1. No category

Om
utvidgningar af cylinderformig a karmlér
i menniskokrop pcn.
Akademisk
A f h a n d li ng,
so m , m ed v id terfa rn a M edicinska Facultetens i Upsala
tillstå n d ,
under inseende af
DOCTOR
O L O F
Cf L & S
Professor i Chirurgi och Barnförlossningskonst,
för Medicinska Gradens erhållande
författad och utgifvon
af
GEORO EIN H A R D OSSBAHR
af Södermanlands och N erikes Landskap
1’almbcrgsk Stipendiat
till offentlig granskning framställos
pä Medicinska Auditorium den 13 Mars 1852
p. v. t. f. m.
2.
U P S A LA
W a h ls trö m & C.
nadcn, som b ero r på ligamenlcrn as förfjo c k n in g , ej
förvexlas med tumor albus rheumaticus . Ilud ro dnad eu
ban således, vid inflammatio n i leden efter y ttr e sk a­
dor, saknas, u nder det den stundom, ehuru sällan å t ­
följer en rheumalisk svullnad. Svullnaden är dercm ot
stark och rodnaden är högröd vid acuta giktanfall.
Svullnaden i arthromenin gitis uppträder deremot sn a rt
nog och är olika allteftersom den sprider sig eller varar
l ä n g r e 5 ty vid chronisk är den betydlig, men hudrodnaden kan bär, utom vid acut gik t, saknas i både chroniskt och acut förlopp, äfven då den utvecklar sig till
ledsvamp (tum or albus rheumaticus ), hvarcst den stu n ­
dom brunfläckig a huden likväl ofta är gcnomväfd med
ansvälda vener.
Om en genom sär i tendinösa partier uppväckt in­
flammation instänges, så stegras den till hög grad och
dess u tb red n in g tillkännager sig genom erysipelas, som
sprider sig a huden. B lott vid häftig Epididymiti s, der
testikeln kan ansvälla 5 —4 gånger sin storlek, finner
man huden på scrotum rodnad och het; likasä vid P a ­
r o titis, der huden annars är af vanlig färg. I första
graden af P anaritium , en ytlig hudinflamm ation, u p p ­
t r ä d e r ro dnad e n före svullnaden. I tredje g r a d e n , in­
flammation i senskidorna , är inflammatio nsrodnaden serdelcs sta rk ä fingrarnes böjsida och på hela den svullna
armen ser och känner man lymfkärlens förlopp, lika­
som r ö id a , hårda strängar.
Som bekant är finner man
O
vul godartad abscessbild ning rodnaden aldrig så m örk
och livid, svullnaden aldrig så degig som fallet är
med abscessbild ning, der brand finnes, t. ex. i bindväfven. Så är förhållande t med 3 :e graden af pan a­
r itiu m , i Pseudoerys ipelas, o. 8.v.; i båda är bindväfven b ran d ig , i båda försvinner den vidsträckta kudrodnade n efter upp b ro tte t. Vid phlebitis känner man
de inflammerad e hudvenerna som hårda och s m ä rt­
samma strängar och man ser deras lopp betecknas a f
ett r ö d t , bredt slrécli.
Cruveilhier ocli L<‘e uppgåfvo
först samma förhållande med öfre delen af v. cruralis
och v. poplit.ea vid Phlegmasia alba dolens« då f l l i i t c
bade påstått den vara en slags lymphangiti s.
G år en
veninfl ammati on öfver till suppur ation, så kan venkär let
utspänn as ännu starkare . — Vid börjand e nosoco uiialgangra n i sår antaga sårränd erna mörkar e stundo m kop­
parröd rodnad ock svullna d, hvilken i ouigifn ingen stun­
dom är b lå , stundom ltlek; socrete t förändr as; aflägsn
a
vener oeb lymfkä rl ansvälla slutlige n till röda stränga
r.
Vid förgifta de sticksår , t. ex. erhålln a vid en obduct ion
eller genom bett af Vipera Ißerus eller genom förgiflade v a p e n , blir svullna den pä stället betydli g ocb
mörkrö d samt lymfkär len sviullna j bela armen. När
inflamma tion börjar öfvergå i gangraen är rodnad en
mörk oeb svullna den i högstai spannin g; dä process en
närmar sig egentlig kallbra nd, logger sig svullna den,
men rodnad en blir mera hlåakti g; da kallbra nd ic lr ä
dt
ser man eu rödgrå, svart färg (jgangr æna sieea) ocb
all svullna d oeb spänning är försv luunen ; då b ö r man
fästa sig vid brandgr änsen, der infliammatione n vanlige
n
står på olika utveckl ingsgra der, o)cb alltid uppträd
er
med liflig kärlrea ction då branden Ibämmas. — Då pri­
mär sypbili s öfvergå r till secund ära syinplo uier uppstå
r
ibland idiopat biska bubone r; giftet sprider sig genom
lymfkä rlen, hvilka ibland kännas som karda stränga
r
löpa ända till inguinalköi tlarne.
Svullna dens hårdhe t
är ett bl and käunete ckcn på en bubon i ljumsk en till
skillnad från ett cruralb råck, som i sin ordning stun­
dom förvexl als med varices eller aneuris m. Vid inguinalbråc k bar man mången gång sett en abnorm utvidg­
ning af kärleu i tarmväg garne åstadko mma en turgesc ens
hos de sednar e, hvaraf incarce ration följt. Vid bräck
ser man under vanliga förhålla nden ej tecken till ut­
vidgnin g af hudkärl en förr än incarce ration inställe
r
6ig, dä buden blir liflig t röd ocb svullna den sp änd;
angripe s nu det inklämda stycket af gangra -n, sä antar
hudeu deröfve r en blå tä rg , svullna den blir degig.
Om det framfal lna ocb blottlag da stycket vid en h e
r­
nia hvaike n visar några append ices cpiploic œ eller otncnlula, ej heller tœniœ, sa kan man af tarm ens blodinjectio ner förvissa sig om att det är tjockta rmen ocb
ej
tunntar men som framfal lit, ty vid byperae mi i tu n
n­
tarmen visa blodkär len i tarmväg gen inga guirlan dfor-
mîga anastom oser, hvilka deremot forckooimia på tjock­
ta rm en, hvilket ä r af vigt vid prognosen iför anus prae­
ternaturalis '). — Till abnorma kärlulvhdgningar och
dess fö ljd e r höra ock ecchymoscr, medfödd.a, nppkomna
genom s tö ta r eller efter kikhosta. Blåmäirken ser nian
efter en contusion temiigen snart inställa sig, emedan
k ä r lr u p lu r kan ske genast eller forst småningom i det
de slappa kärlväggarne efter hand utgjuta blodet och
slutligen sjelfva brista. Delta bidrager till svullnaden,
som d e r f ö re efter svåra conlusioner alltid är ansenlig.
Sugillation ä r ett tillstånd af hyperæmi med ringa blodVid förherrskande dyscrasier, t. ex. scor­
utg jutning .
butus kan ecchymosen lätt bryta upp till ulcera, som
bära d e t allmänna lidandets karakter (jnifr ulcera, ne­
danför). Ytliga ecchymoser vidt. utbredda under h u ­
d e n , t. ex. pä sc ro tu m , äro dock blott af vigt då
patientens höga ålder kan föranleda uppkomsten af brand.
Vid lu xa tio patellæ höra ecchymoser till en ganska
vanlig complication. Vid en genom våld åstadkommen
f ra k tu r å fibulas midt bidraga de mest att understödja
diagnoscu om de äro betydliga 3). Sällan ser man vid
fractura claviculae andra complicaiioner än obetydliga
ecchym oser och någon svullnad, så framt icke häftigt
våld träffat benet o m e d e lb a rt; anmärkninirsvärdt är alt
P
1
man i d e lta sednare fall ej oftare fmuer aneurismer u t­
A f ecchymoser ä ögat har o. A m m an afbilda sig.
te ck n a t några fall, värda uppmärksamhet3), big. I =
en eccbym os a ögonen och ögonlocken, uppkommen i
följd af häftig kikhosta och företeende på båda sidorna
deu fullkomligaste synmnetri i afseende på s t o r l e k , form
och f ä r g , k vilken scdn.arc lyser i scharlakansröd t ge­
nom conjunctiva men i hdåiödl eller violett genom undre
ö gonlockets hud. k öruitsatt. att i sådana, fall S y m m e ­
trien alltid gör sig g ä l l a n d e , så vore delta i rnedicoPå bulbus
legalt afseende ej ulan någon betydelse.
hafva ecchyiooserna vanligen sitt säte «emellan con«) B y r t l , Top. A . D.
*) C lieliu s, Chir. I. i.
3) Tli. II. Tab. I.
4 (5 4 .
7014.
juncliva och sc lero tic a, der de oek kunnn uppkomm a
efter hufvudsk ador och hjernkom uiotioncr , hufvudet s in1.ilning i häckeuet o. 8. v. samt vexa så betydlig t alt
hulhus af dem sammant ryckes. Sclerotic a gulfärgas un­
der deras re sorption , liksoui uiaa vid dylik process
ser hudens färg nyansera s. Gâ de cj till resorptio n så
degenere ras conjunct iva, upplyfte r sig i hlåsor derigeliorn a t t cellväfve n blir lö sa re , eller det uppstår chronisk ophthalm itis med dess utgångar . N œ vus m aternus
oculi ä r medfödd utvidgnin g och abnormt för sta rk u t ­
veckling af ca pillärn ätet, med eller ulan liktidig dés­
organisat ion i omgifvan dc bindväf eller i fettlagre t.
Kuligt v. Am m on är nämnde utvidgnin g olika allte fte r det
sum den antingen tillhör a) hlo 11 ven n ä let, då färgeu
ä r mera blå med knulig yta •) ( = medfödd P b lebectat>i); eller b) både d et arteriella och venösa kapillärnätet ( = Telangie ctasia vera), tia färgen är m era roseuröd eller rödhlå och, oaktad t dess homogen t jemua
y t a , de genom loupe sedda kärlen hafva knäformi ga
u pphö jdhetcr, hvarjemt e i conjuncti vas enskilda celler
linnes e tt seröst e x s u d at, hvarföre hon är oedemalös och lös.
Härlen löpa oregelbu ndet slingrade om
hvarandr a.
P å conju n ctiv aa) utbilda de sig från en
liten punkt och gripa raskt eller småningo m omkring
s ig 5 — eller slutligen c) tillika med kärlutvid gningen
eu désorgan isation af hUidväfven och rete malpigbi i ( =
Nævus crectilis) . De äro blåsvarta eller smutsigt hruna
med en y ta , å hvilken man sor och känner stö rre upphöjdheic r och fördjupn ingar. F ö r Nœvus lipomatod es
ä r tillika en abnorm fettafsält n‘‘ng i cellvalve n jemte
en abnorm t luxuricra nde h a r v e # ! * ögonbryn strakteu
karakteri stisk.
Denna luxuriati o111 kan äfven ega rum
vid egentlig te lan giec lasi, men dien antyder då en egen
förändrin g i cellväfve n, en t e n J ens
lipomalö s u t ­
v e c k lin g 3). Hos Ncevus melanoile s finnes pigmenta fsättning. Ilos dessa båda Naevus-a rter eSer kärlutvid gning
l) T Ii. I I I . T a b . V I. fig. V I.
*) L. c. ligg. V II. V I I I . IX .
»J L. e. figg. I I I . IV . V.
ej rum i sä sto r g rad som ej dess mera antalet a f n ya
kärl. De kunna ock förekomma pä Cornea *).
Ofvannämnde fenomener äro egna för bvar och en
a f dessa 5 :ne g rup per af N œ vus oculi, men gemensam­
ma för dem alla är d e n , sjukliga färgen och volyms­
förstoringen. De förekomma oftast på öfre ögonlocket.
Vid födelsen visa de sig som rödaktiga, blå rö d a , föga
upphöjda fläckar. F ö rs t vid evolutionsperioderna fö r­
ändra de sitt utseende och öfriga beskaffenhet. A llt­
eftersom deras ursprungliga karakter är olika bli de
erectila, tilltaga i omfång, inflammeras, bryta upp i
ulcera, blö d a l å t t , bli fungösa o. s. v. Blott hos te ­
langiectasia vera kännes pulsation. Då de höjt sig öfver huden kännes nästan degig fluctuation. Formen
varierar betydligt. Deras i början glatta yta kan sednare bli o je m n, stundom hårig. Kapillärkärlnätet i b)
och c ) , vare sig hudens eller conj. palpebrae, är abnorm t
utvidgadt af venös blod och med abnorma ramiflcationer. O rsaken till deras uppkomst är ej hämmad u t ­
veckling, utan de äro resultater af en pathologisk p r o ­
cess, som u n d e r inverkan af y ttre inflytelser utvecklar
sig alltm er efter födelsen.
” Enkel kärlutvidgning på slemhinnan” — anmärker
T roschel 2) — ” föregår stun dom , men står lika litet
som inflammation, chronisk slemflytning m. m. i nöd ­
vändigt causalsammaukang med uppkomsten af polyper.
Schreger slu ter sig till en m otsatt åsigt beträffande de
m juka , grågula näspolyperna.” F ö r min del skulle ja g
tr o a t t , vid all polypbildning, slemhinnans hyperxmiska
tillstånd i sammanhang med den degenerativa dialhesen,
hvilken här såsom öfverallt måste inverka modifierande
på vegetationen, ju st utg ö r ett af villkoren för dessa ”p a­
rasiters” uppkomst. De äro annars ej sa sällsynta å m un­
nens och läpparnes slemhinna. Till förutnämnde af P .
P ra n k s. k. erectila tum ö re r ( = aneurisma per anaslomoI) L. c. figg. X . X I .
*) L. c. D. I II . §. 543 .
sin), 'moder fläcka r”, ’ eldmä rken' , som ej få
anses u p p ­
komma af dyskra sier eller andra inre lidand en,
må man ej
häuför a hæmo rrhoid alknül ar, fungi i sår och ulcera
, condylomer o. s. v. Oe kunna hafva till följd varikö
s u t­
vidgni ng af de omgif vande venern a, heroen de
på locala
circula tionsb inder. Varice s har man väl funnit
i strum a
vascul osa, men om äfven telang iectas ier deri
kunna fö­
rek omma är ännu oafgjo rdt. Ieke hvarje str.
vascul osa
är en str. aneuri smatic a, ehuru den kan öfverg
å till en
sådan; liksom ock, enligt min öfverl y g else,
strum a
vascul osa med urspru ngl. frisk körtcl subsla ns
kan öf­
vergå till en lymph atica, till hvars väsen det
hör a tt
både substa nsen af körtel n och kärlen äro hypert
rofisk a.
När körtel substa osen vidare föränd ras, så kan
en s t r u ­
ma cystica utbild as ur en strum a; detta sker
direct ur
en lymfa tisk; men medel bart ur en vasem lös.
Jag tager
här degen eration i en mildar e hem ärkell se,
hvilke t är
nödvä ndigt att tillägg a då i allmän het ein så
stor förbislrin g råder i begrep pen och nomcn ellatu n
n af s t r u ­
ma indura ta, struma degen erata, fungos** och
scirrh osa.
Alla dessa öfvergå sällan till kräfta ns malig nare
forme r.
Derem ot öfverg å, enligt Ph. v. ïValth e!*'•> telang
iecla»ier ganska lätt till carcin oma.
Från utvidg ade kärl, då de föreko mma i tum
örer
af förtäta d biudvä f, kan blod siuäui ngom
exsud eras.
Förlop pet ha“r då tvänne utgån gar, anting en uppko
mmer
sednar e under chron. inflam malion sproce ss var,
tumör en
blir säte för absces shildn ing, eller ock hände
r stundo m
att den af hlodb landad t var upplö sta och infiltr
erade
bindvä fven metam orfose ras till en lipomn lös massa
, sim mon har afteck nat båda slagen *); exemp el på
d et seduare ser man fig. 2 0 , en lipom atös tum ör, hvilke
n var
märkv ärdig äfven derför e, att den på ögonl ocket
te m ligen sällan , såsom derem ot bär var hände lsen,
träffas
omgifven af en bälg. Men äfven inom vensäc
keti kan
innehållet tnelam orlöse ras till förtäta d cellul osa
V id
t) L. c. Th. I I . Tab. I I I .
*j !.. c. Th. I I. T ab. I I I tigg. 3 , ö.
sponta n oblite ration al Aneur isnicr iinucr niau
analog a
exsud ativa proce sser, liksom ock vid phlebi
tis exsud a­
tiva. — Fig. I ö Tub. III. visar eu uppbr ytand
e scrofu lös absce ss med serdel es spänd a hudve ncr.
Helco logien är sa att säga eu spege l, som
gansk a
ofta bäst visar de allmä nna drage n af patien
tens con­
stituti on och följak tligen sjukdo mens natur.
A ll u p p ­
ställa en adx(]u at indeln ing af ulcera torde
väl alltid
blifva s v å r t, nästan om öjligt , sä framt man
icke full­
komli gt känne r och fäster afseen de på orsake
rna ocb
villko ren för det enas öfverg ång i ett annat
, d. v. s.
det morph ologis ka mom entet, hvarig enom
ulcera ju s t
tyckas förete lika stor rikedo m pä vexlan
de form er,
som Const itution en i allmä nhet icke kan vara
obero ende
af olikhe ten i lefnad svano r, tempe ramen tet,
klima tet och
mång faldig a yttre orsak er.
Hyper aemie n likavä l som
inflam matio n kan i ett ulcus väcka s sä väl
af allmä nna
som af locala orsake r. Finne s inflammation
så är ro d ­
naden och svulln aden af sårets b o tte n , rände
r och otngifnin g vidstr äckt. Rodna den bos partie r,
som omgif va
e tt rötsår , är af störst a vigt; den bar alltid
ett abnor mt
utseen de. Vid ett callös t ulcus är den omgif
vande hu­
den hlåröd ocb man känne r der bårda
sträng ar ocb
knöla r. Detta antyd er en brista nde kraft
i veget atio­
nen. Likas om man ser a t t , under den cache
kliska sårinflam matio nens cbron iska f ö r l o p p , blodet
och safter na
stocka sig i vener och lym fkärl, hvarig
enom bindväfven kan in d u r e r a s , så finner man dylika
modif ierade
fenom ener vid flera ulcera (jemf ör ulcus arlhri
t. o. II.).
Hos magra cache kliska perso ner samm anhän
ga circul ationsk inder i de nedre extrei nitete rna (oedem
a pedum )
oftast med cbron iska under lifssju kdom ar.
Det ges ett
tillstå nd före den serösa utgjui ninge n i h
uden ; detta
inträff ar då kärlen utvidg as af d et seruui baltig
a blode t.
Vid starkt oedem ser man stund om ganska
tydlig t dc
utvidg ade lymfk ärlen å huden . Intres sant
är en iaktta ­
gelse af Köllik ev ocb lia sse a t t vid kyperifcllli
de van­
liga fetlce llerna äro förvan dlade i seruui baltig
a runda
till och med spind clform iga, här oek der försed
da med
kär nor *). Fet tets förv and
ling i seru m gen om en
ejuklig steg ring af ner vlif vet
s red uet ivit et är det som
, i 3 :e
stad iet af col liqu ativ a form
en af Rac hiti s, gör att
”afmagringen stig er till ytte
rsta gra d”, ntt ”di arrh eer
in­
stäl la sig och den lilla
kro ppe n små nin gom upp
lös er
sig i vät sko r” 2). Fet tets
förv and ling i seru m är ors
a­
ken till den spä nni ng hva
raf, vid hög gra d af oed
ema
frig idu m, hud en lide r, och
b var vid ery sipe las, ind u
ra­
tion , ulc era , ja hra nd kan
upp kom rua . Vid enk el
in­
dur atio n — upp kom men
efte r ofta upp rep ad må
ttli g
infl amm atio nsg rad , elle r
efte r en a c u t, som ej g
ått till
reso luti on — är kär lens
lumen sam nua ntry ckt af
exs udate t. Hud en der öfv er
är ofä rga d. E tt efte r acu
t oedem qva rstä end e elle r
af var ikö st ulcu s elle r
gen om
phl ebit is och lympha ngi tis
ors aka d oedema chr oni cum
ind ura tum utg ör hos cac
hek tisk a per son er ofta den
bo t­
ten, på hvi lken abd omi nell
a och arlh riti ska ulc cra me
tamor fose ras till lep ros itet
s). — E tt ulc us var icos um
kan
lika väl var a ett lok alt
lida nde som ber o på allm
änn a
ors ake r, såso m venös abd
om ina lple tko ra, lefv erli dan
den
in. m. Oft a förv and lar
det sig till ulc . abd om
ina le,
hvi lke t scd nar e äfven kan
sak na var ices i om gifv and
e
par tier ; gan ska ofta utb
ilda r sig t. ex. b lott gen um
sko ska f ett ulc us abd omi nal
e — på samma sätt som
det
äfven af var ices och mö
rkt bru nflä ckig om gifn ing
ka­
rak teri sera de ulc. arth riti
c. — utu r ett chr oni skt
exanlk em och kan vid orik
tig elle r förs um mad beh and
ling ,
geuom för trån ga stöf lar
etc. bli call öst (ulc . cal losu
m)
pâ samma gån g som det
ant ar kar akl ere n af e tt
ulc .
hab itua le, hvi lke t upp sluk
ar alla and ra mo rfos er
och
hva rs hru na elle r bly grä
omgifni ng tilli ka ined s å
rkan­
tern a ant aga hög re rod nad
blo tt då och då vid anf
all
af värk. Men det är ege
ntli gen abd om ine lla med
exant hcm alis k dys kra si kom
plic erad e ulce ra jjed is,
hvi lka små nin gom met amo rfos
eras till gam la röts år (ulc
.
!) liö llike r, Alicroscop.
Ana t.
lid. 535 .
Leip zig 1 8 5 0 . ltd . I I .
*) H w asse r, Suiä rre Skr
ifte r. D. I. 109 .
3) Jinf r. Pro f, Ilu s t, Ued
ogö r. etc. för år 1 0 i2 ,
sid. CO.
i.
Laltil.) dcrigeiioni a l l den dyskrasiska skärpan tid tab
och oila ledes till denna abnorma fontanell, afskiljes i
så re t, samt åstadkommer förökad blodcongeslion till
säret och slockning i det omgifvande partiets vener,
hvarigenom biudväfven indureras och ränderna hli cal­
losa. — Man ser ingen hudrodnad öfver den iluctuerande och sto ra svullnad som lin s t kallade ”Jyinfabscess”
och antog ursprungligen utbilda sig ur e tt abnorm t utvidgadt ly m fkä rl. fV a lih e r visade a tt detta var en kall
abscess i den suhcutana hiudvafven; sällan och blott
efter y ttr e skador ansvälla lymfkärlen och gä till verk­
lig abscess. Lymphangitis har oftast sitt säte i körtlarne, b ö rja r vanligtvis ä insidan af fo te n , g år uppåt
tills den bildar sig en suppurationsfocus pä insidan af
låret eller i ljumsken; den ä r alltid (?) förenad med
gastricism, diarrboe eller förstoppning; och kan sällan
bringas till fördelning. — Isynnerhet bos scrofulösa
uppstär efter stötar absccssbildning i bindväfven eller
lymfaliska k ö r lla ru e j' huden har isynnerhet hos scrofu­
lösa en egen vulnerabilitet, cn tendens till abscess och
rölsärsbildning. Huden öfver de kalla scrofulösa abscesserna kar| en smutsig eller blåaktig r o d n a d , och
svullnaden isynnerhet vid ulcera glandulosa är omfångs­
rik och ind u rerad ; de underminerade och liksom af
r å tt o r g n ag d a , flikiga och mjuka ränderna äro kantade
a f cn blå rö d söm. Ofta hafva förutgängna exantheînatiska febrar föranledt en local härd för scrofelämnet.
1 ansigtet, på bufvudet och halsen u p p b ry ter vanligen
först eczema med sq u a m ö s, cruslös och exanlhematisk
omgifning, hvilka bilda öfvergäng till d e t scrofulösa
rötsåret. 1 den torpida formen är den — e tt sädant
rö tsår omgifvande huden — k y lig, blek och ofta oedem alös; vid den erelhiska formen kau omgifningen bli
erysipelatös *).
De utvidgade hudvencrnas förlopp i carcinoma me­
dullare (inamrnæ) gaf anledning till den fruktansvärda
benämningen %
mçxtyoç; dä bröslkörtclu sent exstirpcras
>) T r r s c h d . D. 1. §. 3 7 2 .
tinner mau vid under söknin g dessa LI,-ia streck
pa huden
endas t vara blorff yllda f å r o r ' ) , genom samve
rkan, tr o ­
ligen af den scirrb ösa degen eratio nen ocli phleb
itis.
F ungus medul laris är mera mjuk, vexer hastig
are
och uppnå r hingt större omfång än scirrh och
carcin om ,
emedan antale t af nya kapill ärkärl är större
än i sist­
nämnde. F rän fungus medull. skilje r sig fung.
hœma tod.
endast genom det utsvet tade hlod det sedna
re inneh ål­
ler (Schr oeder v. d. Kolk) *).
Den carcin omatö sa plasman kan uppsu pas
af lymf­
kärlen , inom hvilka då carcin om-ce llerna
kunna f o r t­
bilda sig; äfven kan denna plasin a genom
tränga b l o d ­
kärlens vägga r; till och med i sjelfv a dessa
vägga r kan
plasman bilda kräftc eller och kärlens; lumen
af dem till­
stopp as; i fu n g u s medull. hepat is o>ch f.
m. ventri culi
ser man på så sä tt vena jjortce och v. lienal
is tillsto p­
pade.
De angrip na delarnes förstö ring i carcin om
och f.
medul l. sker genom kräftc ellern as förök ande
och try c k ­
ning på närlig gande väfna dcr, isynn erhet
på de små
venerna som tillsto ppas, hvilke t åstadk omme
r hinde r i
circul atione n ocb ytlig gangr æn. Härtil l
komm er in­
flammation i omgif vaude partie r, då pus tillika
inblan ­
das, hvarig enom afsöndringen blir iehorö s
och påsky n­
dande föröd elsen.
En sjukli g nerve rnas inverk ar”
vegeta tionen kan
föranl eda uppko msten af kräfta
följe
hrist på
nervin flytan de utebli r här all verk^ 'g ' ”^ ”'
”lotion ocb
suppu ration i fungu s eller i carciia o”,e* sjelf.
U ppkom ­
sten af fungu s eller carcinoma
tycke s sålund a
*) B y r t l , T o p . An. D. I. sid. 4 0 ö .
*) Hyr/irr a, H. \ I . sid. 1Ö2 o. f.
cn framkallad öfverretning , e tt sjuk­
a f nervverksam heten uppstår ett e x ­
sig kräftceller samt ifrån artererna
utgrena sig och hilda slyngor samt
ursp ru ngsarter utan a tt förena sig
med närgriinsande kärl. Pä detta sätt uppstå inga nya
vener *) såsom i hypertrofier och pseudomemb raner.
Sålunda uppkomma i dessa fungi inga gröfre stam m ar,
utan alla k ä r l , äfven i mycket stora fungi och till och
med i tumores Gbrosi, hvilka också ega endast al lerer,
blifva kapillära. Lymfkärl Gnnas i carcinomatös a bild­
vara p rim ä r; efter
ligt upphäfvande
su dat; deri hilda
nya a r l e r e r , som
återvända till sin
ningar.
På några ställen i det föregående har ja g anfört
facla ur e tt kuriöst arb ete af D:r Ja h n i Meiningen, i
hvilkct h a n , ledd af enthusiasm för de framsteg M ec­
k e ls, C arus’, B iirdachs och fV a g n ers m. fl. grundliga
forskningar beredt å t komparativa anatomien, med be­
undransvärd flit sammanställt alla möjliga sjukdom ar och
pathiska förändringar inom menskliga organism en, o rd­
nat dem , efter väfnaderna, i vissa stora grup per, under
hvar och en af hvilka han i korthet b etra k tat hvarje
serskild sjukdom antingen a) såsom hämmad utveckling
(F ehler der U rb ild u n g ); eller b) förvärfvade Anomalier.
Det är e t t litet lexicon i comparativa anatomien och
physiologien som man läser med intresse, om man kan
med någorlunda liberali tet lemna författaren i fred med
sina eviga ”Thierähnlic hkeiten.”
S ta rk up p träd d e först i sin pathologi med den
idéen a t t , enär den menskliga organismen i många sjuk­
dom ar kommer i ett tillstånd som är mer eller mindre
analogt med ett normalt sådant hos d ju r , b orde man
*) Jeinf, v. dhnm on, liliu . D arst. T li. I I I . sid,
f öljak tlige n anse menniskans sjukdomar till stor dol sfisom det b ö g r e lifvcls nedsjuoknndo p|( djurorganism ens
lägre S ta n dp unk t; såsom cn e ftc r h ild n in g och rep etitio n
af denna organism s normala lif s f ö r h å lla n d e n ; samt
att
in te t a nom alt tillstånd är till sin i d é e e tt enstaka ( E in ­
z i g e s ) , b l o t t såsom sådant e x i s t e r a n d e ,
tid
sin
normala
förebild
eller
kallar a b n o r m t blott genom
det
rä tta r e
utan
e ger a l l ­
blir bvad man
no r m a la s
m issförhål­
lande i tid o c b rum.
Det var egentligen för att ge stöd åt denna rjuasitheo ri, redan förut spökande i flera ofvannämndc N a tu r­
forskares arb e ten , D:r Jahn framlaule sitt opus. Bland
anomalier i kärlsystemct beroende ]på hämmad utveck­
ling jemför författaren bristen på hijertats mellanväggar
( A telo cn rd i; jin d ra l) med det norimala förhållandet bos
A cephala, hvilkas hjertafdelningar blott äro antydda
genom cn insnörning; hos många ireptilier, mollusker
och fiskar med ett atrium och en k>ammare; hos de hö ­
gre reptilierna, som väl hafva atrh erna, men ej kamrarne skiljda. ” Ganska ofta, säger ban, är artelocardien complicerad med andra bildnimgsfel, hvilka också
förete approximationer till ett orgranisationsförhållande
analogt med bjertbildningen hos djiur, hvilken den te n ­
derar att efterlikna. Dessa complic-’ationer bevisa, a tt
n atu ren, om den vid utvecklingen af menskliga orga­
nismen verkar i en punkt i enlighet med typen för cn
bestämd d ju r a r t, den också vid organismens öfriga
byggnad tenderar att följa samma typ*” Härpå anföres
flere exempel bland amphibierna.
Vid partiel macrocardi anföres några fiskar, der
fejsrtats atrium , ormar der ?§n. eava, Phoca oek Hvaiiåskarne der högra kammarn, fåglsrne der venslr* ä r
starkare utbildad. Fogelhjertat utmärker sig för sin
e r a l lt stark a o c b kraft iga
b e t y d a n d e s t o r l e k , sina ö f v
ar, d e t l ik so m aneu rism u s k e l v ä g g a r , sina k ö t t i g a klaff
r a Vent rikel n. — Illan d pam a tisk a t i ll s t å n d e t b o s v e n s t
m e t a n fö r e s på u tv id gn in g
e
t
s
y
t h o l o g . a n o m a lie r i k ä r l s
b p a r tiel hjert aneu rism —
c
o
m e d f ö r tu n n in g a f h j e r ta t
i ( Foet nsäh nlich keit) —
h v i l k a han fö r k la r a d e fö r atrof
föru t å b e r o p a t så s o m
han
flere de sam m a e x e m p e l s o m
ofva n).
e
s
(
rdi
a n a lo g a m e d p a r tiel m a c r o c a
lika utvid gnin gar
V id a re : S jöstj erno rna hafva bjert
; hos fiska rne
arne
tamm
kärls
på flera ställ en af de stora
, grod an
dern
man
Sala
finne s en bulb ns a rte rio su s; bos
ng af
ällni
ansv
el
dubb
ocb Batr acbi erna en enke l eller
läng e
a
hvilk
djur
alla
aort a i närb eten af b je r t a t ; bos
,
ttern
isku
F
,
a
c
o
b
P
m
kunn a vista s unde r v a tte n , såso
egen
en
te
jem
r,
fe rio
D ykar efog lar bar V en a cava in
diam eter, C gång er
en
a
tillik
,
g
in
n
g
id
tv
u
d
säck arta
sta rk a re än aorta .
säck utvid gnin g
Hos bäfv ern finne s ock nyss näm nde
menn iskobos
såso m
å vena ca va ; hvar jemt e man ,
hepa ticœ
v.
v.
bäfv ern
fo s tr e t äfve n n o rm alt, finne r hos
förtu n­
rna
lung vene
u tv id g a d e , vena m agna cord is ocb
nade och utvid gade .
l som arter erna s
Enli gt sind ral kan venk ärlen s såvä
i af vägg arne ; ifall
utvid gnin g stun dom bero på atrof
är det den med lerst a
d e tta inträ ffar med a r te re rn a , så
likbe t med en b lo tt
binn an som meta morf oser as till
a r te r vid incis ion sam­
bind ehin na, bvar före en såda n
man falle r lik en ven *).
dom som förö kar
Hvar je acut eller ckro nisk sjuk
ock en utsp änni ng af
lung orna s bype ræm i föro rsak ar
öfve rtyga sig efter en
b je rta ts v äg g a r, hvar om man kan
*) J a h n , 1. c. sid. 2 1 1 .
kraftig venæscc lion eller efter bruket af drastica eller
andra medel, som förminsk a blodets qvantite t. I pneu­
monie» gäller utspänn ingen högra hjcrlhäl ften. Ilypertrofi och utvidgn ing af hjertat förekomma oftare i för­
ening med hvarand ra , än hvar för sig *^. Denna com­
plicatio n complic erar sig ofta med luugemp hysem (vesiculärt eller interlob ulärt) och är betydlig are, ju tydli­
gare emphys emet är 2).
Amphib ielungo r äro normalt emphyse matiska (L œ nnec, Å ndraly Hokitan sky) likasom man hos foglarne s
finner bronchi ectasi ( fVagner ). Enligt Callisse n kan
utvidgn ing af tracheas hroskrin gar orsaka uppkom sten
af hvad han, besynne rligt nog, kallar ”struma herniosa .” 3)
Emphys em och Bronchi aldilatat ion1(/likformig eller sack­
förmig 4) ) hvilka nästan alltid åtföljjas af chronisk ca­
t a r r h , dispone ra till utvidgni ng af Ihögra hjertat. Coexistera r emphys emet med hjertutv igdluing , sa blifva lun­
gorna alltid hyperæm iska 5).
C h ron isk
hyperæm i i
lungorna
orsakar
vanligas t
chronisk katarrh med lu n g o ed em , i s y n n e r h e t vid valfö­
v e lf e l i venstra h jerta t, hvarpä följe;r u tv id g n in g af h
ing
ansvälln
e
d
n
a
r
e
s
l
u
p
af
åtföljes
då
som
arn,
m
kam
gra
af v. jugular is på halsen. Passiv v e n p u ls i halsens och
a
bu k e n s venstam mar i förening med h y p e r æ m i i luugorn
*) fV illia m n , Rröstsjuk domarne s patbolog ii. Stockh. 1 858.
sid. 2 1 8 .
*) C anstatts T herapi I I I . ii. 3 8 5 .
3) System d. neuer. W undarznc ykunst. K openhag en 1 8 2 3 .
T h . I I . sid. 1 4 2 .
4) Percuss, u. Au§ci}!{. y 9n f , X
1 847, sid. 5-4.
6) C niistatt, 111.
ii,
sid. 3 4 3 .
MUilllbaU Ch
Erlangen