Adriana Pusic - Juridiska fakulteten
JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Adriana Pusic Alla har ett pris Om tjänstesambandsrekvisitet vid tagande av muta Ekonomisk brottslighet HT15 Uppsats på juristprogrammet 15 högskolepoäng Innehåll FÖRKORTNINGAR 2 1 INLEDNING 3 1.1 Bakgrund 3 1.2 Frågeställningar och syfte 3 1.3 Avgränsningar 4 1.4 Metod och perspektiv 4 1.5 Material 5 1.6 Forskningsläge 5 1.7 Disposition 6 2 UTGÅNGSPUNKTER 7 2.1 Vad är rättssäkerhet? 7 2.2 Vad är en muta? 7 3 TAGANDE AV MUTA 8 3.1 En kort tillbakablick 8 3.2 Gällande rätt 9 3.2.1 Otillbörlighetsrekvisitet 3.2.2 Krav på tjänstesamband 10 10 3.3 En kod om förmåner i näringslivet 12 3.4 Kritik mot lagstiftningen 13 4 PRAXIS 4.1 NJA 2009 s.751 – Vinkylaren 4.1.1 4.1.2 4.1.3 4.1.4 Tingsrätten Hovrätten Högsta domstolen Kommentar till domen 4.2 Mål B 2813-06 Safariresan 4.2.1 Tingsrätten 4.2.2 Hovrätten 14 14 15 15 16 16 17 17 18 5 ANALYS 19 5.3 Hur ser regleringen av området ut? 19 5.4 Hur tillämpas lagstiftningen av domstolarna? 20 5.5 Är det möjligt att utläsa vilka bedömningsgrunder som finns avseende tjänstesambandet vid vänskapsförhållanden utifrån lagstiftning och praxis? 21 5.6 Uppfyller lagstiftning och praxis kraven på rättssäkerhet? 23 5.7 Slutsatser 25 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 26 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 27 Förkortningar BrB Brottsbalken (1962:700) BRÅ Brottsförebyggande rådet FN Förenta Nationerna 2 1 Inledning 1.1 Bakgrund Det har länge funnits lagar mot mutor, men man kan ifrågasätta om dagens reglering mot tagande av muta är rättssäker. För att en förmån ska betraktas som en muta krävs bland annat att den förmån som givits kan kopplas till utövandet av anställningen eller uppdraget (ett tjänstesamband). Vad gäller i de fall mutan inte endast kan kopplas till tjänsten utan även till en vänskapsrelation? Gåvor mellan vänner kan plötsligt bli en yrkesrisk. Hur bedömer man om en förmån är en gåva eller en muta i lagstiftarens mening? Detta är en svår och intressant avvägning som denna uppsats ämnar undersöka. 1.2 Frågeställningar och syfte Uppsatsens syfte är att ur ett rättssäkerhetsperspektiv granska rekvisitet tjänstesamband, i främst privat sektor, vid tagande av muta när en vänskapsrelation samtidigt föreligger mellan parterna. Uppsatsen avser således att undersöka vad som gäller då de inblandade även har en annan relation än den inom tjänsten. Frågan blir följaktligen vilka bedömningsgrunder som finns och om dessa är förutsebara vid bedömningen om en förmån är att betrakta som en gåva eller muta. För att uppfylla uppsatsens syfte ska följande frågeställningar besvaras. • Hur ser regleringen på området ut? • Hur tillämpas lagstiftningen av domstolarna? • Är det möjligt att utläsa vilka bedömningsgrunder som finns avseende tjänstesambandet vid vänskapsförhållanden utifrån lagstiftning och praxis? • Uppfyller lagstiftning och praxis kraven på rättssäkerhet? 3 1.3 Avgränsningar Uppsatsen behandlar brottsbestämmelsen tagande av muta enligt 10 kap 5a § 1 st BrB. Övriga bestämmelser i lagen samt tävlingsbestämmelserna i paragrafen avgränsas bort. Uppsatsen kommer att fokusera på paragrafens tjänstesambandsrekvisit ur ett närståendeperspektiv. Uppsatsen kommer endast att beröra svensk lagstiftning på området med inriktning på privat sektor. Detta beror på att det inom den offentliga sektorn finns regler om jäv som ofta förhindrar anställda att handlägga närståendes ärenden. Inom den privata sektorn finns regler mot jäv i lagen om skiljemän och i ABL, annars saknas jävsbestämmelser inom privat sektor vilket gör det mer intressant. Dessutom finns en skillnad på var gränsen bör dras för offentligt och privat anställda, varför jag ser en anledning att särskilja dessa. Offentlig sektor kommer dock i viss mån beröras på grund av att det finns begränsat med praxis på området. Otillbörlighetsrekvisitet kommer inte att djupgående behandlas då det hade blivit alltför omfattande för denna uppsats, men kommer att beröras i den mån det är nödvändigt. Dessutom brukar otillbörlighetsrekvisitet hamna i bakgrunden i dessa fall då en förmån kan vara otillbörlig men ändock betraktas som tillbörlig på grund av att förmånen uteslutande grundar sig på ett vänskapsförhållande och således inte kan vara ett mutbrott. På området finns en generell näringslivskod som kommer att behandlas. Det finns även specifika branschkoder som inte kommer att beröras på grund av tid- och utrymmesskäl. 1.4 Metod och perspektiv Uppsatsen kommer att utgå från ett rättssäkerhetsperspektiv och för att uppnå uppsatsens syfte kommer rättsdogmatisk metod att tillämpas. 4 Avslöjandet av inkonsekvens i rättsskipningen är en viktig uppgift för denna metod. Den rättsdogmatiska metoden är lämplig för att försöka fastställa gällande rätt och detta görs genom användandet av vedertagna rättskällor.1 Då denna uppsats avser att fastställa gällande rätt på området är denna metod lämpligast. Uppsatsen kommer således att granska gällande och relevant lagstiftning på området i enlighet med den svenska rättskälleläran. Såväl lagtext som förarbeten, praxis och doktrin kommer att beskrivas och analyseras. 1.5 Material Materialet för uppsatsen utgörs främst av förarbeten, lagtext och praxis men även av doktrin och artiklar. Urvalet av material har skett i enlighet med den svenska rättskälleläran och baserats på relevans för området, aktualitet och rättskällevärde. Materialet som används i uppsatsen har hittats genom doktrin och sökningar i databaser. Urvalet av praxis har skett genom att endast studera de fall som rör vänskapssamband, vilket medför att endast två fall kommer att redovisas då det är väldigt begränsat med rättsfall på området. Dessa rättsfall är dessutom grundade på den gamla bestämmelsen i 20 kap 2 § BrB. I förarbetena framgår dock att dessa även fortsättningsvis är av betydelse. Uppsatsens ämnar även fastställa gällande rätt varför krav på aktualitet varit påkallat. Då endast ett avgörande från Högsta domstolen finns på området används även en dom från lägre instans, dess värde som rättskälla kan således ifrågasättas. Denna dom rör även offentlig sektor men är likväl relevant för att undersöka hur rättstillämpningen ser ut. 1.6 Forskningsläge Problematiken mellan tjänstesambandet och vänskapsrelationer är uppmärksammad då den nämns såväl i förarbeten som doktrin, dock endast i korthet. Inför uppsatsskrivandet har forskning inte funnits som endast 1 Kleineman, J, s. 21. 5 behandlar vänskapssambandet som ett isolerat problem. Många gånger är det istället en del av forskning vad gäller otillbörlighetsrekvisitet eller tjänstesambandet i stort. 1.7 Disposition De inledande avsnitten är av deskriptiv karaktär som slutligen utmynnar i en analys. Uppsatsen inleds med en redogörelse för arbetets utgångspunkter i avsnitt 2. Därefter följer en redogörelse för mutbrottet i avsnitt 3 genom en kort tillbakablick på tidigare lagstiftning. Därpå följer en redogörelse för dagens lagstiftning med en mer djupgående genomgång av det aktuella rekvisitet och sedan beskrivs den näringslivskod som finns på området. I avsnitt 4 behandlas relevant praxis för att visa hur rekvisitet tolkats i praktiken. Analysen sker i det avslutande avsnittet 5 där frågeställningarna besvaras. 6 2 Utgångspunkter 2.1 Vad är rättssäkerhet? Begreppet rättssäkerhet är omstritt och det finns flera olika åsikter om vad begreppet innefattar. Denna uppsats utgår från Peczeniks definition av rättssäkerhet. Enligt Peczenik omfattas rättssäkerheten av fyra delar: rättsliga (1) beslut (2) som i hög grad är förutsebara (3) och etiskt godtagbara (4). Kravet på förutsebarhet bör vara grundläggande i en rättsstat. Om en bestämmelse inte uppfyller kravet på förutsebarhet riskerar människor att utsättas för oförutsedda beslut från makthavaren. En bestämmelse som är förutsebar behöver dock inte vara etiskt godtagbar. En lagstiftning som är väldigt precis avseende ett rekvisit kan medföra att somliga beteenden hamnar utanför medan en generell lagstiftning istället kan få till konsekvens att den blir oförutsägbar. När sådana fall uppkommer krävs en avvägning mellan förutsebarhet och etisk godtagbarhet för att rättssäkerhet ska kunna uppnås.2 2.2 Vad är en muta? En muta eller otillbörlig belöning utgörs av olika slags förmåner.3 En muta omfattar såväl givande av muta som tagande av muta för ett uppdrag eller en tjänst. Mutbrotten är straffbara redan då de erbjuds eller krävs även om de inte blir verklighet. Brottsbestämmelserna om muta återfinns i 10 kap 5a § och 5b§.4 2 Peczenik, A, s. 31f. SOU 1974:37, s.141. 4 BRÅ 2013:15, s.16. 3 7 3 Mutbrott Den 1 juli 2012 kom en ny mutbrottslagstiftning. Syftet med dessa förändringar var att åstadkomma en tydligare och mer ändamålsenlig mutlagstiftning. Det rådde även brist på praxis, särskilt inom privat sektor, vilket medförde att det fanns ett behov av en total översyn av den svenska mutlagstiftningen. 5 I straffbestämmelsen görs visserligen ingen skillnad på offentlig och privat sektor vad gäller givande (och tagande) av muta. I praktiken tillämpas dock mutbrottsbestämmelsen strängare för den offentliga sektorn. 6 Tagande av muta är ett åsidosättande av förtroende- och lojalitetsförhållandet som råder mellan arbetsgivare och anställda eller uppdragstagare eftersom huvudmannens intresse sätts ur spel. En av de direkt berörda parterna av tagande av muta blir således huvudmannen. Kriminaliseringens huvudsakliga syfte är dock inte att värna om lojalitetsplikten utan att motverka korruption och främja en sund konkurrens i näringslivet, vilket har en påverkan på hela samhället.7 3.1 En kort tillbakablick Mutbrott reglerades för offentlig sektor redan i några av de medeltida landskapslagarna och genom 1734 års lagreform kunde domare fällas till ansvar för att ha utdömt en orätt dom om tagande av muta låg bakom.8 Även Strafflagen från år 1865 reglerade mutor inom den offentliga sektorn. Bestämmelser om mutbrott inom privat sektor infördes inte förrän en lagändring på 1900-talet genom lagen (1919:446) om illojal konkurrens. Bestämmelserna för den privata sektorn var således separerade från den 5 Berggren, B.O & Lindhe, T, s. 45. Berggren, B.O & Lindhe, T, s. 53. 7 Prop. 2011/12:79, s. 23. 8 SOU 2010:38, s .45. 6 8 rådande strafflagen och tillhörde specialstraffrätten. Bestämmelserna omfattande då endast vissa anställda.9 Efter några mindre ändringar skedde nästa stora ändring genom SOU 1974:37 då Mutansvarskommittén föreslog att reglerna för offentlig och privat sektor skulle vara gemensamma i brottsbalken. Förslaget ledde till år 1977 års lagstiftning då gemensamma regler införlivades i brottsbalken. Samtidigt upphävdes mutbrottsbestämmelserna i 1931 års lag om illojal konkurrens. Resultatet av 1977 års lag var att alla anställda inom offentlig och privat sektor omfattades av BrBs regler om mutbrott. Tagande av muta reglerades då i 20 kap 2 § BrB.10 3.2 Gällande rätt Lagstiftningen från 1977 ansågs vara otydlig, oförutsägbar och svårtolkad varför en förändring var för handen. Detta medförde en lagändring som bland annat innebar att tagande av muta numera regleras i 10 kap 5a § BrB. Det är denna paragraf som är föremål för denna uppsats. Den nya bestämmelsen motsvarar till viss del den tidigare regleringen i 20 kap 2 § BrB. Den nya paragrafen skiljer sig dock en aning från den tidigare regleringen. Numera är regleringen tillämplig på såväl arbetstagare som uppdragstagare, till skillnad från den förra regleringen där endast vissa uppräknade uppdragstagare utöver alla arbetstagare omfattades av regleringen.11 Ändringarna omfattar dock inte rekvisitet som aktualiseras i denna uppsats. Mutbrottet är ett farebrott, vilket innebär att det objektivt sett räcker med en risk för otillbörlig påverkan. Det är således klart otillbörligt att ge och ta emot en förmån som syftar till att någon i sin tjänsteutövning ska handla på ett särskilt vis. Även om risken för påverkan är liten i det konkreta fallet kan handlingen uppfattas som otillbörlig och det spelar ingen roll om 9 SOU 2010:38, s.46. SOU 2010:38, s.49-51. 11 Brottsbalkskommentar 10:5a BrB, s. 12f. 10 9 huvudmannen faktiskt lidit skada eller inte. Enligt 10 kap 5a § 1 st BrB ska förmånen vara otillbörlig för utövningen av anställningen eller uppdraget. Det innebär att annan förklaring än mottagarens tjänst eller uppdrag inte ska kunna visas för straffbarhet. En sådan förklaring kan vara en vänskapsrelation. 12 3.2.1 Otillbörlighetsrekvisitet I lagtexten anges att förmånen ska vara otillbörlig. Det anges dock inte vad som är att betrakta som otillbörligt. Enligt förarbetena beror detta på att bestämmelsen ska stå sig över tiden. Vad som är otillbörligt beror på sed och bruk i samhället vilket kan ändras med tiden. En närmare ledning för tolkning av begreppet ska därför ges i rättspraxis. Detta kritiserades av några remissinstanser, bland annat av Ekobrottsmyndigheten och Göta Hovrätt som ansåg att det vore önskvärt att lagtexten angav vad som bör beaktas vid bedömningen av begreppet.13 Regeringen ansåg dock att det var tillräckligt med att det tydligt framgår att en samlad bedömning ska göras av relevanta omständigheter i det enskilda fallet.14 Utgångspunkten vid bedömningen om ett handlande är otillbörligt är att varje transaktion som objektivt sett är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning är otillbörlig.15 Otillbörlighet kan således anses föreligga men ansvar behöver inte utdömas om förmånen inte avsett att påverka tjänsteutövningen. Exempelvis om förmånen mottagits på grund av ett vänskapsförhållande. Det är således av vikt att bedömningarna av rekvisiten otillbörlighet och tjänstesamband hålls isär.16 3.2.2 Krav på tjänstesamband I den aktuella paragrafen 10 kap 5a § 1 st BrB ligger i det sista rekvisitet att det skall vara en ”otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller 12 Berggren, B.O & Lindhe, T, s. 51. Prop. 2011/12:79, s.21. 14 Prop. 2011/12:79, s.27. 15 SOU 2010:38, s.63. 16 Se avsnitt 4.1.4. 13 10 uppdraget”. Detta innebär att det för straffbarhet krävs att den mest framträdande förbindelsen mellan parterna ska vara ett tjänstesamband. Förmånen ska därmed kunna sättas i samband med verksamheten eller arbetstagaren som tar emot mutan. Ett exempel på när ett tjänstesamband inte föreligger är då förmånen uteslutande eller i väsentlig mån har grund i ett vänskaps- eller bekantskapsförhållande. 17 Kravet på att mottagandet ska ha skett för utövningen av anställningen eller uppdraget grundar sig i att lagstiftaren avsett att tydliggöra skillnaden mellan mottagande som har ett samband med tjänsteuppdraget och mottagande som har grund i personliga förhållanden. I de fall flera samband föreligger mellan givaren och mottagaren av en förmån, exempelvis både ett tjänstesamband och ett vänskapssamband gäller det att göra en bedömning i det konkreta fallet. Bedömningen ska grundas på vilket av sambanden som uteslutande eller i allt väsentligt är styrande för förmånens lämnande.18 För straffbarhet krävs inte att arbets- eller uppdragstagaren direkt kan fatta ett beslut. Det är tillräckligt att arbets- eller uppdragstagaren kan utöva inflytande över en process. Inte heller behöver förmånen kopplas samman med en viss tjänsteåtgärd och det behöver inte bevisas att förmånen syftat till, föranlett eller belönat någon oriktig åtgärd. Om någon av dessa omständigheter visas kan det självklart påverka frågor om påföljd och brottsrubricering i skärpande riktning. 19 Straffbestämmelserna i 10 kap BrB kompletteras av en näringslivskod på grund av att lagstiftaren inte har ansett att det är möjligt att ge detaljerade och konkreta riktlinjer för när en förmån utgör en muta. Istället är lagtexten begränsad till korta och allmänt hållna bestämmelser vilket gör straffbuden svårbedömda. En viktig ”rättskälla” för domstolarna och andra som ska tillämpa de nya bestämmelserna är den kod om förmåner som utredningen 17 Prop. 2011/12:79, s.43. Brottsbalkskommentar 5:10a BrB, s. 13. 19 Prop. 2011/12:79, s.43. 18 11 tog fram tillsammans med företrädare för näringslivet.20 3.3 En kod om förmåner i näringslivet Koden om gåvor, belöningar och andra förmåner i näringslivet framtogs i samband med tillkomsten av den nya mutbrottslagstiftningen tillsammans med utredaren i SOU 2010:38 och representanter för näringslivet. Koden framtogs för att uppfylla Sveriges konventionsåtaganden då FNs konvention mot korruption föreskriver att medlemmarna ska vidta åtgärder mot korruption i den privata sektorn genom exempelvis uppförandekoder. Koden utgör en del av näringslivets självreglering och förvaltas av Institutet Mot Mutor. Alla bokföringsskyldiga företag omfattas av koden.21 Näringslivskoden syftar till att vägleda företag hur gåvor, belöningar och andra förmåner får användas i näringslivet. Med hjälp av koden ska företag kunna avgöra hur de ska ställa sig till somliga situationer. Koden är överordnad branschpraxis och branschregler, den är dock att betrakta som ett minimikrav och företagen kan således besluta om att ha striktare regler. En viktig målsättning med koden är att etablera en etisk standard genom vilken näringslivet ställer högre krav på sig själv än den svenska mutlagstiftningen gör.22 Koden finns för att komplettera de straffrättsliga bestämmelserna. Om ett företag har följt koden kan åtgärden inte anses ägnad att otillbörligt påverka mottagarens arbete eller uppdrag. Det innebär dock inte att en överträdelse av koden automatisk innebär att ett brott har begåtts i lagens mening eftersom koden är avsedd att ställa högre krav än straffbestämmelserna om mutbrott.23 20 Prop. 2011/12:79, s.54. Prop. 2011/12:79, Bilaga I, s.59. 22 Berggren B.O & Lindhe T, s.69. 23 Prop. 2011/12:79, Bilaga I, s.59. 21 12 Koden innehåller inte några detaljerade regler om tjänstesambandet, förmodligen på grund av att koden är generell för näringslivet. Däremot finns särskilda överenskommelser mellan branschorganisationer och företag där mer specifika regleringar behandlas. Näringslivskoden anger dock att en av omständighet som särskilt ska betraktas av företagen vid bedömningen av en förmån är förmånens art. Om förmånen har en klar anknytning till mottagarens arbetsuppgifter är förmånen inte att betrakta som ogiltig.24 3.4 Kritik mot lagstiftningen En intressant aspekt av mutbrottet i den privata sektorn framhålls av Leijonhufvud. Hon tar sikte på lojalitetsförhållandet mellan arbetstagaren och dennes huvudman och betonar att andra brott i sådana relationer utgör brottet trolöshet mot huvudman25. Mutbrottet blir såldes lex specials gentemot trolöshetsbrottet. Leijonhufvud menar att denna specialreglering är obefogad inom privat sektor. Istället bör trolöshetsbrottet även omfatta korruptionsbrott. 26 Även Wennberg tar sikte på samregleringen av privat och offentlig sektor och problematiserar de olika skyddsintressena. För den offentliga sektorn är skyddsintressena en korrekt ämbets- och tjänsteutövning samt allmänhetens tillit till det offentliga. I den privata sektorn är skyddsintressena ytterst den öppna och fria konkurrensen samt huvudmannens intresse av lojalitet från arbetstagaren. Då dessa intressen är så pass olika är det inte lämpligt att skydda dem genom samma brottsbestämmelse. Wennberg kommenterar även att brottskonstruktionen som sådan är problematiskt då rekvisiten gällande tjänstesambandet och otillbörligheten är otydliga och illa samordnade. Detta beror främst på att samma eller liknande resonemang förs vid bedömningen av båda rekvisiten. 27 24 Näringslivskod, s.10. 10 kap 5 § BrB. 26 Leijonhufvud, M, s 962. 27 Wennberg, S (2008), s.486ff. 25 13 4 Praxis Som tidigare framhållits är lagtexten allmänt hållen och lagstiftaren har avsett att rekvisiten ska utvecklas genom praxis på området. Nedan följer således relevant praxis på området för att kunna tillföra rekvisiten substans. Redogörelsen kommer endast att omfatta brottet tagande av muta. Det är av vikt att framhålla att ny praxis på området inte tillkommit efter införandet av den nya lagstiftningen, varför användning av tidigare praxis är påkallad då den nya bestämmelsen i huvudsak motsvarar den gamla bestämmelsen i sakfrågan. 4.1 NJA 2009 s.751 – Vinkylaren I NJA 2009 s.751 hade advokaten P.L tagit emot en vinkylare värd ca 23 000 kr. Advokaten hade tidigare företrätt S.D för företaget Vin-trägårdh AB i en tvist mot systembolaget. Vinkylaren beställdes av N.T som var vice VD i Vin-Trädgårdh AB tillika S.Ds son. Vinkylaren beställdes av sonen genom företaget Vin-Trädgårdh AB till advokatens bostadsadress. I domstolen uppgav N.D att han och P.L varit vänner i 5-10 år men nuförtiden umgicks mer sällan, däremot hade de telefonkontakt. N.D hade tidigare erhållit gåvor från P.L, exempelvis en barnvagn, barnstol samt en eldriven jeep för barn. Vid ett tillfälle innan P.L var offentlig försvarare i systembolagsmålet visade P.L intresse för N.Ds vinkylare och frågade om möjligheterna att köpa en begagnad vinkylare. Denna konversation medförde att N.D bestämde sig för att ge P.L sin begagnade vinkylare vilket han meddelade P.L. Den begagnade vinkylaren var dessvärre försvunnen då någon på företaget använt den på en mässa. För att infria sitt löfte köpte N.D en ny vinkylare till P.L. Denna skulle senare bytas ut mot en begagnad kyl, vilket P.L inte informerades om. 14 Vin-Trädgårdh AB hade även tagit upp kostnaden under ”advokat- och rättegångskostnader” i huvudboken. I en senare arbetskopia av huvudboken hade beloppet emellertid inte bokförts som en sådan kostnad. N.D framhöll även att det var någon annan som ansvarade för bokföringen. Denna person kände förmodligen igen P.Ls namn och antog att kostnaden skulle bokföras där innan det ändrades. P.L bekräftade N.Ds uppgifter och tillade att han antog att vinkylaren var begagnad och således av ett mindre värde. 4.1.1 Tingsrätten Tingsrätten framhöll vikten av att en offentlig försvarare inte påverkas genom exempelvis gåvor på grund av det väsentliga skyddsintresset för samhälle och tilltalad eller målsägande. På grund av de omständigheter som framkommit i fallet bedömde tingsrätten att vänskapen var tämligen god och långvarig. Tingsrätten beaktade också det faktum att P.L antog att vinkylaren hade ett mindre värde samt att den enligt N.D senare skulle bytas ut. Med anledning av de åtalades relation och gåvans förmodade låga värde ansågs gåvan ha givits utanför tjänsten och åtalet ogillades. 4.1.2 Hovrätten Hovrätten framhöll att gåvans värde var att betrakta som högt. Man ifrågasatte även det faktum att kylaren antecknats som en ”advokat- och rättegångskostnad”. Dessutom beaktade man det faktum att N.D var son till P.Ls klient och hade en ledande ställning i samma företag. Hovrätten ansåg att detta talade för att ett samband mellan gåvan och P.L:s uppdrag som offentlig försvarare. Hovrätten bedömde således att ett tjänstesamband förelåg och gjorde sedan otillbörlighetsbedömningen på i stort sett samma grunder. Därefter bedömde hovrätten insikten avseende de faktiska omständigheterna. Hovrätten ansåg att P.L borde insett att vinkylaren var ny 15 då den levererades. Dyrbara gåvor var inte en vanlig komponent i vänskapen varför hovrätten inte ansåg att det var en grund som kunde falla tillbaka på vänskapsförhållandet. En samlad bedömning av ovanstående medförde att P.L dömdes till ansvar för mutbrott. 4.1.3 Högsta domstolen Högsta domstolens bedömning grundades på att familjerna umgåtts i flera år samt att även P.L givit N.D gåvor av ett relativt högt värde. P.L frågade även om en vinkylare innan han utövade tjänsten som offentlig försvarare för företaget. På grund av detta ansågs gåvan ha grund i vänskapsförhållandet varför tjänstesambandsrekvisitet inte kunde anses uppfyllt. Därmed behövdes inte en bedömning av otillbörligheten göras. Högsta domstolen bedömde således att gåvan uteslutande eller i all väsentlig mån givits inom ramen för vänskapsförhållandet och P.L friades. 4.1.4 Kommentar till domen Wennberg har kommenterat Vinkylarefallet i en artikel. Hon framhåller att svårigheten med att skilja på prövningen av tjänstesambandet och otillbörligheten. Rekvisiten slås istället ihop till ett lagom diffust rekvisit där bättre passande argument lånas från det ena till det andra. Hovrätten prövade aldrig vilken relation som var styrande i tjänstesambandsbedömningen. Istället gjordes denna bedömning under prövningen av otillbörlighetsrekvisitet. Detta tillvägagångssätt är inte önskvärt eftersom bedömningen av tjänstesambandet ska avgöra vilket samband som uteslutande eller i allt väsentligt varit styrande för förmånens lämnande. Parternas vänskap värderades istället inom ramen för otillbörlighetsbedömningen. Högsta domstolens dom bringade lite klarhet i detta genom att framhålla att en bedömning av den styrande relationen ska göras. Om den styrande relationen är vänskaplig faller 16 tjänstesambandsrekvisitet och en otillbörlighetsprövning är då inte nödvändig.28 4.2 Mål B 2813-06 Safariresan I mål B 2813-06 hade D.O som var styrelseordförande för Sigma-koncernen bjudit L.R som var kommunstyrelseordförande i Malmö och B.H som var landshövding i Skåne län. Resan var en safariresa i fyra dagar till Sydafrika och inkluderade flyg i business class, boende och middagar. Resan hade ingen koppling till de inbjudnas yrkesutövning och värdet av resan skulle inte kunna ses som tillbörligt i det fall att tjänstesamband förelåg. Enligt Åklagaren fanns ett samband mellan Sigma och Malmö stad eftersom Malmö stad köpt utrustning av Sigma för ca 100 miljoner kronor. Även länsstyrelsen hade köpt utrustning av Sigma för flera miljoner. Dessa affärer borde L.R och B.H känt till och även om de inte tog de direkta besluten hade de kunnat påverka besluten. De åtalade menade att resan saknade tjänstesamband och var av privat karaktär varför de även förnekade brott. Parterna framhöll att de var vänner och umgicks regelbundet privat. D.O och L.R hade varit vänner i ungefär 10 år. D.O och B.H hade träffats genom arbetet men sedan utvecklat en vänskap utanför tjänsten. Dessutom hade varken D.O eller L.R haft kännedom om affärerna. 4.2.1 Tingsrätten Tingsrätten slog fast att L.R inte kunnat påverka det direkta beslutsfattandet avseende affärerna med Sigma men likväl hade möjlighet att påverka beslutsfattandet. Möjligheten begränsas dock av det formaliserade 28 Wennberg, S (2009), s. 691ff. 17 inköpsförfarandet som gäller kommuner. Även om B.H hade möjlighet att ta somliga beslut gjorde tingsrätten samma bedömning för honom. Resan ansågs vara en nöjesresa varpå frågan om tjänstesamband aktualiserades. D.O framhöll att han ofta bjudit vänner på resor. Politiker i L.Rs ställning har särskilt höga krav på sig och tingsrätten ansåg att myndighetsföreträdare bör ta reda på om tjänstesamband föreligger när de mottar förmåner även om en sådan formell skyldighet inte föreligger. Avgörande för tingsrättens del var dock de åtalades bristande insikt i de objektiva rekvisiten, d.v.s. om det framkommit omständigheter som visade att de åtalade haft kännedom om affärerna med Sigma. Detta ansågs inte visat vilket medförde att båda gick fria från ansvar. 4.2.2 Hovrätten Åklagaren överklagade domen avseende I.L. Hovrätten framhöll att mottagaren måste ha en realistisk möjlighet att gynna givaren för att tjänstesamband ska kunna föreligga. Eftersom I.L hade en indirekt möjlighet att påverka beslutsfattandet var kravet på tjänstesamband objektivt uppfyllt. Därefter gick hovrätten vidare för att bedöma om förmånen mottagits på grund av tjänsteuppdraget eller på grund av vänskapen. Trots att värdet av gåvan var väldigt högt talade mycket för att gåvan grundats på vänskapsrelation. Vänskapen hade bestått under lång tid och uppstod utanför tjänsten och D.O hade givit flera vänner liknande gåvor. Dessutom låg gåvans höga värde inom D.Os ekonomiska tillgångar. Efter en sammanlagd bedömning fanns ingen anledning att uppfatta gåvan som en muta. 18 5 Analys Rekvisitet tjänstesamband kan framstå okomplicerat men det blir tydligt att det finns gråzoner där begreppet är svårtolkat, särskilt vad gäller vänskapssamband. Det kan inte anses tillhöra ovanligheterna att dagens näringsliv omfattar personliga relationer som även kan bestå av arbetsmässiga relationer. På grund av detta är det av vikt att det finns rum även för privata relationer utan att det innebär misstanke om brott. 5.1 Hur ser regleringen av området ut? Efter att ha studerat såväl förarbeten som lagtext kan det fastlås att de inte tydliggör var gränsen går vid tjänstesamband och vänskapssamband. De utmärks snarare av vaga formuleringar än handfast vägledning. Lagstiftningen förändrades år 2012 för att uppnå en tydlig och förutsebar lag. Lagstiftaren har dock valt en generell utformning på lagreglerna på grund av att korruption är ett samhällsproblem, varför man anser att separata bestämmelser för offentlig och privat sektor inte är nödvändiga. Det finns dock en problematik i detta då rekvisiten är så pass allmänt hållna att det medför tolkningssvårigheter. Rekvisitens nuvarande utformning innebär stora tolkningssvårigheter för rättstillämparna. Genom att granska lagtexten är det inte möjligt att förutse om en gärning kommer att betraktas som brottslig. Det är även svårt att dra slutsatser från praxis då det inte finns mycket praxis på området. Dessutom saknar domstolarna vägledning för sina bedömningar. Näringslivskoden finns för att förtydliga lagen. Dessa rekommendationer är även mer långtgående än vad lagen kräver. Detta kan medföra att företagens begränsningar är alltför strikta med rädsla för att bryta mot lagen då det är oklart var gränserna går. Företag kan följa såväl näringslivskoden, egen policy och eventuella branschregler vilket kan medföra att en eventuell överreglering finns på området. Då näringslivskoden inte heller är av tvingande art kan företagen även välja att inte följa koden alls vilket kan 19 resultera i att koden förlorar sitt syfte. Å andra sidan är koden flexibel på ett sätt som i dagsläget är ouppnåeligt för en lag. Självregleringen kan vara positiv i den bemärkelsen att koden på så vis blir väldigt anpassningsbar. Samtidigt anser jag att det är olustigt att koden fått rättskällestatus och är författad av bland annat näringslivet själv. Jag ställer mig frågande till om det verkligen är korrekt att näringslivet reglerar sig själva. Möjligtvis är det gynnsamt då de känner till förhållandena bäst. Ytterligare ett skäl för lagändringen var den stora bristen på praxis på området, särskilt beträffande privat sektor. Detta har inte förbättrats på området som aktualiseras i denna uppsats då inga nya rättsfall tillkommit. Detta tror jag bottnar i att det är svårt att överhuvudtaget avgöra när ett brott har begåtts. Detta gäller i synnerhet vänskapsrelationer. Det oklara rättsläget kvarstår således vilket försvagar rättssäkerheten. 5.2 Hur tillämpas lagstiftningen av domstolarna? De allmänt hålla reglerna skulle kunna få mening genom praxis. Det finns dock inte mycket praxis på området vilket gör denna fråga svår att besvara. Då domstolarna inte har mycket ledning från varken förarbeten eller lagtext vad gäller vänskapssamband måste domstolarna själva finna bedömningsgrunder för att avgöra om en förmån är kopplad till yrkesutövningen eller vänskapen. Domstolarna har således möjlighet att vara väldigt fria i sina tolkningar då de inte har så mycket till lag att tillämpa. Detta utrymme för skönsmässiga bedömningar är ur rättsäkerhetssynpunkt väldigt anmärkningsvärt då domsluten inte är förutsebara, vilket blir tydligt då samtliga instanser har olika bedömningar. Det positiva med att lagstiftaren överlämnat åt rättspraxis att avgöra hur bedömningarna ska göras är att lagen blir flexibel. Domstolarna kan på så vis uppfylla förarbetenas syfte med att lagtexten ska kunna stå sig över tiden. 20 5.3 Är det möjligt att utläsa vilka bedömningsgrunder som finns avseende tjänstesambandet vid vänskapsförhållanden utifrån lagstiftning och praxis? Utifrån lagtexten kan man inte utläsa hur man ska hantera situationer med vänskapssamband mer än att det för straffbarhet krävs ett tjänstesamband. Hur bedömningen skall göras har lämnats till praxis. Näringslivskoden på området ger inte heller specifik vägledning för hur just vänskapsrelationer ska hanteras. Det kan dock konstateras att om ett vänskapsförhållande föreligger utanför arbetet bör man vara särskilt försiktig. Det finns inga garantier för att domstolen godtar invändningen om att man är vänner privat då bedömningen sker från fall till fall. Den huvudsakliga ledningen vid bedömningen är att förmånen inte uteslutande ska ha grund i den affärsmässiga relationen, vilket framgår av förarbetena. De bedömningsgrunder jag tyckt mig utläsa att domstolarna använt sig av är inte konsekvent använda men ger likväl en uppfattning om vad domstolarna lägger vikt vid. Jag anser dock inte att det är möjligt att utläsa några generella bedömningsgrunder. Domstolarna ser bland annat till vänskapens art. Samtliga instanser såg till vänskapens längd i Vinkylarmålet. I fallet Safariresan tog hovrätten även hänsyn till att vänskapen uppstod utanför tjänsten. Det verkar således vara avgörande hur pass närstående parterna är. I de fall en vänskapsrelation uppstått tack vare yrkesrelaterade kontakter misstänker jag att särskilda bevisproblem kan uppstå, men även problem med hur relationen bör kvalificeras. Detta kan bli problematiskt för såväl den åtalade och domstolen. Hur ska bedömningen göras om ett långt vänskapsförhållande inte ligger för handen, men likväl ett vänskapsförhållande som dock ännu 21 inte hunnit utveckla någon vänskaplig sedvana? Förhoppningsvis finner domstolarna även andra bedömningsgrunder att ta hjälp av. Även gåvans värde beaktades i båda fallen. Tingsrätten ansåg i Vinkylarfallet att gåvans förmodade låga värde talade för att det var en vänskaplig gåva medan hovrätten ansåg att det höga värdet talade för tjänstesamband. Högsta domstolen ”ursäktade” det höga värdet med att parterna brukade ge varandra dyrare presenter. Detta tyder endast på att gåvans värde beaktas, men hur den beaktningen går till är väldigt oklar. Även i Safarifallet beaktade man gåvans höga värde och menade att trots det höga värdet talade övriga omständigheter för att gåvan var vänskapligt avsedd. Det verkar således finnas en förutfattad mening i domstolarna om att gåvor av högre värde har större risk att utgöra mutor. Detta anser jag är problematiskt eftersom mutor inte har någon specifik värdegräns och tankesättet kan medföra att faktiska mutor av lägre värde inte bedöms lika strikt. I båda rättsfallen tog man även hänsyn till de åtalades insikt avseende de faktiska omständigheterna. Såväl om den åtalade borde insett att gåvan inte utgjorde ett vanligt inslag i vänskapen (hovrätten i Vinkylarfallet) samt om de åtalade faktiskt vetat om affärerna med Sigma (tingsrätten i Safariresan). Det ska dock uppmärksammas att denna bedömningsgrund föll bort i de högre instanserna. Hovrätten tog även hänsyn till om gåvan låg inom givarens ekonomiska tillgångar i Safarifallet. Såväl Högsta domstolen i Vinkylarfallet som hovrätten i Safariresanmålet tog hänsyn till vilken typ av gåvor som brukade utväxlas i vänskapskretsen. Denna bedömningsgrund kan antas vara av större vikt eftersom den tillämpats av båda de sista instanserna. Det ska röra sig av gåvotyper som är sedvanliga i den gemensamma umgängeskretsen och det bör således inte föreligga obalans mellan vännernas generositet. Detta kan dock bli 22 problematiskt i de relationer där jämvikt inte finns på grund av olika ekonomiska tillgångar. I NJA 2009 s.751 blev vänskapsförhållandet grundstenen för bedömningen innan otillbörlighetsbedömningen aktualiserades. Dessa rekvisit ska således skiljas åt. Precis som Wennberg uppmärksammade i sin artikel har domstolarna dock problem med att särskilja dessa rekvisit. Hovrätten gör i NJA 2009 s.751 bedömningen på snarlika grunder. Jag tror att detta skulle kunna bli ett vanligt problem då det i många fall är påkallat att bedömningarna görs på liknande grunder eftersom domstolarna inte har andra måttstockar att förhålla sig till. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det väldigt olyckligt att ha ett så otydligt rekvisit som otillbörligt, särskilt då domstolarna har svårt att hålla isär bedömningarna. Detta talar enligt mig även för att tydligare reglering av otillbörlighetsrekvisitet är önskvärt. Sammantaget finns inte några tydliga bedömningsgrunder eftersom det inte går att utläsa någon konsekvent metod domstolarna använder sig av. I varje instans stöds domslutet på olika omständigheter, men vissa bedömningar är återkommande. Exempelvis vänskapens art. 5.4 Uppfyller lagstiftning och praxis kraven på rättssäkerhet? Då varken lagstiftning eller praxis kan anses uppfylla kraven på förutsebarhet är det tvivelaktigt att dagens lagstiftning motsvarar de krav vi bör ställa på rättssäkerheten i en straffrättslig lagstiftning. Enligt min mening uppfyller varken lagstiftning eller praxis kraven på rättssäkerhet. Visserligen finns inte mycket vägledande praxis på området men med tanke på att den handledning domstolarna har att tillgå är mycket begränsad har jag svårt att se ett annorlunda utfall. Främst på grund av att det finns stora utrymmen för skönsmässiga bedömningar. Jag ställer mig även frågande till om det är lämpligt att en bestämmelse inte kan anses uppfylla kravet på förutsebarhet förrän flera fall dömts av högre instanser. Inte förrän då kan 23 rekvisitet få ett ordentligt innehåll. Fördelaktningsvis bör samtliga som åtalas för tagande av muta ha insikt i om ett brott kan anses ha begåtts eller inte. Oavsett vid vilken tidpunkt de blir åtalade. Detta försvårar även möjligheten för de åtalade att framställa sin talan då det i dagsläget är svårt att avgöra när ett brott kan anses begånget. Särskilt då inga fällande domar i nära relationer finns. Rekvisitet är väldigt innehållslöst och bedömningen blir således komplicerad, i synnerhet vad gäller vänskapsrelationer. Det är i min mening mycket oklart var gränsen går. Det tillhör förmodligen inte ovanligheterna att affärskompanjoner även är vänner privat varför det är väldigt beklagligt att detta område tillhör en väldig gråzon. Även det faktum att hovrätten och Högsta domstolen var av olika uppfattning i Vinkylarfallet kan vara ett tecken på att rekvisitet är otydligt och på så vis medför rättssäkerhetsproblem. Särskilt inom straffrätten ställs höga krav på rättssäkerhet och förutsebarhet. Det är förmodligen på grund av detta få personer åtalas för mutbrott, vilket blir paradoxalt då praxis är det enda som kan ge rekvisiten innehåll. Den stora bristen på praxis (och därmed rekvisitförtydligande) är särskilt beklaglig då samtliga arbets- och uppdragstagare numera omfattas av lagen. Bestämmelserna för privat och offentlig sektor har sammanslagits. Detta medför en risk att de strängare kraven som gäller för offentlig sektor även kommer att tillämpas på privat sektor, särskilt då det inte finns någon information om hur privat och offentlig sektor bör särskiljas. Detta är inte att betrakta som etiskt godtagbart. De olika bransch- och näringslivskoderna talar för att det finns ett behov av ytterligare reglering. Särskilt då näringslivskoden är en komplettering till lagen, vilket antyder att lagen inte är lättförståelig. Å andra sidan kan detta även tala för att området är så pass komplext att det vore svårt att utforma en mer precis lagtext. Det vore möjligen inte etiskt godtagbart av lagstiftaren att reglera ett så pass komplext område som dessutom rör privat sektor. 24 Särskilt då Leijonhufvud redan riktat kritik mot att detta i princip överregleras och skulle kunna räknas till brottet trolöshet mot huvudman. Näringslivskoden är som tidigare nämnt strängare utformad än lagen för att säkerställa att överträdelser inte begås. Även det faktum att man utformat näringslivskoden så pass strängt talar för att man inte riktigt vet var gränserna ska dras. Det är givetvis problematiskt att ha en uttömmande lista på vad som ska omfatta brott då alla situationer inte kan förutses. Detta är förmodligen bakgrunden till att lagtexten är väldigt allmän då lagstiftaren vägt tydlighet mot flexibilitet. Det faktum att lagtexten är vagt utformad till förmån för flexibiliteten kan leda till negativa följder då det sker på förutsebarhetens räkning. Jag anser att det idag är väldigt otydligt vad som utgör en brottslig handling och på vis försämras utsikterna att förutse eventuella följder av sina handlingar. Likaväl som detta kan leda till att personer begår brott omedvetet kan det även leda till att vänskapsskälet blir ett kryphål i lagen. Med stöd av ovanstående anser jag därför att lagstiftaren bör ange riktlinjer för hur bedömningarna i domstol ska ske för att säkerställa att domstolarna utgår från samma förutsättningar i sina bedömningar. Regeringen ansåg att det inte var nödvändigt avseende otillbörlighetsrekvisitet, jag menar dock att även detta rekvisit är i behov av ett förtydligande. Enligt mig är det inte tillräckligt med den vägledning som gavs för tjänstesambandsrekvisitet, nämligen att bedömningen ska göras från fall till fall. 5.5 Slutsatser För att summera uppsatsen kan det konstateras att det finns brister i rättssäkerheten vad gäller tjänstesambandet. Rekvisitet har inte någon klar rättstillämpning och det är väldigt generellt formulerat i lagtext och förarbeten hur bedömningen bör göras. Domstolarna har stort utrymme för skönsmässiga bedömningar vilket belastar domstolarna. Det är såldes på sin plats med en översyn av lagstiftningen, exempelvis genom att ange vilka bedömningsgrunder som ska ligga för handen hos domstolarna. 25 Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck Brottsbalk (1962:700) – Sveriges Rikes lag 2015. Regeringens proposition 2011/12:79, En reformerad mutbrottslagstiftning. SOU 2010:38, Mutbrott. SOU 1974:37, Mut- och bestickningsansvaret. Litteratur Berggren, B.O & Lindhe, T: Risk för mutor – gränsdragning i gråzonen, Norstedts Juridik AB, Stockholm 2014. Holmqvist, L m.fl: Brottsbalken En kommentar 10:5a. Del I (1-12 kap.) Brotten mot person och förmögenhetsbrotten m.m., Studentutgåva 7, Norstedts Juridik AB, Stockholm 2013. Kleineman, J: Rättsdogmatisk metod. I: Korling, F & Zamboni, M (red), Juridisk metodlära, Studentlitteratur AB, Lund 2013. Peczenik, A: Rätten och förnuftet, Norstedts Förlag AB, Stockholm 1986. Artiklar Leijonhufvud, M, Korruption – Ett Svenskt problem? Juridisk Tidskrift vid Stockholms universitet 1996/97. Wennberg, S, Varför är korruptionsbrotten – mutbrott och bestickning – så svårtillämpade?, JT 2008/09 s. 486-499. Wennberg, S, Advokaters ansvar för mutbrott – en kommentar till en ny dom från Högsta Domstolen, Juridisk Tidskrift 2009/10. Övrigt BRÅ 2013:15, Den anmälda korruptionen i Sverige – struktur, riskfaktorer och motåtgärder. Elektroniska källor Institutet Mot Mutor (IMM), Kod om gåvor, belöningar och andra förmåner i näringslivet, publicerad den 9 december 2014. Hämtad den 12 oktober 2015 från: http://www.institutetmotmutor.se/file/141120-revideradnaringslivskod.pdf. 26 Rättsfallsförteckning Malmö tingsrätt, Mål B 2813-06. NJA 2009 s.751. 27
© Copyright 2024