikt icke varit enkkla
synochallebrar, utan möjligen antingen inflammatoriskt ga;astriska, eller
inflammatoriskt rheumatiska
topiska inflammationer under feberns
eller ock
halvfva
förlopp up pkom m m t
och sig derm ed complicerat.
b.
Complication
Denna är
ej allenast
utan äfven den
den
t o p i sk
inflammatioun.
vanligaste ibland afvikelsernaia,
vanligaste form ,
i n c o n c r e t o förekommer.
der
med
under hvilken synochha
Topisk inflammation kan, m in ­
förloppet af en synocha, up pkom m a pä olika tidejer.
Antingen sker detta under det första qvaternarium och r o e dan på det första eller andra dygnet och derigenom bild da
sig de vanliga
siva eller
och
såkallade
normala form erna af de enkla, in te n n stlieniska
inflammationerna .
Det å är
nämligen orätt att anse den feber, som åtföljer topiska iiin-
såsom alltid ursprungligen synocbal, ty den
flammalioner,
är
oftare
calarchalisk,
degenerati v.
rh e u m a tisk , gastrisk,
nervös eller
De topiska inflam m ationer, som vanligast upp­
komma i förening med verklig synocbal feber, äro perijineumoni , encepbalilis pbrenilica ocb bepalilis stbenica s. c.
intenso dolore.
Men den topiska inflammationens uppkomst
kan äfven ske
sednnre i det andra eller vid öfvergången
till det 3 :dje qvaternariet.
De på delta sätt uppkommande
inflammationerna aro antingen m indre betydliga, bafva sitt
säte i m indre vigtiga kroppsdelar ocb verka da endast till
underhållande eller förlängning af febern.
m era
Det soin vanligast utm ärker sådana
sällan inträfla.
sentidigt
u n d er
Delta torde dock
synocha uppkommande inflammationer, är
deras bastiga üfvergâng till bulning.
Det är genom denna
bastiga öfvergåm», som meningen om suppurativa processer,
bvilka om edelbart
blott
efterträda
allmän
feberspänning,
utan att näimast föregås af topisk inflammation, blifvit för­
anledd; hvilken mening dock,
torde
böra
anses såsom falsk.
såsom förut redan är sagdt,
Dessa till bulning hastigt
öfvergående inflammationer bafva sitt säte dels uti inre de­
l ar, såsom lungorna ocb h je rn a n , dels i y ttr e , såsoin
ceil-
vafnaden under buden, körtlarna ikri ug balsen ocb i axel­
hålorna, och bafva j sednare fallet crilisk betydelse.
1 för­
ra fallet fö •orsaka de döden ocb liköppningen ådagalägger
vai artade
utgjutningar
ocb bukcaviieterna.
■
ocb
samlingar i hufvud et, i brösl-
at>
c.
ö f v e r g å n g till n e r v ö s t stadium.
Eli sådan
stadimn tillhör icke synochalfebern och denna kan således
icke dertill öfvergå utan att förändra sin ursprungliga form.
Meu n är detta liänder v a r febern redan ifrån sin början
icke verklig synocha, utan gastrisk, nervös, p u trid o. s. v.
ehuru det inflammatoriska stadiets sym ptom er voro sä starkt
fram trädande, att den då hade utseendet af den förra.
Döden inträffar uti synocha i allmänhet ej, utan me­
delbart
genom inflammation.
Dock har man exem pel, att
den dödat äfven genom slag.
Detta inträffar vanligast hos
barn och nådon gång efter pubertetsåren, då constitutionen
är mycket rellig.
ner,
och förutgås
vattenakliga och
Slaganfallet åtföljes vanligen af convulsioenligt
B e r en d s ,
af v attenklar u r in ,
täta stolgångar eller ymnig symptomatisk
svett.
Synocha och de inflam m ationer, livilka derm ed van»
ligast äro förenade, äro oftast samtidigt gängse och bero da af
en herrskande constitution, som väl i de flesta fall samman­
hänger med årstideus
character och vissa endemiska för­
hållanden, men understundom dock i följd af ännu outred­
da orsaker fortfar i flera år i sender, genom alla årets skif­
ten och oberoende af den character hos febrarna, som här­
rör af cliinatiska och endemiska förhållanden.
O beräknad
denna stationära constitution, förekomma de i n f l a m m a t o r i ­
ska
febrarne vanligast u n d e r
vintern, då kölden är jemn
ocli ihållande, luflen kl ar ocli torr; på högländta tra k te r,
som ej äro för mycket blottställda för omvexling hos vin­
darna, samt i de tem pererade cliinalerna .
Dessutom före­
kom m a de mest hos unga eller medelålde rs p e r s o n e r , som
för Öfrigt äro sunda och hafva ett cholerico- sangvinisk t tem ­
peram ent.
De tillfälliga anledningn rne bestå vanligast i tem pcraturom vexlingar, särdeles ifrån hetta till k ö ld , ehuru stundom
Deribland räknas äfven sinnesröre lser, i
äfven tvärtom.
synnerhet v r e d e , samt hettande mat och dryck; men, ehu­
r u de ofta äro m edverkand e, torde man dock icke kunna
anse
dem ,
såsom ensamt
verklig synoclia.
tillräckliga att
åstadkomm a en
Vigligare och vanligare orsaker
svårare inflammat oriska febern
till den
äro mechanisk a læsioner af
svårare beskaffenh et, beslående i sår, kro ssn in g a r, commotioner o. s. v.
Den härigenom uppkom m ande S y n o c h a
t r a u m a t i c a är dock ofta förenad med andra lidanden af
nervös eller gastrisk beskaflenh et, hvilka med sjelfva læsionen ej hafva nödvändig t sam m an hang , men uppkomna af
tillfälliga biorsaker, på
lighet hafva en
märkes
feberns gång, symplome r och våd­
ganska vigtig inflytelse.
I allmänhet u t-
den traum atiska synochan af en hög grad af ner­
vös erethism, samt af en stor benägenhe t för melastalisk a
bulningar-
A N D llA
C L A S S E N
Secundärt-d egeneratiua Febrar.
F e b r e s D e g e n e r a t i ' v œ S e c u n d a r i æ. \
1.
O r d n in g e n .
Febres
Det
topiska
C a ta r r h a lf e b r a r .
C a t a r r h a 1 e s.
lid ande, hvaraf catarrhalfebern bade e bar
det utmärkande i sin form ccb fait sin derifrân härröraratide
benämning, är en inllammatorisk affection uti den slemnimenbran , som inuti omkläder n ä s a n , svalget, luftröret och b broncbierua, i följd hvaraf slemafsöndring en först är häm m m ad,
men sedermera blir ym nig,
och till sin beskaffenhet t för­
ä n d r a d , först tunn och valtenaktig och sedan tjock.
DDetfa
lidande, som ehuru derm ed analoga sjukdomstillstå nd k kun­
na förekomma äfven i andra sle m m em bram er företräd el es vis
kallas ca ta rr,
har ett ganska nära sammanhang med fefeber-
processen i allmänhet och ingår till nägon del uti flerara af
dess öfriga form er, såsom petechialfebern , mässlingen,i, de
öfriga exanthemaliska febrarna, nervfebrarne samt de ; gastriska och de rheumatiska febrarna.
Men uti dessa ulutgör
catarrhalafTecti ouen blott ett obetydligt och det första cjvafaternariet tillhörande transitoriskt symptom.
Uti catarrlialfebibr ar-
na är den dereinol af hufvudsaklig betydelse och beslaläminande för feberns förlopp och längd.
Det händer iblaiand,
då catarrhalnlïectionen, sSsom nyss sades, ingår ibland
tillhöra någon annan feberform, alt den
sym plom er som
liar större utsträckning
hos den
deraf
de
och fortfar längre lid än vanligen
h ändelsen, och i anledning
vara
sednare plägar
har man ibland fattat den m en in g en , att ursprung­
liga catarrhalfebrar genom tillfälliga omständigheter, kunna un­
derstundom äfven till röt- eller nervfebrar öfvergå; och i följd
deraf liafva af några blifvit såsom afa rte r af catairhalfebern
upptagna f. c a t a r r h a l i s n e r v o s a ,
o. s. v.
Men detta förfarande leder blott
till vidlöflighet
De feberform er, hvilka genom en sådan syste­
och oreda.
matisering
putrida, biliosa
skulle
äro i sjelfva verket äfven u r ­
greppet af catarrhalfeber,
annan
sprungligen af
origligt hänföras under be­
kom m a att
a r t,
endast
utm ärkta af en så hög
grad af catarrhalaffection, att
deras egentliga beskaffenhet
derigenom i början fördöljes.
Om man med deras speciella
benämning skulle vilja öka feberlärans nom enclatur, borde
man
således
kalla
dem
febr.
nervosa
catarrhalis,
p u t r i d a c a t a r r h a l i s o. s. v.
1.
Febris
Sporadisk
catarrhalfeber.
Catarrhalis
S p o r a d i e a.
Den vanligare och lindrigare form en af denna feber
har i allmänhet följande förlopp.
Den sjuke kännei en tryckande värk eller snarare tyngd
i pann an, i synnerhei i trakten af glabella, öfver näsroten
ocli öfver ögonen j han
torr i näsan eller
far täta rysningar och är antingen
besvärad
af en
llylning derifiân af cn
tu n n , het och skarp vätska, h varaf öfverläppen och sidor­
na af näsan retas, uppsvälla och stundom excorieras, hvarjemte han känner b u ltn in g , bränning, stickningar eller klä­
da i näsan*, ögonen äro röda, gråtande, stundom b rä n n a n ­
de och högst retliga*, sväljandet är mer eller mindre besvära d t och i nackmusklarn a kännes slyfhet uch stundom värk,
rösten förändras och blir hes, hosta inställer sig, i synner­
het da den sjuke lägger sig.
Härmed förena sig lätta rys­
ningar, dragningar i extieinitelerna s m usklar,
hos retliga
personer sendrag m. m. hvarefler en rem ittent feber utbil­
dar sig, som egentligen märkes om nätterna och da är lemligen häftig,
ehuru den pä
dagen inträffande remissionen
vanligen är sa betydlig, alt den sjuke kan ga uppe.
Tun­
gan är vanligen livit och matlusten förminskad, eh u ru nå­
gon gäng, i synnerhet
Ij o s
barn, motsatsen
den således är sjukligt förhöjd.
minskade.
Stundom
med af kräkningar.
dande är
ibland
plägas den
och
Lukt och smak äro för­
sjuke
af eckel, till och
Lifvet är förstoppadt, hufvudets li­
af svårare beskaffenhet, och den sjuke
plägas af tryckande luifvudvärk, tyngd,
nighet.
inträffar
svindel och söm­
Lynnet är vanligen bade nedstämdt och kinkigt, till
och med vresigt, och den sjuke klagar mycket i synnerhet
öfver trötthet
och tröghet i hela kroppen.
Dessa symplo-
mer räcka kortare eller längre tid, enligt regeln dock icke
öfver det första qvaternari et, utan pâ 4 :de dygnet installer
sig vanligen förberedan de cris, någon gång genom näsblod,
men oftare genom svett af en egen sur lukt och urin, som
Febern mildras,
sätter rödgult eller tegelfärgad t sediment.
afsöndring en ifrån näsans, svalgets och luftrörets slemmem­
bran återslälles och det afsöndrade slemmet blir snart tjockt,
gult,
purulent, är ymnigt och lossnar lätt.
nästan
Utslag
omkring m unnen plägar äf ven, likasom i andra bröstets in­
flammator iska lid a n d en , vara af critisk betydelse. Afgörande cris inställer sig pä 5:te eller 7:de dygnet och helsan
å terkom m e r fullkomlig t efter ett oftast ganska kort tillfriskningsstadi um.
S ådant ä r väl det förhålland e af catarrhalfe bern , som
Men in c o n c r e t o
man skulle k unna kalla det normala.
förekom m a liera skiljakligh eter ifrån den sålunda uppställ­
da
regeln, och dessa äga rum :
a.
A ena
I a f s c e n d e på l ängden.
sidan förekom­
mer catarr med f e b r i l i r r i t a t i o n ganska olta, som ehuru nästan lika intensiv som den vanliga catarrhalfe bern lik­
väl ej räcker öfver dygnet.
Å. andra sidan åter förlänges
catarrhalfe bern, utan att a n d ra
form
eller
betydelse, ej
sällan till det i2 :te, l7:de eller 20:de dygnet.
b.
I a f s e e n d e p* i n t e n s i t e t e n .
ä r ibland
så lindrig, att den sjuke,
Catarrhalf ebern
utom de egentliga ca-
farrhalsym ptom erna och olusliglieten, ej känner något sär­
deles illamående, ulan solver, om icke väl och l u g n t, åtmiiislone bjelpligt, fortfar i sin vanliga leinadsordnin g ocli
bestrider, såsom lö r r , sina göromål.
liga lindriga form
L) nna hos oss så van­
af calarrhalfebe rn hvarken
anses eller
kallas i allmänhet för feber, ulan endast för snufva eller
catarr.
Men
der
är
dock
ifrån den egentliga caturrhal-
febern icke väsendtligen eller qualitativt, utan endast a v a n tit ali vt skiljd.
Intensiteten är dock ibland mycket större än som m ot­
svarar
den ofvanföre uppgifna beskrifningen och man har
således med skäl såsom afart ifrån normen antagit en f e b r i s
c a t a r r h a l i s g r a v i o r , hvars förlopp är ungefär följande:
Början sker med en häftig frossa, som snart ölvergår
till en betydlig
och plågsam hetta,
un der
hvilken
pulsen
är full och spänd,
stundom hård och det aftappade blodet
sätter speckliinna.
Huden och tungan äro to rra , urinen spar­
sam och rö d ,
lifvet
förstoppadt, oron
och sömnlösheten
plågsamma. Remissionerna äro mindre betydliga och stundom
märkeliga
endast
vid noggrann
catarrhalsymp tomerna äro
stark,
förenad med tyngd
jemförelse.
De egentliga
särdeles häftiga ; hufvudvärk en
och bultning.
Näsan är t o r r ,
täppt och besvärad af känsla af oro och bränning; sväljan­
det är stundom smärtsamt.
I bröstet kännes en brännande
utbredd v ä r k , m ed stickningar
här och der, trångbröstad